Kremerad nöt med skuren béarnaise samt kol av lök och paprika

Vissa dagar borde man bara gå ner och sätta sig på Indiska köket. Där har jag aldrig upplevt en dålig dag.
Det började med några färdiga, små och kalla tapas från en affär dit man gärna har med sig en egen påse just för att man skäms lite för att man ens har varit där. Varför skylta i onödan? Oliver nummer ett var god, den andra var mjuk och smakade konstigt och ungefär där kastade vi den burken. De var inte dåliga, bara inte goda. Den färskostfyllda jalapeñon kommer jag köpa igen. Lite sötma i den och jag hade varit riktigt nöjd. Fetaosten i olja med oliver smakade bra. Oliverna i samma burk dock… Det var förrätten. Ett rätt av tre möjliga. Un point!

Äntligen dags för béarnaise. Jag har alltid varit lite skraj för hemgjord béarnaise och kan väl inte påstå att jag är någon mästare direkt. Blir konsistensen rätt faller smaken och tvärtom. Denna gång hade jag dock förberett mig mentalt under en längre tid. Det fanns bra råvaror och jag hade dessutom tagit reda på några knep. Det sket sig majestätiskt ändå. Den skar sig för att jag ville få den att tjockna lite ytterligare precis på slutet och höjde därför värmen för snabbt. Det som gick så bra först. Jag Lilleskuttgrät en stund. Allt smör var ju nere och fingerslicken hade avslöjat att även smaken var grym. Sofia brukar alltid, kanske för att hon älskar mig, när den skär sig, säga att béarnaise ändå smakar bra. Men det gör den ju inte. Kanske ska fröken ”kurator” dra ner byxorna och sätta sig i vasken tillsammans med béarnaisekastrullen? Medlidande gör mig bara ännu mer arg. Sluta bara. Zéro points! Nåja. Lugn nu. Nu får jag ju tid att flytta allt fullt fokus till grillningen av clubstekarna som jag väntat på i några dagar…

Gasolgrillen fick förvärma i en kvart. Gallret var rengjort, näst intill skinande. Grillwoken på grillen med hål i botten var fylld av kulörta primörer nybadade i olja, flingsalt och peppar. Med ett lock över woken stannar värmen kvar, de ångas i sin egen saft samtidigt som de träffas av lågorna underifrån. Löken karamelliseras, men har spänsten kvar. Ljuvligt. Clubstekarna gör snart primörerna sällskap. Jag står kvar och betraktar med förväntan. Inte vända för tidigt – yta! Lite mer olja på grönsakerna och ett vändtag med sleven. Så, nu har jag tid att gå in och kolla hur det går för Eyvind med nudlarna han ville ha till köttet. Det gick så där och jag fastnade i köket. Inte länge. Inte så länge att köttet ännu behövde min uppmärksamhet. Två minuter senare går jag ut och det brinner oroväckande under vår middag. Fettbrand. Clubstekarna var kremerade och det som en gång var primörer är nu kol av lök och paprika. Jag skrapar ihop allting och försöker se det positivt. Inget mer kan nu gå snett. Vi raggar upp en gammal grillsås i kylen, ett annat experiment som inte ens var god första dagen.

Vi äter färdigt. Jag kramar om familjen och ber om ursäkt för mitt tidigare usla humör, men förklarar att imorgon är en ny dag. &&#%¤/”(!)#&&! -”Chiligrillosten står ju för f-n kvar på hyllan.” I uterummet, mitt framför mina ögon. Osten var framtagen och delad tidigare, men fick ju inte vara i vägen vid skapandet av en den fantastiska béarnaisen. Min första tanke är att kasta den direkt. Jag ska inte laga mer mat idag. Jag grillar de stackars ostarna ändå. Smaken känns bekant. Efter flera minuters funderande utbrister Sofia: -”Falukorv i ugn”. På pricken rätt. Högsta poäng ikväll älskling. Vilka smaklökar. Douze points!

En av anledningarna till att jag började laga mat kanske är just falukorv i ugn. Jag respekterar de som gör det, men för mig går det bara inte. Förlåt pappa. Dagar som den här börjar man dock undra om man inte skulle ha stannat där, vid falukorven alltså. På lördag får vi gäster med medtaget kött av högsta kvalité. Jag ska laga maten och för första gången i mitt vuxna liv känner jag mig nästan lite nervös. Herregud vilken icke-middag detta blev.

bearnaise

6 kommentarer Skriv kommentar

  1. Oj vilken underbar läsning Tack! Lindas Fisksoppa var helt underbar 🙂

  2. Thomas Karlstein skriver:

    Tack själv Anders. Viken tur, smöret var slut här hemma.

  3. Rayhmon Seijsing skriver:

    Mmmmm älskar nöt!!

  4. Thomas Karlstein skriver:

    Vad bra Rayhmon, följ bara tillvägagångssättet i inlägget så ska det nog gå bra.

  5. Annette skriver:

    Hej!
    För en massa år sedan så anmälde jag och en väninna våra män till en matlagningskurs i den lilla skånska by, vi då bodde i. Kursen var i byns gästgiveri och där fick killarna lära sig att bland annat rädda en bearnaise som skurit sig. Det innebär att de hällde några matskedar kallt vatten i en skål och vispade ordentligt samtidigt som de droppvis hällde i såsen. Min man är fena på att rädda likadana såser på det viset. Prova får du se!
    Hälsningar
    Annette

    1. admin skriver:

      Tack, samtliga tips tages emot med största tacksamhet. Det lär ju inte ha hänt för sista gången…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.