Mer än bara en burgare…

Sveriges kanske mest kända ”köttkock” gör just nu succé i TV och kör samtidigt ”egna” hamburgare på största snabbmatskedjan. Jureskogs första burgare ut – New York, är faktiskt löjligt god. En kollega på jobbet har ätit den till lunch hela veckan. Tror han höll låda i en kvart, antagligen längre om alla de positiva egenskaper han kunde finna. För en stund var det faktiskt ganska inspirerande och vid det här laget har man lärt sig att slå till dövörat efter ett tag. Det är av ren och skär självbevarelsedrift. Själv vet jag inte om jag tycker den är precis så läcker, men bra god är den. Som alltid finns det dock ingenting som inte kan göras bättre.
Så fort jag möter någonting bra i matväg vill jag se om jag kan efterskapa det utifrån att bara ha smakat. Det ligger en utmaning i att komma så nära smakerna i ett original som möjligt. Nu vet jag inte om jag kan få med allt, förmodligen använder jag ett bättre kött, smakerna av skrapet från hamburgerhaksstekbordet kan bli svårfångade, men det kanske inte just är det jag är ute efter heller. Smaksättningen vet jag ju om i förväg denna gång, så särskilt svårt tror jag inte att det behöver bli.
Den här hamburgaren är tung och matig. Jag bygger den på två skivor kött av högrevsfärs som steks rosa. Brödet som omsluter är ett hembakat brioche. I burgaren finner man stekt karamelliserad lök, rostad lök, lagrad cheddar, saltgurka och en hemvispad tryffelmajonnäs.
I glaset slår jag upp en smakrik Zinfandel som är eldigt björnbärssöt med sköna fatade drag. Vinet förlänger de lätt söta tonerna från den stekta löken och möter upp sältan i burgaren perfekt.
Nä, nu dags att snygga sig lite. Vi ska snart iväg. I trevligt sällskap ska vi njuta ädel dryck i ”källaren”. Kvällen fortsätter sedan här hemma med en trerätters och goda drinkar. Ha en bra Valborg!

(Pga att min fru inte litade på mig och gjorde bröden så stora som jag ville, blev bröden ganska små och nätta. Står det 20 bröd i receptet gör man tydligen 20 bröd, även om det innebär att de bara mättar en smurf. Sofia är receptfascist. Nåja, jag fick justera storleken på biffarna något och göra fler istället. Smaken var densamma. God. Tack för att du hjälpte till med bakningen dock).

Mer än bara en burgare – recept 4 personer
Jag bygger min burgare så här: Bred bröden, botten och lock med tryffelmajonnäs. Lägg 4 skivor saltgurka på bottenbrödet. Lägg på en biff. Sedan karamelliserad lök, ytterligare en biff, en knapp matsked rostad lök, lite mer saltgurka och sedan toppenbrödet

Hamburgerbröd – Brioche

30g socker
330g mjölk 3%
25 g jäst
1 tsksalt
80g smör
650g durumvetemjöl
2 ägg
1 matsked mjölk
sesamfrön

Smält smöret. Ha i sockret i en stor bakskål. Slå i mjölken i smöret så att blandningen blir (max) fingertempererad. Tillsätt jäst till sockret och slå över smörblandningen. Rör ut så att jästet smälter och ha sedan i mjöl,  salt och ett ägg. Blanda ihop allt. Knåda till en deg.  Stjälp över degen i en oljad form, täck med handduk och låt jäsa i minst 30 minuter eller till degen jäst till sin dubbla storlek.
Slå ner degen med en knytnäve. Forma sedan till hamburgerbröd av önskad storlek. (Receptet räcker i mina ögon till mellan 10-12 hamburgerbröd). Placera bröden på en lätt mjölad bakplåt och låt jäsa i ytterliggare 30 minuter.
Vispa upp ett ägg och pensla bröden. Toppa med sesamfrön och grädda sedan i 200 grader i 10-15 minuter eller tills dess att de fått en vacker gyllene färg. Låt sedan svalna på ett galler.

Biffarna
1200 g högrevsfärs
salt och peppar
Saltgurka att lägga direkt på burgaren. (Är saltgurkan färdigköpt, dela då varje skiva så att de blir lite tunnare)
Lagrad cheddar i skivor

Platta ut köttfärsen, smaka av med salt och peppar. Forma 8 st. lika stora biffar. Stek sedan i smör tills köttet är rosa. Toppa med cheddarost direkt efter sista vändningen.

Karamelliserad lök
8 steklökar (skurna i 3 mm tjocka skivor)
4 msk smör
2 tsk farinsocker
1 msk champagnevinäger

Skiva löken ganska tunt. Släng ner alla ingredienser utom vinägern i en panna Stek på låg värme i ca 40 minuter. Halvvägs eller när löken börjat fått färg har jag i vinägern. (Rör inte för ofta, låt löken få vara i fred en tid mellan omrörningarna.

Tryffelmajonnäs
ca 20 ml svart tryffelolja
230 g rapsolja
1 ägg
1 tsk citronsaft
1 tsk dijonsenap
4 drag nymalen svartpeppar
1/2 tsk salt

Kasta ner ägget, citronsaften, senapen, salt och peppar i en mixer. Starta mixern. Slå försiktigt ned oljorna i en tunn stråle medan mixern går på medelhastighet. Beroende på tryffeloljans kvalité kan mängden man behöver variera. Smaka därför av med mer eller mindre tryffelolja.

Brioche hamburgerbröd

karamelliserad lök (halvvägs in i stekningen)

hamburgare Jureskog

Hamburgare Jureskog

 

 

Hemingway Daiquiri – fredagsdrinken

Jag har i perioder fängslats av författare som Hemingway och Bukowski. Jag har försvunnit i Dylans historieberättande. Det är främst precisionen i de ord och liknelser, med vilka de lyckas återskapa känslor och ögonblick, som fascinerar mig. Hoppas att inte allt som skrivits är självupplevt? Jag vill ju inte behöva gå sönder totalt bara för att kunna göra samma liknelser och uttrycka mig lika bra. Kanske har de bara mer talang? F-n.
Ibland drömmer jag i varje fall om att leva som Fritjof och dra till Samborombon. Jag vill kunna se tillbaka på mina utgångna stövlar av spanskt läder. Det är precis som att diktaren i allmänhet alltid har erfarenhet av ett liv som jag inte levt, som jag inte kommer att leva, men som jag avundas. Att deras verk stundtals är romantiserade väljer jag att ignorera. Att göra det motsatta skulle bara förstöra ett annars helskönt dagdrömmeri. Kokar man ned avundsjukan, längtan eller det jag inte kan sätta fingret på, handlar det nog om att våga, att exploatera livet och förenas med tanken att inte alltid behöva veta hur morgondagen ser ut? Jag kan visst tänka mig att chansa ibland, medan risker i mina ögon är något för dem som inte har något att förlora. Har man inget att förlora ser man ändå bara en chans. Det är en vacker instinkt.
Sen har vi den där tryggheten också. Jag behöver den kanske inte på det sättet jag trodde, men jag envisas ändå med att ständigt vara rädd att förlora den. Livet förgyller jag i övrigt med spontana galenskaper. Utan sådana vore det outhärdligt.
När jag tänker på det skulle jag förmodligen inte alls passa i den ”trasiga poetens” skor. Jag skulle nog bli en ganska värdelös vagabond och börja bygga bo i närmsta by. Ändå kan jag inte låta bli att lockas av det. Tänk att ständigt få uppleva nya platser och ansikten. Tänk att för ett tag släppa greppet helt, blåsa med vinden och bara se var man hamnar. Skulle det blåsa åt fel håll och gå helt överstyr kan man väl ändå alltid trycka på ångraknappen?

“the free soul is rare, but you know it when you see it – basically because you feel good, very good, when you are near or with them.”
Charles Bukowski

Kring kvällens fredagsdrink – Hemingway Daiquiri finns det en rad historier. Många säger att Hemingway svepte ett dussintal på rad. Ibland beställde han den dubbel; en Papa Doble.

Hemingway Daiquiri – recept 1 drink
6 cl ljus rom (Havanna club 3 anejo)
2,5 cl färskpressad limejuice
1,5 cl färskpressad grapefruktsjuice
1,5 cl maraschinolikör

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett väl kylt coupéglas.

Hemingway Daiquiri

Shortribs, smör, peppar och salt

Plötsligt dundrar vi in mot helgen igen. Det går galet fort nu. Det är nästan så man blir lite orolig. Hit med vårkänslorna! Ett klart vårtecken är längtan efter att få laga mat. Ett kvitto på detta sug är då man på måndagen handlar middag till tisdagen. När man sedan på tisdagen åter handlar mat till samma kväll och inser misstaget först när man kommer hem kan det bli problem. I varje fall om de två middagsidéerna konkurrerar med varandra och är jämbördiga. Jag klagar inte, utan är högst medveten om vilken typ av problem detta är.
En helt annan grej, ni får skratta åt mig nu. Jag har i veckan lärt mig ett nytt ord – mansplain. Jag befarar att jag i vissa situationer är ganska bra på det. Det är inte en bra egenskap. Jag vet inte om det ännu har noterats av andra? Tyvärr är det nog så. Igenkänningsfaktorn slog i varje fall i taket och jag lovar att försöka bättra mig. Hur som helst gillar jag ordet. Väldigt spot on. Tyvärr. Åtminstone har jag självinsikt nog att inte bara vifta bort det. Dagen man slutar reflektera över sig själv är det kört, även om det ligger i sakens natur att vi i det ögonblicket inte längre ser det som ett problem. Nåja, vi har alla saker vi behöver jobba på. Jag är i varje fall en ganska ödmjuk person, även om det kan uppfattas som det motsatta att just påstå det.
Något som får mig att känna ren ödmjukhet är en bra köttbit från en gård jag själv besökt. Ikväll är det dags. Dagens styckdetalj är ett typexempel på hur delar från samma djur kan smaka så olika. Har jag möjlighet så väljer jag denna bit framför filé varje gång. Jag vill helst inte förkoka den, att det är ett förhållandevis grovt och segt kött stör mig inte alls. Jag får tunnelseende och känner bara smaken, köttet närmast benen och den smörgula fettkappan som omsluter. Köttet som jag möter i drömmar är ”shortribs” av nöt. Tillåter vädret grillar jag dem, annars åker de in i ugnen på hög temperatur så att ytan blir alldeles krispig. De enda kryddorna som behövs är påpenslat smör, peppar och flingsalt. Som högst serverar jag en klick béarnaisesmör och några tomater som har fått gå intill. Ibland behövs det inte mer för att skapa matmagi.

Shortribs i ugn – recept 2 personer
2 rader shortribs av nöt
smör
salt
peppar

Dela ribsen mellan varje ben, pensla med smör och bränn på i ugn på varmluftgrill i 225 grader i knappt 30 minuter. Servera med salt och peppar.

shortribs

shortribs

Hollandaise med sparris, tryffelolja och rökt lax

Var precis hos en mat- och köksbutik främst avsedd för restauranger. Väl i krokarna hade jag ändå inget bättre för mig, övriga i familjen var ju upptagna på annat håll. Det är lustigt hur mycket roliga prylar man inser att man behöver när de står mitt framför en. Innan hade jag faktiskt ingen aning om att just de grejerna skulle få följa med hem. Jag gillar att handla lite på måfå, både vad gäller mat och ”presenter” till mig själv. Denna gång blev det en chinois, ett Juliennejärn, några doseringsflaskor med pip, ännu ett måttglas, ”röda” kaffet, latexhandskar och ingredienser till kvällens middag. Jag stod länge och höll i den där Bostonshakern, men lät bli. Lite stolt nickade jag efteråt instämmande till mig själv. Den finns billigare på ett annat ställe och jag har ännu egenskapen att kunna tänka efter före.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att efterlikna en rätt från Massimo Botturas trestjärniga restaurang Osteria Francescana. Ingredienser till rätten, 5 ages of Parmigiano Reggiano, inhandlades. Väl hemma insåg jag att ett av momenten krävde en Thermomixer. Jag är ju inte den som ger upp, utan tänkte att det här kan jag lösa,  väl medveten om svårigheten att mixa en ostmassa i en vanlig mixer och samtidigt under en utdragen period se till att den håller exakt rätt temperatur. I vanliga fall hade jag bara satt igång, med inställningen att det får bära eller brista. Den här gången var det annorlunda. Njurstenarna dansade karneval i blåsan. Att stå still och översätta måttangivelser, att försöka lägga ihop ofullständiga tips från diverse youtubeklipp och samtidigt behöva springa på ”spöktoabesök” var tredje minut blev en övermäktig uppgift. Jag kastade in alla fem ostarna i kylen igen och tänkte att om jag beställer en Thermomixer i veckan hinner jag använda alla ingredienser innan de blir dåliga. På så sätt sparar jag ju kostnaden för middagen. Någon trodde först jag skämtade, men jag kan också vara allvarlig. Sagt och gjort. Nu har jag maskinen och behöver bara en lucka i matlagningsschemat för att klämma in rätten. Tur att parmesan håller ett tag.
Fem olika årgångar, temperaturer och texturer av samma ost är inget man klämmer in en vardag efter jobbet. Ibland behövs det något mer snabblagat. Till en bortgjord rökt lax serverar jag en hemgjord Hollandaise med premiumsparris. Laxen gör mest nytta på tallriken med sin vackra färg. Det är Hollandaisen och sparrisen som är i centrum. Det här är kärlek skrev jag på ett matforum, det är ren lust och åtrå menade någon annan. Underbart var vi överens om.
(Jag gör min Hollandaise i Thermomixern, man slipper vispa och värmen hålls på en perfekt konstant nivå. Självklart går den lika bra att vispa ihop för hand. Man kan fortfarande utgå från receptet nedan).

Hollandaise med vit sparris, tryffelolja och varmrökt lax – recept 4 personer

Hollandaisesås
250 g klarifierat smör
3 äggulor
1 msk vatten
2 msk citronsaft
1/2 tsk salt
peppar efter smak

Värm upp smöret till 70 grader och ställ åt sidan. Ställ sedan ned en bunke i ett vattenbad som håller mellan 60-70 grader.
Vispa ihop äggulorna med vatten, citronsaft, salt och peppar. Efter någon minuts vispande börjar jag försiktigt tillsätta det flytande smöret. Vispa tills såsen uppnår önskad konsistens. Ju rappare man är, ju längre det får emulgera, desto tjockare blir såsen.

Perfekt vit sparris – recept
12 vita sparrisar av jämn storlek
kokande vatten
salt

Koka upp vatten och salt i en stor kastrull med lock. Hyvla av sparrisen om den känns grov på ytan.
Då tio minuter återstår till servering, drar jag av det kokande vattnet från plattan och kastar ned sparrisen. Lägg på locket.
Efter 8-10 minuter i badet är sparrisen perfekt. Sparrisen är färdig men fortfarande spänstig och lätt krispig. Jag brukar ibland fuska genom att skära av en bit från den tjockaste delen av sparrisen. Är den lite lite för al dente är sparrisen i sin helhet perfekt när den efter en stund hamnar i gästernas mun.
Servera sparrisen med lax och Hollandaise. Avsluta med att droppa lite tryffelolja över tallriken.

Hollandaise

Hollandaise

Carpacciopizza med kalvfilé, buffelmozzarella, pinjenötter och flingsalt

He he! Smet ju iväg till landet i helgen och kom därför med nöd och näppe undan vårstädningen i föreningen. Framme på landet insåg jag dock att vårstädningen hade varit en barnlek i jämförelse. Nåja, allt gick ju bra och vi är nu redo för sommaren. Nästan i varje fall.
När vi med traditionsenlig stress åkte i väg i fredags glömde vi kassen med rött vin hemma. Misstaget uppdagades när jag på vägen upp stod och valde ostar vid handlingen. Aldrig är man väl så sugen på något som just när det är omöjligt att få. Ikväll tänker jag dock ta igen det. Det ska bakas carpacciopizza. Idag gör jag även degen själv, som annars brukar köpas direkt från pizzerian. Till pizzan ska jag lufta och njuta en skön Barbaresco. Jag köpte 6 flaskor som ska lagras, men tänker att de kanske är bäst redan efter 2 månader? Tänk om jag genom att vänta missar dess storhetstid. Tänk om vinet blommat ut och som av en händelse river av en skön samba mellan mina smaklökar innan det finner sin väg ner genom strupen. Den första referensflaskan korkades ju upp i slutet av januari? Mycket kan ha hänt på tre månader och om man inte provar får man aldrig veta. Jag tar inga risker. Fram med korkskruven och en karaff.
Kvällens carpacciopizza bygger på en genialisk idé. Jag gräddar pizzan med hemgjord tomatsås, riven ost och bitar av buffelmozzarella. När den är färdiggräddad och härligt krispig i kanterna klär jag den med tunna skivor av kalvfilé, nyriven parmesan, ruccola, rostade pinjenötter, flingsalt och olivolja. Carpacciopizza är så nära pizzans idé man bara kan komma. Jag ska inte ta åt mig äran för idén, men det jag kan ta åt mig äran för är själva utförandet. Det här gör jag snart med förbundna ögon.
I veckan som kommer har jag lovat mig själv att tillverka nya bänkskivor till stekhällen. Kanske blir det något bombastiskt att blogga om redan till helgen. Det är hög tid att komma igång med den igen. Det är underbart att få stå och sjunga, dricka vin, hacka, steka och slabba i trädgården. Vem vet, kanske bjuder jag på en paella, eller en piggvar Menuiere?

Carpacciopizza med kalvfilé – recept 4 pizzor

Tomatsåsen
600 g romanticatomater (små söta tomater)
3 schalottenlökar (fint hackade)
2 vitlöksklyftor (fint zestade)
1 msk balsamicokräm
1,5 tsk salt
4 msk olivolja
1 kruka basilika (Stjälkarna hackar jag fint, bladen grövre)
1/2 oregano (mortla bladen noga för att få ut smakerna)
400 g Mutti passerade tomater
1 msk koncentrerad grönsaksfond
2 msk tomatpuré
2 dl vatten

Pizzadeg
30 g olivolja
220 ml vatten
1 tsk socker
20 g jäst (alt. 2 tsk torrjäst)
400 g durumvetemjöl
1,5 tsk salt

Topping
tomatsås (innan gräddning)
buffelmozzarella (innan gräddning)
riven mozzarella (innan gräddning)
carpaccio av kalvfilé (tunna skivor)
nyriven parmesan
rostade pinjenötter
ruccola
flingsalt
några stänk olivolja

Placera en pizzasten på ett galler längst ner i ugnen. Sätt ugnen på så hög värme som möjligt. Jag sätter min på 300 grader.
Jag börjar alltid med tomatsåsen. Den tar längst tid och ska helst kallna innan den åker på pizzan. 
Sautera den hackade löken och den zestade vitlöken på låg värme i olivolja. Ha i balsamicokrämen. Slå efter några minuter över lökblandningen i en mixer. Tillsätt sedan samtliga såsingredienser till mixern och kör tills dess att såsen är tunn och och fin. Slå tillbaka i en kastrull, koka upp och låt sedan sjuda lugnt med en omrörning då och då. Efter någon timme brukar jag börja smaka av med mer salt och peppar, eventuellt lite mer örter eller vad man nu tycker. Låt sedan sjuda ytterligare i någon halvtimme. Såsen är klar och ska nu bara kallna.

Nu degen. Smörj en stor degskål med olivolja.

Häll fingertempererat vatten, socker och jäst i en annan degbunke. Tillsätt mjöl, olivolja och salt. Blanda ihop allt till en deg. Låt sedan jäsa i ungefär en timme tills dess att degen vuxit till cirka dubbla storleken. Nu är degen klar för att göra pizza.

Innan jag börjar arbeta ut degen förbereder jag alla ingredienser. Jag skivar kalvfilén i lövtunna skivor. Om jag fryser den i någon halvtimme innan går det lättare. Buffelmozzarellan låter jag rinna av ordentligt. Jag hjälper den lite på traven genom att försiktigt, utan att krossa osten, pressa ur lite vätska mellan mina händer. Den skärs sedan i halvcentimeter tjocka skivor. Ruccolan sköljer jag av och låter rinna av. Pinjenötterna rostas snabbt i torr panna. Flingsaltet står på bänken och olivoljan är redo att bara spridas ut över den färdiga pizzan. Zestjärnet ligger redo bredvid parmesanen.

Jag serverar en pizza i taget. Gästerna får dela, men serveras å andra sidan hela tiden nya varma pizzor. Jag gillar när det blir lite huggsexa.

Arbeta ut en 1/4 av degen, fördela några matskedar tomatsås jämnt och täck med den rivna osten och några skivor mozzarella. Fånga sedan upp pizzan med en pizzaspade och kasta i  ugnen. Arbeta bestämt så går det utan probelm.
Grädda sedan tills pizzan är lite lätt bränd i kanterna. Jag skulle gissa att det handlar om ungefär 5 minuter. Men pass upp, det går fort på slutet. Toppa sedan pizzan med carpaccion, parmesanen, pinjenötterna, ruccolan, flingsaltet och olivoljan. Ibland använder jag oxfilé eller parmaskinka istället för kalv. Idén om Carpacciopizza på kalvfilé må vara ung, men den är redan en klassiker.

Carpacciopizza

pizzasås

Carpacciopizza

pizzasten

carpacciopizza med kalvfilé

glöm inte olivoljan

carpacciopizza

Carpacciopizza från grunden

Champagne lemon slush – fredagsdrinken

Jag är en man som älskar bubblor av alla dess sorter. Visst föredrar jag bra champagne, men med tanke på hur ofta jag dricker mousserande vin är att uteslutande dricka champagne tyvärr inte ett alternativ. Sen finns det såklart Cava som är så pass bra att de absolut ligger i klass med champagne. Det beror lite på mellan vilka man jämför. Hemma hos oss blir det inte sällan mousserande vin före maten, till maten och efter maten. Det är bara typen av glas som byts ut. Ni skulle bli förvånade över hur god en brödig Bollinger i bourgognekupa är till en perfekt tempererad lax med en lite syrlig men smörig sås och nyplockad sparris. Bjud på champagnemiddag någon och prova. Fråga på systembolaget så får ni tips om vilken champagne som passar till vad.
Då de flesta redan tänt grillen och börjat drömma om kommande middagsbjudningar i trädgården tänkte jag idag göra en fredagsdrink som passar att servera till många. Jag ser framför mig en nyklippt gräsmatta, doften av grill, höga klackar, kulörta lyktor och överlag en avslappnad och bra stämning. Tjo och tjim. Somrigt.
I fredagsdrinken idag blandar jag en inte så brödig champagne (eller ett annat mousserande vin) med citron och socker. I en mixer med mycket is förvandlas sedan allt till en ”slush”. Det får därför bli namnet på kvällens drink. Champagne lemon slush. För att kunna göra denna drink rekommenderar jag att man har en riktigt bra och kraftfull mixer. Själv använder jag min nyinköpta Thermomixer som redan har blivit bästa vän med hela familjen.
En Champagne lemon slush är svalkande syrlig och har friska inslag av citron med lite sötma. Smakerna börjar kännas igen va? Jag tror det blir svårt att hitta en mer svalkande drink till sommarens stundande grillfester. Något att börja med medan solen fortfarande står högt. Trevlig helg!

Champagne lemon slush – recept 8-10 personer
4 ekologiska citroner
700 ml champagne (Pannier)
800 g iskuber
200 g socker

Skölj och dela citronerna (med skal) grovt och kasta ner i en mixer. Slå i champagnen och sätt på locket. Mixa sedan stötvis på högsta läget. Mixa i intervall ungefär 8-10 gånger. (Finns ”turbo-” eller ”pulseläge” använder jag det). Sila sedan av vätskan och släng skalen. Skölj ur mixern.
Fyll upp mixern med is, socker och citronsaften som silades av. Mixa tills isen förvandlat drinken till slush. Kontrollera gärna konsistensen vartefter. Stjälp upp och garnera med citronmeliss. Servera omedelbart.

champagne lemon slush

 

Café de Paris med grillad fläskkarré

Äntligen renässans. Den mörka tiden är över. I helgen är det dags för poolfyllning igen. Det är helt klart ett roligare arbete än att tömma den. Arbetet med slangar, kopplingar och värmepump går av bara farten. Nästa gång vi ser poolen håller den 28 grader och det är ”baddax” som någon skulle ha sagt.
Med tanke på hur flitig jag varit med fredagsdrinken ser jag särskilt fram emot denna badsäsong. Jag har byggt upp ett skönt ”kartotek” av drinkrecept som nu finns att tillgå när jag i sommar solar och sippar drinkar på pooldäcket. Är bara vädret rätt är det en riktig liten pärla den där platsen och om det nu skulle skita sig, tar vi i igen det bland vingårdar och cypresser i Toscana någon vecka senare. I sommar har vi lärt av historien och helgarderat oss.
Italien, sol eller drinkar vid poolen är dock långt ifrån det största. Nytt för i sommar är att vi kommer att ha en alldeles ny liten Karlstein i familjen. Min syster Monica och hennes Andreas ska få barn om bara någon månad. Jag blir stolt morbror. Att bli morbror känns spännande på många vis och jag är galet övertygad om att ni kommer att göra allt så himla bra. Det har ni redan visat med Eyvind. Bäst också, för mig, är att jag i sommar mest kan gosa. När ”ungen” blivit några år får jag det knepigare. Jag kan knappt minnas allt kul ni har hittat på med vår son. Dessa spektakel och aktiviteter. Tack! Snacka om att som morbror behöva starta på minus.
Redan nu har jag börjat spåna på en rejäl bucketlist. Den innehåller framtida hyss, roligheter och mer hyss. Allt för att på ett så mångfacetterat sätt kunna ge tillbaka. Några idéer är redan klara. Jag kommer personligen att ta på mig det fulla ansvaret för att ert barn ganska snart vägrar annat än hummer, ostron och oxfilé. Till frukost kommer det lyftas på den rökta skinkan och skrikas efter Pata negra. Dennes första ord kommer vara ”Saint Emillion” och notoriskt kommer vuxna att anmärkas på när de säger champagne om annan bubblig dryck. Ert fotbad kommer snart kallas sous vide och när det serveras Kalles kaviar till äggen kommer ni behöva förklara varför man hos Thomas och Sofia får störrom.
Jag blir alldeles uppspelt och kan nästan inte hålla mig.
I väntan på systerbarnet och den riktiga värmen äter jag vidare. Idag serveras det en utbankad och grillad fläskkarré med en dallrande hemgjord café de Paris. Jag litar fullständigt på att ni vet hur man grillar fläskkarré i skivor, därför får ni ikväll bara ett recept på en bra Café de Paris.

Cafe de Paris – recept 4 personer
2 msk smör
2 schalottenlökar (finhackade)
5 sardellfiléer
20 st. små kapris (avrunna från lag)
2 msk hackad gräslök
2 msk hackad persilja
1,5 msk curry (standard)
1,5 msk champagnevinäger
1 tsk dijonsenap
2 msk vatten
4 ägggulor
ca 250 g smält smör (försök hålla det runt 60 grader)
salt och peppar

Stek upp alla ingredienser förutom äggulor och det smälta smöret. Börja med en smörklick i pannan och tillsätt sedan ingredienserna i den ordning de står listade. När allt stekt ihop på mellanvärme utan att ha fått färg mixar jag det ordentligt med en stavmixer.
Jag flyttar sedan över blandningen till en kastrull i ett vattenbad som håller omkring 65-70 grader. Nu är det dags att börja vispa och tillsätta smöret.
Det här är precis som att göra béarnaise. Man vispar som sjutton och tillsätter det flytande smöret långsamt. Ibland använder jag allt smör, ibland smakar jag av innan och inser att jag är nöjd. Smaka av med salt och peppar.
Servera sedan till den grillade karrén, med en enkel sallad. Toppa med mer gräslök, persilja och kapris. För mig är det här barndom. En riktig torsdagsmiddag.

Café de Paris

Heads up – fredagsdrinken

När blir tjejmiddagar till tantmiddagar? Kommer det en middag med annat prefix där emellan? Kanske heter det dammiddag? Jo, det låter nog bättre, mer PK, om än ganska tråkigt. De skulle dock inte behöva vara. Just på en ”dammiddag” ser jag kvinnor i viktorianska dräkter som viftar med Mary Poppinsparaplyer. Ett sådant spektakel skulle kunna vara kul att attendera. Tänk när fredagsdrinken slagit lite hårt och någon behöver sätta sig ned på krinolinen. Sen en Thomasmiddag i kombination med korsett på det. Sås i dekolletaget. Ok, jag ger mig. Skämt åsido. Det är helt sjukt hur det sett ut genom århundradena. Inte ens en skön garre i 1800-talssalongen. Personligen gillar jag det där med att byta rum för att sätta sig ned i godan ro efter maten. Hoppas ni snodde en cigarr när patriarken inte såg på. Såklart ni gjorde.
Nu vet jag självklart att kvinnor har blivit bortsedda ifrån och utsatta för bra tuffare saker än att inte få dricka bränd sprit och ta ett bloss med tjocka, ”lyckade” män i rökrock. Det är dock en principfråga där felet ligger i att ni inte fått välja själva. Sofia hade nog, åtminstone stundtals, trivts i salongen. Jag är övertygad och känner fler som skulle. Vi stryker epitetet dam i dammiddag, åtminstone för en tid framöver.
Personligen minns jag att det snackades herrmiddagar redan i 20-årsåldern. Kanske ännu tidigare. Inte sjutton kände jag mig som en herre. Inte då, inte nu. Grabbmiddag låter för grabbigt och jag kan nästan inte låta bli att känna mig förolämpad och dumförklarad. Lite som att vi snusar, dricker Kung och pratar bilar mest hela kvällen. Jag ogillar, men närvarar gärna, så länge vi gör och kallar det något annat.
Så i vilket läge befinner vi oss nu? Vad heter det när folk i min ålder av samma kön träffas i grupp och skvallrar om sina respektive? Jag kan just inte komma på något bra ord alls.
Ikväll ska jag hur som helst laga mat på en sådan där ”middag”. En med bara kvinnor. Det ska bli riktigt spännande. Jag ser särskilt fram emot när det är Sofias tur att dra historier om mig. Förhoppningsvis spär hon på och håller igen om precis rätt saker. Innan dess bjuder jag självklart på fredagsdrink.
Till Heads up har jag funnit inspiration i den klassiska Long island ice tea. Jag har bara gjort en ljus drink istället. Övriga egenskaper har jag värnat om.

Heads up – recept 1 drink
3 cl vodka
1 cl gin
3 cl ljus rom
1 cl triple sec alt. Cointreau
2 cl limejuice
2 cl sockerlag (lika delar socker och vatten)
Sprite

Skaka alla ingredienser utom Sprite i en shaker med is. Sila upp i ett stort glas till 3/4 fyllt med krossad is. Fyll upp med lite Sprite.

Heads up

Heads up