Jag var väldigt sugen på skaldjur idag. Till min besvikelse är det numera svårt att få tag på de klassiska tigerräkorna. De har tydligen rödlistats och genast lyfts ur våra butiker. Enligt expediten i fiskdisken på en av de större kedjorna är det istället rödräkan från Argentina som ska axla tigerräkans roll. Den har ”ersatt” tigerräkorna. Inget ont om rödräkan, den var faktiskt bra mycket bättre än de ibland ganska tråkiga tigerräkorna. De trista i situationen, med detta eviga rödlistande är att orsakerna till utfiskandet egentligen aldrig angrips. Vi som konsumenter leds vidare till nästa art och det skulle inte förvåna mig, om att det, när vi om några år har ätit oss mätta på argentinsk rödräka, är dags att rödlista även denna art. Logiken säger, att om en art helt utesluts från våra butiker och tallrikar kommer detta leda till att fisket istället inriktas mot en annan art, som istället kommer att fiskas mycket hårdare. Verktyg och redskap ställs om för att effektivisera fisket till den speciella arten och en fiskare som inte gör denna anpassning kommer snart att få sälja sin båt och anmäla sig till första bästa bemanningsbolag.
Jag är också helt övertygad om att en hel del ”fel” fisk fastnar i trålarnas nät. Den icke önskvärda fisken tar upp plats i trålen, och fiskarna måste fortsätta att fiska, med resultatet att än fler av den oönskade arten går till spillo. Denna onda spiral fortsätter sedan, utan någon nytta för någon, tills den dag då kvoten äntligen är uppfylld. Om konsumenterna styrs att äta en viss fisk och avstå från andra arter kan man förstå att den rödlistade fisken, efter en hel del misshandel kommer att slängas tillbaka i havet med relativt taskiga chanser att överleva. Om fisket istället förändrades från grunden och om man tog vara på den fisken som togs upp, fiskade i mindre skala och närmare konsumenten, kanske problematiken skulle kunna lösas på sikt. Istället vräker vi upp fisk med större trålare och finare maskor, som ursinnigt går fram över havsbotten, förstör lekplatser, för att sedan tippa tillbaka utslagen fisk som inte var politiskt korrekt att förtära för stunden.
Av denna anledning torde det vara förståndigare att var dag servera rödlistad marulk, tigerräka eller kummel, så länge den fiskats på ett hållbart sätt, i mindre skala, närmare konsumenten.
Förresten. Den ganska vedervärdiga vitfisken Pangasius (hajmal) som för några år sedan tillsammans med den odlade laxen kom att ersätta den hotade torsken, håller också den på att bli rödlistad, men med dagens inställning till fiske, röda listor och när också den snart försvinner från våra fiskdiskar, kan väl ingen vara gladare än jag.

Bra start på dagen. Åtminstone tycker min son det. Själv satt jag och tryckte i mig fort slut-ost (Port salut).

För att kompensera för fredagens avsaknad av mys, då jag hämtade föräldrarna på Arlanda istället för att umgås med familjen beslöt vi oss för att investera i en skaldjurskväll med bubbel. Nåja, det är ju barnbidrag på tisdag. Husets standardbubbel, en hummerfond på skalen och en bränd hand. Ånga är varmt.