Kategoriarkiv: efterrätt

Chokladtryffel med smak av Calvados

Yes! Älskar när det händer. Man vaknar upp utvilad och kroppen bara skriker efter att få laga mat. Jag vet ännu inte riktigt vad, men tanken är att varenda köksmaskin ska få jobba. Nu när golvvärmen i köket är igång igen behöver man inte stå och laga mat i raggsockor längre. Skönt.
Så nu är det på med musiken, fram med grejerna och sen kör vi igång. Sofia fick först uppdraget att smälla ihop en 50 shades of brown. En mångfacetterad kladdkaka med djupbottnad personlighet och historia. En kaka som ger fingret åt alla andra kladdkakor. Tyvärr fanns det inte grejer hemma så nu blir det chokladtryffel istället. Inte helt fel det heller.
Själv sätter jag nog igång en rejäl köttbit i sous videbadet. Jag tänkte även se om det blir så lyckat med béarnaise i sous viden som så många säger. Om det blir, tänkte jag ägna ett eget inlägg åt just den såsen senare. Thermomixern ska också få arbeta lite. Till förrätt blir det halstrad pilgrimsmussla. Musslan serveras på en bädd av sauterad babyspenat som fått sjuda med lite schalotten, vitt vin och vispgrädde. På toppen lägger jag en hemgjord rökt äggkaviar och i brist på störrom hamnar även där lite svart stenbit. För färgens skull.
Nu måste jag bara vänta på att äggulorna ska få ligga till sig i saltet innan de ska torkas i ugnen. Äggen borde jag ha lagt i salt- och sockerblandningen redan igår, men jag antar att framförhållning inte är min grej. Recept på förrätten kommer jag att presentera i ett senare inlägg. Idag koncentrerar vi oss på chokladtryffeln som smaksatts med calvados. Man kan egentligen ta lite vad man känner för eller har hemma. Naturella chokladtryffel kanske till och med är de bästa? Det är ju inte fel att bara ta smaksättningen i ett glas vid sidan av. Varför blir allt så gott så fort ordet tryffel finns med?

Chokladtryffel med smak av Calvados

Ingredienser

  • 100 g smör
  • 1,5 dl vispgrädde
  • 300 g mörk choklad (70%)
  • 2 msk Calvados
  • kakao att rulla tryfflarna i

Gör så här

  • Koka upp smör och grädde. Blanda ner chokladen som delats i mindre bitar och låt smälta. Häll i Calvados och blanda samman. Låt chokladsmeten svalna i minst en timme, gärna längre, innan du rullar små kulor. Låt stå kallt en stund igen innan kulorna rullas i kakao. Lägg upp på ett fat och servera.
http://karlstein.nu/chokladtryffel-med-smak-av-calvados/

En alldeles vanlig kväll mitt i helgen

-”Hur orkar man?” Och du frågar (just) mig? Motfråga. Hur kan man inte orka om man har upplevt resultatet? Just det. Var nog det frågan hängde på? Att ha upplevt. För om man har, kommer andra sätt enbart att vara sekundära alternativ. Det här borde vara det enda sättet att laga, äta, njuta och leva. Tyvärr fungerar det inte varje dag.
I lördags var köksdelen färdig med marmorgolvet på plats och diskmaskiner och kyl tillbaka i sina fack. Vi väntar fortfarande ny parkett i hela huset, men fick åtminstone lite andrum när köket gick att arbeta i igen. Efter två veckor utan ordentligt kök och massa förortssnabbmat var denna middag oundviklig. Den behövde ske.
Fredagen spenderade jag hemma framför datorn och med kamera medan hantverkarna satte golvlist och försökte lista ut hur jag en gång byggt bardisken. Den skulle på plats igen och var inte direkt skapad för att ta isär och återmonteras. Lite kul.
Hur man orkar ovan handlar inte om att genomleva en renovering. Det handlar om en 7-rätters. Det hela är enkelt. Man går loss på en himla massa bra råvaror och låter dessa göra det mesta jobbet. Under tiden fyller man upp glasen med härlig dryck, lagar en rätt, sätter sig ned och njuter, innan man går på nästa. Man andas, njuter igen och så fortsätter det. Om man inte har band på sig att en middag ska ta högst någon timme att laga, att det är Skavlan vid nio, eller att man absolut måste ha ätit färdigt en viss tid så är det inga problem. Som med så mycket annat handlar det om att prioritera. För mig är middagen viktig, är middagen och kvällen bra kan jag dessutom unna mig att sova lite längre dagen efter. Det är ju inte så att jag sover bort mitt liv. Jag lever det bara på lite andra tider.
I lördags bestämde jag mig för att ta ledigt och inte blanda in kameran. Mobilkameran räknas inte. Tur det, för den här middagen åker in i familjealbumet.  Jag gjorde en mental lista över de råvaror jag inte kunde avvara. De blev några stycken, men tanken var att inget som kom upp fick plockas bort. När jag var färdig lade jag till några till.
Om någon vecka är vi i Göteborg och jag misstänker att vi då kommer att äta lika bra. Hoppas det.
Det blir inga recept denna gång (förutom de länkar som angivits) och bilderna har mer bouquet än skärpa. Precis som kvällen.
Och förresten. Det här med Dylan och Nobelpriset… -ÄNTLIGEN!!!


KalixromKalixbakelse på smördeg med smetana, dill och rödlök. Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

Smålandskräftor
Svenska färska signalkräftor med Auratrekant. Fortfarande Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

ostron och champagne
Ostron – Fines Élevées nr. 3 med schalottenlök och sherryvinäger. Vi drack André Clouet Grand Reserve.


chiligratinerad hummerChiligratinerad svensk färsk hummer, till det en Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc.


Côte de BoeufInnan den underbara köttbiten fick gå sous vide i 55 grader under 3 timmar. Citronen på bilden är stor!


Côte de BoeufKronan på verket. En drygt niohundra gram Côte de Boeuf, som toppats med en cognacsflamberad hummerstjärt och rikligt med riven färsk tryffel. I botten en Madeirasås och vid sidan Pommes Duchesse med smak av tryffel och smör. Vinet – en Barolo av Mauro Veglio hade inte ens behövt något sällskap. I själva verket hade jag gärna varit själv på flaskan…


Barolo Mauro Veglio 2011Barolo av Mauro Veglio. Köp!


chokladmousseDå videon raderats på den varma chokladmousse jag gjorde i lördags, kastar jag in en annan chokladmousse jag gjort och som dessutom är mjölkfri. På  min facebooksida Karlstein.nu finns dock en film som visar hur ”kvällens” varma mousse såg ut.


ostbricka med ostar från ett lokalt mejeriOstbricka där huvuddelen av ostarna kom från Sanda gårdsmejeri i Österhaninge. I det lilla glaset en (sherry) Oloroso Bodegas Tradición 30.


NipplesDen nya favoritdrinken fick avrunda. Nipples. Många luckor i vinstället efter denna kväll…

 

Kanelbullekladdkaka – kanelbullens dag

Som jag nämnt tidigare är jag inte mycket för det här med ”dagar.” Jag äter kanelbullar närhelst jag känner för det och behöver således inte ha en speciell dag. Jag gillar att skapa mersmak i min vardag, men om någon annan stackare behöver en i kalendern avsatt dag för att unna sig, så tänker inte jag sätta mig på tvären och argumentera emot. Låt det då vara så. Dagen kan få vara kvar. Jag orkar dock inte vänta tills imorgon. Vill jag ha kanelbulle så gör jag mig några, men idag är det inte just kanelbullar jag är sugen på. Det blir inga. Istället gör jag något minst lika gott, men enklare. Ikväll bjuder jag på kanelbullekladdkaka. Den går snabbt att göra och är kladdig precis som en vanlig kladdkaka. Som till vanliga kanelbullar serverar jag kall fet mjölk. Gärna den där opastöriserade som man behöver skaka om innan den hälls upp och som ger riktigt sköna mjölkmustascher.
När jag tänker efter så kanske det inte är så dumt med temadagar ändå? De hjälper mig att få ändan ur vagnen någon dag tidigare och göra det där lilla extra som jag annars hade sparat till onsdagen, torsdagen, fredagen, lördagen och söndagen…

kanelbullekladdkaka

Kanelbullekladdkaka – kanelbullens dag

Ingredienser

  • 175 g smör
  • 2,5 dl strösocker
  • 2 dl vetemjöl
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 1,5 msk kanel
  • 1,5 tsk kardemumma
  • 2 krm salt
  • 3 ägg
  • Pärlsocker till garnering

Gör så här

  • Smält smöret och låt det sedan svalna något.
  • Blanda ned samtliga ingredienser i smöret. Enklast går det i en matberedare.
  • Smöra och bröa en form. Häll över smeten, garnera med lite pärlsocker och grädda i 200 grader i ugn i ca 15 minuter.
  • Bäst tror jag att kakan blir efter ett dygn i kyl, men jag vet inte? Jag har aldrig haft tid att vänta så länge.
http://karlstein.nu/kanelbullekladdkaka-kanelbullens-dag/

Brillat Savarin – ett frosseri i livets goda

För ett tag sedan blev jag lättad. Jag vet nu att den svenska konungafamiljens apanage går till något bra. Och då menar jag inte till att mörka ett förflutet som någon ändå inte kan påverka, eller att Tjabo köper nya gummiringar till 599:an.
Silvia och jag delar samma smak för ostar.  Enligt inte helt säkra källor har jag fått höra att Silvias favoritost ska vara Brillat Savarin.
Brillat Savarin är en triple crème av komjölk som berikats med grädde och sedan handdoppats i vitmögel. Resultatet är en mild och krämig ost med en torrmassa som uppnår en fetthalt av smått otroliga 75%. I smaken finner man smör, grädde, och salt, men även underliggande toner av svamp, tryffel och nötter. Sagolikt om man frågar mig.
Jag njuter den helst rakt upp och ned utan hämningar med en nygräddad baguette och ett glas champagne. På bordet kan man även ställa fram rostade valnötter och en fikonmarmelad. Trots ostens mäktiga framtoning, brukar den inte stå kvar särskilt länge. Det här är den högsta formen av frosseri med inslag av flera dödsynder. Denna ost kan mycket väl vara svaret på en av de största frågorna mänskligheten ställt sig. Brillat Savarin njuter jag som snacks någon timme innan maten eller till ett portvin efter. Det spelar liksom ingen roll när.

-”Un dessert sans fromage est une belle à qui il manque un œil.”
Jean Anthelme Brillat-Savarin, (1755-1826)

Nedan följer ett recept på en baguette som jag gör i Thermomixern. Thermomixern gör det möjligt att skapa ett fantastiskt bröd på kort tid utan kladd. Innan jag börjar med bröden låter jag osten stå och mogna på köksbänken.

Brillat Savarin

Brillat Savarin

Baguette i Thermomixer

Antal personer 3 bröd

Ingredienser

  • 330 g vatten
  • 20 g jäst
  • 1/5 dl god olivolja
  • 250 g vetemjöl special
  • 250 g durumvetemjöl

Gör så här

  • Ha ned vatten och jäst i mixerbehållaren. Kör på hastighet 2/37 grader/2 minuter.
  • Spruta under tiden ned en degbunke med smör på sprayburk. Alternativt dra in den med lite olivolja.
  • Tillsätt sedan mjöl och salt i mixern. Kör på knådningsläge i 2 minuter.
  • Stjälp sedan över degen i den smorda bunken och låt jäsa under plastfolie i ca 1,5h.
  • Ta upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i tre lika stora delar. Platta försiktigt ut delarna och rulla ihop till tre avlånga rullar. Strö över lite mjöl och täck med plastfolie. Låt vila i 20 minuter.
  • Tryck sedan åter igen ut rullarna till flata rektanglar. Tyck inte för hårt, man vill behålla så mycket luft som möjligt i brödet. Rulla sedan ihop till rullar igen. Nyp ihop baguetterna längs hela dess längd så att rullen låses ihop. Arbeta sedan med en rullande rörelse från brödets mitt ut mot kanterna.
  • Lägg över bröden på en plåt med bakplåtspapper med "låsningen" nedåt. Vik upp pappret så att det blir en höjd av papper mellan bröden. Det hjälper till att behålla brödets runda form under gräddningen. Täck ännu en gång med plastfolie och låt vila ytterligare i 45 minuter.
  • Ställ under tiden in en långpanna i den nedre delen av ugnen. Sätt på varmluft i temperaturen 250 grader.
  • När ugnen är varm snittar jag baguetterna på diagonalen. Slå sedan hastigt i 2 dl kokande vatten i den nedre plåten. Grädda bröden i 15-20 minuter i mittenfalsen.
  • Låt sedan svalna på galler utan täckduk. Skär upp och njut till en Brillat Savarin.
http://karlstein.nu/brillat-savarin-ett-frosseri-livets-goda/

Sagan om världens godaste äppelkaka

Jag läste i tidningen häromdagen om världens godaste äppelkaka. Hyfsat kaxigt faktiskt. Jag gillar påståendet. Det låter som något jag skulle kunna ha skrivit. Hur som helst blev jag sugen och bestämde mig för att prova. Dock inte helt utan justeringar. Det mesta kan ju alltid göras bättre.
Att laga god mat handlar kanske mest om att finna idéer. Jag googlar mycket för att finna inspiration. Det är ytterst sällan jag snor något rakt av. Gör jag det, är det en riktig hyllning och jag är då noga med att ange källan. För det mesta tar jag hellre smakerna vidare och gör min grej av dem. Jag stirrar mig aldrig blind på andra recept.
Från grundskolan minns jag historien om kungsfågeln. Sagan berättar hur den kanske minsta av våra fåglar en gång fick sitt namn, delvis med hjälp av kungsörnen. Enkelt berättat går sagan ut på att alla faunans fåglar hade en tävling om vem som kunde flyga högst. Självklart bör historien berättas lite mer utdraget för att öka spänningen, men för att komma till poängen så visade det sig att kungsörnen nådde högst. När örnen lite malligt ska kröna sig själv, flyger en kungsfågel ut ur örnens fjäderdräkt. Den blyga lilla fågeln fortsätter sedan efter egen förmåga ytterligare några extra få meter upp. Örnen, helt slut av sin prestation, får se sig besegrad.
Berättelsen påminner lite om när jag skapade världens godaste äppelkaka. Jag lånade det mesta av receptet, nästan hela faktiskt. Somliga skulle kanske säga att jag åkte snålskjuts, men jag flög ändå den sista biten själv. Jag rostade hasselnötterna, jag hade mer mandelmassa och jag hyvlade faktiskt smör över hela kakan innan gräddning. Det här är världens godaste äppelkaka, även om den  tidigare världens godaste äppelkaka följer tätt efter.
Självklart serverar jag världens godaste äppelkaka med en hemgjord vaniljsås. En vaniljsås som faktiskt mycket väl kan vara världens godaste vaniljsås. Tillsammans med äppelkakan blir det i varje fall världens godaste.
Det här var det sista inlägget denna gång baserat på nyskördade äpplen. Det har tidigare hunnit bli en äppeldrink, en älgcarpaccio med äppelkaviar samt en älgryggbiff med kantareller och äppelchutney. Det är kul med teman, men till helgen blir det något helt annat. Jag vet bara inte vad ännu.

världens godaste äppelkaka

Världens godaste vaniljsås

världens godaste äppelkaka

Världens godaste äppelkaka

Ingredienser

  • 150 g smör
  • 1,5 dl strösocker
  • 3 dl mjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 1,5 dl mjölk (3%)
  • 2 krm salt
  • ca 180 g mandelmassa
  • 4-6 röda sötare äpplen av Katjatyp
  • 0,5-1 msk kanel
  • 2 nävar tostade hasselnötter
  • pärlsocker
  • hyvlat smör
  • Vaniljsåsen
  • 4 äggulor
  • 1,5 dl mjölk
  • 1,5 dl vispgrädde
  • 1 vaniljstång
  • 0,5 dl strösocker

Gör så här

    Äppelkakan
  • Mortla hasselnötterna lätt. Rosta sedan i en torr panna tills dess att de fått fin färg. Ställ åt sidan.
  • Bröa en springform med smör och ströbröd.
  • Ta bort kärnhuset ur äpplena och skär i tunna skivor. Täck med en duk. (Jag behåller skalen på. Äpplena kommer från egen trädgård).
  • Smält smör i en kastrull. Lös upp sockret i smöret. Och låt svalna något.
  • Häll över smör och socker i en mixer. Kör igång och strö i vetemjölet och bakpulvret. Varva med mjölken.
  • Kasta ned mandelmassan och saltet. Öka sedan hastigheten och kör till dess att smeten är helt jämn.
  • Slå ut smeten i den bröade formen. Tryck ned äpplena och strö över rikligt med kanel. Kasta på pärlsocker efter smak. Avsluta med att täcka hela kakan med hyvlat smör. Enklast går det med en osthyvel och kylskåpskallt smör.
  • Avsluta med att grädda i 175 grader i knappt 30 minuter.
  • Vaniljsåsen
  • Klyv vaniljstången på mitten och dra ur vaniljen. Blanda sedan äggulor med mjölk, grädde, socker och vaniljfrön i en kastrull. Kasta även ned det som är kvar av själva stången.
  • Sjud upp under omrörning och låt sedan sjuda i några minuter. Dra åt sidan och låt sedan svalna. Ta upp stången.
  • Nu är såsen klar att servera.
http://karlstein.nu/varldens-godaste-appelkaka/

(Till detta inlägg har jag funnit inspiration i ett recept av Anna Sylvan publicerat i Aftonbladet 2016-08-23).

Vuxensnickers – en eftertankerätt

Redan tidigt i veckan insåg jag att man är född som myra. Vår stack är bara precis så stor att vi inte märker av den. En kort frånvaro varje år då vi är fria att greppa halmstrån ur livet förstärker denna illusion.
Ibland har jag en obeskrivlig längtan att oinskränkt få förfoga över min tid. Där ingår inte att ställa en klocka för att under ett helt halvår spendera de enda få timmarna av dagsljus på en plats som jag inte helt valt själv. Hur länge kan man inbilla sig själv att fasta tider och systematiskt arbete av liknande karaktär skulle vara utvecklande? Är det verkligen så skönt med rutiner?
Den börjar alltid med ett stort leende och en känsla av välbehag. Därefter inträder ett lugn som förstärks av tanken på den ”evighet” man har framför sig. Under de första dagarna kan man möjligtvis skönja dess förgänglighet, kanske till och med utan oro. I glädjeruset försvinner det där enda som man vet helt säkert – att evigheten en gång kommer att ta slut.
Ungefär efter halva vägen börjar man se tillbaka. Det konstateras att tiden, om än underbar, har gått fort. Försvarsmekanismerna slår till: -”…och vi som redan hunnit med så mycket. I fortsättningen ska vi bara njuta.” Det är nu de förbrukade dagarna måste rättfärdigas, bekräftas och få uppskattning. Under en lugn kväll upplevs stunderna kanske igen över en flaska vin. Upplevelser summeras och minnen sorteras. Det som varit känns nära, men redan långt borta. Man känner sig något lugnare igen, men inombords pågår ett bortglömt slag. De positiva minnena slåss mot det faktum att de samtidigt har kostat tid. En tid som har runnit iväg och nu inte går att få tillbaka. Räddningen blir den inre röst som påminner om att det ännu finns tid för outrättade saker man talat om att göra.
Ju närmare slutet blir det ofrånkomliga mer uppenbart. Sen kommer insikten. Jag hukar ihop och täcker ansiktet i händerna. Kallsvettiga dras de sedan vidare upp genom det allt tunnare håret. Jag tittar upp. Fortfarande är det svårt att ta in. Jag tänker att jag vill strypa den som myntade språkdräkten carpe diem, men kväver tanken och behåller den för mig själv. Det är bäst så.
Den sista kvällen innan den första dagen efter, finns det inte längre några illusioner som kan dölja stacken jag lever i. Jag är ingen myra. Jag är en arbetsmyra.
Det blir natt efter den sista kvällen, innan den första dagen efter och jag funderar. -Det finns något man aldrig vill lämna, men alltid blir lämnad av. Tanken på mitt korta och enda liv gör saken värre. Kanske vore det en idé att ge upp min ateistiska åskådning och hoppas på reinkarnation? Kanske har jag gjort så många goda fredagsdrinkar att jag åtminstone kan antas få åtta veckor i nästa liv. Förmodligen visar samma antagande brist på ödmjukhet. Någon skriker ”karma” och jag är genast nere på sju. Kommer jag någon gång sluta acceptera att varje sensommar bli lämnad?
F-n! Jag saknar dig. Kära semester – allt var så vackert när vi bara kunde gå in i varandra och få världen omkring att försvinna.
Nu kanske någon tror att jag ett vrak färdig för avstjälpningscentralen. Så är det inte. Det här är bara mitt ironiska sätt att bearbeta. Intalar jag mig. Kanske gillar jag bara att häva ur mig saker. Hur ni andra gör har jag ingen aning om?
Jag tröstäter inte, så ofta, men om jag gjorde, så skulle jag kunna sätta i mig hur mycket som helst av denna vuxensnickers. Den innehåller allt man kan behöva när det känns lite jobbigt. Där finns värmande, något sött, aningen beskt, mer sött, kletigt, salt, krispigt, segt och ännu mer lite sött. Efter den här finns det inte längre några ursäkter. Upp i hamsterhjulet så kör vi ett år till. Det är tydligen också ett sätt att leva.

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Antal personer 6-10

Ingredienser

    Vuxensnickers
  • 250-300 g salta jordnötter
  • 4-5 msk cognac, bourbon, eller rom
  • 100 g mörk choklad (hackad, gärna 70%)
  • 1 tsk maldon flingsalt (använd med känsla)
  • 2 nävar kakaonibs (små runda chokladbitar)
  • Kolasås
  • 1 dl ljus sirap
  • 3 dl vispgrädde
  • 2 dl strösocker
  • 1 knivsudd salt
  • Chokladkräm
  • 100 g mörk choklad (gärna 70%)
  • 100 g mjölkchoklad
  • 1 dl vispgrädde (40%)
  • 1 dl mjölk (3%)

Gör så här

    Chokladkrämen
  • Börja med chokladsåsen, helst en dag i förväg. Den blir godare och hinner sätta sig då.
  • Hacka de båda chokladsorterna grovt och ha ned i en bunke.
  • Ställ bunken i ett hett vattenbad så att chokladen smälter långsamt. Koka under tiden upp grädde och mjölk.
  • Vispa ihop tills det blir helt slätt och låt svalna på bänken. Täck därefter och ställ in kallt över natten.
  • Kolasås
  • Blanda sirap och socker i en kastrull. Värm upp och rör noga tills allt fått en gyllenbrun färg.
  • Tillsätt ca 2/3 av grädden. Blanda ut och låt sedan koka upp. Ha koll, det här vill man inte ha på spisen. Använd en termometer och ta av från plattan när temperaturen nått 105 grader.
  • Tillsätt resten av grädden. Blanda sedan ut den sista grädden och låt därefter koka upp igen. Tillsätt lite salt och ställ åt sidan. Låt därefter svalna.
  • Vuxensnickers
  • Mixa ca 2/3 av jordnötterna med valfri alkohol. Jag föredrar cognac.
  • Hacka resterande jordnötter grovt. Hacka den mörka chokladen i centimeter stora bitar.
  • Lägg upp i portionsskålar. Starta med lite kolasås i botten och ha därefter i de mixade jordnötterna.
  • Bygg sedan vidare genom att varva grovt hackad choklad, chokladnibs, de hackade jordnötterna och chokladkräm.
  • Toppa med lite flingsalt. Den kolasås som blir över ställer jag fram på bordet. Det är aldrig fel att ringla över lite extra när man kommit ned en bit i tallriken.
  • Servera gärna med en ristretto och samma avec som används i efterrätten.
  • (OBS! Det här är en mäktig efterrätt som bör serveras i små "fine dining"-portioner. Det är svårt att göra mindre av chokladkräm och kolasås. Receptet är angivet till 6-10 personer. Man kan dock utan svårighet få receptet att räcka till 15 personer).
http://karlstein.nu/vuxensnickers-efterratt/

Pass over – fredagsdrinken

Så var det påsk igen. Som liten var det min absoluta favorithögtid. Jag vet inte varför, men förmodligen för att våren var här? Kanske för påskäggen. Godis i ägg fick jag av farmor och farfar, påskpresent fick jag av mamma och pappa. Mer godis fick jag av mormor och morfar. Då, för dryga 20 år sedan, hade mina mor- och farföräldrar sina husvagnar uppställda på vår tomt på landet. Ett väldigt trevligt arrangemang, även om jag idag inte riktigt förstår hur mina föräldrar alltid orkade med. Det var väl någon slags lösning, då de alla campat ihop sedan långt innan jag föddes. Som barn tänkte man dock inte så, det var bara underbart, i första hand var det väl härligt  att ha dem kvar i livet. I andra hand att kunna ha alla så nära och så ofta. Sa jag att vi snittade kanske 50 landetbesök om året?
På landet var vi alltid ute. Vi grillade korv och satt timtals i ring runt en brasa. Ja, det var väl ungefär det vi gjorde. Om vi inte drack kaffe, åt mandelkubb eller lekte gömma nyckeln i någons förtält förstås. Kurragömma! Vilka gömställen jag hade. På påsken höll jag alltid påsktuppen under armen. På påsken var vi oskiljbara. Påsktuppen – ett resligt, färggrant och ganska hårt stoppat ”gosedjur”. Till slut blev jag så stor att jag kunde ryta ifrån när tuppen skulle läggas undan vid högtidens slut. Sedan dess har tuppen ständigt varit framme. Om den finns kvar? Nu fick jag lite kalla kårar. Var är påsktuppen? Det var ett tag sedan vi sågs. Förlåt att jag släppte dig, men när jag skaffade flickvän fanns det helt enkelt inte plats för er båda.
När jag inte hängde med tuppen sprang jag nere vid ån och jagade fisk. Vattendraget var kanske 40 cm djupt. På våren, omkring påsk, fullständigt kokade den över med lekande mört, abborre och gädda. Jag vet att det var en Å, medan bönderna envist menade att det var ett krondike mellan två sjöar. Med åldern blev mina hemgjorda vapen allt mer avancerade. Först var det pilbågar och slangbellor, men straxt innan tonåren såg jag nog mer ut som en minitarzan. I bältet en slipad sabel av ett styvt sågblad, i handen ett bambuspjut av en plogpinne i vars kluvna ände jag najat fast ett tillslipat tigersågblad. På ryggen ett väl tilltaget luftgevär med kikarsikte. Mina byxor som ständigt var våta upp till knäna kunde inte dölja det. I min egensydda kamoflagebasker med erövrade  prickskyttemedaljer var jag livsfarlig. Jag var sämre på att binda lianer över ån. De tunna ungasparna på var sida av vattnet i vars stammar jag knutit fast repet höll helt enkelt inte min vikt. De bågnade när jag var halvvägs över och linan stod som ett ”V” ovan det strömmande vatten jag skulle korsa. Jag var fast i dess lägsta punkt och var snart tvungen att dra upp knäna för att undgå vattenytan. Efter några minuter, jag är envis, var det bara att kapitulera. Jag släppte linan, stod nu i ån och precis där var stövlarna helt fyllda. Våga vägra använda bron 5 meter bort! Hemma igen gjorde mamma ett kryss bredvid tvättmaskin, kastade fram ett par nya byxor och konstaterade att det var femte gången jag ”plurrat” den helgen. Än så länge…
Idag saknar jag lite det där, att bara leka vid ån och komma hem när någon ropar. Jag lägger ju fortfarande i mjärden när jag är på landet. Jag drar som oftast av några salvor med luftbössan och jag täljer fortfarande gärna visselpipor, även om Eyvind inte längre vill ha några. Jag är dock himla dålig på det där med bambuspjut och sablar. Inte heller har jag längre några fällor att fånga nötskrikor i. De har ruttnat sönder. Av min trädkoja vid ån återstår snart bara en rostig låsbygel. Jag vet att naturen finns kvar i mig, men med åldern har jag blivit bekväm. För bekväm. Jag hoppas verkligen att denna vår kan bjuda på fler härliga grillstunder vid något vattendrag. Jag tänker faktiskt se till att den gör. I sommar ska jag dessutom flugfiska och till hösten, vem vet, kanske är det dags att skjuta ett rådjur igen? Tror det är dags nu. Innan dess, ikväll, har vi korsfest och lagar god mat. Jag har massa spännande idéer på gång. Nu nog med påsknostalgi. Ha en trevlig långfredag!

Pass over – recept 1 drink
4 cl advocaat (ägglikör)
3 cl ljus rom
1,5 cl vispgrädde
(riven kanel och vaniljstång)

Skaka samtliga ingredienser i en shaker med is. Sila upp i väl kylda glas. Toppa med lite zestad kanel och en vaniljstång. Njut den gärna som dessert.

pass over

pass over

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung

Som avslut på en bra middag är det, gärna efter en viss paus, uppfyllande gott att avrunda måltiden med något vällagat sött, helst med en dubbel espresso vid sidan. En avec.
En efterrätt ska inte vara för kraftig. Jag tänker att små efterrätter är bra efterrätter. Jag gillar känslan av att vilja ha mer, men att inte få. Det är då det blir som bäst, även om det kan kännas plågsamt just för stunden. Jag tänker vidare att en efterrätt bör hålla samma klass som det man serverat innan, om inte så blir den genast ointressant och jag står hellre över. Vällagad eller uttänkt behöver dock inte innebära att den är komplicerad eller tar lång tid att göra. Ett exempel på sådan efterrätt, är den jag gjorde i helgen. Där fanns syra, sötma och sälta. Sting. Stuns, krispighet och kräma. Ihop blir det bara så himla gott. Jag glömmer min espresso. Avecen står ouppslagen. Så ska en efterrätt vara.
(Låt er inte avskräckas av sfärmomentet. I det här receptet behövs bara en ”konstig” ingrediens (natriumalginat). Då yoghurten är naturligt rik på kalcium bildas sfärer bara man droppar ned yoghurten i alginatbadet. Jag guidar er nedan).

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung -recept 4 personer
5 g natriumalginat
1L vatten

4 jordgubbar
svartpeppar (nymald)
2 dl vaniljyoghurt
1 msk flytande honung (gärna akacia)
2 nävar rostade valnötter
flytande honung att dekorerar med
ev. något blad citronmeliss (garnering)

Börja med alginatbadet. Jag blandar vattnet med natriumalginatet i en tillbringare med stavmixern. Mixa länge så att allt verkligen löser sig. Låt sedan stå och vila i kyl så att luftbubblorna försvinner. Det tar ungefär 2 timmar.
Skiva jordgubbarna på höjden. Lägg upp i ett cirkelmönster med ”spetsarna” utåt. Gå över jordgubbarna med lite svartpeppar.
Rosta valnötterna i en het torr panna tills de blir lätt färgade. Dra av från värmen och ställ åt sidan.
Blanda ut yoghurten med en matsked honung. Rör om ordentligt.
Fånga upp yoghurten med en sked formad som ett halvklot. Skeden bör
ungefär ha storleken av en matsked. (Gamla kaffemått brukar vara bra). Stjälp varsamt ned yoghurten i alginatbadet. Arbeta försiktigt, men bestämt. Upprepa processen, men torka av skeden på undersidan mellan varje gång. Vi vill ha en sfär per skaft, men gör gärna några extra, utifall någon skulle brista redan innan de nått tallrikarna. Låt varje sfär ligga i alginatbadet i ungefär en minut. Rör om försiktigt någon gång under tiden. De ska helst ligga isär, då de annars riskerar att klibba ihop. Ta sedan upp ur badet med fingrarna eller en hålslev. Skölj sfärerna i en skål med vanligt kallt vatten. Rör varsamt om. (Man vill få bort den lätt salta smaken från alginatbadet).
Plocka upp sfärerna och placera dessa ovanpå jordgubbarna. Strö ut valnötterna vid sidan. Gå snabbt över nötterna med mer flytande honung. Garnera med något grönt.