Rökta vaktelägg med störrom


Jag har alltid gillat att bunkra saker. Jag har nämnt tidigare att jag är något av en samlare, framför allt när det kommer till mat. Ett välfyllt skafferi eller kylskåp är ren och skär lycka. Inläggningar, kryddor eller färdiga konserver spelar inte så stor roll. Allt som kan travas på hög räknas. Billigt eller dyrt. Självklart är det roligare om man på något sätt har processat det själv. En varmrökt fårfiol eller några glasburkar med torkade kantareller lockar alltid fram ett leende när man öppnar skåpet. Ibland går jag dit just bara därför. För att titta och le.

Alldeles nyligen bestämde vi oss för att ta det hela ett steg längre. Det har aldrig funnits någon dröm om att flytta ut på landet och bli självförsörjande, det är jag alldeles för bekväm och kräsen för. I vårt klimat vore det en utopi då jag har för avsikt att fortsätta med min dekadenta livsstil. En kost på högre andel rovor och betor lockar helt enkelt inte och ostron är dessutom stört omöjliga att odla på torra land. Éfter ett tips från en vän kom vi dock på att det faktiskt fanns en sak vi kunde göra. Det lät först helt främmande, men var tillräckligt galet och kul för att vara värt mödan. Vi läste på och körde sedan igång.

Vaktlar är relativt enkla att hålla och ger bra avkastning i förhållande till nedlagt besvär, så sedan två månader har vi ett eget aldrig sinande skafferi av ägg. Våra nio vaktelhönor har fram tills nu varit så givmilda att de gett oss drygt åtta ägg per dag. Lågt räknat har de alltså värpt femhundra ägg sedan vi började. Om man räknar på det viset blir det galet många ägg, men man får ha i åtanke att det inte är något problem för två personer att dela på tolv ägg till frukost. Vill jag bara slänga ihop något  kvickt steker jag helst vakteläggen krispiga på en sida i smör. Vill jag däremot göra något som smäller högre, så är det rökta vaktelägg som gäller. Man kan variera tillbehören något, men jag vet helt klart vad som är min favorit. Idén till denna rätt kommer ursprungligen från restaurang Noma. Jag blev tipsad om den av en skön inspiratör, men mig veterligen så bjöds det ingen störrom på Noma. Snålt!

Detta inlägg är skrivet på uppdrag av bradleysmoker.se. Ekonomisk ersättning har utgått.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.