Kategoriarkiv: Thomas Karlstein

En alldeles vanlig kväll mitt i helgen

-”Hur orkar man?” Och du frågar (just) mig? Motfråga. Hur kan man inte orka om man har upplevt resultatet? Just det. Var nog det frågan hängde på? Att ha upplevt. För om man har, kommer andra sätt enbart att vara sekundära alternativ. Det här borde vara det enda sättet att laga, äta, njuta och leva. Tyvärr fungerar det inte varje dag.
I lördags var köksdelen färdig med marmorgolvet på plats och diskmaskiner och kyl tillbaka i sina fack. Vi väntar fortfarande ny parkett i hela huset, men fick åtminstone lite andrum när köket gick att arbeta i igen. Efter två veckor utan ordentligt kök och massa förortssnabbmat var denna middag oundviklig. Den behövde ske.
Fredagen spenderade jag hemma framför datorn och med kamera medan hantverkarna satte golvlist och försökte lista ut hur jag en gång byggt bardisken. Den skulle på plats igen och var inte direkt skapad för att ta isär och återmonteras. Lite kul.
Hur man orkar ovan handlar inte om att genomleva en renovering. Det handlar om en 7-rätters. Det hela är enkelt. Man går loss på en himla massa bra råvaror och låter dessa göra det mesta jobbet. Under tiden fyller man upp glasen med härlig dryck, lagar en rätt, sätter sig ned och njuter, innan man går på nästa. Man andas, njuter igen och så fortsätter det. Om man inte har band på sig att en middag ska ta högst någon timme att laga, att det är Skavlan vid nio, eller att man absolut måste ha ätit färdigt en viss tid så är det inga problem. Som med så mycket annat handlar det om att prioritera. För mig är middagen viktig, är middagen och kvällen bra kan jag dessutom unna mig att sova lite längre dagen efter. Det är ju inte så att jag sover bort mitt liv. Jag lever det bara på lite andra tider.
I lördags bestämde jag mig för att ta ledigt och inte blanda in kameran. Mobilkameran räknas inte. Tur det, för den här middagen åker in i familjealbumet.  Jag gjorde en mental lista över de råvaror jag inte kunde avvara. De blev några stycken, men tanken var att inget som kom upp fick plockas bort. När jag var färdig lade jag till några till.
Om någon vecka är vi i Göteborg och jag misstänker att vi då kommer att äta lika bra. Hoppas det.
Det blir inga recept denna gång (förutom de länkar som angivits) och bilderna har mer bouquet än skärpa. Precis som kvällen.
Och förresten. Det här med Dylan och Nobelpriset… -ÄNTLIGEN!!!


KalixromKalixbakelse på smördeg med smetana, dill och rödlök. Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

Smålandskräftor
Svenska färska signalkräftor med Auratrekant. Fortfarande Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

ostron och champagne
Ostron – Fines Élevées nr. 3 med schalottenlök och sherryvinäger. Vi drack André Clouet Grand Reserve.


chiligratinerad hummerChiligratinerad svensk färsk hummer, till det en Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc.


Côte de BoeufInnan den underbara köttbiten fick gå sous vide i 55 grader under 3 timmar. Citronen på bilden är stor!


Côte de BoeufKronan på verket. En drygt niohundra gram Côte de Boeuf, som toppats med en cognacsflamberad hummerstjärt och rikligt med riven färsk tryffel. I botten en Madeirasås och vid sidan Pommes Duchesse med smak av tryffel och smör. Vinet – en Barolo av Mauro Veglio hade inte ens behövt något sällskap. I själva verket hade jag gärna varit själv på flaskan…


Barolo Mauro Veglio 2011Barolo av Mauro Veglio. Köp!


chokladmousseDå videon raderats på den varma chokladmousse jag gjorde i lördags, kastar jag in en annan chokladmousse jag gjort och som dessutom är mjölkfri. På  min facebooksida Karlstein.nu finns dock en film som visar hur ”kvällens” varma mousse såg ut.


ostbricka med ostar från ett lokalt mejeriOstbricka där huvuddelen av ostarna kom från Sanda gårdsmejeri i Österhaninge. I det lilla glaset en (sherry) Oloroso Bodegas Tradición 30.


NipplesDen nya favoritdrinken fick avrunda. Nipples. Många luckor i vinstället efter denna kväll…

 

Matbloggspriset 2016 – gratis skaldjur!

Hej!
Jag ska göra plågan kort. Allt går snabbast om man bara skriver in karlstein.nu på nomineringssidan för folkets val på matbloggspriset.
För er som vill njuta vidare och se hur jag fullständigt kryper framför era fötter går det bra att fortsätta nedåt.
Jag kom precis på att nomineringen till matbloggspriset har startat. Först mindes jag, sen glömde jag bort och nu har jag kommit på det igen. Ni ska inte förväxla min sena vädjan med ett ointresse. Tvärtom. De senaste veckorna har jag bara tänkt mat och dryck och har inte haft tid för tävlingar, men jag vill dit.
Förra året var jag en av finalisterna. Det kändes såklart stort att bara vara en av de tio, men visst vill man nå ännu längre. Som vanligt börjar resan med nomineringen, så röster behövs redan nu. Jag vill ju så gärna behöva bli tjatig och be om era röster igen senare i höst. I finalen.
Som ofta vill jag trycka på att det roliga med mat inte är själva maten och hur den lagas. Visst är det gott, men det roliga med mat är faktiskt allt som händer runtomkring. Hur den förenar människor och hur den rör upp känslor. (Jag har snackat mat i fyra timmar med en peruan en gång, utan att kunna ett enda ord spanska. Vi förstod varandra exakt. Låtsades vi, men kul var det). Jag kan berätta om hur man kan vilja gråta när det går fel, hur man kan bli dansande glad när det enkla råkat bli extra gott. Hur man kan bli gråtglad för att det redan goda plötsligt blir ännu godare. Allt om det där, beskrivet på ett närmare sätt finns här. Inte vill ni väl bara ha ett digitalt kartotek av recept och brunsåsbilder. Ni vill ju också veta vad som hände på festen, efter festen och på efterfesten. Inte enbart vad som hände i köket före. Här kan ni le under tiden ni söker efter ert favoritrecept.
Om jag nu mot all förmodan missförstått allt och det faktiskt endast är recept ni är ute efter, så kan ni gott nominera mig ändå. Mina recept finns alltid i botten av allt dravel. Där är det bara recept. Jag kommer inte tycka mycket sämre om er för det. Kom igen nu, kolla nedan! Jag har redan gjort halva jobbet åt er. Kopiera och klistra in min bloggadress så slipper ni det när ni snart landar på nomineringssidan. Jag ligger redan någon vecka efter. Jag behöver er röst. Självklart bjuder jag på gratis ostron och andra skaldjur om jag vinner. De kanske inte bara räcker till alla…
Tack på förhand!
/Thomas Karlstein

http://karlstein.nu

matbloggspriset.se

matbloggspriset nominera Karlstein

Gårdsmiddag med Scan och restaurang AG i Skattmansö

Jag berättade lite om mina förväntningar kring den i förra veckan. De skulle komma att överträffas med råge. Gårdsmiddagen på Skattmansö gård satt där den skulle. Det var inte igår jag åt lika gott och hade så trevligt under tiden. Där fanns underbar mat med fokus på ett kött i världsklass, god dryck och ett härligt gäng med trevliga människor som alla verkade ha ett genuint matintresse. Någon berättade till och med om en nyfiken vegetarian som tagit sig dit? Jag tog det som ett skämt.
De fyra förrätterna, huvudrätten och efterrätten delades kring bordet. Ett väldigt smart sätt att snabbt öppna upp för en trevlig kväll med bordsgrannarna. Tog något slut fylldes det omedelbart på. De två delar av nötryggen som serverades var båda på ben. En clubstek och en entrecôte. De var båda bäst.
Men en riktigt bra middag kräver så mycket mer än bara bra mat. Miljön ska vara rätt, sällskapet nyfiket, stämningen god och det får inte gå för fort eller sakta. Det bör aldrig vara tomt i glasen och gärna ska det finnas utrymme för en liten paus. Finns där i pausen en höbal eller trappa att sitta på och sjungs det samtidigt duett en varm sommarkväll i augusti… Ni förstår. Det är bara att knyta hatten mot bröstet, korsa sina ben och buga. Tack Scan, restaurang AG och familjen Johansson!
Min förhoppning är att Scans Gårdsmiddag blir ett återkommande koncept på samma sätt som de årliga kosläppen. Om det blir verklighet så skriv upp mig igen. Vi ses.

Gårdsmiddag

Skattmansö

OP-snubben (Calle Magnusson)

Jureskog och Scan välkomnar.

RImmad kalvtunga med persilja & kaprissallad

Tartar med talgfriterade krutonger och rispad sommarsvamp

Grillad levain med örtvispat ister

Gårdsmiddag

Clubstek Scan

Gårdsmiddag

Köttfat

Vin!

Snaps

Ärtan

KLaddkaka med lättvispad grädde

Paus mellan rätterna

Underhållning

Thomas Karlstein

 

Vuxensnickers – en eftertankerätt

Redan tidigt i veckan insåg jag att man är född som myra. Vår stack är bara precis så stor att vi inte märker av den. En kort frånvaro varje år då vi är fria att greppa halmstrån ur livet förstärker denna illusion.
Ibland har jag en obeskrivlig längtan att oinskränkt få förfoga över min tid. Där ingår inte att ställa en klocka för att under ett helt halvår spendera de enda få timmarna av dagsljus på en plats som jag inte helt valt själv. Hur länge kan man inbilla sig själv att fasta tider och systematiskt arbete av liknande karaktär skulle vara utvecklande? Är det verkligen så skönt med rutiner?
Den börjar alltid med ett stort leende och en känsla av välbehag. Därefter inträder ett lugn som förstärks av tanken på den ”evighet” man har framför sig. Under de första dagarna kan man möjligtvis skönja dess förgänglighet, kanske till och med utan oro. I glädjeruset försvinner det där enda som man vet helt säkert – att evigheten en gång kommer att ta slut.
Ungefär efter halva vägen börjar man se tillbaka. Det konstateras att tiden, om än underbar, har gått fort. Försvarsmekanismerna slår till: -”…och vi som redan hunnit med så mycket. I fortsättningen ska vi bara njuta.” Det är nu de förbrukade dagarna måste rättfärdigas, bekräftas och få uppskattning. Under en lugn kväll upplevs stunderna kanske igen över en flaska vin. Upplevelser summeras och minnen sorteras. Det som varit känns nära, men redan långt borta. Man känner sig något lugnare igen, men inombords pågår ett bortglömt slag. De positiva minnena slåss mot det faktum att de samtidigt har kostat tid. En tid som har runnit iväg och nu inte går att få tillbaka. Räddningen blir den inre röst som påminner om att det ännu finns tid för outrättade saker man talat om att göra.
Ju närmare slutet blir det ofrånkomliga mer uppenbart. Sen kommer insikten. Jag hukar ihop och täcker ansiktet i händerna. Kallsvettiga dras de sedan vidare upp genom det allt tunnare håret. Jag tittar upp. Fortfarande är det svårt att ta in. Jag tänker att jag vill strypa den som myntade språkdräkten carpe diem, men kväver tanken och behåller den för mig själv. Det är bäst så.
Den sista kvällen innan den första dagen efter, finns det inte längre några illusioner som kan dölja stacken jag lever i. Jag är ingen myra. Jag är en arbetsmyra.
Det blir natt efter den sista kvällen, innan den första dagen efter och jag funderar. -Det finns något man aldrig vill lämna, men alltid blir lämnad av. Tanken på mitt korta och enda liv gör saken värre. Kanske vore det en idé att ge upp min ateistiska åskådning och hoppas på reinkarnation? Kanske har jag gjort så många goda fredagsdrinkar att jag åtminstone kan antas få åtta veckor i nästa liv. Förmodligen visar samma antagande brist på ödmjukhet. Någon skriker ”karma” och jag är genast nere på sju. Kommer jag någon gång sluta acceptera att varje sensommar bli lämnad?
F-n! Jag saknar dig. Kära semester – allt var så vackert när vi bara kunde gå in i varandra och få världen omkring att försvinna.
Nu kanske någon tror att jag ett vrak färdig för avstjälpningscentralen. Så är det inte. Det här är bara mitt ironiska sätt att bearbeta. Intalar jag mig. Kanske gillar jag bara att häva ur mig saker. Hur ni andra gör har jag ingen aning om?
Jag tröstäter inte, så ofta, men om jag gjorde, så skulle jag kunna sätta i mig hur mycket som helst av denna vuxensnickers. Den innehåller allt man kan behöva när det känns lite jobbigt. Där finns värmande, något sött, aningen beskt, mer sött, kletigt, salt, krispigt, segt och ännu mer lite sött. Efter den här finns det inte längre några ursäkter. Upp i hamsterhjulet så kör vi ett år till. Det är tydligen också ett sätt att leva.

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Antal personer 6-10

Ingredienser

    Vuxensnickers
  • 250-300 g salta jordnötter
  • 4-5 msk cognac, bourbon, eller rom
  • 100 g mörk choklad (hackad, gärna 70%)
  • 1 tsk maldon flingsalt (använd med känsla)
  • 2 nävar kakaonibs (små runda chokladbitar)
  • Kolasås
  • 1 dl ljus sirap
  • 3 dl vispgrädde
  • 2 dl strösocker
  • 1 knivsudd salt
  • Chokladkräm
  • 100 g mörk choklad (gärna 70%)
  • 100 g mjölkchoklad
  • 1 dl vispgrädde (40%)
  • 1 dl mjölk (3%)

Gör så här

    Chokladkrämen
  • Börja med chokladsåsen, helst en dag i förväg. Den blir godare och hinner sätta sig då.
  • Hacka de båda chokladsorterna grovt och ha ned i en bunke.
  • Ställ bunken i ett hett vattenbad så att chokladen smälter långsamt. Koka under tiden upp grädde och mjölk.
  • Vispa ihop tills det blir helt slätt och låt svalna på bänken. Täck därefter och ställ in kallt över natten.
  • Kolasås
  • Blanda sirap och socker i en kastrull. Värm upp och rör noga tills allt fått en gyllenbrun färg.
  • Tillsätt ca 2/3 av grädden. Blanda ut och låt sedan koka upp. Ha koll, det här vill man inte ha på spisen. Använd en termometer och ta av från plattan när temperaturen nått 105 grader.
  • Tillsätt resten av grädden. Blanda sedan ut den sista grädden och låt därefter koka upp igen. Tillsätt lite salt och ställ åt sidan. Låt därefter svalna.
  • Vuxensnickers
  • Mixa ca 2/3 av jordnötterna med valfri alkohol. Jag föredrar cognac.
  • Hacka resterande jordnötter grovt. Hacka den mörka chokladen i centimeter stora bitar.
  • Lägg upp i portionsskålar. Starta med lite kolasås i botten och ha därefter i de mixade jordnötterna.
  • Bygg sedan vidare genom att varva grovt hackad choklad, chokladnibs, de hackade jordnötterna och chokladkräm.
  • Toppa med lite flingsalt. Den kolasås som blir över ställer jag fram på bordet. Det är aldrig fel att ringla över lite extra när man kommit ned en bit i tallriken.
  • Servera gärna med en ristretto och samma avec som används i efterrätten.
  • (OBS! Det här är en mäktig efterrätt som bör serveras i små "fine dining"-portioner. Det är svårt att göra mindre av chokladkräm och kolasås. Receptet är angivet till 6-10 personer. Man kan dock utan svårighet få receptet att räcka till 15 personer).
http://karlstein.nu/vuxensnickers-efterratt/

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Vilken matresa alltså. Här kommer en kort resumé.
Jag älskar att gå ut och äta när jag är utomlands. Det är därför inte så konstigt att jag oftast väljer att resa till länder eller städer där jag vet att de har koll på mat och dryck.
Innan vi reste till Toscana sa jag att jag ville gå ut och äta i stort sett varje dag. Nu blev det inte så. Efter att ha gått in i matvarubutiken så kunde jag inte. Där fanns ju allt man kan tänka sig. Dunderbilligt dessutom. Vad sägs om åttaarmad bläckfisk för 100 kronor kilot. Hur låter 2,5 kg T-bensstek för dryga 300kr. Helt ok i mina öron. Att man dessutom får tag på ett riktigt bra vin runt hundralappen gör inte saken sämre. Det fanns såklart vin runt tjugolappen också, även om det inte riktigt höll samma kvalité.
Jag kommer sakna Bistecca Fiorentina. Jag kommer i framtida drömmar åter njuta av den bläckfisksallad jag åt dagligen till lunch. Pestosalladen jag serverades sent vid vår ankomst och Chiantin vi drack till var nog en av de godaste middagarna i mitt liv. Visst gjorde miljön sitt, vi var precis framme och hade allt framför oss, men ändå.
Jag vet inte ens om det är möjligt att säga vad som var bäst på resan. Nu är jag i varje fall peppad att laga italienskt ett tag framöver. Av Vittorio, vår värd, försökte jag köpa en välläst gammal italiensk kokbok. Han förklarade dock att den var en gåva från hans fru och att han inte kunde sälja den. Jag bjöd kanske för lågt. Nu hemma igen har jag beställt den via nätet. Det jag inte får på köpet är tumavtrycken och fettfläckarna på de sidor som innehåller de bästa recepten. Det hade varit kul med en kokbok som varit med lite, även om den faktiskt redan börjat ramla isär.
Nu håller jag tummarna att den svenska sommarnatten levererar en bra bit in i augusti. Tror det kan bli en bra mathöst det här, med gårdsmiddagar och fina krogbesök.
Nedan följer ett recept på Insalata di polpo. Jag har redan gjort den en gång tidigare, då under ett litet annorlunda namn för att hylla min italienske granne, Emilio, som lärt mig.
Efter bilderna på bläckfisksalladen, Insalata di polpo, kommer ett axplock av inspirationsbilder från matresan. Jag fick åtminstone vara med i profil på ett kort…
Hemma bra, men borta bäst!

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Antal personer 4-8

Ingredienser

  • ca 1 kg åttaarmad bläckfisk
  • (salt och vatten att koka bläckfisken i)
  • 4 dl olivolja
  • ca 1 dl vitvinsvinäger
  • 0,5 dl vatten
  • 1 citron (saften)
  • salt och peppar
  • 2 morötter (skurna i halvmånar)
  • 4 skaft selleri (skurna 2-3 mm tunna skivor)
  • 1-2 rödlökar (grovt hackade)

Gör så här

  • Koka upp en pastakastrull med vatten. Salta ungefär som om det vore pasta som skulle kokas.
  • Rensa under tiden bläckfisken. Skär bort armarna precis där själva kroppen börjar. Skär sedan upp överkroppen. Ta bort allt som uppenbarligen inte är kött.
  • Skär sedan armarna i centimeterbreda bitar. Ju tunnare armarna blir, desto längre blir bitarna.
  • När vattnet kokat upp har jag ner bläckfisken. Sjud sedan i ca 5-10 minuter. Smaka på köttet. När konsistensen är bra avbryter jag sjudningen och sköljer bläckfisken under kallt vatten i ett durkslag. (Ett tips är att börja smaka av de större bitarna när de börjar bli lite rosalila i kanterna).
  • Gör en vinägrett på olja, vinäger, lite vatten, citron, peppar och salt. Smaka av. Den ska ha syra och sälta, men fortfarande vara behaglig i munnen,
  • Ha i vinägretten ned skivade morötter, selleri och rödlök. Avsluta med bitarna av bläckfisk.
  • Ställ in i kylen. Nu kommer det svåraste av allt med detta recept. Att vänta. I mitt fall hade jag bara tid att vänta i några timmar. Bäst är den dagen efter. Servera som förrätt eller lunch en varm sommardag.
http://karlstein.nu/insalata-di-polpo-blackfisksallad/

insalata di polpo

insalata di polpo

insalata di polpo

Insalata di polpo

Toscana - Vicopisano

Toscana - Vicopisano

Bistecca Fiorentina

Bistecca Fiorentina

polpo

pesto linguine

italiensk lunch

siesta

grillad seabream

seabream toscana

rigatoni

salsicca rigatoni

pasta rigatoni

parmigiano e pecorino

gazebo - vår matsal varje kväll

pasta rigatoni e salsiccia

Thomas Karlstein

scamorza affumicata

Grasecco

Toscana 2016

Jag vet inte vad det är med mig och flygplatser, men väl incheckad och förbi säkerhetskontrollen får jag ett sådant sjukt sug att blogga. Men hur gör man då, när man som matbloggare inte har någon mat att blogga om. Det här är ju ingen livsstilsblogg. Man beställer en öl såklart. En flygGuinness. Öl är mat. Åtminstone näringsmässigt.
Vi sitter just nu på Skavsta och efter att gårdagens irritation över flygbolaget nu lagt sig är vi snart på väg. Redan förra året fanns tankar på att hyra ett hus i Toscana, så när Eyvind ringde oss i våras och sa att han hittat ett hus vi kunde hyra, sa vi ju självklart ja. Jag tror att Eyvind, som var i maskopi med min syrra blev lite förvånad över hur lätt det var att övertala oss. Eller, han behövde inte ens. Jag såg mest det smidiga i att syrran nu ännu en gång fick agera reseledare, ha kontakt med boendet, boka flyg etc. Tack Monica, det gjorde du bra. Nu, eftersom ni redan anlänt tidigare idag, vill jag bara be er om en sak till. -Lufta Chiantin, kyl mig en birra Moretti och se till att tornskapet inte har vält innan vi kommer ned! Sätt svaj på cypresserna, se till att vårt sovrum i stenhuset är svalt, se till att det ligger badlakan vid poolen och att grillen står i ordning!
Nu blir det god mat med sena middagar och lokal dryck i en hel vecka. Jag ser fram emot det här. Nu ska det njutas som om det inte fanns en morgondag.

S.O.S. – brännvinsmat i juni

”Det är inte jobbigt nu. Svårt gott…”
Vilken dag, vilken start på helgen. Sitter i skrivande stund i solsängen och skrämmer grannar med dansant sommarlatino. Jag har nyss börjat smälta två sorters sillar, en perfekt färskpotatis, nybakat levain, ost från ett närliggande mikromejeri, ljus svensk lager, smör, dill, rödlök och en väl kyld vodka som intagits som snaps efter att den infuserats med citronzest och svartpeppar. Här går det ingen nöd på någon. Jag tänkte för en stund dra in till ”smaka på Stockholm”, men insåg att jag faktiskt kunde få det att smaka bättre hemma.
Jag gillar den gamla brännvinsmaten. S.O.S. Sill, ost och smör är en makalöst bra sommarlunch som alla borde servera oftare. Jag njuter den flitigt. Svensk skärgårdsmat, det är nu den är som bäst. Skynda att njuta av de svenska råvarorna. Har ni tid så stek gärna några krutonger av kavring i smör till. Sagolikt gott.
Hur fortsätter eftermiddagen då? Som den började tror jag. Mer sol, mer champagne, mer solsäng och mer sommarmusik. Mer av allt. Till middag har vi laddat upp med räkor, krabba och ostron. Det där med minimalism är bara löjligt. Det är inte jobbigt alls nu. Svårt enkelt…

Infuserad vodka med svartpeppar och citron

Förberedelsetid 3 minutes

Tillagningstid 10 minutes

Antal personer 350 ml snaps

Ingredienser

  • 350 ml kronvodka
  • 1 citron (det gula yttersta skalet)
  • 1,5 msk svartpeppar

Gör så här

  • Tryck sönder hälften av svartpepparn med sidan av en bred kniv och dra av det yttersta skalet från citronen med en osthyvel.
  • slå ned vodkan i en sifon och tillsätt citron och svartpeppar.
  • Skruva igen och dra i två gräddpatroner i sifonen.
  • Ställ sedan kallt och låt vila i ca. 10 minuter.
  • Släpp försiktigt ut trycket med sifonen stående på bänken. Sila av och kyl sedan väl innan servering.
http://karlstein.nu/s-o-s-brannvinsmat/

S.O.S.

S.O.S.

S.O.S.

S.O.S.

ett glasbord...

Champagne – äntligen en ursäkt

Jag är blödig. Jag visste ju redan att det var på gång. Det kom inte som en överraskning. Förberedelsetiden har varit lång, men jag har ingen tidigare erfarenhet av det och min nya roll är just det. Helt ny. Vi har pratat en del om det, om hur saker kommer att förändras, fast ändå inte. Tiden har sin gång och sådant sker i de flesta människors liv. Både i tid och otid.
Likt förbannat satt jag där ändå med tårarna när jag skulle åka ut på jobb imorse.  Då jag talar med mamma som kommer med beskedet darrar jag på rösten. Jag är rörd. Jag gillar ordet. Rörd. Lite som när en hand greppar tag i en våt trasa och försiktigt pressar åt. Exakt så känns det, på ett bra sätt. Äntligen.
Jag har blivit morbror och alla mår bra. Jag mår nog bäst, har varit på strålande humör ända sedan jag fick veta. Om de nu bara kunde höra av sig någon gång så man får veta vad parveln ska heta. Parveln som ska bli mitt framtida lilla gourmémonster. Visst är en årgångschampagne som får öppnas först på 18-årsdagen en bra första present. Ok, kanske en liten nalle är bättre, men den blir inte istället. Vi slänger på en sådan också. Hit med champagne och tryffelsalami. Här ska firas!

champagne