Alla inlägg av Thomas

Signature, Awesome, and Fusion Bao

Det här med bao eller steamed buns. (Ångat bröd låter helt enkelt inte lika bra). Jag kommer aldrig att få nog av dessa buns. När de vita långfaten i tur och ordning ställs fram med överfyllda bao, vet man att det är fest. Från den stund degen är satt är det bara nedförsbacke. Man släpper egot och låter kreativiteten få flöda. Helst ska köksbänken vara fylld med en hel palett av ingredienser i varierande färg och textur. Bra råvaror som man sedan kan välja fritt ifrån på den väg dit fantasin leder. Man tjänar på att inte tänka för fyrkantigt i förväg. Roligast är om man bara låter det ske och ser var man hamnar. Låt det ta tid. Dela upp matstöket i små konstpauser och låt ständiga provsmakningar med påfyllda glas förgylla under resans gång.
Jag har aldrig ätit en bao som varit ointressant. Det verkar precis som att de bara kan bli olika grader av bra. Men. Det är förstås skillnad på en bao. Jag pratar då inte om brödet i sig, utan om de olika fyllningarna.
När två mestherkockar slår sina huvuden ihop kan det bli riktigt bra. Den ena står för de färgglada, fantasifulla och ibland respektlösa idéerna med korsande smaker. Den andra kontrar, smakar av i tanken och ser till att det inte springer iväg och blir för galet. Bara galet gott. En lyckad kombination.
I lördags gjorde vi tre olika bao. Först ut var ”Signature bao”, med så bekanta smaker att namnet var givet. Sälta ifrån det långkokta fläsklägget, basen i det stekta grönkålet, sötma, hetta och syra ifrån mangosalsan, en krämig vitlökscrème fraiche och sist toppat med mängder av koriander. Näst ut, ”Awesome bao”, byggdes runt en sous videanka, som hastigt doppats i Tosa joyu (en hemgjord sojasås) och placerades i bröden med misomajonnäs, sallad, salladslök, chili och rödbetsgroddar. Jag älskar att bara titta på de sistnämnda.
Vår sista, ”Fusion bao”, handlade helt om att på ett spännande sätt leka med klassiska smaker. Vi ville ta något bekant svenskt, sätta en ny prägel, men ändå få det att gå ihop stilmässigt med det vi presenterat innan. Resultatet blev en härlig crossover med pankofriterad frasig matjessill, en majonnäs på brynt smör, krispsallad, rödlök, salladslök och någon klick gräddfil. Baoen toppades slutligen med rivna flarn av gravad rökt äggula. Vackert och makalöst gott.
Mot sedvanlig ordning avslutades middagen med två efterrätter. Även de med annorlunda smakkombinationer. Till dessa två kommer jag återkomma i ett senare inlägg. Hela matkalaset kan sammanfattas som en riktigt god och härligt galen kväll. Fylld med sfärer, dans, skratt, ett oväntat bra foto och en låt som ständigt gick på repeat. Saudade!

“Creativity and ego cannot go together. If you free yourself from the comparing and jealous mind, your creativity opens up endlessly. Just as water springs from a fountain, creativity springs from every moment.”
-Jeong Kwan, Chef´s table (Säsong 3, avsnitt 1).

Awesome fusion Bao

Ingredienser

    Bao (steamed buns, bröden)
  • 90 g smör
  • 330 g mjölk (3%)
  • 14 g torrjäst
  • 720 g vetemjöl
  • 70 g strösocker
  • 10 g salt
  • 4 g bakpulver
  • 4 g bikarbonat
  • ---
  • Signature Bao (fläsklägg, mangosalsa och svartkål)
  • ca 1 kg rimmat fläsklägg
  • 4 gula lökar
  • 1 hel vitlök
  • vatten så att det täcker allt i kastrullen
  • Mangosalsa
  • 1 en söt mogen mango (skuren i små bitar)
  • 1 kruka koriander (hackad)
  • 1 lime (mängd juice efter smak)
  • 1-2 röda chilifrukter beroende på styrka (finhackad)
  • (röd chili kan även bytas ut mot valfri mängd hackad habanero)
  • Stekt grönkål (alt. svartkål)
  • 6 stjälkar grönkål (strimlad med stjälken bortskuren)
  • 1 vitlöksklyfta (pressad)
  • smör att steka i
  • Vitlökscrème fraiche
  • 2 dl crème fraiche (34%)
  • 1 vitlöksklyfta (pressad)
  • ---
  • Awesome Bao (Anka, Tosa joyu, misomajonnäs)
  • 1 ankbröst
  • 1 dl rapsolja
  • 100 g smör
  • salt och peppar
  • 1 dl Tosa Joyu (att doppa trancherade skivor av anka i, innan servering)
  • Misomajonnäs
  • 1 ägg
  • 1/2 msk dijonsenap
  • 1 msk citronsaft
  • 1/2 msk vitvinsvinäger
  • 3 dl rapsolja
  • ca 1/2 msk (röd) misopasta
  • Övriga tillbehör
  • blad av Tatsoi
  • röd chili (finhackad)
  • rödbetsgroddar
  • salladslök (tunna skivor)
  • ---
  • Fusion Bao (pankofriterad matjessill, majonnäs på brynt smör, gravad rökt äggula)
  • 3 hela avrunna matjessillfiléer
  • 2 ägg
  • pankoströbröd till panering
  • 2 L rapsolja till fritering (180 grader)
  • Majonnäs på brynt smör
  • 1 ägg
  • 1/2 msk dijonsenap
  • 1 msk citronsaft
  • 1/2 msk vitvinsvinäger
  • 1 dl (silat) brynt smör (rumstempererat)
  • 2 dl rapsolja
  • Övriga tillbehör
  • bladsallad (strimlor)
  • salladslök (tunna skivor)
  • finhackad rödlök
  • någon klick gräddfil
  • riven gravad rökt äggula

Gör så här

    Bao (steamed buns, bröden)
  • (Till detta degrecept rekommenderar jag starkt att man tar hjälp av en köksassistent. Degen blir väldigt kompakt och är hårdarbetad).
  • Mätt upp all de torra ingredienserna utom torrjästen. Blanda väl i en skål.
  • Smält smöret och blanda ut med mjölken i köksassistentens stora degbunke. Blandningen ska vara fingervarm, vid högre temperaturer kommer jästcellerna att ta skada. Blanda ned torrjästen och vispa om ordentligt så att jästen löses upp. Det blir klumpar av smöret, men det gör ingenting.
  • Tillsätt sedan de torra ingredienserna till vätskan. Kör på låg hastighet och ha bara ned lite i taget. "Knåda" degen i maskinen i ungefär tio minuter. Mot slutet har degen släppt från kanterna.
  • Ta ut degen och forma ett klot. Spraya degbunken med spraysmör, lägg tillbaka degklotet och täck med plastfilm. Låt sedan jäsa i minst en timme. Degen kommer nästan dubblas i storlek.
  • Ta upp degen och kavla ut till en ungefär 6mm tjock degmassa. För snyggast resultat pressar jag ut runda ringar med en stålring som mäter ungefär 8-10cm i diameter.
  • Vik ihop "plättarna" så att de blir halvmåneformade. Pressa försiktigt ihop så att de sätter sig lite.
  • Låt sedan jäsa täckta på bänken i ytterligare 30 minuter.
  • Ta fram ångkokaren i bambu. Klipp till smörpapper så att de passar i ångkokaren. Gör ett stort hål i mitten så att ångan kan ta sig fram mellan våningarna. Lägg ned bröden ovanpå pappret.
  • Placera sedan ångkokaren över en kastrull med kokande vatten och täck med locket. Ånga i ca
  • 8-10 minuter. Det är nästan omöjligt att ånga bröden för länge, men de blir himla trista om de gått för kort tid. Ta sedan upp bröden och låt kallna på en kall plåt.
  • ---
  • Signature Bao (fläsklägg, mangosalsa och svartkål)
  • Skölj av fläsklägget och stek sedan på lätt runt om i en hög kastrull. Hacka all lök grovt och ha ned i kastrullen. Fyll upp med vatten så att fläsklägget precis täcks då det ligger ned i kastrullen.
  • Låt koka upp. Sänk sedan värmen, lägg på ett lock och låt sjuda under lock i ca 5 timmar. Vänd lägget några gånger under tiden.
  • När köttet lätt lossnar från benet är det färdigt att rensas. Lyft upp allt på en skärbräda. Lossa hinnor, svål och ben. Lägg sedan tillbaka köttet i kastrullen. (Denna bör nu innehålla endast någon centimeter med vätska). Dra isär allt kött med två gafflar och låt sedan vätskan långsamt sjuda in köttet utan lock. Köttet ska inte var rinnigt, men väldigt saftigt när det serveras.
  • Mangosalsa
  • Förbered alla ingredienser och blanda sedan samman i en skål. Smaka av med mer limejuice om det krävs. Låt stå och gå ihop ett tag innan servering.
  • Stekt grönkål
  • Dra bort stjälkarna och skär kålen i centimeterbreda strimlor. Stek sedan goda i smör med lite pressad vitlök. Värm gärna på hastigt igen innan servering. (Var allmänt försiktig med kål och salt. Jag vet inget annat än kål som är så lätt att översalta).
  • Vitlökscrème fraiche
  • Pressa eller zesta vitlöken och rör ihop med crème fraichen.
  • Montering
  • Bred insidan av ett bao med vitlökscrème fraiche. Lägg i lite grönkål, sedan fläsklägg och toppa med mangosalsan. Garnera gärna med hela korianderblad.
  • ---
  • Awesome Bao (Anka, Tosa joyu, misomajonnäs)
  • Skär precis igenom fettsidan på ankbröstet så att det blir ett rutmönster. Kör sedan sous vide med smör, rapsolja, peppar och salt i 58 grader i 1,5h.
  • Stek sedan på runt om i riktigt het panna med smör och rapsolja. Fettsidan ska bli lätt krispig.
  • Låt vila i 5-10 minuter innan trancheringen som bör ske precis innan allt serveras.
  • Misomajonnäs
  • Blanda allt utom rapsolja och miso i en hög bunke. Kör igenom allt med en stavmixer. Fortsätt sedan med stavmixern, medan oljan droppas försiktigt över äggblandningen så att allt emulgerar.
  • När majonnäsen är färdig, smaka av med misopasta genom att tillsätta lite i taget. Rör om ordentligt.
  • Montering
  • Tranchera ankbröstet i 3-4mm tunna skivor. Dela skivorna på mitten och doppa sedan hastigt i Tosa joyu. Bred insidan av ett bao med misomajonnäsen, tryck in några blad tatsoi och på med några bitar av den sojadoppade ankan. Lägg över rödbetsgrodar, salladslök och chili. Toppa eventuellt med lite mer av majonnäsen.
  • ---
  • Fusion Bao (pankofriterad matjessill, majonnäs på brynt smör, gravad rökt äggula)
  • Torka av alla matjessillfiléer med ett papper. Skär filéerna i mitten på längden och sedan 3 gånger på tvären. Sex bitar av varje filé. Doppa sedan i uppvispat ägg. Panera i panko och låt vila en stund. Fritera i 180 grader tills bitarna fått fin färg precis innan servering. Det tar bara någon minut eller två. Ta upp med hålslev och låt rinna av på ett papper.
  • Majonnäs på brynt smör
  • Stek på ca 100g smör i en kastrull. Rör inte för mycket utan låt det få färg och bli vackert brunt. Låt svalna och sila av. Blanda sedan ut med rapsoljan. Blandningen får inte vara mer än rumstempererad.
  • Blanda allt utom smörblandningen i en hög bunke. Kör igenom allt med en stavmixer. Fortsätt sedan att jobba med stavmixern stötvis medan smörblandningen droppas försiktigt över så att allt emulgerar. Smaka av ev. av med lite salt och peppar.
  • Montering
  • Blanda ut någon matsked eller två av majonnäsen med några blad strimlad bladsallad. Fyll sedan upp bao med den dressade salladen. Lägg i den varma matjessillen. Pynta med salladslök, rödlök och någon klick gräddfil. Avsluta med att riva över lite gravad rökt äggula.
http://karlstein.nu/signature-awesome-fusion-bao/

Mai Tai – fredagsdrinken

Vilken stök- och bökdag. Uterummet är fixat, bloggen är nybloggad, bankärendena avklarade och på bänken står grejer som ska förberedas inför imorgon. Jag har redan rört ihop en underbar Tosa Joyu – en sojasås på soja, sake, mirin, bonitoflarn och kumbo (alger). Imorgon blir det asiatisk crossover. Såsen ska stå och dra på köksbänken i något dygn innan den slutligen silas av och är redo att serveras.
Mitt i allt fix kom jag på att jag inte har klurat ut vad vi ska äta ikväll. Lätt hänt, vi får se om jag fuskar och köper hem något färdigt, även om det verkligen tar emot på en fredag. En fredagsdrink ska vi dock ha. Idag har turen kommit till en gammal favorit som jag kunde svära på att jag hade gjort här, men icke. Jag har sökt igenom hela bloggen utan att finna den. Jag har nämnt den vid något tillfälle, men aldrig blandat den. Drinken jag talar om är tropikernas svar på Long island. Den kommer i många varianter och alla är så klart ”rätt”. Jag har sökt, provat, och slutligen kommit fram till att det här är Mai Tai för mig. Det jag saknar är den mörka härligt chokladiga romen från Maui. Mauianerna envisas med att inte exportera den till Sverige, trots alla mina vackra ord och upprepade påtryckningar. Å andra sidan smakar just den rommen bäst där. Den hör liksom hemma på den kanske vackraste platsen på denna jord. Kanske ska den stanna där. Jag toppar istället med lite Zacapa.
Mai Tai påminner alltid om Hawaii och om hur min son räknade förbiåkande vita limousiner under de två veckorna. När han kvällen före hemfärd lyckades hitta in i ett limousinegarage var lyckan gjord. ”…98, 99, 100!!!” När bästa svågern dessutom, utan att berätta det innan, såg till att det stod en vit limousine utanför hotellet för att ta oss till flygplatsen var lyckan fullständig. Jag ler fortfarande.
Min Mai Tai kommer med tre sorters rom, färskpressad apelsinjuice, orange curacao och Amaretto istället för mandelsirap.

Mai Tai – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 4 cl mörk rom
  • 2 cl ljus rom
  • 1,5 cl Amaretto
  • 1,5 cl Orange Curacao
  • 2 cl lime
  • 4 cl färskpressad apelsinjuice
  • en skvätt mörkare rom på toppen gärna QRM eller Zacapa

Gör så här

  • Blanda alla ingredienser i en shaker och skaka om. Fyll sedan upp i ett glas till kanten fyllt med krossad is. Garnera gärna med ett myntablad och ett maraschinokörsbär (cocktailbär).
http://karlstein.nu/mai-tai-fredagsdrinken/


(Reds. anm. Fotoassistenten får kramp).

Kalvfilé på morotspuré med smak av kardemumma

Det blev ett ganska så hektisk avslut på förrförra veckan. Natten mot lördagen kom vi hem från Berlin. På lördag förmiddag hängde jag på låset i matbutikerna. Klockan tolv var det dags för matträff. Den här gången var vi åtta stycken som hjälptes åt med matlagning och champagnedrickande. Kvällen bjöd även på tre helt nya ansikten. Övriga fem nunor var redan högst bekanta.
Vi säger alltid att vi ska börja i tid. Det gör vi oftast. Vi sitter alltid ned innan och snackar, äter tilltugg, dricker några flaskor skumpa och bekantar oss. Efter någon timme eller två börjar någon dra sig mot köket. Sedan är det igång. Kaoset. Plöjandet. Man kan tro att ju fler verktyg det finns i ett kök desto mer effektivt borde det bli. För välutrustad är Sparren. Det är nog knappast verktygens och apparaternas fel att det blir lite rörigt. Det är nog mer det att bänkytan inte har hängt med i utvecklingen. Jag tänker att om man slår ut den där väggen mot tvättstugan så får man ett mycket rymligare kök. Tvätta kan man väl göra på toaletten? Nåja, det löser sig alltid på något vis. Vår värd lyckades ju klämma in en extra kyl i tvättstugan i förra månaden, och stora badrummet byggs nu om, så det är nog bara en tidsfråga. Det kanske är en lögn att påstå att det är kontrollerat kaos, men ändå så gillar jag röran och kreativiteten på något vis. De är rörigt, men alla som är där är ju också röriga. Åtminstone efter någon timme eller två. Inte så mycket att göra åt, så varför bry sig. Kul är det. Om bara Sofia kunde vara lite mer varsam om mina tår. De där klackarna gör skitont att bli trampad med.
Denna middag hann vi med att laga och äta alla de rätter vi hade sagt att vi skulle göra. Mig veterligen är det nog första gången som vi faktiskt går i mål. Jag har redan glömt bort den kompletta menyn, men där fanns bland annat ostron, pilgrim i sitt skal, en ny spännande tolkning av dillkött med kalvbräss, en ryggbiff och entrecôte som legat i mörpåse i sex veckor hemma i kylen. Någon annan gjorde en råbiff med Kalixlöjrom och vaktelägg. Själv lagade jag en rosépepparrullad kalvfilé som hamnade ovanpå en morotspuré. I morotspurén klämde jag ned lite oväntade smaker av kardemumma, ingefära och citron. Purén blir riktigt friskt och kardemumman tar fram något extra ur morötterna. Något helt annat än rårivet det. Jag gillar sådan mat. När det först överraskar på menyn för att sedan trolla ännu en gång i munnen.
Den största överraskningen kom dock sist. Det var kanske inte den godaste av alla rätterna, men en ingrediens förvånade på ett ballt vis. Jag lyckades plocka den ena smaksättningen, men den andra och ”hemliga” hade det tagit timmar att lista ut. Om jag lyckas återskapa den bra så kommer den fram som en ”efterrätt surprice” redan nu på lördag.

Kalvfilé på morotspuré med smak av kardemumma och timjansluft

Ingredienser

    Morotspuré
  • 800 g morötter (skurna i mynt)
  • 0,5 msk frön av grön kardemumma (stötta i mortel)
  • 3/4 citron (saften)
  • 1 msk strösocker
  • 100 g smör
  • 1 msk färsk riven ingefära
  • salt & peppar
  • Rosepepparrullad kalvfilé
  • 600-800 g kalvfilé
  • 50 g smör
  • 0,5 dl rapsolja
  • salt och peppar
  • 1 dl (lätt krossad) rosépeppar
  • Rättikechips
  • 10 cm rättika
  • olja att fritera i
  • salt
  • Rosmarinsskum
  • 1 kruka rosmarin
  • 0,5 dl lättmjölk
  • salt och peppar
  • 1 äggvita

Gör så här

    Morotspuré med smak av kardemumma, citron och ingefära
  • Vakuumförpacka morötterna med smöret och kryddorna. Kör sedan sous vide i 85 grader i en timme. Känns på morötterna genom påsen så att de verkligen är färdiga att puréas.
  • Häll sedan över allt i en mixer och kör tills det blir riktigt fint. Vill man ha ännu finare kan man passera morötterna genom en fin sil. Har man en thermomixer kan man låta morötterna gå lite längre på värme utifall de inte riktigt är färdiga efter sous videbadet. Fortsätt smaka av i mixern med mer av kryddorna, citronsaft och smält smör.
  • Kalvfilén
  • Kör sous vide med smöret, oljan, salt och peppar. Temperatur 54 grader. Tid en timme. Stek sedan på hastigt i riktigt het panna. Låt sedan vila en stund. Tranchera upp och rulla i stött rosépeppar.
  • Servera ovanpå morotpurén med rosmarinskum och rättikechips.
  • Rosmarinskum
  • FInhacka rosmarinsbladen. Lägg sedan ned med lite salt och peppar i mjölken. Låt sedan sjuda ned till drygt hälften. Låt det ta tid. Låt svalna något. Ta bort eventuellt skinn och rör ned äggvitan. Häll över i en sifon och mata på med en gräddpatron. Låt stå i fem minuter. Skaka om ordentligt och kör ut skummet precis innan servering.
  • Rättikechips
  • Skär tunna skivor av rättikan i en mandolin. Fritera sedan hastigt i en fritös med temperaturen 180 grader. Strössla över lite flingsalt och låt torka upp på några ark papper.
http://karlstein.nu/kalvfile-morotspure-kardemumma/

New Century Bijou – fredagsdrinken

Ja, jag vet. Fredagsdrinken förra veckan var en nödraket. Jag var på resande fot och bloggandet hamnade lite i kläm. Dock tror jag att just den ”fredagsdrinken” var väldigt representerande för just de dagarna. Hade jag ställt fram en Wienerschnitzel också hade bilden varit komplett som beskrivning. Jag har alltid gillat att ta seden dit jag kommer, framför allt när jag reser till nya platser. Är man i Berlin dricker man öl. Punkt. Om ni ändå genomskådade förra veckans fredagsdrink och dess lite ”annorlunda” ingredienser kommer här dess raka motsats. Idag blir det åter stramt och tight när jag tar en drink från början av förra seklet och gör den till min egen.
Chartreuse är en fransk likör som tillreds av klostermunkar i Chartreux, utanför Grenoble i Frankrike. Likören har en 400-årig historia, sägs bestå av 130 örter, vatten och socker. Den jag använder som smaksättning i drinkar är klart grönfärgad och har en alkoholhalt på 55%. Det kan låta starkt, men mängderna är små och den späs även med gin och vermouth. Kanske har några av er redan har listat ut kvällens drink. Den är i sin original form klassisk, men ändå inte så ofta talad om. Jag föll för den när jag hörde vad de olika ingredienserna stod för. I den behagligt gröna Chartreusen finner vi smaragd, i den klara ginen diamant och i den röda vermouthen rubin. Bijou, fredagsdrinken, betyder juvel på franska och kan antingen serveras skiktad eller omrörd med is och sedan silad. Just den lilla grejen att varje ingrediens symboliserade olika ädelstenar var det som fick mig att älska den. Jag går igång på saker med en idé bakom. Det höjer upplevelsen och bidrar på något sätt till att göra hela drinken ännu mer intressant. Godare. Kanske är jag bara lättflirtad?
Min Bijou gör jag lite annorlunda. Då jag provsmakade originalet tyckte jag att det saknades något. En klassisk Bijou kändes väldigt gammal i smaken. Lite strävt tung och inte så ”uppåt” som jag föredrar när drinkar är. Vi första sippen kom jag att tänka på plyschsoffor, knarrande mörka trägolv och tunga sammetsgardiner. Jag ville göra en friskare variant som till viss del behåller känslan av Moulin Rouge, men ändå fungerar i en modern cocktailbar. Jag lade därför till två dimensioner av Maraschino. Dels ren som den är, men också toppad med ett skum på samma likör. I New Century Bijou, finner man också en skvätt lime. Som någon sa nu på förmiddagen. ”Lite syra blir sällan fel”.
Visst gillar vi alla saker som glittrar…

New Century Bijou – fredagsdrinken

Ingredienser

    New Century Bijou
  • 2 cl Chartreuse
  • 2 cl röd Vermouth
  • 2 cl gin
  • 1 cl Maraschino
  • 2 cl lime
  • 0,5 dl Maraschino (till skummet)
  • 1 msk Frothee
  • (Klassisk Bijou)
  • 2 cl Chartreuse
  • 2 cl röd Vermouth
  • 2 cl Gin

Gör så här

  • Börja med skummet. Blanda Maraschino med Frothee i en sifon. Skaka om och mata med en gräddpatron.
  • Blanda sedan alla övriga ingredienser i en shaker och rör runt med is. Sila upp i cocktailglas och toppa med skummet ifrån sifonen.
http://karlstein.nu/new-century-bijou-fredagsdrinken/

Grillad italiensk bläckfisk

Några gånger om året kommer den över mig. Kraken. Det kan räcka med en bild, ett doftminne eller att jag bara ser den vackra skapelsen i fiskdisken. Den åttaarmade bläckfisken är lite av en outsider, något ovanligt, som jag har känslan av att vi svenskar sällan tillagar? Ibland känns det som att jag är ensam om att köpa den. Som om fiskhandlaren tagit hem den just bara för mig. Och min italienske granne förstås. Bläckfisk är ju så mycket mer än bara de färdigfriterade ringar som man kastar ned i kokande olja.
Det finns få maträtter som kan ge sådana cravings som åttaarmad bläckfisk. Octopus. Oftast gör jag bläckfisksallad på en vinägrett med selleri, morot och rödlök. Det låter inte mycket för världen, men  den salladen är precis så där hållkäftengod och skickar en känsla njutning genom hela kroppen på ett sätt som bara mat kan göra. Eller nja. Kanske inte bara mat.
Idag har jag dock inte gjort en sallad. Den gjorde jag igår. Istället dukar jag fram en finlunch till mig själv. En mörad grillad bläckfisk som marinerats i olivolja, citron, chili och vitlök över natten. Att servera bläckfisk på detta vis är något jag skulle vilja se mer av ute på stan här i Sverige. I Italien, som vi besökte i somras verkade denna rätt vara stående på varenda meny.
Till bläckfisk tycker jag att det fungerar fantastiskt bra med citron och vitlök. Lite chili ger ännu en vinkel på allt. Det här är bara så gott.
Lite kuriosa. Det sägs att italienarna kokar sin bläckfisk med en vinkork i vattnet. Tydligen ska detta tilltag på grund av något enzym göra bläckfisken mörare. Om det fungerar vet jag inte? Jag är dock helt säker på att det inte fungerar med kork av plast eller skruvkapsyl.
Nu är det snart dags att fortsätta med kvällen matäventyr. Sen har vi ju fredagsdrinken kvar också. Ha en trevlig helg och spring för guds skull inte förbi den åttaarmade bläckfisken nästa gång.

Grillad italiensk bläckfisk

Antal personer 4

Ingredienser

  • 1 st rensad åttaarmad bläckfisk (be dem gärna rensa den redan i fiskdisken)
  • salt
  • 1 citron
  • 1 röd chili
  • 3 vitlöksklyftor
  • olivolja
  • flingsalt

Gör så här

  • Koka bläckfisken i välsaltat vatten. Kokar man den hel bör man räkna med åtminstone en timmes koktid. En kniv ska enkelt kunna skära igenom dess kött. Att provsmaka på texturen ger också bra besked huruvida den ska ligga i vattnet en stund till.
  • Häll sedan bort vattnet och låt bläckfisken svalna på bänken.
  • Tillred under tiden marinaden. Mängderna är inte så viktigt. Smaka på den. Den ska vara god. Ett tips är att inte snåla på saltet.
  • Marinera sedan i kyl över natten.
http://karlstein.nu/grillad-italiensk-blackfisk/

Bitte ein Bit – fredagsdrinken

För någon vecka sedan skrev jag att öl är mat. Jag hade då inte en tanke på att jag skulle sitta i vårsolen i Berlin och dricka mat någon vecka senare. För visst har det blivit några öl under dessa dagar. De ser så himla goda ut här. Jag vet inte vad det är. Kanske är det de immade glasen som kommer i former jag inte är van vid? Kanske beror det på de breda handtagen som gör att man får krama om dem lite extra. Kanske beror det på vårsolen, miljön och det underbara sällskapet? Kanske är ölen bara godare här? Kanske har tyskarna verkligen koll med sin Reinheitsgebot och verkligen vet hur öl ska bryggas? Den kanske bästa öl jag druckit denna helg var dock turkisk. Ha ha! Nä, den var nog inte bäst, bara väldigt god och passade utmärkt till den turkiska mat vi bjöds på på samma ställe. Vill ni ha en annorlunda matupplevelse medan ni besöker Berlin rekommenderar jag starkt att ni bokar bord på Fes Turkish BBQ. I skrivande stund sitter vi på hotellrummet och njuter av solen som strålar in från genom de stora fönstren. Vi flyger hem ganska sent ikväll, så ännu finns det tid att suga ut lite till av Berlin. Jag har lovat mig själv att inte äta Wienerschnitzel till lunch en dag till. Ett löfte som kan bli svårt att hålla. De smakar ju så himla gott med en kall immad skummig stor fin öl till. Precis två öl är lagom för att skölja ner dessa köttlock. Dessutom får man chansen att ännu en gång säga: -”Bitte ein Bit!”

Bitte ein Bit – fredagsdrinken

Ingredienser

  • Ett Berlin
  • Vårsol i riklig mängd
  • Ein Bitburger
  • Wienerschnitzel (valfritt)

Gör så här

  • Blanda allt och bara njut!
http://karlstein.nu/bitte-ein-bit-fredagsdrinken/

Ginger Drop – fredagsdrinken

Det är helt knasigt att jag inte har satt den här drinken tidigare. Nu står den dock där. Den lyser som en sol, är härligt syrlig, och har en frisk sötma samtidigt som den packar på en ganska bra punch. Lite av en ulv i fårakläder. Jag har tidigare gjort ett flertal försök att återskapa den, mest på måfå och kanske för den skull inte kommit tillräckligt nära. Jag har googlat till oändlighet, men aldrig träffat riktigt rätt. Någon gång var jag nära, men fick sedan för mig att drinken behövde kokosmjölk. Hur tänkte jag? Den blev visserligen god, men inte i närheten av det jag var ute efter.
Igår slog det mig att jag för att lösa gåtan måste få veta ingredienserna. Det där med mängder löser jag kvickt på egen hand. Faktum är att jag lugnt och ledigt kan ta på mig provandet. Helt ok, en smäll man får ta. För att veta vad jag ska utgå ifrån satte jag helt enkelt luren till örat och ringde upp stället som jag vet serverar den. Det var en ganska obesvärad karaktär som ringde upp. Väldigt glad och trevlig, men fullständigt ”omedveten” om att det kanske inte är kutym att ringa upp en renommerad drinkbar och fråga efter drinkrecept. På något sätt lyckades jag dock få fram vad drinken innehåller. Tänk att gåtans lösning bara var ett samtal iväg.
Drinken jag talar om heter Ginger Drop. Stället jag först blev bekant med drinken på är Gondolen, men numera skakas den även hemma hos Karlstein. Egentligen är det bara utsikten som skiljer upplevelserna åt. Jag menar, vad är utsikten över Stockholms inlopp i jämförelse med en top roof view över norra Europas största radhusområde. Snart sommar, då glider vi upp där igen.
En Ginger Drop innehåller vodka med smak av ingefära, limoncello, citronjuice, sockerlag och en skumtopp. Svårare än så är det inte. Grovarbetet med att hitta de rätta proportionerna har ju jag redan gjort.
Ikväll fyller mamma år. Vi blir knappt ett dussin människor som kommer för att fira. Familjen börjar bli stor, så eftermiddagen kommer förmodligen att gå åt till diverse trevliga förberedelser. Inte mig emot. Det är ju sådant jag gör på fredagar. Förbereder helgen. Självklart kommer det finnas tid till en och annan Ginger Drop också. Det är ju inte vilken fredag som helst. Det är fredagen före en långledighet med sjukt roliga dagar som jag ser fram emot.

Ginger Drop – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 5 cl vodka ingefära
  • 3 cl limoncello
  • 2 cl citronjuice
  • 1 cl sockerlag
  • 1 msk Frothee alt. 1/2 äggvita

Gör så här

  • (Jag infuserar en neutral vodka med ingefära i sifonen. Det finns färdig vodka smaksatt med ingefära, men då jag har möjlighet så föredrar jag att göra den själv. Jag skär ner skivor av en halv manstumme ingefära. Är manstummen mindre så skär ner två tummar. Till den mängden använder jag 2 dl vodka. Mata med två gräddpatroner och låt stå i minst en halvtimme under tryck. Släpp sedan försiktigt ut gasen och sila vodkan genom en fin sil. Klart).
  • Torrskaka samtliga ingredienser utan is. Genom att skaka utan is bygger man lättare upp ett bra skum.
  • Kasta sedan ned några isbitar och skaka ytterligare en gång. Sila upp i cocktailglas och luta er tillbaka.
http://karlstein.nu/ginger-drop-fredagsdrinken/

 

Micheladas – fredagsdrinken

Vi brukar skämtsamt säga att öl är mat. Jag vet egentligen inte exakt vad vi menar? Något med att en välplacerad öl kan ersätta en hel måltid? Kanske att dess näringsinnehåll de facto motsvarar en hel middag? Att den är god som mat? Hur som helst är det ord som fått vingar, blivit bevingade och jag är alltid lika snabb att instämma då någon uttalar dem.
Förra helgen var det dryck och mat för hela slanten. Denna helg har potential att bli minst lika trevlig även om det för ovanlighetens skull inte just är det förtärbara som kommer att stå i fokus. Imorgon är det Lindsey Stirlingkonsert på Vasateatern med Eyvind, men äta bör man ju så självklart ska det hinnas med en utemiddag dessförinnan.
Mitt nya motto – ”det är aldrig långt till fredag” – har väl aldrig passat in så bra som just denna vecka. En slapp skön måndag avlöstes av en riktigt trevlig middag på tisdagen. Många skratt. Underbart sällskap. En lugn helkväll helt enkelt. Onsdagen löpte på helt smärtfritt i soffan och igår bjöd jag på musslor. Musslorna var egentligen bara en förberedelse inför kvällens fredagsdrink. Torsdagar är sällan jobbiga. Inte numera.
Om öl är mat så varför kan inte en drink vara det? I varje fall med rätt tilltugg.  För att ändå vara på den säkra sidan serverar jag ikväll Micheladas. Micheladas är ett samlingsnamn på öldrinkar med rötter i Mexiko. Tänk er en Bloody Mary, men med ölbas, starka såser, svartpeppar, lime och saltad kant som serveras med tilltugg direkt i glaset. Några av godsakerna plockade jag med mig ifrån Vin- & délimässan i Karlstad. Jag kan med säkerhet säga att vi hoppar över förrätten idag och njuter av solen. Eller hoppar och hoppar? Det här är förrätten. Vilken sådan…

Micheladas – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 1/2 dl spad från ett musselkok (Moules Marinieres, recept finns på bloggen).
  • 4 dl passerade tomater (Mutti, inget annat)
  • 1 Corona Extra
  • flingsalt (malet i handen)
  • lime
  • några stänk Worcestershire
  • några stänk tabasco
  • svartpeppar
  • Drinktilltugg

Gör så här

  • Koka ihop musselbuljongen med tomatjuice. Låt småsjuda i en halvtimme. Smaka av med salt och peppar. Den ska fortfarande vara ganska mild. Låt svalna och ställ sedan in i kyl.
  • Börja med att dra en limeklyfta runt glasets topp. Doppa sedan i flingsalt som malts något för att få en "frostad" topp.
  • Ha i några iskuber i glaset och fyll på med den kalla tomatjuicen. Stänk ner valfri mängd av Worcestershiresås och tabasco. Fyll sedan upp med Corona. Pressa lite lime över drinken och dra av några varv med svartpepparkvarnen.
  • Garnera sedan glaset med valfria tilltugg på spett. Jag valde kastanjechampinjoner, lagrad hålost, en ångad knaperstekt dumpling, vitlök- och sambalgambas, rökt ölkorv, stjälkselleri, vedrökt skinka och saltgurka.
  • Servera och be gästerna vänligt att röra om i drinken. Öl är mat!
http://karlstein.nu/micheladas-fredagsdrinken/