ryggbiff, sallad med rostade pumpakärnor

Ryggbiff och sallad med rostade pumpakärnor och parmesan

Så kom den där stunden igen. Stunden då man har en bra matidé att leverera, men saknar intressant anekdot att hänga upp den på. Inga problem. För en självgod man som alltid måste reflektera kring sitt matintresse, för någon som alltid måste synas, vara konstant halvdryg på andras bekostnad och ständigt visa upp att han minsann orkar laga ordentlig mat vore det enerverande. För en sådan man vore det närmast omöjligt att lägga ut ett matbloggsinlägg med enbart recept. Vilken tur att jag inte är sådan. Personligen har jag inte några som helst problem med att endast presentera ett avskalat recept. Här sätter jag rättens namn, ingredienser och tillvägagångssätt i centrum. Rakt på sak bara. Jag kräver varken onödig ingress, dravel eller slutkläm. Jag är inte sådan.

Ryggbiff och sallad med rostade pumpakärnor, ostronskivling och parmesan – recept 4 personer
600-700 g ryggbiff (gärna med kappa)
3/4 dl rostade pumpakärnor
1 msk olivolja
200 g ostronskivling
25 g smör (att steka ostronskivlingen i)
1 msk raps-/olivolja (att steka ostronskivlingen i)
150 g blandad sallad (t.ex. romansallad, ruccola, bladspenat och mangold)
1/2 citron (saften)
1/2 dl olivolja
50 g parmesanost
12 schalottenlökar (hela)
2 msk smör (till löken)
balsamicokräm
salt och peppar

Rosta dina pumpakärnor. Slå ned en matsked olivolja i en stekpanna. Hetta upp och tillsätt pumpakärnorna. Rosta i någon minut eller tills det börjar dofta gott och se bra ut. Lämna inte pannan ur sikte. TIllsätt lite flingsalt, blanda runt och ha över samtliga pumpakärnor på ett litet fat. Torka ur pannan.
Stek nu ostronskivlingen i smör och lite olja i samma panna. Den ska få färg och stekas ganska hårt till en början. Peppra och salta, stek på lägre värme och ställ efter några minuter åt sidan. Behåll svampen i pannan.
Blanda de olika salladssorterna i en bunke. Fördelen med ekologisk sallad är att den som oftast inte behöver sköljas. Ställ åt sidan.
Hyvla parmesanen i lite större bitar genom att dra en vass kniv över osten. Ställ även parmesanen åt sidan.

Koka nu upp en kastrull med minst 1 L vatten. Skär precis bort själva rotsystemet från schalottenlökarna och rensa bort det yttersa skalet så att de ser fina ut. De avsmalnande topparna låter jag vara kvar. När vattnet kokat upp drar jag det av plattan, kastar ned lökarna och lägger på ett lock. I det varma vattnet ska de sedan ligga i 8-10 minuter.
Stek sedan köttet (helst i grillpanna) i 2-3 minuter på var sida för rosa. Det beror lite på köttets tjocklek. Vänd inte köttet för tidigt. Det är den lite krispiga ytan på köttet som gör det hela så bra. Om biffen inte vill släppa när man vill vända behöver den en stund till. Är biffarna stora steker jag en åt gången. Låt biffarna vila i några minuter innan tranchering.
(Det framgår av bilden hur just jag vill ha min ryggbiff. När vädret tillåter är det närmast en självklarhet att istället grilla köttet).

Förbered salladsdressingen. Blanda saften från den halva citronen med en halv deciliter olivolja, malen svartpeppar och lite salt. Blanda och vänd ned försiktigt i salladen.
Värm försiktigt på svampen igen.
Nu ska vi smörslunga schalottenlöken. Slå av vattnet från lökarna. Ha ned två matskedar smör i kartrullen med lök och värm upp på låg värme. När smöret smält tillsätter jag den flytande honungen. Rör om så att honungen smälter och de bli glansigt vackra. De ska inte ”steka” Håll lätt varma.
Tranchera köttet.
Bygg ett berg av sallad i mitten av tallrikarna, garnera med den lite knapriga ostronskivlingen och den vackra schalottenlöken. Toppa salladen med den hyvlade parmesanen och de rostade pumpakärnorna. Lägg upp köttet med lite flingsalt och avsluta med lite balsamicokräm efter kanterna.

pumpakärnor


Hot shot x2

Hot shot – fredagsdrinken

För oss yngre har Hot shot aldrig direkt varit i hetluften. Man har fått den berättad för sig, hört talas om den eller kanske sett en film med samma namn, men inte mer än så. För mina snart lastgamla kollegor på kontoret är det annorlunda. För dem var den verklighet och ett vanligt inslag i jakten på det rätta partyruset under början av 90-talet. Hot shot gjorde dock sitt inträde på bardisken redan 1987 och kollegorna bekräftar härmed bara ett redan välkänt faktum. De har alltid varit lite efter. Den ena, ursäktad av sitt ursprung, men den andra?
Själv har man ju ständigt legat i framkant. Det är ett rent karaktärsdrag. På hemmafesterna under min tidigare ungdom blandades avantgardistiska drinkar såsom Vodka Russian. Ibland tog man till och med ut svängarna och kastade ner en klyfta lime. -Ja, jag tror faktiskt att det var jag som var först med det. Nyskapande, näst inpå magiskt.
En Hot shot består av lika delar Galliano och kaffe, toppat med vispgrädde. Galliano är en italiensk örtlikör med tydliga inslag av vanilj, anis och stjärnanis. Hot shoten ska ha ökat Gallianos försäljning med 750 procent(!) på fem år. Bara det är ju skäl nog att probera. Skål kära kollegor.

Hot shot – recept
2 cl kaffe
2 cl Galliano
vispgrädde

Slå upp Gallianon i ett shotsglas. Häll det varma kaffet försiktigt över baksidan på en tesked ner i glaset. Kaffet ska ligga skiktat ovanpå Gallianon. Toppa med grädden och spill ut lite kaffebönor, det verkar höra till.

Hot shot med Galliano


kräftpaj

Kräftpaj med dill västerbotten och bladspenat

Torsdagkväll innebär oftast lyxigare, men enklare snabbmat. Middagen är godare än övriga vardagar, men hamnar ändå en bit under helgmaten. Ett gott bröd, goda charkuterier, ostar, oliver och inlagda kronärtskockor är ett vanligt torsdagsinslag. Idag hade vi redan handlat till helgen varför jag kunde lägga ned lite extra tid. Det bör dock tilläggas att eftersom jag fuskat med smördegen, så tar själva arbetsinsatsen bara runt 10 minuter. Inte mer. Gott men snabbt. En kräftpaj blir godast om man serverar den ljummen. Vänta, jag måste rätta mig själv där. Om den är ljummen kan man få i sig mycket mer paj på samma tid. Det stämde nog bättre med vad jag  kanske inte ville säga, men egentligen menade. Det är en dag i morgon också, men sedan är det helg. I väntan på den njuter vi kräftpaj.

Kräftpaj med dill västerbotten och bladspenat – recept 4 personer
250 g färdigkavlad smördeg
340 g kräftstjärtar på burk (2 burkar)
2 nävar färsk bladspenat
4 stjälkar dill
3 ägg
3 dl vispgrädde
salt och peppar
2 msk citronsaft
1,5 dl riven parmesanost

Lägg ut den färdigkavlade degen på köksbänken. Kavla ut degen ytterligare så att den med lite marginal täcker kanterna i pajformen. Bred ut degen i en klassisk låg pajform. Låt gärna degen gå upp över kanterna. Vik över och ner. Att lyckas med fina pajkanter med smördeg är en konst. Inte ens det gamla folieknepet fungerar. Pajdegen kommer vid förgräddningen att resa sig rejält, även om den naggats generöst i botten med gaffel. Det är enklare att intala gästerna att det är rustikt med tjocka kanter och att man ska ta reda på allt som man berikats med.
Förgrädda pajbotten i 5 minuter i 225 grader varmluft.
Förbered under tiden fyllningen. Slå bort kräftlagen genom en stor sil. Pressa ur lite av vätskan från kräftstjärtarna. Låt stå och rinna av ordentligt.
Plocka och skär dillen fint. Ta bort de grövsta stjälkarna. Vispa upp tre ägg och tillsätt sedan vispgrädden. Vispa en stund. Vänd ner kräftstjärtarna, dillen och bladspenaten i äggstanningen. Smaka av med lite citronsaft, peppar och salt.
När pajbotten är färdig rättar jag till den lite. Det är inte så noga, tryck ner den i formen igen. Sänk nu värmen på ugnen.
Fyllningen hälls försiktigt över pajbotten. Fördela den väl. Täck med ett lager av riven västerbottenost.

Grädda pajen i 150 grader i ca 30 minuter. Håll koll i slutminuterna. Ibland behöver den lite mer tid i värmen, ibland lite mindre. Det beror helt och hållet på ugnen och storleken på formen. Servera med ett glas Pizzolato Spumante Extra dry, eller varför inte ett kylt glas av världens kanske godaste öl just nu – Mikkeller American Dream.

 


räkmackans dag

Räkmackans dag och återkomst

Jag hörde idag att idag äntligen är en sådan där ”dag” som faktiskt är en vettig dag. Vi har kanelbullens dag, frysrättens dag och brandvarnarens dag. -Kom igen. Jag är så himla trött på alla dessa temadagar. Tills just idag, då jag hörde att det var räkmackans dag idag. Andreas dag. Någon har faktiskt tänkt till, kanske inte idag, men någon dag. Äntligen en dag i min smak. Idag.
Jag har tidigare bloggat om rejäla räkmackor. Jag hade först tänkt att bräcka dem, men jag och pojken bakom fiskdisken här i Tyresö har tydligen helt olika uppfattningar om hur en rejäl räkmacka ska vara. Min beskrivning var tydlig:
-”Jag ska göra tre räkmackor och vill ha minst dubbelt så mycket skalade räkor på mina, jämfört med vad ni har på era. Minst dubbelt så mycket”. Jag ljög. Jag skulle bara göra två räkmackor. När han var nöjd bad jag honom att kasta ner en skopa till. Jag tog mitt ansvar. Väl hemma öppnar jag räkpåsen och är då tvungen att fråga mig själv vad Sofia ska äta? Tyvärr kan Sofia inte längre, mitt fel, dribblas bort med en burk färdigskalade räkor i lag. Typiskt, vi måste nog dela. I nöd och lust…
Förutom räkmackans dag, kom jag på en annan god anledning att servera räkmackor. För någon vecka sedan fick vi reda på att räkmackan – Andreas, är tillbaka i familjen. Vi inbillar oss fortfarande att han bara var iväg på en jordenruntsegling. Han gör sådana ibland. Vi tänkte att han kanske hade tagit det andra varvet runt, att de hade paddlat fel? Ett väldigt kärt återseende var det i varje fall. Vi har saknat dig. Er.
Nä, nu har äggen kallnat. Dags att klä räkmackor. Visste ni förresten att de här temadagarna inte bara har skapats av klantskallar. Jag läste precis att den 3:e december är ”drick en öl-dagen”.

En rejäl räkmacka – recept 2 personer
1 kg oskalade färska räkor (idag hade vi bara 600 g att dela på)
4 ägg
2,5 dl majonnäs
1 vitlöksklyfta (pressad)
2 skivor grillat grekiskt lantbröd eller levain (skurna i rejäla skivor på diagonalen)
grovt strimlad romansallad
2 avocado (skivade)
citronklyftor
gurkskivor
rödlök (skivad tunt på diagonalen)
dill (lösvikt)

Koka äggen närmast hårdkokta och låt kallna. Lite får gulan blöda, men den bör inte rinna iväg.
Blanda majonnäsen med den pressade vitlöken. Kläm över lite citronsaft och blanda runt. Ställ åt sidan.
Skala räkorna, men spar gärna räkrommen. Den är härligt salt och fin att garnera med.
Grilla brödet och strimla salladen under tiden. Har man ingen grillpanna går det ypperligt bra att steka brödskivorna i lite smör istället. Låt skivorna kallna något. Om jag kört bröden i grillpanna utan fett, så breds de med smör. Har de stekts i smör, blir det extra lagret smör överflödigt. En klick extra majonnäs gör dock inget. Klä bröden med sallad. Klicka ut lite av aiolin, på med äggen, den skivade avocadon, mer aioli och sist räkorna. Bygg på höjden. Garnera med rommen, gurka, citron, rödlök och en kraftig dilkvist. Ibland hamnar ingredienserna lite annorlunda. Det gör inget. Jag brukar göra lite som jag känner.

räkmacka


älgstek

Älgstek med kantarellsås och rönnbärsgelé

Det har talats om söndagsstek en tid nu, men jag har velat vänta tills det rätta höstvädret infinner sig. Idag är en sådan dag. Det bekräftas av den blöta rödorangea mattan av löv, det outtröttliga regnet som smattrar på fönsterblecken och den lite slöa och mysiga söndagsattityd som delas av hela familjen. Vi har under dagen stekt hamburgare, suttit i tv-soffan, småätit och myst i sängen. Vi har precis inte gjort någonting vettigt överhuvudtaget och det är helt säkert. En perfekt dag.
Kvällens söndagsstek, en älgstek, steker jag i stekpåse med en rejäl klick smör, några lökklyftor, stjälkselleri och morot. Som ni vet startar ju årets älgjakt på måndag, så jag tänkte att en älgstek kunde vara passande. Jag tycker om att hänga upp min matlagning på något som händer omkring, det brukar bidra till rätt stämning och jag får för mig att det även smakar lite bättre då. Mina ”utflykter” till Frankrike och Belgien nyligen är ett exempel på detta. Till min älgstek serverar jag en kantarellsås på vispgrädde, en rönnbärsgelé och ris. Älg är ett bra matkött. Jag är särskilt förtjust i dess struktur men även att den faktiskt saknar lite av den där rika viltsmaken som man exempelvis finner i rådjur.

Älgstek med kantarellsås och rönnbärsgelé – recept 4 personer
ca 1,5 kg älgstek (denna gång fördelat på 2 stekar á 700 g)
2 morötter
2 gula lökar
2 stjälkar selleri
200 g smör
grovmalen svartpeppar

Kantarellsås – recept 4 personer
100 g smör
3 dl torkade höstkantareller
4 dl vatten
1 liten gul lök
1 morot
1/2 stjälkselleri
1/2 kvist rosmarin
3 msk koncentrerad vilt- eller svampfond
4 dl vispgrädde
1,5 msk soja
ca 1,5 msk vetemjöl

Tillbehör
Ris
Rönnbärsgelé eller svartvinbärsgelé

Lägg de torkade kantarellerna i 4 dl vatten.
Skölj av älgstekarna, men låt dessa ligga kvar i nätet. Torka av och gnid in köttet rikligt med grovmald svartpeppar. Lägg sedan ner i en stekpåse med grova bitar av lök, morot, stjälkselleri och en rejäl bit smör. En älgstek är ganska torr i köttet varför man inte bör snåla med tillsatt fett. Lägg de hopknutna stekpåsarna med älgstek i en långpanna och stek i 100 grader tills innertemperaturen är ca 62 grader. Använd köttermometer.
Under tiden kokar jag såsen. Stek på den grovt hackade löken, moroten, rosmarin och sellerin i smör. Låt bli glansigt. Tillsätt sedan vattnet som kantarellerna legat i och låt koka upp. Sjud på låg värme. När ca 1,5 dl vätska återstår silar jag bort grönsakerna. Ställ tillbaka buljongen på plattan och ha nu ner grädden och kantarellerna. Värm upp och låt sjuda på svag värme i ca tio minuter. Ha ner sojan och smaka av med lite av den koncentrerade fonden i taget. När smak och sälta är rätt kan såsen få sjuda ytterligare en stund på låg värme. Rör om under tiden. Mot slutet reder jag av med maizena eller vetemjöl till önskad konsistens. Låt sjuda lugnt i ytterligare några minuter.
När rätt temperatur har uppnåtts tar jag ut älgstekarna ur ugnen. Jag öppnar upp påsarna och låter stekarna svalna på ett fat.
När ris och sås är färdiga trancherar jag älgstekarna, klickar på en rejäl klick rönnbärsgelé, serverar med kantarellsåsen och njuter med rödvin och en tänd brasa. Skön söndag.

älgstek


fredagsdrinken

Äppel päppel – fredagsdrinken

Nej då. Jag hade inte glömt fredagsdrinken. Det är bara så att den utsläppte har blivit insläppt igen. Lite som en utekatt. Det var därför det tog lite tid. När sällskapet hade ätit god mat och druckit lite vin fick vi komma in igen. Sofia hade lagat mat. Gissa vad? Skämt åsido. Sofia har några kollegor över och jag och Eyvind har gjort stan osäker. Vi försvann ut på äventyr, åt amerikansk skräpmat och spelade bordtennis. Vi var oregerliga, slängde popcorn på golvet och spillde Pepsi på dukarna. Vi hade det bra och det har varit jättemysigt. Vi avslutade vår utekväll med att tvätta bilen. Automattvätt, men ändå. Det räknas.
Nu känner jag mig verkligen förtjänt av en fredagsdrink. Även denna gång blev fredagsdrinken ovanligt äpplig. Jag vet inte hur det gått till, det har inte varit en medveten tanke. Drinken är sötare än vanligt, lite vänlig, men ändå frisk. Det kanske inte är någon typisk Karlsteindrink, men det finns ju folk med annan smak också.

Äppel päppel – recept
4 cl vodka
3 cl Sourz Apple
fyll upp med Sprite och lite pressad lime

Fyll upp ett glas med krossad is. Slå över vodka, och Sourz apple. Fyll upp med Sprite och lite färskpressad lime.

fredagsdrinken


lammracks

Lammracks och spaghetti med sommartryffel

Jag tänkte börja detta inlägg med ett erkännande. Som den finsmakare och experimentella matbloggare jag vill utge mig för att vara, är det ett väldigt penibelt sådant. Håll i hatten, här kommer det. Nä, nu fegade jag ur. Jo förresten. Nu. Jag har aldrig någonsin tidigare, inte förrän idag, tagit en riktig tryffel i min mun. Så. Då var det gjort. Otroligt pinsamt. Kan vi gå vidare nu?
Kvällens middag består av mitt favoritkött, lamm. Närmare bestämt av lammracks. Kött som tillagas med ben smakar verkligen så mycket mer än bara en renskuren filé. Dessutom är lammracksen otroligt trevliga att presentera på tallrik. De blir resliga, är lätta att laga och köttet håller som oftast hög kvalité. Tillbehöret idag kanske inte är något man brukar förknippa med just lammracks, men jag tror att det kan bli bra kombination. Jag har valt en bra spaghetti med mycket ägg i. Spaghettin kokas som vanligt, men tas när den är något mer al dente än vanligt. När pastan kokats ska den nämligen ner i en vid traktörpanna, där schalottenlök redan har fått svetats med rosmarin, pesto och olivolja, för att slutligen sedan ha sjudits i vitt vin. Den hyvlade sommartryffeln som pastan sedan toppas med innan servering är både vacker och god. Tryffeln bidrar med det där lilla extra som man inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror att Sofia inte längre är ensam, jag har hittat något nytt att vara svag inför. Tänk att få toppa en delad hummer med denna lilla, men underbara skapelse. En annan gång. Snart.

Lammracks och spaghetti med sommartryffel – recept 4 personer
600 g lammracks (ca 3 klubbor/person)
1 dl olivolja
1/2 dl rött vin
1 kruka rosmarin
3 sommartryffel
400 g (torr) spaghetti med ägg
4 schalottenlökar (finhackade)
1 dl pesto (basilika)
1 dl torrt vitt vin
en skvätt olivolja
1 dl fint riven parmesanost

Förbered marinaden till lammracksen. Grovhacka 4 kvistar rosmarin, blanda med olivolja, salt, peppar och rödvin i en bunke. Lägg ner de parerade lammracksen. Arbeta in marinaden lite med händerna. Lammracksen ska stekas i rad för att sedan delas innan servering. Låt racksen ligga i marinaden på köksbänken i ungefär en timme. Stek sedan de hela raderna av lammracks på hög värme runt om i stekpanna. Ställ sedan in lammracksen i ugn i 175 grader. Stek tills innertemperaturen håller 62 grader. Använd en stektermometer för bästa resultat.
Koka under tiden upp pastavattnet med lite salt. Lägg ner spaghettin och koka tills denna är al dente. Häll av pastan i ett durkslag och spola med kallt vatten så att den inte ”kokar vidare”. Låt vila.
Skala och hacka lökarna. Stek i en traktörpanna tills löken blivit glansig i olivolja. Tillsätt peston och låt steka ytterligare i någon minut. Tillsätt nu det vita vinet och låt sjuda tills det mesta av vätskan kokat bort.
När lammracksen uppnått rätt temperatur tar jag ut dessa ur ugnen och låter vila på en skärbräda i minst 10-15 minuter.
Medan köttsaften i lammet sätter sig, har jag ned den avrunna spaghettin i traktörpannan med peston och löken. Blanda runt och se till att spaghettin blir varm igen. Ha slutligen ned den rivna parmesanosten och låt smälta in.
Tranchera lammracksen, lägg upp med spaghettin, en rosmarinkvist och den hyvlade sommartryffeln. Servera med en Pavillon Saint Pierre Réserve. Njut.

lammracks och spaghetti med sommartryffel


rödbetsgravad lax

Rödbetsgravad lax

Vi tvistade lite idag om till vilket land vi skulle fara. Det var tal om Nya Zeeland, Libanon, Portugal eller Monaco. Vi enades aldrig riktigt och kom därför inte iväg. Dessutom kom jag ju sent på att det faktiskt ligger en alldeles färdig rödbetsgravad lax i kylen. Vi blev hemma. Det gör inget, jag har hört att det serveras ganska vettig mat även här. Jag får väl börja med en öl som blev över från Belgienresan och bläddra i passet för att komma i rätt stämning.
Redan när jag var liten älskade jag gravad lax. För mina första slantar jag tjänat efter att ha hjälpt pappa på jobbet när jag var omkring 5 år bad jag mamma att köpa gravad lax till hela familjen. Jag visste vad jag ville ha, redan då.
Gravad lax är egentligen ingenting jag vill experimentera med. Grundreceptet med salt, socker, vitpeppar och dill är så bra att det närmast känns kriminellt att experimentera med. Men om man någon gång har serverats en rödbetsgravad lax, så förstår man varför jag denna gång gör ett undantag. Rödbetsgravad lax är bland det grannaste man kan presentera på en vit tallrik. Laxen,  så otroligt vacker, lite som de där oljekulorna man spelade med när man var liten. Dessutom kan jag aldrig låta bli att leka lite med det engelska uttalet av gravad lax. De sätter ihop orden till ett och uttrycker med brittisk brytning:  -”gravadlax”. D:et betonas endast svagt. Jag har sprungit runt hela dagen och med överdriven brittisk brytning berättat för familjen vad vi ska äta. Jag misstänker att de tycker att jag börjar bli tjatig?
Hur förbereder man då denna färgsprakande, klassiska svenska smörgåsbordslax. Jag gör som följer. Ha en fortsatt trevlig lördags kväll.

Rödbetsgravad lax – recept
ca 800 g laxfilé med skinnet kvar (helst viltfångad, åtminstone  kravmärkt)
0,6 dl salt (utan jod)
0,6 dl strösocker
1,5 dl finskuren stjälkdill (ej från kruka)
några rejäla drag med vitpepparkvarnen över hela laxen
2 skalade grovrivna rödbetor

Dela laxfilén så att ni får två lika stor bitar att lägga spegelvända med köttsidorna mot varandra. Gnid in saltet på köttsidan av laxen. Strö sedan över sockret. Arbeta in.
Blanda dillen och rödbetorna och bred ut över laxens köttsidor. Lägg ihop bitarna med köttsidan mot varandra på ett stort fat. Täck med plastfolie, placera en tallrik ovanpå laxen och placera något med lite vikt ovanpå tallriken. Låt stå i kyl i 3 dygn. Vänd laxen en gång varje dygn.
Nu är laxen färdiggravad. Ta bort den från fatet. Torka av köttet och skrapa bort överflödet av rödbetor och dill. Skiva upp och servera på kavring med smör, dill, hovmästarsås, rädisor och kanske lite krasse. Rödbetsgravad lax – hur enkelt som helst och löjligt billigt i förhållande till smak och nedlagt arbete.

rödbetsgravad lax

rödbetsgravad lax

 


Fru Karlsteins Nya Pasta Bolognese

Pasta Bolognese

Ikväll är det en sådan där kväll igen. Maken är på galej och fru Karlstein får äntligen (?) rumstera om i köket igen. Det självklara valet, när frun i huset lagar mat, är Pasta Bolognese. Det enda valet är Pasta Bolognese. Inte mycket till val.
Idag blev det ändå en ny, lite utvecklad variant av såsen. Fru Karlstein tänkte att lite av makens matlagningskunskaper måste väl ändå ha spillt över. Så måste ha varit fallet, för kvällens Pasta Bolognese är den bästa som lagats i huset, och därmed även den bästa maten som frun lagat, eftersom hon inte lagar något annat.
Nog om det. Så här går det till om man/hen/du vill laga den bästa pastasåsen som smakats i norra Europas största radhusområde: 

Ingredienser
500 g köttfärs
Tre nävar färska tomater (gärna små, typ körsbärstomater, men helst hemodlade)
1  1/2 gul lök
1 vitlök (en så´n där hel, som inte har klyftor)
smör
olivolja
1-2 tsk sambal oelek
tomatpuré (av en lite fiiiinare sort)
parmesan eller någon annan god riven ost
salt
svartpeppar
basilika
lite oregano (tror jag det var)
italiensk musik på hög volym
gott rödtjut
värmeljus
Spotify
Spaghetti

Börja med att plocka fram alla ingredienser. Ställ dem snyggt på köksbänken och dra igång en spellista med italiensk matlagningsmusik. Tänd många ljus! Öppna vinflaskan och smaka på vinet. Hacka löken. Stek den lite lätt i mycket smör och lite olja i en stor stekpanna eller gryta. Smaka på vinet. Koka tomaterna så att skalet släpper. Skalet? Heter det så? Det spelar kanske inte så stor roll vad det heter. Låt dem koka tills de ser skrynkliga ut och skölj dem sedan i ett durkslag, så att de kan skalas utan att åsamka brännskador på fingertopparna. Smaka på vinet. När löken är halvklar kan man steka på köttfärsen med lite mer smör i samma stekpanna/gryta tillsammans med löken. Salt får man ha i när köttfärsen är brynt. Peppar kan man ha i lite mest hela tiden, men med fördel efteråt, eftersom den är godast nymalen. Sambal oelek slänger man i när man känner för det och samma sak med tomatpurén. Däremot är det bra att kasta i tomaterna så fort man ”skalat” dem, så att de hinner koka sönder och samman med resten av ingredienserna. Hjälp till genom att mosa dem med en slev. Smaka på vinet. När allt är nedkastat i grytan läggs ett lock på och det får puttra ungefär en halvtimme. Ha i en skvätt vin också (allt ska inte drickas). Koka sedan pastan al dente och toppa rätten med basilika, oregano och riven ost. Glöm inte svartpeppar! Servera med resten av det goda röda vinet. -Ja, det finns lite kvar.

PS. Fru Karlstein ber om ursäkt för kvaliteten på fotot. Det suddiga beror helt och hållet på okunskap bakom kameran. Kameran i sig är bra.

 

 


ugnsbakad rödbeta

Kycklingfilé med ugnsbakad rödbeta, chevré och rödvinsky

Efter att ha förberett en matöverraskning till helgen, visste jag inte om att det faktiskt skulle bli ett blogginlägg redan idag. Kanske var det den senaste tidens ovanligt långa inaktivitet, som gjorde att det kändes lite som att elda för kråkorna när maten låg färdigupplagd? För mig är det ofta bilderna som är det knepigaste. Blir det inga bra bilder, blir det inget inlägg. Med bilderna slår det aldrig fel. Den första och sista bilden är nästan uteslutande de bästa. Varför knäpper jag inte bara två? Lite drygt trettio bilder brukar det bli innan jag är färdig. Nittio procent av bilderna kasseras direkt.
En annan sak är det där med att servera varm mat. Någon gång har jag gjort en tallrik, konstaterat att den under fotograferingen har kallnat och istället ställt in den kylen och varit tvungen att lägga upp på nytt. Tur att jag alltid lagar för mycket mat. Lite är det så i familjen, som har vant sig vid att den som tingar fototallriken får vara beredd på att just den kanske är lite svalare. På vardagar kan det ur ett fågelperspektiv se ganska lustigt ut på bordet. Serverade står tre tallrikar. Två tallrikar ser ok ut, maten är serverad på vardagsporslin som med lätthet går in i diskmaskinen. På den tredje tallriken vilar maten på ett vitt platt porslinsskepp, som i stående tillstånd skulle stoppa vilken diskmaskinsarm som helst. Lite udda, lite orättvist, men vardag för oss.
Kvällens middag består av i citron snabbmarinerade kycklingfiléer, ugnsbakade rödbetor, chevré, en enkel rödvinssky och grönsallad. Inga konstigheter, eller hur Sofia? Jag fläker ut lårbitarna av kyckling så att de blir platta och steker dem på väldigt hög värme i en grillpanna för att få den där krispigare ytan. Sedan går de tillsammans med rödbetorna färdigt i ugn. Eventuellt kycklingfett låter jag sitta kvar, det karamelliseras härligt i pannan och förtjänar sin existens.
Ha en fortsatt trevlig kväll. Själv har jag redan börjat göra upp planer för fredagsdrinken som uteblev förra veckan. Vem vet, vi kanske får klämma in en lördagsdrink också?

Knaprig citronmarinerad kyckling med ugnsbakad rödbeta, chevré och rödvinsky – recept 4 personer
600 g lårfilé av kyckling
1 citron (saften)
3 kvistar timjan
svartpeppar
2 msk flingsalt
1/2 dl vatten
5 msk oliv- eller rapsolja
blad eller krispsallad
smör och lite rapsolja till stekning

Rödbetorna
5 rödbetor (skalade och i skivor)
ca 4 msk smör
1 msk olivolja
flingsalt
svartpeppar
chevré

Rödvinsskyn
25 g smör
1/2 gul lök (grovt hackad)
4 körsbärstomater (delade på mitten)
3 mynt rödbetor
1.5 msk koncentrerad kalvfond
1,5 dl vatten
1,5 dl rött vin
2 msk kinesisk soja

Ta fram kycklingen på bänken och börja med marinaden. Blanda citronsaft, salt, peppar, vatten, hackade timjansblad och olja i en bunke som rymmer all kyckling. Parera sedan kycklingen, ibland kan just denna sort innehålla lite spår av brosk efter urbeningen. Känn efter med fingrarna. Släta sedan ut filéerna och lägg ner dem i marinaden. Låt sedan  bunken med kyckling stå kvar på bänken.
Sätt ugnen på 175 grader varmluft.

Skala och skiva rödbetorna ca 3 mm tjocka. Smörj en bred form med smör och bred ut betorna. Helst ska de ligga bara i ett lager. Hyvla några skivor smör och lägg över betorna. Stänk över en skvätt olja salta och peppra. Rödbetorna ska snart in i ugnen och sedan bakas i 20-30 minuter i 175 grader varmluft.
Hetta upp en grillpanna eller vanlig stekpanna på hög värme med en klick smör och rapsolja. Stek sedan högst tre filéer åt gången. Panna måste hela tiden vara riktigt varm. Vänd först när de släpper lätt och fått fina linjer av pannan. Stek färdigt på en sida innan vändning. Filéerna ska sedan gå färdigt i ugnen och ska därför inte genomstekas redan i pannan. Lägg vartefter över de ”färdiga” filéerna i en ugnsfast form i väntan på att den sista laddningen kyckling steker färdigt.
Ställ in kyckling och rödbetor i ugnen.

Nu är det dags för rödvinsskyn. Hacka löken grovt och dela tomaterna. Stek sedan löken, några skivor rödbeta och tomaterna i smör i några minuter. Löken ska inte få färg. Tillsätt vatten och fond. Låt koka i någon minut. Tillsätt vinet, koka upp och låt sjuda på låg värme under några minuter. Sila sedan över till en mindre kastrull och tillsätt sojan. Smaka av och håll varm på svag värme. Om man vill kan man för en lite tjockare konsistens toppreda skyn med lite mjöl . Låt i sådant fall sjuda ytterligare i några minuter innan värmen skruvas ner.
Nu borde kycklingen vara färdig, även om betorna förmodligen har några minuter kvar. Ta ut ur ugnen och låt vila i några minuter. Kontrollera om köttsaften är ljus och klar. Passa samtidigt på att provsmaka rödbetorna.
När rödbetorna gått färdigt ska de vara mjuka men med lite krisp. Jag brukar därför alltid provsmaka en stund innan de borde vara färdiga för att kontrollera hur de ligger till.
Lägg upp den färdiga maten på en tallrik med sallad. Smula chevré över rödbetorna. Skyn slår jag nyrörd över precis innan det är dags för servering. Vill man ha det ännu sötare kan man ringla lite flytande honung över osten. För min smak räcker sötman från betorna bra. Sältan iskyn möter upp fint. Toppa med en kvist timjan och servera med vinet som blev över vid tillagningen.

Kycklingfilé med ugnsbakad rödbeta, chevré och rödvinsky


Mat och annat där till

css.php