Sopransång och screentryck av rödvin

Anselmo Mendes Alvarinho ContactoÄntligen fredag igen. För några år sedan hade jag en tanke om att livet skulle vara så mycket trevligare om man slutade leva enbart för helgerna, accepterade vardagen för vad den är och levde upp hela veckan istället. Det fungerade i någon vecka sedan var bankkontot tömt. Tydligen fungerar det inte att leka nobelfest sju dagar i veckan. Dessutom är det jäkligt tungt att kliva upp och arbeta efter tre dagars champagneprovning i rad. Nu är vardagen nedgraderad till vad den är igen och jag lever för helgerna. Både plånbok och kropp mår bättre. Dessutom misstänker jag att personer som talar om att leva upp i veckorna missförstått allting, gör tvärtom och nedgraderar helgen istället? Bara en tanke. Livet kan inte vara en jämn väg, det måste finnas toppar och dalar. Tycker jag i varje fall.
Igår var vi på vårkonsert. Vår son och samtliga klasser i årskurs tre bjöd in till körsång och den årliga picknicken på den stora gräsängen utanför skolan. Fyra år i rad har vi suttit på den där ängen i kvällssolen och bara njutit av den stundande försommaren. Där har funnits bullar och kakor av alla dess sorter – drömmar, hallongrottor, pepparkakor och muffins. Enough is enough… Vi och några andra föräldrar bestämde oss redan för två år sedan att kommande år ta med en ostbricka och lite rödvin istället. Vuxenpicknick. År ett bangade samtliga föräldrar, men idén bekräftades detta år igen. Nästa gång ska vi… I år gjorde jag dock slag i saken och preppade en sportflaska med lite rödvin. Några höga kaffekoppar fick agera vinglas. Framme på filten dukade vi upp en rejäl ostbricka. När vi skulle sätta oss ner inser jag att sportflaskan har läckt ut i påsen och blöt ner det mesta av matsäcken. Eyvind tog hastigt sin saftflaska ur samma påse, drack lite och rullade den sedan mot sin ny vita skjorta och jeans. Ni vet, verkligen tryckte och rullade flaskan ordentligt mot sig, för att skapa ett fantasifullt screentryck på sina kläder. Så där som man jämt gör när man dricker saft. Mmmm – rödvinsfläckar.
Tror ni förresten att det var några andra föräldrar som höll sitt löfte, busade till det och tog med lite vin? Knappast. Där sitter vi med en son som har rödvinstryck över skjorta samt byxor och samtidigt högt basunerar ut:  -”Kolla mamma och pappa dricker vin. Mamma och pappa dricker vin!” Lite pinsamt var det, men vi vågade i varje fall. De andra saftochbullföräldrarna kunde ju sitta där skenheliga med kaksmulor runt munnen och ta sitt glas vin i baksolen när de kommit hem istället. Nåja, ett sådant missöde spelar liten roll eftersom vår son likt förbannat sjöng vackrast – Land of the silver birch. Förresten, på operan och på andra högkulturella institutioner, där dricker man champagne mest hela tiden. Så det så.
Jo, just det. Glömde nästan bort att detta är en matblogg. Det har inte blivit så mycket mat här de senaste veckorna, men jag har inte legat på latsidan. Jag håller på att göra en riktigt rolig grej, ett ”verktyg” som kan bjuda stora sällskap och som säkerligen kommer att finnas med i många inlägg framöver. Jag gissar på en premiär om knappt två veckor.
Vintips – Anselmo Mendes Alvarinho Contacto – ett riktigt piggelinvin till skaldjur eller bara salta pinnar!

 

Grekisk dukning

grekisk dukningIkväll är kvällen före. Kvällen före kvällen när Sverige smiskar Finland i ishockey. Därför har min fru förberett med finsk dukning. -”Nej, jag baaara sääämtha!”
Imorgon är det grekiskt tema. Sofia har knepat och knåpat hela veckan. Jag har funnit lappar, skisser och halvdukade bord. Sofia insisterade på att köra en provdukning ikväll. Jag stretade emot. När jag lagar mat undviker jag helst att testlaga innan. Jag vet. Det låter urbota dumt, men jag är rädd att förlora känslan och fruktar att bara försöka efterlikna något jag gjort tidigare. Så här i efterhand var det kul att se Sofia leva upp, men det hade det ju samtidigt i uterummet varit mysigt att ha ett bord att sitta ner vid och bara leka fredag på.
Sofia har ju självklart konsulterat min syster. Från det hållet är det ju aldrig slut på idéer. Jag kan ju inte hålla med om att jag tycker att allt hon gör blir rätt och snyggt, men jag slutar aldrig att imponeras över hur hon lyckas få nya infall. Likt en frögurka skjuter hon ständigt nya skott så fort någon eller något ger henne stimulans. När Monica dessutom lyckas sälja in och presentera sina kreationer i rikets största morgontelevision, kan man ju inte göra annat än att luta sig tillbaka och vara stolt. Vad heter era syskon och vad sysslar de med? Är de på TV ofta?

Kremerad nöt med skuren bearnaise samt kol av lök och paprika

bearnaiseVissa dagar borde man bara gå ner och sätta sig på Indiska köket. Där har jag aldrig upplevt en dålig dag.
Det började med några färdiga, små och kalla tapas från en affär dit man gärna har med sig en egen påse just för att man skäms lite för att man ens har varit där. Varför skylta i onödan? Oliver nummer ett var god, den andra var mjuk och smakade konstigt och ungefär där kastade vi den burken. De var inte dåliga, bara inte goda. Den färskostfyllda jalapeñon kommer jag köpa igen. Lite sötma i den och jag hade varit riktigt nöjd. Fetaosten i olja med oliver smakade bra. Oliverna i samma burk dock… Det var förrätten. Ett rätt av tre möjliga. Un point!
Äntligen dags för bearnaise. Jag har alltid varit lite skraj för hemgjord bearnaise och kan väl inte säga att jag är någon mästare direkt. Blir konsistensen rätt faller smaken eller tvärtom. Denna gång hade jag dock förberett mig mentalt under en längre tid. Jag var inte längre orolig för smaken eller konsistensen bara kanske just kombinationen i så fall. Jag hade bra råvaror och dessutom tagit reda och vara på många knep. Det sket sig majestätiskt kan jag säga. Den skar sig för att jag ville få den att tjockna lite ytterligare precis på slutet och höjde därför värmen för snabbt. Det som gick så bra. Lilleskuttgrått. Allt smör var nästan nere och fingerslicken avslöjade att även smaken var grym. Sofia brukar alltid, kanske för att hon älskar mig, när det skiter sig säga att bearnaise ändå smakar bra. Men det gör den ju inte. Kanske ska fröken ”kurator” dra ner byxorna och sätta sig i vasken tillsammans med bearnaisekastrullen som nu är täckt av vatten? Zéro points!
Nåja. Lugn. Nu får jag ju tid att ägna mig åt grillningen av de där melerade Clubstekarna som jag väntat på i några dagar. Gasolgrillen fick förvärma i en kvart. Gallret var rengjort, näst intill skinande. Grillwoken på grillen med hål i botten var fylld av kulörta primörer nybadade i olja, flingsalt och peppar. Med ett lock över woken stannar värmen kvar, de ångkokar lite i sin egen saft samtidigt som de träffas av lågorna underifrån. Löken karamelliseras, men har spänsten kvar. Ljuvligt. Clubstekarna gjorde primörerna sällskap. Jag står kvar och betraktar med förväntan. Inte vända för tidigt – yta! Lite mer olja på grönsakerna och ett vändtag med sleven. Så, nu har jag tid att gå in och kolla hur det går för Eyvind med nudlarna han ville ha till köttet. Det gick så där och jag fastnade i köket. Inte länge. Inte så länge att köttet ännu behövde min uppmärksamhet. Två minuter senare går jag ut och det brinner oroväckande under vår middag. Fettbrand. Clubstekarna var kremerade och det som en gång var primörer kan nog mer beskrivas som kol av lök och paprika.
Jag skrapar ihop allting och försöker se det positivt. Middagen är ”färdig” och inget mer kan gå snett. Vi raggar upp en gammal grillsås i kylen, ett annat experiment som egentligen inte ens var god den första dagen. Skitoljan som var huvudingrediens i denna sås kommer förresten från samma ställe som förrätten. Hur tänkte jag? No more. Deras grönsaker är ju visserligen fina. Billiga faktiskt, med risk för att låta som en gammal pensionär. Persilja dock, sådan lyx får man ju klara sig utan.
Vi äter färdigt. Jag kramar om familjen och ber om ursäkt för mitt tidigare ganska usla humör, men förklarar att imorgon är en ny dag. &&#%¤/”(!)#&&! -”Chiligrillosten står ju för f-n kvar på hyllan.” I uterummet, mitt framför mina ögon. Osten var framtagen och delad tidigare, men fick ju inte vara i vägen vid skapandet av en den fantastiska bearnaisen. Min första tanke var att kasta osten direkt. Jag ska inte laga (mer) mat idag. Men jag grillade de stackars ostarna ändå. Hur den smakade? Efter flera minuters funderande utbrister Sofia: -”Falukorv i ugn”. På pricken rätt och du får högsta poäng ikväll älskling.
Douze points!
En av anledningarna till att jag började laga mat kanske är just falukorv i ugn. Jag respekterar de som gör det, men för mig går det bara inte.
Förlåt pappa. Dagar som den här börjar man dock undra om man inte skulle ha stannat där, vid falukorven alltså. På lördag får vi gäster med medtaget kött av högsta kvalité. Jag ska laga maten och för första gången i mitt vuxna liv känner jag mig visst lite nervös inför just detta. Herregud vilken middag.

Pulled beef på grillat franskbröd med chimichurri

pulled beefPulled beef av högrev på grillat franskbröd med chimichurri, sambal och solvarma tomater. Varför inte avsluta ledigheten med flaggan i topp? Dagen började lite i baksol, med vindbyar som förstörde den annars så strålande dagen. Helst av allt önskade jag bara regn så att man utan dåligt samvete hade kunnat parkera sin rumpa i soffan framför en bra film och bara tycka synd om sig själv. Istället blev det lite bloggande och stunder av solande. Ta av och ta på, av och på… Hopplöst väder! Rastlöshet, avsaknad av ork och en söndagsångest av gigantiska proportioner började göra sig påmind. Knack, knack får jag komma in?
Sofia, den mer förståndiga av oss föreslog en löprunda. Det brukar ge energi. Hon möttes av ett fnys och fick onda ögat. Finns det något värre än att se en ”nysprungen” människa när du själv inte gjort något vettigt alls? Jag hakade på.
Väl hemma igen kändes livet genast lite bättre. Med nyvunnen energi var det dags att marinera högreven som tidigare kokat i några timmar. Vinden började lägga sig och med maten färdigpreppad efter att ha tagit en skön dusch var det precis som att livet var värt att leva igen. Kvällssolen ger nu i skrivande stund en perfekt värme och trädgården är riktigt grön igen. Livet ter sig riktigt gott. Bra avslut trots allt, snart är det helg igen!

Pulled beef på grillat franskbröd med chimichurri – recept 4 personer
800 gr högrev
1 rödlök (finhackad)
salt och svartpeppar
2 msk chili flakes
1 baguette
romansallad
solvarma små illröda körsbärstomater
sambal oelek, salt och peppar

Marinad – recept
4 msk sambal oelek
3 dl rapsolja
1 dl vatten
4 msk soya
3 pressade vitlöksklyftor
2 msk flytande honung

Chimichurri – recept 4 personer
3 dl olivolja
1 chilifrukt
3 vitlöksklyftor
några stjälkar koriander och persilja
1/2 citron (saften)
salt och peppar

Koka köttet lugnt ihop med rödlöken, chiliflarn, salt och peppar i cirka 11/2-2h. Ta bort fettet på toppen i kastrullen med en hålslev vartefter. Har du tid kan du gärna låta det kallna i sitt spad och sedan förvara i kyl över natten. Annars är det nu dags att slå över en marinad baserad på ingredienserna ovan. Låt sedan vila kallt i någon eller några timmar. Rör om och ge lite kärlek emellanåt.
Chimichurrin – finhacka samtliga ingredienser utom oljan för hand eller lägg allting i en mixer. Jag föredrar att finhackade ingredienserna, det känns mer äkta. Blanda. Färdigt. Chimichurrin håller sig en till två veckor i kylen, men bör tas fram en stund innan varje måltid för att inte oljan ska vara grumlig och trögflytande.
Grilla köttet på riktigt hög värme tills dess att ytan fått lite färg och blivit krispigt i kanterna. Brödet delar jag i lämpligt stora bitar, smör breds på och dessa grillas sedan medan köttet får vila lite. Dra sedan isär köttet med två gafflar, klä brödet med lite sambal oelek i botten, sallad och tomater. Bygg ett berg med pulled beef och toppa med chimichurri och finhackad rödlök. Smaklig måltid. Ett passande vin till just grillat nötkött skulle kunna vara Trapiche malbec oak cask.

Heta räkor med levainbröd sol och en kall öl

Heta räkorDet här är en bra del av en lunch, som jag gärna serverar med en kall öl eller varför inte ett glas rosé. Perfekt så här när sommaren ligger och trycker på runt hörnet. Serverad ovanpå en skiva ljust levainbröd är dessa heta räkor verkligen något extra. Räkorna känns dessutom mycket fräschare än de annars färdiga, heta räkorna som man kan köpa på burk bland övriga småtapas.
Tomatsalsan kokas mustig, med mycket vitlök, chili och basilika. En viss sötma kan även anas och kommer ifrån balsamvinägern. Idag fann jag några små gula körsbärstomater som fick åka ner i salsan. Den knallgula färgen livade upp. Jag serverar de heta räkorna kalla, men jag kan absolut tänka mig att de även fungerar utmärkt att servera lite halvljumma. Heta räkor fungerar som sagt bra till lunch, som eftermiddagssnacks och som drinktilltugg. Kanske som vickning? Idag fick de ställa upp redan till frukost, men det är ju bara jag. Varför vänta till lunch eller eftermiddag med att äta det som man egentligen redan vill ha till frukost. Det blev ingen öl till dock. Det är ju inte semester ännu.

Heta räkor – Recept 2-4 personer
200 gr skalade räkor
4 vitlöksklyftor (pressade eller finhackade)
2 röda chilifrukter (finhackade)
1/2 dl olivolja
1 schalottenlök (finhackad)
1/2 kruka basilika
1 burk finkrossade tomater (alt. passerade)
ev. några små kluvna gula tomater (tillsätts samtidigt som de krossade tomaterna)
1 dl vatten
1 msk balsamvinäger
sambal oelek, flingsalt och svartpeppar

Fräs på den finhackade chilin och vitlöken i olivolja. Sänk värmen något och tillsätt schalottenlöken. Stek tills den blivit genomskinlig. Vi vill inte ha gyllenbrun lök. Tillsätt de finkrossade tomaterna, vattnet, balsamvinägern och basilikan. Låt sedan koka lugnt under lock i cirka en halvtimme. Rör om då och då. Blir såsen för tjock eller börjar denna koka torr, tillsätt mer vatten. Se dock till att det mesta av vattnet kokat bort innan ni tar av såsen från plattan.
Kyl sedan ner tomatsalsan. Har jag bråttom brukar jag ställa kastrullen i ett isbad. Tillsätt sedan räkorna och smaka av med salt peppar och eventuellt lite sambal oelek för att  justera och vrida upp hettan lite. Låt gärna räkorna vila i salsan i någon timme innan servering. Varför inte förbereda det hela dagen innan? Då blir de heta räkorna bara ännu hetare och smakerna hinner gå ihop på ett helt annat sätt.

Kalixlöjrom – min revansch!

KalixlöjromSom revansch, varför inte satsa på ett säkert kort. Det är den enklaste förrätten jag kan tänka mig men också en av de godaste. Löjrom från Kalix på en smörad pumpernickelskiva med gräddfil, rödlök och dill. Ni har sett den förut och den behöver egentligen ingen vidare presentation. Denna kväll i sällskap med en flaska låtsasbubbel – Carrington Vintage Brut närmare bestämt. En enkel cava med trevliga bubblor. Brasan i den nya eldstaden på den nylagda altanen förgyllde kvällen ytterligare. Några dagars ledighet uppe på det. Tänk vad lätt det är att bli på bra humör. Det var något annat än färdigmarinerat kött det!

Kalixlöjrom på pumpernickel – Recept 4 personer
2 burkar löjrom från Kalix
1/2 finhackad rödlök
2 dl gräddfil
dill
pumpernickelbröd
smör

Grillspett och dålig planering!

grillspettDet ser gott ut eller hur? Det var det inte. Färdigmarinerade grillspett är sällan det, inte heller ikväll. Jag trodde att jag skulle vara safe med lamm- och nötkött, men icke. Köttet känns rimmat och måste ha legat i någon salt- och sockerlösning. Blääh! Det är förvirrande mört och går att grilla hur länge som helst utan att det blir torrt. Det känns aldrig färdigt. Salladen var god. Citronoljan passade bra till rädisorna som var snygga ihop med de gula tomaterna. Glöm inte att salta salladen mina damer och herrar. Det är hela skillnaden. Min granne gör en fantastisk grönsallad, måste fråga henne hur.
Imorgon är det minifredag och ordningen ska återställas, då har jag bättre med tid på mig. Ofrivilligt! Någon mindre begåvad person, tillsynes helt utan almanacka har sett till att Sofia med flera sitter på möte imorgon kväll. Efter ordinarie arbetstid. Oförskämt korkat. Tänk om, gör rätt. Det blir IG för tant.
Ett tips i färdigmatsdjungeln dock – Alains aioli. Jag vet inte vad det är med denna sås som gör att jag inte tröttnar? Kanske är det minnen jag har, eller så är den bara smakrik och fet. Nästa gång ska jag dock göra den själv. ”…done Thomas style, whoop whoop…” Förlåt! Tror förresten att hemligheten ligger i rätt mängd vitlök och rätt antal droppar worcestershire sauce. Just denna, sistnämnda ingrediens verkar inte ens finnas i originalreceptet, men vad vet de och hur svårt kan det vara? Nya tag imorgon.

Halstrad sea bream med färskpotatis och brynt smör

seabreamFredag igen! Tanken var idag en stor fyllig skaldjurspaella, gjord på mustig buljong av hummerskal och vitt vin. Eftersom de riktigt stora räkorna inte längre finns med oss på grund av någon dum lista och sura fiskpinnsätande människor som ändå aldrig köper färsk fisk, blev paellan inställd. En annan anledning skulle även kunna vara att min paellapanna lätt serverar 8-10 personer. Ikväll var vi tre. Detta har dock aldrig utgjort något hinder. Paella ska lagas ordentligt, i stora mängder och helt på känsla till tonerna av någon gammal spansk semesterlåt. Självklart konsumeras det mängder med krispigt gott vitt vin under tillagningen. En favorit att laga. Halva nöjet.
Ikväll är det dock dags för Molly och Dolly att göra comeback. Halstrad sea bream, dränkt i citronsaft och skuren dill. Ackompanjerad av färskpotatis och brynt smör. Enklare än paella, men ändå helt fantastiskt. Förresten, denna fisk ska helst grillas på en kolgrill. Det har Sofia bestämt och minsann berättat för fiskhandlaren. Hon lyckades dessutom få en livedemonstration av hur man tar ur fisken. Vilken tur att hon frågade, för jag hade ju ingen aning. Verkligen. – Och nä. Fiskhandlaren var inte en ung blåögd nordisk prins med två dagars skäggstubb. T-shirt och avklippta jeans hade han säkert, för korta? Väl hemma fick vi dessutom göra om det, han hade fuskat. Jag tror inte på den där urringade toppen, förutom vid prutning. Kanske ville Sofia bara hänga kvar lite bland humrar, ostron och tankar om champagne ytterligare en liten stund? Jag roddade resten i butiken under tiden. Även en mästerkock behöver mjölk och andra kolonialvaror. Ikväll dricker vi öl till fisken. En klassisk Staropramen.

Halstrad Sea bream med färskpotatis och brynt smör – Recept 3-4 personer
3 hela (urtagna) sea breams (guldbraxen)
8 stjälkar dill
1/2 kastrull färskpotatis
400 gr brynt smör
2 citroner
Flingsalt, vitpeppar

Ta ur fiskens maginnehåll. Skär snygga snitt på sidan av fisken, precis igenom skinnet. På så vis att olja, citronsaft, sälta, peppar och dillsmak kan tränga ner. Massera in nyss nämnda kryddor i och på fisken. Låt ligga till sig i kylen i någon timme. Inte längre. Förbered grillen. Torka av fisken. När din sea bream har grillat färdigt har du förhoppningsvis kokat potatisen i rikligt med dill och flingsalt samt brynt smöret till en gyllenbrun perfektion. Klipp ner lite dill i det brynta smöret när det tagits av från värmen. Dillvippa på toppen. Har man av misstag förbrukat all dill tar man en kvist av basilika istället. En citronklyfta.
Enkelt och rent upplagt har man skapat sig en riktig sommarklassiker. Nygrillad sea bream vid havet. Perfekt!