Hemingway Daiquiri – fredagsdrinken

Jag har i perioder fängslats av författare som Hemingway och Bukowski. Jag har försvunnit i Dylans historieberättande. Det är främst precisionen i de ord och liknelser, med vilka de lyckas återskapa känslor och ögonblick, som fascinerar mig. Hoppas att inte allt som skrivits är självupplevt? Jag vill ju inte behöva gå sönder totalt bara för att kunna göra samma liknelser och uttrycka mig lika bra. Kanske har de bara mer talang? F-n.
Ibland drömmer jag i varje fall om att leva som Fritjof och dra till Samborombon. Jag vill kunna se tillbaka på mina utgångna stövlar av spanskt läder. Det är precis som att diktaren i allmänhet alltid har erfarenhet av ett liv som jag inte levt, som jag inte kommer att leva, men som jag avundas. Att deras verk stundtals är romantiserade väljer jag att ignorera. Att göra det motsatta skulle bara förstöra ett annars helskönt dagdrömmeri. Kokar man ned avundsjukan, längtan eller det jag inte kan sätta fingret på, handlar det nog om att våga, att exploatera livet och förenas med tanken att inte alltid behöva veta hur morgondagen ser ut? Jag kan visst tänka mig att chansa ibland, medan risker i mina ögon är något för dem som inte har något att förlora. Har man inget att förlora ser man ändå bara en chans. Det är en vacker instinkt.
Sen har vi den där tryggheten också. Jag behöver den kanske inte på det sättet jag trodde, men jag envisas ändå med att ständigt vara rädd att förlora den. Livet förgyller jag i övrigt med spontana galenskaper. Utan sådana vore det outhärdligt.
När jag tänker på det skulle jag förmodligen inte alls passa i den ”trasiga poetens” skor. Jag skulle nog bli en ganska värdelös vagabond och börja bygga bo i närmsta by. Ändå kan jag inte låta bli att lockas av det. Tänk att ständigt få uppleva nya platser och ansikten. Tänk att för ett tag släppa greppet helt, blåsa med vinden och bara se var man hamnar. Skulle det blåsa åt fel håll och gå helt överstyr kan man väl ändå alltid trycka på ångraknappen?

“the free soul is rare, but you know it when you see it – basically because you feel good, very good, when you are near or with them.”
Charles Bukowski

Kring kvällens fredagsdrink – Hemingway Daiquiri finns det en rad historier. Många säger att Hemingway svepte ett dussintal på rad. Ibland beställde han den dubbel; en Papa Doble.

Hemingway Daiquiri – recept 1 drink
6 cl ljus rom (Havanna club 3 anejo)
2,5 cl färskpressad limejuice
1,5 cl färskpressad grapefruktsjuice
1,5 cl maraschinolikör

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett väl kylt coupéglas.

Hemingway Daiquiri

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. M skriver:

    Fan Thomas….., får nästan en tår i ögat när jag läser detta.
    Jag skippar jobbet fortsättningsvis, inte för att bli poet men kanske vagabond.
    Ha ett gott liv………

    1. Thomas skriver:

      Jag kan skriva och njuta av utsikten från dina axlar…
      Tack M!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.