Kategoriarkiv: rom

Tropical itch – fredagsdrinken

Jag saknar gröna fingrar och behöver inte en stor trädgård. Jag trivs i vår inneslutna gröna oas som är inredd lite som ett rum. En varm augustikväll finns inget bättre än att sitta där ute och prata in på småtimmarna. Förresten fungerar det utmärkt redan i juni. Helst ska en trädgård bjuda på flera rum i rummet, så att man kan skifta lite och sätta sig där man hamnar.
På vår baksida som helt omges av plank är det precis som att värmen stannar kvar. Där blåser sällan och redan tidig vår kan man oklädd njuta av solen. Under några år nu har vi tänkt att köpa solsängar, men aldrig kommit till skott. Det största kravet har varit att de måste vara helt fällbara så att man kan ligga på mage och sola ryggen. Lägg sedan till att de ska vara snygga, gå ihop med övriga möbler och ha dynor som är tvättbara. Glöm inte helst billiga. Personligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i det där med ryggsoleri. Kanske är jag bara fåfäng och vill koncentrera all sol till min vackra framsida? Någonstans inbillar jag mig också att solbrännan ändå sprider sig. Att kroppen kameleontmässigt känner av att ”nu solas framsidan, bäst att göra lite brun hud på baksidan också när jag ändå håller på.” Jag är inte dum, jag vet att det inte fungerar så, men jag väljer ändå att ligga kvar på rygg ett tag till. Det är dessutom mycket enklare att njuta goda drinkar i den positionen. Hur som helst, nu har jag köpt solsängar. Kanske innebär det att jag nu äntligen får ha min hängmatta ifred. Oddsen talar för, den är faktiskt riktigt obekväm att ligga på mage i.
Nä, nu är värmen närmast tropisk och det kliar i hela kroppen. Vad sägs om en Tropical itch?
Skönt förresten att Enrique nyligen levererat ännu en sommarlåt, även om jag aldrig verkar tröttna på den förra. Vägrar. Var jag allvarlig funderar ni nu? Fundera på säger jag.

Tropical itch

3 minutes

Antal personer 1 drink

Ingredienser

  • 3 cl vodka
  • 3 cl ljus rom
  • 1,5 cl Cointreau eller triple sec
  • 1-1,5 dl passionsfruktsjuice
  • 1 cl mörk rom

Gör så här

  • Blanda vodka, rom, cointreau och juice i en shaker med mycket is.
  • Skaka om och sila upp i ett högt drinkglas med mycket is.
  • Toppa med några skvättar mörk rom.
  • Servera direkt i solen.
http://karlstein.nu/tropical-itch-fredagsdrinken/

tropical itch

Mango Rumbow – fredagsdrinken

Det är lite kul med problem. Den faktiska storleken på ett problem, blir egentligen tydlig först när det ställs mot ett annat.
Sedan någon vecka har vår ismaskin i frysen varit trasig. Frysen fungerar, men den där mackapären som gör is har kastat in handduken helt. Banalt kan tyckas, men jag är inte någon som längre kan nöja mig med att hälla upp vatten i ”spillplast” och frysa in. Köpeis är inte heller ett alternativ. Förstå vilket spring det skulle bli. Sen risken därtill, att en fredagseftermiddag helt stå utan. Om inte ismaskinen går att reparera hade det varit bättre att frysen gått sönder helt. Då hade det känts ok att köpa en ny. Ett faktum jag hade accepterat.
Nu backar vi bandet lite och tänker på det där med att sätta problem i relation till andra. Ismaskinen är kanske inte trasig. Jag misstänker bara att vattentrycket fram till frysen har varit för lågt. Konstigt kan man tycka. Kranen står ju och trycker på för fullt som den alltid har gjort. I veckan när jag drog ut vår kombinerade kyl och frys för att få tag i modellbeteckningen de så smart skrivit på baksidan av hundratjugokilosklumpen såg jag problemet. En vägg och ett golv som varit jättetörstiga och snott en del av det vatten som min ismaskin skulle ha haft. Törstiga tidigare kanske. Nu ganska gosiga och mättade faktiskt. Många bäckar små ni vet.
Så vad är nästa steg? Deppa ihop, slita sitt hår och gråta en skvätt. Nä, jag ser just ingen anledning. Jag försöker glädjas åt att den gulfula furuparketten nu måste bytas. Vi kan äntligen sluta låtsas att ”ett äldre slitet golv är bäst, då det inte gör något om man springer in med skorna sommartid”. Otroligt hur länge vi ändå lyckades lura oss själva. Gult är fult. Nu ska det ut.
Det här med is, eller snarare avsaknaden av is, är ett problem som är svårare att smälta. Nåja, ut med armbågarna nu, så kör vi en drink. Med köpeis.

mango rumbow

Mango Rumbow

Förberedelsetid 2 hours

Tillagningstid 5 minutes

Antal personer 1 drink

Ingredienser

  • 2 cl ljus rom
  • 2 cl gyllene rom
  • 2 cl mörk rom
  • 3 cl limejuice
  • 2 cl sockerlag
  • frysta bitar av mango
  • Mangoskum
  • 2 dl mangojuice
  • 16 g Souza Proespuma (cold)

Gör så här

    Mangoskum
  • Börja med att stavmixa mangojuicen med proespuman. Slå över i en sifon och dra i två gräddpatroner. Låt sedan vila i kylen i minst två timmar. Skaka om någon gång under tiden. (Har man bråttom kan man ha i några isbitar i sifonen).
  • Drinken
  • Blanda alla romsorter med frysta mangobitar (alternativt is) i en shaker. Slå i limen och sockerlagen. Skaka ordentligt.
  • Slå upp i ett cocktailglas och toppa med mangoskummet.
http://karlstein.nu/mango-rumbow-fredagsdrinken/

Inner visions of Eurovision – fredagsdrinken

Visst har jag en gång gillat det, kanske till och med sett fram emot det. Det är inte samma sak idag, men jag vill heller inte vara den som burdust viftar bort det. Det är bara ett år sedan jag erkände att den där ”Mums” hade något. Låten med gubben var f-n bra? Det var bara att lägga sig platt. I vilket fall är det kul när det händer något.
Jag kan idag sätta mig för att se på när gräsmattan växer under Eurovision, jag kan välja att missa allt. Likt förbannat står jag där i fjäderboa och hoppar om ”vi” vinner. Jag är kluven, kanske gillar jag bara att vinna? Jag gillar och ogillar på samma gång. Även jag har gillat att ogilla.
Varför ska det här med Eurovision behöva vara en sådan vattendelare? Inget är bara svart eller vitt. Är en lördag roligare med Postkodsmiljonären följt av en sönderspelad romantisk komedi med avbrott för reklam och nyheter i mitten? Nu tittar jag vanligtvis inte på TV på helgerna, men jag frågar er som gör. Är den?
På något sätt har ju Eurovision blivit bättre musikaliskt eller kanske låter det bara mer som vi är vana vid? Helt klart är det mer fest. Det gillar jag. Nackdelen är väl att bidrag man lyssnar på för stunden är väldigt lika de föregående. Definitivt kommer de att påminna om bidrag som kommer efter.
Känslan av svunna söndagars ”Dokument utifrån” är helt borta. Länder med språk där det saknas vokaler har med nya regler fått en chans att vinna. Samtidigt är det just detta som jag känner är lite av ett problem. Idémässigt gillade jag den gamla Eurovision bättre. Ända in på 90-talet var det som om Förenta nationerna höll musikklasser en gång per år. En fin tanke på något sätt, men kanske var det just då jag lärde mig att gilla och ogilla på samma gång. Helt klart så är det de etniska bidragen som dröjer sig kvar. De ger onekligen tävlingen en viss charm och jag vill tro att mångfalden också mynnar ut i någon acceptans och nyfikenhet på andra kulturer. Kanske är jag naiv. Kanske skrattar vi bara…
Hur som helst gillar jag musik och vägrar stämma in i den kör som varje år måste skrika ut sitt förakt för att bekräfta sitt kön och sin läggning. Bara de får meddela världen sin avsky, så sitter de ändå snart och tittar. De som bara låter allt flyta förbi obemärkt förstår jag bättre. Ibland får jag för mig att den föregående gruppen är exakt samma människor som steker färdigköpt blodpudding i margarin två dagar senare. Är jag fördomsfull? Säkert, men det var de som började. Alla behöver inte tycka lika.
Helgen till ära blandar jag en drink i ett vingligt glas med fot. Kanske behöver jag fundera vidare på hur mina inner visions of Eurovision egentligen ser ut. Jag är fortfarande kluven med hur jag känner?
Även om jag inte finner något svar tänker jag imorgon fira vad Eurovision betyder för grupper av människor som inte är lika accepterade som jag. Länge leve schlagern. Heja Frans!

Inner visions of Eurovision – recept 1 drink
4 cl Mount Gay Rum (mörk rom)
1 cl Cointreau
1/2 lime i klyftor
1/2 näve myntablad
1 msk ljust muscovadosocker
3-6 cl äppeljuice (Cloudy)

Ha ned Cointreau, mynta, socker och lime i en shaker. Krossa allt med en muddler. Fyll upp halva shakern med krossad is. Slå över romen och äppeljuicen. Skaka ordentligt och fyll upp i ett kylt cocktailglas.

Eurovision

Inner vision of Eurovision

Hemingway Daiquiri – fredagsdrinken

Jag har i perioder fängslats av författare som Hemingway och Bukowski. Jag har försvunnit i Dylans historieberättande. Det är främst precisionen i de ord och liknelser, med vilka de lyckas återskapa känslor och ögonblick, som fascinerar mig. Hoppas att inte allt som skrivits är självupplevt? Jag vill ju inte behöva gå sönder totalt bara för att kunna göra samma liknelser och uttrycka mig lika bra. Kanske har de bara mer talang? F-n.
Ibland drömmer jag i varje fall om att leva som Fritjof och dra till Samborombon. Jag vill kunna se tillbaka på mina utgångna stövlar av spanskt läder. Det är precis som att diktaren i allmänhet alltid har erfarenhet av ett liv som jag inte levt, som jag inte kommer att leva, men som jag avundas. Att deras verk stundtals är romantiserade väljer jag att ignorera. Att göra det motsatta skulle bara förstöra ett annars helskönt dagdrömmeri. Kokar man ned avundsjukan, längtan eller det jag inte kan sätta fingret på, handlar det nog om att våga, att exploatera livet och förenas med tanken att inte alltid behöva veta hur morgondagen ser ut? Jag kan visst tänka mig att chansa ibland, medan risker i mina ögon är något för dem som inte har något att förlora. Har man inget att förlora ser man ändå bara en chans. Det är en vacker instinkt.
Sen har vi den där tryggheten också. Jag behöver den kanske inte på det sättet jag trodde, men jag envisas ändå med att ständigt vara rädd att förlora den. Livet förgyller jag i övrigt med spontana galenskaper. Utan sådana vore det outhärdligt.
När jag tänker på det skulle jag förmodligen inte alls passa i den ”trasiga poetens” skor. Jag skulle nog bli en ganska värdelös vagabond och börja bygga bo i närmsta by. Ändå kan jag inte låta bli att lockas av det. Tänk att ständigt få uppleva nya platser och ansikten. Tänk att för ett tag släppa greppet helt, blåsa med vinden och bara se var man hamnar. Skulle det blåsa åt fel håll och gå helt överstyr kan man väl ändå alltid trycka på ångraknappen?

“the free soul is rare, but you know it when you see it – basically because you feel good, very good, when you are near or with them.”
Charles Bukowski

Kring kvällens fredagsdrink – Hemingway Daiquiri finns det en rad historier. Många säger att Hemingway svepte ett dussintal på rad. Ibland beställde han den dubbel; en Papa Doble.

Hemingway Daiquiri – recept 1 drink
6 cl ljus rom (Havanna club 3 anejo)
2,5 cl färskpressad limejuice
1,5 cl färskpressad grapefruktsjuice
1,5 cl maraschinolikör

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett väl kylt coupéglas.

Hemingway Daiquiri

Heads up – fredagsdrinken

När blir tjejmiddagar till tantmiddagar? Kommer det en middag med annat prefix där emellan? Kanske heter det dammiddag? Jo, det låter nog bättre, mer PK, om än ganska tråkigt. De skulle dock inte behöva vara. Just på en ”dammiddag” ser jag kvinnor i viktorianska dräkter som viftar med Mary Poppinsparaplyer. Ett sådant spektakel skulle kunna vara kul att attendera. Tänk när fredagsdrinken slagit lite hårt och någon behöver sätta sig ned på krinolinen. Sen en Thomasmiddag i kombination med korsett på det. Sås i dekolletaget. Ok, jag ger mig. Skämt åsido. Det är helt sjukt hur det sett ut genom århundradena. Inte ens en skön garre i 1800-talssalongen. Personligen gillar jag det där med att byta rum för att sätta sig ned i godan ro efter maten. Hoppas ni snodde en cigarr när patriarken inte såg på. Såklart ni gjorde.
Nu vet jag självklart att kvinnor har blivit bortsedda ifrån och utsatta för bra tuffare saker än att inte få dricka bränd sprit och ta ett bloss med tjocka, ”lyckade” män i rökrock. Det är dock en principfråga där felet ligger i att ni inte fått välja själva. Sofia hade nog, åtminstone stundtals, trivts i salongen. Jag är övertygad och känner fler som skulle. Vi stryker epitetet dam i dammiddag, åtminstone för en tid framöver.
Personligen minns jag att det snackades herrmiddagar redan i 20-årsåldern. Kanske ännu tidigare. Inte sjutton kände jag mig som en herre. Inte då, inte nu. Grabbmiddag låter för grabbigt och jag kan nästan inte låta bli att känna mig förolämpad och dumförklarad. Lite som att vi snusar, dricker Kung och pratar bilar mest hela kvällen. Jag ogillar, men närvarar gärna, så länge vi gör och kallar det något annat.
Så i vilket läge befinner vi oss nu? Vad heter det när folk i min ålder av samma kön träffas i grupp och skvallrar om sina respektive? Jag kan just inte komma på något bra ord alls.
Ikväll ska jag hur som helst laga mat på en sådan där ”middag”. En med bara kvinnor. Det ska bli riktigt spännande. Jag ser särskilt fram emot när det är Sofias tur att dra historier om mig. Förhoppningsvis spär hon på och håller igen om precis rätt saker. Innan dess bjuder jag självklart på fredagsdrink.
Till Heads up har jag funnit inspiration i den klassiska Long island ice tea. Jag har bara gjort en ljus drink istället. Övriga egenskaper har jag värnat om.

Heads up – recept 1 drink
3 cl vodka
1 cl gin
3 cl ljus rom
1 cl triple sec alt. Cointreau
2 cl limejuice
2 cl sockerlag (lika delar socker och vatten)
Sprite

Skaka alla ingredienser utom Sprite i en shaker med is. Sila upp i ett stort glas till 3/4 fyllt med krossad is. Fyll upp med lite Sprite.

Heads up

Heads up

Zacapa black – fredagsdrinken

Reaktionerna på förra veckans no-brainer har varit tudelade. Att den låg lite på gränsen kan jag hålla med om. Jag ber om ursäkt, det var verkligen inte min mening att provocera. Inte alls. No-brainer  kanske inte är en shot man njuter, men just förra fredagen passade den bra i temat.
Idag blir det inte lika galet. Inte i närheten. Några av er kommer kanske skrynkla pannan och tänka att man inte ska förstöra finsprit. Kom igen nu! Det är inte så att jag med spritpenna klottrar en mustasch på Mona Lisa. Jag ser det inte som att jag förstör något. Zacapan förädlas för att passa in bättre i ett sammanhang. Att använda en bra rom är hela grejen då drinkens själ just bygger på den. Att använda fulrom fungerar inte, det blir liksom inte ens spännande. Så våga nu, släpp ledstången och ge er drink den rom som du förtjänar.
Idag gör jag en cocktail på kaffeinfuserad Zacapa, en sockerlag på muscavado, toppat med ett ljusare skum och riven mörk choklad. Serverad i ett kylt glas sitter den som en smäck i vårsolen och ni som redan insett storheten i en islatte kommer älska den. Och mig. Förmodligen har ni redan efter första sippen förlåtit mig för vad jag gjorde mot Zacapan. Drinkar blir ju inte bättre än dess innehåll.

Zacapa Black – recept 1 cocktail
6 cl kaffeinfuserad Zacapa
3 cl muscovadosirap
2 cl vispgrädde
riven mörk choklad

Skaka den smaksatta Zacapan med muscovadosirapen, grädde och is i en shaker. Sila över i väl kylda glas. Toppa med en tunn topp av skummad sockerlag på strösocker. Riv över mörk choklad och servera direkt.

Kaffeinfuserad Zacapa – recept
3 dl Zacapa
60 g malet espressokaffe (räkna 20g malet kaffe/dl rom)
0,5 dl vatten

Slå ner Zacapa och det malda kaffet i en sifon. Tryck i en gräddpatron och skaka lätt. Sätt sedan på ytterligare en gräddpatron och skaka därefter i 15 sekunder och låt därefter sifonen vila en minut. Släpp försiktigt ut trycket med munstycket uppåt. Skruva av toppen och sila romen genom ett kaffefilter. Slå över kaffesumpen i en skål tillsätt vattnet och rör om. Sila sedan sumpen en gång till ned i romen. Klart.

Vaniljsockerlag – recept
4 dl strösocker
4 dl vatten
1 delad och urskrapad vaniljstång
Soza cold

Dela vaniljstången på längden. Skrapa ur och koka sedan upp all stång och frön med socker och vatten. När allt är upplöst silar jag av vaniljen. Låt kallna.
Med en stavmixer kör jag sedan 2 dl sockerlag med ca 17,5 g Soza cold (emulgeringsmedel). När allt medel är utblandat slår jag över det i en sifon, trycker i en gräddpatron och skakar om. Jag trycker sedan i ytterligare en patron, skakar om och låter vila i kyl i minst en timme.

Zacapa black

kaffe åker ned i sifonen

Gasen släpps ut

Tur jag tog glaset

Snart dags att sila!

sumpen silas bort

Zacapa black

Zacapa black

Zacapa black

Pass over – fredagsdrinken

Så var det påsk igen. Som liten var det min absoluta favorithögtid. Jag vet inte varför, men förmodligen för att våren var här? Kanske för påskäggen. Godis i ägg fick jag av farmor och farfar, påskpresent fick jag av mamma och pappa. Mer godis fick jag av mormor och morfar. Då, för dryga 20 år sedan, hade mina mor- och farföräldrar sina husvagnar uppställda på vår tomt på landet. Ett väldigt trevligt arrangemang, även om jag idag inte riktigt förstår hur mina föräldrar alltid orkade med. Det var väl någon slags lösning, då de alla campat ihop sedan långt innan jag föddes. Som barn tänkte man dock inte så, det var bara underbart, i första hand var det väl härligt  att ha dem kvar i livet. I andra hand att kunna ha alla så nära och så ofta. Sa jag att vi snittade kanske 50 landetbesök om året?
På landet var vi alltid ute. Vi grillade korv och satt timtals i ring runt en brasa. Ja, det var väl ungefär det vi gjorde. Om vi inte drack kaffe, åt mandelkubb eller lekte gömma nyckeln i någons förtält förstås. Kurragömma! Vilka gömställen jag hade. På påsken höll jag alltid påsktuppen under armen. På påsken var vi oskiljbara. Påsktuppen – ett resligt, färggrant och ganska hårt stoppat ”gosedjur”. Till slut blev jag så stor att jag kunde ryta ifrån när tuppen skulle läggas undan vid högtidens slut. Sedan dess har tuppen ständigt varit framme. Om den finns kvar? Nu fick jag lite kalla kårar. Var är påsktuppen? Det var ett tag sedan vi sågs. Förlåt att jag släppte dig, men när jag skaffade flickvän fanns det helt enkelt inte plats för er båda.
När jag inte hängde med tuppen sprang jag nere vid ån och jagade fisk. Vattendraget var kanske 40 cm djupt. På våren, omkring påsk, fullständigt kokade den över med lekande mört, abborre och gädda. Jag vet att det var en Å, medan bönderna envist menade att det var ett krondike mellan två sjöar. Med åldern blev mina hemgjorda vapen allt mer avancerade. Först var det pilbågar och slangbellor, men straxt innan tonåren såg jag nog mer ut som en minitarzan. I bältet en slipad sabel av ett styvt sågblad, i handen ett bambuspjut av en plogpinne i vars kluvna ände jag najat fast ett tillslipat tigersågblad. På ryggen ett väl tilltaget luftgevär med kikarsikte. Mina byxor som ständigt var våta upp till knäna kunde inte dölja det. I min egensydda kamoflagebasker med erövrade  prickskyttemedaljer var jag livsfarlig. Jag var sämre på att binda lianer över ån. De tunna ungasparna på var sida av vattnet i vars stammar jag knutit fast repet höll helt enkelt inte min vikt. De bågnade när jag var halvvägs över och linan stod som ett ”V” ovan det strömmande vatten jag skulle korsa. Jag var fast i dess lägsta punkt och var snart tvungen att dra upp knäna för att undgå vattenytan. Efter några minuter, jag är envis, var det bara att kapitulera. Jag släppte linan, stod nu i ån och precis där var stövlarna helt fyllda. Våga vägra använda bron 5 meter bort! Hemma igen gjorde mamma ett kryss bredvid tvättmaskin, kastade fram ett par nya byxor och konstaterade att det var femte gången jag ”plurrat” den helgen. Än så länge…
Idag saknar jag lite det där, att bara leka vid ån och komma hem när någon ropar. Jag lägger ju fortfarande i mjärden när jag är på landet. Jag drar som oftast av några salvor med luftbössan och jag täljer fortfarande gärna visselpipor, även om Eyvind inte längre vill ha några. Jag är dock himla dålig på det där med bambuspjut och sablar. Inte heller har jag längre några fällor att fånga nötskrikor i. De har ruttnat sönder. Av min trädkoja vid ån återstår snart bara en rostig låsbygel. Jag vet att naturen finns kvar i mig, men med åldern har jag blivit bekväm. För bekväm. Jag hoppas verkligen att denna vår kan bjuda på fler härliga grillstunder vid något vattendrag. Jag tänker faktiskt se till att den gör. I sommar ska jag dessutom flugfiska och till hösten, vem vet, kanske är det dags att skjuta ett rådjur igen? Tror det är dags nu. Innan dess, ikväll, har vi korsfest och lagar god mat. Jag har massa spännande idéer på gång. Nu nog med påsknostalgi. Ha en trevlig långfredag!

Pass over – recept 1 drink
4 cl advocaat (ägglikör)
3 cl ljus rom
1,5 cl vispgrädde
(riven kanel och vaniljstång)

Skaka samtliga ingredienser i en shaker med is. Sila upp i väl kylda glas. Toppa med lite zestad kanel och en vaniljstång. Njut den gärna som dessert.

pass over

pass over

Pepin cocktail – fredagsdrinken

Det kan antas att det på nätet inte borde vara svårt att finna inspiration till fredagsdrinken. Helt enkelt är det dock inte. Att hitta goda drinkar är extra svårt. Vidare blir drinkar man själv minns som goda, drinkar man kanske druckit vid ett särskilt tillfälle, ej heller desamma när man gör dem hemma. Situationen, tillfället eller miljön omkring saknas.
När jag vill skapa en ny drink har jag lärt mig att inte tänka i olika spritsorter. Åtminstone inte till en början. Då låser jag mig. Tänk istället smaker. Ibland tar jag en efterrätt till hjälp för att få idéer. När man har smakerna klara för sig kan man gå över och tänka sprit för att komma så nära idén som möjligt. Hot liquid pie är ett typexempel, här ville jag ha en värmande vinterdrink som smakade äppelpaj. Resultatet blev grymt. Prova den gärna.
På Youtube finns många drinkklipp, tyvärr är de drinkarna ofta roligare än vad de är goda. Av förklarliga skäl. Spex och visibilitet gör sig onekligen bättre i videoformat än vad en smak gör. Roligt är ju kul, men gott är alltid godare. Jag letar vidare…
Efter någon timme i soffan med mobilen så slår det mig. Open/Closed i Umeå är ju fenomenala på drinkar. Här borde man kunna finna inspiration. Deras koncept som ger gästen en känsla av exklusivitet är genialiskt. Tänk bara att sitta ned ovan det coolaste golvet, njuta en välarbetad drink samtidigt som en makalös berättelse om drinkens uppkomst och idé rullas ut av den personliga bartendern. Här dricker man en historia man aldrig tidigare hört och man gör det mitt ibland diskar och hyllor av delikatesser och premiumråvaror. Efter några drinkar vill jag köpa med mig hela butiken hem. Finns här en baktanke?
I mitt fortsatta sökande finner jag svartvita drinkflyers från O/C på Instagram. Problemet är bara att de, likt alla hippare ställen, i sina ständigt föränderliga drinkmenyer endast upplyser om smak och doft. I undantagsfall hittar jag en spritsort. Jag gillar upplägget när jag sitter där på barstolen, men det gör inte direkt drinkarna enkla att återskapa hemma. Jag tänker att livet inte är enkelt. Helt ok för mig, jag förstår om ni vill hålla lite på hemligheterna. Sedan minns jag. Vann inte snubben där någon stor drinktävling? Vad hette han? Han med skägget som jag aldrig blev serverad av? Man har skrivit spaltmeter om honom och såvida den intervjuande journalisten inte begått tjänstefel, måste det ju finnas en historia om en vinnardrink  publicerad med recept någonstans ? Till slut finner jag det. Ett vinnande recept.
Kvällens fredagsdrink har jag inte alls kommit på själv. Upphovsmannen heter Emil Seth Åreng. Jag snor den rakt av, bryr mig knappt om att modifiera den eller att på något annat sätt ge den min egen prägel. Jag tror alldeles för mycket på den här Pepin Cocktail för att gå in och mix(tr)a. Dessutom bör man ha provat ett original innan man försöker sig på en variation. Det är ödmjukare så.

Pepin Cocktail – recept
5-6 cl Bacardi Gold
2 cl Lönnsirap
2 cl Limejuice
majsskum*
zest av torkad majskolv

Skaka rom, lönnsirap och limejuice med is. Sila över i ett whiskyglas med is. Toppa med majsskummet och zestad torkad majskolv.

*Majsskummet förbereder jag kvällen innan.
Koka upp 1L vatten och 1 kg socker tillsammans med den hela majskolven. Låt sedan sjuda på medelvärme i cirka en timme. Då alla vändningsförsök av majskolven misslyckas öser jag den istället emellanåt.
Lyft sedan ur majskolven och sila av sockerlagen. Tillsätt 1,5 gelatinblad och rör om. Låt svalna något. Slå sedan ned 0,5L av blandningen i en sifon. Tryck i två gräddpatroner och låt sedan allt bli kallt i kylen. Skaka gärna om sifonen några gånger under tiden. När blandningen är helt kall är den klar att användas.
Majskolven som sjudit med i lagen torkas på galler i 60 grader, i 24h i varmluftsugn. Jag lägger en tunn grytlapp mellan ugn och lucka för att få lite ombyte på luften. Den torkade majskolven blir magiskt vacker. Zestad över drinken påminner den lite om bladguld.

Pepin cocktail

Pepin cocktail

pepin cocktail