Kategoriarkiv: sås

Laxbiffar med sallad och snabb kall sås

Till middag idag blev det laxbiffar. Laxen fiskas först i Sverige. Fiskas alltså, inte hovas ur bassäng. Det är inte samma sak av den anledningen att fisk som har fått äta fisk också smakar fisk. Fisk som är uppvuxen på pellets, pulver, fiskrens eller vad de nu kastar ner, smakar också… Just det!
Laxen ska finhackas och blandas med hackad rödlök, dill, ägg etc. Tänk köttbullar! Var dock försiktig med vätska då det blir ganska blött ändå. Jag tillsätter gärna lite hummerfond till smeten, då biffarna blir fylligare och godare helt enkelt. Hade jag fått välja hade jag ju självklart bara ätit hummer och gett laxen till grannkatten, men av förklarliga anledningar så blev det inte så. Idag. När smeten har fått vila och gå ihop lite bättre tar jag en stor slev, klickar ut två klumpar i en stor het stekpanna med smör, och trycker ut klumparna till lagom storlek. (Försök inte göra färdiga biffar på skärbrädan, det blir bara fel). Gör man biffarna stora som normala hamburgare bör man inte lägga i fler än två åt gången då biffarna tenderar att koka istället för att steka. Stek inte för länge, någon minut på varje sida bara.
Såsen består precis som någon dag tidigare av lika delar (chili-) majonnäs och den onyttigaste varianten av créme fraiche. Blanda detta med hackad saltgurka. Det var allt.
Biffarna ska, om man gör rätt, bli riktigt saftiga. Den fräscha, men fetare såsen gör att det passar bra med endast en enklare sallad till. Nyttigt om man har rätt glasögon på sig. Annars bara gott.

Valborgsmässoafton


Grannarna var på besök, vi grillade ankbröst.  Lustigt nog är det ännu en råvara som går att finna i vår lilla ICA-butik här i Krusboda. Fettäcket ska skäras i rutmönster och sedan grillas frasigt. Till det serverade jag en Madeirasås som fått reducera i dryga timmen. När den är klar har den rett sig själv, är härligt svart och alldeles blank. Efter middagen begav vi oss ner till Alby friluftsgård för att spana in brasan. Efter att ha konstaterat att brasan även i år påminde om fjolårets gick vi hem.
Väl hemma igen, nu hos grannarna, bjöds det på rom. Ron Zacapa, 23 år, antagligen det bästa jag druckit i romväg. Tack! Den eget medtagna Matusalem, 15 år, kändes ganska blek i jämförelse, om än god. Den faktiskt väldigt lugna, men utdragna kvällen slutade som så ofta långt in på småtimmarna. Solen välkomnade oss hem kan man säga, men vad gör det? Jag hade ju fått grilla anka, stå i sockervaddskö och smaka god rom.

Grillat och rykande hett direkt på gjutjärn

Ringde Sofia idag och bad henne hänga en flaska vin på cykelstyret. Hon muttrade först, men krävde inte mycket övertalning. Jag hade av någon anledning blivit väldigt sugen på något fajitasaktigt under dagen och varför inte en flaska vin till?  -Nä just det, och det är ju trots allt lillördag, även om jag sedan uppväxten även firar minifredag var och varannan torsdag. Resultatet blev att jag utnyttjade Sizlartallrikarna och serverade några grillade strimlor av nötkött, lammkotletter samt några hårdfrästa krispiga grönsaker som fått smaka smör. Allt upplagt på de heta faten som den senaste timmen upplevt 300 grader C. Som tillbehör fräste jag upp en handfull indiska kryddor i olja tillsammans med lite chili, lök, tomat och vatten. Denna röra puttrade på medan faten vilade i ugnen. Det är alltid roligt att servera något som både ryker, doftar och ser färgsprakande ut på samma gång. Det gäller att fånga vardagen. Glöm inte koriandern!

Baba ganouj – variant

Ikväll blev det grillat. Igen. Delar av lammrygg grillades. Lite bök för att hitta de bästa bitarna, men det insprängda fettet väger upp för alla omvägar. Bäst av allt var dock såsen. Den egna tolkningen och en snabbversion av såsen Baba ganouj (alt. Babaganosh). Hårt grillad aubergine, vitlök, olja samt sambal. Sjukt rökigt gott.