Kategoriarkiv: husmanskost

Köttbullar med mjölkstuvade makaroner – mat efter väder

Matlagning består tyvärr av mer än att sleva löjrom, korka upp champagne och klyva humrar. Ibland handlar det om att slå upp ett glas mjölk snarare än att skaka ihop en fredagsdrink.
Man skulle kunna tänka att kvällens middag är något jag gör enbart för min sons skull, men ett sådant påstående skulle bara bli löjligt. Han ser mycket hellre att jag klyver en hummer, plockar fram chili, lite fond och en västerbotten. Idag har han inget att säga till om. Det har blivit dags för en riktig barndomsklassiker, ett snapshot från min uppväxt. Jag ger er knapriga köttbullar med mjölkstuvade makaroner. Köttbullar som för mina tankar till älgjakt och höst. Rätten är stabbig, fyller upp magen väl och avnjutes helst med sked. Det är enklare så. Avnjutes kanske är ett illa valt ord. Här handlar det mer om att fylla upp. ”Fressen” kallas det på tyska.
Köttbullar med mjölkstuvade makaroner känns utmärkt i början av veckan när vädret är som det är. Kanske vill jag straffa mig själv i höstrusket, ge mig själv en anledning att tända en brasa, ett incitament att få krypa upp i TV-fåtöljen och bara stänga av. Jag har bestämt mig för att fokusera på att få veckan att passera så fort som möjligt. Inte nödvändigtvis smärtfritt och med ett sådant utgångsläge finns det inte utrymme för utsvävningar. Att göra väntan kort, att komma närmare den första semesterdagen med det strålande sommarvädret är högsta prioritet.
På fredag grillar jag scampi och dricker rosé igen. Då är allt glömt och det finns inget väder i ishavet som kan stoppa mig. Är det semester njuter jag god mat. Vad skulle semestern annars vara till för? Vänta på sol, sand mellan tårna, myggbett kanske?
Missförstå mig inte. Köttbullar med mjölkstuvade makaroner kan vara bra, men de är inte utmanande, ej heller direkt spännande. Det är bara gott. Inte mer, inte mindre, men ibland bara måste man. Det gäller att intala sig själv att det är bra mat.

Köttbullar med mjölkstuvade makaroner – recept 4 personer
600-800 g nötfärs (gärna av högrev)
4 finhackade schalottenlökar
1,5 msk flingsalt
svartpeppar
100 g smör (att steka i)

8 dl idealmakaroner
1 msk salt
vatten

1 L mjölk
5 dl vispgrädde
1/2 tsk malen muskotnöt
1 msk smör
salt & peppar

Finhacka löken och blanda med salt, peppar och köttfärs. Rulla sedan till små köttbullar.
Förbered sedan stuvningen. Jag bottenreder smör med vetemjöl och muskotnöt. Grädden och mjölken fylls på när mjölet fått lite färg. Låt sedan sjuda under omrörning i ca 10 minuter. Avsluta med en klick smör. Smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan en stund.
Börja steka köttbullarna i smör. Vänd inte för tidigt eller för ofta, de ska få bra färg och stekas på hög värme under kortare tid.
Koka upp pastavattnet med salt och tillsätt makaronerna. Koka i ca 5 minuter och slå av vattnet. Häll sedan tillbaka makaronerna i kastrullen.
Slå mjölkstuvningen över makaronerna och låt sjuda tills makaronerna är färdiga och mjölken börjar gå upp i makaronerna. Till en början kan makaronerna verka lite väl simmiga, men de reder sig själva mot slutet. Al dent? Glöm det, här ska gräddmjölken in i pastan.
Servera de mjölkstuvade makaronerna och de knaperstekta köttbullarna genast.

Biff Stroganoff – överraskande bra

Jag har inte tid att blogga. Jag måste äta så gott hela tiden. Ett angenämt problem för en matbloggare kan tyckas, men ibland måste man låta sig själv falla igenom. Jag måste släppa kameran, den sista örtkvisten och bara njuta. Därför tar jag en konstpaus ibland. Det är bra för inspirationen. Ni behöver inte vara oroliga, jag har precis tagit en.
Min syster, som på Aftonbladet driver den professionella bloggen Hemmafixbloggen, har det inte lika förspänt. Medan jag i huvudet kan knepa ihop nästa middag och när jag ibland tar en lite längre paus mellan inläggen, springer Monica ständigt på auktioner och loppmarknader för att finna nästa (hemma-) fix. Hennes idéer verkar  i varje fall aldrig att ta slut. Jag förstår inte hur hon orkar eller gör. Monica Karlstein – min lilla idéspruta till syster.
Nu i helgen hade jag först tänkt att köra ett genrep med paella. Om någon vecka eller två ska jag nämligen laga mat på en studentskiva. Stekhällen ska med och det blir live-cooking i en trädgård med fint väder. Det ska bli riktigt kul och jag uppskattar verkligen förtroendet. Frun i huset är själv något av en foodie. Lite spring runt hällen och lagom med press kommer bara att kicka igång mig. Vad kan gå fel liksom, det där har jag ju gjort så många gånger förut?
Vet ni förresten? På fredag får vi gäster. Två par med barn. Det var ju då jag hade tänkt att repetera paellan. Sedan fick jag höra att  skaldjur och koriander tydligen var lite svårsmält. Avstå skaldjur? Var whisky gott första gången? Dags att öva. Gå på räkorna, mumsa i er musslorna och vrid upp ostronen. Hummer är naturens sätt att ge tillbaka för avsaknaden av gud och himmelrike. Ta mina pengar, låt mig åka pendeltåg till jobbet, kedja fast mig framför ett korpenmästerskap i curling eller pimpla i mitt akvarium. Välj något eller gör allt det där, men ta aldrig aldrig ifrån mig min koriander eller mina skaldjur. Gör inte det. Jag är en god människa, om än lite väl ironisk och skojdryg ibland.
Vi får se. Jag kanske bjuder gästerna en kalvfilé Oscar istället. Den där klassiska rätten med choronsås, sparris och lysande röd hummerklo. Fast denna gång toppad med lite symbolisk koriander. Bara en kvist. På pin kiv. Välkomna kära gäster! Vi ses på fredag.
Ikväll tänkte jag bjuda min familj på något lite enklare. En klassisk biff Stroganoff. Avskalad och underbart gott. Lite sälta, syra och sötma. Allt på en gång. Ha en trevlig långhelg!

Biff Stroganoff – recept 4 personer
400 g strimlad lövbiff
8 små schalottenlöker (delade på mitten och tunt skivade)
15 bruna skogschaminjoner/kastanjechampinjoner (skivade)
3 vitlöksklyftor (finhackade)
1 dl vitt neutralt vin (utan inslag av banan!)
2 tsk dijonsenap
2 msk tomatpuré
3 dl kalvbuljong
3 dl vispgrädde
salt & svartpeppar
smör att steka i
persilja
ris (4 personer)

Förbered ingredienserna. Strimla, skala, skiva och hacka. (Se ovan).
Stek köttet på hög värme i smör. Det ska ta färg och får inte koka. Kör lite åt gången i pannan och häll sedan över i en gryta vartefter. Stek sedan schalottenlöken i lite mer smör i samma panna där köttet tidigare varit. Få inte för dig att diska pannan emellan. Löken ska bli glansigt fin och ha lite stuns kvar. Häll över till köttet i grytan. Höj sedan värmen på pannan och ha ner champinjoner och vitlök. Svampen ska få mer färg och vara glansig runt om. Torra snittytor botas med smör. Häll över i grytan, utan onödigt stekflott när färgen är till belåtenhet. För mycket flott i grytan riskerar att få grytan att skära sig ännu mer än vad den antagligen kommer att göra ändå.
Värm upp grytan och tillsätt sedan vinet. Låt koka in i köttet. När vinet har reducerat – tillsätt tomatpuré, dijon och kalvbuljong. Låt åter koka upp och sjud utan lock i några minuter. Sänk sedan värmen och rör varsamt ner grädden. Låt sedan stå på spisen på väldigt låg värme under tiden tillbehören förbereds.
Nu finns det tid att koka ris. Jag kör alltid samma grundrecept till 4 personer. 3 dl ris och 5 dl vatten. Lite salt. Jag blandar allt i en kastrull, lägger på ett lock och låter koka upp. Jag sänker sedan värmen något snäpp över lägsta och låter sjuda under lock i 15-20 minuter. Tjuvkika inte, ris behöver ingen uppmärksamhet. Slutligen stänger jag av värmen, tar av locket och låter torka upp i några minuter med kastrullen kvar på plattan. Succé varje gång.
Smaka av din biff Stroganoff med salt och peppar. Servera med riset och toppa med persilja. Klart!

Pytt i panna – en jultradition

Mellandagspytt är en återkommande julklassiker. Idag var det lite extra speciellt. Min stekhäll som stått ensam, kall och ledsen på farstukvisten fick uppleva lite julkärlek. Idag gjorde vi bara pytt på två kilo potatis, till nästa år ska jag utöka till hela fyra kilo. Plats finns det ju. Julskinka åker ner, vitlökssalami, en rejäl bit rostbiff eller oxfilé, saltgurka, prinskorv, lök och en och annan köttbulle. Det roligaste var dock att få laga mat ute igen. Vi passade på att ta med en flaska Pongrácz och en matlagningsöl ut. När pytten var färdig serverades den med stekt ägg i djupa tallrikar. Man äter med sked utomhus. Lustigt nog var det inte en enda granne som passerade. Kände mig nästan lite besviken. Det är tradition att bjuda grannar på pytt. Tillslut öppnade dock Rodrigo fönstret på andra sidan gården , antagligen nyfiken att få veta lite om det spektakel som utspelade sig. Han var inte svårövertalad. Genom hans köksfönster fick jag äntligen bjuda på lite pytt direkt ur kantinen. Han verkade hungrig.
Det kändes sedan lite tråkigt att behöva plocka undan allt och gå in igen. Man kanske ska styra upp allt igen. Tända en brasa och njuta en Lumumba?
pytt i panna

Pytt i panna – 8-10 personer (årets recept)
2 kg potatis
800 gr rostbiff
1 kg kokt julskinka
6 cm vitlökssalami
10 prinskorvar
1 gul lök
2 köttbullar
3/4 burk saltgurka
200 gr smör samt rapsolja
salt och peppar
ägg
(rödbetor)

Hacka samtliga ingredienser. Råstek potatisen i smör och olja så att den nästan blir färdig. Lägg åt sidan i en långpanna. Alternativt dra upp på kanten i stekhällen. Stek nötköttet och blanda ut med potatisen. Bryn på skinkan, salamin, och prinskorvarna. Blanda allt. Gå på rejält med svartpepparkvarnen. Avsluta i ugn i 15 minuter, 175  grader eller stek ihop långsamt på stekhällen. Blanda mot slutet i den finhackade saltgurkan några minuter innan servering. Jag dricker helst öl till pytt i panna. Denna gång var jag dock så överväldigad över att få stå vid min stekhäll igen att jag inte kunde låta bli att korka upp en flaska Pongrácz. Den fungerade alldeles utmärkt.

Frikadeller med spaghetti oliver och kapris

FrikadellerJag vet inte riktigt hur jag tänkte? Jag har i några veckor nu varit sugen på Pasta puttanesca, men jag ville ju samtidigt göra något enkelt, något mer bekant. Först tänkte jag glädja sonen med hemrullade klassiska köttbullar, men det kändes lite för tråkigt. Makaroner och stekflott liksom, även om jag också kan se tjusningen med köttbullar emellanåt. Frikadeller däremot, det är lite samma grej, men fortfarande outforskad mark. Lite roligare. Jag googlade snabbt fram lite olika recept för att se vad folk har i sina frikadeller. Som vanligt kan jag ju inte bara sno ett recept rakt. Jag måste få sätta min egen touch för att det ska kännas rätt. Dessutom fick jag ju nu en chans att krydda upp spaghettin i olja med vitlök, persilja, tomat och lite andra godsaker. Lite i stil med Puttanescan faktiskt. Färgen blir ju inte direkt rafflande, men vad ska man göra? De ska ju se ut så här. Frikadellerna. De är däremot vansinnigt saftiga och har en härlig konsistens. Jag blev positivt överraskad och rätten gick hem hos samtliga.
Jag skulle gärna ha använt mig av kalvfärs, men min alldeles egna lokala köttleverantör hade lite svårt att få fram kalvkött med så kort varsel. Ändå drar jag mitt ljusrosa bonuskort varenda gång hos samma leverantör, just för att de ska veta och ha stenkoll på vad jag är ute efter. Skäms.

Frikadeller – recept 4 personer
500 gr finmald kalv- eller nötfärs
1 liten gul lök (finhackad)
3/4 stam stjälkselleri (finhackad)
1 ägg
3 msk rödvin
2-3 tsk paprikapulver (gör under för färgen)
1 msk olivolja
1-2 msk ströbröd
1 msk tomatpure
salt & peppar

Stek den finhackade löken och sellerin mjukt i olja. De ska verkligen vara finhackade och mest likna en smet innan de åker tillbaka ner i frikadellsmetskålen. Blanda i allt utom köttfärsen. Låt svälla ihop i några minuter innan köttfärsen läggs ner. Blanda till en jämn smet och rulla sedan till små fina frikadeller. De kanske ska ha en diameter på ca 2,5 cm. Något mindre än vanligt alltså. Koka i hett vatten tills dess att de flyter upp. Då är de färdiga. Slå ut i ett durkslag. De ”eftersteker”, varför det lönar sig att jobba lite kvickt efter det att alla frikadeller har börjat dansa i vattnet.

Spaghetti med oliver och kapris – recept 4 personer
400 gr torr spaghetti
3 vitlöksklyftor (finhackade)
1 kruka persilja
3 msk tomatpure
2 nävar blandade urkärnade oliver, gröna som svarta
2 msk kapris (strö över den färdiga rätten)

Hacka vitlöken och skiva oliverna. Koka upp pastavattnet. Rosta tomatpuren i lite olja i stekpannan. Den ska nästan börja fastna. Skruva ner värmen och tillsätt vitlöken, oliverna och persiljan. Låt steka på låg värme i ca 3-5 minuter. Dra åt sidan.
När pastan är kokad al dente, slå av vattnet och ha ner spaghettin i stekpannan, där oliver och kryddor ligger kvar sedan tidigare. Tillsätt mer olivolja tills dess att pastan känns lagom blank och fin utan att vara för flottig.
Servera pastan på ett stort fat med frikadellerna på toppen. Toppa gärna med mer persilja. Om det finns någon kvar?
Vintips. Pastan är ganska salt, med mycket smak. Prova ett lite mjukare och bärigt vin, gärna en Reservado Pinot Noir.

Rimmad oxbringa med pepparrotssås

oxbringa rimmadDet här är vackert. För mig som foodie är detta något som jag ser på närmast pornografiskt. Det är enkla och opretentiösa smaker som förenas i något typiskt svenskt och fantastiskt. En lite finare husmanskost. En rätt som med blygsam självsäkerhet, sneglar på oxfilén och hummern, men likt förbannat vet om att den är bäst. Mina damer och herrar låt mig presentera – rimmad oxbringa med pepparrotssås och rostade rotfrukter. En bild säger mer än tusen ord.

Rimmad oxbringa med pepparrotssås och rostade rotfrukter – recept 4 personer
800-1000 gr rimmad oxbringa
1 rejäl bit purjolök (stammen)
1 gul lök
1 morot
10 st vitpepparkorn
4 lagerblad
Koka upp en stor kastrull med vatten och samtliga ingredienser. Lägg ner den rimmade oxbringan. Låt sedan sjuda lugnt under lock i ca 2 timmar. Lyft ur eventuellt skum med en hålslev och låt oxbringan kallna i sitt spad. Tranchera när oxbringan svalnat. Riv lite pepparrot över köttet efter uppläggningen. Servera med pepparrotssås
och rostade grönsaker.

Pepparrotssås – recept 4 personer
2 finhackade schalottenlökar
5 vitpepparkorn
3 dl buljong/spad från oxbringan
2 msk koncentrerad grönsaksfond

0,5 dl vitt vin
4-5 dl
vispgrädde
4 msk smör
3-4 msk vetemjöl
1 bit färsk pepparrot riven efter smak
Stek på den finhackade löken och vitpepparn i smör. När den blivit glansigt genomskinlig häller jag på vinet och buljongen ifrån oxbringan. Låt sedan sjuda ner tills ca 1,5 dl vätska återstår. Sila av och slå tillbaka i kastrullen. Tillsätt sedan vispgrädden långsamt under omrörning. Låt sedan sjuda under ca 10 minuter. Toppred med vetemjöl ur en teklämma som du slår mot kastrullkanten. Rör hela tiden om. Låt sedan
under omrörning sjuda i ytterligare några minuter. Innan servering rivs önskad mängd pepparrot ner i såsen.

Rostade rotfrukter
Rosta bitar av rotfrukter på en långpanna i ugn i 175 grader i ca 30-40 minuter. Skvätt över lite olivolja och flingsalt. Förslag på rotfrukter/grönsaker som jag brukar rosta – sötpotatis, morot, palsternacka, paprika, jordärtskocka samt en och annan vanlig potatis.

Klassisk gubbröra – enkelt och fantastiskt gott

gubbröraTesta att fotografera gubbröra någon gång, då allt grönt redan är upphackat och något med form att fokusera på inte finns allt tillgå. Vilken tur att det inte är fotot som är viktigast då, utan gubbröran och receptet. Gubbröra är perfekt mat för en sen lunch eller suddig vickning. Servera den utan förbehåll med en riktigt kall öl. Jag lägger helst min gubbröra  på kavring, men rallarhalvor, pumpernickel och vissa knäckebröd fungerar utmärkt. Gubbröra känns avskalat och enkelt men festligt gott. Med bara ett fåtal ingredienser och nästan helt utan kryddor lyckas röran ändå reta de där små smaklökarna ordentligt.
Gör så här. Koka äggen ordentligt hårdkokta, kyl av och skala sedan dessa under vatten. Det är enklast så. Löken hackas och ansjovisfiléerna delas på längden samt några gånger på bredden. Inte för fint. Spar lite av vätskan från ansjovisen. Löken steks i smör tills den blir genomskinlig och gyllene. Inte brun. Ha i ansjovisen i pannan, blanda ned mjölet. Rör runt och låt bli varmt. Tillsätt grädden och en matsked av vätskan från ansjovisen. Låt sjuda/värm på i några minuter. Rör! Tillsätt äggen som nu har blivit hackade och låt pannan bli varm igen. Tillsätt hackad persilja, dill och gräslök. När allt blandats, ta av från plattan och låt svalna. Smaka av med peppar och salt.
Jag serverar helst min gubbröra ljummen, men även direkt ur kylen dagen efter kommer den att få dig på bra humör. En ljum gubbröra får smöret på kavringen att smälta något. Sältan från smöret blandas med det lite söta i gubbröran. En underbar kombination. Ha en jättetrevlig helg. Skål!

Gubbröra – Recept munsbitar för 8-10 personer
8 st ägg
5 st gula lökar
2 burkar ansjovisfilé (á 125gr)
50 gr smör
1 kruka hackad gräslök
1 kruka hackad persilja
1 kruka hackad dill
2 msk vetemjöl
2,5 dl vispgrädde
salt
svartpeppar
1 limpa kavring eller andra passande brödbitar.

Skomakarlåda – på fläskkotlett och kantarellpotatismos

Skomakarlåda är så himla gott. Första gången jag åt Skomakarlåda var på gymnasiet, på ”Gullmars krog”, Denna sunkiga lokalkrog av lägre valör visste faktiskt hur man gjorde Skomakarlåda. Tyckte jag då. Så här i efterhand misstänker jag att den i själva verket var ganska medioker och jag hungrig. Rätten är dock så enkel att det nästan inte går att misslyckas. Om man kan steka bacon, göra ett eget mos, steka en biff, hacka purjo, och skvätta rödvin i en redan värmd panna så är man i stort sett hemma.
Skomakarlådans huvudattraktion är en biff av bra kvalité. Till mitt stora förtret fanns denna dag ingen bra biff att få tag på, men fläskkotletterna på lösvikt hade utstrålning. Jag var inte redo att byta matidé och gå ifrån tanken på potatismos, rödvinssky, purjolök och knaperstekt bacon, varför jag slutligen kapitulerade inför kotletterna. Potatisen blandades till mos med smör, reducerad vispgrädde, persilja och smörstekta kantareller. (Rör inte för snabbt eller för länge då blir det tapetklister.) Var portion serverades sedan trångt i en förvärmd gjutjärnsform.
Namnet Skomakarlåda tror man kommer ifrån att en utskuren biff ofta har formen av en skosula. Denna gång blev det en variant på denna klassiska husmanskost. En riktigt lyckad sådan.