Tankar från en flygplats – om öl och räkmackor

Det är något speciellt med räkmacka och öl på flygplatser. Lär av mig. En ost- och skinkbaguette med fruktsmoothie kan aldrig bli samma sak. Ölen är så god att den till och med får ersätta dagens fredagsdrink.
En resa börjar när den konstitueras med en tvåhundrafemtiokronorskombination av räkmacka och immig öl. En resa är en resa först när man står med den rangliga brickan i cafékön och undrar hur man ska få med sig handbagaget? En resa är inte en resa förrän personen framför i cafékön plötsligt stannar till för att tänka. En resa är inte en resa innan min räkmacka på brickan badar i öl.
En resa är en resa när man kontrollerat pass och boardingcard minst tre gånger. Ibland blir en resa en resa redan när man får panik för att man glömt passet och sedan kommer på att man ska flyga inrikes. När man beställer en andra öl och direkt därefter inser att det har blivit dags att gå till gaten, vet man att man ska resa. En resa är inte en resa utan att man kommer på att man är jättekissnödig och kön till toaletten är längre än den ut till planet. Med den övergivna hundrakronorsölen i tankarna och efter att ha försökt nå toaletten i några minuter ger man upp sin plats i kön. Först vid gaten nås man av beskedet att flighten är försenad och man påminns om hur det är att resa. Tid till toalettbesök har man fortfarande inte, att ställa sig längst bak i lämmeltåget ännu en gång är inte att tänka på. Så försenade är vi inte. Då planet taxar ut och det tighta bältet klämmer på min blåsa inser jag att jag ändå älskar att resa. När man reser får man öl och räkmacka. Nu blir det minisemEsther.

Överpris?

Halstrad sous videkotlett av rapsgris med romesco

info1
Det verkar svårare att kicka igång den här grillsäsongen än vad jag kunnat ana. Solen visar sig emellanåt, ofta när jag handlar eller sitter i bilen, men väl hemma igen och när grillen ska tändas slår det om till regn. Solen skiner gärna under skurarna, mest för att retas och var är värmen? Försommarvärmen har jag inte fått uppleva alls. Nåväl, kan man inte göra något åt vädret får man väl göra något med det man kan påverka. Jag tänker främst på mat och grillning. Innan kvällen är slut är det mitt mål att för länge sedan ha släppt all självömkan. Mig kommer det inte vara synd om. Jag har gett mig sjutton på att det här ska bli bra.
Idag hade jag tänkt att hoppa på en av mina favoritdelar från rapsgrisen. Kotletterna. Det är inte heller vilka kotletter som helst, utan riktigt matiga sådana där en stor del av benet lämnats kvar. Det handlar om saftigt sexiga fläskracks, som när jag är färdig med dem fullständigt kommer att smälta i munnen. Tiden då man stekte kotletter torra med margarin i en frasig teflonpanna är sedan länge förbi. Den nya tekniken är här och nu är det inte ens svårt att lyckas med kotletter. Jag planerar att senare i sommar även grilla en hel kotlettrad, men för dagen är kotletterna uppstyckade i bitar av en speciell anledning. Samtliga rapskotletter ska innan de grillas långsamt få gå i ett sous videbad. Fördelen med sous vide är att det mer eller mindre är omöjligt att under- eller överkoka sitt kött. Efter en viss tid får maten får den temperatur som vattenbadet håller vilket gör sous vide extra lämpligt för sådana saker som har ett litet temperaturfönster att spela med, som kotletter. Avslutar man med att låta grillen ge rapskotletterna en fin yta, där fettet relativt hastigt får karamellisera, har man inte bara något vackert framför sig. Man har även smaker och dofter som tillsammans med konsistensen av det mjälla, saftiga rapsköttet bokstavligen får gomseglet att sjunga. Nu börjar jag spåra ur igen. Sådan är jag. Många hade kanske nöjt sig med säga att det är skitgott?
De halstrade rapskotletterna serverar jag ovanpå smörstekta, lätt karamelliserade morötter som lyfts med lite citron. I botten hamnar en romesco, en mixad katalansk sås, gjord på grillad och rökt paprika, rostade hasselnötter, pistagenötter, olivolja och parmesan. På toppen några nyfriterade och krispiga chips av rättika. En klick naturell grekisk yoghurt vid sidan.

Halstrade sous videkotletter av rapsgris – recept 4 personer
4 kotletter med ben av svensk rapsgris
salt & peppar
4 msk olivolja

1 rättika (ca 20 cm)
2 L rapsolja (till fritering)

Värm vattenbadet i sous viden till 62 grader C.
Arbeta in salt och peppar på var sida av kotletterna. Slå över lite olja. Vakuumförpacka sedan kotletterna var för sig. Saknas vakuummaskin går det lika bra att lägga ner varje kotlett i varsin ziplockpåse. Ha i så fall påsen öppen i toppen medan denna, med kotletten i, sänks ned i badet. Vattnet kommer att tränga ut luften ur påsen. Stäng när luften i påsen är helt ute. (Se till att påsen är tät. Försök gärna hålla toppen av påsen ovanför ytan under hela tillagningen).
Låt sedan kotletterna ligga i badet under 45 minuter.
Ta upp kotletterna från badet och grilla sedan på grill över ganska hög värme. Målet är att snabbt, utan att nämnvärt höja kärntemperaturen, få en vacker krispig yta med vackra grillränder.

Nu till rättikschipsen. Rättikan skär jag i lövtunna skivor med en mandolin. De får sedan fritera i olja. 180 grader är en bra temperatur. Rör gärna om under tiden för att sära skivorna åt. När de fått fin färg tar jag upp chipsen och låter rinna av på papper eller i frityrkorgen. Salta efter smak.

Romesco på rostade hasselnötter och pistage – recept 4 personer
90 g parmesan
90 g hasselnötter (rostade)
40 g pistagenötter
1,5 dl bra olivolja (gärna kalamata)
2 msk sherryvinäger
3 vitlöksklyftor
1 dl skuren persilja
2 röda rökta paprikor
ca 150 g grillad inlagd röd paprika (nettovikt)
salt & svartpeppar

För att lyckas med en romesco handlar det mycket om att smaka av. Dagsformen på ingredienserna får styra och den exakta mängden är därför inte avgörande. Se receptet ovan som en riktlinje. En romesco blir helt klart bäst efter några dagar i kyl när smakerna hunnit sätta sig och gå ihop. Det är alltid trevlig med en klick yoghurt vid sidan av såsen.
Börja med att röka den röda paprikan i en klotgrill. Precis som med sidfläsket i föregående inlägg röker jag på låg och indirekt värme. Snåla inte med de blötlagda rökflarnen. Halvera paprikan innan så att röken kan komma in och smaksätta hela paprikan. Paprikorna tar ungefär en timme beroende på temperatur.
Förbered under tiden övriga ingredienser. Riv parmesanen, rosta hasselnötter i torr panna och låt de grillade inlagda parikorna rinna av. Skär upp persiljan grovt. Lägg vart efter ned alla ingredienser i en mixer. Mest för att jag tycker det är kul hackar jag gärna allting grovt innan det går ned i mixern. Vad ska man annars fördriva tiden med medan paprikan röks? Har man en bra mixer är hackandet förstås onödigt. Tillsätt gärna vätskorna i början så arbetar mixern bättre.
Mixa sedan samtliga ingredienser tills romescon är helt slät. Låt mixern arbeta en stund. Romescon kan självklart serveras direkt, men vinner som sagt på att få vila. Minst i några timmar, gärna i dagar.

Karamelliserade morötter – recept 4 personer
ca 300 g små morötter (gärna med blast)
2 msk smör
1 msk rapsolja
2 dl vatten
1/3 citron (saften)

Rensa morötterna och dela på längden. Spar gärna lite av blasten om morötterna håller hög kvalité. Det är jättesnyggt och alla kockar gör så. Om man inte som jag, får tag på minimorötter, bör lite större morötter delas på längden.
Stek morötterna i smör runt om tills de fått fin yta. Bryn gärna så att det börjar bli gyllenbrunt i kanterna. Vänd inte för ofta.
Tillsätt sedan vattnet och sjud under lock i 5-10 minuter eller tills dess att morötterna är mjuka, men fortfarande krispiga. Lättast är att smaka av.
Häll eventuellt av återstående vatten och ha återigen i en liten klick smör. Stek hastigt på igen.
Tillsätt färskpressad citron precis innan servering och rör om i pannan. Smaka av med salt och peppar.

halstrad sous videkotlett av rapsgris

halstrad sous videkotlett av rapsgris

rökt paprika

hasselnötterna rostas

Romescon mixas

Sous videkotletter

OBH Nordica Sous Vide Cooker Precision

karamelliserade morötter

citronen lyfter de lite sötare morötterna

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget). 

(Sous videmaskinen som använts i inlägget, Sous Vide Cooker Precision är ett bidrag från OBH Nordica. På deras hemsida kan man läsa mer om maskinen i sig).

Virtuous Vaginger – fredagsdrinken

Visst är det lite roligt att färgen som folk vanligen förknippar med smaken vanilj är precis så fel som det kan bli. Vanilj är snarare svart. Absolut inte vit. Kanske har vår felbetingning att göra med de sockerkaksbak vi utsattes för när vi var små. Vitt vanillinpulver smaksatte åtminstone varenda kaka jag bakade på den tiden. Idag vet jag bättre. Vanillin innehåller ingen vanilj, det innehåller lignin som är ett naturligt bindemedel i trä. Att vin kan ha toner av vanilj beror på att faten som vinet lagrats i har släppt ifrån sig ämnet. Lignin är helt ofarligt, men är fortfarande inte vanilj, har inte samma komplexa smak som vanilj, doftar snarlikt vanilj, men ser inte ut som vanilj. Listan på olikheterna skulle kunna göras lång.
I dagens fredagsdrink använder jag en vaniljvodka smaksatt uteslutande med riktig vanilj. Självklart är den inte vit eller genomskinlig. Hur skulle den kunna vara? Vodkan är snarare vackert mörkt bärnstensfärgad. Den intensiva mörka färgen får den av det som den smaksatts med. Vanilj.
Nu börjar det bli tjatigt. Hur som helst. Vanilj och ingefära är en underbar smakkombination. Drinken har en liten ton av nybakat över sig, lite kakdeg. I en Virtuous Vaginger kan det vara en idé att uppväga sötman med lite lime, därför hänger jag en klyfta på kanten så får man experimentera själv. Idag bjuds det på  en alldeles särskilt bra och Virtuous Vaginger.

Virtuous Vaginger – recept 1 drink
4 cl Virtuous Vodka Vanilla
2 cl ingefärssockerlag (färsk ingfära, socker och vatten)
1 cl limejuice
Ginger ale
limeklyfta

Koka upp 2 dl vatten med 1,5 dl strösocker och två nävar strimlad färsk ingefära. Låt koka upp. När sockret löst sig får lagen kallna i kastrullen. Sila sedan bort ingefäran.
Blanda ingefärslagen och vaniljvodkan i en shaker med krossad is. Pressa i lite lime. Häll upp i ett cocktailglas och fyll upp med Ginger ale. Häng en klyfta lime på kanten.

Virtuous Vaginger

Rökt sidfläsk av rapsgris – en sak av betydelse

info1
Det finns många saker i livet av betydelse. Man föds, växer upp och blir kär för första gången. Senare i livet kanske några gifter sig. Andra struntar helt i att gifta sig, men lever lyckliga ändå. Vissa skaffar barn. Somliga inte. Förhoppningsvis hinner vi alla uppleva saker som dröjer sig kvar. Saker vi kan tänka tillbaka på. Förr eller senare kommer man att mista någon man älskar. Livet i sig gör förlusten ofrånkomlig. Jag vill inte påstå att det är vackert, men att livet har sin gång är.
I livet kommer man även att stöta på saker av mindre betydelse. Rökt sidfläsk är inte en sådan sak. Hur skulle det kunna vara? Även om det vore önskvärt att ibland inte ta saker på så stort allvar, så skulle jag aldrig förringa vikten av en rejäl bit rökt sidfläsk. Den är med på hösten när jag plockar svamp, på vintern framför lägerelden, i vårsolen till en kall öl och självklart under sommaren. Är jag bara hemma hamnar den ofta direkt på en skärbräda i kylen, så att jag hastigt kan kreta av en bit när jag känner för det. Att packa in den känns onödigt. Den går åt alldeles för fort.
Att röka sidfläsk är lite av ett hantverk. Det fick jag lära mig när jag för en tid sedan gick över till grannen Mats. Han har koll på det där med rökning. Mats har till och med skapat en formel för hur mycket salt och nitritsalt man ska använda i förhållande till mängden kött. Nördigt på ett bra sätt. Det gillar jag.
Innan rökningen ska sidfläsket från rapsgrisen först saltas. Sedan får det vila i kyl och först efter en dryg vecka är dags för rökning. När den dagen kom dansade jag som ett litet barn. Det gäller dock att inte ha bråttom. Rökningen får gärna ta sin tid. Man får springa och lukta, titta till det då och då, kela och gosa lite med det, men inte för mycket.
Jag använder mig denna gång av en professionell rök, men det går precis lika bra att röka sidfläsket i sin klotgrill. Det är bara vägen dit som blir aningen krångligare.
Den här sommaren har jag ju förmånen att arbeta med svensk rapsgris från Scan och jag kan inte tänka mig något bättre att göra av sidfläsket än att röka det. Jag misstänker att Scan hade tänkt sig att jag kanske skulle köra mer renodlad grillning och att avvika redan i andra inlägget känns ju lite så där. Haken är bara att de nog inte hade tänkt på att en riktig kock måste ha lite fingermat medan maten lagas. Jag hoppas ni, där i Lindhagen, inte klandrar mig? Nu har jag ju rökt sidfläsk så att det räcker till lagamatmat under flertalet av sommarens grillningar. Ni kan dessutom vara lugna. Jag kommer senare i sommar att presentera en annorlunda, rolig, och mer grilligare idé med den bit sidfläsk jag sparat. Softa!
Vill man ha lagamatmat, medan lagamatmaten lagas, kan det vara en bra idé att under ca 20 minuter ställa in en tallrik med brieost i röken. Med lite hjortronsylt till är det sedan inte alls jobbigt att vänta på sidfläsket.

Rökt sidfläsk (2kg) – recept
2 kg sidfläsk av svensk rapsgris
40 g nitritsalt
16 g vanligt finkornigt salt

Separera svålen varsamt ifrån sidfläsket, men spar en hinna av fett på ytan.
Väg sedan upp och blanda salterna noggrant. Arbeta in saltblandningen i sidfläsket runt om. Meningen är att all yta, även sidorna, ska saltas. Arbeta in saltet med rena händer. Här är verktyg överflödiga.
Lägg in det saltade sidfläsket i en tätslutande plastpåse. Försök att få ut så mycket luft ur påsen som möjligt. Förvara i kyl och vänd gärna påsen varje dygn eller oftare så att sidfläsket saltas jämnt.
Efter en vecka, gärna någon dag till, är det dags att röka.
Ta ur fläsket ur påsen, skölj av det ordentligt och torka av med papper. Nu är det redo för rökning.
Jag kallrökte mitt sidfläsk i ungefär två timmar, för att sedan varmröka det ytterligare i 83 grader under drygt tre timmar. Egentligen kan man varmröka direkt, men jag gillar att experimentera lite. Då innertemperaturen på sidfläsket är mellan 68-70 grader är det färdigt. Temperaturen är alltid viktigare än tiden.
Har man ingen rök går det lika bra att röka i exempelvis en klotgrill. Se till att botten av grillen är tömd på aska så att syre kan strömma in fritt om så behövs. Avgörande för att sidfläsket ska hinna suga åt sig rökaromerna och inte bli färdigt för fort, är att rökning sker med så kallad indirekt tillagning, som innebär att värmekällan är skild från köttet. Placera ett tiotal briketter och kött så långt ifrån varandra i grillen som möjligt. Försök att hålla temperaturen i grillen mellan 80-100 grader. Ofta vill temperaturen upp högre, minska då syretillförseln så går temperaturen snart ned igen.
Vartefter röken avtar och minskar i styrka fyller jag på med mer blötlagda rökflis. (Förbered helst en hink med vatten och flis redan någon timme innan rökningen).
Även briketter fyller jag på under tiden. Använder man briketter av hög kvalité går det åt förvånansvärt lite. En annan fördel med sådana briketter är att de inte slocknar lika lätt, vilket annars är vanligt när man arbetar med så låg temperatur och syretillförsel.
Självklart är det lite knepigare att röka i en klotgrill, men låt det inte vara avskräckande. Har man väl lärt sig att arbeta med spjällen är ett lyckat resultat inte svårt att nå. Slocknar glöden är det bara att börja om. Tycker man att värmen går för högt? Ta av sidfläsket en stund. Det kanske är självklart, men locket ska vara på heeeeela tiden, förutom när man är nyfiken eller måste fylla på briketter eller flis såklart.

Vakuumförpackad färsk svensk rapsgris. Styckad samma dag.

Sidfläsket är nu saltat

röken är igång

Glöm inte stänga av brandvarnaren.

rökt sidfläsk

rökt sidfläsk

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

Min sommar med en svensk rapsgris

info1
Ibland kan det vara besvärligt att veta vad man ska grilla. Jag kan ha svårt att bestämma mig. Under denna grillsäsong kommer det dock inte att vara några problem. Jag har fixat det bästa av sommarjobb. I sommar kommer jag på uppdrag av Scan att grilla svensk rapsgris. Jag kommer sedan här på bloggen att dela med mig av bilder, recept och olika tillvägagångssätt vid grillen. Rapsgrisen kommer helt att stå i fokus och presenteras med tillbehör, såser och marinader. Idéerna är många och precis som när jag gjorde julskinkejobbet i julas, är den största utmaningen att hinna få med allting som jag ser framför mig. Till mitt förfogande har jag 25 kilo rapsgris. Förberedelserna har startat och nu i helgen som var bjöd jag in till grillfest. Recept, bilder och historier från den första grillningen kommer jag att dela med mig av i kommande inlägg.
Min första utmaning var att stycka rapsgrisen. På plats i köket på Scans huvudkontor fanns kvalitetsstyrare Benny Granqvist som kom med handfasta tips och instruktioner vid styckningen. Med var också fotograf Hans Björling som tog alla bilder. Det är alltid inspirerande med kunniga och trevliga människor, oavsett inom vilket område de verkar.
Under min förmiddag hos Scan, mitt bland de många nyfikna ansikten som passerade, insåg jag snart att jag i deras ögon inte var Thomas Karlstein. Jag var julskinkemannen. Galningen som åt och lagade olika sorters julskinka under 24 dagar i streck. Vi ska väl alla bli ihågkomna för något tänkte jag, samtidigt som jag inte kunde låta bli att undra om det verkligen var just detta attribut som jag hade tänkte att jag skulle komma att förknippas med. ”Thomas – julskinkemannen.” Det hade kunnat vara värre.
Styckningen gick i varje fall bra. Rapsgrisen styckades anatomiskt och förmiddagen var både lärorik, rolig och intressant. Att prata, vara trevlig och inte glömma att titta in i kameran med jämna mellanrum var också en utmaning. Jag hade fullt upp med grisen.
Jag har under den gångna veckan även hunnit med att medverka som gäst i ett avsnitt av Scans kommande grillskola med kocken Johan Åkerberg och skådespelerskan och bloggaren Ellen Bergström. I avsnittet som blir tillgängligt senare i sommar, kan ni se när jag grillar pluma. Pluma som betyder fjäder är en ”ny” styckdel från rapsgrisen som jag tror kommer att slå ordentligt. Den liknar inte riktigt något som jag tidigare ätit av gris och påminner snarast om en mindre flankstek. Pluman är bra melerad och har en fin smak och köttstruktur.
Nu är jag sugen på att komma igång. I rapsgrisen har jag en enastående råvara att utgå ifrån. Om vädret levererar och förutsatt att det inte inträffar en nationell brist på kol, så är jag övertygad om att det kommer att bli en fantastisk grillsommar. Den här gången ser även tidsramen lite annorlunda ut. Jag har fått tid att verkligen skapa något extra. I sommar träffas jag vid grillen.

äntligen igång

rapsgris

...som en dans.

linslus och rapsgris

glöm inte att slipa kniven

pluma

sidfläsk

mera sidfläsk

bog (flintastek)

lägg

jag och Benny

rulle, fransyska mm

kotlettrad

kotlettrad

rapsgris styckning

inspelning grilskola

Lax sous vide med sparris och hollandaise

Ibland vet jag inte hur jag lyckas? Sluta jobbet, gå på bolaget, handla mat, komma hem, löpträna, slipa bänkskivorna till stekhällen, olja in samma bänkskivor, lägga tillbaka plåten under utekaminen, och sedan göra rent grillen på in- och utsida. Så. Äntligen färdig. På utsidan av huset alltså. In, marinera laxen, röja i köket, städa ur kylen, plocka ihop sopor, starta sous viden, hugga sparris, rensa i uterummet, glömma att ta fram äggen, plocka ärtskotten, inventera vinförrådet och blogga. En dusch på det. Sedan laga mat på riktigt. Ikväll blir det lax sous vide med perfekt kokt sparris och egen hollandaise. Vin kan jag glömma. Akvariet ska det bytas vatten på efter middagen. Dessutom är klockan alldeles för mycket. Jag får tänka att det hade varit gott.
Förstår ni vad jag vill komma till? Vilket kap jag är. I varje fall om det hade gått fler än två sådana här dagar på ett år. Sofia har jobbat lika hårt. Den enda skillnaden är att hon inte har en blogg där hon kan skryta om det. Bra jobbat Sofia. Imorgon kväll får vi vila.

Lax sous vide med sparris och hollandaise – recept 4 personer
600 g laxfilé i 4 skivor med skinnsidan kvar
1 liten citron (saften)
salt och peppar

3 äggulor
ca 200 g smör
1 schalottenlök
1 dl äppelcidervinäger
1 dl vatten
0,5 dl vitvinsvinäger
12 vitpepparkorn

2 knippen grön sparris
(ärtskott)

Fyll upp sous videbadet och sätt temperaturen på 50 grader. Krydda laxbitarna med salt och peppar. När temperaturen i badet uppnåtts lägger jag ner laxbitarna med lite citronsaft i varsin ziplockpåse. Sedan sänker jag långsamt ned påsarna i badet tills dess att all luft i påsarna är borta. Då drar jag igen påsen. Har man en vakuumförpackare är det ännu enklare. Lägg ner påsarna i badet, gärna med öppningen ovanför ytan. Sätt en timer på 30 minuter.
Förbered mot slutet av laxens tillagningstid hollandaisesås och sparris.
Sparrisen är enkel att få perfekt. Koka bara upp rejält med saltat vatten. Lägg ner sparrisen när vattnet kokar, lägg på ett lock och dra av spisen. Inom en tidsram på 7-10 minuter efter att sparrisen lagts ner är den perfekt.
Gör såsen. Finhacka löken. Blanda sedan med vinäger, vatten och de hela vitpepparkornen i en kastrull. Koka ner tills cirka hälften av vätskan återstår. Sila av och ställ åt sidan.
Smält smöret i en liten kastrull som är bra att hälla ur. Låt det gärna vila en stund så att det skiktar sig och hinner svalna något.

Kasta ned äggulorna i en bred kastrull. Har man induktionsspis kan man köra kastrullen direkt på spisen, annars rekommenderar jag vattenbad. Var försiktiga med värmen. Det får inte ens sjuda.
Rör kraftigt runt bland äggulorna med en ballongvisp medan det smälta smöret tillsätts droppvis. Efter en stund kan man bli lite kaxigare. Det är en balansgång. Fortsätt tills konsistensen känns bra. Eventuellt behöver inte allt smör gå i. Tänk på att smaksättningen ytterligare gör såsen tunnare.
Nu är det dags att ha i smaksättningen. Tillsätt det silade vinägerkoket på samma sätt som smöret. Med försiktighet. Smaka av vartefter. Eventuellt behöver inte heller all smaksättning vara med.
Sist smakar jag av med lite malen vitpeppar. Servera omedelbart.
Stek sist på laxbitarnas skinnsida i en het panna med rapsolja. Använd inte olivolja, den kapitulerar i värmen och laxen fastnar. Släpper inte laxen så låt den brynas en stund till.
Lägg upp laxen på tallrik med sparris och hollandaise. Till den perfekt lagade laxen är kombinationen av hollandaise och sparris underbar. Steker man skinnet på laxen riktigt knaprigt så är bara det en delikatess i sig.

lax sous vide

lax sous vide