Pink Obsession – fredagsdrinken

Jag vet inte varför, men jag har snöat in? Inte bokstavligen. Jo, kanske det också, men det var inte det jag skulle berätta. Jag talar om min förhoppningsvis övergående besatthet av färgen rosa. Egentligen föredrar jag att använda ordet pink. Jag står utan förklaring, men misstänker att ”pink” snarare än ”rosa” skaver mindre på den så kallade manligheten. Pink känns mer mjukt rockigt sådär, med lite lätt sexiga undertoner. Inte särskilt PK tänker ni? Jag vet, men kritisera mina tankar om pink och ni ska få se på PK. Det där modeuttrycket, PK, är som ett tvåfrontskrig, en tveeggad klinga som man kan använda, vrida, hugga och slå med bäst man vill. När man vill och hur man vill. Jag gillar inte hur det har kommit att användas. Respektlöst och nedvärderande.
Det hela började när vi letade ny soffa på nätet. Först tänkte vi göra som vanligt och placera oss någonstans på gråskalan. Det är normalt sett där vi hamnar när vi letar möbler, textiler, målarfärg, bilar eller husgeråd. När vi väljer. Av allt.
När jag hånfullt visade upp den knallrosa soffan var det tänkt som ett skämt. Påföljande skratt, gliringar och tankar handlade mest om lägre stående varelser. Om folk som borde omyndigförklaras och tilldelas en god man redan i det ögonblick de mot bättre vetande ens funderade på att köpa något sådant. Idag handlar det om mig.
Sedan hände något. Följande dag slank två knippen rosa tulpaner med hem. Jag ställde visserligen tillbaka dem i hinken både en och två gånger till förmån för de vita, men det var inte de vita tulpanerna som jag slutligen betalde för. Något i mig skrek rosa. I ett annat sammanhang, en annan dag, skulle jag komma att välja rosa igen.
Någon vecka senare sneglade vi återigen på den rosa soffan. Nu var vi inte längre lika hånfulla. Denna gång handlade det snarare om att vi borde våga. Jag menar, det är ett gigantiskt steg? Det är inte så att vi går från grönt till blått eller från rött till gult. För oss handlar det om att segla ut på helt okänt vatten utan att ens kunna simma. Vilka konsekvenser kan ett sådant val föra med sig? I värsta fall kan det ju slå igenom i allt. Innan man hinner säga Poughkeepsie så ser väl hela huset ut som en regnbågsträdgård med My little pony, i vilken Sofia likt Alice i Underlandet dansar runt i balettkjol och rosa benvärmare. Jag? Ännu värre. Tillsammans med Eyvind sitter jag i ett hörn och pyntar pastellmålade väggar med rosa Hello Kitty. Kan vi hamna där? Är det ett sådant liv vi är beredda leva? Frågan kräver eftertanke.
Tänk er att lämna den trygga gråskalan som vi försiktigt kan komplettera med färgglada kuddar efter känsla och årstid. Kuddar som snabbt kan bytas ut mot en enkel peng när de spelat ut sin roll. För en medelålders pappa som fortfarande ser rågbröd som en utmaning är en rosa soffa ett stort steg.
Lyckligtvis kan jag nu stolt dra en lättnadens suck. Det blir nog ingen rosa soffa, men jag vågade ändå tänka tanken och var faktiskt riktigt nära att släppa sargen. Den soffa vi har tittat på saknar de egenskaper som vi är ute efter. Den enda rädslan som kvarstår är att bördan ska bli för stor. Att jag ikväll efter att ha druckit för mycket rosa champagne struntar i egenskaperna och ”råkar” beställa soffan ändå. Tills det inträffar slår jag mig ner i vårt gråskaliga hem och lyssnar på Aerosmith – Pink. Kanske Sofia kan ha rosa läppstift ikväll? Ett sådant infall skulle kunna stilla mitt begär.

Pink Obsession – recept 1 drink
2 cl ljus rom
2 cl Vermouth (dry)
2 cl Sourz apple
ca 1 tesked campari (justerar färgen)

Blanda runt samtliga ingredienser med is ett blandglas. Slå upp i ett cocktailglas och servera omedelbart.

Pink Obsession

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *