Earl Grey Martini – fredagsdrinken

Vi har blivit ganska bra på att komma iväg på minisemestrar; weekends. De flesta av Europas ”större” turiststäder har verkats av. Paris, London, Prag, Rom och Berlin med flera. Vi drar iväg, kör turistgrejen, äter och dricker gott. I slutet av varje resa brukar vi ha ganska bra koll på hur städernas olika stråk går. Några favoritställen är nyligen stjärnbelönade Sazasu i Prag med sin tempurasushi, eller TV-tornet för sina molekylära drinkar, La Tia Rica i Berlin med sin Cote de Beouf, gåsleverstället i Paris som jag bara minns var det ligger, HBTQ-restaurangen Balans i Soho London, som bjuder på en underbar Camel toe. I Rom äter man helst ostron i bistromiljö precis vid Piazza di Trevi. I Göteborg hamnar vi alltid på favoriten Toso, någon gång har det lyxats på Michelinkrogen Upper House. Latinogrejen på Barabicu är svår att vara utan. Umeå längtar man alltid hem till. Här börjar man med en drink på Open/Closed, sen vandrar man vidare till Rex eller den riktigt sköna Köksbaren. (Ha ha! Rex ville till och med ha dit mig på anställningsintervju en gång). I Karlstad går man på Br. Olssons elektriska. Jag kan nämna flera restauranger i varje stad vi varit och som jag varmt kan rekommendera.
Igår var vi på ett event i centrala Stockholm, där min syster presenterade Nordinary, ett samarbete mellan influencers med några av Sveriges största bloggare. Vi tog oss dit via en omväg, hittade knappt in och under hela kvällen undrade vi var vi egentligen hade hamnat. Geografiskt alltså. Efteråt skulle vi gå vidare , men visste inte riktigt vart. Det löste sig snart. Vi tog bara vara på de tips vi fått av en norrlänning. Min poäng; hur sjutton har vi tänkt?
Så idag. För att starta helgen med en BANG! Stannar vi hemma och lagar mat. Innan dess en riktigt skön fredagsdrink med rötter i Hongkong. Earl Grey Martini är en fantastiskt drink med molekylära inslag. Vodka citron, skakas med Cointreau, lime, grape, citron och fläder. På ytan flyter Earl Grey-kaviar och allt avslutas med en stolt topp av Earl grey-skum.
Det blir sällan illa hemma, men visst sjutton ska vi ta oss in till stan oftare. Låt det bli ett löfte. Nu när norrlänningen är deltidsstockholmare kanske det kan ske oftare. Med mer inspiration blir det också bättre hemma.

“I like to have a martini, two at the very most.
After three I’m under the table, after four I’m under my host.”
Dorothy Parker

Earl Grey Martini – fredagsdrinken

Ingredienser

    Drinken
  • 4 cl Absolut citron
  • 1 cl Cointreau
  • 2 cl flädersockerlag
  • 1 cl pressad citron
  • 1 cl pressad lime
  • 3 cl pressad vit grapefrukt
  • 2 tsk Earl grey-kaviar
  • Earl grey-skum på toppen
  • Earl Greyskum
  • 2 dl kokt avsvalnat Earl Grey-te
  • 2 g Lecithin (sojalecitin)
  • Earl grey-kaviar
  • kokbadet
  • 1L vatten
  • 5 g Kalciumlaktat
  • Earl Grey-kaviaren
  • 2 dl kokt avsvalnat Earl Grey-te
  • 2 g Natriumalginat

Gör så här

    Earl grey-kaviar
  • Börja med att förbereda "kokbadet". Blanda 1L vatten med 5g kalciumlaktat. Låt det snurra runt i en mixer tills pulvret är helt upplöst. Kör på högsta hastighet. Låt stå ett tag och kör igen. Det tar några minuter. Häll över i en hög tillbringare och ställ åt sidan.
  • Fortsätt med själva kaviaren. Blanda kokt avsvalnat te med natriumalginat i en mixer tills alginatet lösts upp. Sila sedan vätskan genom en fin sil och låt vila i 4 timmar för att luftbubblorna ska försvinna.
  • När den mesta luften försvunnit, sug upp tevätskan med en spruta eller pipett. Droppa sedan, från ca 10 cm höjd ner i laktatbadet. Låt kaviaren vila i badet i fem minuter efter att den sista droppats ned. Sila sedan över badet i en annan bunke. Skölj av kaviaren i silen under rinnande vatten. Upprepa sedan processen. Det tar lite tid, men det är det värt. Kaviaren brister underbart i munnen.
  • Earl Grey-skum
  • Blanda ut lecitin med te i en skål. Slå sedan över i en sifon. Mata med en gräddpatron och kör sedan ut på toppen av drinken. Har man ingen sifon går det bra att mixa allt med en stavmixer och sedan flytta över skummet till drinken med en sked.
  • Earl Grey Martini - drinken
  • Skaka vodka, cointreau, sockerlag och citrusjuicerna i en shaker med is. Sila över i ett cocktailglas, häll i kaviaren och toppa med skummet.
http://karlstein.nu/earl-grey-martini-fredagsdrinken/

Kalvfilé på morotspuré med smak av kardemumma

Det blev ett ganska så hektisk avslut på förrförra veckan. Natten mot lördagen kom vi hem från Berlin. På lördag förmiddag hängde jag på låset i matbutikerna. Klockan tolv var det dags för matträff. Den här gången var vi åtta stycken som hjälptes åt med matlagning och champagnedrickande. Kvällen bjöd även på tre helt nya ansikten. Övriga fem nunor var redan högst bekanta.
Vi säger alltid att vi ska börja i tid. Det gör vi oftast. Vi sitter alltid ned innan och snackar, äter tilltugg, dricker några flaskor skumpa och bekantar oss. Efter någon timme eller två börjar någon dra sig mot köket. Sedan är det igång. Kaoset. Plöjandet. Man kan tro att ju fler verktyg det finns i ett kök desto mer effektivt borde det bli. För välutrustad är Sparren. Det är nog knappast verktygens och apparaternas fel att det blir lite rörigt. Det är nog mer det att bänkytan inte har hängt med i utvecklingen. Jag tänker att om man slår ut den där väggen mot tvättstugan så får man ett mycket rymligare kök. Tvätta kan man väl göra på toaletten? Nåja, det löser sig alltid på något vis. Vår värd lyckades ju klämma in en extra kyl i tvättstugan i förra månaden, och stora badrummet byggs nu om, så det är nog bara en tidsfråga. Det kanske är en lögn att påstå att det är kontrollerat kaos, men ändå så gillar jag röran och kreativiteten på något vis. De är rörigt, men alla som är där är ju också röriga. Åtminstone efter någon timme eller två. Inte så mycket att göra åt, så varför bry sig. Kul är det. Om bara Sofia kunde vara lite mer varsam om mina tår. De där klackarna gör skitont att bli trampad med.
Denna middag hann vi med att laga och äta alla de rätter vi hade sagt att vi skulle göra. Mig veterligen är det nog första gången som vi faktiskt går i mål. Jag har redan glömt bort den kompletta menyn, men där fanns bland annat ostron, pilgrim i sitt skal, en ny spännande tolkning av dillkött med kalvbräss, en ryggbiff och entrecôte som legat i mörpåse i sex veckor hemma i kylen. Någon annan gjorde en råbiff med Kalixlöjrom och vaktelägg. Själv lagade jag en rosépepparrullad kalvfilé som hamnade ovanpå en morotspuré. I morotspurén klämde jag ned lite oväntade smaker av kardemumma, ingefära och citron. Purén blir riktigt friskt och kardemumman tar fram något extra ur morötterna. Något helt annat än rårivet det. Jag gillar sådan mat. När det först överraskar på menyn för att sedan trolla ännu en gång i munnen.
Den största överraskningen kom dock sist. Det var kanske inte den godaste av alla rätterna, men en ingrediens förvånade på ett ballt vis. Jag lyckades plocka den ena smaksättningen, men den andra och ”hemliga” hade det tagit timmar att lista ut. Om jag lyckas återskapa den bra så kommer den fram som en ”efterrätt surprice” redan nu på lördag.

Kalvfilé på morotspuré med smak av kardemumma och timjansluft

Ingredienser

    Morotspuré
  • 800 g morötter (skurna i mynt)
  • 0,5 msk frön av grön kardemumma (stötta i mortel)
  • 3/4 citron (saften)
  • 1 msk strösocker
  • 100 g smör
  • 1 msk färsk riven ingefära
  • salt & peppar
  • Rosepepparrullad kalvfilé
  • 600-800 g kalvfilé
  • 50 g smör
  • 0,5 dl rapsolja
  • salt och peppar
  • 1 dl (lätt krossad) rosépeppar
  • Rättikechips
  • 10 cm rättika
  • olja att fritera i
  • salt
  • Rosmarinsskum
  • 1 kruka rosmarin
  • 0,5 dl lättmjölk
  • salt och peppar
  • 1 äggvita

Gör så här

    Morotspuré med smak av kardemumma, citron och ingefära
  • Vakuumförpacka morötterna med smöret och kryddorna. Kör sedan sous vide i 85 grader i en timme. Känns på morötterna genom påsen så att de verkligen är färdiga att puréas.
  • Häll sedan över allt i en mixer och kör tills det blir riktigt fint. Vill man ha ännu finare kan man passera morötterna genom en fin sil. Har man en thermomixer kan man låta morötterna gå lite längre på värme utifall de inte riktigt är färdiga efter sous videbadet. Fortsätt smaka av i mixern med mer av kryddorna, citronsaft och smält smör.
  • Kalvfilén
  • Kör sous vide med smöret, oljan, salt och peppar. Temperatur 54 grader. Tid en timme. Stek sedan på hastigt i riktigt het panna. Låt sedan vila en stund. Tranchera upp och rulla i stött rosépeppar.
  • Servera ovanpå morotpurén med rosmarinskum och rättikechips.
  • Rosmarinskum
  • FInhacka rosmarinsbladen. Lägg sedan ned med lite salt och peppar i mjölken. Låt sedan sjuda ned till drygt hälften. Låt det ta tid. Låt svalna något. Ta bort eventuellt skinn och rör ned äggvitan. Häll över i en sifon och mata på med en gräddpatron. Låt stå i fem minuter. Skaka om ordentligt och kör ut skummet precis innan servering.
  • Rättikechips
  • Skär tunna skivor av rättikan i en mandolin. Fritera sedan hastigt i en fritös med temperaturen 180 grader. Strössla över lite flingsalt och låt torka upp på några ark papper.
http://karlstein.nu/kalvfile-morotspure-kardemumma/

New Century Bijou – fredagsdrinken

Ja, jag vet. Fredagsdrinken förra veckan var en nödraket. Jag var på resande fot och bloggandet hamnade lite i kläm. Dock tror jag att just den ”fredagsdrinken” var väldigt representerande för just de dagarna. Hade jag ställt fram en Wienerschnitzel också hade bilden varit komplett som beskrivning. Jag har alltid gillat att ta seden dit jag kommer, framför allt när jag reser till nya platser. Är man i Berlin dricker man öl. Punkt. Om ni ändå genomskådade förra veckans fredagsdrink och dess lite ”annorlunda” ingredienser kommer här dess raka motsats. Idag blir det åter stramt och tight när jag tar en drink från början av förra seklet och gör den till min egen.
Chartreuse är en fransk likör som tillreds av klostermunkar i Chartreux, utanför Grenoble i Frankrike. Likören har en 400-årig historia, sägs bestå av 130 örter, vatten och socker. Den jag använder som smaksättning i drinkar är klart grönfärgad och har en alkoholhalt på 55%. Det kan låta starkt, men mängderna är små och den späs även med gin och vermouth. Kanske har några av er redan har listat ut kvällens drink. Den är i sin original form klassisk, men ändå inte så ofta talad om. Jag föll för den när jag hörde vad de olika ingredienserna stod för. I den behagligt gröna Chartreusen finner vi smaragd, i den klara ginen diamant och i den röda vermouthen rubin. Bijou, fredagsdrinken, betyder juvel på franska och kan antingen serveras skiktad eller omrörd med is och sedan silad. Just den lilla grejen att varje ingrediens symboliserade olika ädelstenar var det som fick mig att älska den. Jag går igång på saker med en idé bakom. Det höjer upplevelsen och bidrar på något sätt till att göra hela drinken ännu mer intressant. Godare. Kanske är jag bara lättflirtad?
Min Bijou gör jag lite annorlunda. Då jag provsmakade originalet tyckte jag att det saknades något. En klassisk Bijou kändes väldigt gammal i smaken. Lite strävt tung och inte så ”uppåt” som jag föredrar när drinkar är. Vi första sippen kom jag att tänka på plyschsoffor, knarrande mörka trägolv och tunga sammetsgardiner. Jag ville göra en friskare variant som till viss del behåller känslan av Moulin Rouge, men ändå fungerar i en modern cocktailbar. Jag lade därför till två dimensioner av Maraschino. Dels ren som den är, men också toppad med ett skum på samma likör. I New Century Bijou, finner man också en skvätt lime. Som någon sa nu på förmiddagen. ”Lite syra blir sällan fel”.
Visst gillar vi alla saker som glittrar…

New Century Bijou – fredagsdrinken

Ingredienser

    New Century Bijou
  • 2 cl Chartreuse
  • 2 cl röd Vermouth
  • 2 cl gin
  • 1 cl Maraschino
  • 2 cl lime
  • 0,5 dl Maraschino (till skummet)
  • 1 msk Frothee
  • (Klassisk Bijou)
  • 2 cl Chartreuse
  • 2 cl röd Vermouth
  • 2 cl Gin

Gör så här

  • Börja med skummet. Blanda Maraschino med Frothee i en sifon. Skaka om och mata med en gräddpatron.
  • Blanda sedan alla övriga ingredienser i en shaker och rör runt med is. Sila upp i cocktailglas och toppa med skummet ifrån sifonen.
http://karlstein.nu/new-century-bijou-fredagsdrinken/

Grillad italiensk bläckfisk

Några gånger om året kommer den över mig. Kraken. Det kan räcka med en bild, ett doftminne eller att jag bara ser den vackra skapelsen i fiskdisken. Den åttaarmade bläckfisken är lite av en outsider, något ovanligt, som jag har känslan av att vi svenskar sällan tillagar? Ibland känns det som att jag är ensam om att köpa den. Som om fiskhandlaren tagit hem den just bara för mig. Och min italienske granne förstås. Bläckfisk är ju så mycket mer än bara de färdigfriterade ringar som man kastar ned i kokande olja.
Det finns få maträtter som kan ge sådana cravings som åttaarmad bläckfisk. Octopus. Oftast gör jag bläckfisksallad på en vinägrett med selleri, morot och rödlök. Det låter inte mycket för världen, men  den salladen är precis så där hållkäftengod och skickar en känsla njutning genom hela kroppen på ett sätt som bara mat kan göra. Eller nja. Kanske inte bara mat.
Idag har jag dock inte gjort en sallad. Den gjorde jag igår. Istället dukar jag fram en finlunch till mig själv. En mörad grillad bläckfisk som marinerats i olivolja, citron, chili och vitlök över natten. Att servera bläckfisk på detta vis är något jag skulle vilja se mer av ute på stan här i Sverige. I Italien, som vi besökte i somras verkade denna rätt vara stående på varenda meny.
Till bläckfisk tycker jag att det fungerar fantastiskt bra med citron och vitlök. Lite chili ger ännu en vinkel på allt. Det här är bara så gott.
Lite kuriosa. Det sägs att italienarna kokar sin bläckfisk med en vinkork i vattnet. Tydligen ska detta tilltag på grund av något enzym göra bläckfisken mörare. Om det fungerar vet jag inte? Jag är dock helt säker på att det inte fungerar med kork av plast eller skruvkapsyl.
Nu är det snart dags att fortsätta med kvällen matäventyr. Sen har vi ju fredagsdrinken kvar också. Ha en trevlig helg och spring för guds skull inte förbi den åttaarmade bläckfisken nästa gång.

Grillad italiensk bläckfisk

Antal personer 4

Ingredienser

  • 1 st rensad åttaarmad bläckfisk (be dem gärna rensa den redan i fiskdisken)
  • salt
  • 1 citron
  • 1 röd chili
  • 3 vitlöksklyftor
  • olivolja
  • flingsalt

Gör så här

  • Koka bläckfisken i välsaltat vatten. Kokar man den hel bör man räkna med åtminstone en timmes koktid. En kniv ska enkelt kunna skära igenom dess kött. Att provsmaka på texturen ger också bra besked huruvida den ska ligga i vattnet en stund till.
  • Häll sedan bort vattnet och låt bläckfisken svalna på bänken.
  • Tillred under tiden marinaden. Mängderna är inte så viktigt. Smaka på den. Den ska vara god. Ett tips är att inte snåla på saltet.
  • Marinera sedan i kyl över natten.
http://karlstein.nu/grillad-italiensk-blackfisk/

Bitte ein Bit – fredagsdrinken

För någon vecka sedan skrev jag att öl är mat. Jag hade då inte en tanke på att jag skulle sitta i vårsolen i Berlin och dricka mat någon vecka senare. För visst har det blivit några öl under dessa dagar. De ser så himla goda ut här. Jag vet inte vad det är. Kanske är det de immade glasen som kommer i former jag inte är van vid? Kanske beror det på de breda handtagen som gör att man får krama om dem lite extra. Kanske beror det på vårsolen, miljön och det underbara sällskapet? Kanske är ölen bara godare här? Kanske har tyskarna verkligen koll med sin Reinheitsgebot och verkligen vet hur öl ska bryggas? Den kanske bästa öl jag druckit denna helg var dock turkisk. Ha ha! Nä, den var nog inte bäst, bara väldigt god och passade utmärkt till den turkiska mat vi bjöds på på samma ställe. Vill ni ha en annorlunda matupplevelse medan ni besöker Berlin rekommenderar jag starkt att ni bokar bord på Fes Turkish BBQ. I skrivande stund sitter vi på hotellrummet och njuter av solen som strålar in från genom de stora fönstren. Vi flyger hem ganska sent ikväll, så ännu finns det tid att suga ut lite till av Berlin. Jag har lovat mig själv att inte äta Wienerschnitzel till lunch en dag till. Ett löfte som kan bli svårt att hålla. De smakar ju så himla gott med en kall immad skummig stor fin öl till. Precis två öl är lagom för att skölja ner dessa köttlock. Dessutom får man chansen att ännu en gång säga: -”Bitte ein Bit!”

Bitte ein Bit – fredagsdrinken

Ingredienser

  • Ett Berlin
  • Vårsol i riklig mängd
  • Ein Bitburger
  • Wienerschnitzel (valfritt)

Gör så här

  • Blanda allt och bara njut!
http://karlstein.nu/bitte-ein-bit-fredagsdrinken/

Ginger Drop – fredagsdrinken

Det är helt knasigt att jag inte har satt den här drinken tidigare. Nu står den dock där. Den lyser som en sol, är härligt syrlig, och har en frisk sötma samtidigt som den packar på en ganska bra punch. Lite av en ulv i fårakläder. Jag har tidigare gjort ett flertal försök att återskapa den, mest på måfå och kanske för den skull inte kommit tillräckligt nära. Jag har googlat till oändlighet, men aldrig träffat riktigt rätt. Någon gång var jag nära, men fick sedan för mig att drinken behövde kokosmjölk. Hur tänkte jag? Den blev visserligen god, men inte i närheten av det jag var ute efter.
Igår slog det mig att jag för att lösa gåtan måste få veta ingredienserna. Det där med mängder löser jag kvickt på egen hand. Faktum är att jag lugnt och ledigt kan ta på mig provandet. Helt ok, en smäll man får ta. För att veta vad jag ska utgå ifrån satte jag helt enkelt luren till örat och ringde upp stället som jag vet serverar den. Det var en ganska obesvärad karaktär som ringde upp. Väldigt glad och trevlig, men fullständigt ”omedveten” om att det kanske inte är kutym att ringa upp en renommerad drinkbar och fråga efter drinkrecept. På något sätt lyckades jag dock få fram vad drinken innehåller. Tänk att gåtans lösning bara var ett samtal iväg.
Drinken jag talar om heter Ginger Drop. Stället jag först blev bekant med drinken på är Gondolen, men numera skakas den även hemma hos Karlstein. Egentligen är det bara utsikten som skiljer upplevelserna åt. Jag menar, vad är utsikten över Stockholms inlopp i jämförelse med en top roof view över norra Europas största radhusområde. Snart sommar, då glider vi upp där igen.
En Ginger Drop innehåller vodka med smak av ingefära, limoncello, citronjuice, sockerlag och en skumtopp. Svårare än så är det inte. Grovarbetet med att hitta de rätta proportionerna har ju jag redan gjort.
Ikväll fyller mamma år. Vi blir knappt ett dussin människor som kommer för att fira. Familjen börjar bli stor, så eftermiddagen kommer förmodligen att gå åt till diverse trevliga förberedelser. Inte mig emot. Det är ju sådant jag gör på fredagar. Förbereder helgen. Självklart kommer det finnas tid till en och annan Ginger Drop också. Det är ju inte vilken fredag som helst. Det är fredagen före en långledighet med sjukt roliga dagar som jag ser fram emot.

Ginger Drop – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 5 cl vodka ingefära
  • 3 cl limoncello
  • 2 cl citronjuice
  • 1 cl sockerlag
  • 1 msk Frothee alt. 1/2 äggvita

Gör så här

  • (Jag infuserar en neutral vodka med ingefära i sifonen. Det finns färdig vodka smaksatt med ingefära, men då jag har möjlighet så föredrar jag att göra den själv. Jag skär ner skivor av en halv manstumme ingefära. Är manstummen mindre så skär ner två tummar. Till den mängden använder jag 2 dl vodka. Mata med två gräddpatroner och låt stå i minst en halvtimme under tryck. Släpp sedan försiktigt ut gasen och sila vodkan genom en fin sil. Klart).
  • Torrskaka samtliga ingredienser utan is. Genom att skaka utan is bygger man lättare upp ett bra skum.
  • Kasta sedan ned några isbitar och skaka ytterligare en gång. Sila upp i cocktailglas och luta er tillbaka.
http://karlstein.nu/ginger-drop-fredagsdrinken/

 

Micheladas – fredagsdrinken

Vi brukar skämtsamt säga att öl är mat. Jag vet egentligen inte exakt vad vi menar? Något med att en välplacerad öl kan ersätta en hel måltid? Kanske att dess näringsinnehåll de facto motsvarar en hel middag? Att den är god som mat? Hur som helst är det ord som fått vingar, blivit bevingade och jag är alltid lika snabb att instämma då någon uttalar dem.
Förra helgen var det dryck och mat för hela slanten. Denna helg har potential att bli minst lika trevlig även om det för ovanlighetens skull inte just är det förtärbara som kommer att stå i fokus. Imorgon är det Lindsey Stirlingkonsert på Vasateatern med Eyvind, men äta bör man ju så självklart ska det hinnas med en utemiddag dessförinnan.
Mitt nya motto – ”det är aldrig långt till fredag” – har väl aldrig passat in så bra som just denna vecka. En slapp skön måndag avlöstes av en riktigt trevlig middag på tisdagen. Många skratt. Underbart sällskap. En lugn helkväll helt enkelt. Onsdagen löpte på helt smärtfritt i soffan och igår bjöd jag på musslor. Musslorna var egentligen bara en förberedelse inför kvällens fredagsdrink. Torsdagar är sällan jobbiga. Inte numera.
Om öl är mat så varför kan inte en drink vara det? I varje fall med rätt tilltugg.  För att ändå vara på den säkra sidan serverar jag ikväll Micheladas. Micheladas är ett samlingsnamn på öldrinkar med rötter i Mexiko. Tänk er en Bloody Mary, men med ölbas, starka såser, svartpeppar, lime och saltad kant som serveras med tilltugg direkt i glaset. Några av godsakerna plockade jag med mig ifrån Vin- & délimässan i Karlstad. Jag kan med säkerhet säga att vi hoppar över förrätten idag och njuter av solen. Eller hoppar och hoppar? Det här är förrätten. Vilken sådan…

Micheladas – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 1/2 dl spad från ett musselkok (Moules Marinieres, recept finns på bloggen).
  • 4 dl passerade tomater (Mutti, inget annat)
  • 1 Corona Extra
  • flingsalt (malet i handen)
  • lime
  • några stänk Worcestershire
  • några stänk tabasco
  • svartpeppar
  • Drinktilltugg

Gör så här

  • Koka ihop musselbuljongen med tomatjuice. Låt småsjuda i en halvtimme. Smaka av med salt och peppar. Den ska fortfarande vara ganska mild. Låt svalna och ställ sedan in i kyl.
  • Börja med att dra en limeklyfta runt glasets topp. Doppa sedan i flingsalt som malts något för att få en "frostad" topp.
  • Ha i några iskuber i glaset och fyll på med den kalla tomatjuicen. Stänk ner valfri mängd av Worcestershiresås och tabasco. Fyll sedan upp med Corona. Pressa lite lime över drinken och dra av några varv med svartpepparkvarnen.
  • Garnera sedan glaset med valfria tilltugg på spett. Jag valde kastanjechampinjoner, lagrad hålost, en ångad knaperstekt dumpling, vitlök- och sambalgambas, rökt ölkorv, stjälkselleri, vedrökt skinka och saltgurka.
  • Servera och be gästerna vänligt att röra om i drinken. Öl är mat!
http://karlstein.nu/micheladas-fredagsdrinken/

Poké bowl – hawaiiansk husmanskost

Jag har alltid gillat mat som innebär pyssel vid bordet. Gästerna blir mer aktiva och äter på ett annat sätt. Jag uppskattar skickandet, plockandet, köstockningen vid det ”godaste” och den lättande känslan när man precis ska hugga in och kommer på något oumbärligt som man glömt att lägga på tallriken, men man kom ihåg. Jag vill helst komponera min egen tallrik, ta mer av det ena, mindre av det andra. Jag vill fylla upp min skål med umamistinn tonfisk, salta feta röror, pigga söta smaker, syra, koriander, chili, sälta, ostronsås, olika färger och annat gott. Jag vill sitta i timmar med min dåliga chop sticksteknik, prata och bara njuta utan att bli mätt. Jag vill tömma en tallrik och börja om, fylla upp glaset igen och snegla på bordsgrannen för att se om det är någon smakkombination som jag missat.
Poké eller Poké Bowl är en av de senaste mattrenderna. Jag tyckte att jag såg den komma svagt redan under förra året, men i år har den förutspåtts bli glödhet. Inte kan det vara en slump att jag gjorde mitt första Pokéinlägg redan för tre år sedan? Att Poké nu återigen hamnar i ett blogginlägg beror nog framförallt på att syrran påminde om dess förträfflighet för ett tag sedan. Sedan dess har vi serverat Poké vid ett flertal tillfällen. Nu senast igår.
Första gången jag kom i kontakt med Poké var på Hawaii. Då serverades den som förrätt på ett enklare vis med inte så många tillbehör. På den tallriken låg bitar av nyfångad wahu wahu – guldmakrill om jag inte minns fel? Där fanns ingen mosaik av grönsaker, såser och frukt, utan egentligen bara en sashimi med några få men härligt utvalda tillbehör. En hawaiiansk sushi. Även om den middagen var helt underbar så tycker jag att rätten helt klart är att föredra på detta vis, i en rejäl skål med mycket av allt, där man hela tiden finner nya godsaker ju längre ner i skålen man gräver ned sig. Det enda svåra med Poké är att inte glömma något gott tillbehör. Jag har därför gjort en hel lista på godsaker som man med fördel kan servera till. Det är bara att CP:a listan och ge sig iväg och handla. En skön Poké Bowl i gott sällskap blir aldrig fel. More is more.

Poké Bowl

Antal personer 4-6

Ingredienser

  • 400 g salmalax i ca 4mm tunna skivor
  • 400 g färsk tonfisk i kuber
  • 1 kruka koriander
  • 2 limefrukter (klyftor att pressa över)
  • 1 citron (klyftor att pressa över)
  • 1 mango (skuren i bitar
  • färsk ananas (skuren i bitar)
  • 1 rödlök skuren i tunna tunna klyftor
  • Macadamianötter alt. cashewnötter (gärna rostade i het panna med lite salt)
  • Pak choi (sauterad hastigt i smör och lite citronsaft, salt, peppar)
  • Rött ris som (jag kokar den med lite koncentrerad grönsaksfond)
  • Blad- eller krispsallad (strimlad)
  • Avokado (skuren i lämpliga bitar. Pressa över lite lime så håller den färgen längre).
  • Srirachamajonnäs (blanda Hellmanns med valfri mängd srirachasås)
  • Wasabimajonnäs (blanda Hellmanns med valfri mängd wasabi)
  • Svarta sesamfrön (dessa är också goda att rosta lite innan)
  • Gurka med sesamolja och soja (ta ur kärnorna ur gurkan, skiva upp i lagom stora bitar och låt marinera i olja och soya på köksbänken i någon timme eller två)
  • Edamamebönor (bönorna uttagna ur skidan)
  • Japansk soya, wasabi och sesamolja vid sidan av

Gör så här

  • Poké Bowl handlar egentligen om att bygga sin egen skål med fräsch fisk och goda tillbehör. Det finns inget rätt eller fel. Ingredienserna ovan är bara ett förslag på några av de ingredienser jag brukar använda. De tre tips jag har att dela med mig av är att det sällan gå åt så mycket av tillbehören som man tror. Mitt andra tips är att det går åt precis så mycket tonfisk som man tror och lite till. Det sista är att inte skära tillbehören för fint. Man vill ha lite tuggmotstånd för att bryta av mot den mjälla fina fisken.
http://karlstein.nu/poke-bowl-hawaiiansk-husmanskost/

 

Mat och annat där till

css.php