Oxfilé med murklor och rödvin

Fick lite hjälp på traven med inspirationen denna gång. Varifrån tänker jag inte berätta, det blir inte lika kul då. Jag kallar den Oxfilé med murklor och rödvin för att det inte ska bli för lätt. Min rätt är dessutom antagligen godare, då jag oftast finner viltkött överskattat.
För någon vecka sedan var vi ute och åt oxfilé. Den var riktigt bra, men som alltid när något är riktigt bra, serveras det inte i de rikligaste av portioner. Jag fick inte nog. Jag bestämde mig redan dagen efter för att köpa en hel bit oxfilé och bara glufsa. Filékalas! Enklare sagt än gjort, eftersom det kvällen innan var firmafest… Förlåt, vi börjar om. På grund av alkoholintaget kvällen innan, hade jag beslutat att låta bilen stå denna dag. Av denna anledning hade jag därför bara en butik att välja på. Denna lokala butik hade tyvärr bestämt sig för att Krusboda skulle äta Tournedos på rostas och inte oxfilé denna lördag. (Tournedos på rostas, vad kommer härnäst, Tournedos på falukorv?) Någon oxfilé fanns helt enkelt, åtminstone inte på krypavstånd att uppbringa. Sent ska syndaren vakna och jag gjorde ett nytt försök kommande helg. Med en köttgondol på närmare två kilo i delägarpåsen var lyckan gjord. Inget kunde nu stoppa mig. Huset var städat och champagnen upphälld. Nyduschad och nyrakad, uppklädd och förväntansfull började jag duka upp samtliga råvaror på köksbänken. Äntligen.. (Tänk er nu det där riktigt elaka hacket i en gammal LP-skiva). Dåligt kött, blöt hund och jag liknade nog mest chefskocken i Lady och Lufsen när det serveras ben istället för pasta med köttbullar. Efter att jag fått spy galla i alla tänkbara sociala medier var Sofia vänlig nog att ta en kort promenad till, just det – den lokala butiken, känd just för att strö hel oxfilé omkring sig. Denna gång hade de bytt ut Tournedos på rostas mot Filé av rostbiff. Fel igen. Rostbiff är rostbiff, och inte filé, definitivt inte oxfilé. Hur som helst, förutom att köttet inte  ens var aningen mörare än helgen innan, var det inte mer välsmakande heller. Jag fullföljde dock mitt uppdrag och familjen fick mat även denna kväll. Här nedan kommer receptet, fast på oxfilé alltså.
Parera oxfilén, stek den sedan hel i stekpanna så att den får en schysst yta runt om. Kasta in i ugnen i 150 grader och låt stå tills det att innertemperaturen på köttet är ca 59 grader. Vänd och pensla den gärna någon gång under tiden. Låt vila täckt i ca 15 minuter innan den skärs upp i rejäla bitar och serveras.
Under tiden – fräs murklorna i smör tills det att de börjar bli lite krispiga på ytan. Häll ner rödvin, fond och vatten och låt koka upp i murklorna. Salt och peppar. Klart.
Rödvinssmöret – börja med att hacka löken, låt sedan denna koka i rödvinet tills det återstår något som går att likna med tunn sylt. Vinet ska alltså reducera rejält. När man ser att smöret kan svälja blandningen och ändå gå ihop ordentligt är det bra. Låt svalna av något och blanda med smör, ev. lite salt och vitpeppar. Eftersom det antagligen kommer att bli lite för löst för er, så kommer ni säkerligen ställa in det kylen en stund så att det kan stelna något. Glöm då inte att faktiskt servera det sedan! Visst ser det där vackra ägget av rödvinssmör läckert ut på min tallrik ovan? F-n det är måndag och skiten står fortfarande kvar i kylen. Går att frysa har jag hört.

Oxfile med murklor och rödvin – Recept
800 gr oxfilé
Bacon av extremt bra kvalité. Jag lyckades få tag i 4 st skivor bacon på lösvikt, men annars går pancetta eller rökt sidfläsk också bra.
2 nävar bondbönor/haricots verts. Bönorna kan man koka som sparris. Tips om det här.
3 dl murklor (förkokta på burk går alldeles utmärkt om de delas något, sköljs rikligt och pressas ur på vatten).
2 st schallottenlökar
0,5 dl rödvin
1/4 dl kalvfond
0,5 dl vatten
Smör

Rödvinssmör – Recept
1 rödlök, lite grövre än fint hackad.
100 gr smör
2 dl rödvin
salt och nymalen vitpeppar
Servera!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *