Lättstekt gravad lax med stuvad potatis och bladspenat

Det såg bokstavligen ljust ut i förmiddags. Hoppet började lysa om ännu en vårgrill. Jag hade många idéer och jag lös upp lite för en stund. Då jag senare på eftermiddagen tittar mig omkring för att lokalisera bullret inser jag hur det faktiskt vräker ner regn, snö och hagel utanför vårt plåtskal till kontor. Så mycket för den grillningen. Nåja, nu blir ju joggningen inställd i varje fall. Alltid något.
Smaken för mat ändras med årstiderna. Jag har alltid mina perioder, äter mer sällan fisk på vinterhalvåret. Skaldjuren är alltid av förklarliga skäl särskilt närvarande under sommaren. Kvällens middag får därför bli en somrig ersättningsrätt för den förlorade grillningen.
Från när jag fortfarande pluggade minns jag att det var en riktigt bra cateringfirma som under kort period tog över driften av lunchserveringen på Juristernas hus i Frescati. Tyvärr försvann de precis lika fort som de kom. Jag antar att det beror på att de lagade för bra mat för att det skulle vara lönsamt. Studenterna verkade ändå föredra den snabbstekta, saltinjicerade och utbankade kycklingfilén med pommes frites och bea på Sjabbis. Jag kan ha misstagit mig på restaurangens namn, men är inte särskilt ivrig att minnas heller.
En rätt som jag minns att jag fick serverad när jag fortfarande trodde att jag skulle bli något, var en lättstekt gravad lax med stuvad potatis.  Somliga kanske är av en annan åsikt, men för mig kommer lax och stuvad potatis alltid att vara sommarmat. Sältan från den gravade laxen blir efter den snabba stekningen extra påtaglig och passar därför bra till all den dryck man måste kasta i sig en varm sommardag. Öl. Öl är gott till, även om ett glas citronvatten är att rekommendera under varma dagar. Idag är det inte varmt.
Som sagt. Var försiktig med sältan i potatisen. Servera laxen i mindre portionsbitar så är saken biff. Eller lax.

Lättstekt gravad lax med stuvad potatis och bladspenat – recept 4 personer
600 g gravad lax
12 st mandelpotatisar
ca 7 dl mjölk (3%)
ca 200 g bladspenat
1 dl torrt vitt vin
2 schalottenlökar
1/4 solovitlök
3 msk smör

Skala potatisen och dela dem på längden. Lägg ner i en kastrull och täck med mjölk. Låt sedan sjuda långsamt utan lock.
Dela under tiden den gravade laxen i munsbitar. (Jag har mitt egna recept på gravad lax, men när jag gör denna rätt köper jag oftast en färdiggravad. Den egna är helt enkelt för god för att slänga ner i en panna). Dela den gärna i vinkelräta snygga kuber.
Smält sedan lite smör i en stekpanna. Kasta ner de hackade lökarna och stek mjuka i smör. Tillsätt vinet och låt i stort sett allt koka bort. Tillsätt sist bladspenat. Låt stekpanna stå kvar på låg värme tills all spenat släppt vätskan och krympt till en bråkdel. Ställ åt sidan.
Nu är det dags att koncentrera sig på potatisen igen. Om potatisen börjar bli färdig, men mjölken är för lös reder jag av mjölken med lite vetemjöl. Ligger potatisen för nära perfekt tar jag upp den med en hålslev och reder mjölken för sig.
Stek sedan den kubade laxen hastigt i smör. Pannan bör vara riktigt het. Jag försöker ofta spara minst en sida ostekt för skylta med laxens underbara färg. Laxen ska knappt vara mer än ljummen vid servering, men en fin stekyta är alltid snyggt. Dra av pannan från värmen. 
Para återigen ihop potatis och stuvning, men även spenatblandningen. Värm eventuellt på lite, rör ihop och servera med de vackra laxbitarna på vitt fat. Valet mellan iskall lager och citronvatten är ert.

lättstekt gravad lax

Ostron Rockefeller – att ta vara på ledig tid

Ikväll är familjen solo. Det känns ganska skönt, även om det inte är någon garanti för att det inte dansas, stannas uppe sent eller sjungs högt. Vi är nattugglor alla tre och sover därför ofta alldeles för länge på helgerna. I andras ögon. Det värsta jag vet är att vakna på måndag morgon och ångra att jag inte sov ut ordentligt under helgen. Jag har sällan dåligt samvete för att jag sovit för länge. Vadå förlora tid? Den tog jag ju igen med råge i natt, efter att ni morgonpigga somnat i soffan till Skavlan. Själv försköt jag bara den vakna tiden. TV är förresten inget vi bryr oss om överhuvudtaget på helgerna, så där tog jag ytterligare några pluspoäng. Vem ligger på minus nu då? En annan fördel med att vara vaken när det är mörkt ute, är att man inte behöver bry sig om vädret. Det är sol jämt om man bara inbillar sig det. Just då råkar man bara inte se den. Dessutom är trädgårdsbelysningen mycket snyggare under sen kvällstid. Vad är meningen med att fylla trädgården med glödljus om man ändå inte är vaken för att se spektaklet?
Efter förra helgens lyckade försök att övertyga syster om att ostron är något fantastiskt, måste jag bara göra om samma rätt igen. Ostron Rockefeller är en klassisk rätt och en ny favorit som ockuperat mina tankar under större delen av veckan. Syran från vinet, sältan från ostronen tillsammans med grädden och den lite krämiga osten är verkligen något extra. Att ostron Rockefeller går snabbt att göra och inte kostar en förmögenhet är ännu en anledning att laga dem. Att man inte gillar ostron är inte längre  ett hållbart argument. Jag tror att vi hoppar varmrätten idag och äter ostron i två omgångar istället. Efter det fyller vi på bordet med lite goda ostar och något mer gott att dricka. Än finns det tid kvar. Vickningen serveras först någon timme efter midnatt.
Känns det svårt att laga ostron? Nedan följer en komplett bildguide till ostron Rockefeller.

Ostron Rockefeller – recept 2-4 personer
12 ostron (inkl. vätskan)
1 1/4 dl torrt vitt vin med bra syra
1 tsk koncentrerad fiskfond
2 msk smör
1/4 solovitlök (finhackad)
2 schalottenlökar (finhackade)
ca 140 g bladspenat
2 dl grädde
2 msk ströbröd
cheddarost (riven)
tabasco efter smak vid servering
4 dl grovsalt

Sätt ugnen på högsta värmen. (Max 300 grader).
Öppna ostronen och spara vätskan. Lossa köttet och spara den kupade delen av skalen. Sila vätskan från ostronen genom en fin sil.
Koka upp vinet med vätskan från ostronen. Sänk värmen något och lägg ner ostronen. Låt sjuda i en minut. Plocka upp ostronen och lägg åt sidan.
Tillsätt fiskfonden och grädden till vinet och fortsätt sjuda. Såsen ska reduceras tills ca 1,5-2 dl återstår. Skynda långsamt.
Lägg ner smöret i en kastrull. Tillsätt all lök och stek mjukt och glansigt. Tillsätt sist spenatbladen och rör om sporadiskt tills spenaten släppt vätska. Volymen har nu minskat rejält. Smaka av med salt och peppar.
Förbered en ugnsform med grovsalt. Placera ostronskalen på saltbädden i formen. Fyll bottnarna med spenatblandningen. Lägg tillbaka ostronen ovanpå och slå gräddsåsen över ostronen. Pudra över lite ströbröd med fingrarna och toppa med riven ost.
Gratinera tills ostronen fått fin färg. Servera med champagne eller samma vin som använts i såsen.

ostron fortfarande i sin låda

ostron Rockefeller

Bladspenat precis nedlagd

...efter två minuter på svag värme

snart färdigt för att fylla skalen

ostronskalen fylls

nu på med ostron, gräddblandning, ströbröd och sist ost.

ostron Rockefeller

ostron Rockefeller

ostron Rockefeller

MIddagen är serverad

Mojito – fredagsdrinken

Vi var och shoppade hos en välkänd matgrossist förra lördagen. På kvällen skulle vi få extremt fint besök och ville därför ha tag i något extra. Väl framme vid kassorna så stod de där igen. Sofia har tjatat i något år nu. Själv har jag spelat svårflörtad och kanske inte visat att jag faktiskt smält lite för varje gång. Den här gången blev det för mycket och jag kunde inte längre hålla mig. Vi stod länge och tänkte på hur många vi skulle ha. Det räcker ju inte med två, ej heller fyra, men kanske med sex? Personligen föredrar jag minst sex. Egentligen vill jag ha mer, men ibland får man nöja sig med det. Jag velade och tog, tvekade igen och ställde tillbaka för att sedan lyfta upp igen. Till slut släppte jag allt, tog ett steg åt sidan och lyfte upp den helt oöppnade kartongen längst in. -”Vi tar alla tolv. Kom. Nu går vi.” För en gångs skull skakade Sofia inte på huvudet. Det var näst intill inga miner alls, utöver det lilla leendet som endast blygsamt avslöjade hur lycklig hon egentligen var. På vägen mot kassan tror jag mig ana att hon faktiskt gjorde hoppsasteg bakom min rygg. Allting gott. Otroligt vad några nya drinkglas kan göra med humöret. Sofia är lätt att få på bra humör. Det är en positiv egenskap.
En väl kyld Mojito vid rätt tillfälle är svårslagen. Under senare tid har jag experimenterat så mycket med att variera drinken att jag nästan glömt originalet. Det har blivit hallonmojito, chilimojito, passionsmojito eller mojito med ingefära. Det vore dock en skymf mot originaldrinken att låta en kopia få inviga de nya glasen. Därför gör jag idag en originalmojito med extra mycket mynta. Att mojito påminner om sena ljumna sommarkvällar är en omständighet jag kan acceptera.

Mojito – originalet – recept 1 drink
6 cl ljus rom
3 cl färskpressad limejuice (en välurpressad lime)
10 rejäla myntablad gärna mer
4 tsk ljust muscavadosocker
Fyll upp med sodavatten

Häll ner limejuicen i ett drinkglas tillsammans med socker och mynta. Muddla sedan allt mot botten av glaset. Tillsätt romen och blanda så att sockret löser sig. Fyll upp glaset till minst 3/4 med krossad is. Toppa upp med sodavatten och rör om. Garnera med mynta.
(Ibland gör jag den med mörk rom. Det går lika bra, även om originalet görs med just ljus rom).

mojito

Grillat lamm med rosmarin, vitlök och citron

Ibland så bara lyckas man. Lite av äran måste jag få ta åt mig, även om jag till största delen har råvaran att tacka för fredagkvällens underbara middag. Det ville sig så väl att det serverades grillat lamm från Bjumisträsk utanför Kalix. Vi har några vänner med anknytning därifrån vars föräldrar håller lamm som vi brukar hälsa på på somrarna. Ja, vi brukar faktiskt hälsa på lammen. Även om det inte är för lammens skull vi åker dit. Det är samma visa varje gång, man känner sig aldrig så populär som när man går in i hägnet. Samtliga lamm kommer omedelbart fram och skuffas i tron att det ska bjudas på något gott. Det kanske inte låter så speciellt, men det är lite exotiskt. Från samma gård serveras vi små frukostägg. Äggen är otroligt välsmakande och har en äggula som jag någon dag hoppas få lägga som solöga på en pannbiff med lök.
Många skulle säkert ha svårt att grilla samma lamm som de bara några månader innan har klappat. Jag tänker på det lite omvänt. Jag har svårare att äta ett djur som jag inte har klappat, ett djur som jag inte vet hur det har hållits, som jag inte vet vad det har ätit, eller hur det har skötts. Tyvärr har jag inte möjligheten att ”klappa” alla djur som senare hamnar på min tallrik och det är väl tur. Efter att ha träffat grisarna i julas så insåg jag ändå hur blödig jag är.
Vi startade fredagskvällen med klassiska ostron Rockefeller. Det är otroligt hur gott det kan vara. Det tar lite emot, men jag måste erkänna att jag smakmässigt faktiskt föredrar gratinerade ostron framför de som man bara serverar rakt upp och ner. Känslan av färska ostron och champagne går dock aldrig att slå. Kombinationen har för mycket glans och glamour över sig för att kunna se sig slagna av de gratinerade. (Ostron Rockefeller kommer att få ett eget inlägg inom kort. Egentligen lagade jag ostron bara för att visa min syster att hon visst tycker om ostron. Alla tycker om ostron, de vet bara inte om det ännu).
Själva middagen var i grund och botten ganska så enkel. Det behövs inte så mycket tillbehör till ett lamm med den kvalitén. Utöver peppar och salt lät jag de olika styckdelarna vila med rosmarin, citron, vitlök och olivolja. Till det grillade köttet serverade jag en chevrékräm på en opastöriserad chevréost som rullats i aska. Jag är svag för chevréost till lamm. Hemma hos mig kan man lugnt säga att de två råvarorna verkligen funnit varandra. Mest för syns skull serverades även klyftpotatis med vitlök och rosmarin. En välluftad Brunello fick rita dit den sista pricken.

Grillade styckdelar av lamm med rosmarin, vitlök och citron – recept 4 personer

1 lammsadel
10 kotletter
revbenen från ett lamm
2 solovitlökar (grovt hackade)
1 kruka rosmarin (bladen grovt hackade)
1 citron (saften)
2 dl olivolja
salt & svartpeppar
flingsalt
200 g chèvreost

Ta fram chèvreosten.
Hacka rosmarinen ganska fint. Sedan vitlöken grovt. Pressa citronsaften över de parerade lammdelarna. Slå över olivolja, vitlök och rosmarin. Salta och peppra. Arbeta in kryddorna och oljan i köttet. Använd händerna. Täck sedan och ställ undan på köksbänken i minst en timme.
Under tiden förbereder jag chèvrekrämen. Är osten riktigt fin och smakfull blandar jag den bara med någon skvätt olivolja, lite peppar och salt. Det är allt. Ibland slår jag en skvätt vispgrädde i, en annan gång lite creme fraiche. Ibland smakar jag av med lite citron- eller limejuice. Det beror helt på osten. Idag räckte det med ost och lite olivolja.
Servera med klyftpotatis.

grillat lamm

Cutecumber – fredagsdrinken

Livets ekorrhjul spann på i rasande takt och plötsligt var det fredag igen. Helgen är här. I måndags kändes fredagen mest som en utopi. Nu är den plötsligt verklighet. Jag blir lika överraskad varje vecka.
Vad har hänt i veckan då? Jo, jag har motionerat som det så fint heter. Gör man det får man kondition och blir smal och snygg. Har jag hört. I spegeln lyser resultaten ännu med sin frånvaro. Gör jag något fel, det har ju snart gått en vecka nu?
För mig får frisksportargrejen ikväll fungera som ursäkt för att blanda en charmig fredagsdrink och laga god mat. Imorgon tänkte jag fortsätta, för att på söndag avsluta på liknande sätt. På söndag blir det dock ingen fredagsdrink. Det säger sig självt. Då heter det söndagsdrink.
Vi har denna vecka gjort tre pass. Det innebär att jag har två goda kvällar till godo efter den här. Igår när vi var ute och fisjoggade, så menade Sofia att vi i sommar, under kommande semester, ska ha som regel att varje vinkväll i trädgården först måste föregås av en löparrunda och ett pass i utegymmet. Först tänkte jag påminna Sofia om att regeln inte är ny, men hann precis stoppa mig själv. Knepet är att bara hålla med. Locket på-metoden har fungerat bra tidigare år. Vi skapar samma regel inför varje semester, bara för att efteråt inse att vi tagit ut vinkvällar på ”kredit” ungefär 25 dagar i rad.  Det är klart. Sofia ger sig under semestern alltid ut lite sporadiskt. Lite nytta gör det ju, men egentligen är det nog mest för att lura sig själv. Själv brukar jag klara mig undan med den ena dåliga ursäkten efter den andra. Det finns alltid en solbränna att bättra, en måltid att förbereda eller ett vin att  lufta.
Gin och fläder är erkänt bra tillsammans. Gurka och gin gör sig också bra ihop. Här är de tre ingredienserna kombinerade i en vårig fredagsdrink. En härligt grön Cutecumber. I större sällskap passar denna drink utmärkt som bål.

Cutecumber – recept 4 drinkar
2 rejäla saftiga gurkor
1 tumme skalad färsk ingefära (finriven)
1 citron (den pressade saften)
1,5 dl  flädersaft (blandad)
4 cl koncentrerad flädersaft
1 dl äppeljuice (Tropicana Cloudy Apple)
1,6 dl gin

Lägg in cocktailglasen i frysen. Se gärna till att alla ingredienser är kylskåpskalla. Annars går det bra med lite is i glasen.
Skiva gurkan grovt och ha ner i en mixer. Riv ner ingefäran.
Tillsätt sedan resten av ingredienserna. Mixa tills allt är slätt. Sila sedan allt. Smaka eventuellt av med mer eller mindre gin. Ibland behövs kanske mer juice. Det beror ganska mycket på gurkornas kvalitet.
Servera i de kylda frostade glasen med is. Håll tillbaka skummet när drinkarna hälls upp. Garnera med lite citronzest.

Tonfiskcarpaccio i två variationer – fredagsmat

Det har varit en bra matlagningsvecka. Om vi mörkar köpepizzan igår så känns veckan som en seger. Grillen har blivit flitigt använd och våren har verkligen satt fart på suget att laga mat.
Grytornas tid är över och de blekare rotfrukterna byts ut mot krispiga spröda primörer sprängfyllda med klorofyll.
Som vanligt när det är fredag så försöker jag anstränga mig lite extra. Idag tänkte jag göra två variationer på tonfiskcarpaccio. Jag delar upp middagen i två omgångar. På så sätt hinner man få tillbaka aptiten då rätterna ändå är ganska lika. Vill man går det bra att byta ut den ena rättens tonfisk mot svärdfisk. Varför inte bara göra en rätt och servera den som förrätt?
På den första sittningen finner man en sotad tonfiskcarpaccio med örtig olivolja, lite rödlök och konfiterad äggula. Kvällens andra variant har mer asiatiska toner i sig. Utöver de tunna skivorna av tonfisk, finner man en tunn sås på sesamolja, japansk soya, risvinäger och ingefära. Till det en isad rättika. I övrigt pyntar jag tallrikarna med sådant jag finner hemma. Färger är fint och grönt är skönt.

Sotad tonfiskcarpaccio med konfiterad äggula – recept 4 personer
300 g färsk tonfisk
3 msk olivolja
salt & peppar
1/3  solovitlök
några timjankvistar (bladen)
4-6 dl olivolja
4 äggulor* (ekologiska)

Tänd grillen.
Vänd tonfiskbitens yta i olivolja. Salta sedan ytan på tonfisken rejält med flingsalt. Gå över några varv med svartpepparkvarnen. Torka av överflödig olja.
När grillen och gallret har blivit riktigt hett är det dags att grilla. Jag grillar tonfisken i ca 1/2 minut på varje sida. (Använd gärna ett teflonnät för att behålla fisken yta ”hel”). Linda sedan in i plastfolie och låt svalna i kyl.
Sätt ugnen på120 grader varmluft.
Hacka vitlök och timjan grovt. Värm sedan upp ungefär hälften av olivoljan med vitlöken och timjan. Blandningen får gärna stå en stund för att dra ur smakerna.
Slå ned den andra hälften av olivoljan i liten ugnssäker form som precis rymmer alla äggulor och den totala mängden olivolja.
Lägg försiktigt ner de rå äggulorna med olivoljan i ugnsformen.
När jag sett till att värmen på olivoljan med örter och vitlök har en temperatur på 85 grader slår jag över den över äggen. Äggen ska täckas helt. Tillsätt i värsta fall mer olja.
Låt gå i ugn i 10 minuter. Ta sedan ut och låt svalna i oljan.
Äggulorna ska ha en tunn fast yta med en krämig och trögflytande kärna. Fiska varsamt upp gulorna direkt vid uppläggning.
Skär tonfisken i tunna skivor och lägg upp.
Garnera med lite av den silade oljan från äggen, lite rödlök, några (valfria) örter och äggulorna.
*(Ett tips är att göra några äggulor extra då de är sköra och ganska lätt brister).

Halstrad tonfiskcarpaccio  asian style – recept 4 personer
300 g tonfisk (eller svärdfisk)

Jag gör tonfisken liksom ovan. Sotad eller halstrad är den högtravade kockens olika benämningar på samma sak. Har man slöa knivar kan lägga i tonfisken i frysen efter grillningen. Låt den i så fall ligga  i 20-30 minuter. Den blir då lite enklare att skiva.

Isad rättika
1 rättika
vatten med is

Riv rättikan. Lägg sedan ner i vatten med is och låt ligga i 10 minuter. Låt rinna av i durkslag. Lägg sedan upp direkt på tallrik.
(Idag serverar jag min isade rättika på tunna skivor av krispiga polkabetor. Jag älskar färgkombinationen. Pynta tonfisken med sesamfrön, gärna svarta).

Asiatisk sojasås (bas) – recept 4 personer
0,25 dl japansk soja
0,25 dl risvinäger
0,1 dl sesamolja

Smaksättning – ingefära
1 liten tumme fint riven färsk ingefära

Smaksättning – fisksås
2 tsk fisksås

Gör såsbasen två gånger i två olika skålar. Tillsätt riven färsk ingefära i den ena. Fisksås i den andra. Rör om väl i båda skålarna. Servera till tonfiskcarpaccion ovan.

sotad tonfiskcarpaccio

tonfiskcarpaccio

tonfiskcarpaccio

Coco Loco – fredagsdrinken

Precis när jag nästan gett upp om vad jag ska hitta på av grejerna i barskåpet slår det mig. Jag skjuter upp dörrarna i det stekheta uterummet och den bara uppenbarar sig. Coco Loco. Dagens fredagsdrink. En bortglömd Hawaiiansk pärla. En fruktigt mjölkig exotiskt soldrink, en värdig utmanare till den mer klassiska Piña Coladan. I ärlighetens namn vet jag inte hur många vi fick ner när vi partade loss i Waikiki för alldeles för länge sedan.
Varenda gång vi tittar på Hawaii five-O måste jag snabbspola mig genom signaturen. Det är alltför plågsamt att se platsen vi upplevde och älskade under två alldeles för korta veckor. Om de ändå kunde hålla sig borta ifrån vår strand, vårt hotell, vårt berg, våra barer och restauranger. Jag vet exakt hur filmteamet resonerar. Varenda säsong är det likadant.
”Först tar vi översiktsbild av Waikiki. Sedan flyger vi över samma plats igen så att Thomas får några bilder från riktigt nära håll. Han ska våndas. Följt av det tar vi allt och samma ur olika vinklar så att han verkligen blir påmind. Här missas ingenting. När vi är färdiga med signaturen kan vi väl åka förbi hans två favoritstränder på andra sidan av ön. Dagens bilkrasch förlägger vi utanför Duke´s. Visst var det restaurangen de åt flest middagar på? Helt säkert. Kan vi få in en närbild på en drink? Väl klara med det måste vi ha en vacker tjej med lei som aldrig gjort något annat än att stå på en surfbräda. Några dyra vattenleksaker i bakgrunden får göra sitt. Kanske en vit limousine som speglar sig i nattklubbsljuset ovanpå det? Avslutningsvis kör vi klippet med solnedgångarnas solnedgång. Bara för att vi kan. Det är ju här solen går ned på riktigt. Kan vi öka det röda och turkosa i färgerna? Behövs det inte? Tror ni att det räcker så, ligger hans hus ute än eller måste vi utöka signaturen till nästa säsong?
Jag hatar introt till Hawaii five-O. Att ha besökt Hawaii har sina nackdelar. Man spenderar varenda levande sekund med att längta tillbaka. Coco Loco får mig att kunna låtsas.

Coco Loco – recept 2 drinkar
6 cl Malibu (kokosrom)
6 cl mörk rom
1/3 banan
1,5 dl kokosmjölk
1,5 dl mjölk
2 tsk socker
ca 3 dl is

Kör samtliga ingredienser inklusive is i en mixer. Servera i glas, garnera med passionsfrukt, ananas eller vad ni nu kan hitta.

Coco Loco

Ceviche och sötpotatis – en magisk kombination

Det finns få smakkombinationer som kan matcha en syrlig ceviche med just sötpotatis. Den är magisk. När jag först hörde talas om den närmast obligatoriska kombinationen, var jag inte särskilt imponerad. Jag hade ju ätit ceviche tidigare utan sötpotatis och det gick hur bra som helst.
Sötpotatis och jag har en historia. Vi har genom åren sällan kommit bra överens, men ha då i åtanke att jag för ofta är alldeles för snabb att döma. Det gäller allt. Jag får ångra mig, men verkar ändå aldrig lära mig läxan. Jag ser på saken som att min medvetenhet om problemet på något sätt räcker. Att ändra sätt och inställning vore att gå till överdrift. Mina fördomar kring sötpotatis har antagligen att göra med någon Hillbilly från den amerikanska södern som tycker att sweet potatoe pie är den bästa av mat. Jag tycker annorlunda och där har jag blivit fast.
Idag tillagade jag sötpotatisen på ett annat sätt. Det rätta sättet. Jag förkokar sötpotatisen så att den i stort sett är färdig, sedan kryddar jag den snabbt med olivolja och flingsalt. Hastigt får den sedan slappna av på grillen. Grillränder, rökarom och lite krisp på ytan är målet.
Åter till cevichen. Jag älskar ceviche på lax. De mindre feta och vita fiskarna kan helt enkelt inte stå emot syran lika bra och det mesta av den positiva fisksmaken kan lätt försvinna. Använder man sig av vit fisk får man vara försiktig och kanske korta tiden som den ligger i marinad.
Som ni vet sedan tidigare är det Erika som har lärt mig. Erika är lite knepig med måttangivelser och ger inte gärna ut ett recept rakt av. Jag brukar bara få ingredienserna, men gillar det på något sätt. Det ger mig en chans att leka och experimentera. Jag ser det lite som att jag har en gåta att lösa. Kanske beror hennes tillknäppthet på att hon inte vill röja familjehemligheterna? Jag tror dock att Erika, liksom jag, snarare lagar mat mer på känsla. Det finns nog inget recept. Litar man på känslan är det svårt att skriva ner ett sådant i mängder. Det beror ju på råvarorna. Jag trilskas varenda gång jag skriver ett inlägg. Matlagning handlar om känsla. Är limen extra saftiga går det självklart åt en mindre. Behöver jag skriva det?
Nu är cevichegåtan löst. Det gör ingenting Erika att du är snål med måtten. Jag har löst gåtan nu, hamnade på ett villospår där ett tag. Den peruanska äldre damen hade nog bara druckit för mycket vin eller så ville inte hon heller avslöja sitt recept?
Ska jag stå för cevichen nästa nyår? Jag lovar att utgå ifrån din grund. En äkta peruansk ceviche. Ingen blek kopia. Ha ha.

Ceviche med sötpotatis – recept 4 personer
800 g färsk lax
4 limefrukter (juicen)
0,75 dl vatten
1 msk koncentrerad fiskfond
1 kruka koriander
1 rödlök (knappt)
1/2 habanero (finhackad)
2 stora sötpotatisar
olivolja
salt & peppar

Dela laxen i små bitar. Jag gör bitarna cirka 2×2 cm stora och 3 mm tjocka. Lägg ner i en bunke.
Pressa limejuicen ner i en mixer. Tillsätt ungefär 10 bitar lax, fiskfonden och vattnet. Mixa tills blandningen är helt slät.
Hacka habaneron och korianderna ganska fint. Jag använder mig även av stjälkarna, de hackas ännu finare. För mig är det en självklarhet att använda stjälkarna. Här sitter det mesta av smaken. Rödlöken hackar jag lite grövre.
Häll den mixade vätskan över laxen i bunken. Tillsätt habaneron, koriandern och rödlöken. Smaka på fisken och marinaden direkt. Salta lätt. Låt sedan stå i ca 30-45 minuter. Inte över en timme.
Innan serveringen smakar jag av med mer salt och eventuellt lite limejuice.
Under tiden cevichen drar till sig alla smaker ägnar jag tid åt sötpotatisen. Jag delar den i klyftor och kokar den i lättsaltat vatten. När sötpotatisen nästan är färdig tar jag upp den. Sedan slår jag över olivolja och havssalt. Sist kör jag den i några minuter på grillen för att få rätt yta.
Servera sedan i portioner eller som jag på ett enda stort fat. Till syrlig ceviche är det gott med ett friskt och fruktigt vitt vin. Kombinationen ceviche och en passande Riesling är att rekommendera.

ceviche och sötpotatis

ceviche och sötpotatis

ceviche och sötpotatis