Ett oväntat påskägg – en molekylär överraskning

Påsk förknippar jag med lamm. Härliga styckdelar av lamm, gärna med ben kvar, över glödhet kol är svårslaget.  Det jag gillar med och som skiljer lamm från exempelvis oxfilé är att köttet faktiskt smakar något i sig själv. Köper man lamm som fortfarande är lamm och inte är får och har slaktaren hållit köttet avskilt från ullen och lanolinet så smakar det inte kofta. Här på bloggen finns det många tips på hur ni kan lyckas med påsklammet. En av mina favoriter är just den utfläkta lammsteken som är lämplig när man blir många. Här kryddar man enkelt med bara citron, vitlök och rosmarin. Vill man göra det ännu lite festligare för kanske ett få utvalda, rekommenderar jag istället den Serranolindade lammfilén med friterad rotselleri, chevre- och mascarpone.
Idag tänker jag dock inte skriva om lamm, utan om något som vi ännu mer förknippar med påsken. Jag tänker på ägg. Det här ägget kan man inte måla. Jag skulle heller inte klämma in det mellan sill och potatis. På det här ägget är det inte ens gott med Kalix. Kaffe är att föredra framför öl och snaps. Eller som man skulle kunna uttrycka det i en snabbkurs i särskrivning; det här ägget serverar jag till efterrätt. Ni hörde efter rätt. Efterrätt.

Det molekylära ägget har blivit en av de mest klassiska molekylära rätterna i sin kategori.

Liksom vedkubbar med aska bygger denna rätt på att retas med gästernas sinnen. Att servera ögonen en sak, medan smakerna visar sig bjuda på något helt annat. Lite som att jävlas på skoj med glimten i ögat. Mat och humor kombinerat. Precis vad jag gillar. Jag bjuder på två varianter av stekt ägg. En frukostvariant med ketchup, men också en lite lyxigare variant med laxrom och persilja. Ha en bra påsk!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.