white lady

White Lady – fredagsdrinken

Japp, då var den här igen, den så efterlängtade fredagskänslan. Att bara komma hem med ingredienser till den fredagsmiddag som man kände för precis innan man handlade må vara det bästa jag vet. Jag kan inte planera mina matinköp dagar i förväg. Det är en omöjlighet. Att försöka förutspå vad jag känner för långt innan slår oftast fel. Det har gått månader nu när jag längtat efter en riktigt Osso buco med kalvlägg, citron, vitlök och vitt vin. Vi ska inte äta Osso buco idag. Antagligen heller inte imorgon. Jag vet inte, hur skulle jag kunna? En sak dock, som jag både har längtat efter och som jag känner för här och nu, är en riktigt skön White Lady. En annan lady har jag ständigt vid min sida, men den här är kallare, spetsigare, kanske inte sexigare men ändå jäkligt snygg. Välkommen fredag. Välkommen  – White Lady.

White Lady – recept 2 drinkar
6 cl gin
4,5 cl Triple sec (alternativt Cointreau)
3 cl nypressad citronjuice
(cocktailbär)

Blanda alla ingredienser med (krossad) is i en shaker. Skaka väl och sila sedan upp i ett cocktailglas. Garnera med en citronskiva.
(För att få en schysstare bloggbild så placerar jag ett rött cocktailbär i botten av glaset. Bäret har egentligen ingenting i drinken att göra, men gör sig onekligen bra på bild).

drinkglascocktailbärWhite Lady


rödspätta

Rödspätta i ugn med ostronskivling, stenbitsrom och grädde

Det här är ett gammalt men tidigare ”obloggat” recept. Kanske det sista avdammade receptet ifrån släktsamlingen som tidigare aldrig publicerats? Antagligen det sista som jag har kvar? Jag ser dock inte på det som ett problem. Det är kul med främmande kombinationer och det stora incitamentet att söka nya idéer var ju en av anledningarna till att jag startade Karlstein.nu och började blogga.
Första gången jag hörde om detta recept rynkade jag lite på näsan. ”Rödspätta med stekta champinjoner, svart stenbitsrom och vispad grädde? Att täcka fisken med vispad grädde. Varför?”
Nu för tiden vet jag bättre. Det som låter gråtråkigt har visat sig vara en lättlagad liten pärla och jag vet flera i släkten som lagar denna rödspätta flitigt. Anledningen till att jag inte gör den oftare har inte med smaken eller resultatet att göra. Den är helt enkelt för smidig. När jag lagar mat vill jag böka, stöka, röra och presentera snyggt. Med denna rätt är det sistnämnda närmast en omöjlighet. Inte heller blir det särskilt bökigt eller stökigt. Nåja, då jag ogillar att laga mat efter givna recept kan jag inte låta bli att modifiera, lägga till och dra bort. Champinjonerna byter jag ut mot ostronskivling, en lök och lite skaldjursfond kommer till. En skvätt vitt vin med lite syra får förstärka och ge smak. Nu blev det genast lite festligare. Låt säga att det här får bli torsdagsvarianten, även om den andra duger fint. En måndag. Det kanske är en idé att laga rödspätta nästa gång vi blir många? Faktum är att rätten är så enkel att jag tror att det är helt möjligt att laga den till 20 personer på under 45 minuter.
Jag serverar gärna med ris, då såsen, tagen med slev ur sin ugnsform och med sältan från stenbitsromen gör sig otroligt bra just ihop med ris. Idag låter jag några gröna sparrisar förgäves kompensera för den annars totala avsaknaden av bildlig skönhet.
Apropå. Min farfar kallade i förakt ris för myrägg. Tio är senare var just ris bland det bästa han visste. Något ännu roligare är att Sofia idag, på väg in från bilen, var så pass upptagen med att kolla vinterjackor i mobilen att hon plurrade i en vattenpöl. Plask. Det var fantastiskt kul och jag kände mig bara tvungen att berätta. Imorgon har jag förberett för en fredagsdrink. Som så många gånger tidigare har jag även denna gång för avsikt att bjuda på en riktig klassiker.

Rödspätta i ugn med ostronskivling, stenbitsrom och grädde – recept 4 personer
800 g filéad rödspätta (ca 10-12 filéer)
25 g smör
300 g ostronskivling (grovt skuren)
1 gul lök (hackad)
(1 msk koncentrerad skaldjurfond)
(0,5 dl torrt vitt vin)
2 burkar svart stenbitsrom (150g)
7 dl vispgrädde (40%)

Skiva ostronskivling grovt. Stek den sedan ganska hårt i en klick med smör och eventuellt lite rapsolja. Spar lite av smöret. Använd det sista smöret till att smöra en större ugnssäker form. När skivlingen tagit färg har jag i löken som nu är hackad. Låt löken mjukna något och bli glansig. Salta lätt och dra några drag med svartpepparkvarnen.
Bred ut svamp och lökblandningen i botten på den smorda ugnsformen. Täck sedan svampen med ett första lager rödspätta. Gå åter igen över, fast nu med vitpepparkvarnen.
Bred ut stenbitsromen jämnt över fisken. Lägg sedan ner det sista och övre lagret med rödspätta. Droppa eventuellt ut lite koncentrerad skaldjursfond på toppen. Eventuellt en skvätt torrt vitt vin.
Klicka ut den vispade grädden. Bred ut i formen och ställ sedan in i ugnen. Det tar ca 20 minuter i 200 grader varmluft. Den vispade grädden bildar ett vackert täcke. Låt rödspättan och grädden stanna något innan servering.

rödspätta mmed ostronskivling stenbitsrom och grädde

 


grillad makrill

Grillad makrill, zucchinisallad, sparris och parmesan

Det är svårt att finna inspiration och lust en onsdag i november. Tankarna började så, men hur jobbigt är det egentligen? Inte speciellt ansträngande med tanke på utgången och med utgången menar jag inte bara att maten blir bra. De nära omkring mig blir glada när jag anstränger mig, när jag överrraskar. Ett upphällt glas vin intill det tända ljuset i fönstret i hallen kan göra underverk med vilket humör som helst. Att göra någon lycklig är en stor behållning och antagligen en av anledningarna till att jag tycker om att laga mat. Så här års är det närmast en förbannad skyldighet att liva upp vardagen lite extra. Jag tänker inte gå under. Inte detta år, ej eller nästa.
Grillen rycktes fram till under taket på framsidan, två påsar kol fanns kvar i uterummet. Så mycket går inte åt, men tydligen tog grillsäsongen slut tidigare än beräknat. Lite trist, men nu är uppehållet över.
På menyn står grillad makrill, en zucchini- och ruccolasallad, en kanske överflödig kall sås på crème fraîche, citron och lite flytande honung. Hade jag haft pumpakärnor hemma, hade jag rostat dessa och strött någon näve över salladen. Då jag inte kan stanna där, sjuder jag även lite sparris krispig och hyvlar parmesan över den. Några stänk balsamicokräm. Tack Emilio för den fina parmesankärnan. Den var helt klart uppskattad.

Grillad makrill med zucchinisallad, sparris och parmesan – recept 4 personer.
4 hela makrillar (ca 30 cm långa)
2 ekologiska citroner
4 stjälkar rosmarin
2 zucchini (strimlad med en potatisskalare (utan skal)
1 låda ruccolasallad
1 skvätt olivolja
2 knippen färsk grön sparris
parmesanost (hyvlade flarn)
(balsamicokräm)
(3/4 dl rostade pumpakärnor)
olivolja
salt & peppar

Kall citronsås – recept
2 dl crème fraîche
1/2 tsk honung
3/4 ekologisk citron (det zestade skalet)
1 msk pressad citronsaft
salt & peppar

Tänd grillen. Rensa och ta ur makrillarna. Skär försiktigt några snitt på var sida på utsidan av fiskarna. Gnid in fisken med lite citronsaft, salt och peppar. Stoppa in en hel kvist rosmarin i buken på varje makrill. Lägg sedan åt sidan och förbered sallad och sås.
Skala zucchinin, fortsätt sedan med potatisskalaren att gå runt zucchinin på längden. (Hyvla två zucchini. Att böja zucchini i plural känns snarast omöjligt, att slå upp det är fusk, om än en aning antiintelligent). Det ska bli långa, ca 1-2 cm breda strängar. Lägg ner den strimlade zucchinin i en bunke. Stänk över olivolja och citronsaft från ca 2 klyftor. Salta och peppra. Blanda  och smaka av.
Ta fram ruccolan, ofta är den köpt redan sköljd. Vänd runt med zucchinin. Känns det för torrt så skvätt ned lite mer olja. Smaka eventuellt av med mer salt. Ställ åt sidan.
Gör nu såsen. Blanda crème fraîche, honung och citronsaft. Lite peppar och salt. Klar.
Förbered en ganska stor kastrull på spisen med hett vatten och någon tesked salt. Vattnet är till sparrisen, men glöm inte bort kastrullen på spisen, för nu är det dags att grilla.
Makrillen grillar jag indirekt vid sidan av glödbädden. Det är svårt ändå att hålla skinnet intakt. Vid servering vänder jag alltid den bästa sidan uppåt. Om det finns någon. Ett hett tips är att bara vända makrillen en gång. Makrill av denna storlek tar ungefär 4-5 minuter på var sida. En grillad makrill har en tendens att öppna sig något i buken, varför det är ganska lätt att se om även det djupaste köttet omkring ryggraden har börjat att ändra färg från mörkare till lite ljusare. Makrillen påminner lite om tonfisk och bör därför inte grillas lika hårt som exempelvis gädda. När jag anser fisken färdig plockar jag av den med en stor stekspade och täcker fatet med aluminiumfolie. 
Hetta nu upp det redan uppvärmda vattnet på spisen. När vattnet kokat upp tar jag bort det från plattan, kastar ned sparrisen och täcker med lock. Sparrisen är färdig efter ca 5 minuter. Det är inte så noga när man kokar sparris på detta sätt. Den blir alltid krispig och bra. Kolla gärna in mitt inlägg om hur man kokar perfekt sparris. Medan sparrisen blir färdig låter jag några kraftiga klyftor av citron ligga kvar på grillen. De behöver inte vändas. Den grillade citronen är underbar att pressa över den grillade makrillen.
Till grillad makrill dricker jag gärna rött vin. 2013´s årgång av Ruffino är en otroligt prisvärd Chianti, som passar bra.

grillad makrillgrillad makrill



paila marina

Paila marina – skaldjursgrytan från Breaking bad

Ibland blir man ju så otroligt irriterad på sig själv. Man tror sig kunna det där med mat, älskar skaldjur, att få grilla stort och gillar sydamerikanska influenser i övrigt. Det goda enkla, rörorna och det heta. Varför har det inte slagit mig tidigare att bara fräsa på en massa god fisk med skaldjur och grönsaker, servera det ur en paila, det typiska lerfatet och kalla det för Paila marina? Paila marina, bara känn på namnet. Känn igen. Några enkla grönsaker, vin, citron och en stadig bunt med kniven övergången koriander. Idag får jag nöja mig med en stor gjutjärnsgryta, men tänk att få ösa på med det vita vinet och sedan låta det hastigt bubbla bort i den stora stekhällen. Dofterna. Dofterna. Dofterna. Sist i med fiskbuljongen, sjud upp, bara någon minut till. Jag saknar verkligen min stekhäll. På toppen ytterligare lite färsk koriander och några citronklyftor. Comamos – nu äter vi!
Jag hade kunnat stå där i somras med min Paila marina, pekat med hela handen mot det skurna brödet och sett någon annan hämta den kalla bärsen. Ishinkar i plural med kalla Corona, goda vänner, en sommarkväll, levande eld, fest, musik, dans och glädje. Ännu en sådan kväll. Ett tillfälle att tänka tillbaka på och minnas. Bara det.
Varför gjorde jag inte så och då? Varför var det inte jag som kom på Paila marina? Allt det övriga hade kommit på köpet. Det borde varit jag. Jag misstänker faktiskt att det bor en liten latino, en vato i mig? Jag lyssnade på latinohiphop för någon dag sedan. Det måste räknas om något? Baila mina vänner, ikväll reser vi till Chile. Innan det, en chilensk Pisco Sour. Vamos!

Paila Marina – recept 4 personer
16 gambasräkor
1 kg färska blåmusslor (1 nät)
500 g marulk
3 bläckfiskar (ca 25 cm långa)
1 ben av kungskrabba
1/4 habanero (i ett stycke)
2 gröna chili (delade)
2 solovitlökar (tunt skivade)
2 gula lökar (grovt hackade)
2 palsternackor (skurna i stavar)
2 morötter (skivade i 3 mm tjocka skivor)
1  fänkål (delad i 4-5 delar)
2 krukor färsk koriander
2 citroner (skurna i klyftor)
ca 1/2 flaska vitt vin
1,2 L fisk- och skaldjursbuljong (jag blandar vatten med koncentrerad fond av hummer, räkor, kräftor och fisk. Smaka av, den ska vara god redan innan).
salt & peppar
smör & olivolja

Förbered grönsakerna. Skiva vitlöken tunt som Gus Fring. En kruka koriander har jag ned skuren i grytan, den andra sparar jag till serveringen. Det bästa med den här grytan är att det inte är så noga med måtten. Det kan vara grövre skuret och lite ojämnt. Se den lite som en skaldjurspyttipanna. Man har i lite vad man vill och får tag på.
Ta tag i skaldjuren. Spola av musslorna, klipp upp krabbenet på längden och ta ur köttet. Rensa bläckfiskarna (glöm inte det tunna skinnet på utsidan. Dela fisken i stora kuber. Marulk är en bra grytfisk då den är fast i köttet och håller ihop bra. Jag föredrar en gryta med stora matiga bitar. Se till att allt är färdigt och framlagt innan själva tillagningen börjar.
Ha ned en rejäl klick smör med olja i en stor gryta. Ha ned grönsakerna och låt fräsa så att allt blir glansigt. Löken ska bli lite genomskinlig. TIllsätt mer olja om det känns torrt. Det ska inte få färg.
Höj sedan värmen och blanda ned musslorna. Rör runt och häll över vinet. Låt sjuda upp. Tillsätt sedan resten av skaldjuren utom krabban. Slå över den uppvärmda bujongen och låt sedan sjuda i några minuter. Jag försöker lägga fisken lite för sig själv vid sidan i grytan, annars riskerar den att gå sönder mot de hårda musslorna när man rör om. Smaka av basen. Om det behövs tillsätter jag ytterligare lite koncentrerad fond. 
När fisken är färdig efter bara några minuter drar jag bort grytan från värmen och tillsätter krabban som ju redan är färdigkokt.
Servera ur varsin paila med klyftad citron och skuren färsk koriander.

Paila marinaTunt som Gus Fring hade gjortGrönsakerna färdigaDags att börja laga Paila marinaen rejäl grytaPaila marina - färdigPaila marinaPaila Marina


planters punch

Planter´s punch – fredagsdrinken

Jag var ju ledig förra fredagen och kom av mig lite. Torsdagen lekte fredag, varför den riktiga fredagsdrinken uteblev. Man kan ju inte lägga upp en torsdagsdrink bara för att man firar helg en dag för tidigt. Det skulle kunna sticka i ögonen på folk och det vill man ju inte. Jag tänker alltid på att skriva så lågt som möjligt, aldrig sticka ut, ständigt vara ödmjuk och inte på något sätt riskera att provocera.
Eftermiddagens drink är ytterligare en klassiker – Planter´s Punch. En skön romdrink, med syra och frukt. Av någon anledning känns det som att drinken har flera lager av smaker. På riktigt och jag har inte ens druckit någon än. Den har även lite Västindien över sig. Jag gillar den. Det enda jobbiga är att man måste vänta på att den där himla sockerlagen ska kallna. Suck, det blir väl måndag innan det sker…

Planter´s punch – recept 1 drink
4,5 cl mörk rom (Ron Barcelo)
3,5 cl apelsinjuice (ej från koncentrat)
3,5 cl ananasjuice
2 cl nypressad citron (saften)
1 cl grenadine
1 cl sockerlag (baserat på 1 del vatten 1 del socker)
några stänk Angostura på toppen
1/3 skiva ananas
3 cocktailbär

Blanda alla ingredienser utom Angosturan i en shaker fylld med krossad is. Skaka väl och slå sedan över i ett glas fyllt med is.
Garnera med ananasskivan, cocktailbär och ett sugrör.
 planters punch


Kir Royale

Kir Royale – fredagsdrinken

Kir Royale. Icke att förväxla med den Kir som tillverkas i Finland och sedan går på export till de svenska parkerna. Nä, denna Kir Royale är en klassisk champagnedrink, utmärkt som aperitif. En Kir Royale består av en del Crème de cassis och sex delar champagne. Gör man den istället på vitt vin har man en vanlig Kir. I Royaleversionen föredrar jag en friskare, fruktig, men inte så brödig champagne.
Av förklarlig anledning gör det alltid ont att blanda drinkar av champagne. Det spelar ingen roll hur goda de är, en viss smärta kommer jag alltid att känna. Jag tycker därför att en Cava eller något annat torrt mousserande vin går bra. Det är i varje fall försvarbart  och jag tänker inte klandra någon som väljer att servera den så.
När jag läste juridik kom jag i kontakt med flera viktiga rättsfall, ett av dem – Crème de cassis. Rättsfallet handlar om ömsesidigt erkännande av en vara inom EU:s inre marknad. Det är dock av underordnad betydelse nu, det viktigaste idag är att jag kom ihåg namnet på själva likören. Allt med svartvinbärssmak går hem hos herr Karlstein. Dags att blanda.

Kir Royale – recept
6 delar champagne
1 del Crème de Cassis

Servera kall i champagneglas.

kir royale


ryggbiff, sallad med rostade pumpakärnor

Ryggbiff och sallad med rostade pumpakärnor och parmesan

Så kom den där stunden igen. Stunden då man har en bra matidé att leverera, men saknar intressant anekdot att hänga upp den på. Inga problem. För en självgod man som alltid måste reflektera kring sitt matintresse, för någon som alltid måste synas, vara konstant halvdryg på andras bekostnad och ständigt visa upp att han minsann orkar laga ordentlig mat vore det enerverande. För en sådan man vore det närmast omöjligt att lägga ut ett matbloggsinlägg med enbart recept. Vilken tur att jag inte är sådan. Personligen har jag inte några som helst problem med att endast presentera ett avskalat recept. Här sätter jag rättens namn, ingredienser och tillvägagångssätt i centrum. Rakt på sak bara. Jag kräver varken onödig ingress, dravel eller slutkläm. Jag är inte sådan.

Ryggbiff och sallad med rostade pumpakärnor, ostronskivling och parmesan – recept 4 personer
600-700 g ryggbiff (gärna med kappa)
3/4 dl rostade pumpakärnor
1 msk olivolja
200 g ostronskivling
25 g smör (att steka ostronskivlingen i)
1 msk raps-/olivolja (att steka ostronskivlingen i)
150 g blandad sallad (t.ex. romansallad, ruccola, bladspenat och mangold)
1/2 citron (saften)
1/2 dl olivolja
50 g parmesanost
12 schalottenlökar (hela)
2 msk smör (till löken)
balsamicokräm
salt och peppar

Rosta dina pumpakärnor. Slå ned en matsked olivolja i en stekpanna. Hetta upp och tillsätt pumpakärnorna. Rosta i någon minut eller tills det börjar dofta gott och se bra ut. Lämna inte pannan ur sikte. TIllsätt lite flingsalt, blanda runt och ha över samtliga pumpakärnor på ett litet fat. Torka ur pannan.
Stek nu ostronskivlingen i smör och lite olja i samma panna. Den ska få färg och stekas ganska hårt till en början. Peppra och salta, stek på lägre värme och ställ efter några minuter åt sidan. Behåll svampen i pannan.
Blanda de olika salladssorterna i en bunke. Fördelen med ekologisk sallad är att den som oftast inte behöver sköljas. Ställ åt sidan.
Hyvla parmesanen i lite större bitar genom att dra en vass kniv över osten. Ställ även parmesanen åt sidan.

Koka nu upp en kastrull med minst 1 L vatten. Skär precis bort själva rotsystemet från schalottenlökarna och rensa bort det yttersa skalet så att de ser fina ut. De avsmalnande topparna låter jag vara kvar. När vattnet kokat upp drar jag det av plattan, kastar ned lökarna och lägger på ett lock. I det varma vattnet ska de sedan ligga i 8-10 minuter.
Stek sedan köttet (helst i grillpanna) i 2-3 minuter på var sida för rosa. Det beror lite på köttets tjocklek. Vänd inte köttet för tidigt. Det är den lite krispiga ytan på köttet som gör det hela så bra. Om biffen inte vill släppa när man vill vända behöver den en stund till. Är biffarna stora steker jag en åt gången. Låt biffarna vila i några minuter innan tranchering.
(Det framgår av bilden hur just jag vill ha min ryggbiff. När vädret tillåter är det närmast en självklarhet att istället grilla köttet).

Förbered salladsdressingen. Blanda saften från den halva citronen med en halv deciliter olivolja, malen svartpeppar och lite salt. Blanda och vänd ned försiktigt i salladen.
Värm försiktigt på svampen igen.
Nu ska vi smörslunga schalottenlöken. Slå av vattnet från lökarna. Ha ned två matskedar smör i kartrullen med lök och värm upp på låg värme. När smöret smält tillsätter jag den flytande honungen. Rör om så att honungen smälter och de bli glansigt vackra. De ska inte ”steka” Håll lätt varma.
Tranchera köttet.
Bygg ett berg av sallad i mitten av tallrikarna, garnera med den lite knapriga ostronskivlingen och den vackra schalottenlöken. Toppa salladen med den hyvlade parmesanen och de rostade pumpakärnorna. Lägg upp köttet med lite flingsalt och avsluta med lite balsamicokräm efter kanterna.

pumpakärnor


Hot shot x2

Hot shot – fredagsdrinken

För oss yngre har Hot shot aldrig direkt varit i hetluften. Man har fått den berättad för sig, hört talas om den eller kanske sett en film med samma namn, men inte mer än så. För mina snart lastgamla kollegor på kontoret är det annorlunda. För dem var den verklighet och ett vanligt inslag i jakten på det rätta partyruset under början av 90-talet. Hot shot gjorde dock sitt inträde på bardisken redan 1987 och kollegorna bekräftar härmed bara ett redan välkänt faktum. De har alltid varit lite efter. Den ena, ursäktad av sitt ursprung, men den andra?
Själv har man ju ständigt legat i framkant. Det är ett rent karaktärsdrag. På hemmafesterna under min tidigare ungdom blandades avantgardistiska drinkar såsom Vodka Russian. Ibland tog man till och med ut svängarna och kastade ner en klyfta lime. -Ja, jag tror faktiskt att det var jag som var först med det. Nyskapande, näst inpå magiskt.
En Hot shot består av lika delar Galliano och kaffe, toppat med vispgrädde. Galliano är en italiensk örtlikör med tydliga inslag av vanilj, anis och stjärnanis. Hot shoten ska ha ökat Gallianos försäljning med 750 procent(!) på fem år. Bara det är ju skäl nog att probera. Skål kära kollegor.

Hot shot – recept
2 cl kaffe
2 cl Galliano
vispgrädde

Slå upp Gallianon i ett shotsglas. Häll det varma kaffet försiktigt över baksidan på en tesked ner i glaset. Kaffet ska ligga skiktat ovanpå Gallianon. Toppa med grädden och spill ut lite kaffebönor, det verkar höra till.

Hot shot med Galliano


kräftpaj

Kräftpaj med dill västerbotten och bladspenat

Torsdagkväll innebär oftast lyxigare, men enklare snabbmat. Middagen är godare än övriga vardagar, men hamnar ändå en bit under helgmaten. Ett gott bröd, goda charkuterier, ostar, oliver och inlagda kronärtskockor är ett vanligt torsdagsinslag. Idag hade vi redan handlat till helgen varför jag kunde lägga ned lite extra tid. Det bör dock tilläggas att eftersom jag fuskat med smördegen, så tar själva arbetsinsatsen bara runt 10 minuter. Inte mer. Gott men snabbt. En kräftpaj blir godast om man serverar den ljummen. Vänta, jag måste rätta mig själv där. Om den är ljummen kan man få i sig mycket mer paj på samma tid. Det stämde nog bättre med vad jag  kanske inte ville säga, men egentligen menade. Det är en dag i morgon också, men sedan är det helg. I väntan på den njuter vi kräftpaj.

Kräftpaj med dill västerbotten och bladspenat – recept 4 personer
250 g färdigkavlad smördeg
340 g kräftstjärtar på burk (2 burkar)
2 nävar färsk bladspenat
4 stjälkar dill
3 ägg
3 dl vispgrädde
salt och peppar
2 msk citronsaft
1,5 dl riven parmesanost

Lägg ut den färdigkavlade degen på köksbänken. Kavla ut degen ytterligare så att den med lite marginal täcker kanterna i pajformen. Bred ut degen i en klassisk låg pajform. Låt gärna degen gå upp över kanterna. Vik över och ner. Att lyckas med fina pajkanter med smördeg är en konst. Inte ens det gamla folieknepet fungerar. Pajdegen kommer vid förgräddningen att resa sig rejält, även om den naggats generöst i botten med gaffel. Det är enklare att intala gästerna att det är rustikt med tjocka kanter och att man ska ta reda på allt som man berikats med.
Förgrädda pajbotten i 5 minuter i 225 grader varmluft.
Förbered under tiden fyllningen. Slå bort kräftlagen genom en stor sil. Pressa ur lite av vätskan från kräftstjärtarna. Låt stå och rinna av ordentligt.
Plocka och skär dillen fint. Ta bort de grövsta stjälkarna. Vispa upp tre ägg och tillsätt sedan vispgrädden. Vispa en stund. Vänd ner kräftstjärtarna, dillen och bladspenaten i äggstanningen. Smaka av med lite citronsaft, peppar och salt.
När pajbotten är färdig rättar jag till den lite. Det är inte så noga, tryck ner den i formen igen. Sänk nu värmen på ugnen.
Fyllningen hälls försiktigt över pajbotten. Fördela den väl. Täck med ett lager av riven västerbottenost.

Grädda pajen i 150 grader i ca 30 minuter. Håll koll i slutminuterna. Ibland behöver den lite mer tid i värmen, ibland lite mindre. Det beror helt och hållet på ugnen och storleken på formen. Servera med ett glas Pizzolato Spumante Extra dry, eller varför inte ett kylt glas av världens kanske godaste öl just nu – Mikkeller American Dream.

 


räkmackans dag

Räkmackans dag och återkomst

Jag hörde idag att idag äntligen är en sådan där ”dag” som faktiskt är en vettig dag. Vi har kanelbullens dag, frysrättens dag och brandvarnarens dag. -Kom igen. Jag är så himla trött på alla dessa temadagar. Tills just idag, då jag hörde att det var räkmackans dag idag. Andreas dag. Någon har faktiskt tänkt till, kanske inte idag, men någon dag. Äntligen en dag i min smak. Idag.
Jag har tidigare bloggat om rejäla räkmackor. Jag hade först tänkt att bräcka dem, men jag och pojken bakom fiskdisken här i Tyresö har tydligen helt olika uppfattningar om hur en rejäl räkmacka ska vara. Min beskrivning var tydlig:
-”Jag ska göra tre räkmackor och vill ha minst dubbelt så mycket skalade räkor på mina, jämfört med vad ni har på era. Minst dubbelt så mycket”. Jag ljög. Jag skulle bara göra två räkmackor. När han var nöjd bad jag honom att kasta ner en skopa till. Jag tog mitt ansvar. Väl hemma öppnar jag räkpåsen och är då tvungen att fråga mig själv vad Sofia ska äta? Tyvärr kan Sofia inte längre, mitt fel, dribblas bort med en burk färdigskalade räkor i lag. Typiskt, vi måste nog dela. I nöd och lust…
Förutom räkmackans dag, kom jag på en annan god anledning att servera räkmackor. För någon vecka sedan fick vi reda på att räkmackan – Andreas, är tillbaka i familjen. Vi inbillar oss fortfarande att han bara var iväg på en jordenruntsegling. Han gör sådana ibland. Vi tänkte att han kanske hade tagit det andra varvet runt, att de hade paddlat fel? Ett väldigt kärt återseende var det i varje fall. Vi har saknat dig. Er.
Nä, nu har äggen kallnat. Dags att klä räkmackor. Visste ni förresten att de här temadagarna inte bara har skapats av klantskallar. Jag läste precis att den 3:e december är ”drick en öl-dagen”.

En rejäl räkmacka – recept 2 personer
1 kg oskalade färska räkor (idag hade vi bara 600 g att dela på)
4 ägg
2,5 dl majonnäs
1 vitlöksklyfta (pressad)
2 skivor grillat grekiskt lantbröd eller levain (skurna i rejäla skivor på diagonalen)
grovt strimlad romansallad
2 avocado (skivade)
citronklyftor
gurkskivor
rödlök (skivad tunt på diagonalen)
dill (lösvikt)

Koka äggen närmast hårdkokta och låt kallna. Lite får gulan blöda, men den bör inte rinna iväg.
Blanda majonnäsen med den pressade vitlöken. Kläm över lite citronsaft och blanda runt. Ställ åt sidan.
Skala räkorna, men spar gärna räkrommen. Den är härligt salt och fin att garnera med.
Grilla brödet och strimla salladen under tiden. Har man ingen grillpanna går det ypperligt bra att steka brödskivorna i lite smör istället. Låt skivorna kallna något. Om jag kört bröden i grillpanna utan fett, så breds de med smör. Har de stekts i smör, blir det extra lagret smör överflödigt. En klick extra majonnäs gör dock inget. Klä bröden med sallad. Klicka ut lite av aiolin, på med äggen, den skivade avocadon, mer aioli och sist räkorna. Bygg på höjden. Garnera med rommen, gurka, citron, rödlök och en kraftig dilkvist. Ibland hamnar ingredienserna lite annorlunda. Det gör inget. Jag brukar göra lite som jag känner.

räkmacka


Mat och annat där till

css.php