Snabbtapas

En torsdagkväll ser ofta ut som följer. Vi, eller oftast jag, har varit och handlat till den första halvan av helgen. Idéerna om vad som ska lagas till kvällen har förvandlats till fredagens middag och en avsaknad av lust att tillbringa ytterligare någon timme i köket får mig att fuska. Jag köper färdiga småtapas och drygar ut med lite Manchego som jag sedan doppar i resterna av de olika såserna jag fått med hem. Jag köper också gärna lite Felino eller prosciutto att dryga ut med. En cava eller en flaska rött brukar också ingå. Denna gång erbjöd jag min son att faktiskt laga köttbullar med spagetti som ett barnvänligare alternativ. Men icke, småtapasen skulle absolut delas på tre. Denna tapasmiddag ska dock inte förknippas med den som jag ibland tillagar på lördagen, då jag i timtal står i köket, smuttar vin och plöjer runt i köksskåpen efter lämpliga karotter. Men dessa rätterna får ni väl antagligen ta del av här inom kort, då det var ett tag sedan nu. Dessutom blev jag i skrivande stund väldigt sugen…

Polpo alla Emilio

Inte riktigt lika bra som grannen Emilios, men det hindrade oss inte ifrån att sätt i oss allt på bara någon minut. Egentligen ska bläckfisken vara av den lite större varianten, åttaarmad. Jag använde mig istället denna gång av vanliga små ”squids”,  som blivit över sedan någon tidigare pasta. Det hela är enkelt. Gör en enkel vinägrett på bra olivolja, vitvinsvinäger och citron. Hacka ner morot, stjälkselleri, och rödlök. Denna gång hade jag även vitlök i, men jag tror inte att det är originalreceptet troget. Lägg ner den kokta bläckfisken efter att den kokats och låt allting gotta till sig i ett, gärna två dygn. (Jag har aldrig lyckats hålla mig i två dygn). Prego!

Fisk och skaldjursgryta på mitt vis

Ok. Det var inte jag som uppfann idén om att servera skaldjursgrytan med vätskan bredvid, men den är för jäkla bra och ju finare skaldjur du har att servera desto bättre är den. På så sätt kan man presentera vad det är som ingår och den som ska äta får även ett visuellt kvitto på att grytan är på allvar och inte bara ett sätt att dölja avsaknaden av fisk och skaldjur. Kanske bland det vackraste att lägga upp på en sådan tallrik är de svenska signalkräftorna. Några sådan fanns tyvärr dock inte att tillgå denna gång. Tallriken kan beredas i relativt lugn och ro i köket, då den heta soppan som serveras vid bordet ändå kommer att dölja att fisk och skaldjuren hunnit svalna av något. Denna gång valde jag att göra en klar gryta, utan grädde baserad på rotsaker såsom palsternacka, fänkål och jordärtskocka, men även zucchini och saffran. Fonden är baserad på fisk, hummer och vitt vin. Grytans huvudperson var idag rimmad torsk, med sällskap av i smör vitlöksfrästa tigerräkor. Vad som inte kom med på bilden är den persilje- och gräslöksgrädde som jag toppade allt med. Som så många gånger tidigare får min fru påminna mig om toppingen som oftast blir kvar i kylen. Jag vet inte hur många röror, såser eller crèmer som äggats i onödan för att de sedan upptäcktas i kylen först inför serveringen av efterrätten. Ha det bra!

Vindruvorna har kommit fram…

Nu har äntligen vindruvorna i vårt uterum kommit fram igen. När vi flyttade in för tre år sedan var rankan lite drygt en meter. Någon med gröna fingrar har skött den innan och därför klippt ner den varje år. Vi tänkte grönt istället och struntade i det där med beskärning så nu har den tagit över halva uterummet och kommer senare i sommar att skapa ett grönt tak under vilket vi kan sitta och skydda oss från solen när den står som högst. Vindruvorna då? -Druvorna växer tätt i knytnävsstora klasar och redan nu börjar de synas, de blir stora som tumnaglar, otroligt söta men innehåller tyvärr en ansenlig mängd kärnor. Mängden druvor har faktiskt fått mig att fundera på om det inte skulle vara kul att göra eget vin av druvorna. Man kanske ska gräva fram den där gamla damejeannen från vinden och börja stampa? Eller kanske inte, druvorna kanske ändå är godast tillsammans med en Camembert eller bara som de är, söta och solvarma direkt från kvisten? Jag blir mer och mer övertygad om att själva idén om ett eget vin faktiskt är vackrare i sig än det eventuella resultatet av denna. Det är dock roligt att idén återuppstår år efter år.

Hastig Bacon och ostlåda mit gemüse

Idag gick det fort. Äggstanning på en skvätt vispgrädde, en skvätt crème fraiche och mjölk. En massa gamla kanter av Camembert, Brie och andra dessertostar, men även vanliga påläggsostar såsom Jarlsberg och Port Salut. Gemensamt för samtliga ostar var egentligen att de var för tråkiga för platsa på fredagens ostbricka, kanske inte smak- men åtminstone utseendemässigt.Till sist två knippen broccoli, knaperstekt bacon och peppar. Allt varvades ner i en stor skål, slogs över i en riktig panna för att sedan lämnas i ugnen i ca 40 minuter. Efter att ha toppats med några grillade sparris var det färdigt för servering. Enkelt, billigt och med minsta ansträngning. Riktigt gott.

Argentinsk rödräka – snart på röda listan

Jag var väldigt sugen på skaldjur idag. Till min besvikelse är det numera svårt att få tag på de klassiska tigerräkorna. De har tydligen rödlistats och genast lyfts ur våra butiker. Enligt expediten i fiskdisken på en av de större kedjorna är det istället rödräkan från Argentina som ska axla tigerräkans roll. Den har ”ersatt” tigerräkorna. Inget ont om rödräkan, den var faktiskt bra mycket bättre än de ibland ganska tråkiga tigerräkorna. Det trista i situationen, med detta eviga rödlistande är att orsakerna till utfiskandet egentligen aldrig angrips. Vi som konsumenter leds vidare till nästa art och det skulle inte förvåna mig, om att det, när vi om några år har ätit oss mätta på argentinsk rödräka, är dags att rödlista även denna art. Logiken säger, att om en art helt utesluts från våra butiker och tallrikar kommer detta leda till att fisket istället inriktas mot en annan art, som istället kommer att fiskas mycket hårdare. Verktyg och redskap ställs om för att effektivisera fisket till den speciella arten och en fiskare som inte gör denna anpassning kommer snart att få sälja sin båt och anmäla sig till första bästa bemanningsbolag.
Jag är också helt övertygad om att en hel del ”fel” fisk fastnar i trålarnas nät. Den icke önskvärda fisken tar upp plats i trålen, och fiskarna måste fortsätta att fiska, med resultatet att än fler av den oönskade arten går till spillo. Denna onda spiral fortsätter sedan, utan någon nytta för någon, tills den dag då kvoten äntligen är uppfylld. Om konsumenterna styrs att äta en viss fisk och avstå från andra arter kan man förstå att den rödlistade fisken, efter en hel del misshandel kommer att slängas tillbaka i havet med relativt taskiga chanser att överleva. Om fisket istället förändrades från grunden och om man tog vara på den fisken som togs upp, fiskade i mindre skala och närmare konsumenten, kanske problematiken skulle kunna lösas på sikt. Istället vräker vi upp fisk med större trålare och finare maskor, som ursinnigt går fram över havsbotten, förstör lekplatser, för att sedan tippa tillbaka utslagen fisk som inte var politiskt korrekt att förtära för stunden.
Av denna anledning torde det vara förståndigare att var dag servera rödlistad marulk, tigerräka eller kummel, så länge den fiskats på ett hållbart sätt, i mindre skala, närmare konsumenten.
Förresten. Den ganska vedervärdiga vitfisken Pangasius (hajmal) som för några år sedan tillsammans med den odlade laxen kom att ersätta den hotade torsken, håller också den på att bli rödlistad, men med dagens inställning till fiske, röda listor och när också den snart försvinner från våra fiskdiskar, kan väl ingen vara gladare än jag.

Laxbiffar med sallad och snabb kall sås

Till middag idag blev det laxbiffar. Laxen fiskas först i Sverige. Fiskas alltså, inte hovas ur bassäng. Det är inte samma sak av den anledningen att fisk som har fått äta fisk också smakar fisk. Fisk som är uppvuxen på pellets, pulver, fiskrens eller vad de nu kastar ner, smakar också… Just det!
Laxen ska finhackas och blandas med hackad rödlök, dill, ägg etc. Tänk köttbullar! Var dock försiktig med vätska då det blir ganska blött ändå. Jag tillsätter gärna lite hummerfond till smeten, då biffarna blir fylligare och godare helt enkelt. Hade jag fått välja hade jag ju självklart bara ätit hummer och gett laxen till grannkatten, men av förklarliga anledningar så blev det inte så. Idag. När smeten har fått vila och gå ihop lite bättre tar jag en stor slev, klickar ut två klumpar i en stor het stekpanna med smör, och trycker ut klumparna till lagom storlek. (Försök inte göra färdiga biffar på skärbrädan, det blir bara fel). Gör man biffarna stora som normala hamburgare bör man inte lägga i fler än två åt gången då biffarna tenderar att koka istället för att steka. Stek inte för länge, någon minut på varje sida bara.
Såsen består precis som någon dag tidigare av lika delar (chili-) majonnäs och den onyttigaste varianten av créme fraiche. Blanda detta med hackad saltgurka. Det var allt.
Biffarna ska, om man gör rätt, bli riktigt saftiga. Den fräscha, men fetare såsen gör att det passar bra med endast en enklare sallad till. Nyttigt om man har rätt glasögon på sig. Annars bara gott.