Finalist matbloggspriset 2015 – Folkets val

Hej!
Jag fick tidigare idag reda på att jag gått vidare som finalist i tävlingen Matbloggspriset 2015. Tack alla ni som hjälpte mig med nomineringen. Att gå vidare från nomineringen som en av tio finalister med fler än niohundra nominerade är förstås en rejäl sporre bara det. Att det dessutom sker inom kategorin Folkets val… Ja, ni förstår säkert. På ett sätt känner jag mig redan som en vinnare. Förstå mig rätt. Jag tänker dock inte nöja mig med bara den känslan. Precis som med god mat och dryck vill jag ha mer.
I egenskap av stolt och ödmjuk matbloggare vill jag därför be Er om hjälp. Rösta på mig. Rösta på Karlstein.nu. Det går väldigt snabbt och kräver bara ett klick på gilla knappen. Inte här på bloggen dock.
Ni röstar genom att gilla ”min bild” på den här länken som leder till matblogssprisets facebooksida. Flest likes vinner!

Jag skulle verkligen uppskatta det. Tack på förhand.
/Thomas

Kammarvakuummaskin – ny leksak i köket

Under sommarens långa väntan på att det riktiga grillvädret skulle slå till, fick jag bra med tillfällen att leka med den nya köksmaskinen. Efter en lång vår med mycket googlande föll valet på en kammarvakuummaskin från Polyscience. Till en början var jag så nykär i den att den till och med åkte med på semestern. Nu kan jag inte se hur jag någonsin har klarat mig utan en sådan.  Förra året var det stekhällen som på släp följde med på äventyr. I år var det kammarvakuummaskinen. Jag vet. Jag är nog inte helt frisk, men då den är så smidig var det givet att den skulle med. He he!
Den kanske främsta fördelen med kammarvakuum är att luften sugs ut ur hela kammaren, inte bara direkt ur den påse som annars är nödvändig i de mindre maskinerna. Med en kammarvakuummaskin kan man på ett enkelt sätt vakuumförpacka även vätskor, som tills skillnad mot i en vanlig vakuummaskin skulle ha följt med luften ut och förstört maskinen.  Under sommaren när man grillar mycket, har jag märkt hur otroligt smidigt det är att marinera kött. Maskinen har ett särskilt marineringsprogram som effektivt arbetar in marinaden i köttet. Det krävs inget planerande, eller kladdande med påsar som behöver masseras och ligga över natten. Jag kan marinera bara en kort stund innan det ska grillas och direkt i den bunke som jag tar med mig ut till grillen. Under tiden jag grillar bjuds gästerna på rominfuserad honungsmelon. Att visa hur alkoholen sugs in i melonen är ett säkert partytrick som framkallar habegär. De romstinna honungsbitarna blir ett klockrent tillbehör som bokstavligen sätter fart på festen. Till det som grillas serverar jag sous videlagad sparris med smör. För att sparrisen ska bli jämnt tillagad är det viktigt att all luft är borta ur påsen som den tillagas i, så att vattnet i cirkulatorn kommer i nära kontakt med råvaran. Vakuummaskinen hjälper mig med detta och med en enkel nedjustering av trycket i vakuumkammaren försäkras jag om att sparrisen inte pressas sönder.
Då gästerna är belåtna förpackar jag såser och överbliven mat i maskinen. På så sätt har jag fräscha matlådor hela veckan.
Slutligen torkar jag lätt av kammarvakuummaskinens rostfria chassi, klappar den lite kärleksfullt på locket och tar avsked. Sedan har vi bara skoj.
Dagen efter reser jag de fallna glasen och bjuder de morgontrötta som dröjt kvar på croque monsieur. Aldrig tidigare har jag fått en äggstanningen att krypa så ända in till kärnan av brödet.
Jag älskar min nya kammarvakuummaskin. Om den bara hade klarat av att vakuumförpacka sommar också…

Croque Monsieur – recept 4 st
8 skivor vitt bröd av levaintyp
2 ägg (uppvispade)
1 dl mjölk
300 g Gruyère (eller annan lagrad hårdost, i tunna skivor)
4-8 rejäla skivor basturökt skinka
ca 4 tsk dijonsenap (1 tsk/smörgås)
salt & peppar

Förbered så att alla ingredienserna är framme. Skiva osten med en vanlig osthyvel. Vispa upp äggen med mjölken, lite salt och svartpeppar i en skål. Lägg brödbitarna i en vid men ganska låg bunke som ryms i kammarvakuummaskinen, slå över äggstanningen och vänd bitarna i några gånger. Stäng sedan locket och starta maskinen med högsta tryck. Vänd sedan brödet och kör ytterligare en gång. (Eventuellt får man köra brödet i omgångar om allt bröd inte ryms samtidigt i kammaren).
Hetta sedan upp stekpannan med en klick smör. Stek allt bröd vackert gyllene på båda sidor och lägg hälften av brödet åt sidan. Sänk sedan värmen och börja bygga din Croque Monsieur. Börja med ost över hela bröden, fortsätt sedan med skinkan, bred ut en tesked dijonsenap på varje skinkbit och lägg sedan på ytterligare ett lager ost ovanpå skinkan. Det är osten som håller ihop smörgåsen senare. Avsluta med att täcka med brödet som vilat vid sidan. När alla croque monsieur är färdiga lägger jag över dem på en plåt och gräddar färdigt i ugn. Det brukar ta ungefär 10 minuter i 125 grader. Osten måste få lite tid att smälta. Servera gärna med en god sallad eller bladspenat till.

kammarvakuummaskin Polyscience

kammarvakuummaskin

 

Lammrostbiff med skumsås på chèvre och varsamt rostade tomater

Alltså.
Det här med fotande och varm mat har jag skrivit om tidigare, men den här gången sätter rekord. Mot mina egna principer bestämde jag mig föra att göra en fototallrik innan vi skulle äta. En tallrik som jag kunde vrida och vända på, pallra upp, dra bak, skjuta fram, åt sidan, gå fram mot, backa ifrån, elevera ovan, ljussätta, putsa, finjustera, pynta, vinkla, dekorera och garnera. En tallrik att enbart fota. Jag såg fram emot att  slippa stressen av att någon frågar om jag fotat färdigt. Frågan om jag fotat färdigt kommer nämligen aldrig efter att jag fotat färdigt, utan föregår snarare den exakta tidpunkt då jag de facto har fotat färdigt. Det vet jag helt säkert. Denna gång skulle det bli annorlunda. Momenten ovan var alla avcheckade och jag kände mig redo. Finjusteringarna, ljuset och vinklarna. Allt var perfekt. Ingen stod heller bakom och ställde den frågan. Underbart. Nu kör vi… Plötsligt knackar bredbandsinstallatören mig på ryggen. Snubben i blåställ som jag helt glömt bort. Nu. På riktigt. Jag som knappt hunnit ställa in kameran. Jag lämnar snopet mitt vackra motiv och försöker verka intresserad av vad den unga slyngeln har att säga.
-”Shoot! Internet sa du? Om det funkar? Ja, det borde det ju. Ni säger ju att installationen är färdig. TV också? Om vi ska ha? Borde vi? Om vi har bild? Det kan vara bra. Behöver ni se? Hur många bredbandsuttag jag vill ha?” Så många du vill sälja på mig tänker jag. Jag kapitulerar och köper en hel drös med uttag. Bredbandskillen lämnar mig fred.
Äntligen tillbaka i köket. Tillbaka framför det som en gång var min fototallrik och som nu definitivt har fotats färdigt. Den tidigare så resliga skumsåsen på chèvre, grädde och gräddfil som jag kört genom sifonen ser mer ut som en tjock mjölk. Mina vackra gröna droppar av lökemulsion påminner om något en fågel bidragit med. Att potatisterrinen fortfarande ser bra ut känns mest som ett hån. Lammet vill jag inte ens prata om.
Jag kastar i mig den kalla maten, rycker fram en ny tallrik, lägger upp och börjar fota igen. Nu glömmer jag hälften av tillbehören och av terrinen saknas denna gång en portion. Efteråt skrattar jag lite ändå. Egentligen är jag ganska nöjd. Vinet var verkligen fantastiskt…

Lammrostbiff med skumsås på chèvre, ugnsrostade tomater och lökemulsion – recept 4 personer
4 st utskurna rostbiffar av lamm (ca 700 g totalt)
salt och peppar
2 kvistar rosmarin
50 g smör

ca 20 romanticatomater
2 msk olivolja
havssalt
socker

200 g chèvre
4 dl vispgrädde
2 dl gräddfil
1 liten lime (juicen)
salt

ca 4 dl grovt skuren blast av färsklök
ca 1,5 dl olivolja
knappt 1 tsk salt
knappt 1 tsk socker

Jag kör rostbiffarna i en sous vide. De får tillsammans med kryddor, rosmarin och smör gå i badet i 2,5-timme i 52,5 grader C. När tiden gått ut, steker jag hastigt på rostbiffarna i en panna med smör. Slutligen trancheras de och serveras omedelbart.

Dela tomaterna på hälften. Jag tycker det är snyggt om man behåller stjälkarna på tomaterna. Lägg med snitt ytan uppåt på en plåt. Stänk sedan lite olivolja över halvorna och strö över socker och salt. Sockret tar ytterligare fram sötman i tomaterna och gör smaken underbar. Kör i varmluftsugn i ca 100 grader i ungefär tre timmar. Tomaterna får gärna behålla lite saft och ska inte bli helt torra.

Jag tar bort den yttersta hinnan på chèvren. Sedan värmer jag upp vispgrädde och gräddfil i en kastrull. Jag tillsätter chèvren till den heta gräddblandningen och låter sjuda ihop i ungefär 5 minuter tills osten het har löst sig. Slutligen smakar jag av med pressad lime och salt. Häll sedan såsen genom en chinoise och slutligen ner i en sifon. Skaka om väl och låt stå i ett varmt vattenbad i minst 15 minuter innan servering.

Blanda lökblast, olja och salt i en mixer med inbyggd sil. Starta mixern och låt olja och lök pressas ut genom mixerns sil. Droppa sedan försiktigt emulsionen över den serverade chèvresåsen i det sista steget innan servering.

Lammrostbiff

lökemulsion

sous vide

tomaterna innan rostning

rostade tomater

lammrostbiff med chèvresås

Lammrostbiff med chevresås och rostade tomater

Matbloggspriset 2015 – Karlstein

God morgon!
Jag blev tipsad om tävlingen Matbloggspriset 2015 av en vän igår då hon tog initiativet att nominera mig. Jag har vetat om tävlingen redan tidigare år, men då inte ägnat den mycket tanke. Nu tänker jag annorlunda. Så klart jag ska vara med. Om ni känner att en matblogg med mer innehåll än bara slätstrukna recept ska vinna eller att jag åtminstone är värdig en nominering, är ni mer än välkomna att göra just det – nominera mig inom kategorin folkets val. Jag skulle bli mest glad, men även lite tacksam.

Ni klickar här för att nominera. (Glöm inte att bekräfta nomineringen genom att trycka på länken i bekräftelsemailet).

Enklast är att kopiera och klistra in bloggadressen nedan:

http://karlstein.nu

matbloggspriset 2015

Besos calientes – fredagsdrinken

Såg framför mig en lite höstigare fredagsdrink idag. Jag hade tänkt tända brasa, sätta mig ned framför och mysa. Det kanske blir så, jag vet inte ännu. Just nu känns det högst osannolikt. Fru Sofia tog nämligen fredagskänslan med sig hem och är på ett strålande humör. Allt är som vanligt alltså. Efter bara 10 minuter hemma stod hon makead, redo i pumps och frågade efter fredagsdrinken. -”Lugna dig älskling, bubblet ligger fortfarande i frysen, men jag kan erbjuda ett glas rosé under tiden?”
Jag kastade till henne att glas rosé och förklarade att dagens fredagsdrink måste få ta sin lilla tid. Den är lite coolare än vanligt, ganska krånglig, men det gör ingenting för jag har köpt en ny leksak. En sifon. Jag tänkte sifonera hela kvällen faktiskt. Kanske under natten, förmodligen imorgon bitti. Tar bubblet slut, vilket inte är troligt kan jag ju nu alltid kolsyra lite rosé. Ni ser. Jag har redan hittat flera användningsområden. Sofia kan inte säga något. Rosa bubblor är alltid sexigare. Hon vet. Motargument saknas.
Kvällens fredagsdrink blir en Besos calientes – heta kyssar. Drinken är rombaserad, jag använder Zacapa. Vidare innehåller den några stänk färskpressad apelsin- och citronjuice, en kanel- och chilisockerlag, hallonpuré. Slutligen toppas den med Baileysskum.
Fredagen startar nu!

Besos calientes – recept 1 drink
6 cl Zacapa (mörk rom)
1 msk hallonpuré
1 msk apelsinjuice (färskpressad)
4 cl citronjuice (färskpressad)
1,5 cl kanel/chili sockerlag

2 dl strösocker
1 dl vatten
1 stor kanelstång
1 röd chilifrukt med kärnorna kvar, skuren i skivor

1,5 dl Baileys
3,5 dl mjölk
1 3/4 gelatinblad

Börja med baileysskummet. Lägg gelatinbladen i vatten. Blanda mjölk och Baileys i en kastrull och hetta upp precis bara så att gelatinbladen smälter. Lite drygt 50 grader brukar räcka. Lägg ner de nu mjuka gelatinbladen och låt smälta. Rör om ordentligt, kör gärna igenom blandningen med en stavmixer. Häll ner i en sifon och låt sedan bli ordentligt kallt i kylen. (Jag kyler blandningen i isbad innan jag ställer in den i kylen).

Fortsätt med sockerlagen. Blanda strösockret med den grovt skivad röda chilifrukten i en kastrull. Kärnorna ska med. Tillsätt vattnet och kanelstången och koka upp. När sockret har lösts upp får det sjuda i någon minut ytterligare. Ta av och kyl.

När sockerlagen och Baileysskummet är kallt är det dags att blanda själva drinken. Häll ner rom, hallonpuré, citron- och apelsinjuice samt sockerlag i en shaker med is. Skaka om ordentligt. Sila ned i ett lite lägre glas och toppa sist med Baileysskummet.

besos calientes

besos calientes