Pytt i panna – en jultradition

Mellandagspytt är en återkommande julklassiker. Idag var det lite extra speciellt. Min stekhäll som stått ensam, kall och ledsen på farstukvisten fick uppleva lite julkärlek. Idag gjorde vi bara pytt på två kilo potatis, till nästa år ska jag utöka till hela fyra kilo. Plats finns det ju. Julskinka åker ner, vitlökssalami, en rejäl bit rostbiff eller oxfilé, saltgurka, prinskorv, lök och en och annan köttbulle. Det roligaste var dock att få laga mat ute igen. Vi passade på att ta med en flaska Pongrácz och en matlagningsöl ut. När pytten var färdig serverades den med stekt ägg i djupa tallrikar. Man äter med sked utomhus. Lustigt nog var det inte en enda granne som passerade. Kände mig nästan lite besviken. Det är tradition att bjuda grannar på pytt. Tillslut öppnade dock Rodrigo fönstret på andra sidan gården , antagligen nyfiken att få veta lite om det spektakel som utspelade sig. Han var inte svårövertalad. Genom hans köksfönster fick jag äntligen bjuda på lite pytt direkt ur kantinen. Han verkade hungrig.
Det kändes sedan lite tråkigt att behöva plocka undan allt och gå in igen. Man kanske ska styra upp allt igen. Tända en brasa och njuta en Lumumba?
pytt i panna

Pytt i panna – 8-10 personer (årets recept)
2 kg potatis
800 gr rostbiff
1 kg kokt julskinka
6 cm vitlökssalami
10 prinskorvar
1 gul lök
2 köttbullar
3/4 burk saltgurka
200 gr smör samt rapsolja
salt och peppar
ägg
(rödbetor)

Hacka samtliga ingredienser. Råstek potatisen i smör och olja så att den nästan blir färdig. Lägg åt sidan i en långpanna. Alternativt dra upp på kanten i stekhällen. Stek nötköttet och blanda ut med potatisen. Bryn på skinkan, salamin, och prinskorvarna. Blanda allt. Gå på rejält med svartpepparkvarnen. Avsluta i ugn i 15 minuter, 175  grader eller stek ihop långsamt på stekhällen. Blanda mot slutet i den finhackade saltgurkan några minuter innan servering. Jag dricker helst öl till pytt i panna. Denna gång var jag dock så överväldigad över att få stå vid min stekhäll igen att jag inte kunde låta bli att korka upp en flaska Pongrácz. Den fungerade alldeles utmärkt.

Risotto – så här gör man

RisottoJulafton igår. För några år sedan införde vi en ny tradition. Julklappsleken. Samtliga deltagare köper tre paket till ett summerat förbestämt belopp. Alla paket läggs i en hög och en tärning tas fram. I tur och ordning slår deltagarna tärningen. Får man ett eller sex får man välja ett paket. Sedan går tärningen vidare. När alla paket är slut, öppnas de och ställs upp så att alla kan se vad som dolts i paketen. Nu börjar leken. Alla klockor döljs och ett tidtagarur startar med den inställda tiden tjugo minuter. Nu är det samma sak igen. Vid slag med tärningen som resulterar i en etta eller sexa får man ta ett paket – från de andra! När tiden tagit slut har paketen hunnit byta ägare flertalet gånger. De bästa klapparna har hunnit att komma och gå. Det blir stressigt mot slutet och hur många paket man har i sin famn i första ronden spelar verkligen ingen roll. Riiiing! Leken är slut.
Utav tjugoen paket lyckades min familj ”sno åt sig” femton stycken. Ett ganska bra facit, framför allt då paketen i år innehöll olivoljor, exklusiv pasta, parmesan, vildsvinsragu och risottoris. Mitt år, min seger. Vad som hände med räkmackan är det ingen som vet? Med tanke på min ödmjukhet och filantropiska läggning efterskänkte jag ändå en klapp åt den mindre lyckosamma gentlemannen till höger. Slutet gott, allting gott.
Idag får man börja att äta normalt igen. Julen är över. Jag har åtminstone börjat snegla efter kartongen till julklappskulorna. Det är helt ok att inte äta julskinka. Jag bemödade mig därför att göra lite svamprisotto. Matpoesi. Vackert. Enkelt och underbart. Fantastiskt gott med rödvin till. Glöm inte att toppa med extra parmesan och många stänk av den goda olivoljan som är så god att du vill dricka den. Ha en fortsatt trevlig långhelg. En julkram till er alla.

Svamprisotto – recept 4 personer
400 gr risottoris (denna gång av Maratellisort)
2 finhackade schalottenlökar
ca 1L kyckling eller hönsbuljong
4 bitar soltorkad tomat
ca 50 gr torkad Karl-Johansvamp
25 gr torkade skogskantareller
0,5 dl bra olivolja (så god att den ska kunna drickas)
2 dl torrt vitt vin

Tillagning av risotto sker i 5 steg. Använd en större, gärna tjockbottnad kastrull utan lock. Slå upp ett stort glas vin och sätt dig på en hög stol i närhet till spisen. Det här är ”matlagningsspa”. Extra mysigt blir det med sällskap. (Tack fru Karlstein).
Soffritto -Finhacka löken. Stek den genomskinlig i olivolja. Även den torkade svampen tillsätts.
Tostatura – Tillsätt riset och höj värmen något.  Nu ska riset ”rostas”, eller egentligen suga åt sig och kapslas in i olja. Det ska inte rostas i den vanliga meningen. Avsluta detta steg med att tillsätta vinet. Låt allt vin koka bort.
Buljong – Tillsätt ca en 1/5 av den heta buljongen och låt sjuda utan lock. När risotton börjar synas och nästan har sugit upp all vätska, tillsätts mer buljong, men bara ytterligare någon deciliter i taget. Proceduren upprepar sig. Efter 15-20 minuter bör man känna av risets konsistens. Olika risottoris tar olika tid. Regeln säger att man bör blir mer försiktig med hur mycket buljong man tillsätter mot slutet. Riset ska inte ligga och simma i buljong när det färdigt. Det ska vara en krämig anrättning med tillstymmelse till tuggmotstånd.
Ingredienser/smaksättning – I detta läge tillsätter man de ingredienser som ska smaksätta risotton. I vårt fall de soltorkade tomaterna. hade svampen varit färsk hade vi även tillsatt den. Då svampen istället var torkad fick den åka i under soffriton. Rör runt och smaka av känns riset bra i konsistensen är det dags för nästa steg.
Vila – Dra risotton från plattan och låt vila i några minuter utan att röra om.
Mantecatura – Det sista steget innan servering. Nu tillsätter vid ca 2 deciliter riven parmesanost och några matskedar olivolja. Det är nu vi får den där underbara krämigheten som är så typisk för risotton. Rör runt ordentligt. Manteca betyder smör på spanska(!) Att det kallas så har antagligen att göra med att Spanien styrde delar av Italien under renässansen. Dags att servera.
Nu till den största hemligheten av dem alla. Risotto kräver nödvändigtvis inte ett italiensk vin. Testa istället gärna en chilenare – Punto Niño – som med sin försiktighet och fina röda frukter kompletterar den mustigare risotton utmärkt. Mycket bättre än en sötare, tung italienare.

Klenäter och närgångna gogodansöser

julsnaps%!”###&&#%#¤”&¤&%%#”%&%¤%%#=?””¤?=??/!!!
Ok, jag ska aldrig mer baka. Det här gick åt skogen. Välj ett annat recept. Allt föll isär, egentligen redan innan de gått ner i oljan. Hata att baka. Klenäter no more. Kvällsöppet konditori i Tyresö?
Lägger upp en bild på den dragande snapsen istället. Den innehåller zestat skal ifrån en citron, en stjärnanis, kärnor och saft ifrån ett granatäpple. Lite limesaft och två torkade pomeransskal. En flaska neutral vodka inte att förglömma. Låt dra över natten, sila av och servera kyld. Är inte den god…
Nedan kan ni se hur jag hade planerat kvällen.

Jag har sagt att jag aldrig bakar. Det är en lögn. Jag bakar bara otroligt sällan. Faktiskt så sällan att det närmast kan anses som synonymt med aldrig. Nu är det ändå jul och när glögg, julsnaps, skinka och allt det andra har börjat bli färdigt… varför inte? Jag ser det lite som just det undantag som får bekräfta regeln.
Då kan man ju undra vad som ligger på bakbordet. Jo, mina damer och herrar. Ikväll ska det serveras ljumna, mjuka, krispiga, alldeles underbara små klenäter. De innehåller rikligt med smör och socker. Helt min stil. Jag tänker ju knappast göra något dinkelbak när jag ändå anstränger mig. Bjuds det upp till dans tänker jag då inte sitta på en klibbig matsalsstol efter väggen. Jag vill dansa på scenen, headbanga och bli närgången med gogodansösen. Fullt ut!
Klenäter eller klenor som de kallas i södra Sverige, är ett bakverk som påminner om munkar. Här utklädda i tomtedräkt med smak av kanel. Av jul. Undra om min morfar som var från Skåne gillade klenor? -Snälla, kan någon vara så god och fråga.
God jul!

Klenäter – recept 40-50st
50 gr smör
4 äggulor
3 msk strösocker
2 tsk mörk rom
1 krm salt
3 dl vetemjöl
Zestat skal från en ekologisk citron
2 msk malen kanel
1,5 dl strösocker

Smält smöret och låt svalna av. Vispa äggulor och socker luftigt, nästan vitt. Tillsätt smör, salt, rom, citronskal och vetemjöl. Arbeta till en deg och låt stå kallt i kylen i en timme. Blanda kanel och strösocker. Kavla sedan ut degen tills den är ca 3 mm tjock. Gör sedan små miniknippen. Degen är svårarbetad och faller gärna isär. Har ni egna idéer om hur de ska se ut gör så istället. Det handlar egentligen om att få en del som är lite tjockare och en som är lite tunnare. Lite mjukt ska få möta krisp. Fritera sedan några klenäter i taget i rapsolja. Temperatur 180 grader. När klenäterna svalnat på hushållspapper, strö socker- och kanelblandningen över dessa. Rulla runt eller strö tills ytan runt om har täckts. Klenäterna ska inte vara så varma att sockret smälter. Inte helt i varje fall. Servera gärna samma dag. Jag gillar när de fortfarande är lite småvarma. Mjölk till är fantastiskt.

…jag önskar Eder alla en riktigt god glögg!

glöggEn riktigt god glögg – Recept
1 hel flaska lämpligt rödvin, gärna en Campos de Luz Garnacha.
1-1,5 dl mörk rom, kanske en Ron Barceló Gran Añejo
1 msk pressad citronsaft
10 kryddnejlikor
1 tumstor bit skalad färsk nejlika
3-4 torkade pomeransskal
1 msk kardemummakärnor
1 dl mörkt farin- eller muscavodosocker
1/2 näve russin

Blanda alla ingredienser i en vacker flaska som rymmer 1L.  Alternativt blandar man allt i en kastrull och ställer in kylen direkt. De större kryddorna måste skäras ner om de ska få plats i flaskan.  Låt stå kallt över natten, gärna i ett dygn. Sedan är glöggen färdig att ta med. Glöggen bör innan servering värmas på för att kryddorna ska få en chans att blomma ut ordentligt.  Redan straxt över 70 grader börjar alkoholen att förångas.  Psst. Merparten av gästerna som är vana med ”vanlig” glögg kommer att uppskatta lite extra socker i glöggen. God Jul på er.

Likt en pljeskavica på Nobelfest

pleskavicaJag funderade att gå på en middag en gång, men kände inte riktigt för det. Så jag lät bli. Rapporter berättade att samtalsämnena var förutbestämda. Det var tunt med kypare och man fick inte ens beställa vad man ville ha. Menyn var tydligen förutbestämd, ungefär som att de redan visste exakt vad jag ville ha? Nåja, man blir ju ändå bjuden. Uppgifter gjorde även gällande att man näst intill var tvungen att undvika politiska diskussioner. Jag som alltid har ansett det vara ypperligt att blanda alkohol och politiskt djuplodande spörsmål. Det här kom som en ren överraskning för mig. När annars? Vilka risker? Jag kan då inte se några. Det är ju först då man får reda på vad folk verkligen tycker, men inte vågat säga tidigare. Idioten avslöjar sig själv. Lagt kort ligger. Sedan kan man ju ”sparka” i all oändlighet.
Tydligen ska man helst lättsamt tala kring personliga intressen. Till en viss gräns. Man uppmanas även att diskutera vad som nyligen aktualiserats i media. Slutligen maten. Maten är tydligen ett givet samtalsämne under middagen.
Här slog det mig. Jag borde ha en stående inbjudan. Om mat kan jag tala i timmar. Oavbrutet. Även media är min grej. Jag kollar Aftonbladet säkert flera gånger om dagen och facebook, en sida jag också besöker, skulle kunna räknas in under området personliga intressen. Jag menar, i vilket annat medium kan jag med sådan omedelbarhet och utmejslad exakthet få så ärliga insikter om andra människors känslor och förehavanden. Kolla facebook en sen lördagskväll. Herregud. Här kan vi snacka personlighet, känslor och brutal ärlighet. Då finns det där. Svart på vitt. Dagen efter är allting borta. Hux flux. Var ligger ärligheten i det? Vad säger det om ens personlighet? Vad har ni för intressen egentligen? Jag vill veta. Jag vill fånga alla era sidor.
Jag skulle vara en fena på det där med Nobelfest. Tro mig. Jag skulle vara fantastisk. Intressant och lättsam. Jag skulle kunna chilla lite med Madeleine och slänga några ord med kungen. Kanske skulle han bjuda mig några tips om vad jag kan ta för mig nästa gång Sofia är bortrest. Tänk att få fråga Silvia om förrätten var bättre före eller efter att Hennes Kungliga Majestät rivit av den medhavda muskotnöten. -Hur går det egentligen på SFI-kurserna? -Ger de något, eller inbillar jag mig att det har gått lite trögt för drottningen de senaste decennierna?
Snälla Carl Philip. -Varför kör du Volvo? Du är ju prins. Passa på. I nästa liv är det mer troligt att du återföds som gråsosse och då kommer du att åka Volvo igen, en modell med bara siffror i beteckningen. Jag kör också Volvo. Till och från jobbet, men jag har ju åtminstone ett. Du behöver inget.
Kära Madde. Länge stod du högst upp på min lista och för några år sedan hade det gått att förlåta. Men nu? Han är ju gubbe. Varför? Jag hade ju kunnat vänta på dig.
”Victoria-vickan-näst-på-tronen”. Jag hoppas verkligen att du hinner hem till pappas fest. Det vore så tråkigt om du inte kan gå nu när prins Daniel har gått i skola och lärt sig skilja skaldjurs- ifrån salladsbestick. Jag känner för dig. Verkligen.
Ikväll har vi slökollat Nobelfesten. Den var på i bakgrunden. Sofia gjorde några enkla snittar som var fantastiskt goda. Lasse, nu vet du!
Jag stod för den hemgjorda pljeskavican. Den serbiska pljeskavican är på lunchkrogar idag ett lika vanligt inslag som ärtsoppa med pannkakor. Jag skulle till och med vilja påstå att den fått en alldeles egen dag – fredagen. Jag gillar den skarpt just för såskombinationerna. Jag kommer sent att glömma den fettdrypande ”pljeskan” på Sköntorp i Ärsta under gymnasietiden. Lika flottig som god.

Enkla snittar med italiensk salami, mascarpone och oliv
Crostini
salami Napoli
en klick mascarpone
en skiva oliv

Pljeskavica med typisk potatis – recept 4 personer
500-600 gr finmald nötfärs
1 msk paprikapulver
1 msk tomatpuré
1/2 röd finhackad torkad chilifrukt
2 msk ströbröd
1 ägg
2 msk kolsyrat vatten
1 msk rött vin
1 tsk finhackad vitlök
2 msk finhackad gul lök
salt & peppar

Tillbehör
Bearnaisesås, gräddfil, hackad rödlök, ajvar eller sambal oeleck. Koriander hör nog egentligen inte till, men passar underbart till potatisen, köttet och allt det andra.

Börja med potatisen så att den kommer in i ugnen. Se nedan.
Stek på kryddor, tomatpuré, vitlök och gul lök i smör i en stekpanna. Blanda sedan med övriga ingredienser i en skål. Låt svälla något och tillsätt sist köttfärsen. Blanda runt och smaka sedan av smeten, vad gäller mängden salt.
Forma fyra biffar. Stek i 2-3 minuter på varje sida och låt sedan gå klart i ugnen bredvid potatisen under de sista minuterna.

Typisk potatis (i ugn råstekta potatisstavar)
1 kg fast potatis i (tunna stavar)
25 g smör
2 msk tomatpuré
2 msk paprikapulver
2 tsk hackad vitlök
salt & peppar

Stek på tomatpuré, vitlök och samtliga kryddor med lite olja i stekpanna. Blanda sedan med potatisen som skurits, alternativt körts i matberedare till tunna stavar. Stek potatisen i en långpanna i ugn i ca 180 grader. Rör om emellanåt så att potatisen aldrig får någon stekyta. Beroende på ugn är den färdig efter ca 30-45 minuter. Servera med tillbehören och en flaska Corvina Veronese.
snittar

Frikadeller med spaghetti oliver och kapris

FrikadellerJag vet inte riktigt hur jag tänkte? Jag har i några veckor nu varit sugen på Pasta puttanesca, men jag ville ju samtidigt göra något enkelt, något mer bekant. Först tänkte jag glädja sonen med hemrullade klassiska köttbullar, men det kändes lite för tråkigt. Makaroner och stekflott liksom, även om jag också kan se tjusningen med köttbullar emellanåt. Frikadeller däremot, det är lite samma grej, men fortfarande outforskad mark. Lite roligare. Jag googlade snabbt fram lite olika recept för att se vad folk har i sina frikadeller. Som vanligt kan jag ju inte bara sno ett recept rakt. Jag måste få sätta min egen touch för att det ska kännas rätt. Dessutom fick jag ju nu en chans att krydda upp spaghettin i olja med vitlök, persilja, tomat och lite andra godsaker. Lite i stil med Puttanescan faktiskt. Färgen blir ju inte direkt rafflande, men vad ska man göra? De ska ju se ut så här. Frikadellerna. De är däremot vansinnigt saftiga och har en härlig konsistens. Jag blev positivt överraskad och rätten gick hem hos samtliga.
Jag skulle gärna ha använt mig av kalvfärs, men min alldeles egna lokala köttleverantör hade lite svårt att få fram kalvkött med så kort varsel. Ändå drar jag mitt ljusrosa bonuskort varenda gång hos samma leverantör, just för att de ska veta och ha stenkoll på vad jag är ute efter. Skäms.

Frikadeller – recept 4 personer
500 gr finmald kalv- eller nötfärs
1 liten gul lök (finhackad)
3/4 stam stjälkselleri (finhackad)
1 ägg
3 msk rödvin
2-3 tsk paprikapulver (gör under för färgen)
1 msk olivolja
1-2 msk ströbröd
1 msk tomatpure
salt & peppar

Stek den finhackade löken och sellerin mjukt i olja. De ska verkligen vara finhackade och mest likna en smet innan de åker tillbaka ner i frikadellsmetskålen. Blanda i allt utom köttfärsen. Låt svälla ihop i några minuter innan köttfärsen läggs ner. Blanda till en jämn smet och rulla sedan till små fina frikadeller. De kanske ska ha en diameter på ca 2,5 cm. Något mindre än vanligt alltså. Koka i hett vatten tills dess att de flyter upp. Då är de färdiga. Slå ut i ett durkslag. De ”eftersteker”, varför det lönar sig att jobba lite kvickt efter det att alla frikadeller har börjat dansa i vattnet.

Spaghetti med oliver och kapris – recept 4 personer
400 gr torr spaghetti
3 vitlöksklyftor (finhackade)
1 kruka persilja
3 msk tomatpure
2 nävar blandade urkärnade oliver, gröna som svarta
2 msk kapris (strö över den färdiga rätten)

Hacka vitlöken och skiva oliverna. Koka upp pastavattnet. Rosta tomatpuren i lite olja i stekpannan. Den ska nästan börja fastna. Skruva ner värmen och tillsätt vitlöken, oliverna och persiljan. Låt steka på låg värme i ca 3-5 minuter. Dra åt sidan.
När pastan är kokad al dente, slå av vattnet och ha ner spaghettin i stekpannan, där oliver och kryddor ligger kvar sedan tidigare. Tillsätt mer olivolja tills dess att pastan känns lagom blank och fin utan att vara för flottig.
Servera pastan på ett stort fat med frikadellerna på toppen. Toppa gärna med mer persilja. Om det finns någon kvar?
Vintips. Pastan är ganska salt, med mycket smak. Prova ett lite mjukare och bärigt vin, gärna en Reservado Pinot Noir.

Kalvryggbiff med balsamicosås, savoy och fetaägg

kalvryggbiffTrodde jag var färdig med renoveringen, men tydligen ska man städa efter sig också. Likt ett barn på förskolan som släpper alla sina pinaler och leksaker när pappa kommer för att hämta, släppte jag gamla lister, skyddspapp och allt annat för att bara njuta av helgen. Det var tydligen inte ok. Jag tyckte att vilan var välförtjänt, men nu i veckan kom bakslaget. Sofia lekte tant brun större delen av början på veckan. Varför så sur? Ut med språket. Igår röjde vi bort det sista. Nästan. Högarna med lego står fortfarande kvar i hallen, de färgglada kartongerna utgör en irriterande färgklick i den annars så medvetet avskalade hallen. De åker ut i helgen. De gamla elementen ska ut på blocket…
Istället för att städa fick jag ju laga mat istället. Jag experimenterade fram en schysst sås på balsamvinäger och gjorde fetaostägg till. En bra kombination. -”Fyra solar!” Kalvryggbiffen med kappa var inköpt på ”dill” och jag var faktiskt riktigt imponerad över köttets kvalité. Testa den!
En god vän var på besök på lördagskvällen och det blev en lugn skön kväll med mycket musik och gott fylligt rött vin. Åter igen en Passitivo. För att det det är gott. Tänka sig vad bra vi är på att bara ha det mysigt.

Kalvkotlett med balsamicosås, savoy och fetaägg – recept 4 personer
ca 1kg  kalvryggbiff med kappa (hel bit)
6 blad savoykål
smör och rapsolja till stekning
peppar & salt

Skär ett rutnät i kappan på diagonalen, stek sedan köttets yta på ganska hög värme i rikligt med smör och olja. Är det rätt gjort ska spishällen vara nedstänkt med smör och olja. Lägg sedan köttet i en ugnssäker form och kör färdigt i ugnen på låg värme (120 grader) tills innertemperaturen uppnår 53 grader. Låt vila innan tranchering.
Det sista jag gör innan uppläggning är att skära långa strimlor av savoykålen. Skär bort den vita stammen. Stek glansigt i smör med peppar och salt. Kålen ska vara krispig men ändå färdigstekt. Smaka för att veta. Salta och peppra. Jag vill påstå att stekt savoykål är bland det bästa man kan äta, så hoppa inte över kålen bara för att slippa ett moment. Savoykålen lägger jag först upp på tallrikarna, som en grund för köttet att vila på.

Balsamicosås – recept 4 personer
1 liten gul  lök (finhackad)
smör
1 dl balsamvinäger av lagrad, lite tjockare sort.
1-2 msk mörkt farin- eller muscavadosocker
3 dl rödvin
2-3  dl vatten
2-3 msk koncentrerad kalvfond
1,5-3 msk vetemjöl
ca 25 gr smör (för montering)

Stek på löken mjukt. Höj värmen och tillsätt balsamicon. Låt den ånga bort något, sänk temperaturen och tillsätt rödvin, vatten och fond. Låt reducera tills ca 5 dl vätska återstår. Sila bort löken, och slå sedan tillbaka såsen i kastrullen. Låt såsen koka upp igen och red av med vetemjöl. Används en tesil så slipper man klumpar i såsen. Mycket trevligare så. Sänk värmen när såsen har önskad konsistens. Låt stå i någon minut. Innan servering monteras såsen med en stor klick smör. Värmen ska vara förhållandevis låg under detta moment. Rör om under tiden. Smöret rundar av såsen fint. Klar.

Fetaägg (för många för receptet)
1 pkt Fetaost
1 burk naturell färskost av philadelphiatyp
1,5 dl créme fraîche
3 msk olivolja
salt & peppar

Mosa fetaosten med en gaffel, blanda med övriga ingredienser och låt sedan stå en stund i kylen. Om du har tid. Forma sedan ägg med två matskedar, eller flera mindre med teskedar. Ställ sedan in i kylen igen så att äggen är färdiga när de övriga delarna av rätten är det. Servera ovanpå köttet, eller som små öar i såsen.

Janssons frestelse – en tjuvstart

Sofiapyssel med tre sorters mossaTycker inte om julen. Vill hellre ha midsommar. I år har jag dock en bra känsla. Jag ska anstränga mig. Jag ska stöka och böka. Vi kanske till och med tar in en julgran. Kanske. Eyvind har bestämt sig för att vara omutbar. Förra året kostade det 200 hundra kronor att slippa julgran. Det var vad Eyvind krävde för att jag skulle slippa det äckliga barrandet. Jag kom ganska billigt undan kan jag tycka.
Idag är det första advent och jag tänkte starta julen med en smäll, vad sägs om Janssons frestelse, julkryddade köttbullar, skinka, rödbetssallad, två sorters sill, gravad lax, julöl och glögg. Vi har till och med Uffe Lundell på besök i vardagsrummet som sjunger om hur snön faller. Det här kommer att bli bra. Jag tror på den här julen.
Nästa vecka kommer årets gastronomiska höjdpunkt. Julbordet på Fjäderholmarna. De drygt hundra smårätterna, smakexplosionerna, de fantastiska smakkombinationerna, den värmande brasan, fårfällarna, den oslagbara skärgårdsmiljön och den frostiga kylan som biter en i kinderna på vägen från och till båten. Bara en knapp vecka kvar nu.
Ha en trevlig advent på er och hoppas att ni har fått smaka lite värmande glögg i ruskvädret.

Janssons frestelse – recept 4-6 personer
1,5 kg mjölig potatis
4,5 dl vispgrädde
2 burkar á 125 gr ansjovisfiléer (inkl. spad)
25-50 gr smör
lite salt och svartpeppar
1 gul lök

Skala och och kör potatisen i en matberedare så att de där typiska Janssonpinnarna uppstår. Alternativt skär potatisen i tunna stavar. Det går även bra att riva den grovt på ett rivjärn. Låt löken gå samma öde till mötes. Smöra en ugnssäker form i bra storlek. Ha ner potatisen. Strimla ansjovisen och häll spadet över potatisen. Blanda sedan ansjovis och potatis väl. Tillsätt grädden. Toppa med ett tunt lager av ströbröd. Hyvla lite smör och lägg ovanpå ströbrödet. Ställ sedan in i ugnen i ca en timme i 225 grader. En Jansson smakar alltid bäst dagen efter. Servera gärna med knäckebröd, ett salt smör och en stor kall svensk lager. En perfekt vickningsrätt.janssons frestelse