Vindaloo och Korma – en indisk helkväll med ljusa russin

Så var det dags igen – Vindaloo. Ibland kommer begäret liksom bara över en. Begäret att laga indiskt. Det känns liksom så äkta, det här är matlagning från grunden. Kryddorna, smakerna, malandet och hackandet. Temat snabbmat är härmed över. Indiskt ska lagas i lugn och ro, gärna i sällskap, då det är många moment som kan delas ut på flera kockar. Det blir extra kul om man gör en grej av det och tänker indiskt hela kvällen. Några friterade pappadum till förrätt med mangochutney och picklad lime, rajta och naanbröd. Kanske rent utav några kalla indiska öl?
Personligen föredrar jag den starkare indiska maten, med tomatbaserad bas såsom Vindaloo, Korai eller Madras. Dessa rätter får gärna vara extra starka. Vill du har riktigt starkt rekommenderar jag Vindaloo Phal. När Phalen tillagas sprider sig chiliämnena i luften till den grad att näsa och ögon börjar rinna trots att du befinner dig meter ifrån spisen. Den är av den styrkan att du på många restauranger belönas med en T-shirt om du äter upp. Galet? Jag vet. Kanske är det den masochistiska genen i mig som gör sig påmind. Tårarna rinner och med tiden svider det både här och där, men det är ju så gott. I Phalvarianten kombineras olika sorters chilifrukter och riktmärket är cirka två Habanero per portion, utöver flertalet vanliga röda och gröna chilifrukter. Det är viktigt att få med hela spektrat. Inga kryphål. Den andra delen av familjen föredrar istället de lite krämigare och lätt söta rätterna som Korma och Malabar ghost. De är ofta baserade på koriander och kokos. De är milda, men otroligt smakrika.
Denna gång blev det två rätter, en Vindaloo och en Korma. Eyvind, min son håller Korma som sin absoluta favorit och har närmast blivit något av en expert på denna rätt. Därför var det mitt självklara val att fråga honom. Kan det som jag slitit med betraktas som en ”riktig” Korma, så som den han är van att få serverad hos Indiska köket? Eyvinds utlåtande kom hastigt och bestämt. -”Nej. Du har mörka russin i, det ska vara ljusa.” Skärpning Thomas, vad tänkte du med? De övriga gästerna uppskattade dock maten.
Kuriosa –  Vindaloo är från början en portugisisk rätt- Carne de Vinha d’ Alhos – och  innehöll även potatis.
Vindaloo – Jag gör en pasta av alla kryddor. Köttet marineras i pastan över natten, jag föredrar helt klart lammkött, min fru också. Ibland fuskar jag och marinerar samma dag, det märks, det fungerar, men blir inte fullt lika bra. Jag steker upp en tesked av alla kryddor som jag hade i pastan i smör, när de fräst i en minut tillsätter jag finhackad gul lök och chili samt lite riven ingefära och olja. Det får puttra på låg värme och jag tillsätter lite vatten vartefter så att det inte kokar torrt. Löken ska inte bli brun. När löken närmast har kokat sönder, tillsätter jag tomatpuré och passerade tomater. Köttet, nu väl marinerat i pastan åker ner i den höga traktörpannan tillsammans med en knippe hackad färsk koriander. Det hela får sedan koka tills det att köttet är klart. Om vätskan kokar bort för snabbt tillsätter jag mer vatten vartefter. Smaka av. Mer socker kan behövas och säkerligen salt. Egentligen kan det hela stå och sjuda bra länge. Jag förbereder ofta min Vindaloo så att den endast behöver värmas på innan servering. Den står ofta i timmar på och intill spisen. Att laga Vindaloo är ingen exakt vetenskap varför måttangivelserna bara ska ses som riktlinjer. Jag har aldrig bemödat mig att mätta upp kryddorna. Smaka och lukta istället. Var försiktig med kanelen och snåla inte med sockret. Paprika i olika färger som får koka med mot slutet men ändå behålla sin krisp är ett friskt inslag. Klyftad rödlök och grovhackad koriander på toppen tack.
Korma – Riv ingefäran och vitlöken, hacka hälften av chilin. Blanda med de torra kryddorna och kycklingen. Slå över yoghurten, blanda och låt marinera över natten.
Stek på den finhackade löken samt återstoden av chilin, slå på lite vatten så det inte blir torrt. När löken närmast har lösts upp, ställ åt sidan. Ta sedan en större panna med höga kanter och fräs på en liten mängd av alla torra kryddor, en tesked av varje ungefär. Häll över lökblandningen och lägg i kyckling inklusive marinad. Koka sedan i ca 40 minuter. Efter cirka 20 minuter slår man på kokosmjölken, som gärna får vara av den krämigare varianten. Eventuellt har man i lite extra riven kokos. Några minuter innan det är färdigt har jag i russinen. Snåla inte. Servera din Korma med cashewnötter, klyftad rödlök samt grovt hackad färsk koriander på toppen. Till serverar jag basmatiris, kokt med en stor klick smör samt hela gröna kardemummafrön, inget salt.
Nedan följer recept på Korma och Vindaloo – på mitt sätt. Är du sugen på mer indiskt, så kolla gärna in min Korai.

Vindaloo – Recept
1 msk malen Kummin
1 mak malen gurkmeja
3 tsk inlagd koriander
1 msk Garam masala
1 msk kardemumma
1/4 msk malen kanel
2 tsk senapspulver
6 chilifrukter
6 klyftor vitlök (pressad)
2 bitar färsk ingefära av tumstorlek (riven)
3-4 msk vitvinsvinäger
0,5 dl vatten
3 dl passerade tomater
2 msk farinsocker
3 finhackade gula lökar
1 kruka grovhackad koriander
ca 1kg lammkött
vatten, smör, olja, salt

Korma – Recept
1 kg kycklingfilé, eller lårfilé i lagom bitar
2 tumstora bitar färsk ingefära (riven)
3 vitlöksklyftor (pressad)
2 chili
4 dl yoghurt (osötad)
1 msk gurkmeja
1 msk Garam masala
1 msk kardemumma
2 st finhackade gula lökar
5 dl kokosmjölk (krämig)
några drag med svartpepparkvarnen
2 krukor grovhackad koriander
salt, vatten smör och olja
2 små nävar russin (gärna ljusa)
cashewnötter
rödlök

Strawberry Daiquiri – eller jordgubbsmys på svenska

Strawberry Daiquiri är en av mina absoluta favoritdrinkar. Den är väldigt metrosexuell och inget för en riktig karl. Av denna anledning säger jag jordgubbsmys istället och förresten så var det en stor och stark brandman som uppfann den.
Vem som egentligen var först med Strawberry Daiquiri har jag ingen aning om. Ursprungsdrinken dock, Daiquirin har en ganska rolig historia. Det sägs att The Daiquiri Mining Company på Kuba hade en viktig representationtillställning och att ginen tagit slut. Istället blandade man då drinkar på den inhemska spriten (rom) blandad med limejuice. Jag har lite svårt att föreställa mig att inte en enda kuban någonsin blandat rom med limejuice tidigare, men så är historien i varje fall. Daiquirin erövrade sedan USA på 1940-talet då det var enkelt att importera sprit ifrån närliggande Kuba och Centralamerika.
Oftast njuter jag min Strawberry Daiquiri som efterrätt. Jag lägger jordgubbar i en mixer, tillsammans med krossad is, limejuice, ljust muscavodosocker och mörk rom. Vrid igång och din Strawberry Daiquiri är klar att serveras. (Jag behöver väl inte ens nämna hur svalkande god den är i solen en varm sommareftermiddag i början av semestern?)
Namnet jordgubbsmys myntades av en gammal granne som vi hade en blöt drinkkväll med. Vi spenderade kvällen med att blanda alla möjliga typer av klassiska drinkar och varianter på dessa. När jag glömt latteskeden i mixern och startade denna insåg vi att det var dags att avsluta. Vinglandes hem summerade grannen kvällen med de numera klassiska orden. -”Nä, jag vette f-n om inte det där jordgubbsmyset var bäst ändå.” Efter den kvällen dricker vi sällan Strawberry Daiquiri, numera blir det mest jordgubbsmys.
Nästa gång ska jag pröva en annan frozen Daiquiri, med mango, kanske lite papaya och kokos. Jag har fått för mig att den borde bli bra. Om man dessutom a la Mai Tai avslutar med att strila en riktigt mörk rom på toppen, ovanpå drinken så tror jag att den kan bli riktigt läcker. Återkommer med besked.

Strawberry Daiquiri (4 personer) – Recept
1,5 kg (helst) färska jordgubbar
ca 7 dl (krossad) is
4-6cl x 4 mörk (eller ljus) rom
4 msk limejuice
4 msk ljust muscavadosocker

Hummer, snabbmat och en gourméskolad son

Här kommer antagligen veckans sista bidrag inom kategorien snabbmat. Hummer på porslinsfat. Det hela går snabbt. Tokfynda färsk hummer någonstans. Sikta på att få köpa ett antal som räcker till samtliga familjemedlemmar. Ett säkert tips! Det kan vara svårt då det ofta är urplockat. Spring förbi bolaget och ryck det första bubblet och flaska vin som har en räka under sig på informationsetiketten. Kom hem. Kyl det flytande så fort som möjligt i frysen. När det är lagom kallt är det dags att servera. Hasta upp de röda leddjuren på ett större fat, tänd några ljus, släng fram några nötknäppare och middagen är serverad. Klart. Hummer med dryck och värmeljus.
(Här kommer historien bakom. Igår efter träningen skulle jag in och handla snabbmiddag, en färdiggrillad kyckling på den lokala butiken. Till min förvåning stöter jag på två underbara romstinna honor vid disken. De klämtar: -”Ta mig, jag vet att du vill, du kan! Borde inte?” Jag tog dem. Jag hade inte haft något emot om de hade varit tre, men jag fick nöja mig med två.
Det kändes skönt direkt efteråt, men väl hemma igen hade jag dåligt samvete. Självförvållat. Det kändes inte rätt med familjen. Vi har ju barn. Vad håller jag på med?
Ny dag, jag måste gå vidare. Två honor duger inte. Eyvind är värd det bästa. Jag tar en vända förbi Mickes Fisk, där har de nykokt hummer. Färsk med stort F. Jag köpte Eyvinds hummer. Några skaldjurbakelser följde med i påsen. Väl betalad ringer Eyvind och påminner om klassfesten han ska på: -”Pappa, Leo är hemma med mig, vi tänkte att han kunde äta här hos oss, så går vi iväg tillsammans sedan.” Jag gick in igen och köpte två färdiga ost- och skinkpajer. (-Ha, jag och Sofia får varsin hummer, plus en halv. Vi håller tyst).
Jag följde instruktionen högst upp. Middagen löpte på som smort. Kocken ligger på plus hos frun. Av anledningen att hummer råkar vara Eyvinds favoritmat, såg jag till att städa undan hemma innan han kom hem. Inte ens självaste Mr Grissom hade kunnat spåra en mört i vårt kök, men här sitter jag nu och laddar upp bilder till bloggen. På hummer, med dagens datum. Min son står bredvid mig. Så fast! Han uttrycker: -”Har ni? Ätit hummer? Och jag fick? PAJ!? Jag ska maila farmor! Kocken är nere på minus igen)

Hummer på porslinsfat – Recept
3 färska humrar
1 stort porslinsfat
1 flaska bubbel
1 flaska vitt vin
2 Skaldjursbakelser
2 ost- och skinkpajer
värmeljus, lite musik gärna en brasa

Kalops på älg – delikat snabbmat för den late

För att följa upp och skapa en röd tråd av veckans inlägg kommer här ytterligare en snabbmatsfavorit. Kalops – denna gång gjord på hemskjuten älg. Några goda vänner besökte oss för några dagar sedan och hade då med sig en rejäl låda älgkött som det gjordes kalops på. Jag vet att ni skakar på huvudet. Vadå snabbmat tänker ni? Faktum är att kalops är en av de rätter av rang, som effektivt räknat, kanske låter dig stå endast en kvart vid spisen. Därav kan det absolut klassas som snabbmat. Tycker jag. Att den sedan ska koka i två till tre timmar beroende på köttkvalité och storlek är en helt annan sak och man får tid att ta både ett och två glas vin med gästerna.
I ”gottelådan” som våra gäster bidrog med rymdes det även en champagne, Piper-Heidsieck Brut. Denna får man för tillfället levererad i den kanske sexigaste förpackning jag någonsin skådat. Tänk rött krokodilskinn, eller slickvänlig som min fru kallade den. Utöver detta var gästerna även vänliga att lägga ner en karott med löjrom från Kalix som vi inte var sena att njuta. Tack Alexandra och Marcus! ”Jag” bjuder gärna på middag igen.
Jag lagar min kalops med gul lök som jag delar i fyra klyftor. Morötter blir till mynt. Tjocka sådana. Köttet pareras och delas i den storlek jag känner för och köttbitarna steks sedan på i smör och olja på hög värme så att de verkligen får en riktig stekyta. Kött och grönsaker åker sedan ner i en stor gammal gjutjärnsgryta med lock. Eftersom det är snabbmat vi talar om, fuskar jag och tar en hel flaska fond av märket vars namn även beskriver en dryckesbehållare som gör att man får i sig dryck extremt snabbt. Eftersom det var älg denna gång valde jag en viltfond, annars använder jag vanligtvis kalvfond. Jag ställer hela grytan under vattenkranen och fyller på tills det att allt är täckt. Lagerblad och kryddpeppar åker ner. Efter ungefär två timmars sjudande eller lätt kokning börjar jag kolla hur det står till. Visst rör jag några gånger där i mellan. Är köttbitarna av mindre modell bör kalopsen nu vara färdig. Ett mustigt vin till och lite persilja på toppen gör underverk. Ska man servera potatis till kalops, så föreslår jag att den ångkokas. Jag föredrar ris eftersom det tar upp spadet bättre.

Kalops på älg – Recept
1kg älgkött
5 gula lökar
3-4 morötter
1/1 flaska viltfond av normalstorlek
6 lagerblad
1/2 näve hel kryddpeppar
vatten av sådan mängd att samtliga ingredienser täcks

Lammkebab som den borde vara

Jag satt och funderade på om det vi kallar för snabbmat eller junk food kanske har fått ett oförtjänt dåligt rykte? Ta kebab till exempel. Den ursprungliga varianten, lammkebab, bestod antagligen bara av grillat färskt lammkött serverat ovanpå ett bröd. Jag tvivlar att det fanns stepsallad, fefferoni, rödlök, röd och vit sås att tillgå. Den var nog mest bara – enkel. Idag skulle jag inte tycka att kebab utan dessa tillbehör skulle vara speciellt upphetsande. Det skulle dock vara intressant att se en lite lyxigare eller bättre kebab, utan det processade köttet av Dönermodell, med smak av glutamat och andra konstigheter. Kanske en lammkebab med kött av bättre kvalité – en sådan som jag lagade idag, med en smakkombination av hetta, svalka, sälta och lite sötma. Närmast komplett, med krispigheten i sallad och lök, köttets(!) tuggmotstånd, samt det ljumma och lite sega pitabrödet. Såserna icke att förglömma, som slåss om att överraska. Den heta röda eller den lite mer svalkande, lätt vitlökskryddade vita.
Det jag vill komma till är att visst, snabbmat kanske det är? Min lammkebab tog uppskattningsvis 40 minuter att tillaga, men junk food my…
Någon halvvägs på andra sidan jordklotet var uppenbarligen på rätt väg för ett par hundra år sedan. Det sägs att den moderna västerländska kebaben uppstod någon gång på 70-talet i Tyskland. Det tog oss sedan 15 till 20 år att sprida den, utveckla den och ungefär lika lång tid att förstöra den fullständigt. Jag minns fortfarande att jag åt min första kebab i Tyresö centrum i sällskap av min gode vän Petter och dennes föräldrar. Jag misstänker att det var i slutet av 80-talet kanske i början av 90-talet. Då vill jag minnas att köttet fortfarande smakade kött, hade färgen av kött och luktade kött. Det var gott! Inte halvrosa-orange-vitt med oplacerbara vita prickar i. Kebab? – bara namnet väcker obehagskänslor idag. Är det förresten alldeles för uppenbart att jag köpte en junk-food-variant av kebab förra veckan? -Ok, I rest my case, point taken.
Om ni dock mot all förmodan, trots min utsaga, ändå fortfarande är sugna på att laga lite riktig lammkebab, om än lite förädlad, så finner ni som vanligt receptet nedan. Är det så att ni inte är sugna på lammkebab så kommer det att stå där ändå.
Tillvägagångssättet är enkelt. Marinera de tjockt strimlade bitarna av lammrostbiff. Trä upp som ett dragspel på ett metallspett. tryck ihop och grilla, helst över kolgrill. Trycker man ihop bitarna så får man ett spett som väl färdiggrillat påminner om en enda lång köttbit. Snyggt. Hacka och skiva sallad, tomater, gurka och rödlök. Som vit sås gör jag gärna en tzatziki till. Som röd sås använder jag helst Original Ass Kicking Salsa. Den är färdig, men förbannat god och dyr. Det är viktigt att hoppa över den vanliga tacosåsen som ni alltid köper, för då smakar det tacos istället. No shit, ”seehrö”. Och om ni ens tänker på den där i plastburk med sprutlock, som har ett svenskt efternamn, så förstår jag inte ens hur ni orkade läsa så här långt ner. Ge upp – den är ju typ söt? Ni tycker inte om mat. Bläääh! Testa då hellre deras Bearnaise. Ironi.
Som pitabröd använder jag helst en sort man ibland kan finna bland tunnbrödet i de större matvaruhusen. Jag kommer inte ihåg vad den heter nu, men de är lite större, tunnare och vackrare än de vanliga frysta. De passar bättre att vika än att fylla. Frysta funkar i nödfall, baka kan man också göra. Har jag hört.

Lammkebab som den borde vara – Recept
800 gr lammrostbiff
marinad: salt, chili, vitlök, malen sumak och någon matsked av den röda såsen, olja
sallad
rödlök
gurka
tomat
fefferoni
pitabröd
Tzatziki
Original Ass Kicking Salsa

Friterad Snickers med vaniljglass

På numera allmän begäran presenteras den här – Friterad Snickers med vaniljglass. Från början var det nog så att vi kom in på detta sjuka experiment när jag satt med min saknade vän Lars Björkenmo. Han hade hört talas om någon krog i USA om jag inte missminner mig, som serverade samtliga för-, varm- och efterrätter i friterat tillstånd, bland annat då friterad Snickers. Kanske var det The Park Slope Chip Shop som han talade om, de verkar tillräckligt galna och går ut med att de lovar att fritera allt som deras gäster önskar. Jag kan dock inte finna friterad Snickers på menyn? Galet verkar det i varje fall. Sedan dess har jag tänkt att göra det länge, men aldrig riktigt fått rumpan ur byrålådan. Jag har till och med pratat så mycket om det att folk har efterlyst den och frågat hur det gått. -Det gick riktigt bra. Det svåraste var nog att få till en bra bild på den i efterhand, då den upplagd såg ut som Mr Hankey, the Christmas poo, snarare än en friterad Snickers. Därav den snäva vinkeln på fotot ovan.
Jag doppade Snickers i några uppvispade ägg och sedan i vanligt ströbröd, gjorde om processen och lät de sedan ligga i frysen i några timmar innan fritering. När det var dags hettades rapsoljan upp till 190 grader och jag skulle uppskatta att badandet varade i cirka 2 minuter. De började släppa lite choklad och då kände jag att det var dags.
Så här i efterhand, en erfarenhet rikare, tänker jag istället nästa gång doppa Snickers i mjölk, sedan i vetemjöl, i ägg och sist i Panko – asiatiskt ströbröd. På detta sätt blir det nog inte riktigt lika brödigt. På grund av att jag var så ängslig att chokladen skulle smälta igenom paneringen var jag väldigt noga med att den skulle vara tjock och heltäckande, vilket resulterade i en något lite för brödig efterrätt. Mina gäster var nöjda, jag tycker att den går att fila lite till på.
Varför är det förresten så, att man nästan uteslutande ska testa nya grejer med gäster hemma? Oansvarsfullt – på gränsen till vårdslöst faktiskt! Det enda jag kan komma på är att man kanske anstränger sig lite mer och på så sätt höjer ribban en aning.
Jag serverade med en kula vaniljglass och lite strilad sirap över. Är du Snickersfan är detta recept något du måste prova. Åtminstone bara för att säga att du har gjort det. Kaloririkt? -Inte då.
-Jo, och glöm inte kaffet till, förslagsvis en espresso, som bryter av fint mot det söta.

Friterad Snickers med vaniljglass – Recept
Snickers – antal efter gäster
3 ägg
ströbröd
1,5-2 L rapsolja till friteringen
vaniljglass
(sirap)

Oxfilé med murklor och rödvin

Fick lite hjälp på traven med inspirationen denna gång. Varifrån tänker jag inte berätta, det blir inte lika kul då. Jag kallar den Oxfilé med murklor och rödvin för att det inte ska bli för lätt. Min rätt är dessutom antagligen godare, då jag oftast finner viltkött överskattat.
För någon vecka sedan var vi ute och åt oxfilé. Den var riktigt bra, men som alltid när något är riktigt bra, serveras det inte i de rikligaste av portioner. Jag fick inte nog. Jag bestämde mig redan dagen efter för att köpa en hel bit oxfilé och bara glufsa. Filékalas! Enklare sagt än gjort, eftersom det kvällen innan var firmafest… Förlåt, vi börjar om. På grund av alkoholintaget kvällen innan, hade jag beslutat att låta bilen stå denna dag. Av denna anledning hade jag därför bara en butik att välja på. Denna lokala butik hade tyvärr bestämt sig för att Krusboda skulle äta Tournedos på rostas och inte oxfilé denna lördag. (Tournedos på rostas, vad kommer härnäst, Tournedos på falukorv?) Någon oxfilé fanns helt enkelt, åtminstone inte på krypavstånd att uppbringa. Sent ska syndaren vakna och jag gjorde ett nytt försök kommande helg. Med en köttgondol på närmare två kilo i delägarpåsen var lyckan gjord. Inget kunde nu stoppa mig. Huset var städat och champagnen upphälld. Nyduschad och nyrakad, uppklädd och förväntansfull började jag duka upp samtliga råvaror på köksbänken. Äntligen.. (Tänk er nu det där riktigt elaka hacket i en gammal LP-skiva). Dåligt kött, blöt hund och jag liknade nog mest chefskocken i Lady och Lufsen när det serveras ben istället för pasta med köttbullar. Efter att jag fått spy galla i alla tänkbara sociala medier var Sofia vänlig nog att ta en kort promenad till, just det – den lokala butiken, känd just för att strö hel oxfilé omkring sig. Denna gång hade de bytt ut Tournedos på rostas mot Filé av rostbiff. Fel igen. Rostbiff är rostbiff, och inte filé, definitivt inte oxfilé. Hur som helst, förutom att köttet inte  ens var aningen mörare än helgen innan, var det inte mer välsmakande heller. Jag fullföljde dock mitt uppdrag och familjen fick mat även denna kväll. Här nedan kommer receptet, fast på oxfilé alltså.
Parera oxfilén, stek den sedan hel i stekpanna så att den får en schysst yta runt om. Kasta in i ugnen i 150 grader och låt stå tills det att innertemperaturen på köttet är ca 59 grader. Vänd och pensla den gärna någon gång under tiden. Låt vila täckt i ca 15 minuter innan den skärs upp i rejäla bitar och serveras.
Under tiden – fräs murklorna i smör tills det att de börjar bli lite krispiga på ytan. Häll ner rödvin, fond och vatten och låt koka upp i murklorna. Salt och peppar. Klart.
Rödvinssmöret – börja med att hacka löken, låt sedan denna koka i rödvinet tills det återstår något som går att likna med tunn sylt. Vinet ska alltså reducera rejält. När man ser att smöret kan svälja blandningen och ändå gå ihop ordentligt är det bra. Låt svalna av något och blanda med smör, ev. lite salt och vitpeppar. Eftersom det antagligen kommer att bli lite för löst för er, så kommer ni säkerligen ställa in det kylen en stund så att det kan stelna något. Glöm då inte att faktiskt servera det sedan! Visst ser det där vackra ägget av rödvinssmör läckert ut på min tallrik ovan? F-n det är måndag och skiten står fortfarande kvar i kylen. Går att frysa har jag hört.

Oxfile med murklor och rödvin – Recept
800 gr oxfilé
Bacon av extremt bra kvalité. Jag lyckades få tag i 4 st skivor bacon på lösvikt, men annars går pancetta eller rökt sidfläsk också bra.
2 nävar bondbönor/haricots verts. Bönorna kan man koka som sparris. Tips om det här.
3 dl murklor (förkokta på burk går alldeles utmärkt om de delas något, sköljs rikligt och pressas ur på vatten).
2 st schallottenlökar
0,5 dl rödvin
1/4 dl kalvfond
0,5 dl vatten
Smör

Rödvinssmör – Recept
1 rödlök, lite grövre än fint hackad.
100 gr smör
2 dl rödvin
salt och nymalen vitpeppar
Servera!