Höad sida av rapsgris – allmän rapsgrisdag

Lite sorgligt det här. Sista inlägget med rapsgrisen. Det är lustigt hur rapsgris och jag har kommit att få ett väldigt speciellt förhållande. Det började ju redan när jag skrev julskinkejobbet för Scan i julas. Jag visste vad rapsgris var redan innan, men hade nog inte utnyttjat den i så stor utsträckning i min matlagning. Jag förstod i var fall inte att skillnaden skulle vara så påtaglig och tydlig.
Jag satt förresten precis och gick igenom julskinkejobbet. Den uppgiften, att skriva varje dag var otroligt stimulerande om än lite stressig. Den här gången har jag haft lite slappare tyglar och kunnat sprida ut inläggen över sommaren. Jag gillar inte ordet grillsäsong, det är en dålig och begränsande av en tidsperiod som sträcker sig från april till mars. Den råkar bara kulminera mellan maj och september.
Hur som helst. Nyss inne på julskinkejobbet.se fastnade jag för mitt inlägg om Tå gård där de håller rapsgris. Jag minns hur rörd jag var när jag lämnade gården utanför Västerås och hur jag i bilen satt lätt tårögd. Intrycken var många. Dels hade jag fått träffa fantastiska människor, men det var framförallt deras engagemang som berörde. Hur viktiga grisarnas villkor var, hur lantmästaren personligen gjort besök på slaktanläggningen många mil söderut, för att se till att grisarna hade det bra även efter det att de lämnats utanför hans försorg. På Tå gård såg jag lyckliga grisar, något jag nog i ärlighetens namn inte trodde fanns innan mitt besök. Nu vet jag bättre.
Jag minns att Axel på gården ansåg att man borde införa en svensk högtidsdag i slutet av sommaren då man bara åt gris. Så nu är det dags tycker jag. Ska vi göra den 28 augusti till allmän rapsgrisdag? Det var egentligen en retorisk fråga. Jag har redan bestämt. Här har du din rapsgrisdag Axel. Varsågod! Nu är den officiell.
När jag innan sommaren diskuterade detta grillprojekt med Scan och de föreslog att jag helt skulle få utgå ifrån en halv rapsgris köpte jag upplägget direkt. Det har varit roligt att få jobba med hela djuret, med de olika styckdelarna och att få lära känna deras olika egenskaper. För att knyta ihop säcken tänkte jag dock avsluta med samma styckdel som jag började. Jag vet inte om ni minns? Den första grejen jag gjorde var ju att röka eget sidfläsk. Jag var ju tvungen att ha mat medan jag lagade maten och redan då lovade jag att återkomma till just sidfläsket. Nu är det dags. Dagens rätt kommer inte att bli till på ett helt traditionellt sätt. Idag ska jag grilla en fläsksida som först långsamt fått sjuda i hö. Ni hörde rätt. Jag avslutar givetvis på grillen med lite blötlagt hö på gallret ovanför glöden som kommer att ge en härlig rökig smak till det välmelerade köttet. Visst låter det spännande?
Ha en fortsatt trevlig ”grillsäsong”. Personligen är jag långt ifrån färdig med rapsgrisen. Hur skulle jag någonsin kunna bli?

Fläsksida av rapsgris med smak av hö – recept 4 personer
800-1000 g fläsksida med fettkappa och svål
1 dl salt
1 dl socker
2 liter vatten
1 rejäl knippe hö
4 kvistar rosmarin (bladen)
6 lagerblad
12 vitpepparkorn
svartpeppar
muscavadosocker
en klick smör

Värm upp vattnet och lös upp socker och salt till en lag och låt svalna. Snitta fläskets svål och fettkappa men stanna med kniven precis innan själva köttet.
Lägg ner köttet i lagen och ställ kallt i kylen i minst 4 timmar. Gärna längre.
Ta sedan upp, skölj och torka av köttet. Nu börjar det roliga. Lägg ner hö i ett kärl med tillhörande lock och som tål ugnsvärme. Lägg sedan ner alla kryddor samt fläsksidan. Tänd eld på höet. Det brinner snabbt, så var beredd att kväva elden med locket. Låt sedan kärlet stå med locket på i någon halvtimme. Röken stannar kvar och sätter smak. Fyll sist upp med kokande vatten så att köttet täcks ungefär till hälften. Baka i ugn i 120 grader i ca 3 timmar.
När köttet gått färdig i ugnen penslar jag köttet med lite socker som jag rört ihop med smält smör. Bränn på på grillen till ytan är krispig och vacker. Lite blötlagt hö vid sidan ger en härlig röksmak. Låt vila och tranchera när köttet stannat.

Hökokt potatis – recept 4 personer
800 g färskpotatis

vatten
1 dl flingsalt
en knippe körvel
en knippe persilja
en knippe timjan

Koka potatisen som vanligt med ingredienserna ovan. Servera till det brynta gräddsmöret nedan.

Brynt gräddsmör – recept 4 personer
1-2 dl vispad grädde
1,5 dl brynt smält smör
salt

Bryn smöret tills det är gyllenbrunt. Låt svalna och stelna lätt igen. Blanda ut med den vispade grädden och smaka av med salt.

lycklig kulting

lycklig gris

lycklig matbloggare

rapsgris

Höad sida av rapsgris

rapsgris

rapsgris

rapsgris efter ugnsbakning

höad potatis

höad potatis

rapsgris på grillen

rapsgris

(Fotnot. Av mer insatta personer har jag fått höra att jag använt mig av halm snarare än hö. Jag kan bara beklaga, men hälsa att det var otroligt gott ändå. Mitt tips är dock att ni köper hö istället. Kalla det gärna för sommarhö också. Då låter det genast mer romantiskt).

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).


Margarita på en flygplats – fredagsdrinken

Idag blir det till att ut och flyga igen. Ny matträff med obittra kockar. Vi, jag och Sofia far inte så långt. Till Umeå bara. Nästgårds. En timme med flyg, eller en lång natt med bil. Det beror på hur man ser det, eller hur man väljer. Vi bilade faktiskt förbi Umeå redan i somras. Den gången stannade vi inte till, vi var bara på genomresa. Umeås mest strålande medborgare hade dessutom fått för sig att resa bort, så vi fann just inte någon anledning till att stanna. Vad skulle vi göra där? Ligga på torg eller dricka rosé och sol på en parkbänk blir liksom inte samma sak utan. Vi tog istället några varv runt de alla cirkulationsplatserna och drog vidare.
Denna helg hoppas vi hinna med lite av varje och sol vore verkligen på sin plats. Vi håller tummarna att Umeå ska visa upp sig från sin bästa sida även denna gång. Vad vi ska laga för mat kan jag i skrivande stund inte avslöja, det är fortfarande en hemlighet. Vi lagar mat i grupper om tre och roterar personer i grupperna mellan rätterna. Sex rätter blir det i varje fall och jag ska äta och njuta av bara den. Resultatet kommer såklart att presenteras i ett senare inlägg.
Fredagsdrinken idag blir en Margarita. Idag är det inte jag som gjort den, men bartendern på flygplatsen ska få tydliga instruktioner. Nej, förresten. Det får han inte alls. Jag gillar smakvariationer och att bli överraskad. Allt behöver inte smaka Karlstein. Jag beställer och håller tummarna att den blir bra istället. Jag gör min Margarita som nedan. Ha en trevlig helg!

Margarita – recept 1 drink
3 delar tequila
2 delar Triple sec eller Cointreau
1 del lime juice

Blanda ingredienserna i en shaker med is. Dra en limeskiva över glasets kant. Doppa sedan toppen av glaset försiktigt i salt för den frostade looken. Garnera med en limeklyfta.


Bloody smokin´ Mary – fredagsdrinken

Ytterligare en vecka har gått och mycket vatten har passerat under broarna. Ha ha, jag bara skämtar. Det har det visserligen, men nu ska ska vi prata fredagsdrink. Knappast vatten.
Idag tänkte jag göra en spännande variant på en klassiker och vattendelare. Vatten igen? Vad händer? Nåja, antingen så älskar man drinken eller så hatar man den.  Så är det. Ikväll nöjer jag mig med att flirta med de som redan gillar den. Jag tror att ni, ni som redan uppskattar kommer att sluka den. Drinken är vacker att titta på i varje fall. Matig. Somliga menar att den kan ersätta en hel middag och jag är benägen att hålla med. Att öl räknas som mat visste jag ju sedan tidigare. Idag slår jag två flugor i en smäll och ersätter förrätten.
Jag fick nyligen frågan om varför jag valde att göra så och inte si. Det handlade om mat. För att jag inte vill vara som alla andra svarade jag. Vill jag inte det? Eller var det bara för att mitt sätt är godare? Jag tror nog mer på det senare. Personligen har jag nog aldrig haft någon strävan efter att vara unik egentligen, men jag gillar att säga att jag har det. Att visa att jag inte gett upp drömmen, tankarna eller vad det nu kan vara. Jag tror vi alla mår bra av att sträva efter något. Trist vore det annars. Innan jag bestämt mig för mitt mål siktar jag på en riktigt schyst fredagsdrink. Efter den kanske funderingarna har klarnat?
Kvällens drink är en rökt Bloody Mary. En Bloody Smokin´ Mary om man så vill. Till er som inte precis slutade läsa vill jag önska en trevlig kväll. Ni andra kan fortsätta blanda friskt med skogsstjärna och fruktsoda. Vill ni överraska eller variera så är mitt tips att kasta ner en skiva citron och lite is. Det är det lilla som gör det. Så, nu har jag varit dryg nog. Ha en trevlig helg!

Bloody smoki´n Mary – recept 1 drink
4-6 cl vodka
1/2 pressad citron
ca 1,5 dl tomatjuice av bra kvalité
3 stänk worcEsthershiresås
1/2 tsk Srirachasås
1 krm sellerisalt
1 stav stjälkselleri
svartpeppar och några stänk tabasco, en citronklyfta på toppen

Blanda samtliga ingredienser i en shaker. Starta sedan en smoke gun med valfria rökspån. Led ner röken i shakern. Fyll upp med rök och täck snabbt med gladpack. Låt stå i några minuter och rör sedan om.
Häll upp rejält med is ett glas och slå sedan över drinken ned i glaset. Garnera enligt egen smak eller förslagen ovan.

 polyscience smoke gun

bloody mary

Bloody smokin´Mary

 


Low and slow – rostbiff av rapsgris

Det börjar dra ihop sig mot slutet av rapsgrisgrillningen. Nu dags för det näst sista inlägget i bloggserien om den svenska rapsgrisen. Jag kan dock lova att ni efter nästa inlägg ändå inte har sett det sista receptet med rapsgris från mig. Jag har flera spännande styckdelar kvar som jag helt enkelt inte har hunnit med. Vissa styckdetaljer har varit givna att ta med, men överlag har det faktiskt varit svårt att välja.
Idag lagar jag rostbiff. Ja, ni hörde rätt. Rostbiff av rapsgris. Rapsgrisrostbiff om man så vill. Grisrostbiff går också bra, någon annan kanske säger fläskrostbiff? Tidigare kallade man styckdelen för förbit ibland bara skinkstek. Personligen tycker jag att det är kul när man numera är lite mer noggrann och verkligen specificerar vilken bit det handlar om. Trenden att ta fram nya och spännande styckdelar som pluma och secreto ser jag också som positiv.
Till rostbiffen tänkte jag servera en bulgursallad, en svalkande raita, men också en liten överraskning. Kvällens recept innehåller frukt(!) För några år sedan hade det varit omöjligt. Jag var tidigare nästan löjligt restriktiv med att använda frukt i min matlagning. Jag blev dock övertygad om fruktens förträfflighet efter att ha bjudits på en mango- och habanerosalsa. Tillsammans med lite koriander och lime sjunger det till lite ytterligare. Idag tar vi dock salsan ett steg längre och använder smakerna i ett fruktsmör. Fruktens sötma och hettan från habaneron till rapsgrisens kött blir perfekt. I raitan finner man lugn. I bulgursalladen tuggmotstånd.
Rostbiffen då. Low and slow – tekniken att tillaga större köttbitar långsamt i låg temperatur har blivit något av sommarens grillfluga. När det kommer till mat gillar jag egentligen inte flugor. När ett helt kungadöme lagar samma typ av mat samtidigt känns det lite fantasilöst. Surdegshysterin vill jag bara glömma så ta istället pulled pork som exempel. Idén är underbar, smaken är fantastisk och jag gillar det. Men när alla ska laga samma sak och diskussioner uppstår om vad som är rätt eller fel sätter jag mig gärna lite på tvären. Diskussioner kan vara bra och utvecklande, men min känsla är att många ändå bara hänger kvar vid sitt eget sätt. Det ”rätta sättet”. För mig finns det inget som är rätt eller fel. Visst kan man göra sin egen tolkning av en klassisk rätt, men ändå kalla det för samma sak. Det är ju så något får en chans att förädlas. Att stå med pekpinne och skrika bu eller bä tar liksom lite död på allt som är roligt med mat. Att på ett nätforum diskutera huruvida bechamelsåsen ska ligga ovanpå eller under, om karrén ska dras åt höger eller vänster eller om worcestershiresåsens vara eller icke vara i en bearnaise? För mig är det fullständigt oväsentligt. Jag lagar och provar mig fram under tiden så kan de andra meddela sen vad de kommit fram till. Inspiration söker jag gärna, men när jag läser om att det i grillkretsar numera anses som fult att förkoka sina revbensspjäll kopplar jag ned. Hur kan något gott vara fel? Vad har jag missat?
Ni missade väl förresten inte mitt revbensspjällsinlägg? Smoke and BBQ-maffian löpte väl amok när de insåg att spjällen hade förkokats. I dagens recept finner de förhoppningsvis lite tröst. Idag lagas köttet på ”rätt” sätt.

Low and slow – Rostbiff av rapsgris 4-6 personer
1,5-2 kg rostbiff av rapsgris (med svål och fettkappa kvar, karré går också bra).
1/2 dl salt
1/2 dl farinsocker
2 gula lökar
1L ananasjuice
ca 1 L vatten
nymalen svartpeppar

Blanda socker och salt till en rubb. Man kan skära genom svål och fettkappa i ett rutmönster för att få ner rubben mot köttet. Idag har jag dock en idé att jag vill behålla kappan hel. Vanligtvis brukar jag dock snitta den. Välj själva.
Gnid in rubben i köttet och packa sedan in väl i plastfolie. Låt ligga över natten. Helst mer än tolv timmar.
Dagen efter förbereder jag grillen med briketter längs sidorna. Rostbiffen ska gå långsamt och grillas indirekt mellan glöden inte över.
Fyll upp en ugnsfast form med någon centimeter vatten i botten. Kasta ner en de grovt skurna lökarna. Placera ett galler ovanför formen och lägg rostbiffen på gallret med fettkappan uppåt. Grilla sedan i cirka 130 grader med locket på. Som vi lärt oss tidigare. Tjuvkika inte (för ofta). Jag har också svårt att hålla mig.
Efter att rostbiffen legat under lock i någon halvtimme slår jag ungefär hälften av ananasjuicen över köttet och lägger på locket igen. Låt nu ångorna från lök, vatten och juice ge mer smak åt köttet. Kontrollera temperaturen under tiden och förbered med mer briketter att lägga på om värmen skulle börja krypa ner.
Någon gång i halvtimmen öser jag köttet med det spad som bildats i botten av formen.
När köttet har uppnått en temperatur av 67-68 grader är det dags att ta av. Låt vila som vanligt innan tranchering och lägg sedan upp med tillbehören nedan.

Raita – recept 4-6 personer
5 dl turkisk naturell yoghurt (10%)
1/3 urkärnad gurka (finhackad)
1/2 msk korianderfrön (mortlade)
1 kruka koriander (hackad)
1/2 lime (juicen)
1 tsk kumminfrön (mortlade)
2 msk olivolja
salt och peppar

Kärna ur gurkan med en matsked och blanda ihop alla ingredienser. Smaka av med lite peppar och salt. Låt stå i kyl en stund innan servering.

Mango- och habanerosmör – recept 4-6 personer
250 g smör
3/4 habanero (finhackad)
1/2 lime (juicen)
3 msk finhackad mogen mango
1/2 kruka koriander (finhackad)
flingsalt

Hacka, pressa och blanda samman med det rumstempererade smöret.
Linda in i plastfolie och gör en rulle. Låt sedan stelna igen i kylen. Skär upp i skivor och lägg ovanpå det varma köttet.

Tabboulesallad 4-6 personer
1,5 dl bulgur
3 dl vatten
3 msk tomatpuré
8 körsbärstomater (hackade)
1 rödlök (hackad)
1/2 kruka koriander
4 msk olivolja
1/2 citron (juicen)
salt & peppar
sallad av valfri sort
(garnera med rostade pumpakärnor)

Koka bulgur med vatten enligt recept och tillsätt tomatpuré i vattnet.
När bulguren är färdig och har svalnat något tillsätter jag de hackade grönsakerna. Citronen pressar jag över medan jag smakar av med salt och peppar. Blanda sedan med valfri sallad. På tallrik garnerar jag med lite extra av valfri grönsak. Idag grillade jag morot och små gurkor.

low and slow - indirekt grillning

smakkombinationer

mango- och habanerosmör

mango och habanerosmör

Raita

low and slow

low and slow rostbiff av rapsgris

low and slow

low and slow rostbiff av rapsgris

low and slow

low and slow rapsgris

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget). 

 

 


Revbensspjäll med klassiska BBQ-tillbehör

Är övertygad om att det inte bara är jag. Nu får det vara nog. Tänk att det krävdes fem veckors semester för att pricka in tre underbara sommardagar. Jag lyckades dock och borde inte klaga, men känner allt mer att jag närmast börjar få en misantropisk syn på väder. Om man nu kan ha det? Jag vet inte, men det lät bra.
Du härliga grillväder, du immiga roséglas som i solen glimmar ljusrosa och lockande. Var är ni? Jag sökte upplevelsen i just ett roséglas häromdagen, men de mörka molnen satte sitt avtryck och förvandlade det annars rosa vinet till närmast en ljus Pinot noir. Nu vill vi ha sol. I vanliga fall brukar man lätt ogilla soliga dagar när semestern precis tagit slut, framförallt om sommaren inte ställt upp innan. Det brukar räcka att solen lyser när man stämplar ut. Inte gärna före. I år känner jag inte så, jag vill ha mer. Sol är ju till för att drickas och jag fortfarande rejält törstig. Nåja, man kan inte hänga upp grillningen bara på det fina vädret. Man får stämma träff med grillen lite oftare bara. Någon gång kanske man träffar rätt. Förhoppningsvis. Att ställa in en grillning skulle jag däremot aldrig göra. Framförallt inte om det vankas revbensspjäll av rapsgris. Idag tänkte jag köra klassiska tjocka revbensspjäll. Revbensspjällen förbereder jag dagen innan. Spjällen får ligga och svalna i sin lag, varpå de åker in i kylen över natten. Till det serverar jag en hemgjord BBQ-sås, äppelchutney och en coleslaw på rödkål som kryddats lätt med  rostad kummin. Har man en gång haft rostad kummin i sin coleslaw går det inte utan. Kombinationen är underbar. Barbecuesåsen förbereder jag minst en dag innan. Såsen är nästan viktigare än spjällen att förbereda, då den verkligen bara blir godare efter en, två, tre, fyra dagar i kylen. Om coleslawen blir bättre om den förbereds några timmar innan får ni gissa själva, men jag skulle inte chansa.
Till er som fortfarande har semester kvar vill jag säga att jag verkligen hoppas. För er skull. Jag kommer hålla alla två tummar för att ni ska få grilla mycket rapsgris. För ni tror väl inte fortfarande på någon värme eller sol? Ha ha. Det tåget har gått för länge sedan. Visste ni förresten att revbensspjäll fungerar bra även till jul. Den är snart här, vi förtränger det bara, då vädergudarna tog ett sjumilakliv över och förbi sommaren.

Tjocka revbensspjäll – recept 4 personer
ca 2 kg tjockskurna revbensspjäll av rapsgris
1 gul lök
1 morot
1 solovitlök
2 grönsaksbuljongtärningar
4 msk salt
6 lagerblad
8 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
vatten

Dela revbensspjällen mellan varje revben i tjocka skivor.
Dela vitlöken på mitten. Hacka sedan lök och morötter grovt. Lägg sedan kryddor och grönsaker i en stor kastrull som rymmer alla revben. Fyll upp med vatten och låt koka upp. Lägg sedan ned revbenen. Sänk värmen och låt sjuda under lock  i 1-2 timmar. När revbenen lätt verkar släppa från benen är kastrullen färdig att ta av från plattan. Ös kastrullen på det skum som eventuellt uppstått och låt svalna av. Täck återigen med lock och låt köttet vila i lagen i kylen under natten.
Nästa morgon tar jag upp spjällen från lagen och torkar av. Sedan slår jag över en del av BBQ-såsen (se nedan) och marinerar i några timmar. Sedan är revbensspjällen färdiga för grillen. Under grillningen fortsätter jag sedan att pensla med BBQ-såsen tills köttet fått en fin yta. Inte för mycket i taget. Servera med BBQ-sås, äppelchutney och coleslaw.

BBQ-sås (av amerikansk rökig typ) – recept
1,5 dl chilisås (av mildare heinztyp)
1,5 dl ketchup
1,5-2 msk dijonsenap
2 tsk flytande honung
5 tsk farinsocker
2 msk liquid smoke
1/2 solovitlök (alt. tre vanliga klyftor)
2 tsk chilipulver
1 krm cayennepeppar
1 msk soja (för färgens skull)
salt och svartpeppar

Riv vitlöken riktigt fint ner i en liten kastrull. Tillsätt samtliga ingredienser utom salt och peppar. Rör ihop såsen och sätt värmen på lågt. Låt sjuda upp och rör konstant. Efter cirka tio minuter på spisen är det dags att smaka av med salt och peppar. Låt sedan kallna och förvara i kyl fram till marinering, pensling eller servering.

Coleslaw – recept

8 dl rödkål eller spetskål (alternativt en blandning av dessa)
1 morot (fint riven)
1/2 rödlök (finhackad)
1,5 dl creme fraiche
1 dl majonnäs (gärna hemgjord eller Hellmans)
3 msk vispgrädde
1 tsk dijonsenap
1,5 tsk muscavadosocker
1 msk lätt mortlade rostade kumminfrön
svartpeppar & salt
(1 näve valnötter)
(1/2 dl smulad ädelost)

Koka upp en stor kastrull med vatten. Riv kålen. När vattnet kokat upp tar jag av det från plattan och kastar ner kålen. Dränk kålen med en hålslev, räkna till tio och slå sedan av i ett durkslag. Spola hastigt med lite kallt vatten över kålen och låt rinna av ordentligt. (Pressa gärna försiktigt ut allt vatten). Blanda sedan samtliga ingredienser väl och låt sedan vila i kyl i några timmar innan servering.
(Om man inte gillar kummin kan man istället ha i lite grovt skurna valnötter och smulad ädelost. Nötterna tillsätter jag precis innan servering. Tänk dock på eventuella allergiker, de kanske inte alltid är vana att finna nötter i sin coleslaw).

Äppelchutney – recept
4 stora äpplen
3-4 schalottenlökar (finhackad)
1 röd chilifrukt (skuren i fina skivor)
1 krm kanel
1,5 tsk curry
1 tsk ingefära (torkad krydda)
2 tsk riven färsk ingefära
1 dl ättika
2 dl strösocker
en halv näve russin
rapsolja (att steka i)

Skala äpplena och rensa bort kärnhusen. Dela sedan i lite grövre bitar. Dela chilin i fina skivor och finhackad löken.
Fräs sedan försiktigt lök och chili i lite olja med alla torra kryddor och den rivna ingefäran som tillsätts efter en stund.
Tillsätt sedan äpple, ättika socker och russin.
Låt småsjuda i ca 30 minuter. Häll upp i något fint och låt svalna på bänken innan servering. Precis innan servering tillsätter jag personligen gärna lite grovt skuren koriander, men det är inget måste.

revbensspjäll

äppelchutney

revbensspjäll

rosé

pride

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).


Fläskkarré Bulgogi, eldkött med Tosa joyu

Idag är en speciell dag. Idag har jag varit tillsammans med min fru Sofia i halva mitt liv. 17 år. Ni får själva räkna ut hur ung jag är. Vi träffades på en camping som vi båda vuxit upp på. Vi kände varandra som barn, men hade varken setts eller hörts på tio år. Sommaren vi träffades var jag gäst på campingen och Sofia arbetade där. Man kan säga att det gick ganska så fort. Inom några veckor hade Sofia flyttat in i mitt pojkrum. (Tack mamma och pappa för att ni gav oss den chansen). Sedan dess har det rullat på och som oftast är jag precis lika kär nu som då. Lite tjatigare har Sofia blivit med åren, men oftast inte utan anledning. Jag är en slarver emellanåt och som oftast har nog Sofia rätt, även om jag aldrig skulle erkänna det. Så länge Sofia serveras god mat lyckas jag hålla henne nöjd. Jag vill tro att hon skulle älska mig även om jag inte lagade bra mat, men jag skulle aldrig våga sluta och riskera oss. Älskar dig!
En stor del av vårt förhållande bygger på att vi alltid har det roligt. För mig och Sofia har umgänget med andra människor alltid varit viktigt. Det första jag gjorde efter att jag styckat rapsgrisen på Scan var att bjuda in till grillfest. Gästerna bestod av det glada matgäng som jag lärt känna under våren. Jag handlade massa godsaker och sedan tog vi det där ifrån. Inspiration av råvarorna var ledordet. Middagen blev avslappnad, matlagningen rolig och kvällen bjöd på många skratt. Att träffas och laga mat ihop med gäster har alltid varit det bästa sättet för mig att umgås.
Efter en underbar ceviche (som min bortreste son Eyvind var jättesur över att han inte fick smaka) var det dags för kvällens kanske bästa idé. Mats utgick ifrån en Bulgogi. En koreansk grillrätt, vanligen gjord på nötkött. Vi tyckte dock att den fungerade lika utmärkt med fläskkarré av rapsgris. Ibland får man tänka lite utanför ramarna. Till det serverades en Tosa joyu, en asiatisk sojasås med en magisk sälta som fått stå till sig i någon månad. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll och det underbara vårvädret hjälpte verkligen till.

(Dwaeji) Bulgogi – recept 4 personer
800 g fläskkarré i bitar som sedan träs på spett
1 hel vitlök (pressad)
1,5 dl finhackad purjolök
1 msk grovmalen svartpeppar
1 dl japansk soya av god kvalité
2 msk strösocker
3 msk sesamolja

Skiva köttet och blanda samtliga ingredienser till marinaden. Lägg ner köttet och låt marinera på köksbänken i ca en timme. Har man längre tid på sig kan man istället låta köttet marinera några timmar i kyl. Trä sedan upp köttbitarna på spett och grilla ganska hårt över heta grillkol. Servera gärna med kimchi och Tosa joyu.

Tosa Joyu – recept
125 ml sake
60 ml mirin
500 ml japansk soja
1 ark kombu (sjögräs, ca 15x15cm )
3 g bonitoflarn

Värm upp sake och mirin och låt koka i någon minut. Ta sedan bort från värmen och tillsätt genast sojan, sjögräset och bonitoflarnen. Låt sedan vila på köksbänken i ett dygn.
Sila sedan av såsen genom en duk. Tappa över i en ren glasburk och låt vila ytterligare ett dygn på köksbänken. Såsen är sedan färdig att serveras, men vinner på att vila i kyl i månader framåt.

inspirationsbordet

ceviche ala Esther

Thomas Karlstein

heta kol

bulgogi

grönsaker

OBK

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Tisdagsdrinken – Gin och tonic pimienta rosa

Tisdagsdrinken ikväll mina damer och herrar kommer att bestå av inget mindre än en gin och tonic. Klassisk men utan att för den delen bli tråkig. Om än lite mer pepprig.
För någon vecka sedan var jag inbjuden till Svenska mästerskapen i GT. Sveriges bästa gin och tonic skulle koras. Varför jag var inbjuden som gäst får bloggen svara på, personligen hade jag hellre stått bakom bardisken. Har de inte läst en endaste fredagsdrink? Jag är en mästare även på gin och tonic. Har aldrig tackat nej till en och kommer aldrig att göra. Kan inte förstå varför det inte är jag som flyger till New York som nykorad GT-mästare?
Det är berättigat att fundera över hur en gin och tonic egentligen kan varieras? Hur långt får man sträcka sig utan att passera gränsen för att fortfarande få kalla det en GT?
Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. De nya toniclanseringarna handlar mer om subtila undertoner av väl utvalda komplement, utan att för den delen överge tonicens idé. Man kan se det som olika personligheter av samma drink, att välja utav, efter humör. Jag tänker vara på olika humör hela kvällen. Varför har jag bestämt mig för att ta in en tisdagsdrink förresten? Jo,  för att jag kan och vill. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad andra tänker och tycker, utan har bestämt mig för att leva nu. Och nu kände vi för en tisdagsdrink.

Gin och tonic med rosépeppar – recept 1 drink
6 cl (Bombay) Gin
1 flaska Schweppes Tónica pimienta rosa
nymalen rosépeppar

Fyll upp ett glas med is och en citronskiva. Slå över gin och fyll upp med valfri mängd tonic. Toppa med något drag av nymalen rosépeppar. Inte för mycket.

gin och tonic

gin och tonic

gin och tonic


Grillad pluma med papas con pebre

Känslan av att komma hem. Jag slutar aldrig att slås. Vi har varit borta i en vecka och haft det helt fantastiskt. Ätit och druckit gott som man ska runt midsommar. Matjessill! Jag vet inte hur många paket som gått åt. De har hållit jämn takt med smörpaketen som jag skirar och slår över sill, ägg och färskpotatis. Med lite finhackad rödlök och en stadig bunt gräslök till det så har åtminstone jag förstått att det är sommar. Vi har också kört femkamp, jag (och sonen) vann som vanligt och allt är som det ska vara. Vi har sedvanligt ätit goda ostar, badat i pool och rosé. Ett ytterligare verb framför rosé känns överflödigt. Livet leker.
När jag blir ledig glömmer jag aldrig att njuta. De sista åren har det blivit en vana att slänga sig i solstolen mellan molnen bara för att suga ut det jag kan få. Kanske beror det på min fåfänga, men så länge jag vet om det känns det ganska ok. Det är trots allt riktigt skönt och man blir brun på köpet. Jag skrattar åt det.
Som ni kanske har sett på Scans hemsida eller youtube grillade jag pluma från rapsgris innan sommaren kom igång. Idag tänkte jag göra det igen. Smakerna är enkla och köttet underbart. Ju bättre kött desto mindre viktig blir smaksättningen. Kvällens rätt är inte komplicerad och går fort att laga. Smakerna är få men bra. Två smaksättningar räcker gott. Perfekt för en solig slapp semesterdag.  Jag är hemma igen. Underbara faktum. Nu kan semestern börja på riktigt. Inkörstiden över.
Pluma av rapsgris är otroligt mört med tydliga köttfibrer och smak. I mina ögon är pluman en sådan styckdel som inte kräver tyngre marinader och fördelarna med rapsgris blir i denna bit särskilt tydliga. Den är god som den är. Lite citronsaft, persilja och fänkål kan dock höja smaken ytterligare. Till pluman väljer jag att servera en riktigt bra och annorlunda potatissallad. Jag utnyttjar smakerna från Pebre, en chilensk tomatsalsa. Potatisen blandas med chili, lime, koriander, tomat, rödlök, creme fraîche och lite majonnäs. Vågar man, så rekommenderar jag starkt att man använder lite habanero. Förlåt, den var dålig.

Grillad pluma med våt rubb – recept 2 personer
1 pluma av rapsgris
1/2 fänkål
2 dl grovt hackad bladpersilja
1/2 citron (saften)
salt och peppar

Hacka fänkål och persilja grovt. Mortla sedan till en fin blandning. Tillsätt citronsaften, peppar och salt. Arbeta sedan in i pluman. Låt er pluma ligga i kryddorna i minst en halvtimme, gärna längre. Grillytan blir bättre om man skrapar av kryddblandningen innan man grillar, men samtidigt är det trevligt att smakerna får komma med på grillen. Jag brukar ta bort kryddorna på en sida. Grilla tills temperaturen är ca 65 grader i köttets kärna. Låt sedan köttet vila en stund. Tranchera pluman och servera förslagsvis med potatissalladen nedan.

Papas con pebre – recept 2 personer
1 kruka koriander
1 liten rödlök
1/2 lime saften
1,5 msk sambal oelek
10 körbärstomater
ca 12 mindre färskpotatisar
1,5 dl creme fraiche
0,75 dl majonnäs
(ev. habanero efter smak)
salt och peppar

Koka potatisen med rikligt med salt. När den är färdig så spolar jag den i kallt vatten en stund så att efterkokningen stannar av.
Finhacka sedan tomaterna, rödlöken och koriandern. Stjälkarna ska med men skäras fint.
Blanda sedan till en vanlig pebre, med sambal och limejuicen. Tillsätt creme fraiche och majonnäs.  Vänd slutligen ner potatisen som nu har delats. Låt gärna potatissalladen vila och sätta sig en stund innan servering.

våt rubb

pluma i väntan på grillen

Pluma av rapsgris

pluma

pluma

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Serranoslagen fläskfilé av rapsgris med kombinationer

Det finns grillar och så finns det grillar. Grillens förträfflighet blir särskilt tydlig framförallt när man ser på hur många sätt den kan användas. Ju fler människor jag träffar och från ju fler länder de kommer, får jag höra olika historier. Det är asado i Argentina, churrasco i Brasilien, kinesisk grillåda i Peru och klotgrill i Sverige. Hur kommer det sig förresten att jag har lyckats träffa så många trevliga sydamerikaner? Det är lite roligt. Jag har börjat att se ett mönster, men kan inte tyda dess maskor? Grillar de bra, håller de en på halster eller bjuder de bara på sig själva?
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är en person som måste ha det senaste och värsta, men sådan är jag. Jag ursäktar svagheten med mitt brinnande intresse för matlagning och genast blir allt förlåtet. Inbillar jag mig. Vad jag dock innerst inne vet, är att det nyaste och fina sällan spelar särskilt stor roll för resultatet eller är avgörande för den smakliga måltiden. Visst kan det underlätta med ett extra sidobord eller en andra uppläggningshylla, men det är inte de noga kontrollerade grillstunderna som jag minns bäst. Istället är det stunderna vid den öppna brasan, intill ett vattendrag i rörelse som fyller mig med ro och minnen. En plats där man kan dricka sol till frukost. Tänker jag vidare är klippor och solnedgångar också en favorit, kanske just då bara insvept i en filt med ett glas vin, men ändå. De gånger jag alltid minns är de då jag glömt grillgallret hemma. Då får man genast jobba lite hårdare.
Lyckas man trots omständigheterna, att tillreda sin mat, kanske över en öppen eld, vid älven jag pratade om, så kan man ge sig på att det kommer bli en av de bästa grillmiddagarna man någonsin haft. Ibland tror jag mig till och med glömma grillgallret med flit. Det är precis som att vinna när man förlorat. En underbar tanke.
Nåja. Man kan ju inte gärna gå ut i naturen och glömma grillgallret hemma varje gång, men hur gör man då hemma, när man inte har något att skylla på? Ett sätt är att förstå att grillen kan producera riktigt bra och vacker mat. Man behöver inte lägga upp allt som finns på gallret i folie och servera ovanpå ett korkunderlägg på vaxduk. Det går att servera fint även då maten kommer från grillen. Ytterligare ett tips är att fokusera på tillbehören och kombinationerna. De behöver inte vara många i antal om de är avvägda och sammankopplade. Lägg istället till det där extra när du har chans och möjlighet. Imorgon kanske du står där vid älven utan galler igen och det är blir ju omöjligt att överträffa.
Idag grillar jag en underbar fläskfilé av svensk rapsgris. Tillbehören får tala för sig själva och passar givetvis bra ihop. Planera middagen i detalj.

Serranolindad fläskfile – recept 4 personer
1 filé av svensk rapsgris
10 skivor serranoskinka
salt och peppar

Krydda fläskfilén med salt och peppar. Gnid in smaksättningen ordentligt. Grilla sedan över hög värme så att filén får en krispig fin yta. Ta av och rulla sedan in i rapsgrisfilén i serranoskinkan. Lägg sedan tillbaka på grillen, men grilla nu avskiljt från glöden med indirekt värme under lock. Ta av när filén uppnått en innertemperatur av 65 grader. Låt vila i ca 8-10 minuter innan tranchering. Servera med tillbehören nedan.

Pepparrotskräm – recept 4 personer
1/3 dl riven färsk pepparrot
2 tsk sötstark senap
3 tsk champagnevinäger
1 tsk socker
salt & peppar
2 dl crème fraiche
2 dl vispad grädde

Riv pepparroten fint. Lägg i en bunke och blanda med senap, vinäger, socker samt salt och peppar. Låt ligga och dra i ca 15 minuter. Tillsätt sedan crème fraiche och den vispade grädden. Låt vila i kylen till servering.

Mascarponekräm med chévre och basilika – recept 4 personer
ca 150 g chévre (getost)
ca 150 g mascarpone
1/2 kruka hackad basilika
1 msk olivolja
salt & peppar

Hacka chévreosten grovt. Blanda sedan ut mascarponen med olivolja, salt och peppar. MIxa sedan tills allt blivit slätt med en stavmixer. Blanda i basilikan som hackats. Låt sedan vila tills det är dags för mat.

Friterad rotselleri  – recept 4 personer
1 stor huvud rotselleri
2 L rapsolja (att fritera)

Sätt på en stor kastrull med  rikligt saltat vatten för uppkok. Skölj och skala rotsellerin med en osthyvel, känns sellerin borstad blir det trevligt om lite av den grova ytan får vara kvar. Skär i ca 1,5 cm stora stavar. När vattnet kokat upp, tillsätt sellerin och koka i exakt 5 minuter. Häll av sellerin i ett durkslag. (Dröjer det en stund innan fritering spolar jag sellerin i kallt vatten för att stanna tillagningen). Då sellerin runnit av ordentligt, fritera i rapsolja, i 180 grader. Var inte rädd att höja temperaturen. Den kommer att sjunka rejält när sellerin gått i. När sellerin fått fin färg, ta upp den med hålslev och lägg bitarna i ett durkslag som klätts med tidningspapper. Strö flingsalt över anrättningen precis vid servering.

serrano och rapsgrisfilé

fläskfilé

rapsgris

fläskfilé rapsgris

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 


Bellini – fredagsdrinken

Det här har jag varit sugen på länge. Den är i skrivande stund nyuppslagen och den sprudlar. Inte alls avslagen faktiskt, vilket jag också tvivlar på att den hinner bli. Jag har velat ha den som fredagsdrink länge och nu när det äntligen är säsong för persikor gäller det att passa på. Väntan är över och jag fullkomligt älskar persikor, nu gäller det att bara njuta av stunden som om det inte fanns någon morgondag. It´s time to Bellini!
Persikorna fick jag av Emilio i veckan, samma granne som var helt oförstående när jag ville att han skulle ta hem persikor åt mig i januari. Då var det tydligen något med att det inte var säsong? En petitess i sammanhanget menade jag, varpå jag fick den där intensiva italienska ”du-är-dum-i-huvudet-blicken” som bara Emilio kan leverera. Må så vara, men man kan ju inte gärna göra Bellini på vinteräpplen.
Visste ni förresten att om man gör Bellini så får man dricka ensam. Jajamensan. Så är det. Står det Bellini på brickan så gäller inga moralkakor. Inga deviser om rätt eller fel. Att Sofia är på tjejmiddag är därför helt utan betydelse och totalt oväsentligt i sammanhanget.
Precis som vanligt gör jag två. Jag börjar lite försiktigt med en och efter två står jag förhoppningsvis på en stol och dansar. Chansen är väl ganska liten att det blir någon dans på stolar just ikväll, men jag tänker ju knappast sätta mig i läshörnan med en kopp te och läsa korsord för det. Livet blir bara precis så roligt som man gör det. Kanske är det därför jag som oftast har jättekul?

Bellini – recept 2 drinkar
5 persikor
prosecco

MIxa persikorna helt släta. Lägg ner 4 tsk av purén i botten av ett glas och fyll upp med prosecco. Rör om. Toppa med lite mer prosecco.

bellini

peaches


Mat och annat där till

css.php