Alla inlägg av Thomas

Micheladas – fredagsdrinken

Vi brukar skämtsamt säga att öl är mat. Jag vet egentligen inte exakt vad vi menar? Något med att en välplacerad öl kan ersätta en hel måltid? Kanske att dess näringsinnehåll de facto motsvarar en hel middag? Att den är god som mat? Hur som helst är det ord som fått vingar, blivit bevingade och jag är alltid lika snabb att instämma då någon uttalar dem.
Förra helgen var det dryck och mat för hela slanten. Denna helg har potential att bli minst lika trevlig även om det för ovanlighetens skull inte just är det förtärbara som kommer att stå i fokus. Imorgon är det Lindsey Stirlingkonsert på Vasateatern med Eyvind, men äta bör man ju så självklart ska det hinnas med en utemiddag dessförinnan.
Mitt nya motto – ”det är aldrig långt till fredag” – har väl aldrig passat in så bra som just denna vecka. En slapp skön måndag avlöstes av en riktigt trevlig middag på tisdagen. Många skratt. Underbart sällskap. En lugn helkväll helt enkelt. Onsdagen löpte på helt smärtfritt i soffan och igår bjöd jag på musslor. Musslorna var egentligen bara en förberedelse inför kvällens fredagsdrink. Torsdagar är sällan jobbiga. Inte numera.
Om öl är mat så varför kan inte en drink vara det? I varje fall med rätt tilltugg.  För att ändå vara på den säkra sidan serverar jag ikväll Micheladas. Micheladas är ett samlingsnamn på öldrinkar med rötter i Mexiko. Tänk er en Bloody Mary, men med ölbas, starka såser, svartpeppar, lime och saltad kant som serveras med tilltugg direkt i glaset. Några av godsakerna plockade jag med mig ifrån Vin- & délimässan i Karlstad. Jag kan med säkerhet säga att vi hoppar över förrätten idag och njuter av solen. Eller hoppar och hoppar? Det här är förrätten. Vilken sådan…

Micheladas – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 1/2 dl spad från ett musselkok (Moules Marinieres, recept finns på bloggen).
  • 4 dl passerade tomater (Mutti, inget annat)
  • 1 Corona Extra
  • flingsalt (malet i handen)
  • lime
  • några stänk Worcestershire
  • några stänk tabasco
  • svartpeppar
  • Drinktilltugg

Gör så här

  • Koka ihop musselbuljongen med tomatjuice. Låt småsjuda i en halvtimme. Smaka av med salt och peppar. Den ska fortfarande vara ganska mild. Låt svalna och ställ sedan in i kyl.
  • Börja med att dra en limeklyfta runt glasets topp. Doppa sedan i flingsalt som malts något för att få en "frostad" topp.
  • Ha i några iskuber i glaset och fyll på med den kalla tomatjuicen. Stänk ner valfri mängd av Worcestershiresås och tabasco. Fyll sedan upp med Corona. Pressa lite lime över drinken och dra av några varv med svartpepparkvarnen.
  • Garnera sedan glaset med valfria tilltugg på spett. Jag valde kastanjechampinjoner, lagrad hålost, en ångad knaperstekt dumpling, vitlök- och sambalgambas, rökt ölkorv, stjälkselleri, vedrökt skinka och saltgurka.
  • Servera och be gästerna vänligt att röra om i drinken. Öl är mat!
http://karlstein.nu/micheladas-fredagsdrinken/

Poké bowl – hawaiiansk husmanskost

Jag har alltid gillat mat som innebär pyssel vid bordet. Gästerna blir mer aktiva och äter på ett annat sätt. Jag uppskattar skickandet, plockandet, köstockningen vid det ”godaste” och den lättande känslan när man precis ska hugga in och kommer på något oumbärligt som man glömt att lägga på tallriken, men man kom ihåg. Jag vill helst komponera min egen tallrik, ta mer av det ena, mindre av det andra. Jag vill fylla upp min skål med umamistinn tonfisk, salta feta röror, pigga söta smaker, syra, koriander, chili, sälta, ostronsås, olika färger och annat gott. Jag vill sitta i timmar med min dåliga chop sticksteknik, prata och bara njuta utan att bli mätt. Jag vill tömma en tallrik och börja om, fylla upp glaset igen och snegla på bordsgrannen för att se om det är någon smakkombination som jag missat.
Poké eller Poké Bowl är en av de senaste mattrenderna. Jag tyckte att jag såg den komma svagt redan under förra året, men i år har den förutspåtts bli glödhet. Inte kan det vara en slump att jag gjorde mitt första Pokéinlägg redan för tre år sedan? Att Poké nu återigen hamnar i ett blogginlägg beror nog framförallt på att syrran påminde om dess förträfflighet för ett tag sedan. Sedan dess har vi serverat Poké vid ett flertal tillfällen. Nu senast igår.
Första gången jag kom i kontakt med Poké var på Hawaii. Då serverades den som förrätt på ett enklare vis med inte så många tillbehör. På den tallriken låg bitar av nyfångad wahu wahu – guldmakrill om jag inte minns fel? Där fanns ingen mosaik av grönsaker, såser och frukt, utan egentligen bara en sashimi med några få men härligt utvalda tillbehör. En hawaiiansk sushi. Även om den middagen var helt underbar så tycker jag att rätten helt klart är att föredra på detta vis, i en rejäl skål med mycket av allt, där man hela tiden finner nya godsaker ju längre ner i skålen man gräver ned sig. Det enda svåra med Poké är att inte glömma något gott tillbehör. Jag har därför gjort en hel lista på godsaker som man med fördel kan servera till. Det är bara att CP:a listan och ge sig iväg och handla. En skön Poké Bowl i gott sällskap blir aldrig fel. More is more.

Poké Bowl

Antal personer 4-6

Ingredienser

  • 400 g salmalax i ca 4mm tunna skivor
  • 400 g färsk tonfisk i kuber
  • 1 kruka koriander
  • 2 limefrukter (klyftor att pressa över)
  • 1 citron (klyftor att pressa över)
  • 1 mango (skuren i bitar
  • färsk ananas (skuren i bitar)
  • 1 rödlök skuren i tunna tunna klyftor
  • Macadamianötter alt. cashewnötter (gärna rostade i het panna med lite salt)
  • Pak choi (sauterad hastigt i smör och lite citronsaft, salt, peppar)
  • Rött ris som (jag kokar den med lite koncentrerad grönsaksfond)
  • Blad- eller krispsallad (strimlad)
  • Avokado (skuren i lämpliga bitar. Pressa över lite lime så håller den färgen längre).
  • Srirachamajonnäs (blanda Hellmanns med valfri mängd srirachasås)
  • Wasabimajonnäs (blanda Hellmanns med valfri mängd wasabi)
  • Svarta sesamfrön (dessa är också goda att rosta lite innan)
  • Gurka med sesamolja och soja (ta ur kärnorna ur gurkan, skiva upp i lagom stora bitar och låt marinera i olja och soya på köksbänken i någon timme eller två)
  • Edamamebönor (bönorna uttagna ur skidan)
  • Japansk soya, wasabi och sesamolja vid sidan av

Gör så här

  • Poké Bowl handlar egentligen om att bygga sin egen skål med fräsch fisk och goda tillbehör. Det finns inget rätt eller fel. Ingredienserna ovan är bara ett förslag på några av de ingredienser jag brukar använda. De tre tips jag har att dela med mig av är att det sällan gå åt så mycket av tillbehören som man tror. Mitt andra tips är att det går åt precis så mycket tonfisk som man tror och lite till. Det sista är att inte skära tillbehören för fint. Man vill ha lite tuggmotstånd för att bryta av mot den mjälla fina fisken.
http://karlstein.nu/poke-bowl-hawaiiansk-husmanskost/

 

In Grid – fredagsdrinken

Då var februari igång på allvar. Redan snart mitt i. Vad hände med månadsskiftet? Nu har det blivit dags att beta av den första av flera roliga saker som planerats sedan länge. Tidigt imorgon bitti drar vi till Karlstad Vin & Deli. Sveriges kanske bästa vin- och matmässa. Vi vet. Det har hunnit bli några stycken. Utöver dansbandsdyrkande husvagnsmänniskor väntar oss i Värmland två hela våningar med bara godsaker. Det roliga med just Karlstadsmässan är att det inte bara handlar om dryck. Här finns det bra och intressant mat också. Jag minns särskilt de delitallrikar vi satte i oss förra året för bara en spottstyver. Den rökta Scamorzan, vilken ost! Sen slinker det ju alltid med massa grejer hem också. Fönsterbrädan utanför hotellrumsfönstret brukar få agera kylskåp över natten om inte minibaren räcker till. Fråga i receptionen? Varför då?
Ikväll får vi sällskap av Troy, min syster och hennes man. Alla vill vi egentligen bara träffa systersonen, men idag har gästerna lovat att bjuda på mat, så det kändes dumt att börja selektera. Jag ser fram emot kvällen. Det ska bli jättemysigt. Kul också att de kunde låna vårt hus medan vi är borta.
Fredagsdrinken blir en ny variant på en gammal drink. Den är inte helt densamma, men smakerna påminner. Jag fuskar bara lagom. Drinken jag tänker på – Bitter Sweet Valentine, gjorde jag förra året inför alla hjärtans dag. Då hade jag bättre förberett med rekvisita och det är tveklöst en av de roligaste bilderna jag tagit. Idag är jag mer sparsam i min utsmyckning. Jag koncentrerar mig på de goda smakerna istället. Typ. Egentligen är jag liksom alldeles för upptagen med att bara njuta av vårsolen. Alltså. Vad är det för språk?
(Kära moster Ingrid. Du får ta drinken som en hyllning till dig, även om det kanske inte riktigt var tänkt som så från början).

In Grid – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 5 cl Absolut Elyx vodka
  • 1,5 cl Campari
  • 1 cl citronsaft
  • 3 cl färskpressad röd grapefruktjuice
  • 1,5 cl sockerlag
  • några stänk angostura
  • 1/2 äggvita (alt. 1 msk Frothee)

Gör så här

  • Torrskaka alla ingredienser utan is i en shaker. (Skakar man först utan is så skummar äggvitan upp bättre).
  • Skaka sedan med is. Häll upp i ett cocktailglas.
http://karlstein.nu/in-grid-fredagsdrinken/

Rökt svartrot med smaker av skog och mark


Efter lite strul med rökskåpet i julas är jag igång igen. Själva skåpet blåste oväntat iväg när det pinade på som värst dagen före julafton. Dörren fick ta den värsta smällen. Rökskåpet är rekorderligt och ganska tungt, varför jag blev smått förvånad när jag på morgonkvisten hittade skåpet nedanför den bänk där det stått tryggt intill husväggen. Efter ett samtal till Smart Fritid som saluför Bradley i Sverige fick jag dock snabbt hem en ny dörr. Tack!
Det härliga med rökning av mat är att det finns så många fler användningsområden än vad man först kan tro. Det är lätt att bara tänka laxsidor, ”briskets” eller andra charkuterier som man ofta köper färdigrökta. Jag röker också lax. Jag kan älska en rökig mör köttbit med klassisk bbq-sås och typiska tillbehör. Rökningen blir dock ännu roligare när man finner nya rätter där rökaromerna kan förgylla sådan mat man inte vanligtvis förknippar med just rökning. Det senaste jag gjorde i Bradleyröken är ett typexempel på en sådan rätt. Jag har gjort den tidigare, men då utan att röka svartroten. Den här varianten, där den varsamt rökta svartroten tar med sig en ny dimension av smaker till tallriken blev en riktig överraskning. Till rökt svartrot serverar jag en svampsås, en svampstuvning och lite torkad svart trumpetsvamp som jag malt ner till ett pulver. Jag garnerar med oxalis och blommor av campanula. (Oxalis eller harsyra är förresten något som är enklare att finna i skogen än i matbutiken). Framför sig finner man en vacker tallrik med en förrätt som i en enkel handvändning kan göras helt vegansk om man skulle föredra en sådan kost. När man tänker efter är det faktiskt ganska få saker som inte passar att röka. Rökt svartrot gick ju alldeles utmärkt. Det gäller bara att våga prova sig fram. Ibland lyckas man bättre. Friskt vågat…

Rökt svartrot med stuvad portbello

Ingredienser

  • 2 svartrötter av jämnstor storlek
  • 150+25 g smör (osaltat)
  • 3 portabellosvampar
  • 3 schalottenlökar
  • 3 msk koncentrerad kalvfond
  • 2 dl vatten
  • 5 dl vispgrädde
  • oxalis
  • campanula (frivilligt)
  • romanescokål
  • 1 dl torkad svart trumpetsvamp eller annan valfri svamp

Gör så här

  • Skölj av och skala svartrötterna. Dela upp i lika långa stavar om ungefär 10 cm. Efter att de skalats läggs de omedelbart ner i vatten för att inte mörkna. Sedan saltar jag lätt och vakuumförpackar med ungefär 150 g smör. Sedan får svartrötterna bada i sous viden i 84 grader under ungefär en timme.
  • (Saknar man en sous vide så koka upp vatten, tillsätt svartrötterna och låt sedan sjuda i cirka 10 minuter. De ska inte vara helt genommjuka. Tänk sparris!)
  • När svartrötterna gått färdigt torkas de av. Rökskåpet har jag redan satt igång. Temperaturen ska vara ungefär 65 grader C och jag röker med milda briketter. Jag röker mina svartrötter i cirka 45 minuter. Röksmaken ska vara elegant. Inte mer.
  • Under tiden förbereder jag svampstuvning och sås. Egentligen lagas de samtidigt. Jag väljer bara att dela upp svamp och sås innan servering.
  • Finhacka löken och skär portabellon i tumstora bitar. Det är inte så noga.
  • Stek sedan på portabellon ganska hårt i smör. Den ska få lite färg. Sänk sedan värmen något och tillsätt löken. Låt den steka glansig ihop med löken.
  • Tillsätt den koncentrerade fonden och vattnet. Låt sedan koka ned tills cirka en tredjedel av vätskan återstår.
  • Dra av från plattan och rör ned vispgrädden. Låt sedan småsjuda under lite omrörning mellan varven. När grädden har reducerat till önskad konsistens silar jag av svampen. Håll sedan såsen varm på låg värme. För extra konsistens kör jag såsen genom en sifon innan servering. Detta gör dock ingenting för smaken utan är mer bara en rolig grej om en sifon finns till hands.
  • Mixa den torkade svampen till ett fint pulver i en mixer. Har man ingen mixer går det bra i en mortel.
  • Precis innan servering slänger jag ner små bitar av romanescokålet i kokande vatten. Efter någon minut tas de upp och för att slungas i en klick uppvärmt smör. Den väl avrunna portabellon värmer jag försiktigt upp i panna.
  • Servera på varma tallrikar med svampstuvningen intill svartroten, svamppulver och romanesco omkring, oxalis och campanula på toppen och såsen vid sidan av.
  • (Se verkligen till att använda uppvärmda tallrikar, annars kommer rätten hinna kallna innan den är färdigupplagd. Montera tallrikarna med såsen sist).
http://karlstein.nu/rokt-svartrot-smaker-skog-mark/

Detta inlägg är skrivet på uppdrag av bradleysmoker.se. Ekonomisk ersättning har utgått.

Gin and Sin – fredagsdrinken

Morgonen fick en kanonstart. Någon(?) hade gjort frukost åt mig. Ett gulligt litet hjärta stod i kylen. Jag kunde ana blåbär och dofter av kokos. Ok. Egentligen var det kanske lite väl gulligt för min smak, men med tanke på att det aldrig tidigare hänt så kan man inte vara för kräsen. Jag gör en kopp kaffe och slår mig ned vid den lilla skapelsen. Eyvind sitter mitt emot med en likadan och ser minst lika förväntansfull ut. Ögonen tindrar på grabben. Inte varje dag det serveras blåbär till frukost. Frågan är bara? ”Vad är det där andra under?” Jag minns igår kväll. Det var något med frön, där stod kokosmjölk och jag hörde att någon surrade om RAW-food. Vi blandar runt bären i skålen och tittar på varandra. Vi tänker båda samma sak. -”Du först!” Till slut sitter vi där, med munnarna fyllda. Vi tuggar på medan allt liksom bara växer i munnen. Det tar inte lång tid innan våra ögon möts igen. Jag springer till vasken medan Eyvind gör någon hulkande rörelse i ett försök att snabba på processen med att få ned allt. Han lyckas, vilket gör mig smått imponerad. Efter att ha sköljt ur munnen med kaffe säger sonen snällt. -”Alltså det är ju kul att hon försöker, men det blir inte så bra…” Vi sköljer ur skålarna och dukar fram en vanlig frukost.
Jag vill höja ett varningens finger för chiapudding. Det må vara trendigt, den ”gör sig själv” över natten och allt det där. Ofta kommer den i jättecoola glasburkar med klämlock och orange gummipackning. Den ser säkert skitball ut på bussen och är tveklöst också nyttig.  Personligen kan jag dock inte komma på något annat användningsområde för den än att dämma upp avlopp. Jättebra i vårt fall. Proppen har varit borta i flera år. Vasken var totalt omöjlig att tömma på flera timmar. Men, jag vill ändå tacka dig Sofia. I slutändan är det alltid tanken som räknas. Jag ser att du ville oss väl. Det är bra.
Nu blir det fredagsdrink. Jag tänker mig en skön cocktail igen. En kort rackare med tryck i. Ginen biter ifrån, citronen friskar upp och passoan kommer med lite frukt och tar ner det hela till en behaglig nivå. Hyfsat vacker att titta på är den också. Gin and Sin!

Gin and Sin

Ingredienser

  • 6 cl gin
  • 3 cl citronjuice
  • 1 cl sockerlag (1/1)
  • 3 cl Passoa

Gör så här

  • Skaka all ingredienser i en shaker med is och sila upp i ett cocktailglas.
http://karlstein.nu/gin-sin-fredagsdrinken/

Caprese palloncino

Plötsligt händer det. Efter några dagar med brist på inspiration sköljer den över mig. Jag vet exakt vad jag ska göra och vill inget annat än att bara få sätta igång. Idén till den mozzarellaballong jag blåser upp idag sägs komma ifrån mästerkocken Thomas Keller. Nu senast för några dagar sedan ledde han USA till seger i Bocuse d’Or i Lyon. Samma Keller fungerade också som matkonsult när Pixar skapade sin kanske bästa animerade film någonsin – Ratatouille. Den vackra Ratatouillen i lager, med vilken Remy (huvudkaraktären) till slut charmar matkritikern ska ha varit Kellers idé.
Caprese palloncino, som jag kallar min egen tolkning av den klassiska rätten, är i huvudsak en ballong av mozzarellamassa som jag värmer upp och sedan fyller med luft jag smaksatt med rostad vitlök. En vitlöksdimma. I botten av tallriken arbetar jag med smakerna från en klassisk caprese, om ändå inte på ett helt vanligt sätt. På tallriken finns en konfiterad tomat, basilikaolja, olivoljepulver och en reducerad balsamvinäger.
Ballongen kanske ser komplicerad ut och visst innehåller den några moment som kräver en lite övning, men ändå är det inte så knepigt som man kan tro. Köp dock några extra bollar mozzarella att öva med. Misslyckas man kan man värma på ostmassan igen, men det fungerar bara bra någon gång. Precis som så ofta har jag skrivit inlägget innan jag startat med själva ”experimentet”. Kanske får jag, uppblåst som jag är,  äta upp detta på flera sätt än vad jag hoppas?

Caprese palloncino

Ingredienser

  • 2 mozzarellaklot á 125g
  • 2 plommontomater
  • 250 g smör (osaltat)
  • 1 kruka basilika
  • 4 klyftor vitlök
  • 1/2 dl balsamvinäger av god kvalité
  • olivolja
  • ca 2 msk N-Zorbit (maltodextrin)
  • en sifon och två gräddpatroner

Gör så här

  • Börja med basilikaoljan. Hacka upp några blad och stjälkar av basilika. Kasta ned i en sifon och fyll upp med någon deciliter olivolja. Mata på med en gräddpatron. Låt sedan stå i en halvtimme. Släpp sedan försiktigt ut gasen medan sifonen hålls upprätt. Dra av toppen och sila av basilikan. Klart.
  • Fortsätt med vitlöken. Vik in vitlöksklyftor (inkl. skal) i en bit aluminiumfolie med några droppar olivolja. Rosta sedan i ugnen i 200 grader i ca 20 minuter. Lägg åt sidan och låt kallna. Krossa sedan klyftorna med ett bestämt tryck med sidan av kniven. Lägg ner vitlöken i sifonen och mata med två gräddpatroner. På sifonen monterar jag ett tunt nålaktigt munstycke. Ställ åt sidan. Det är med denna "vitlöksdimma" vi ska fylla upp mozzarellan.
  • Reducera ned balsamvinägern i en kastrull och låt svalna.
  • Koka upp vatten. Skär under tiden små kryss i toppen på tomaterna. Skålla tomaterna i det kokande vattnet i ungefär en minut. Dra av skalet och kyl sedan tomaterna i ett isbad. Vakuumförpacka tomaterna varsamt med 250 gram smör, 1/2 dl olivolja, basilika, salt och peppar. Kör sedan tomaterna sous vide i 60 grader under en timme.
  • Blanda någon matsked olivolja med maltodextrin. Arbeta upp ett pulver genom att pressa sönder olivoljeklumpen som bildas. Tillsätt mer maltodextrin om nödvändigt. Ställ åt sidan.
  • Dela mozzarellakloten i halvor. Koka upp en kastrull med vatten och dra av från värmen. Lägg ner mozzarellabitarna och låt ligga i ungefär tio minuter. Se till att bitarna inte krockar med varandra, då går de ihop. Fiska upp en mozzarellabit i taget och forma till en boll. Det är varmt. Ett par gummihandskar hjälper. För in munstycket på sifonen, den som vi fyllt med vitlök, i bollen och tryck åt runt munstycket. Fyll försiktigt upp osten. En ballong bildas. Knip sedan åt i botten när munstycket dras ut. Överbliven ost i botten klipper jag bort medan ostmassan fortfarande är lite varm.
  • Lägg upp med tomater, basilikaolja, den reducerade vinägern, olivoljepulvret och några blad basilika.
http://karlstein.nu/caprese-palloncino/

Red Opening – fredagsdrinken

Fredag igen. Tiden trummar på precis som jag planerade redan för någon vecka sedan. Den här helgen blir den sista ”lediga” innan tokbokade februari startar upp. Jag gillar att ha något inbokat,  en ”grej” att se fram emot. Samtidigt gillar jag att ta tiden som den kommer och inte ha något planerat. Det blir alltid ett vågspel det där. Kanske kan mars färgas av ett lugnare tempo med mer spontanitet? Allra helst vill jag nog hålla min mentala kalender helt ren, samtidigt får dagarna gärna bjuda på överraskningar. Är det viktigt med planering och dagordning kan man ju alltid välja att skriva in de trevliga sakerna i efterhand. Det ser roligare ut när man tittar tillbaka då.
Februari kommer att hinna bjuda både på vinmässa, utemiddagar, och en efterlängtad violinkonsert med Evvind. Meet and greetbiljetten har han sparat ihop själv. Februari avslutas med en familjetripp till Berlin. Jag har ännu en gång, lite snyggt så där,  lyckats dölja för resten av familjen att vi egentligen ska på mat- och dryckesresa.
Den största utmaningen kommande månad blir nog att hinna med att laga egen mat. Äta hinns alltid med.
Red Opening – fredagsdrinken idag, kan vid en första anblick låta lite konstig, men jag lovar, smakerna fungerar verkligen ihop. Om den inte faller er i smaken så ge den till personen på andra sidan bardisken. Det är säkert bara er det är fel på. Den här är galet bra!

The Opening – fredagsdrinken

Ingredienser

    Red Opening (2 drinkar)
  • 1 dl Aperol
  • 3 kaffebönor
  • tonic
  • citron

Gör så här

  • Slå ned Aperol i en sifon. Lägg ner 3 hela kaffebönor och mata sifonen med två gräddpatroner.
  • Låt sedan stå i 20 minuter.
  • Sila sedan upp Aperolen i två tumlare med is. Fyll upp med tonic, blanda runt försiktigt och garnera med citron.
http://karlstein.nu/red-opening-fredagsdrinken/

Dom Pérignon 2006 med onigiri och sashimi

Jag vaknade tidigt idag och startade dagen med en pappasonfrukost. Sofia skickade vi iväg. Det händer sällan, men när det gör lovar jag mig själv att det måste ske oftare. Frukosten alltså. Sett över åren kan jag nog räkna de vardagar vi har haft frukost ihop på mina två händer och en fot. Det har aldrig funnits tid. Jag lämnar hemmet klockan halv sju och vår son är ganska svåruppjagad. Ur ett mysfrukostperspektiv är den kombinationen väldigt olycklig. Det är bara precis nyligen som han börjat komma upp själv med bara väckarklockans hjälp. Jag minns särskilt en morgon när jag och Sofia var mer stressade än vanligt. Framme på jobbet kom jag på att vi inte ens hade sett Eyvind stiga upp. Ja, vi glömde honom. Jag ringde hem, men fick inget svar och fick åka hem igen. Bara någon kilometer ifrån hemmet svarade han äntligen. Helt nyvaken.
Jag förklarade i veckan för någon vilken livskvalité det är att inte behöva ”förvärvsarbeta” på fredagar, utan att kunna ta dagen till att göra något som gör mig glad. Ekorrhjulet blir inte lika påtagligt och emellanåt känns vardagen faktiskt ganska ok. Jag lever inte längre lika mycket bara för helgerna och känner mig överlag lyckligare. Sen är det alltid kul att kasta gliringar omkring sig när man på torsdagseftermiddagen vänder hemåt. Igår lyckades jag till och med locka fram ett finger hos en kollega när jag önskade honom trevlig helg. Just den konsekvensen av fredagsupplägget ser jag mer som en bonus.
Första matuppdraget idag blir att förbereda tilltugg till kvällens höjdpunkt. Vad sägs om tonfisksashimi på en onigiri och en Dom Pérignon från 2006. Jag tror det kan gå hur bra som helst. Det asiatiska valet utklassade senast i förra veckan och jag tänker att dompa behöver något som fångar in den lite. Den naturliga sältan och umamin i tonfisken kommer lyfta de ädla bubblorna precis till den nivå där den kan vara. Det här har jag sett fram emot. Håll i hatten. Nu kör vi!




Onigiri och sashimi med wasabiaioli och svart sesam

Ingredienser

  • 250 g sushiris
  • ca 75 ml risvinäger
  • 1 msk mirin
  • 300 g sashimi av tonfisk
  • 1 dl majonnäs (hemgjord eller Hellmanns)
  • 1 tesked wasabi
  • svarta sesamfrön (När ni väl hittar, köp på er ordentligt!)

Gör så här

    Sushi - sashimi
  • Koka riset enligt anvisningarna på paketet. Låt sedan svalna av. Jag har lärt mig att platta ut riset. Det torkar upp och svalnar lite snabbare. Sprinkla sedan ut vinäger och mirin och blanda ihop. Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket vinäger man ska ha på för att hitta rätt syra.
  • Forma sedan små elliptiska bollar. Eftersom de ska fungera som tilltugg till champagnen, så gör jag dem inte större än att man med lätthet kan ta en utan att bita av.
  • Skiva fisken mot fibrerna i tunna skivor. (Lägg tonfisken i frysen någon halvtimme innan så är det enklare att få schysta skivor). Lägg sedan sashimin över onigirin (risbollarna) och servera med wasabiaioli och lätt rostade svarta sesamfrön.
  • (På bilden går jag hastigt över sashimin med en brännare. Det skapar en ny smakdimension som jag tycker man ska prova. Jag gör det dock bara med någon. Tonfisken som råvara är alldeles för fin för att inte bara njuta i sin naturliga form).
  • Wasabiaioli
  • Blanda ihop majonnäs och wasabi. Klart.
  • Rosta sesamfröna en kort stund i torr het panna. Strö över tonfisken vid servering.
http://karlstein.nu/dom-perignon-2006-onigiri-sashimi/