Kategoriarkiv: förrätt

Fisk och skaldjursgryta på mitt vis

Ok. Det var inte jag som uppfann idén om att servera skaldjursgrytan med vätskan bredvid, men den är för jäkla bra och ju finare skaldjur du har att servera desto bättre är den. På så sätt kan man presentera vad det är som ingår och den som ska äta får även ett visuellt kvitto på att grytan är på allvar och inte bara ett sätt att dölja avsaknaden av fisk och skaldjur. Kanske bland det vackraste att lägga upp på en sådan tallrik är de svenska signalkräftorna. Några sådan fanns tyvärr dock inte att tillgå denna gång. Tallriken kan beredas i relativt lugn och ro i köket, då den heta soppan som serveras vid bordet ändå kommer att dölja att fisk och skaldjuren hunnit svalna av något. Denna gång valde jag att göra en klar gryta, utan grädde baserad på rotsaker såsom palsternacka, fänkål och jordärtskocka, men även zucchini och saffran. Fonden är baserad på fisk, hummer och vitt vin. Grytans huvudperson var idag rimmad torsk, med sällskap av i smör vitlöksfrästa tigerräkor. Vad som inte kom med på bilden är den persilje- och gräslöksgrädde som jag toppade allt med. Som så många gånger tidigare får min fru påminna mig om toppingen som oftast blir kvar i kylen. Jag vet inte hur många röror, såser eller crèmer som äggats i onödan för att de sedan upptäcktas i kylen först inför serveringen av efterrätten. Ha det bra!

Argentinsk rödräka – snart på röda listan

Jag var väldigt sugen på skaldjur idag. Till min besvikelse är det numera svårt att få tag på de klassiska tigerräkorna. De har tydligen rödlistats och genast lyfts ur våra butiker. Enligt expediten i fiskdisken på en av de större kedjorna är det istället rödräkan från Argentina som ska axla tigerräkans roll. Den har ”ersatt” tigerräkorna. Inget ont om rödräkan, den var faktiskt bra mycket bättre än de ibland ganska tråkiga tigerräkorna. Det trista i situationen, med detta eviga rödlistande är att orsakerna till utfiskandet egentligen aldrig angrips. Vi som konsumenter leds vidare till nästa art och det skulle inte förvåna mig, om att det, när vi om några år har ätit oss mätta på argentinsk rödräka, är dags att rödlista även denna art. Logiken säger, att om en art helt utesluts från våra butiker och tallrikar kommer detta leda till att fisket istället inriktas mot en annan art, som istället kommer att fiskas mycket hårdare. Verktyg och redskap ställs om för att effektivisera fisket till den speciella arten och en fiskare som inte gör denna anpassning kommer snart att få sälja sin båt och anmäla sig till första bästa bemanningsbolag.
Jag är också helt övertygad om att en hel del ”fel” fisk fastnar i trålarnas nät. Den icke önskvärda fisken tar upp plats i trålen, och fiskarna måste fortsätta att fiska, med resultatet att än fler av den oönskade arten går till spillo. Denna onda spiral fortsätter sedan, utan någon nytta för någon, tills den dag då kvoten äntligen är uppfylld. Om konsumenterna styrs att äta en viss fisk och avstå från andra arter kan man förstå att den rödlistade fisken, efter en hel del misshandel kommer att slängas tillbaka i havet med relativt taskiga chanser att överleva. Om fisket istället förändrades från grunden och om man tog vara på den fisken som togs upp, fiskade i mindre skala och närmare konsumenten, kanske problematiken skulle kunna lösas på sikt. Istället vräker vi upp fisk med större trålare och finare maskor, som ursinnigt går fram över havsbotten, förstör lekplatser, för att sedan tippa tillbaka utslagen fisk som inte var politiskt korrekt att förtära för stunden.
Av denna anledning torde det vara förståndigare att var dag servera rödlistad marulk, tigerräka eller kummel, så länge den fiskats på ett hållbart sätt, i mindre skala, närmare konsumenten.
Förresten. Den ganska vedervärdiga vitfisken Pangasius (hajmal) som för några år sedan tillsammans med den odlade laxen kom att ersätta den hotade torsken, håller också den på att bli rödlistad, men med dagens inställning till fiske, röda listor och när också den snart försvinner från våra fiskdiskar, kan väl ingen vara gladare än jag.

Vårlunch i solen – pikkalaka sillsallad

Vad gör man när solen värmer, vinden är frånvarande, humöret är på topp och trädgården är nystädad? -Man gör det jag kallar för pikkalaka, eller sillsallad på svenska. Jag tror pikkalaka egentligen bara är dill- och potatisvattnet utblandat med skirat smör. Salladen består av kokt färskpotatis, matjessill, rädisor, gräslök och hackade ägg. Lägg upp lite snyggt och slå en ansenlig mängd med skirat smör över hela kalaset. Jag får alltid för mig att jag skirat för lite smör, för att sedan när jag äter tycka att jag nog hade kunnat slå över lite till. Äggen och potatisen ska var lite mer än ljumna då allt läggs ihop och den isade ölen är något av ett obligatorium. Tror inte man med ord kan beskriva hur otroligt god denna enkla rätt kan vara vid rätt tidpunkt, i rätt väder och sällskap. Tack svärmor att du lärt mig. Nu är våren här och pikkalakan står på bordet, igen. Äntligen!

Ostbollar med chili

Helgen går mot sitt slut och det är dags för tröstmat. -Ja, vi tröstäter, men glöm inte att vi firar även de ljusa stunderna med att äta. Det jämnar alltså ut sig.
Skär ett snitt i ostkuberna, (vilket faktiskt är den egentliga formen). Vi föredrar Jarlsbergsost. Fyll upp rikligt med chili, då en del kommer att ramla ut, men framförallt för att hettan har en tendens att mesa till sig efter friteringen. Dubbelpanera (helst) i asiatiskt ströbröd. Fritera sedan på hög värme i någon minut eller tills dess att någon boll börjar tappa ostmassa. Intala dig sedan att du går på en LCHFdiet. Halten ströbröd är nämligen så låg i förhållande till fetthalten att du t.o.m. gör doktor Dahlqvist stolt.

Ägg i all ära…

…men Chiligratinerad hummer rockar fett. Denna rätt är en återkommande favorit. Vi lagar den framförallt till midsommar, till nyår, som festmat, som tröstmat, när svärmor beställer, när vi är många, när vi är få och andan faller på eller när som helst. När man får två halvor vardera vet man dock att det är fest. Bra mat. Glöm inte bubblet till!

Skaldjurskväll

För att kompensera för fredagens avsaknad av mys, då jag hämtade föräldrarna på Arlanda istället för att umgås med familjen beslöt vi oss för att investera i en skaldjurskväll med bubbel. Nåja, det är ju barnbidrag på tisdag. Husets standardbubbel, en hummerfond på skalen och en bränd hand. Ånga är varmt.