Vinkokta rabarber med vit chokladkräm och rostade havregryn

Gårdagen avlöpte perfekt. Helt i min stil. Så ska en fredag se ut. Det första kriteriet – ledigheten. Helt rätt. Sedan en dagsutflykt till Martin Olsson, där jag fick botanisera bland biffrader, ostar, salami och storpack av annat gott. Måste slipa på argumentationstekniken bara. Jag blev stum när Sofia frågade vad jag faktiskt skulle ha 8 kg mozzarella till. Att den var cool räckte tydligen inte. Nästa gång kommer jag bättre förberedd eller så åker jag bara dit själv. En välmelerad biff med vid kappa på 3,8 kg ville dock bestämt följa med hem. Bra skit. Jag är inte den som är den. Sedan vidare ut till grönsakerna, innan det obligatoriska stoppet vid verktygshyllorna. Här, bland köksredskapen blev jag kvar i en halvtimme. Vi blev med ett stort serveringsfat. Jag ville ha mer, men måste montera köksskåp på utsidan av huset först. I sommar.
Sedan hem och laga mat i tre timmar. En öl, något glas rosé som sällskap. Min tid. Avslappning.
Till middagen blev vi 13 personer. Gamla och nya bekantskaper. Oerhört trevligt. Den yngsta i sällskapet slutade aldrig att charma.
Till efterrätt bjöd jag vinkokta rabarber med vit chokladkräm och rostade havreflingor. Receptet på den grymma potatissalladen kommer vid ett senare tillfälle. Skön kväll.

Vinkokta rabarber med vit chokladkräm och rostade havreflingor- recept 10  personer
6 späda rabarber
4 dl torrt vitt vin
2 anisstjärnor
8 kardemummakapslar ( alt. 1 tsk kärnor)
1 kanelstång
1 dl ljust muscavadosocker
1 vaniljstång

Dra av skalet och och dela rabarbern i ca 2 cm långa bitar. Allt skal ska bort. Dela vaniljstången och dra ur innanmätet med ryggen på en kniv. Kasta ner i all vanilj, inklusive stången i vinet. Koka sedan upp vinet, med alla kryddor. Lägg i rabarbern och låt sjuda i en minut. Dra av från plattan. Låt rabarbern dra i sig av vin och kryddor under lock i minst en halvtimme. Koncentrera dig under tiden på chokladkrämen.

Vit chokladkräm
200 g vit blockchoklad
1 ägg
1 äggula
3 dl creme fraiche
2 msk flytande honung

Hacka chokladen grovt och smält i en skål i vattenbad. När chokladen smält, tillsätt först ägget och rör ut jämnt. Tillsätt sedan äggulan, rör om och avsluta med att ha ner crème fraîche och honung.
Lägg sedan upp rabarbern i små glas eller skålar. (Den får gärna kallna något innan chokladkrämen slås över). Toppa med den vita chokladkrämen och låt stå i kyl i minst en timme. Innan servering toppar man med de rostade havregrynen. (Se nedan).

Rostade havregryn
1 dl havregryn
2 msk honung
2 msk rapsolja

Detta moment gör man helst precis innan servering. Det går på 2 minuter och sölar inte ner.
Värm upp en stekpanna, tillsätt oljan och havregrynen. Toppa med honungen. Rör om och låt få färg. Var inte blyg. Det lilla brända gör underverk väl i efterrätten. Toppa efterrätten med havreflarnen precis innan servering.

Matblogg – en logistikfråga

Jag har en rolig nyhet att berätta. Min fru tog precis körkort, nu i morse och jag vill verkligen gratulera. Det är verkligen bara inte ett plastkort i iphonefodralet, utan även en liten nyckel till frihet. Samma nyckel öppnar även upp en rad av dörrar för mig. Tänk er själva. Jag behöver aldrig mer låta logistiken komma i vägen. Nu står det mig fritt att gå på både öl- vin- och matprovningar. Attkommahemfrågan är numera löst. Förstå på vilket sätt detta faktum kan komma att berika min blogg. Förstå hur en matbloggare hålls kvar och stagnerar när frun har inte har körkort. Jag kan inte ens förstå hur jag har lyckats hitintills. Jag menar, allt hänger på det. Det är vinlådor, filéer, färskvaror och ingredienser som måste inhämtas både här och där.  Ibland glömmer man något och måste åka iväg igen. Nu. Inga problem. Sofia fixar biffen!
Vi har övningskört ett tag och jag har utan Sofias direkta vetskap förberett allt. Sofia vet, utan att veta om det, var de bästa ölkrogarna finns och var de har de bästa av tapas. Vägen till den lilla ostbutiken på Östermalm återfinns i hennes bakficka. Var man hittar parkering nära de bästa uteserveringarna var faktiskt kontentan redan av lektion nummer tre i stadskörning.
Det här är stort och jag är på väg att skämta bort det. Meningen var egentligen bara att gratulera dig. Sofia. Min underbara fru som tog körkortet. Det gjorde du. Du tog det. Du fick det inte.
När du kört av dig, väntar bubbel och chokladdoppade jordgubbar. Jag lägger till ett alkoholfritt alternativ om du får för dig att du bara vill ut igen. Det kommer att bli ett sant nöje att få umgås med dig ikväll! Ser fram emot det. Tack för att du finns.

Körkort – recept  1 person
1 msk vilja att komma igång
1 L tro på sig själv
8 dubbla körlektioner
ihärdigheten att köra så fort tillfälle ges
63 gräl
1 teoriprov
1 uppkörning

Blanda allt och skaka om. Voila! Körkort.

Biff Stroganoff – överraskande bra

Jag har inte tid att blogga. Jag måste äta så gott hela tiden. Ett angenämt problem för en matbloggare kan tyckas, men ibland måste man låta sig själv falla igenom. Jag måste släppa kameran, den sista örtkvisten och bara njuta. Därför tar jag en konstpaus ibland. Det är bra för inspirationen. Ni behöver inte vara oroliga, jag har precis tagit en.
Min syster, som på Aftonbladet driver den professionella bloggen Hemmafixbloggen, har det inte lika förspänt. Medan jag i huvudet kan knepa ihop nästa middag och när jag ibland tar en lite längre paus mellan inläggen, springer Monica ständigt på auktioner och loppmarknader för att finna nästa (hemma-) fix. Hennes idéer verkar  i varje fall aldrig att ta slut. Jag förstår inte hur hon orkar eller gör. Monica Karlstein – min lilla idéspruta till syster.
Nu i helgen hade jag först tänkt att köra ett genrep med paella. Om någon vecka eller två ska jag nämligen laga mat på en studentskiva. Stekhällen ska med och det blir live-cooking i en trädgård med fint väder. Det ska bli riktigt kul och jag uppskattar verkligen förtroendet. Frun i huset är själv något av en foodie. Lite spring runt hällen och lagom med press kommer bara att kicka igång mig. Vad kan gå fel liksom, det där har jag ju gjort så många gånger förut?
Vet ni förresten? På fredag får vi gäster. Två par med barn. Det var ju då jag hade tänkt att repetera paellan. Sedan fick jag höra att  skaldjur och koriander tydligen var lite svårsmält. Avstå skaldjur? Var whisky gott första gången? Dags att öva. Gå på räkorna, mumsa i er musslorna och vrid upp ostronen. Hummer är naturens sätt att ge tillbaka för avsaknaden av gud och himmelrike. Ta mina pengar, låt mig åka pendeltåg till jobbet, kedja fast mig framför ett korpenmästerskap i curling eller pimpla i mitt akvarium. Välj något eller gör allt det där, men ta aldrig aldrig ifrån mig min koriander eller mina skaldjur. Gör inte det. Jag är en god människa, om än lite väl ironisk och skojdryg ibland.
Vi får se. Jag kanske bjuder gästerna en kalvfilé Oscar istället. Den där klassiska rätten med choronsås, sparris och lysande röd hummerklo. Fast denna gång toppad med lite symbolisk koriander. Bara en kvist. På pin kiv. Välkomna kära gäster! Vi ses på fredag.
Ikväll tänkte jag bjuda min familj på något lite enklare. En klassisk biff Stroganoff. Avskalad och underbart gott. Lite sälta, syra och sötma. Allt på en gång. Ha en trevlig långhelg!

Biff Stroganoff – recept 4 personer
400 g strimlad lövbiff
8 små schalottenlöker (delade på mitten och tunt skivade)
15 bruna skogschaminjoner/kastanjechampinjoner (skivade)
3 vitlöksklyftor (finhackade)
1 dl vitt neutralt vin (utan inslag av banan!)
2 tsk dijonsenap
2 msk tomatpuré
3 dl kalvbuljong
3 dl vispgrädde
salt & svartpeppar
smör att steka i
persilja
ris (4 personer)

Förbered ingredienserna. Strimla, skala, skiva och hacka. (Se ovan).
Stek köttet på hög värme i smör. Det ska ta färg och får inte koka. Kör lite åt gången i pannan och häll sedan över i en gryta vartefter. Stek sedan schalottenlöken i lite mer smör i samma panna där köttet tidigare varit. Få inte för dig att diska pannan emellan. Löken ska bli glansigt fin och ha lite stuns kvar. Häll över till köttet i grytan. Höj sedan värmen på pannan och ha ner champinjoner och vitlök. Svampen ska få mer färg och vara glansig runt om. Torra snittytor botas med smör. Häll över i grytan, utan onödigt stekflott när färgen är till belåtenhet. För mycket flott i grytan riskerar att få grytan att skära sig ännu mer än vad den antagligen kommer att göra ändå.
Värm upp grytan och tillsätt sedan vinet. Låt koka in i köttet. När vinet har reducerat – tillsätt tomatpuré, dijon och kalvbuljong. Låt åter koka upp och sjud utan lock i några minuter. Sänk sedan värmen och rör varsamt ner grädden. Låt sedan stå på spisen på väldigt låg värme under tiden tillbehören förbereds.
Nu finns det tid att koka ris. Jag kör alltid samma grundrecept till 4 personer. 3 dl ris och 5 dl vatten. Lite salt. Jag blandar allt i en kastrull, lägger på ett lock och låter koka upp. Jag sänker sedan värmen något snäpp över lägsta och låter sjuda under lock i 15-20 minuter. Tjuvkika inte, ris behöver ingen uppmärksamhet. Slutligen stänger jag av värmen, tar av locket och låter torka upp i några minuter med kastrullen kvar på plattan. Succé varje gång.
Smaka av din biff Stroganoff med salt och peppar. Servera med riset och toppa med persilja. Klart!

Grillad högrevskärna med parmesanaioli

Att ut i vår tids mentala istid få haspla ur sig ord. Att samtidigt få sitta i sin trädgård i solen, med ett glas vin. Det är få förunnat. För somliga fattas vin, för andra en blogg. Jag har både och. Jag uppskattar det.
Denna vecka, eller framför allt denna veckas väder har varit sagolikt. Varför kan inte semestern alltid infalla just på sådana här dagar? Det snackas arbetstidsförkortning hit och dit. Ok för mig, jag tar det med, men vad sägs om semesterflex? Tjugo till tjugofem dagar ledigt någon gång mellan början av juni och slutet av augusti. Varje arbetsledares mardröm kan tyckas, men jag ritar ju bara streckgubbar, bloggar och dricker vin, så det drabbar ju inte mig.
Jag har förresten fått tillbaka mina älskade solglasögon. De har varit borta sedan första solen kom fram efter vinteruppehållet. Tydligen hade de hamnat i projektorskåpet, uppe i taket i vardagsrummet. Bra ställe. Verkligen. Frågor på den undanbedes. Jag har ingen aning. Det var Sofia som hittade solglasögonen och nu har hon fått för sig att hon ligger på plus. Vi har delad ekonomi, så jag får väl glädjas åt att det drabbar henne lika hårt.
Ikväll ska det såklart grillas igen. Vi fick tag på en högrevskärna från intilliggande Uddby gård, snacka om närproducerat. En skön välmelerad sak, delad i tre bitar på á ca 400 gram, hängmörad i oändlighet. Såklart att alla i familjen måste ha varsin, men en bit per person räcker gott. Sparsamhet är en dygd. Vi får se om det räcker till en matlåda? Våra middagar är långa och utdragna, fast på ett positivt sätt. Nä, nu måste jag sluta. Grillen börjar bli varm.
Ja just det, glöm ännu inte att gå in och rekommendera mig till jobbet som vininspiratör. Det finns en stor blå knapp där nere till vänster som inte går att missa. Tryck på den. Jämför mig gärna med de andra kandidaterna så blir det mer tydligt om just varför.

Grillad högrevskärna – recept 4 personer
1,3 kg hängmörad högrevskärna
2-3 msk flingsalt
svartpeppar
1/2 dl olivolja

Parmesanaioli – recept 4 personer
2 dl majonnäs (helst hemgjord)
1 dl finriven parmesan
1/2 tsk dijonsenap
1/2 pressad vitlök
1 msk citronsaft (färskpressad)

Gnugga in bitarna av högrevskärna med olivolja, peppar och salt. Jag köpte en finare grillkrydda över disk, men insåg genast att jag skulle följt mitt hjärta och hjärna och bara struntat i den. Huvudregeln är – ju finare kött – desto färre kryddor. Låt sedan ligga och vila på köksbänken i någon timme.
Gör parmesanaiolin. Blanda majonnäsen med samtliga ingredienser och låt vila i kylen. Har du tid, men även om du inte har, så är den fortfarande så mycket bättre med hemgjord majonnäs. På bra ägg. Fuska inte med äggen. Är det vardag unnar jag mig ofta en färdig Hellmann´s. Det är svårt att erkänna, men så är det. Smaka av sältan, saknas något, mer ost?
Parmesanaioli får gärna vara lite trög av ost. Ta fram aiolin några minuter innan servering, så att den inte är kylskåpskall.
Torka av den större delen av oljan från köttet när det börjar bli dags för grillning. Grilla sedan högreven indirekt med glöden vid sidan av. Jag lägger kol till höger och vänster och grillar i mitten. Använd lock om sådant finns, men låt emellanåt kolen få luft i några minuter, så att den inte dör ut och ligger och fulpyr. Inte gott. Snåla inte heller på kolen eller briketterna, det blir så himla tråkigt och smakar dessutom illa när man måste fylla på vart efter. Lägg i så att det räcker från början. När köttsaften börjar komma ut ur de tunnare eller sämst melerade bitarna, börjar det bli lagom att ta av köttet. Låt sedan vila på fat i cirka tio minuter innan ni äter.

innan högrevskärna

 

Carlana – mitt vin

”Carlana är generöst vinigt och skapat så som vinet var tänkt från början, i dess vagga. Hon är vacker, okomplicerad och har variation. Där finns inga undertoner som stör, bara inslag som berikar. Jag kan i dofter förnimma vinets olika element, för att sedan i munnen uppleva hur allt går ihop i en komplex helhet – till mitt vin. Min upplevelse är äkta och obesvärad. Jag föreställer mig vin, så som det smakade en gång. Vinets hela idé gör sig tydlig. Jag blundar och erfar jorden, naturen, människorna och det hårda arbetet. Jag känner mig ödmjuk och tacksam, vis om att jag endast är en liten del av något större.
Där sitter jag med mitt lerkrus. Stolen vickar lite på den stenbelagda förgården. Huset bakom mig har skonsamt patinerats av väder och vind. Här går allt långsammare. Framför mig breder landskapet ut sig och jag skådar ändlösa rader av vinstockar – raka och böljande på en gång. Jag betraktar de gröna kullarna på avstånd, men de upplevs ändå så nära att jag med min utsträckta hand kan röra vid dem. På min andra sida skyddas jag av cypresser och olivträd och vägen som leder upp hit ger en förunderlig känsla av att bara gå åt ett håll. Sinnesintrycken är överväldigande.
I denna unika miljö vill jag dröja mig kvar. Med sina egenskaper och traditioner utgör den grunden till mitt vin. Jag slår upp ett glas till och delar det med den jag älskar. Som dess namn – Carlana – antyder, så har vinet gjort mig fri. Lugnet infinner sig och i detta ögonblick släpper jag allt.”

Beskrivningen ovan berättar hur jag vill att ett vin ska upplevas, om jag fick gör ett själv det vill säga. Idén kom efter en på nätet utlyst tävling om att under en begränsad tid få arbete som vininspiratör. Förutom att författa en beskrivning av vinet var det enda krav som fanns  att man gillar att kombinera mat och dryck. Eftersom det är ungefär det enda jag gör, så såg jag här min chans.
Arbetet ska utföras på plats i Toscana, Italien. Under en veckas tid i höst får vinnaren chansen att tillsammans med vinhuset Ricasoli ta fram ett nytt vin som sedan ska säljas på systembolaget. Smaken är upp till mig, eller vinnaren åtminstone.
Det första steget till ära och rikedom är att beskriva vinet. Enkelt. Det här är min grej, tänkte jag och satte igång. När jag sedan ska lämna in mitt bidrag med beskrivning, inser jag att det var 250 tecken som gällde. Inte 250 ord.
Med en beskrivning som i mina ögon är för bra för att kasseras hamnade den istället här. Sedan måste jag bara lista ut vad jag ska göra med den hashtag jag tilldelats. #baronericasoli275 – Vad betyder det, vad jag gör jag med den?  Twitter och Instagram – javisst, men hur då? Tydligen gäller det att med inspiration och framfötter, visa upp sig på både Twitter och Instagram. Jag har lite att ta tag i.
Vill ni stödja mig i min strävan att få åka till Italien och göra verklighet av min vinfantasi,  eller tycker ni bara att min idé om vin låter intressant? Gilla vad som skrivs på Instagram, med hashtagen #baronericasoli275. Retweeta, tryck och klicka, eller vad man nu gör? Jag är tacksam för allt stöd jag kan få.
Om ni vill kan ni via denna länk rekommendera mig.

Bookmaker´s toast – gentrifierad street food

Någon blev häromdagen tipsad om att gå in här på bloggen för att se en beskrivning om hur man konstruerar en kompetent Bookmaker´s toast. Till dennes besvikelse fanns här ingen att få…

sjung vackert om kurrande magar, sjung vackert om Bookmaker´s toast ändå. Den Bookmaker, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få, för den som med mage förbannats, är Bookmakern en Bookmaker ändå.

Förlåt, jag var bara tvungen. Nu fortsätter vi. Skärpning tänkte jag, så kan vi inte ha det. En matblogg utan en Bookmaker´s toast är ingen riktig matblogg.
En Bookmaker´s toast handlar egentligen bara om att inte spara på råvarorna. En bookmaker ska vara kaxig, överdådig, smaskig och störst, men ändå kännas skapad lite i förbifarten. Tänk er en hel drös med superlativ, med några få inslag av feng shui. En Bookmaker´s toast ska vara opretentiös, som gentrifierad street food, eller som en socialt statussänkt och filtrerad lyxmåltid. Ansträngningen bakom får inte synas, varför det är den givna maten för grabbkvällen. Den väl kylda ölen får ackompanjera och är för dagen upphälld i isade glas som skapar ringar på bordet. Det blir lite slabbigt, men ingen bryr sig. Servetter saknas. Alla har fullt upp med sin bookmaker.
Oxfilén och brödet ska stekas i samma panna som baconet innan. Baconet har självklart stekts i smör. Det har jag lärt mig av Lars-Johan. Det var Lasse som introducerade bookmakern för mig. Den har liksom lite av hans signatur över sig. Det är rejält, manligt, okomplicerat, kapabelt och utan krusiduller.
Ikväll tar jag en extra öl och tänker på dig. Något jag ofta gör när jag står där i köket. Tänker på dig.
Nu. Dags att sluta, innan detta inlägg förvandlas och helt plötsligt blir väldigt omanligt.
Trevlig helg.

Bookmaker´s toast – recept 4 personer
800 g oxfilé (4 bitar)
280 g bacon (2 pkt)
2 vitlöksklyftor (finhackade)
4 tjocka skivor levainbröd
3/4 huvud bladsallad
1 rödlök (skivad)
2 tomater (skivade)
2-3 dl béarnaise
4 msk riven färsk pepparrot
4 msk dijonsenap
4 äggulor
smör att steka i

Dela baconet en gång på mitten. Så att man får lite kortare skivor. Stek sedan all bacon i smör. Den ska bli lite knaprig. Lägg över baconet på ett hushållspapper. Dra av pannan från värmen.
Finhacka vitlöken.
Värm upp pannan till stektemperatur igen. Vänd skivorna i baconfettet och stek sedan tills vacker färg uppstår på båda sidor. Mot slutet tillsätts den hackade vitlöken. Vitlöken får inte blir för bränd, men ska ge lite smak. Ta upp brödskivorna och lägg upp på 4 tallrikar.
Stek sedan köttet. Det ska helst bli rödrosa, med en innertemperatur av ca 55-57 grader.
Under tiden oxfilén steker, hacka och skiva samtliga grönsaker. Riv pepparroten och separera äggen.
När köttet stekts färdigt ska det vila en stund på en kall tallrik. Täck med folie. Skär sedan upp oxfilén i mindre bitar av valfri storlek.
Bygg sedan din Bookmaker. Börja med att bred dijonsenap på brödet, lägg sedan på salladen. Fortsätt sedan vidare med bacon, oxfilé, tomat och rödlök, samt salt och grovmalen svart peppar.
Avsluta med béarnaise, den rivna pepparroten och äggulan.
Använd bara den mängd av ingredienserna att det fortfarande ser aptitligt ut. Måttsättningen är mer sttat för att ingen ska stå utan. Det är bättre att gästerna får fylla på vartefter.
Äggulan smälter ihop med köttet och lägger sig som en underbar hinna i gommen. Pepparroten fångar upp och kompenserar mot de fetare ingredienserna. Det är toppen med pepparrot på toppen. Béarnaisen bara är.

Bookmaker´s toast

Sallad Nicoise – klassisk sallad

För kallruggigt att grilla, för vårigt för gryta eller stek, men ändå dags att handla? Lösningen är en matigare sallad – Salade Nicoise.  Salladen med ursprung i Provence och Nice, varav namnet. I ärlighetens namn har jag aldrig bemödat mig att ta reda på vad en sallad Nicoise egentligen är eller innehåller. Jag har vetat om att den kommer i många varianter och efter att ha läst på lite ytterligare får jag det bekräftat. Det är närmast omöjligt att hitta ett recept att kalla det rätta. Äkta och och riktigt däremot. För kanske är det så, att sallad Nicoise är just ett litet ihopplock av vad som är bra för tillfället. Det finns inget rätt och fel. Åtminstone är det den förklaringen jag nöjer mig med. Använd det som säsongen erbjuder. Ett uttjatat, men bekvämt och bra sätt att variera sin mat och kost över året. Jo, förresten. Ett fel kan man göra. En svensk kock med den ädlaste av stjärnor på sin krage lagade sallad Nicoise i TV nyligen. Med tonfisk. Tonfisk på burk. Det är fel. Så fel. Det ska vara sardeller. Eller tonfisk. Färsk tonfisk. Riktig tonfisk.
I en artikel skriven av en matkrönikör och journalist som jag respekterar, träffar denne en äldre dam från Provence. Hon har en bestämd uppfattning om hur denna Salade Nicoise ska tillredas. Jag fastnar för historien och tänker därför laga min sallad Nicoise efter hennes idé och med hänsyn till säsong.
Sallad överlag har alltid funnits lite i min periferi, sällan hamnat på bordet. I och med att den idag faktiskt står där, ger den er en inblick i hur bra och smart den är. Ska en sallad ha en chans att hamna som ensam huvudrätt på mitt bord, krävs lite mer hjärta, uppfinningsrikedom och spänning. Ett glas rosé.
Ett läckert franskt namn – Salade Niçoise – vars uttal man på skojfranska kan leka dialektalt med, gör inte saken sämre.

Sallad Nicoise – recept 2 personer
4 ägg (mellankokta)
1 (litet) huvud färsk bladsallad
2 nävar ruccola
20 st sugarsnaps
10 st rädisor (tunna skivor)
8 cm stjälkselleri (finhackad)
2 salladslökar (skivade)
2 tomater (i klyftor, utan öga)
10 sardellfiléer i olja (delade på längden)
1 glasburk Kronärtskocka marinerad i olja (ZETA)
12 urkärnade kalamataoliver
olivolja
flingsalt

Koka äggen och kyl dessa så att gulan inte riktigt stelnar helt. Skölj och skär sedan bladsalladen. Lägg ner i en bunke. Ha i ruccolan hel.  Koka upp vatten. Släng ner samtliga sugarsnaps och låt ligga i en minut. Dra av från plattan och ta upp samtliga sugarsnaps ur vattnet. Lägg åt sidan. Skiva rädisorna och hacka sellerin. Sellerin kan gå ner i bunken med sallad. Skvätt i bunken ner lite olivolja och blanda runt. Låt stå. Klyfta tomaterna och dela sardellerna på längden. Skala och dela äggen. Dags att bygga tavlan. Lägg upp innehållet i salladsbunken på botten av två tallrikar. Placera ut äggen, rädisorna, sugarsnaps och bitar av kronärtskocka. Avsluta med sardeller och oliver. Skvätt sist olivolja över hela tallriken och toppa med lite flingsalt. Förhoppningsvis har det nu blivit grillväder. Det gör inget. Sallad Nicoise väger upp. sallad nicoise

Club Sandwich – ett värdigt avslut på helgen

Söndag och tid för en riktig klassiker. Club sandwich. Eller clubhouse sandwich om man så vill. På söndagar finns det tid att lägga lite extra tid på maten. Det är alltid kul att göra en riktig klassiker till lunch, brunch eller eftermiddagssnack. Inte sjutton ska man behöva vänta till middagen med att laga något roligt. Dina smaklökar förtjänar något bättre och tidigare. Man kan tycka vad man vill om det amerikanska köket, men det där med mackor kan de. Det finns ju en anledning till att den har blivit just en klassiker. Club sandwichen. Vill man, kan man servera den med pommes frites eller en nyttigare sallad.
Club sandwich består i grunden av tre skivor rostat bröd, grillad eller stekt kalkonfilé, bacon, sallad och tomat. Jag lägger dessutom till saltgurka, koriander, ost, majonnäs och lite rödlök. Snåla inte på majonnäsen, en club sandwich ska vara riktigt juicy och svår att äta. Man ska bli kladdig, det hör liksom till. Använd bestick om du vill. Torr smörgås gör ingen glad. Ska det göras så ska det göras ordentligt. Brödet får med fördel vara av det lite grövre slaget. Snåla inte med ingredienserna, fyll upp lagren ordentligt och tryck ihop. Två spett håller ihop halvorna. Dela din club sandwich i två bitar på diagonalen så att innehållet blottas vid servering.

Club sandwich – recept 4 personer
12 skivor grövre rostbröd
400 g grillad eller stekt kalkonfilé
4 skivor smältost av cheddar eller emmentalertyp
1 pkt bacon (knaperstekt)
saltgurka i skivor
16 körsbärstomater (finhackade)
1 rödlök (hackad)
ca 2 dl majonnäs (Hellmans)
isberssallad (strimlad)
1/2 kruka koriander (hackad)

Grilla eller stek kalkonfilen. Lägg på osten när kalkonfilén vänts för sista gången. Stek baconen och låt sedan rinna av något ovanpå papper. Låt vila och svalna något.
Rosta brödet och bred sedan på med majonnäs när skivorna har svalnat. Dela kalkonfilén i tunna skivor och bygg upp din club sandwich med bröd och sallad i botten. För resten av ingredienserna finns det ingen rätt ordning. Se bara till att inte glömma något. Det här är onyttigt, fett och salt, men upplevs nästan nyttigt och är otroligt gott. Precis något man vill ha så här en söndag för att avsluta helgen med värdighet.

club sandwich