Lammrostbiff med ljummen tomat- och parmesansallad

lammrostbiffUterum idag igen. Vänj er! Jag blir snart tjatig. Det är säsong nu och för tillfället är det endast en meter snö som skiljer mig från grillen. Jag blev överrumplad och hann aldrig få den till rätt sida av huset innan det var försent. Stekpannan fick idag duga.
Kvällens höjdpunkt – Lammrostbiff med ljummen tomat- och parmesansallad. Tzatsiki vid sidan av. Och en ljuvlig ripasso, Soprasasso, som helt klart har blivit en ny favorit.
Jag steker på lammrostbiffen på hög värme för att få yta, lägger sedan en tallrik över den, medan den får steka på lägre värme tills känslan säger att den är färdig. Låt vila så köttet får suga tillbaka juicerna innan tranchering. En blandsallad har sedan en timme fått vila med olivolja och flingsalt. Jag steker på delade små tomater i olika färger som jag varma blandar ner i salladen. Bygg ett berg av salladen, lägg upp det skivade köttet. Middagen är serverad.

Lammrostbiff med ljummen tomat och parmesansallad – Recept 4 personer
4 rostbiffar av lamm
blandad sallad
5 msk riven parmesan (blandas ner i salladen)
tre olika sorters körsbärstomater
olivolja, smör, flingsalt, nymalen svartpeppar
Tzatsiki
Ripasso

Ost, vin och lite uterum – sluta klaga!

Här är vi!Oj oj. Turbulenta veckor med mycket skit. Man beklagar sig över att våren aldrig kommer, tycker synd om sig själv. I samma veva ser man människors liv kastas om, en fast punkt de hade kvar, har ryckts bort och man ser allt vändas upp och ner. Än en gång. Vem f-n är  jag att klaga på avsaknad av ljus eller roligare väder. Jag har allt, allt jag behöver och mer. Faktiskt. Jag har min son. Eyvind. Och precis som er son är han världens bästa. Jag har den varmaste av fruar, som med sina egenheter och egenskaper gör livet varmt och utmanande – roligt, ibland tröttsamt, men förbannat fantastiskt. Jag har inget att klaga på. Sluta klaga!
Idag blir det ingen mat. Vi dricker vin och äter ost i uterummet istället. Eyvind har fixat sin mat själv. Helt själv. Köttbullar och makaroner blev det visst. jag är stolt. Vi vuxna sitter bara och njuter av det vi har och inte har mist…

Recept 1-10 personer
Ost
Vin
Uterum och lite självömkan

Lammracks med ostronskivlingssallad parmesan och rödvinssås

lammracksÄr på bättre humör idag. Har jävlats tillbaka och är därmed tillfredsställd. – Revenge is a dish best served cold. Kallt blev det, för Sofia. Nåja.
Idag har jag sett ett vårtecken. Det finns rosèvin i kylen, vuxensaft i Kickibox för kommande eftermiddagar och sena kvällar i uterummet. Snart så. Närmare våren än så tycks man inte komma riktigt än. Idag ska det lagas lammracks. Lammracks med ostronskivlingssallad, parmesancréme och rödvinsås. Ibland vill jag bara strunta i alla tillbehör. Strö flingsalt över lammracksen, ha tandpetarna i givakt och gå loss. Likt en varulv skulle jag då… Enough is enough. Nytt stycke.
För en vecka sedan blev jag bloggrapead. Det var ganska kul(!), tills dess att det visade sig att det på facebook var det mest uppskattade inlägget hittills. Inte det mest lästa, inte det mest kommenterade, men ändå. Tjugosju likes på tre timmar, två delningar på andras sidor. F-n Sofia. Riktigt bra, eller jag menar helt ok. Den rivna parmesanosten ser dock fortfarande lite ”dirty” ut. Mitt försvar. Grattis älskling, men gör inte om det.
Jag parerar lammracksen, gnider in hackad rosmarin, timjan och malen svartpeppar. Sedan steker jag på köttets yta innan det kastas in i ugnen. Lammracksen är rödrosa vid 60 grader. Skall de serveras i ett blandat sällskap rekommenderar jag att ta ut lammracksen när de uppnått en temperatur av 65 grader i kärnan av köttet. Har någon synpunkter på det så är det deras problem. Du som kock har gjort rätt. McDonald´s ligger alltid runt hörnet.
Parmesancrémen går snabbt. Blanda créme fraiche, olivolja, finriven parmesan, salt, peppar och lite limejuice. Klart. Recept finner ni här.
Rödvinssås. Jag börjar med att hacka gul lök och dela några bitar av en morot. Detta steks på i smör. Tomatpuré åker också ner. Vetemjöl tillsätts. Rör runt och det kommer bli torrt. Ha då i vin och buljong. Det hela får sedan koka upp igen under omrörning. Ha i lite av vätskorna i taget, så blir det bäst. Låt sedan allting koka och mot slutet sjuda, medan lammet är i ugnen. Smaka av, helt säkert behövs det mer vin. Socker kan höja smaken, men då i små mängder. En tesked eller två. Jag avslutar såsen med lite soja, mest för att justera färgen och en rejäl smörklick. Smöret tar bort det allra spetsigaste och är oumbärligt.
Ostronskivlingen skivas i önskad storlek och steks ganska hårt i smör och olja. När den smakar gott, är gyllene och känns bra i munnen kan den stå kvar på eftervärme. Ostronskivlingen blandas sedan, precis innan servering, med valfri grönsallad, förslagsvis ruccola. Lite olivolja över salladen gör susen.
Montera sedan tallrikarna med ett högt berg av salladen. Ställ lammracksen snyggt upp. Placera ut de övriga godsakerna. Den vackra vitlöken är hel med skal, ugnsbakad tillsammans med lammracksen. God mat.
Baron del Ley – en utmärkt Rioja, är en favorit som återkom även ikväll.

Lammracks – recept 2-3 personer
500-600 gr lammracks i hel bit.
rosmarin 1 kvist
timjan, några stjälkar
peppar, salt och olivolja att steka i

Rödvinssås
1 liten gul lök
1 morot
1 msk tomatpuré
1,5 msk vetemjöl
3 dl rött vin
2 dl kalvbuljong (fond+vatten)
(1-2 tsk socker)
2 msk soja
50 gr smör

Ostronskivlingssallad
150 gr ostronskivling
lite ruccola
olivolja, salt och peppar

 

Skaldjurssallad ljummen – samt värdet i att tänka om

skaldjurssalladIdag stannade jag till efter jobbet för att handla något extra. Om man bortser ifrån söndagspizzan blev jag i helgen helt blåst på att få laga mat överhuvudtaget. Vi blev bortbjudna, vilket jag verkligen uppskattar – att bli bjuden på mat alltså. Suget i laga-mat-tarmen började bli påtagligt.
Under dagen har jag funderat på om jag ska åka direkt hem, trots att jag lovat att hämta Sofia och istället röja vidare i uterummet. Vårkänslorna var ju inte direkt överväldigande, så jag bestämde mig för att göra som vi planerat. Hämta Sofia. Jag stannade till på vägen från jobbet och köpte upp mig på lite skaldjur i en hyfsat välsorterad matbutik. Inget fancy, men det duger gott en vardag. Positiv, ganska inspirerad och med goda tankar kring en ny rätt – ljummen skaldjurssallad – var jag på bra humör. Jag köpte till och med tulpaner. Vita sådana, som Sofia håller som favorit. Efter handlingen var det dags att åka till Älta. Sofia slutar ganska lagom om man handlar innan på tisdagar. Väl i Älta ringer jag Sofia för att meddela att jag är framme. Jag hinner inte. Sofia berättar att hon stänger… Jag orkar inte ens berätta att jag redan var där, suckar besviket i telefonen, vänder på bilen och åker hem. Jag känner mig lurad, blåst och skitsur. Tydligen hade det saknats tid att höra av sig…? -Jäklar, vad du kommer att få valuta för busskortet i fortsättningen Älskling, både på dit och hemvägen. Förberedande inför ditt försvar, hoppas jag verkligen att du kommer att svara nekande på frågan om du någon gång har kollat facebook, messat eller ringt någon under eftermiddagen?
Hemma, sur och besviken var det nära att jag kokade upp lite vatten att trycka ner tulpanerna i. – Soppa, varsågod! Eyvind och jag har redan ätit. Tulpaner ska vara gott. Det har du själv sagt, första gången du provsmakade ett kronblad ur en sallad. Du ligger inte på plus just nu, men bara för att jag är så jäkla storsint och fantastisk, tänker jag laga en ljummen skaldjursallad ändå. Den borde räcka till dig och då kan du ju lika gärna ta för dig. Idag är inte en dag som jag lagar två rätter, även om jag känner att lite färdiga fiskbullar i buljong skulle kunna få göra tulpansoppan sällskap. För att beskriva min sinnesstämning kommer jag att öppna en flaska vitt vin också – Cono Sur – någon skvätt kan bli över. Brasan som jag tänt har du lov att känna värmen ifrån, inte att titta på. Idag är det jag som ska ha din fulla uppmärksamhet. Bänken som är nystädad kan agera viloplats åt ditt vinglas, men bara för att jag låter det ske.
Älskling, en sak till. Ikväll är inte en sådan kväll som man ber om massage. Schhhh… Ikväll är jag skör.
Ljummen skaldjurssallad gör jag så här.
Hacka vitlök, chili samt en riktigt liten gul lök ganska fint. Stek på en frusen skaldjursmix i smör och olja. Tillsätt ytterligare frusna musslor och bläckfiskringar. Ha ner en tredjedel av den hackade chilin och vitlöken samt hälften av löken. När skaldjuren har släppt all vätska, häll över vätskan i en liten kastrull, slå på lite (0,5 dl) vitt vin och låt allt, med resten av den gula löken koka långsamt tills skaldjuren är färdiga. Vätskan/fonden ska senare hällas varm över salladen.
Tillsätt ytterligare en tredjedel av vitlöken och chilin till skaldjursmixen, rör runt och ställ bort från spisen.
Stek på kungsräkor i olja med den sista tredjedelen av chili och vitlök. De ska stekas ganska hett. Stek några åt gången så att de inte blir kokta. Lägg bort på ett fat vartefter de blir färdiga. När alla är färdigstekta, ha ner samtliga räkor i stekpannan igen. Höj värmen rejält, rör under tiden. När det är riktigt hett tillsätt resten av det vita vinet. Passa på när matgästerna är i närheten, det kommer vara ganska effektfullt och sprida en fantastisk doft. Det fräser rejält och vinet kommer att koka bort nästan omedelbart. Ta bort från spisen. Fräs samtidigt på skaldjursmixen, så att den blir varm igen. Tillsätt delade körsbärstomater i olika färger till skaldjuren. Tomaterna ska bli ljumma, lite halvvarma och kommer att gå sönder något om de är perfekt mogna. Ingen fara, det ska vara så, men rör försiktigt.
Samtidigt som allt annat har jag kokat sparrisen på mitt sätt. Den är nu fortfarande krispig, färdig och perfekt, men det har den ju varit kontinuerligt i kanske redan 5-10 minuter.
Bygg ett berg av en schysst salladsblandning, gärna i olika färger. Köp en färdig mix kanske? Ordna skaldjur, sparris och sallad. Pressa ner 1/2 lime i vätskan från skaldjursmixen och avsluta med att matskeda ut denna över den färdigupplagda salladen. Flingsalt över kungsräkorna och vinet på bordet.

Ljummen skaldjurssallad – recept 4 personer
Olika sorters sallad, gärna i olika färger
200-400 gr skaldjursmix (räkor, musslor, bläckfisk)
100-200 gr frysta blåmusslor (små)
10-15 frysta bläckfiskringar
1 väldigt liten gul lök
1 röd chili
1 kinesisk vitlök alt. 5 klyftor vanlig vitlök
500 gr kungsräkor (okokta)
10-15 små olikfärgade körsbärstomater, många gula.
1 knippe grön sparris
1/2 lime (juicen)
2 dl torrt vitt vin
salt, peppar, olja och smör

Klassisk gubbröra – enkelt och fantastiskt gott

gubbröraTesta att fotografera gubbröra någon gång, då allt grönt redan är upphackat och något med form att fokusera på inte finns allt tillgå. Vilken tur att det inte är fotot som är viktigast då, utan gubbröran och receptet. Gubbröra är perfekt mat för en sen lunch eller suddig vickning. Servera den utan förbehåll med en riktigt kall öl. Jag lägger helst min gubbröra  på kavring, men rallarhalvor, pumpernickel och vissa knäckebröd fungerar utmärkt. Gubbröra känns avskalat och enkelt men festligt gott. Med bara ett fåtal ingredienser och nästan helt utan kryddor lyckas röran ändå reta de där små smaklökarna ordentligt.
Gör så här. Koka äggen ordentligt hårdkokta, kyl av och skala sedan dessa under vatten. Det är enklast så. Löken hackas och ansjovisfiléerna delas på längden samt några gånger på bredden. Inte för fint. Spar lite av vätskan från ansjovisen. Löken steks i smör tills den blir genomskinlig och gyllene. Inte brun. Ha i ansjovisen i pannan, blanda ned mjölet. Rör runt och låt bli varmt. Tillsätt grädden och en matsked av vätskan från ansjovisen. Låt sjuda/värm på i några minuter. Rör! Tillsätt äggen som nu har blivit hackade och låt pannan bli varm igen. Tillsätt hackad persilja, dill och gräslök. När allt blandats, ta av från plattan och låt svalna. Smaka av med peppar och salt.
Jag serverar helst min gubbröra ljummen, men även direkt ur kylen dagen efter kommer den att få dig på bra humör. En ljum gubbröra får smöret på kavringen att smälta något. Sältan från smöret blandas med det lite söta i gubbröran. En underbar kombination. Ha en jättetrevlig helg. Skål!

Gubbröra – Recept munsbitar för 8-10 personer
8 st ägg
5 st gula lökar
2 burkar ansjovisfilé (á 125gr)
50 gr smör
1 kruka hackad gräslök
1 kruka hackad persilja
1 kruka hackad dill
2 msk vetemjöl
2,5 dl vispgrädde
salt
svartpeppar
1 limpa kavring eller andra passande brödbitar.

Pasta Bolognese på två sätt och en kapad blogg

Sofia köttfärssås 007

Ikväll var det dags igen. Eyvind och jag är ensamma hemma. Ja, det är inte så att det händer särskilt ofta. Snarare tvärtom. Därför passade jag på att laga favoriträtten Pasta Bolognese. Det händer några gånger om året i familjen Karlstein att den tillagas. Sist lagades den på klassiskt manér alla Solveig med en stor skvätt grädde i. Det gillar Eyvind. Idag blev det en gräddfri variant eftersom grädden blev kvar i hyllan på ICA. Dessutom fanns det inte en endaste liten droppe rött vin kvar i huset. Jag undrar varför… Därför fick det bli vitt vin istället. Självklart finns det alltid en droppe kvar av något. Annars infinner sig en känsla av panik och vi blir tvungna att åka till bolaget för att bunkra.

Med det vita vinet och avsaknaden av grädde blev det en så kallad klassisk Pasta Bolognese, vilket jag tolkar som att det är den mest rätta pastarätten från Bologna. Eller något i den stilen. Eyvind tyckte att det smakade som ”såsen” i Moules Mariniéres (se tidigare inlägg). Okej. Nu kanske ni börjar förstå vem det är som skriver. Thomas hade ju självklart länkat till det tidigare inlägget. Jag har ännu inte lärt mig hur man gör. Observera ordet ännu. Jag ska lära mig. Någon gång kommer jag ha en egen blogg. Jag ska bara komma på vad den ska handla om. Virkning? Poledance? Städning? Nej, inget av ämnena känns tillräckligt brett. Matlagning får det bli. Eller? Nej, just det. Jag lagar ju aldrig mat. Förutom de gånger Thomas är någonstans i storstaden, vilket han är i skrivande stund. Han är ute och tar en LCHF-Guinness med sin isländske vän. Så skrev han i alla fall i ett SMS.

Ja, det är fru Karlstein som sitter vid tangenterna. De lite lätt rundade sådana. För att kapa en blogg behöver man gå in på personens dator ifråga och hålla tummarna för att man slipper skriva in lösenord när man klickar sig in på administratörssidan. Det fungerade. Dock råkar Thomas ha en dator med tangenter som inte alls känns bekväma. Once you go mac….you never go back! Ändå sitter jag här vid en Svensson-PC och kämpar. Tur att Eyvind sitter bredvid och rättar när fingrarna slinter.

Nu är det receptdags. Ha i åtanke att frun i huset sällan får tillgång till köket och allt vad det innebär.

Ta en sväng förbi en mataffär och handla! (Detta är oftast inräknat i Thomas sysslor).

Laga mat….. Eeeeeeh? Ett glas vin först för att våga närma sig spisen, tack!
Sedan börjar det:

Stek lite hackad lök, typ två nävar, i smör. Släng ner en skvätt olivolja också för att få den rätta italienska touchen eller i alla fall en känsla av att det kommer bli rätt. Ha gärna ett glas vin inom räckhåll och Laura Pausini eller Eros Ramazzotti på extemt hög volym. När löken börjar se lite glansig ut är det dags för ett paket (500 g) finmalen köttfärs att följa efter ned i pannan. Lite mer smör skadar ingen. Hacka med trägaffel eller något annat som ser ut som en sådan och kan hittas i en låda där du sällan tittar. När köttfärsen börjar se brynt ut är det dags att hälla i passerade eller krossade tomater. Rör runt, salta, krydda och smaka av. Ibland kan man ha i lite vitlök, oftast åker det ner en stor skvätt grädde för att få den rätta mamma Solveig-smaken. Koka pasta eller eventuellt några skivor av en zucchini om du råkar vara LCHF-frälst. Sedan är det bara att lägga upp och fotografera. Eller äta, om du inte är inne och kapar någons matblogg. Glöm då för all del inte att lägga på några basilikablad. Inte för att det gör jättestor skillnad för smaken, men det ser ju så snyggt ut. Om du har riktig parmesanost hemma – riv ett rejält berg och toppa med det också!

Idag blir det ett foto från förra gången det lagades Pasta Bolognese. Visst fotades det idag också, men det blev liksom lite snyggare foton sist.

Tack för mig. /Sofia

 

Hamburgare – LCHF och en food junkie

HamburgareJojobantare, Thomas, Karlstein – kärt barn har många namn. Kalla mig vad ni vill, det är ju det/den jag är. Den största käftsmäll jag någonsin upplevt fick jag när jag var dryga tjugo år någonting, exakt när det var vet jag inte, men något hade hunnit komma ikapp mig bakifrån. Jag var helt oförberedd och den däckade mig totalt och skoningslöst. Det tog mig kanske tre år att vakna till liv igen och förstå vad som faktiskt hade hänt. I samma veva fick jag reda på att mina närmaste hade ljugit för mig i hela mitt liv.
Mina föräldrar hade låtit mig växa upp i en livslögn, en lögn som gick ut på att mina gener gjorde att jag aldrig skulle kunna bli tjock. -”Titta på pappa!” Tänk vad fel de hade, och gud vad jag önskar att de hade talat sanning. Min platta mage kunde ju knappast vara ett resultat av att jag tränade och idrottade fem dagar i veckan och att jag utöver det frivilligt tränade och sprang när inget annat fanns att göra. Idag låter det inte särskilt friskt heller när jag tänker efter… Stackars Sofia som under vår första tid spenderade mer tid med mina föräldrar och karaktärerna i Rederiet än med sin nyvunna pojkvän. Antar att hon levde enligt devisen att man inte kan få allt. Hon lever fortfarande efter den devisen men får idag mat.
Jag, som lever för mat, tänker mat, drömmer om mat, bjuder på mat, lagar mat, köper mat och äter mat mest hela tiden, är ju försatt i en helt absurd situation. Det är precis som att jag är gift med min kropp och ständigt är otrogen mot den, åtminstone tre till fyra dagar i veckan. I bästa fall. Vanligtvis oftare. Och varför är det just öl och vin som är så otroligt gott att ackompanjera med mat. Varför kunde jag inte bara vara en sådan där halvtråkig övervintrad miljöpartist, med en sliten gammal rödgul ”kärnkraft-nej-tack”-pin på koftan som ständigt ska påminna en om att bordsvatten minsann är det bästa att servera, till fiskbullarna?
Emellanåt har jag dock bra perioder när jag precis lyckas hålla mig själv i schack. Vågen står still. Just nu tränar jag flera dagar i veckan. Just nu är den här veckan och i skrivande stund är det onsdag. Låt mig dock med pekfingret i luften påminna om att även en tradition har en första gång.
När jag började skriva om mat lovade jag mig själv att inte skriva om olika dieter och vad som snarare är att betrakta som livsmedel än mat. Lite som att säga att ett vin är prisvärt. Prisvärt? -för vem, jag vill veta om det är bra, bättre eller bäst. Gubben på bänken och jag har antagligen helt olika idéer om vilket vin som är prisvärt. Jag vill skriva om mat. Mat är kärlek, diet är något medicinskt.
Trots det och med tanke på att jag den närmaste tiden kommer att försöka minska på kolhydraterna kommer här ett LCHF-recept. Främst är det dock för att LCHF, framför allt skrivet med fet stil, lockar hit så jäkla många besökare så jag kan inte låta bli. Välkomna alla LCHF-människor! Visst fungerar det med LCHF, man går snabbt ner i vikt, men det blir ju inte speciellt roligt i längden. Rör på er lite oftare så kan ni snart laga och njuta all mat på denna blogg. Även de recept som är proppade med socker, pasta, ris och potatis. För att inte göra er besvikna och för att göra er möda värd kommer här ändå ett LCHF-recept på hamburgare. Till er andra, vanliga dödliga vill jag påpeka att man kan lägga till ett fräscht grillat hamburgerbröd på var sida, fast då är det ju inte, just det – LCHF.
Dryckestips idag får bli något alldeles speciellt fantastiskt, och jag vet att det sitter några där ute som absolut kommer att stämma in.
Just det, höll på att glömma…
-Ha vingar eller möjlighet att äta, hur mycket, av vad som helst, men ändå behålla en riktigt snygg kropp?

Hamburgare LCHF – Recept 3 personer
400 gr köttfärs
2 ostskivor/hamburgare
2 pkt knaperstekt bacon
1/2 hackad röd lök
12 skivor saltgurka
2 tomater – beroende på hur långt upp i sekten ni stegrat
1,5 dl  Hellmann´s chilimajonnäs
ett helt blad isbergssallad att lägga burgarna i.
3 hamburgerbröd – gärna saftiga, lite knaprigt grillade och så där underbart goda som bara hamburgerbröd kan vara… -Förlåt, kunde inte låta bli!

Räksoppa – räkfond och vispgrädde

RäksoppaIdag tänkte jag bjuda på på något så enkelt som en riktigt bra räksoppa. Senast vi åt big ass mofo räkmacka så gjorde jag en räkfond, räkbuljong, avkok eller vad man vill kalla det på räkskalen. Fonden frystes sedan in och idag får den komma till nytta. Det hela är väldigt enkelt. Jag steker på räkskalen i smör tills de ändrar färg, man kan faktiskt steka på dem ganska hårt. Sedan tillsätter jag bitar av allehanda grönsaker som ockuperat min kyl. Jag föredrar gul lök, dill, lite citronsaft och någon tomat eller tomatpure. Är det knapert med det gröna går det bra med någon potatisbit. Morot är också trevligt, men räkskalen är det viktigaste. Sedan tillsätter jag vitt vin medan värmen är ganska hög. Det ska fräsa till rejält när man har i vinet. Låt koka ihop något och tillsätt vatten. Låt koka i minst 2 timmar under lock. Kontrollera hela tiden att det finns tillräckligt med vatten i kastrullen. Det kommer att behöva fyllas på åtminstone en gång. Kom ihåg att det är vattnet som ångar bort, inte smakerna. Var därför inte rädd att tillsätta mer vatten, du kommer inte att ”spä ut” din fond. Smakar det för lite när du nyss fyllt på, vänta tills det kokat ner och smaka igen. Smakerna frigörs mer, ju längre det får koka. Mot slutet kan man låta vattnet koka bort för att tjocka till det lite, men särskilt tjock brukar jag inte göra den. På skal ifrån ett kilo räkor kanske jag tar ut 8 dl fond/buljong.
Räksoppan då? Jag hettar upp buljongen, eventuellt tillsätter jag lite tomatpuré och vitt vin beroende på hur jag tycker smakerna ligger. Var försiktig med salt, det brukar inte behövas. När buljongen är varm, tar jag av den från plattan och tillsätter under omrörning vispgrädde. Inte vispad grädde. Under konstant passning och omrörning låter jag räksoppan sedan sjuda i kanske en kvart. Grädden får inte reducera för mycket då det lätt går lite åt knäckhållet. Lite inslag av knäck är ok, men inte för mycket. Vill man ha en tjockare soppa går det bra att toppreda med lite vetemjöl. Smaka av. Vill man så går det alldeles ypperligt att toppa med lite nyskalade färska räkor samt en dillvippa.
Servera gärna med ett ljust, lite segt och nybakat vitt surdegsbröd. Min favorit är ju helt klart levainbrödet. En vitlöksaioli till är också trevligt. Vintipset för dagen får bli ett vin som vi ofta dricker på eftermiddagen. Det är friskt, kommer från Alsace och är väldigt angenämt – Pinot Blanc.

Räksoppa – recept 3-4 personer
5 dl fond/buljong ifrån avkok på räkskal
5 dl vispgrädde
(någon näve nyskalade färska räkor)
(dillvippor eller annat grönt, persilja, sparris?
levainebröd, smör
vitlöksaioli

Tips! – räksoppan är egentligen bara en hårsmån ifrån att bli en väldigt god sås. Om man reducerar soppan lite hårdare mot slutet och reder av soppan med lite maizena så är saken skaldjur. Självklart kanske man inte då behöver göra lika mycket.