Revbensspjäll med klassiska BBQ-tillbehör

Är övertygad om att det inte bara är jag. Nu får det vara nog. Tänk att det krävdes fem veckors semester för att pricka in tre underbara sommardagar. Jag lyckades dock och borde inte klaga, men känner allt mer att jag närmast börjar få en misantropisk syn på väder. Om man nu kan ha det? Jag vet inte, men det lät bra.
Du härliga grillväder, du immiga roséglas som i solen glimmar ljusrosa och lockande. Var är ni? Jag sökte upplevelsen i just ett roséglas häromdagen, men de mörka molnen satte sitt avtryck och förvandlade det annars rosa vinet till närmast en ljus Pinot noir. Nu vill vi ha sol. I vanliga fall brukar man lätt ogilla soliga dagar när semestern precis tagit slut, framförallt om sommaren inte ställt upp innan. Det brukar räcka att solen lyser när man stämplar ut. Inte gärna före. I år känner jag inte så, jag vill ha mer. Sol är ju till för att drickas och jag fortfarande rejält törstig. Nåja, man kan inte hänga upp grillningen bara på det fina vädret. Man får stämma träff med grillen lite oftare bara. Någon gång kanske man träffar rätt. Förhoppningsvis. Att ställa in en grillning skulle jag däremot aldrig göra. Framförallt inte om det vankas revbensspjäll av rapsgris. Idag tänkte jag köra klassiska tjocka revbensspjäll. Revbensspjällen förbereder jag dagen innan. Spjällen får ligga och svalna i sin lag, varpå de åker in i kylen över natten. Till det serverar jag en hemgjord BBQ-sås, äppelchutney och en coleslaw på rödkål som kryddats lätt med  rostad kummin. Har man en gång haft rostad kummin i sin coleslaw går det inte utan. Kombinationen är underbar. Barbecuesåsen förbereder jag minst en dag innan. Såsen är nästan viktigare än spjällen att förbereda, då den verkligen bara blir godare efter en, två, tre, fyra dagar i kylen. Om coleslawen blir bättre om den förbereds några timmar innan får ni gissa själva, men jag skulle inte chansa.
Till er som fortfarande har semester kvar vill jag säga att jag verkligen hoppas. För er skull. Jag kommer hålla alla två tummar för att ni ska få grilla mycket rapsgris. För ni tror väl inte fortfarande på någon värme eller sol? Ha ha. Det tåget har gått för länge sedan. Visste ni förresten att revbensspjäll fungerar bra även till jul. Den är snart här, vi förtränger det bara, då vädergudarna tog ett sjumilakliv över och förbi sommaren.

Tjocka revbensspjäll – recept 4 personer
ca 2 kg tjockskurna revbensspjäll av rapsgris
1 gul lök
1 morot
1 solovitlök
2 grönsaksbuljongtärningar
4 msk salt
6 lagerblad
8 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
vatten

Dela revbensspjällen mellan varje revben i tjocka skivor.
Dela vitlöken på mitten. Hacka sedan lök och morötter grovt. Lägg sedan kryddor och grönsaker i en stor kastrull som rymmer alla revben. Fyll upp med vatten och låt koka upp. Lägg sedan ned revbenen. Sänk värmen och låt sjuda under lock  i 1-2 timmar. När revbenen lätt verkar släppa från benen är kastrullen färdig att ta av från plattan. Ös kastrullen på det skum som eventuellt uppstått och låt svalna av. Täck återigen med lock och låt köttet vila i lagen i kylen under natten.
Nästa morgon tar jag upp spjällen från lagen och torkar av. Sedan slår jag över en del av BBQ-såsen (se nedan) och marinerar i några timmar. Sedan är revbensspjällen färdiga för grillen. Under grillningen fortsätter jag sedan att pensla med BBQ-såsen tills köttet fått en fin yta. Inte för mycket i taget. Servera med BBQ-sås, äppelchutney och coleslaw.

BBQ-sås (av amerikansk rökig typ) – recept
1,5 dl chilisås (av mildare heinztyp)
1,5 dl ketchup
1,5-2 msk dijonsenap
2 tsk flytande honung
5 tsk farinsocker
2 msk liquid smoke
1/2 solovitlök (alt. tre vanliga klyftor)
2 tsk chilipulver
1 krm cayennepeppar
1 msk soja (för färgens skull)
salt och svartpeppar

Riv vitlöken riktigt fint ner i en liten kastrull. Tillsätt samtliga ingredienser utom salt och peppar. Rör ihop såsen och sätt värmen på lågt. Låt sjuda upp och rör konstant. Efter cirka tio minuter på spisen är det dags att smaka av med salt och peppar. Låt sedan kallna och förvara i kyl fram till marinering, pensling eller servering.

Coleslaw – recept

8 dl rödkål eller spetskål (alternativt en blandning av dessa)
1 morot (fint riven)
1/2 rödlök (finhackad)
1,5 dl creme fraiche
1 dl majonnäs (gärna hemgjord eller Hellmans)
3 msk vispgrädde
1 tsk dijonsenap
1,5 tsk muscavadosocker
1 msk lätt mortlade rostade kumminfrön
svartpeppar & salt
(1 näve valnötter)
(1/2 dl smulad ädelost)

Koka upp en stor kastrull med vatten. Riv kålen. När vattnet kokat upp tar jag av det från plattan och kastar ner kålen. Dränk kålen med en hålslev, räkna till tio och slå sedan av i ett durkslag. Spola hastigt med lite kallt vatten över kålen och låt rinna av ordentligt. (Pressa gärna försiktigt ut allt vatten). Blanda sedan samtliga ingredienser väl och låt sedan vila i kyl i några timmar innan servering.
(Om man inte gillar kummin kan man istället ha i lite grovt skurna valnötter och smulad ädelost. Nötterna tillsätter jag precis innan servering. Tänk dock på eventuella allergiker, de kanske inte alltid är vana att finna nötter i sin coleslaw).

Äppelchutney – recept
4 stora äpplen
3-4 schalottenlökar (finhackad)
1 röd chilifrukt (skuren i fina skivor)
1 krm kanel
1,5 tsk curry
1 tsk ingefära (torkad krydda)
2 tsk riven färsk ingefära
1 dl ättika
2 dl strösocker
en halv näve russin
rapsolja (att steka i)

Skala äpplena och rensa bort kärnhusen. Dela sedan i lite grövre bitar. Dela chilin i fina skivor och finhackad löken.
Fräs sedan försiktigt lök och chili i lite olja med alla torra kryddor och den rivna ingefäran som tillsätts efter en stund.
Tillsätt sedan äpple, ättika socker och russin.
Låt småsjuda i ca 30 minuter. Häll upp i något fint och låt svalna på bänken innan servering. Precis innan servering tillsätter jag personligen gärna lite grovt skuren koriander, men det är inget måste.

revbensspjäll

äppelchutney

revbensspjäll

rosé

pride

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).


Helgrillad kotlettrad av rapsgris

Efter att ha varit bortresta i någon vecka var det återigen dags för familjens Stockholmsdag. Vi brukar hedra vår stad med att avlägga ett rejält besök varje år. Idén utgår ifrån att vi alla borde känna vår hemstad bättre. Vi äter, flanerar och shoppar. Leker turister helt enkelt. I år slog det mig dock att vi nästan alltid tar samma väg. Det är inte direkt så att vi egentligen ser något nytt, besöker en annan stadsdel eller för den delen hoppar på någon rundtur med buss utan tak. Vi pratar bara om det. Lite typiskt oss, men trevligt har vi.
Vad som också är återkommande och som blivit något av Karlsteins signum är att vi (läs jag) aldrig kan välja restaurang. Då stockholmsdagens matinslag kanske är det viktigaste för mig, är jag så himla rädd att bli besviken. Rädslan gör att vi går förbi restauranger, kollar menyer, kikar in, luktar, frågar och ställer priser mot vad vi förväntar oss att få. Som små minioner springer vi runt utan att egentligen komma någon vart alls. En hit, den andra dit, vi viftar och pekar men kommer aldrig fram. Vi rör på oss, men får aldrig mat. Är maten dyr för att stället ligger på ett turiststråk eller har de de facto fog för att ta så bra betalt för sin mat? Denna beslutsångest. Vi hinner hungra ihjäl. Ibland slutar det med att jag överväger att inte äta ute alls och istället lägga pengarna på delikatesser i någon bra saluhall. Då vet jag åtminstone att vi får bra råvaror. Om jag sedan sabbar dessa när jag lagar så har jag åtminstone bara mig själv att skylla.
Igår hade vi dock tur. Jag tror vi fastnade redan för femte stället. Ett slags rekord skulle man kunna säga. Jag och Eyvind beställde två sorters humrar och Sofia valde en majskycklingsallad som såg helt underbar ut. Vad vore livet om man inte lyxade till det när man kan? Vad vore en hummer utan sin champagne?
Idag tänker jag äta gott igen. Jag har saknat min grill och rapsgris medan vi varit borta och i dag ska de två få jobba ihop ordentligt. Jag tänkte grilla en hel kotlettrad som först förstekts i ugn. Kotlettraden kryddar jag med klassiska fläskköttskryddor som fänkålsfrö, quatre épice och färsk rosmarin. Quatre épice – fyra kryddor är en vanlig fransk kryddblandning som används ofta till just fläskkött. Fyra kryddor, (jag gillar inte det svenska namnet, det låter mycket bättre med köksfranska) är egentligen missvisande då blandningen ofta består av fem kryddor eller fler. Quatre épice går att köpa färdig, men jag föredrar att mortla min egen. Jag vet att den blir godare då. Använd den med försiktighet då den blir väldigt aromatisk.
Till rapsgrisen serverar jag en gräddig sås på äpple och till det pommes chateau. Pommes chateau är också köksfranska för vanlig simpel klyftpotatis. Se vad lite fina ord kan göra för aptiten! Att inte ta med den gräddiga äppelsåsen i den här bloggserien med rapsgris vore som att skjuta sig själv i foten. Jag vågar inte chansa. Den är underbar. Äpple och rapsgris… Alltså.

Helgrillad kotlettrad av rapsgris med franska smaker -recept 4 personer
En bit av en kotlettrad av svensk rapsgris (med fettkappa, gärna svål och ben)
flingsalt
2 msk fänkålsfrön
2 tsk quatre épice (recept se nedan)
1 msk svartpeppar
1 kruka hackad färsk rosmarin
6 schalottenlökar
6 vitlöksklyftor
2 morötter i bitar
1-2 dl köttbuljong (fläsk)
1 dl torr sherry eller vitt vin

Snitta svålen på kotlettraden hela vägen igenom till fettkappan. Salta köttet ordentligt runt om med flingsalt. Gnid sedan in köttet med fänkålsfröna (som jag mortlar lätt innan), hackad rosmarin och quatre épice. Gå även över kotlettraden ett varv med svartpepparkvarnen. Låt sedan köttet vila i en till två timmar.
Slå ut buljongen och sherryn i en ugnsform. Ha ned den grovt hackade scharlottenlöken, morötterna och vitlöken.
Låt kotlettraden försteka i varmluftsugn i 125 grader till köttets kärna har en temperatur på ca 55 grader. Det brukar ta drygt en timme.
Sila sedan av buljongen och pensla köttet med det några gånger under grillningen. (Se nedan).

Grilla sedan färdigt köttet på grillen. Grilla med locket på och med indirekt värme. Använd gärna några blötlagda rökflarn av exempelvis äppelträ för att få extra röksmak. Vill man få en knaprigare yta kan man självklart lägga köttet direkt ovanför glödbädden en stund.
Den hela kotlettraden är färdig när kärnan håller omkring 62 grader. Låt som vanligt vila innan tranchering.

Quatre épice (Fyra kryddor) – recept
2 msk hela vitpepparkorn
2,5 tsk mald muskotnöt
5 st. hela nejlikor
2 tsk mald ingefära
1/4 tsk mald kanel

Mortla kryddorna och spara sedan blandningen i en tätslutande burk.

Gräddig äppelsås – recept 4 personer
25 g smör
2 små röda äpplen (grovt hackade)
4 schalottenlökar (grovt hackade)
3 msk flytande honung
1 dl vitt vin
1 msk äppelcidervinäger
4 dl fläsk- eller kalvbuljong
4 dl vispgrädde
1 msk vetemjöl (siktat)
svartpeppar

Stek på de grovt hackade äpplena och löken i smör. Tillsätt honung och låt allt bli mjukt och glansigt. Stek inte för hårt. Tillsätt buljongen, vinägern och vinet. Sjud ner tills dess att cirka 2,5 deciliter av vätskan återstår. Sila över såsbasen i en ny kastrull och ställ åter tillbaka på spisen. Tillsätt nu grädden under omrörning. Låt sjuda upp.
När såsen har fått sjuda i ytterligare några minuter är det dags att toppreda. Fördela vetemjölet fint. Låt sedan såsen sjuda på väldigt låg värme i ytterligare några minuter. Rör hela tiden. Smaka av med lite peppar.

quatre épice

kryddorna mortlas

quatre épice

quatre épice

kotlettrad färdig för ugnen

snart grillad rapsgris

Grillkväll!

obitter kock!

servetter av Monica Karlstein

kotlettrad av rapsgris

Rapsgris ska också vila innan tranchering

kotlettrad av svenskt rapsgris

vacker rapsgris

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).


Fläskkarré Bulgogi, eldkött med Tosa joyu

Idag är en speciell dag. Idag har jag varit tillsammans med min fru Sofia i halva mitt liv. 17 år. Ni får själva räkna ut hur ung jag är. Vi träffades på en camping som vi båda vuxit upp på. Vi kände varandra som barn, men hade varken setts eller hörts på tio år. Sommaren vi träffades var jag gäst på campingen och Sofia arbetade där. Man kan säga att det gick ganska så fort. Inom några veckor hade Sofia flyttat in i mitt pojkrum. (Tack mamma och pappa för att ni gav oss den chansen). Sedan dess har det rullat på och som oftast är jag precis lika kär nu som då. Lite tjatigare har Sofia blivit med åren, men oftast inte utan anledning. Jag är en slarver emellanåt och som oftast har nog Sofia rätt, även om jag aldrig skulle erkänna det. Så länge Sofia serveras god mat lyckas jag hålla henne nöjd. Jag vill tro att hon skulle älska mig även om jag inte lagade bra mat, men jag skulle aldrig våga sluta och riskera oss. Älskar dig!
En stor del av vårt förhållande bygger på att vi alltid har det roligt. För mig och Sofia har umgänget med andra människor alltid varit viktigt. Det första jag gjorde efter att jag styckat rapsgrisen på Scan var att bjuda in till grillfest. Gästerna bestod av det glada matgäng som jag lärt känna under våren. Jag handlade massa godsaker och sedan tog vi det där ifrån. Inspiration av råvarorna var ledordet. Middagen blev avslappnad, matlagningen rolig och kvällen bjöd på många skratt. Att träffas och laga mat ihop med gäster har alltid varit det bästa sättet för mig att umgås.
Efter en underbar ceviche (som min bortreste son Eyvind var jättesur över att han inte fick smaka) var det dags för kvällens kanske bästa idé. Mats utgick ifrån en Bulgogi. En koreansk grillrätt, vanligen gjord på nötkött. Vi tyckte dock att den fungerade lika utmärkt med fläskkarré av rapsgris. Ibland får man tänka lite utanför ramarna. Till det serverades en Tosa joyu, en asiatisk sojasås med en magisk sälta som fått stå till sig i någon månad. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll och det underbara vårvädret hjälpte verkligen till.

(Dwaeji) Bulgogi – recept 4 personer
800 g fläskkarré i bitar som sedan träs på spett
1 hel vitlök (pressad)
1,5 dl finhackad purjolök
1 msk grovmalen svartpeppar
1 dl japansk soya av god kvalité
2 msk strösocker
3 msk sesamolja

Skiva köttet och blanda samtliga ingredienser till marinaden. Lägg ner köttet och låt marinera på köksbänken i ca en timme. Har man längre tid på sig kan man istället låta köttet marinera några timmar i kyl. Trä sedan upp köttbitarna på spett och grilla ganska hårt över heta grillkol. Servera gärna med kimchi och Tosa joyu.

Tosa Joyu – recept
125 ml sake
60 ml mirin
500 ml japansk soja
1 ark kombu (sjögräs, ca 15x15cm )
3 g bonitoflarn

Värm upp sake och mirin och låt koka i någon minut. Ta sedan bort från värmen och tillsätt genast sojan, sjögräset och bonitoflarnen. Låt sedan vila på köksbänken i ett dygn.
Sila sedan av såsen genom en duk. Tappa över i en ren glasburk och låt vila ytterligare ett dygn på köksbänken. Såsen är sedan färdig att serveras, men vinner på att vila i kyl i månader framåt.

inspirationsbordet

ceviche ala Esther

Thomas Karlstein

heta kol

bulgogi

grönsaker

OBK

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Tisdagsdrinken – Gin och tonic pimienta rosa

Tisdagsdrinken ikväll mina damer och herrar kommer att bestå av inget mindre än en gin och tonic. Klassisk men utan att för den delen bli tråkig. Om än lite mer pepprig.
För någon vecka sedan var jag inbjuden till Svenska mästerskapen i GT. Sveriges bästa gin och tonic skulle koras. Varför jag var inbjuden som gäst får bloggen svara på, personligen hade jag hellre stått bakom bardisken. Har de inte läst en endaste fredagsdrink? Jag är en mästare även på gin och tonic. Har aldrig tackat nej till en och kommer aldrig att göra. Kan inte förstå varför det inte är jag som flyger till New York som nykorad GT-mästare?
Det är berättigat att fundera över hur en gin och tonic egentligen kan varieras? Hur långt får man sträcka sig utan att passera gränsen för att fortfarande få kalla det en GT?
Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. De nya toniclanseringarna handlar mer om subtila undertoner av väl utvalda komplement, utan att för den delen överge tonicens idé. Man kan se det som olika personligheter av samma drink, att välja utav, efter humör. Jag tänker vara på olika humör hela kvällen. Varför har jag bestämt mig för att ta in en tisdagsdrink förresten? Jo,  för att jag kan och vill. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad andra tänker och tycker, utan har bestämt mig för att leva nu. Och nu kände vi för en tisdagsdrink.

Gin och tonic med rosépeppar – recept 1 drink
6 cl (Bombay) Gin
1 flaska Schweppes Tónica pimienta rosa
nymalen rosépeppar

Fyll upp ett glas med is och en citronskiva. Slå över gin och fyll upp med valfri mängd tonic. Toppa med något drag av nymalen rosépeppar. Inte för mycket.

gin och tonic

gin och tonic

gin och tonic


Grillad pluma med papas con pebre

Känslan av att komma hem. Jag slutar aldrig att slås. Vi har varit borta i en vecka och haft det helt fantastiskt. Ätit och druckit gott som man ska runt midsommar. Matjessill! Jag vet inte hur många paket som gått åt. De har hållit jämn takt med smörpaketen som jag skirar och slår över sill, ägg och färskpotatis. Med lite finhackad rödlök och en stadig bunt gräslök till det så har åtminstone jag förstått att det är sommar. Vi har också kört femkamp, jag (och sonen) vann som vanligt och allt är som det ska vara. Vi har sedvanligt ätit goda ostar, badat i pool och rosé. Ett ytterligare verb framför rosé känns överflödigt. Livet leker.
När jag blir ledig glömmer jag aldrig att njuta. De sista åren har det blivit en vana att slänga sig i solstolen mellan molnen bara för att suga ut det jag kan få. Kanske beror det på min fåfänga, men så länge jag vet om det känns det ganska ok. Det är trots allt riktigt skönt och man blir brun på köpet. Jag skrattar åt det.
Som ni kanske har sett på Scans hemsida eller youtube grillade jag pluma från rapsgris innan sommaren kom igång. Idag tänkte jag göra det igen. Smakerna är enkla och köttet underbart. Ju bättre kött desto mindre viktig blir smaksättningen. Kvällens rätt är inte komplicerad och går fort att laga. Smakerna är få men bra. Två smaksättningar räcker gott. Perfekt för en solig slapp semesterdag.  Jag är hemma igen. Underbara faktum. Nu kan semestern börja på riktigt. Inkörstiden över.
Pluma av rapsgris är otroligt mört med tydliga köttfibrer och smak. I mina ögon är pluman en sådan styckdel som inte kräver tyngre marinader och fördelarna med rapsgris blir i denna bit särskilt tydliga. Den är god som den är. Lite citronsaft, persilja och fänkål kan dock höja smaken ytterligare. Till pluman väljer jag att servera en riktigt bra och annorlunda potatissallad. Jag utnyttjar smakerna från Pebre, en chilensk tomatsalsa. Potatisen blandas med chili, lime, koriander, tomat, rödlök, creme fraîche och lite majonnäs. Vågar man, så rekommenderar jag starkt att man använder lite habanero. Förlåt, den var dålig.

Grillad pluma med våt rubb – recept 2 personer
1 pluma av rapsgris
1/2 fänkål
2 dl grovt hackad bladpersilja
1/2 citron (saften)
salt och peppar

Hacka fänkål och persilja grovt. Mortla sedan till en fin blandning. Tillsätt citronsaften, peppar och salt. Arbeta sedan in i pluman. Låt er pluma ligga i kryddorna i minst en halvtimme, gärna längre. Grillytan blir bättre om man skrapar av kryddblandningen innan man grillar, men samtidigt är det trevligt att smakerna får komma med på grillen. Jag brukar ta bort kryddorna på en sida. Grilla tills temperaturen är ca 65 grader i köttets kärna. Låt sedan köttet vila en stund. Tranchera pluman och servera förslagsvis med potatissalladen nedan.

Papas con pebre – recept 2 personer
1 kruka koriander
1 liten rödlök
1/2 lime saften
1,5 msk sambal oelek
10 körbärstomater
ca 12 mindre färskpotatisar
1,5 dl creme fraiche
0,75 dl majonnäs
(ev. habanero efter smak)
salt och peppar

Koka potatisen med rikligt med salt. När den är färdig så spolar jag den i kallt vatten en stund så att efterkokningen stannar av.
Finhacka sedan tomaterna, rödlöken och koriandern. Stjälkarna ska med men skäras fint.
Blanda sedan till en vanlig pebre, med sambal och limejuicen. Tillsätt creme fraiche och majonnäs.  Vänd slutligen ner potatisen som nu har delats. Låt gärna potatissalladen vila och sätta sig en stund innan servering.

våt rubb

pluma i väntan på grillen

Pluma av rapsgris

pluma

pluma

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Serranoslagen fläskfilé av rapsgris med kombinationer

Det finns grillar och så finns det grillar. Grillens förträfflighet blir särskilt tydlig framförallt när man ser på hur många sätt den kan användas. Ju fler människor jag träffar och från ju fler länder de kommer, får jag höra olika historier. Det är asado i Argentina, churrasco i Brasilien, kinesisk grillåda i Peru och klotgrill i Sverige. Hur kommer det sig förresten att jag har lyckats träffa så många trevliga sydamerikaner? Det är lite roligt. Jag har börjat att se ett mönster, men kan inte tyda dess maskor? Grillar de bra, håller de en på halster eller bjuder de bara på sig själva?
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är en person som måste ha det senaste och värsta, men sådan är jag. Jag ursäktar svagheten med mitt brinnande intresse för matlagning och genast blir allt förlåtet. Inbillar jag mig. Vad jag dock innerst inne vet, är att det nyaste och fina sällan spelar särskilt stor roll för resultatet eller är avgörande för den smakliga måltiden. Visst kan det underlätta med ett extra sidobord eller en andra uppläggningshylla, men det är inte de noga kontrollerade grillstunderna som jag minns bäst. Istället är det stunderna vid den öppna brasan, intill ett vattendrag i rörelse som fyller mig med ro och minnen. En plats där man kan dricka sol till frukost. Tänker jag vidare är klippor och solnedgångar också en favorit, kanske just då bara insvept i en filt med ett glas vin, men ändå. De gånger jag alltid minns är de då jag glömt grillgallret hemma. Då får man genast jobba lite hårdare.
Lyckas man trots omständigheterna, att tillreda sin mat, kanske över en öppen eld, vid älven jag pratade om, så kan man ge sig på att det kommer bli en av de bästa grillmiddagarna man någonsin haft. Ibland tror jag mig till och med glömma grillgallret med flit. Det är precis som att vinna när man förlorat. En underbar tanke.
Nåja. Man kan ju inte gärna gå ut i naturen och glömma grillgallret hemma varje gång, men hur gör man då hemma, när man inte har något att skylla på? Ett sätt är att förstå att grillen kan producera riktigt bra och vacker mat. Man behöver inte lägga upp allt som finns på gallret i folie och servera ovanpå ett korkunderlägg på vaxduk. Det går att servera fint även då maten kommer från grillen. Ytterligare ett tips är att fokusera på tillbehören och kombinationerna. De behöver inte vara många i antal om de är avvägda och sammankopplade. Lägg istället till det där extra när du har chans och möjlighet. Imorgon kanske du står där vid älven utan galler igen och det är blir ju omöjligt att överträffa.
Idag grillar jag en underbar fläskfilé av svensk rapsgris. Tillbehören får tala för sig själva och passar givetvis bra ihop. Planera middagen i detalj.

Serranolindad fläskfile – recept 4 personer
1 filé av svensk rapsgris
10 skivor serranoskinka
salt och peppar

Krydda fläskfilén med salt och peppar. Gnid in smaksättningen ordentligt. Grilla sedan över hög värme så att filén får en krispig fin yta. Ta av och rulla sedan in i rapsgrisfilén i serranoskinkan. Lägg sedan tillbaka på grillen, men grilla nu avskiljt från glöden med indirekt värme under lock. Ta av när filén uppnått en innertemperatur av 65 grader. Låt vila i ca 8-10 minuter innan tranchering. Servera med tillbehören nedan.

Pepparrotskräm – recept 4 personer
1/3 dl riven färsk pepparrot
2 tsk sötstark senap
3 tsk champagnevinäger
1 tsk socker
salt & peppar
2 dl crème fraiche
2 dl vispad grädde

Riv pepparroten fint. Lägg i en bunke och blanda med senap, vinäger, socker samt salt och peppar. Låt ligga och dra i ca 15 minuter. Tillsätt sedan crème fraiche och den vispade grädden. Låt vila i kylen till servering.

Mascarponekräm med chévre och basilika – recept 4 personer
ca 150 g chévre (getost)
ca 150 g mascarpone
1/2 kruka hackad basilika
1 msk olivolja
salt & peppar

Hacka chévreosten grovt. Blanda sedan ut mascarponen med olivolja, salt och peppar. MIxa sedan tills allt blivit slätt med en stavmixer. Blanda i basilikan som hackats. Låt sedan vila tills det är dags för mat.

Friterad rotselleri  – recept 4 personer
1 stor huvud rotselleri
2 L rapsolja (att fritera)

Sätt på en stor kastrull med  rikligt saltat vatten för uppkok. Skölj och skala rotsellerin med en osthyvel, känns sellerin borstad blir det trevligt om lite av den grova ytan får vara kvar. Skär i ca 1,5 cm stora stavar. När vattnet kokat upp, tillsätt sellerin och koka i exakt 5 minuter. Häll av sellerin i ett durkslag. (Dröjer det en stund innan fritering spolar jag sellerin i kallt vatten för att stanna tillagningen). Då sellerin runnit av ordentligt, fritera i rapsolja, i 180 grader. Var inte rädd att höja temperaturen. Den kommer att sjunka rejält när sellerin gått i. När sellerin fått fin färg, ta upp den med hålslev och lägg bitarna i ett durkslag som klätts med tidningspapper. Strö flingsalt över anrättningen precis vid servering.

serrano och rapsgrisfilé

fläskfilé

rapsgris

fläskfilé rapsgris

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Bellini – fredagsdrinken

Det här har jag varit sugen på länge. Den är i skrivande stund nyuppslagen och den sprudlar. Inte alls avslagen faktiskt, vilket jag också tvivlar på att den hinner bli. Jag har velat ha den som fredagsdrink länge och nu när det äntligen är säsong för persikor gäller det att passa på. Väntan är över och jag fullkomligt älskar persikor, nu gäller det att bara njuta av stunden som om det inte fanns någon morgondag. It´s time to Bellini!
Persikorna fick jag av Emilio i veckan, samma granne som var helt oförstående när jag ville att han skulle ta hem persikor åt mig i januari. Då var det tydligen något med att det inte var säsong? En petitess i sammanhanget menade jag, varpå jag fick den där intensiva italienska ”du-är-dum-i-huvudet-blicken” som bara Emilio kan leverera. Må så vara, men man kan ju inte gärna göra Bellini på vinteräpplen.
Visste ni förresten att om man gör Bellini så får man dricka ensam. Jajamensan. Så är det. Står det Bellini på brickan så gäller inga moralkakor. Inga deviser om rätt eller fel. Att Sofia är på tjejmiddag är därför helt utan betydelse och totalt oväsentligt i sammanhanget.
Precis som vanligt gör jag två. Jag börjar lite försiktigt med en och efter två står jag förhoppningsvis på en stol och dansar. Chansen är väl ganska liten att det blir någon dans på stolar just ikväll, men jag tänker ju knappast sätta mig i läshörnan med en kopp te och läsa korsord för det. Livet blir bara precis så roligt som man gör det. Kanske är det därför jag som oftast har jättekul?

Bellini – recept 2 drinkar
5 persikor
prosecco

MIxa persikorna helt släta. Lägg ner 4 tsk av purén i botten av ett glas och fyll upp med prosecco. Rör om. Toppa med lite mer prosecco.

bellini

peaches


Tankar från en flygplats – om öl och räkmackor

Det är något speciellt med räkmacka och öl på flygplatser. Lär av mig. En ost- och skinkbaguette med fruktsmoothie kan aldrig bli samma sak. Ölen är så god att den till och med får ersätta dagens fredagsdrink.
En resa börjar när den konstitueras med en tvåhundrafemtiokronorskombination av räkmacka och immig öl. En resa är en resa först när man står med den rangliga brickan i cafékön och undrar hur man ska få med sig handbagaget? En resa är inte en resa förrän personen framför i cafékön plötsligt stannar till för att tänka. En resa är inte en resa innan min räkmacka på brickan badar i öl.
En resa är en resa när man kontrollerat pass och boardingcard minst tre gånger. Ibland blir en resa en resa redan när man får panik för att man glömt passet och sedan kommer på att man ska flyga inrikes. När man beställer en andra öl och direkt därefter inser att det har blivit dags att gå till gaten, vet man att man ska resa. En resa är inte en resa utan att man kommer på att man är jättekissnödig och kön till toaletten är längre än den ut till planet. Med den övergivna hundrakronorsölen i tankarna och efter att ha försökt nå toaletten i några minuter ger man upp sin plats i kön. Först vid gaten nås man av beskedet att flighten är försenad och man påminns om hur det är att resa. Tid till toalettbesök har man fortfarande inte, att ställa sig längst bak i lämmeltåget ännu en gång är inte att tänka på. Så försenade är vi inte. Då planet taxar ut och det tighta bältet klämmer på min blåsa inser jag att jag ändå älskar att resa. När man reser får man öl och räkmacka. Nu blir det minisemEsther.

Överpris?


Halstrad sous videkotlett av rapsgris med romesco

Det verkar svårare att kicka igång den här grillsäsongen än vad jag kunnat ana. Solen visar sig emellanåt, ofta när jag handlar eller sitter i bilen, men väl hemma igen och när grillen ska tändas slår det om till regn. Solen skiner gärna under skurarna, mest för att retas och var är värmen? Försommarvärmen har jag inte fått uppleva alls. Nåväl, kan man inte göra något åt vädret får man väl göra något med det man kan påverka. Jag tänker främst på mat och grillning. Innan kvällen är slut är det mitt mål att för länge sedan ha släppt all självömkan. Mig kommer det inte vara synd om. Jag har gett mig sjutton på att det här ska bli bra.
Idag hade jag tänkt att hoppa på en av mina favoritdelar från rapsgrisen. Kotletterna. Det är inte heller vilka kotletter som helst, utan riktigt matiga sådana där en stor del av benet lämnats kvar. Det handlar om saftigt sexiga fläskracks, som när jag är färdig med dem fullständigt kommer att smälta i munnen. Tiden då man stekte kotletter torra med margarin i en frasig teflonpanna är sedan länge förbi. Den nya tekniken är här och nu är det inte ens svårt att lyckas med kotletter. Jag planerar att senare i sommar även grilla en hel kotlettrad, men för dagen är kotletterna uppstyckade i bitar av en speciell anledning. Samtliga rapskotletter ska innan de grillas långsamt få gå i ett sous videbad. Fördelen med sous vide är att det mer eller mindre är omöjligt att under- eller överkoka sitt kött. Efter en viss tid får maten får den temperatur som vattenbadet håller vilket gör sous vide extra lämpligt för sådana saker som har ett litet temperaturfönster att spela med, som kotletter. Avslutar man med att låta grillen ge rapskotletterna en fin yta, där fettet relativt hastigt får karamellisera, har man inte bara något vackert framför sig. Man har även smaker och dofter som tillsammans med konsistensen av det mjälla, saftiga rapsköttet bokstavligen får gomseglet att sjunga. Nu börjar jag spåra ur igen. Sådan är jag. Många hade kanske nöjt sig med säga att det är skitgott?
De halstrade rapskotletterna serverar jag ovanpå smörstekta, lätt karamelliserade morötter som lyfts med lite citron. I botten hamnar en romesco, en mixad katalansk sås, gjord på grillad och rökt paprika, rostade hasselnötter, pistagenötter, olivolja och parmesan. På toppen några nyfriterade och krispiga chips av rättika. En klick naturell grekisk yoghurt vid sidan.

Halstrade sous videkotletter av rapsgris – recept 4 personer
4 kotletter med ben av svensk rapsgris
salt & peppar
4 msk olivolja

1 rättika (ca 20 cm)
2 L rapsolja (till fritering)

Värm vattenbadet i sous viden till 62 grader C.
Arbeta in salt och peppar på var sida av kotletterna. Slå över lite olja. Vakuumförpacka sedan kotletterna var för sig. Saknas vakuummaskin går det lika bra att lägga ner varje kotlett i varsin ziplockpåse. Ha i så fall påsen öppen i toppen medan denna, med kotletten i, sänks ned i badet. Vattnet kommer att tränga ut luften ur påsen. Stäng när luften i påsen är helt ute. (Se till att påsen är tät. Försök gärna hålla toppen av påsen ovanför ytan under hela tillagningen).
Låt sedan kotletterna ligga i badet under 45 minuter.
Ta upp kotletterna från badet och grilla sedan på grill över ganska hög värme. Målet är att snabbt, utan att nämnvärt höja kärntemperaturen, få en vacker krispig yta med vackra grillränder.

Nu till rättikschipsen. Rättikan skär jag i lövtunna skivor med en mandolin. De får sedan fritera i olja. 180 grader är en bra temperatur. Rör gärna om under tiden för att sära skivorna åt. När de fått fin färg tar jag upp chipsen och låter rinna av på papper eller i frityrkorgen. Salta efter smak.

Romesco på rostade hasselnötter och pistage – recept 4 personer
90 g parmesan
90 g hasselnötter (rostade)
40 g pistagenötter
1,5 dl bra olivolja (gärna kalamata)
2 msk sherryvinäger
3 vitlöksklyftor
1 dl skuren persilja
2 röda rökta paprikor
ca 150 g grillad inlagd röd paprika (nettovikt)
salt & svartpeppar

För att lyckas med en romesco handlar det mycket om att smaka av. Dagsformen på ingredienserna får styra och den exakta mängden är därför inte avgörande. Se receptet ovan som en riktlinje. En romesco blir helt klart bäst efter några dagar i kyl när smakerna hunnit sätta sig och gå ihop. Det är alltid trevlig med en klick yoghurt vid sidan av såsen.
Börja med att röka den röda paprikan i en klotgrill. Precis som med sidfläsket i föregående inlägg röker jag på låg och indirekt värme. Snåla inte med de blötlagda rökflarnen. Halvera paprikan innan så att röken kan komma in och smaksätta hela paprikan. Paprikorna tar ungefär en timme beroende på temperatur.
Förbered under tiden övriga ingredienser. Riv parmesanen, rosta hasselnötter i torr panna och låt de grillade inlagda parikorna rinna av. Skär upp persiljan grovt. Lägg vart efter ned alla ingredienser i en mixer. Mest för att jag tycker det är kul hackar jag gärna allting grovt innan det går ned i mixern. Vad ska man annars fördriva tiden med medan paprikan röks? Har man en bra mixer är hackandet förstås onödigt. Tillsätt gärna vätskorna i början så arbetar mixern bättre.
Mixa sedan samtliga ingredienser tills romescon är helt slät. Låt mixern arbeta en stund. Romescon kan självklart serveras direkt, men vinner som sagt på att få vila. Minst i några timmar, gärna i dagar.

Karamelliserade morötter – recept 4 personer
ca 300 g små morötter (gärna med blast)
2 msk smör
1 msk rapsolja
2 dl vatten
1/3 citron (saften)

Rensa morötterna och dela på längden. Spar gärna lite av blasten om morötterna håller hög kvalité. Det är jättesnyggt och alla kockar gör så. Om man inte som jag, får tag på minimorötter, bör lite större morötter delas på längden.
Stek morötterna i smör runt om tills de fått fin yta. Bryn gärna så att det börjar bli gyllenbrunt i kanterna. Vänd inte för ofta.
Tillsätt sedan vattnet och sjud under lock i 5-10 minuter eller tills dess att morötterna är mjuka, men fortfarande krispiga. Lättast är att smaka av.
Häll eventuellt av återstående vatten och ha återigen i en liten klick smör. Stek hastigt på igen.
Tillsätt färskpressad citron precis innan servering och rör om i pannan. Smaka av med salt och peppar.

halstrad sous videkotlett av rapsgris

halstrad sous videkotlett av rapsgris

rökt paprika

hasselnötterna rostas

Romescon mixas

Sous videkotletter

OBH Nordica Sous Vide Cooker Precision

karamelliserade morötter

citronen lyfter de lite sötare morötterna

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget). 

(Sous videmaskinen som använts i inlägget, Sous Vide Cooker Precision är ett bidrag från OBH Nordica. På deras hemsida kan man läsa mer om maskinen i sig).


Min sommar med en svensk rapsgris

Ibland kan det vara besvärligt att veta vad man ska grilla. Jag kan ha svårt att bestämma mig. Under denna grillsäsong kommer det dock inte att vara några problem. Jag har fixat det bästa av sommarjobb. I sommar kommer jag på uppdrag av Scan att grilla svensk rapsgris. Jag kommer sedan här på bloggen att dela med mig av bilder, recept och olika tillvägagångssätt vid grillen. Rapsgrisen kommer helt att stå i fokus och presenteras med tillbehör, såser och marinader. Idéerna är många och precis som när jag gjorde julskinkejobbet i julas, är den största utmaningen att hinna få med allting som jag ser framför mig. Till mitt förfogande har jag 25 kilo rapsgris. Förberedelserna har startat och nu i helgen som var bjöd jag in till grillfest. Recept, bilder och historier från den första grillningen kommer jag att dela med mig av i kommande inlägg.
Min första utmaning var att stycka rapsgrisen. På plats i köket på Scans huvudkontor fanns kvalitetsstyrare Benny Granqvist som kom med handfasta tips och instruktioner vid styckningen. Med var också fotograf Hans Björling som tog alla bilder. Det är alltid inspirerande med kunniga och trevliga människor, oavsett inom vilket område de verkar.
Under min förmiddag hos Scan, mitt bland de många nyfikna ansikten som passerade, insåg jag snart att jag i deras ögon inte var Thomas Karlstein. Jag var julskinkemannen. Galningen som åt och lagade olika sorters julskinka under 24 dagar i streck. Vi ska väl alla bli ihågkomna för något tänkte jag, samtidigt som jag inte kunde låta bli att undra om det verkligen var just detta attribut som jag hade tänkte att jag skulle komma att förknippas med. ”Thomas – julskinkemannen.” Det hade kunnat vara värre.
Styckningen gick i varje fall bra. Rapsgrisen styckades anatomiskt och förmiddagen var både lärorik, rolig och intressant. Att prata, vara trevlig och inte glömma att titta in i kameran med jämna mellanrum var också en utmaning. Jag hade fullt upp med grisen.
Jag har under den gångna veckan även hunnit med att medverka som gäst i ett avsnitt av Scans kommande grillskola med kocken Johan Åkerberg och skådespelerskan och bloggaren Ellen Bergström. I avsnittet som blir tillgängligt senare i sommar, kan ni se när jag grillar pluma. Pluma som betyder fjäder är en ”ny” styckdel från rapsgrisen som jag tror kommer att slå ordentligt. Den liknar inte riktigt något som jag tidigare ätit av gris och påminner snarast om en mindre flankstek. Pluman är bra melerad och har en fin smak och köttstruktur.
Nu är jag sugen på att komma igång. I rapsgrisen har jag en enastående råvara att utgå ifrån. Om vädret levererar och förutsatt att det inte inträffar en nationell brist på kol, så är jag övertygad om att det kommer att bli en fantastisk grillsommar. Den här gången ser även tidsramen lite annorlunda ut. Jag har fått tid att verkligen skapa något extra. I sommar träffas jag vid grillen.

äntligen igång

rapsgris

...som en dans.

linslus och rapsgris

glöm inte att slipa kniven

pluma

sidfläsk

mera sidfläsk

bog (flintastek)

lägg

jag och Benny

rulle, fransyska mm

kotlettrad

kotlettrad

rapsgris styckning

inspelning grilskola


Mat och annat där till

css.php