Kategoriarkiv: annat där till

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung

Som avslut på en bra middag är det, gärna efter en viss paus, uppfyllande gott att avrunda måltiden med något vällagat sött, helst med en dubbel espresso vid sidan. En avec.
En efterrätt ska inte vara för kraftig. Jag tänker att små efterrätter är bra efterrätter. Jag gillar känslan av att vilja ha mer, men att inte få. Det är då det blir som bäst, även om det kan kännas plågsamt just för stunden. Jag tänker vidare att en efterrätt bör hålla samma klass som det man serverat innan, om inte så blir den genast ointressant och jag står hellre över. Vällagad eller uttänkt behöver dock inte innebära att den är komplicerad eller tar lång tid att göra. Ett exempel på sådan efterrätt, är den jag gjorde i helgen. Där fanns syra, sötma och sälta. Sting. Stuns, krispighet och kräma. Ihop blir det bara så himla gott. Jag glömmer min espresso. Avecen står ouppslagen. Så ska en efterrätt vara.
(Låt er inte avskräckas av sfärmomentet. I det här receptet behövs bara en ”konstig” ingrediens (natriumalginat). Då yoghurten är naturligt rik på kalcium bildas sfärer bara man droppar ned yoghurten i alginatbadet. Jag guidar er nedan).

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung -recept 4 personer
5 g natriumalginat
1L vatten

4 jordgubbar
svartpeppar (nymald)
2 dl vaniljyoghurt
1 msk flytande honung (gärna akacia)
2 nävar rostade valnötter
flytande honung att dekorerar med
ev. något blad citronmeliss (garnering)

Börja med alginatbadet. Jag blandar vattnet med natriumalginatet i en tillbringare med stavmixern. Mixa länge så att allt verkligen löser sig. Låt sedan stå och vila i kyl så att luftbubblorna försvinner. Det tar ungefär 2 timmar.
Skiva jordgubbarna på höjden. Lägg upp i ett cirkelmönster med ”spetsarna” utåt. Gå över jordgubbarna med lite svartpeppar.
Rosta valnötterna i en het torr panna tills de blir lätt färgade. Dra av från värmen och ställ åt sidan.
Blanda ut yoghurten med en matsked honung. Rör om ordentligt.
Fånga upp yoghurten med en sked formad som ett halvklot. Skeden bör
ungefär ha storleken av en matsked. (Gamla kaffemått brukar vara bra). Stjälp varsamt ned yoghurten i alginatbadet. Arbeta försiktigt, men bestämt. Upprepa processen, men torka av skeden på undersidan mellan varje gång. Vi vill ha en sfär per skaft, men gör gärna några extra, utifall någon skulle brista redan innan de nått tallrikarna. Låt varje sfär ligga i alginatbadet i ungefär en minut. Rör om försiktigt någon gång under tiden. De ska helst ligga isär, då de annars riskerar att klibba ihop. Ta sedan upp ur badet med fingrarna eller en hålslev. Skölj sfärerna i en skål med vanligt kallt vatten. Rör varsamt om. (Man vill få bort den lätt salta smaken från alginatbadet).
Plocka upp sfärerna och placera dessa ovanpå jordgubbarna. Strö ut valnötterna vid sidan. Gå snabbt över nötterna med mer flytande honung. Garnera med något grönt.

 

Pärlor av balsamvinäger – molekylär gastronomi

Få saker gör mig så glad som när jag känner av en nytändning i köket. Den brukar komma krypande i februari-mars, men i år tändes lågan redan i januari. Jag kanske behöver det, något att fokusera på.
Det här med molekylär gastronomi verkar ju sjukt spännande, så efter att ha läst på ett tag och nördat ner mig rejält har jag under veckan beställt hem lite prylar för att komma igång. Jag köpte ett stort paket med ett tiotal kemikalier, våg, sprutor och pipetter. När inte det räckte kompletterade jag med fler kemikalier, skedar, slangar, färgpulver, sfärformar och böcker. Det krävs en del grejer för att komma igång, men lätt inbilliskt kategoriserar jag det som en  ”investering”. På med skygglapparna bara. Gjort är gjort och åtminstone till en början lät jag mig själv tro att ingredienserna i varje fall var dryga. Efter att ha läst vidare så tror jag nog (inte) att jag täckt in det mesta av vad jag till en början kommer att behöva. Åtminstone tills nästa vecka. Nu är jag bara sugen på att börja. Jag får lite känslan av att när man väl kommit igång så kanske det inte är så knepigt ändå. Jag lär väl snart bli varse, men lurar gärna mig själv en stund till.
En vis(s) man berättade en gång att man inte ska fråga innan man köper nya köksprylar. Man ber om ursäkt efteråt. Det är enklare så. Samma man vill jag nu tipsa om en helt annan, ännu smartare approach. Jag köpte en bok om molekylär gastronomi som jag satte framför näsan på Sofia. Hon fastnade direkt. Kanske är hon bara ute efter de läckra romkornen av jordgubbe som man kan pula ned i champagnen, kanske är det de kolsyrade mojitosfärerna som lockar. Jag vet inte? Det är dock uppenbart att hon är fast. Det kändes som en bra idé då, att låta Sofia tro att det här skulle bli hennes grej. Nu känns det mer som att jag kommer att behöva armbåga mig tillbaka in i köket. Hoppas bara att hon tar det bra när hon inser att jag omöjligen kan hålla mig borta. Kanske kan vi dela upp det så att drinkarna får bli hennes gebit, medan jag mer håller mig till maten.
Det ska bli otroligt spännande att komma igång i varje fall. Nu gäller det bara att samla sig lite och släppa tanken på att göra allt på en gång. Målet är väl främst att nu till en början försöka ta fredagsdrinken till en ny nivå, även om jag redan nu har flera idéer på stencool mat i bakhuvudet.
Jag går ut enkelt och kör lite kemi i köket under tiden jag steker på högrevet som gått sous vide i 12 timmar. Ingen press. Jag tar det lite hammock för att inte bli besviken om det skiter sig. Dekadens har sedan länge varit ett för mig fullt fungerande och förebyggande drag mot framtida besvikelser. Äntligen igång…

Pärlor av balsamvinäger – recept
100 g balsamvinäger
1,5 g agar agar
rapsolja i ett highballglas
en spruta
(en bra våg)

Fyll upp ett highballglas med raps- eller olivolja och låt stå i kylen till det blivit riktigt kallt, gärna ned mot 2-4 grader. (Jag skarvar och ställer in i frysen eftersom jag alltid är sent ute).
Blanda ut agar agar i en kastrull med balsamvinäger. Låt gärna stå en stund så blir det lättare att blanda sen.
När oljan är tillräckligt kyld, kokar jag upp balsamvinägerblandningen under omrörning. Ta sedan bort från värmen och låt svalna till 50-55 grader.
Sug sedan upp blandningen med en spruta eller pipett. Nu börjar det roliga. 
Droppa vinägern ner i glaset med olja. Anledningen till att jag använder ett högt glas är att man vill att pärlorna eller kulorna ska hinna stelna på sin väg ner till botten av glaset. En korrekt blandning med agar agar får vinägern att stelna vid 38-45 grader.
Låt sedan glaset med olja stå i några minuter. Jag häller ut pärlorna i en sil och sköljer försiktigt av med vatten.
Pärlorna som blir över klarar sig ganska länge i en tätslutande burk i kylskåp.

molecular gastronomi

molekulär gastronomi

pärlor av balsamvinäger över hyvlad parmesan

pärlor av sherryvinäger

En oval julsill

För några dagar sedan gjorde jag romsenap. Snart kan jag även pricka av nästa julinlägg från listan. Julsill. I skrivande stund är det fortfarande lite på experimentstadiet, men jag tror på det här. Ni som följt med ett tag och vet vilka smaksättningar jag gillar kommer att bli föga förvånade. Idén kom nog redan till i somras när jag lekte lite med en ”ny” potatissallad. Till potatissalladen lånade jag smaker från ett annat och numera klassiskt grilltillbehör – den chilenska pebren.
Årets julsill smaksätter jag med koriander, lime, rödlök och chili. Nu kanske någon rynkar på ögonbrynen och tänker att dessa smaker står i direkt kontrast med allt som är juligt? Om denne bara visste hur fel denne har. Julen handlar väl om att äta gott? Den borde i varje fall. Åtminstone kanske mindre om vad vi ställer på bordet. Jag kan personligen inte se någon nytta i att stoppa munnen full med kanel, russin eller mandel bara för högtidens skull. Så bakbundna av traditioner får andra vara. Ok, ett kallt bra brännvin med pomerans tackar jag inte nej till, men just när det kommer till maten sneglar jag hellre framåt och serverar nya smaker med inte uteslutande klassiska råvaror. En viss koppling till det traditionella är dock roligt att behålla, när man får ihop det. På så sätt kan man liksom flirta både med gammal och ung.
Springer jag på ett julbord och möts av en sesamtoppad teriyakiströmming så jublar jag. Om en köksmästare vågar tänka utanför ramarna när julbordet spikas så står jag först i kön. Det bästa från de senaste julborden jag besökt har alltid varit det som stuckit ut, varit nytt eller överraskande. Så himla skönt när någon vågar. Det är det jag minns och det jag vill hylla. Våga tänk lite mer ovalt, var inte så fyrkantiga! Man får. Det är ok.
Tycker man ändå inte som jag så står det köttbullar och prinskorv med kokt potatis där i hörnet. Det är bara att ta för sig. Ät tills skjortknapparna sprutar. Jag bjuder!
Nä, in med lite nya smaker nu så att vi får snurr på det där julbordet igen. Med den här smaksättningen går det inte fel.

Pebresill – recept
840 g ”5-minutersill” färdig att smaksätta (nettovikt 420g)
1 kruka färsk koriander
1,5 lime (juicen)
2 röda chilifrukter
2 tsk sambal oelek
1/2 medelstor rödlök
2 dl crème fraîche
ca 100 g hellmans majonnäs
salt efter smak

Hacka korianderns stjälkar riktigt fint. Hacka bladen lite grövre. Kasta ner i en bunke. Finhacka rödlök och chili. Allt ska ner i samma bunke. Pressa över limejuicen.
Ha ned sambal. Låt allting stå och dra i några minuter.
Förbered sillen. Spola av den och torka den torr. Skiva upp i valfri storlek. Lägg åt sidan.
Blanda nu ned crème fraîche och majonnäs. Fortfarande i samma bunke. Rör om och blanda sedan ner sillbitarna. Blanda ordentligt och låt sedan vila i någon timme innan servering. Erfarenheten säger mig att sillen är bäst dagen efter. Men med just den här vet jag inte, kommer kanske inte veta. Jag ska kasta mig över den nu. Förhoppningsvis finns det något kvar imorgon och då vet jag mer.

julsill

julsill

En genusneutral romsenap

Är man verkligen matintresserad gör man sin egen senap. Åtminstone köper man en bra. Ha ha!
Jag undrar hur många seriösa matbloggare som i dagarna inte lägger upp recept på senap. De kan inte vara många. För mig har whiskysenapen blivit lite för grabbig och uttjatad. Alla ska göra whiskysenap. Jag tänker istället bidra med en romsenap till årets julbord. Hade det inte varit för att jag ska ha den på julskinkemackan hade jag mortlat ner lite mango och habanero i den. Kombinationen av mango och habanero är magisk. Den varianten av senap får bli något för vinterns korvgrillningar istället. Vi måste förresten bli bättre på att hinna med det där att komma ut och grilla. Att njuta även av ”vintern”. (Brrrr!) Kanske är det dags att köpa ett par skidor till pjäxorna som fortfarande står nya i garderoben efter två år? Jo, så är det nog. I år är det dags.
Jag vet egentligen inte alls på vilket sätt en romsenap skulle vara mindre grabbig, men den känns åtminstone inte lika gubbig? Ibland tänker jag att det är helt onödigt att ens kasta in mat i olika genusfack. Varför gör jag? Jag tänker för mycket och undrar om det inte blir whiskysenap till nästa jul ändå? Kör bara och sluta fundera så mycket.
Det är kul att göra senap. Det är enkelt, går snabbt och höjer statusen på skinkmackan rejält. Kasta ner den i ett vackert krus och slå en röd varm rosett om. Gulla sedan till det med en allmogesked och fota i varmt sken av en oljelampa framför en vacker gran med röda kulor. Där satt den bilden.
God jul på er!

Romsenap – recept
300 ml äppelcidervinäger
10 msk florsocker
160 g ljusa senapsfrön
4 msk senapspulver
1 dl mörk rom (Zacapa)
1 dl apelsinjuice
4 tsk flytande honung
salt & peppar

Sjud upp vinäger, socker och senapspulver tills det löser sig. Tillsätt senapsfröerna. Låt sjuda tills hälften av vätskan återstår.
Slå ner allt i en mixer och låt den jobba ett tag.
Tillsätt rom, apelsinjuice och honung. Låt kallna och smaka med lite salt och peppar.

 

Jullunch för Stockholms hemlösa 2015

Jag har väl aldrig ätit så mycket julskinka som förra året. Från första december fram till julafton gjorde jag i stort sett en julskinka om dagen i och med mitt skrivuppdrag på julskinkejobbet.se (Sidan är nu nedtagen). Det var nästan så att jag skämdes. Jag har det bra och är tacksam för det. Det blev mycket av det goda över, även om jag försökte återanvända så mycket av skinkorna till varje rätt som jag bara kunde. En del frystes in, mycket blev till matlådor, jag delade mycket med vänner och jobbarkompisar. En liten del julskinka slängdes tyvärr. Det blev oundvikligt och kändes så klart hemskt. Jag hade från början en idé om att skänka en del av det jag lagat till Stadsmissionen, men efter att ha hört mig för fick jag beskedet att de av hälsoskäl inte kunde ta emot mat om en obruten köldkedja inte kunde garanteras.
Istället för att direkt bidra med mat, blev jag ombedd att här på bloggen gärna tipsa om ”Jullunch för Stockholms hemlösa” – ett välgörenhetsevenemang som stadsmissionen anordnar.
I år vill jag gärna tipsa igen. I Kungsträdgården i Stockholm, den 17 december mellan kl. 11-14, är det för 4:e året i rad dags igen. Hemlösa bjuds på julgröt och skinksmörgås. Övriga gäster betalar 100 kronor för lunchen och av de pengarna går allt oavkortat till Stockholm Stadsmission. På stora scenen uppträder artister som Lindboms Akustiska, Magnus Lindberg, Will Crafoord/Just D, Tomas Brink, Anna Stadling, Micke Syd &Tommy Ekman samt Jan Johansen.
Medverka helst fysiskt, unna er lite julkänsla fylld av värme och solidaritet. Att medverka i tanken är fint, men gör inte så stor nytta, var då hellre lite mer konkreta och swisha en gåva. Mer information om jullunchen och hur man kan bidra finner ni här. God Jul alla.

jullunch

jullunch2

Surdegsbaguetter – om att fly en bakning

Jag må inte ha något hipsterskägg att odla surdeg i, men vad gör väl det nu när Kronjäst har lanserat sin färdiga surdeg. Ni som känner mig väl, vet att jag inte direkt ställer mig upp och jublar när det kommer till bakning. Jag älskar nybakat bröd, helst ljust, med salt smör och goda pålägg, men utöver frosseriet, ett av mina karaktärsdrag, är det där med bakning inte riktigt min grej. Främst tror jag det handlar om hur mitt kök ser ut efteråt. På bänken finns öar av fasttorkade degrester och mjölet under mina fötter gör klinkergolvet halt. Efter en stunds bakande börjar jag fäkta illa och vill helst bara fly. Trots två diskmaskiner är det precis som att berget med degbunkar, byttor och slevar växer oproportionerligt till vad jag får ut i bröd. Skulle diskberget stå i proportion till god smak eller resultat, slutar det ändå med att jag inom några timmar har ätit upp allt bröd.
Efter en stund av fokuserat binge-bread-eating dör jag lite på soffan. Skjortknapparna sprutar och dimman av kolhydratsångest vägrar spricka upp. Min mage gör. Börjar beskrivningen bli målande och verklig? Det beror på att historien är helt sann. Jag har inte ens bemödat mig att ändra några namn. Jag var där.
I söndags skulle jag baka bröd på surdeg. Då jag blandat ihop ingredienserna till första degen, kom en intresserad Sofia. En stund efter att jag med viss baktanke fått Sofia att ta över knådningen, backar jag långsamt ut ur köket med ansiktet fortfarande vänt emot henne. Jag har hört att man ska göra så när man vill undkomma en björn i skogen. Även om jag flydde i ro, var faran för mig högst verklig. Väl ute ur köket och säker runt hörnet, var jag fri. Jag tassade iväg och kunde ägna mig åt annat.
Några timmar senare, med samtliga bröd gräddade, hamnade hela familjen i TV-soffan. Jag njöt av det nybakade brödet och kände mig nöjd. Lagom till andra serveringen bröd levererades dessutom en sedan länge beställd vitlökssalami av grannpojkens fotbollslag. Perfekt. Vi åt och åt och efteråt kan det ha hänt att jag  slumrade till en stund?
Det jag inte skulle lyckas undkomma var dock röjningen av köket. Allt var kvar. Det obligatoriska diskberget, brända bakplåtspapper med flyktigt mjöl, fläckarna av degrester och högen med intorkade bunkar och verktyg. Från soffan hör jag någon ropa att man ”ska” spola bort mjöl med kallt vatten. Min gamla hemkunskapslärare sa alltid samma sak, men jag lyssnade inte då heller. Jag har ju provat, så jag tog mig istället rätten att grimasera nedvärderande och tänka att det beror på HUR varmt vatten man använder och HUR generös med diskmedel man är. Jag kan ha fel, men stå gärna där vid diskhon och frys händerna av er. Att diska degbunkar är sannerligen livets fröjd, så dröj gärna kvar en stund och njut lite extra.
Den färdiga surdegen då? Blev brödet gott? Såklart det blev. Faktum är att brödet dukades fram totalt 4 gånger den dagen och känslan var att jag på bara några timmar tagit igen för ett halvår nästan helt utan bröd. Jag kunde inte sluta äta.
Framför allt är den färdiga surdegen praktisk, när man saknar odlingsskägg eller då man bara får ett plötsligt infall att baka surdegsbröd. Till nästa gång behöver jag bara komma på hur jag ska komma undan disk och röjning av köket. DET blir en utmaning.
kronjäst hemsida finns många roliga tips om vad man kan hitta på med den färdiga surdegen. Jag valde de kalljästa surdegsbaguetterna. De var fantastiskt goda. Jag toppade några olika baguetter med bl.a. parmesanflarn, vallmofrön och havssalt. Lycka till med bakningen.

Kalljästa surdegsbaguetter – recept 4 st bröd
25g (1/2 pkt) KronJäst för Matbröd
1 påse  KronJäst Surdeg Fullkornsvete
6,5 dl vatten
15 dl  vetemjöl, special
3 dl grahamsmjöl
2,5 tsk havssalt
topping – vallmofrön, parmesanflarn, havssalt

Lös jästen i en mindre mängd av vattnet i en stor bunke. Blanda sedan ned resten av vattnet med samtliga andra ingredienser och kör samman allt i maskin. Blanda/knåda väl i drygt tio minuter, Dubbla tiden om du knådar för hand.
Låt sedan degen vila i bunken under plast i 2-3 timmar. (Låter du degen kalljäsa i kylskåpet så kan du låta degen jäsa minst den dubbla tiden).
Häll försiktigt upp på mjölat bakbord. 

Dela degen i längder och rulla ut till plåtlånga baguetter. Lägg upp på plåt, skär snitt i baguetterna. Mjöla och jäs framme i 45 minuter.
Sätt ugnen på 250°C.
Grädda i i ugn under cirka 15 minuter eller tills det att bröden blivit härligt krispiga. Låt kallna otäckta på galler.

surdeg

(Jag har fått produkterna för att kunna baka surdegsbaguetterna från KronJäst, initiativet är en del av deras PR-kampanj att få matbloggare att uppmärksamma den nya surdegsprodukten).

Finalist matbloggspriset 2015 – Folkets val

Hej!
Jag fick tidigare idag reda på att jag gått vidare som finalist i tävlingen Matbloggspriset 2015. Tack alla ni som hjälpte mig med nomineringen. Att gå vidare från nomineringen som en av tio finalister med fler än niohundra nominerade är förstås en rejäl sporre bara det. Att det dessutom sker inom kategorin Folkets val… Ja, ni förstår säkert. På ett sätt känner jag mig redan som en vinnare. Förstå mig rätt. Jag tänker dock inte nöja mig med bara den känslan. Precis som med god mat och dryck vill jag ha mer.
I egenskap av stolt och ödmjuk matbloggare vill jag därför be Er om hjälp. Rösta på mig. Rösta på Karlstein.nu. Det går väldigt snabbt och kräver bara ett klick på gilla knappen. Inte här på bloggen dock.
Ni röstar genom att gilla ”min bild” på den här länken som leder till matblogssprisets facebooksida. Flest likes vinner!

Jag skulle verkligen uppskatta det. Tack på förhand.
/Thomas

Kammarvakuummaskin – ny leksak i köket

Under sommarens långa väntan på att det riktiga grillvädret skulle slå till, fick jag bra med tillfällen att leka med den nya köksmaskinen. Efter en lång vår med mycket googlande föll valet på en kammarvakuummaskin från Polyscience. Till en början var jag så nykär i den att den till och med åkte med på semestern. Nu kan jag inte se hur jag någonsin har klarat mig utan en sådan.  Förra året var det stekhällen som på släp följde med på äventyr. I år var det kammarvakuummaskinen. Jag vet. Jag är nog inte helt frisk, men då den är så smidig var det givet att den skulle med. He he!
Den kanske främsta fördelen med kammarvakuum är att luften sugs ut ur hela kammaren, inte bara direkt ur den påse som annars är nödvändig i de mindre maskinerna. Med en kammarvakuummaskin kan man på ett enkelt sätt vakuumförpacka även vätskor, som tills skillnad mot i en vanlig vakuummaskin skulle ha följt med luften ut och förstört maskinen.  Under sommaren när man grillar mycket, har jag märkt hur otroligt smidigt det är att marinera kött. Maskinen har ett särskilt marineringsprogram som effektivt arbetar in marinaden i köttet. Det krävs inget planerande, eller kladdande med påsar som behöver masseras och ligga över natten. Jag kan marinera bara en kort stund innan det ska grillas och direkt i den bunke som jag tar med mig ut till grillen. Under tiden jag grillar bjuds gästerna på rominfuserad honungsmelon. Att visa hur alkoholen sugs in i melonen är ett säkert partytrick som framkallar habegär. De romstinna honungsbitarna blir ett klockrent tillbehör som bokstavligen sätter fart på festen. Till det som grillas serverar jag sous videlagad sparris med smör. För att sparrisen ska bli jämnt tillagad är det viktigt att all luft är borta ur påsen som den tillagas i, så att vattnet i cirkulatorn kommer i nära kontakt med råvaran. Vakuummaskinen hjälper mig med detta och med en enkel nedjustering av trycket i vakuumkammaren försäkras jag om att sparrisen inte pressas sönder.
Då gästerna är belåtna förpackar jag såser och överbliven mat i maskinen. På så sätt har jag fräscha matlådor hela veckan.
Slutligen torkar jag lätt av kammarvakuummaskinens rostfria chassi, klappar den lite kärleksfullt på locket och tar avsked. Sedan har vi bara skoj.
Dagen efter reser jag de fallna glasen och bjuder de morgontrötta som dröjt kvar på croque monsieur. Aldrig tidigare har jag fått en äggstanningen att krypa så ända in till kärnan av brödet.
Jag älskar min nya kammarvakuummaskin. Om den bara hade klarat av att vakuumförpacka sommar också…

Croque Monsieur – recept 4 st
8 skivor vitt bröd av levaintyp
2 ägg (uppvispade)
1 dl mjölk
300 g Gruyère (eller annan lagrad hårdost, i tunna skivor)
4-8 rejäla skivor basturökt skinka
ca 4 tsk dijonsenap (1 tsk/smörgås)
salt & peppar

Förbered så att alla ingredienserna är framme. Skiva osten med en vanlig osthyvel. Vispa upp äggen med mjölken, lite salt och svartpeppar i en skål. Lägg brödbitarna i en vid men ganska låg bunke som ryms i kammarvakuummaskinen, slå över äggstanningen och vänd bitarna i några gånger. Stäng sedan locket och starta maskinen med högsta tryck. Vänd sedan brödet och kör ytterligare en gång. (Eventuellt får man köra brödet i omgångar om allt bröd inte ryms samtidigt i kammaren).
Hetta sedan upp stekpannan med en klick smör. Stek allt bröd vackert gyllene på båda sidor och lägg hälften av brödet åt sidan. Sänk sedan värmen och börja bygga din Croque Monsieur. Börja med ost över hela bröden, fortsätt sedan med skinkan, bred ut en tesked dijonsenap på varje skinkbit och lägg sedan på ytterligare ett lager ost ovanpå skinkan. Det är osten som håller ihop smörgåsen senare. Avsluta med att täcka med brödet som vilat vid sidan. När alla croque monsieur är färdiga lägger jag över dem på en plåt och gräddar färdigt i ugn. Det brukar ta ungefär 10 minuter i 125 grader. Osten måste få lite tid att smälta. Servera gärna med en god sallad eller bladspenat till.

kammarvakuummaskin Polyscience

kammarvakuummaskin