Kategoriarkiv: pasta

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Vilken matresa alltså. Här kommer en kort resumé.
Jag älskar att gå ut och äta när jag är utomlands. Det är därför inte så konstigt att jag oftast väljer att resa till länder eller städer där jag vet att de har koll på mat och dryck.
Innan vi reste till Toscana sa jag att jag ville gå ut och äta i stort sett varje dag. Nu blev det inte så. Efter att ha gått in i matvarubutiken så kunde jag inte. Där fanns ju allt man kan tänka sig. Dunderbilligt dessutom. Vad sägs om åttaarmad bläckfisk för 100 kronor kilot. Hur låter 2,5 kg T-bensstek för dryga 300kr. Helt ok i mina öron. Att man dessutom får tag på ett riktigt bra vin runt hundralappen gör inte saken sämre. Det fanns såklart vin runt tjugolappen också, även om det inte riktigt höll samma kvalité.
Jag kommer sakna Bistecca Fiorentina. Jag kommer i framtida drömmar åter njuta av den bläckfisksallad jag åt dagligen till lunch. Pestosalladen jag serverades sent vid vår ankomst och Chiantin vi drack till var nog en av de godaste middagarna i mitt liv. Visst gjorde miljön sitt, vi var precis framme och hade allt framför oss, men ändå.
Jag vet inte ens om det är möjligt att säga vad som var bäst på resan. Nu är jag i varje fall peppad att laga italienskt ett tag framöver. Av Vittorio, vår värd, försökte jag köpa en välläst gammal italiensk kokbok. Han förklarade dock att den var en gåva från hans fru och att han inte kunde sälja den. Jag bjöd kanske för lågt. Nu hemma igen har jag beställt den via nätet. Det jag inte får på köpet är tumavtrycken och fettfläckarna på de sidor som innehåller de bästa recepten. Det hade varit kul med en kokbok som varit med lite, även om den faktiskt redan börjat ramla isär.
Nu håller jag tummarna att den svenska sommarnatten levererar en bra bit in i augusti. Tror det kan bli en bra mathöst det här, med gårdsmiddagar och fina krogbesök.
Nedan följer ett recept på Insalata di polpo. Jag har redan gjort den en gång tidigare, då under ett litet annorlunda namn för att hylla min italienske granne, Emilio, som lärt mig.
Efter bilderna på bläckfisksalladen, Insalata di polpo, kommer ett axplock av inspirationsbilder från matresan. Jag fick åtminstone vara med i profil på ett kort…
Hemma bra, men borta bäst!

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Antal personer 4-8

Ingredienser

  • ca 1 kg åttaarmad bläckfisk
  • (salt och vatten att koka bläckfisken i)
  • 4 dl olivolja
  • ca 1 dl vitvinsvinäger
  • 0,5 dl vatten
  • 1 citron (saften)
  • salt och peppar
  • 2 morötter (skurna i halvmånar)
  • 4 skaft selleri (skurna 2-3 mm tunna skivor)
  • 1-2 rödlökar (grovt hackade)

Gör så här

  • Koka upp en pastakastrull med vatten. Salta ungefär som om det vore pasta som skulle kokas.
  • Rensa under tiden bläckfisken. Skär bort armarna precis där själva kroppen börjar. Skär sedan upp överkroppen. Ta bort allt som uppenbarligen inte är kött.
  • Skär sedan armarna i centimeterbreda bitar. Ju tunnare armarna blir, desto längre blir bitarna.
  • När vattnet kokat upp har jag ner bläckfisken. Sjud sedan i ca 5-10 minuter. Smaka på köttet. När konsistensen är bra avbryter jag sjudningen och sköljer bläckfisken under kallt vatten i ett durkslag. (Ett tips är att börja smaka av de större bitarna när de börjar bli lite rosalila i kanterna).
  • Gör en vinägrett på olja, vinäger, lite vatten, citron, peppar och salt. Smaka av. Den ska ha syra och sälta, men fortfarande vara behaglig i munnen,
  • Ha i vinägretten ned skivade morötter, selleri och rödlök. Avsluta med bitarna av bläckfisk.
  • Ställ in i kylen. Nu kommer det svåraste av allt med detta recept. Att vänta. I mitt fall hade jag bara tid att vänta i några timmar. Bäst är den dagen efter. Servera som förrätt eller lunch en varm sommardag.
http://karlstein.nu/insalata-di-polpo-blackfisksallad/

insalata di polpo

insalata di polpo

insalata di polpo

Insalata di polpo

Toscana - Vicopisano

Toscana - Vicopisano

Bistecca Fiorentina

Bistecca Fiorentina

polpo

pesto linguine

italiensk lunch

siesta

grillad seabream

seabream toscana

rigatoni

salsicca rigatoni

pasta rigatoni

parmigiano e pecorino

gazebo - vår matsal varje kväll

pasta rigatoni e salsiccia

Thomas Karlstein

scamorza affumicata

Grasecco

Krassekrämstoppad grillad hummer med bläckfisklinguine i champagneskum

Det rullar på bra nu. Bara femtionio dagar kvar till semestern. Ja, jag har koll på timmarna, ibland minuterna, sällan sekunderna. Det är alltid tungt att behöva starta om nedräkningen igen efter semestern, eller ännu värre, att komma tillbaka för att mötas av en nedräknare som envist berättar för mig att den redan varit. Som om att jag skulle kunna ha missat att den tagit slut? Jag börjar alltid om nedräkningen redan första dagen, mest för att plåga mig själv. Jag vet inte varför, det finns ingen logik. Egentligen vill jag bara glömma.
I den tiden vi är nu gäller det istället att njuta. Man har allt framför sig. Det är därför den här tiden är bäst. Idag värmer solen fortfarande trots att klockan redan passerat middagstid. Middagen är inmundigad och jag sitter kvar och småäter det som blev över av helgens ostar.
Nu i helgen som kommer är det löningshelg. Då brukar fiskdiskarna vara extra fulla av godsaker. Varför inte unna er lite färsk hummer och champagne? Jag är värd det. Tro mig. Det är jag. Denna vecka har jag verkligen förtjänat det. Utan tvekan. Hummer ska det bli. Och champagne.
Jag brukar alltid tjata på mig själv. Det fungerar jämt. Hemligheten är att fortsätta vidare med tjatet även förbi det att man sett kilo- respektive literpris. När man lämnat butiken finns ingen återvändo, då är det bara att se det ljusa i det. Man kommer onekligen att äta och dricka väldigt gott.
I helgen blev det krassekrämstoppad grillad hummer med bläckfisklinguine i champagneskum.
När ni tjatat färdigt inför helgen kan receptet nedan komma väl till hands. Matlagningen kräver lite samordning i köket, men är definitivt värt det.

Krassekrämstoppad grillad hummer med bläckfisklinguine i champagneskum – recept 4 personer
4 färska humrar
25 g smör
1/2 dl tomatpuré
3/4 fänkål
2 morötter
50 g kvistdill
5 hela vitpepparkorn
2 gula lökar
15 cm purjolök (vita delen)
1 dl cognac
1,4 L vatten
(1-2 msk koncentrerad hummerfond)
1 dl champagne (brut)
3-4 dl vispgrädde

Bryt försiktigt bort hummerstjärtarna. Klipp upp dem efter ryggen ner till stjärtvippen. Behåll köttet i sitt skal. Ställ in i kylen.
Rensa nu resten av humrarna. Klipp av benen, gärna på flera ställen. Kroppen som benen varit fästa vid kan man dela på mitten. Ta ur köttet ur klorna men försök att behålla kloköttet så intakt som möjligt. Lägg sedan in kloköttet med stjärtarna i kylen.
Rosta alla skal och övriga icke direkt ätbara mjukdelar i ugn i 250 grader i 15 minuter.
Grovhacka under tiden grönsaker och rotfrukter.
När hummerskalen rostat färdigt kastar jag ner dem tillsammans med tomatpurén i en stor kastrull där jag smält upp smör. Rör om och låt bli glansigt fint. Det gör ingenting om tomatpurén och skalen får rosta lite ytterligare. Tillsätt sedan de hackade rotfrukterna och pepparn. Låt värmen komma tillbaka och slå sedan ner cognac. Tänd på spriten en bit bort från köksfläkten och låt brinna ut.
Slå sist på vattnet och sjud upp. Låt sedan sjuda tills ca 8 dl återstår av buljongen. Sila då bort allt så att buljongen blir helt ren.
Ställ tillbaka buljongen på spisen i en mindre kastrull och sjud tills 4-5 dl vätska återstår. (Tycker man att det smakar för lite hummer kan man förstärka smaken med lite koncentrerad hummerfond). Tillsätt sist drygt hälften av vispgrädden. Låt värmen komma tillbaka och smaka av igen. Det krävs lite olika mycket grädde berorende på hur mycket smak som humrarna släppt. Tillsätt eventuellt mer grädde. Låt sjuda ner igen så att även grädden får reducera. Någon ytterligare deciliter kan få försvinna. Låt sedan stå på låg värme tills servering. Precis innan servering vispar jag upp allt rejält med en stavmixer, tillsätter champagnen och bryter ytan med mixern, det ska bli skummigt.
Koka upp pastavattnet.
Koka pastan enligt instruktionerna. När den är bra slår jag av vattnet genom ett durkslag. Sedan spolar jag lite kallt vatten över för att få pastan att stanna något. Inte för mycket.
Mot slutet av pastakokningen grillar jag hastigt hummerstjärtarna och klorna på hög värme.
Servera med det nyss uppmixade champagneskummet i botten, den svarta bläckfiskpastan som en ö i mitten, det grillade hummerköttet ovanpå och krassekrämen på toppen. Servera med champagne såklart. Min personliga favorit som jag alltid faller tillbaka på är André Clouet – Grand Réserve.

Krassekräm – recept 4 personer
1 dl creme fraiche
0,5 dl vipgrädde
2 msk torrt vitt vin
1 dl smörgåskrasse (finhackad)
malen vitpeppar
salt

Ha ned crème fraiche, vispgrädde och det vita vinet i en kastrull. Koka försiktigt upp och låt sjuda ca 10 min. Blanda precis innan servering ned den hackade krassen. Smaka av med peppar, salt och eventuellt lite citronsaft.

Skal och rotfrukter flamberas lätt

Hummerbasen är silad.

Snart ska hummerstjärtarna grillas

grillad hummer

grillad hummer

Flankstek med sås på Pomodoro Ciliegino

Kvällens middag går egentligen ut på två saker. Det första är att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan laga mat. Det är nog en vecka sedan jag på allvar stod i köket och gjorde min grej. Jag kan idag inte berätta varför. Det är något roligt, men det måste få vara en hemlighet i någon dag till. Den andra anledningen är att bevisa, inte för någon, utan för mig själv, att råvarorna är det viktigaste. Kan jag laga lika god mat på det lilla bra, som när jag slänger upp två färska humrar, gratinerar några ostron och bara går in i the mode? Är det ens möjligt? Jag vill ju tro det. Den där bilden av den italienska gumman som står och rör ihop en tomatsås med kärlek får mig att vilja tro det lite extra. Man kanske aldrig kan jämföra äpplen med päron, men ni förstår tanken.
Vi tog vägen hem förbi köttboden, där de utöver sitt fina kött, hade en väldigt fin utställning med färska örter, grönsaker, oljor, pasta, vinäger, ägg och bröd. Ja, jag kan fortsätta hur länge som som helst. Känslan påminde lite om den när jag var fem år och pappa lät mig springa runt fritt på Stor & Liten. Idag släppte min fru lös mig så att jag kunde dofta och fantisera fritt för en stund.
Hemkommen med en oreganobuske, en timjanskog, grym pasta, en rejäl flankstek, vita morötter och två flaskor pomodoro ciliegino känns det som att jag har ett bra utgångsläge. De två små flaskorna med tomat kostade lika mycket som en färsk hummer, men är fortfarande bara tomater. Bra sådana. Hoppas jag. I teorin är det i varje fall enkel mat och jag borde således fortfarande kunna försvara min tes. Tillsammans med parmesankärnan i kylen kommer det här gå galant.
Jag tänkte göra en tomatsås, med citron och lite örter. Någon extra sötma behövs inte. Den bidrar tomaterna redan med. Pastan kokar jag nästan som vanligt. Jag häller av den och spar lite av vattnet. Vätskan blandar jag sedan med ägg och riven parmesan. Slutligen häller jag tillbaka pastan och rör om. Äggen och parmesanen gör den  så där härligt krämig och får tomatsåsen att fastna.
Flanksteken grillar jag. Köttet skärs sedan i tunna skivor. Slutligen toppar jag med ett ricottaägg som blandats med stött oregano, lite salt och citron. Dagens örtskörd och några rostade cashewnötter hamnar på toppen. Prego!

Grillad flankstek med sås på Pomodore Ciliegino – recept 4 personer
1,5 dl cashewnötter
800 g flankstek
66 cl Pomodore Ciliegino (lätt smaksatta ekologiska passerade tomater)
3 msk olivolja
9 kvistar färsk oregano (bladen)
2 kvistar finhackad timjan (bladen)
2 schalottenlökar
1/4 solovitlök
5 cm stjälkselleri (hel bit)
4 msk tomatpuré
knappt 1 citron (saften)
salt och svartpeppar
100 g ricottaost
2 vita morötter
1 ägg
2 dl riven parmesan
1,5 dl pastavatten
500 g spaghetti (torr vikt)

Rosta cashewnötterna i het panna med lite flingsalt och en tesked olivolja tills det börjar dofta gott och nötterna har fått lite färg. Lägg undan på ett fat på bänken.
Finhacka schalottenlök, vitlök, 2/3 av oreganon och timjan. Särskilt oreganon är viktig att verkligen krossa mot skärbrädan. Mortla den gärna. Eller lägg ut lite flingsalt och dra med baksidan av kniven mot skärbrädan.
Hetta upp lite olivolja i en bred kastrull och låt löken och örterna stekas glansiga i oljan. Tillsätt tomatpurén, höj värmen något och låt purén rosta lite i pannan. Purén skyddar lök och örter, men var ändå försiktig med värmen. Pressa ned citronen och tillsätt de passerade tomaterna och den hela biten stjälkselleri. Låt sjuda långsamt under lock i minst en timme. Rör om under tiden.
Förbered under tiden ricottaäggen. Blanda ut osten med 2 tsk pressad citron och återstoden av oreganon. Återigen.Mortla den gärna. Blanda väl, smaka av med salt och ställ sedan in kallt.
Skala de vita morötterna. Mina var mer gula än vita(!) Klyv morötterna på längden och lägg i vatten. (Morötterna ska sedan kokas, hällas av och sist smörslungas i ett av de sista momenten).
Nu är det dags att grilla köttet. Grilla tills önskad färg. Om man som jag föredrar rödrosa är 55-57 graders innertemperatur ett bra riktmärke. Lägg att vila  på ett fat under folie. 
Koka upp pastavattnet.
Riv under tiden parmesanen grovt och ta fram ett ägg.
Koka morötterna i lättsaltat vatten. Morötterna ska inte vara helt genomkokta utan fortfarande ha lite krisp. Häll av och låt stå i kallt vatten om de blir färdiga i förtid.
Koka pastan enligt instruktionerna men avbryt kokningen när pastan är lite hårdare än perfekt al dente.  Innan jag häller av pastan slevar jag ur ca 1,5 dl av vattnet som jag häller i ned tillsammans med den rivna parmesanen och ett ägg i en stor bunke. (Bunken ska även rymma all färdigkokt pasta och sås). Låt pastan rinna av och ha sedan ned den i bunken med pastavatten, ost och ägg. Blanda runt tills osten smält. Tillsätt nu ca 3/4 av all sås ned i pastan. Blanda runt ordentligt.
Smörslunga morötterna snabbt och dra av från plattan.
Tranchera sist köttet tvärs mot fibrerna i långa strimlor.
Ta fram ricottablandning från kylen.
Garnera tallriken med något grönt i botten och bygg sedan upp tallriken. Häll över lite extra sås ovanpå pastan. Toppa med cashewnötter, ricottaägg och lite extra örter. Glöm inte morötterna.

pomodoro ciliegino

flankstek med sås pomodore ciligeino

 

 

Pasta puttanesca – pasta med attityd

Vissa dagar krävs det extrema åtgärder. Varför ska man behöva äta upp att man kvällen innan varit glad, rolig och utåtagerande. Varför står det den dyrt som bjudit på sig själv? Skäms på dig. Skäms du som instiftade denna regeln. Som tur är finns pasta puttanesca. Detta salta underverk till pasta kan göra mirakel för en bruten själ. En kall öl eller ett kraftigare vin balanserar upp sältan fint. Inslagen av umami från sardellerna toppar allt. Ren kärlek. Mina ögon tåras.
Nä, nu måste jag sluta skriva. Grannen hörde av sig. Snart dags att vara glad, rolig och utåtagerande igen. Ha en fin lördagkväll.

Pasta puttanesca – recept 4 personer
500 gr spaghetti (torr)
15 körsbärstomater
3 msk tomatpuré
1 röd chili (finhackad)
4 klyftor vitlök (finhackade)
1/2-1 dl olivolja
1 näve kapris (stora delade på mitten)
1 näve kalamataoliver (urkärnade skivade)
100 g sardeller i olja (oljan används)

Koka upp pastavattnet. Lägg i pastan.
Rosta i panna de delade tomaterna i olivolja och tomatpuré. Låt fräsa på ganska ordentligt. Tillsätt den hackade vitlöken och chilin. Rör runt och låt sjuda en stund. Dela sedan sardelerna ganska grovt och ha ner tillsammans med oljan de legat i. Tillsätt sist kapris, kalamataoliver och grovt skuren persilja. Jag delar kaprisen men skär inte riktigt ända upp till skaftet. Skaftet får vara kvar och håller ihop de båda halvorna. Rör runt och sjuda ytterligare en liten stund. Kapris och oliver ska fortfarande vara spänstiga. Tillsätt mer olja om det känns för torrt.
När pastan kokats al dente, slå av pastavattnet och slå ner spaghettin i pannan. Blanda väl. Toppa med persilja och lite olivolja.

Pasta Carbonara – Soprano food

CarbonaraTid att fortsätta med mafiosogrejen. Det italienska temat. Spaghetti, eller som idag – pasta Carbonara. För mig en riktig barndomsklassiker. Egentligen känner jag fortfarande att det är lite tråkig mat, men om man gör den på riktigt med pancetta, bra ägg och en bra pasta tror jag nog att den ska gå hem. Eyvind kommer att bli glad. Pasta är ju som jag alltid har sagt, hur god den än är – barnmat. Öppnar man en flaska bra vin till, finns det dock tid att fundera över om det nog ändå inte är mat även för de vuxna. Idag dricker vi självklart italienskt, en Passitivo. En favorit, tidigare flitigt anlitad. Tack Styrmir. Vad kan gå snett nu, det känns som ganska mycket nedförsbacke härifrån. Lördag. En handfull ingredienser. En klar idé om middag. Trevligt sällskap. Min familj. Ensamma hemma. Vår borg. Ikväll har vi valt att ha det så. Jo förresten, på tal om snett. Nya förstärkaren lade ner igår. Typiskt, det hade ju kunnat hända en måndag. Varför just till helgen? Nåja, den puttrar ju ändå på halvfart. Vi kan väl låta grannarna vara glada för stunden, om än bara tillfälligt. Får jag inte en ny likadan, kanske jag rent av måste uppgradera till en ännu lite värre och på så sätt ta igen för helgen som varit. Låter som en bra idé.
Carbonaran då. Min pappa lagade ofta Carbonara när jag var liten och jag tror faktiskt att han fick med allt det väsentliga. Svartpepparn och äggen inräknade. Pancetta var väl dock knappast något man hade hört talas om på åttiotalet. Svensk Scanbacon var istället det som italienarna kom till Sverige för att köpa, för att senare, hemkomna, kunna laga sin klassiska italienska rätt. Nä. Idag ska vi göra rätt. Carbonara på pancetta. Jag måste dock få ta ut svängarna lite och även blanda in lite Peccorino. Peccorino, min nya absoluta favoritpastaost, med saltkristaller som retar gallfeber även på den murknaste och mest avdomnade av smaklökar. Ni kan vara lugna, jag kommer även ha med parmigianon. Jag sa ta ut svängarna. Inte köra i diket. Ha en bra helg!

Pasta Carbonara – Recept 4 personer
400 gr (färsk) spaghetti eller fettucine. Torr pasta går också bra.
3 msk olivolja
2 klyftor vitlök
300 gr pancetta, svålen borttagen. (Fuska gärna och använd bacon, men välj då en bra).
4 ägg av bra kvalité (det gör skillnad)
1 dl pastavatten
1 tsk nymalen svartpeppar
75 gr riven Peccorino Romana
75 gr riven Parmigiano reggiano

Koka pastan med saltat vatten tills dess att den är al dente. Ta hellre av den tidigare än för sent. Den ska senare gå ner i en het stekpanna i ytterligare några minuter. Spara cirka en deciliter av pastavattnet.
Värm i slutskedet av pastakokningen upp olivoljan och tillsätt skurna munsbitar av panchettan och den finfint hackade vitlöken. Stek tills pancettan och vitlöken börjar få färg. Dra bort pannan från värmen.
Vispa i en bunke upp äggen, pastavattnet och någon näve av de rivna ostarna med svartpepparn.
Häll ner den kokta pastan i stekpannan med pancettan och vitlöken, blanda väl och arbeta kvickt. Vi vill inte ha överkokt pasta. Tillsätt äggblandningen och fortsätt att blanda tills dess att äggblandningen börjar att koagulera. Lägg upp på tallrikar och toppa med mer riven ost och basilika. Överskottet av de rivna ostarna ställer vi fram på bordet. Pasta Carbonara, på riktigt, med pancetta.

Rigatoni – Soprano food

al bondegas rigatoni 006
Efter att i flera veckor frestats vindrickandet och pastapetandet i TV-serien Sopranos, kände jag att det verkligen var dags att ta tag i mig själv och laga en klassisk pastarätt. Utmanande, med tanke på att jag egentligen inte är någon pastakille. Lite fisförnämt har jag inte haft mycket till övers för rätter där allt blandats samman. Lägg till en steriliserad glasburk så har man barnmat liksom. De senare åren har jag dock fått anledning att omvärdera min inställning till pasta. Rätt tillagat, ofta med enklare och klara smaker kan ju pasta vara fantastiskt. Det jag gillar mest med denna Rigatoni är hur man tar färsen ur korven och låter denna koka ihop med tomaterna och vitlöken – ett helt nytt sätt för mig att använda korv.
Jag måste även passa på att tipsa om ett helt fantastiskt rött vin – Stoneleigh Pinot Noir – ett smakrikt men lättdrucket vin, med toner av jordgubbar, körsbär, örter, choklad och ingefära. Ett ”måste-prova-vin”. Hör ni det? Köp!

Pasta Rigatoni -recept 4 personer
400 gr salsicccia
400 gr rigatoni (penne fungerar bra som alternativ)
4 klyftor vitlök
1,5 dl vitt vin
400 gr (1 glasflaska) passata mutti (passerade tomater av bättre kvalité)
1 burk pomodori pelati (skalade plommontomater)
1 msk mörkt socker
1 kruka färsk basilika
salt & peppar

Ta ur färsen ur fjälstren och hacka korvfärsen fint. Värm upp några matskedar olivolja i en stor kastrull och bryn på korvfärsen och den fint hackade vitlöken. Låt allting få lite färg. Höj värmen och slå på vinet. Låt sjuda upp ordentligt. Tillsätt de passerade tomaterna, plommontomaterna och sockret. Socker kan med tidens inställning kännas onödigt, men framhäver sötman i tomaterna på ett ypperligt vis. Hacka 3/4 av basilikan grovt och låt koka med. Låt sedan sjuda i 1-1,5h. Rör om då och då.
Mot slutet – koka upp pastavatten och koka rigatonin enligt instruktionerna. Den ska kokas al dente!
Ta av pastasåsen från värmen och tillsätt resten av basilikan. Spar några hela kvistar basilika till garnering. Blanda sedan 3/4 av såsen med rigatonin i en stor bunke. Tillsätt en näve riven Pecorino Romano. Stjälp sedan över på ett stort, gärna vitt uppläggningsfat. Toppa med återstoden av såsen. Avsluta med lite riven Pecorino Romano på toppen och garnera med basilikan. Sprinkla olivolja över. Prego – Rigatoni ala Soprano!

Pasta mums – med oxfile, tryffel och kantarell

Pasta mumsJag avskyr namnet, men älskar rätten. Vissa envisas till och med att lägga dit ett extra mums – Pasta mums mums! Nä, gubevars. Det går verkligen inte för sig.
Oxfilé, grädde, pappardelle, tryffelolja, persilja, parmesan och några nävar kantareller. Det är i stort sett allt.
I helgen var det flytt för hela slanten. Mina föräldrar har köpt nytt hus. Egentligen flyttade vi just bara på fredagen. Lördagen var mest logistik, barnkalas, lite gräsklippning, mycket bubbeldrickande och matlagning. Jag tror att alla behövde lite andrum ifrån kånkandet, att bara i lugn och ro få njuta av det nya fina huset. De har kommit lite närmare Tyresö nu – ”sista utposten innan Tyresö” –  som Sofia uttryckte det. Försök beställa taxi till den adressen!
Nu har jag alltså fått inviga deras kök. I ärlighetens namn så tror jag faktiskt att jag var först med att laga mat på den nya adressen. Vilken tur att en sådan mästerkock fick ”köra in” köket. Vilken ära. För dem alltså.
Pasta mums är en bekväm rätt, med känsla av lyx. Helst ska den lagas med svart tryffel, men riktigt så lyxigt hade vi det inte denna gång. Mörk tryffelolja fungerar bra som alternativ, men se gärna till att den är just mörk, då jag finner denna lite mer bastant och ”tryffligare” än den ljusa. Se där, ett helt inlägg nästan utan vare sig pikar, sarkasmer eller självupphöjande utlägg. Lite tråkigt Svensson nästan.
Pasta mums – Buon appetito!

Pasta mums – recept 6-8 personer
1kg oxfilé (strimlad)
1L gula färska kantareller
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
2 msk koncentrerad grönsaksfond
2 dl vatten
7 dl vispgrädde
700 gr torr pappardelle (den bredare bandpastan med ägg)
2-4 msk svart tryffelolja (smaka av vartefter, det är lätt att överdosera).
2 krukor persilja
svartpeppar och salt
100-150 gr riven parmesanost

Skär oxfilén i strimlor och stek på dessa i smör. Oxfilén ska fortfarande vara rosa, men få färg på ytan. Krydda med peppar och salt. Ställ åt sidan. Stek kantarellerna tillsammans med den finhackade vitlöken, lite svartpeppar och salt. Lägg undan i en lite större kastrull med oxfilén.
Stek schalottenlöken glansig, tillsätt fonden och vattnet. Låt reducera tills ca en halvdeciliter kvarstår av buljongen. Tillsätt 2 matskedar av tryffeloljan och rör runt, tillsätt sedan vispgrädden under omrörning. Låt grädden sjuda i några minuter. Slå grädden över oxfilén och svampen. Smaka av med mer tryffelolja, kanske är det redan tillräckligt. Låt stå på underhållsvärme.
Koka pastan al dente. Det är viktigt att inte låta den koka den för länge. (Den varma grädden ska sedan slås över den färdiga pastan). Slå bort vattnet och slå tillbaka pastan i kastrullen. Slå den nu inte kokande, men fortfarande varma gräddblandningen över pastan. Tillsätt drygt hälften av den rivna parmesanosten och en kruka hackad persilja. Blanda väl och toppa med ytterligare persilja, lite riven parmesan och några droppar tryffelolja. Servera med resten av parmesanosten. Till denna ganska kraftiga rätt är det absolut tillåtet att servera en Amarone Classico.
Buon appetito!