Jullunch för hemlösa 2014

Jullunch för hemlösa 2014

Jag skulle vilja tipsa om ett fint evenemang som äger rum i morgon mellan klockan 11 och 14 i Kungsträdgården, Stockholm. För tredje året i rad anordnas evenemanget – Jullunch för hemlösa – som går ut på att några av Sveriges kändaste kockar är på plats och lagar en lunch bestående av skinkmackor och gröt till samtliga besökare. Maten är gratis för människor som lever i hemlöshet eller någon annan form av utsatthet. För övriga kostar lunchen 100 kronor. En summa som oavkortat går till Stockholms Stadsmission.
Kockar som lagar maten är bl.a. Mathias Dahlgren, Sigrid Bárány, Paul Svensson, Magnus Persson, Micke Göransson, Lisa Lönner Pulkinnen, Sebastien Boudet, Jennie Walldén, Amir Kheirmand och Milos ”Mille” Malbasic. För att sprida ytterligare julkänsla under tiden ni njuter av skinkmackor och gröt levereras även underhållning signerat Lasse Lindbom, Janne Bark, Niklas Strömstedt, Wille Crafoord, Py Bäckman och Dan Hylander.
Så gör en god gärning och bli mätt på köpet. Besök Kungsträdgården imorgon.


julskinkejobbet

Karlstein fick julskinkejobbet

Det har varit lite tunt med inlägg här den senaste veckan. Det beror på att jag sedan några dagar tillbaka och fram till julafton bloggar åt Scan på julskinkejobbet.se. Vem vet, jag kanske har svårt att släppa taget och klamrar mig kvar i någon dag till, idéerna och recepten är fler än dagarna? Hur som helst skulle jag bli väldigt glad om ni under denna hektiska månad vill följa med mig dit. Jag kommer att laga julskinka varje dag i alla dess former. Min förhoppning är att det ska bli roligt, annorlunda, klassiskt och nytt. Precis som vanligt bloggar jag med glimten i ögat. Jag överdriver, är smått ironisk och försöker att hänga upp allting på en historia.
Jag har som mål att även hinna med några inlägg här, trots allt är det ju här jag hör hemma.
Ha ett fortsatt trevligt julstök, så lovar jag att återkomma i mellandagarna med några riktigt lyxiga och smakliga förslag på nyårssupé. God jul!


Ragnar

Ragnar – fredagsdrinken

Jag är ju helt kass på det här med att leverera fredagsdrinkar i tid och funderar nu allvarligt på att börja kalla fredagsdrinken för helgdrinken istället. Man får ta det med ett stänk lime, vissa fredagar uteblir den bara. Ibland kan den poppa upp en lördag, man vet aldrig? Sorry.
Idag däremot, idag finns det tid. Idag är jag på drinkhumör. Jag tänkte piffa upp en gammal, tidigare omtalad drink, en absolut favorit på den tiden då man fortfarande accepterade att stå i en krogkö. Jag fungerar dåligt i krogköer numera. Inte min grej att stå och vänta. För er i samma ålder är nog detta ett kärt återseende, men jag tvivlar på att ni druckit den sedan dess? Sedan tiden då vi alla var kung i baren. Jag ger er Ragnar – här i en något modifierad version och fotad framför en bakgrund som skulle kunna vara tagen från vilket 18-årsställe som helst och i ett strålkastarljus som den avdankade stjärna den är. Originalet gjordes på enbart vodka kurant, roses lime och sprite. Jag väljer vanlig vodka, creme de cassis och riktig limejuice istället. Ha en trevlig lördag.

Ragnar – recept 1 drink
4 cl vodka
1 cl Crème de cassis
2 cl pressad limejuice (ca 1 lime)
Fyll upp med Sprite.

Fyll upp ett highballglas till hälften med krossad is. Blanda ned vodkan, crème de cassis och limejuicen. Rör om och fyll sedan upp med Sprite.

Ragnar


osso buco

Osso buco med gremolata

I lördags var det dags. Jag kände för en Osso buco och då blev det så. Jag väljer mat med magen, eller rättare sagt magen väljer mat åt mig.
Osso buco är en gryta som inte är så tung som man kan tro, faktum är att jag upplever den som ganska frisk och lätt. Jag vet inte om det är kalvköttet eller smakerna av vitt vin och citron som gör det? Kombinationen med syran, vitlöken och den fräscha gremolatan gör att det inte direkt kommer som en överraskning att receptet är så populärt.
En Osso buco är rolig att laga, det handlar inte om millimeterprecision med råvarorna, har man personliga favoriter som exempelvis palsternacka eller stjälkselleri går de också bra att ha i. Det är kalvläggen, det vita vinet, citronen och vitlöken som ger Osso bucon dess karaktär. Rotfrukterna är bara en bonus som suger åt sig av smakerna från de tre tongivande ingredienserna.
Ta en lördagseftermiddag och starta i god tid, gärna tre timmar innan gästerna kommer. Rensa i köket, bryn knivarna, öppna en flaska vin och sätt på den där favoritmusiken. Det här är glädjefylld matlagning, med näst intill garanterat bra resultat. Glöm bara inte gremolatan, den ser inte ut att kunna tillföra så mycket, men gör likväl underverk med kalvläggen och visar att du ansträngt dig lite extra.

Osso buco med gremolata – recept 6 personer
Osso buco

2,2 kg kalvlägg (sågade i ca 2-3 cm tjocka skivor)
3 dl vetemjöl
50 g smör
3 msk rapsolja
3 msk koncentrerad kalvfond
4 gula lökar
3 morötter
1/4 bit av en hel rotselleri (grovt hackad)
5 kvisttomater
2,5 solovitlökar (alt. 6 klyftor vanlig vitlök)
1 kruka persilja
1 kruka timjan
5 dl torrt vitt vin
5 dl vatten
800 g krossade tomater (Mutti – 2 burkar)
2 citroner (det zestade skalet från båda, saften från en)
peppar och salt

Gremolata
1 kruka persilja
1/2 solovitlök
2 citroner (det zestade skalet)
1 tsk citronsaft
1 msk olivolja

Ta fram en rejäl gryta. Hacka alla rotfrukterna, tomaterna och löken grovt. Vitlöken skär jag i tunna skivor. Av citronerna zestar jag skalet. Ta bara av det översta gula skalet. Citronsaften från en citron åker ned i grytan i samband med den andra vätskan senare. Så dela gärna en citron på mitten så är den förberedd för senare. Persiljan skär jag fint, timjan från hela krukan binder jag ihop hel till en bukett; en bouquet garni, som senare enkelt kan fiskas upp innan servering.
Panera kalvläggen genom att doppa dem i vetemjöl runt om. Se till att all köttyta runtom blir helt täckt. Värm upp en klick smör och lite rapsolja och stek sedan ett kalvlägg i taget. När köttet fått fin färg ta upp och lägg åt sidan. Lägg sedan ner all kalvlägg i grytan igen. Strö någon extra matsked vetemjöl över köttet. Hett nu upp ordentligt och slå sedan vinet över läggen. Låt sjuda upp igen.
Tillsätt samtliga grönsaker, citronzesten, all vätska inklusive citronsaften samt de krossade tomaterna. Rör om så gott det går. Grytan är nog antagligen proppfull och det kan vara svårt att röra om. De viktigaste är att allt är täckt med vätska. Om en stund går det enklare att röra ordentligt. På med lock och låt småputtra på läg värme. Rör om försiktigt med någon kvarts mellanrum.

Gör under tiden gremolatan. Finskär persilja, zesta skal från två citroner och finhacka en halv solovitlök. Blanda sedan allt och rör sist ut med en matsked olivolja, någon tesked citronsaft, lite salt och peppar. Ställ sedan undan kallt i väntan på servering.

Efter ungefär en timme bör man kontrollera köttet. Beroende på  bitarnas tjocklek, hur mört köttet är och hur man vill ha sin Osso buco varierar koktiden. Jag vill såklart ha mitt kött så mört som möjligt, men det är trevligt om köttet fortfarande hänger kvar på benet. Det är en balansgång.  Att smaka och känna sig fram är ett måste. Passa på att samtidigt smaka av med peppar och salt. Räkna med att grytan kanske behöver två timmar på spisen.
När jag tycker att Osson bucon är bra drar jag av den från plattan och tar av locket. Den får gärna stå utan lock i någon kvart, enligt mitt tycke ska den vara varm, men inte vara kokande het vid servering.
Servera er Osso buco med gremolatan på toppen av köttbitarna, lite ris eller potatis och rikligt med den rotfrukts-, citron- och vinstinna italienska grytbasen.

osso buco


white lady

White Lady – fredagsdrinken

Japp, då var den här igen, den så efterlängtade fredagskänslan. Att bara komma hem med ingredienser till den fredagsmiddag som man kände för precis innan man handlade må vara det bästa jag vet. Jag kan inte planera mina matinköp dagar i förväg. Det är en omöjlighet. Att försöka förutspå vad jag känner för långt innan slår oftast fel. Det har gått månader nu när jag längtat efter en riktigt Osso buco med kalvlägg, citron, vitlök och vitt vin. Vi ska inte äta Osso buco idag. Antagligen heller inte imorgon. Jag vet inte, hur skulle jag kunna? En sak dock, som jag både har längtat efter och som jag känner för här och nu, är en riktigt skön White Lady. En annan lady har jag ständigt vid min sida, men den här är kallare, spetsigare, kanske inte sexigare men ändå jäkligt snygg. Välkommen fredag. Välkommen  – White Lady.

White Lady – recept 2 drinkar
6 cl gin
4,5 cl Triple sec (alternativt Cointreau)
3 cl nypressad citronjuice
(cocktailbär)

Blanda alla ingredienser med (krossad) is i en shaker. Skaka väl och sila sedan upp i ett cocktailglas. Garnera med en citronskiva.
(För att få en schysstare bloggbild så placerar jag ett rött cocktailbär i botten av glaset. Bäret har egentligen ingenting i drinken att göra, men gör sig onekligen bra på bild).

drinkglascocktailbärWhite Lady


rödspätta

Rödspätta i ugn med ostronskivling, stenbitsrom och grädde

Det här är ett gammalt men tidigare ”obloggat” recept. Kanske det sista avdammade receptet ifrån släktsamlingen som tidigare aldrig publicerats? Antagligen det sista som jag har kvar? Jag ser dock inte på det som ett problem. Det är kul med främmande kombinationer och det stora incitamentet att söka nya idéer var ju en av anledningarna till att jag startade Karlstein.nu och började blogga.
Första gången jag hörde om detta recept rynkade jag lite på näsan. ”Rödspätta med stekta champinjoner, svart stenbitsrom och vispad grädde? Att täcka fisken med vispad grädde. Varför?”
Nu för tiden vet jag bättre. Det som låter gråtråkigt har visat sig vara en lättlagad liten pärla och jag vet flera i släkten som lagar denna rödspätta flitigt. Anledningen till att jag inte gör den oftare har inte med smaken eller resultatet att göra. Den är helt enkelt för smidig. När jag lagar mat vill jag böka, stöka, röra och presentera snyggt. Med denna rätt är det sistnämnda närmast en omöjlighet. Inte heller blir det särskilt bökigt eller stökigt. Nåja, då jag ogillar att laga mat efter givna recept kan jag inte låta bli att modifiera, lägga till och dra bort. Champinjonerna byter jag ut mot ostronskivling, en lök och lite skaldjursfond kommer till. En skvätt vitt vin med lite syra får förstärka och ge smak. Nu blev det genast lite festligare. Låt säga att det här får bli torsdagsvarianten, även om den andra duger fint. En måndag. Det kanske är en idé att laga rödspätta nästa gång vi blir många? Faktum är att rätten är så enkel att jag tror att det är helt möjligt att laga den till 20 personer på under 45 minuter.
Jag serverar gärna med ris, då såsen, tagen med slev ur sin ugnsform och med sältan från stenbitsromen gör sig otroligt bra just ihop med ris. Idag låter jag några gröna sparrisar förgäves kompensera för den annars totala avsaknaden av bildlig skönhet.
Apropå. Min farfar kallade i förakt ris för myrägg. Tio är senare var just ris bland det bästa han visste. Något ännu roligare är att Sofia idag, på väg in från bilen, var så pass upptagen med att kolla vinterjackor i mobilen att hon plurrade i en vattenpöl. Plask. Det var fantastiskt kul och jag kände mig bara tvungen att berätta. Imorgon har jag förberett för en fredagsdrink. Som så många gånger tidigare har jag även denna gång för avsikt att bjuda på en riktig klassiker.

Rödspätta i ugn med ostronskivling, stenbitsrom och grädde – recept 4 personer
800 g filéad rödspätta (ca 10-12 filéer)
25 g smör
300 g ostronskivling (grovt skuren)
1 gul lök (hackad)
(1 msk koncentrerad skaldjurfond)
(0,5 dl torrt vitt vin)
2 burkar svart stenbitsrom (150g)
7 dl vispgrädde (40%)

Skiva ostronskivling grovt. Stek den sedan ganska hårt i en klick med smör och eventuellt lite rapsolja. Spar lite av smöret. Använd det sista smöret till att smöra en större ugnssäker form. När skivlingen tagit färg har jag i löken som nu är hackad. Låt löken mjukna något och bli glansig. Salta lätt och dra några drag med svartpepparkvarnen.
Bred ut svamp och lökblandningen i botten på den smorda ugnsformen. Täck sedan svampen med ett första lager rödspätta. Gå åter igen över, fast nu med vitpepparkvarnen.
Bred ut stenbitsromen jämnt över fisken. Lägg sedan ner det sista och övre lagret med rödspätta. Droppa eventuellt ut lite koncentrerad skaldjursfond på toppen. Eventuellt en skvätt torrt vitt vin.
Klicka ut den vispade grädden. Bred ut i formen och ställ sedan in i ugnen. Det tar ca 20 minuter i 200 grader varmluft. Den vispade grädden bildar ett vackert täcke. Låt rödspättan och grädden stanna något innan servering.

rödspätta mmed ostronskivling stenbitsrom och grädde

 


grillad makrill

Grillad makrill, zucchinisallad, sparris och parmesan

Det är svårt att finna inspiration och lust en onsdag i november. Tankarna började så, men hur jobbigt är det egentligen? Inte speciellt ansträngande med tanke på utgången och med utgången menar jag inte bara att maten blir bra. De nära omkring mig blir glada när jag anstränger mig, när jag överrraskar. Ett upphällt glas vin intill det tända ljuset i fönstret i hallen kan göra underverk med vilket humör som helst. Att göra någon lycklig är en stor behållning och antagligen en av anledningarna till att jag tycker om att laga mat. Så här års är det närmast en förbannad skyldighet att liva upp vardagen lite extra. Jag tänker inte gå under. Inte detta år, ej eller nästa.
Grillen rycktes fram till under taket på framsidan, två påsar kol fanns kvar i uterummet. Så mycket går inte åt, men tydligen tog grillsäsongen slut tidigare än beräknat. Lite trist, men nu är uppehållet över.
På menyn står grillad makrill, en zucchini- och ruccolasallad, en kanske överflödig kall sås på crème fraîche, citron och lite flytande honung. Hade jag haft pumpakärnor hemma, hade jag rostat dessa och strött någon näve över salladen. Då jag inte kan stanna där, sjuder jag även lite sparris krispig och hyvlar parmesan över den. Några stänk balsamicokräm. Tack Emilio för den fina parmesankärnan. Den var helt klart uppskattad.

Grillad makrill med zucchinisallad, sparris och parmesan – recept 4 personer.
4 hela makrillar (ca 30 cm långa)
2 ekologiska citroner
4 stjälkar rosmarin
2 zucchini (strimlad med en potatisskalare (utan skal)
1 låda ruccolasallad
1 skvätt olivolja
2 knippen färsk grön sparris
parmesanost (hyvlade flarn)
(balsamicokräm)
(3/4 dl rostade pumpakärnor)
olivolja
salt & peppar

Kall citronsås – recept
2 dl crème fraîche
1/2 tsk honung
3/4 ekologisk citron (det zestade skalet)
1 msk pressad citronsaft
salt & peppar

Tänd grillen. Rensa och ta ur makrillarna. Skär försiktigt några snitt på var sida på utsidan av fiskarna. Gnid in fisken med lite citronsaft, salt och peppar. Stoppa in en hel kvist rosmarin i buken på varje makrill. Lägg sedan åt sidan och förbered sallad och sås.
Skala zucchinin, fortsätt sedan med potatisskalaren att gå runt zucchinin på längden. (Hyvla två zucchini. Att böja zucchini i plural känns snarast omöjligt, att slå upp det är fusk, om än en aning antiintelligent). Det ska bli långa, ca 1-2 cm breda strängar. Lägg ner den strimlade zucchinin i en bunke. Stänk över olivolja och citronsaft från ca 2 klyftor. Salta och peppra. Blanda  och smaka av.
Ta fram ruccolan, ofta är den köpt redan sköljd. Vänd runt med zucchinin. Känns det för torrt så skvätt ned lite mer olja. Smaka eventuellt av med mer salt. Ställ åt sidan.
Gör nu såsen. Blanda crème fraîche, honung och citronsaft. Lite peppar och salt. Klar.
Förbered en ganska stor kastrull på spisen med hett vatten och någon tesked salt. Vattnet är till sparrisen, men glöm inte bort kastrullen på spisen, för nu är det dags att grilla.
Makrillen grillar jag indirekt vid sidan av glödbädden. Det är svårt ändå att hålla skinnet intakt. Vid servering vänder jag alltid den bästa sidan uppåt. Om det finns någon. Ett hett tips är att bara vända makrillen en gång. Makrill av denna storlek tar ungefär 4-5 minuter på var sida. En grillad makrill har en tendens att öppna sig något i buken, varför det är ganska lätt att se om även det djupaste köttet omkring ryggraden har börjat att ändra färg från mörkare till lite ljusare. Makrillen påminner lite om tonfisk och bör därför inte grillas lika hårt som exempelvis gädda. När jag anser fisken färdig plockar jag av den med en stor stekspade och täcker fatet med aluminiumfolie. 
Hetta nu upp det redan uppvärmda vattnet på spisen. När vattnet kokat upp tar jag bort det från plattan, kastar ned sparrisen och täcker med lock. Sparrisen är färdig efter ca 5 minuter. Det är inte så noga när man kokar sparris på detta sätt. Den blir alltid krispig och bra. Kolla gärna in mitt inlägg om hur man kokar perfekt sparris. Medan sparrisen blir färdig låter jag några kraftiga klyftor av citron ligga kvar på grillen. De behöver inte vändas. Den grillade citronen är underbar att pressa över den grillade makrillen.
Till grillad makrill dricker jag gärna rött vin. 2013´s årgång av Ruffino är en otroligt prisvärd Chianti, som passar bra.

grillad makrillgrillad makrill



paila marina

Paila marina – skaldjursgrytan från Breaking bad

Ibland blir man ju så otroligt irriterad på sig själv. Man tror sig kunna det där med mat, älskar skaldjur, att få grilla stort och gillar sydamerikanska influenser i övrigt. Det goda enkla, rörorna och det heta. Varför har det inte slagit mig tidigare att bara fräsa på en massa god fisk med skaldjur och grönsaker, servera det ur en paila, det typiska lerfatet och kalla det för Paila marina? Paila marina, bara känn på namnet. Känn igen. Några enkla grönsaker, vin, citron och en stadig bunt med kniven övergången koriander. Idag får jag nöja mig med en stor gjutjärnsgryta, men tänk att få ösa på med det vita vinet och sedan låta det hastigt bubbla bort i den stora stekhällen. Dofterna. Dofterna. Dofterna. Sist i med fiskbuljongen, sjud upp, bara någon minut till. Jag saknar verkligen min stekhäll. På toppen ytterligare lite färsk koriander och några citronklyftor. Comamos – nu äter vi!
Jag hade kunnat stå där i somras med min Paila marina, pekat med hela handen mot det skurna brödet och sett någon annan hämta den kalla bärsen. Ishinkar i plural med kalla Corona, goda vänner, en sommarkväll, levande eld, fest, musik, dans och glädje. Ännu en sådan kväll. Ett tillfälle att tänka tillbaka på och minnas. Bara det.
Varför gjorde jag inte så och då? Varför var det inte jag som kom på Paila marina? Allt det övriga hade kommit på köpet. Det borde varit jag. Jag misstänker faktiskt att det bor en liten latino, en vato i mig? Jag lyssnade på latinohiphop för någon dag sedan. Det måste räknas om något? Baila mina vänner, ikväll reser vi till Chile. Innan det, en chilensk Pisco Sour. Vamos!

Paila Marina – recept 4 personer
16 gambasräkor
1 kg färska blåmusslor (1 nät)
500 g marulk
3 bläckfiskar (ca 25 cm långa)
1 ben av kungskrabba
1/4 habanero (i ett stycke)
2 gröna chili (delade)
2 solovitlökar (tunt skivade)
2 gula lökar (grovt hackade)
2 palsternackor (skurna i stavar)
2 morötter (skivade i 3 mm tjocka skivor)
1  fänkål (delad i 4-5 delar)
2 krukor färsk koriander
2 citroner (skurna i klyftor)
ca 1/2 flaska vitt vin
1,2 L fisk- och skaldjursbuljong (jag blandar vatten med koncentrerad fond av hummer, räkor, kräftor och fisk. Smaka av, den ska vara god redan innan).
salt & peppar
smör & olivolja

Förbered grönsakerna. Skiva vitlöken tunt som Gus Fring. En kruka koriander har jag ned skuren i grytan, den andra sparar jag till serveringen. Det bästa med den här grytan är att det inte är så noga med måtten. Det kan vara grövre skuret och lite ojämnt. Se den lite som en skaldjurspyttipanna. Man har i lite vad man vill och får tag på.
Ta tag i skaldjuren. Spola av musslorna, klipp upp krabbenet på längden och ta ur köttet. Rensa bläckfiskarna (glöm inte det tunna skinnet på utsidan. Dela fisken i stora kuber. Marulk är en bra grytfisk då den är fast i köttet och håller ihop bra. Jag föredrar en gryta med stora matiga bitar. Se till att allt är färdigt och framlagt innan själva tillagningen börjar.
Ha ned en rejäl klick smör med olja i en stor gryta. Ha ned grönsakerna och låt fräsa så att allt blir glansigt. Löken ska bli lite genomskinlig. TIllsätt mer olja om det känns torrt. Det ska inte få färg.
Höj sedan värmen och blanda ned musslorna. Rör runt och häll över vinet. Låt sjuda upp. Tillsätt sedan resten av skaldjuren utom krabban. Slå över den uppvärmda bujongen och låt sedan sjuda i några minuter. Jag försöker lägga fisken lite för sig själv vid sidan i grytan, annars riskerar den att gå sönder mot de hårda musslorna när man rör om. Smaka av basen. Om det behövs tillsätter jag ytterligare lite koncentrerad fond. 
När fisken är färdig efter bara några minuter drar jag bort grytan från värmen och tillsätter krabban som ju redan är färdigkokt.
Servera ur varsin paila med klyftad citron och skuren färsk koriander.

Paila marinaTunt som Gus Fring hade gjortGrönsakerna färdigaDags att börja laga Paila marinaen rejäl grytaPaila marina - färdigPaila marinaPaila Marina


planters punch

Planter´s punch – fredagsdrinken

Jag var ju ledig förra fredagen och kom av mig lite. Torsdagen lekte fredag, varför den riktiga fredagsdrinken uteblev. Man kan ju inte lägga upp en torsdagsdrink bara för att man firar helg en dag för tidigt. Det skulle kunna sticka i ögonen på folk och det vill man ju inte. Jag tänker alltid på att skriva så lågt som möjligt, aldrig sticka ut, ständigt vara ödmjuk och inte på något sätt riskera att provocera.
Eftermiddagens drink är ytterligare en klassiker – Planter´s Punch. En skön romdrink, med syra och frukt. Av någon anledning känns det som att drinken har flera lager av smaker. På riktigt och jag har inte ens druckit någon än. Den har även lite Västindien över sig. Jag gillar den. Det enda jobbiga är att man måste vänta på att den där himla sockerlagen ska kallna. Suck, det blir väl måndag innan det sker…

Planter´s punch – recept 1 drink
4,5 cl mörk rom (Ron Barcelo)
3,5 cl apelsinjuice (ej från koncentrat)
3,5 cl ananasjuice
2 cl nypressad citron (saften)
1 cl grenadine
1 cl sockerlag (baserat på 1 del vatten 1 del socker)
några stänk Angostura på toppen
1/3 skiva ananas
3 cocktailbär

Blanda alla ingredienser utom Angosturan i en shaker fylld med krossad is. Skaka väl och slå sedan över i ett glas fyllt med is.
Garnera med ananasskivan, cocktailbär och ett sugrör.
 planters punch


Kir Royale

Kir Royale – fredagsdrinken

Kir Royale. Icke att förväxla med den Kir som tillverkas i Finland och sedan går på export till de svenska parkerna. Nä, denna Kir Royale är en klassisk champagnedrink, utmärkt som aperitif. En Kir Royale består av en del Crème de cassis och sex delar champagne. Gör man den istället på vitt vin har man en vanlig Kir. I Royaleversionen föredrar jag en friskare, fruktig, men inte så brödig champagne.
Av förklarlig anledning gör det alltid ont att blanda drinkar av champagne. Det spelar ingen roll hur goda de är, en viss smärta kommer jag alltid att känna. Jag tycker därför att en Cava eller något annat torrt mousserande vin går bra. Det är i varje fall försvarbart  och jag tänker inte klandra någon som väljer att servera den så.
När jag läste juridik kom jag i kontakt med flera viktiga rättsfall, ett av dem – Crème de cassis. Rättsfallet handlar om ömsesidigt erkännande av en vara inom EU:s inre marknad. Det är dock av underordnad betydelse nu, det viktigaste idag är att jag kom ihåg namnet på själva likören. Allt med svartvinbärssmak går hem hos herr Karlstein. Dags att blanda.

Kir Royale – recept
6 delar champagne
1 del Crème de Cassis

Servera kall i champagneglas.

kir royale


Mat och annat där till

css.php