Etikettarkiv: äppeljuice

Äpple – fredagsdrinken

Fredag. Och vilken fredag sen. En heldag med matlagning, den första av många kommande. Då det är skördetid, tänkte jag köra ett tema i helgen. Äpple. Tyvärr tål jag inte längre äpple i dess naturliga form, så jag får helt enkelt förädla dem. Först ut blir en naturlig och fräsch äppelcocktail, med smaker av vanilj, kanel, lite ingefära och citron. Citronen och ingefäran ger lite bett och rycker bort drinken från dessertbordet. Jag hade först en tanke på att även ha ner lite chili, men det får bli en annan gång. Drinken Äpple är så långt ifrån de radioaktiva appletinis man bjuds i en sämre bar. Den är bara äpple i sällskap med bekanta kryddor.
Ikväll fortsätter äppeltemat då jag dukar fram en älgcarpaccio. Carpaccion ska toppas lätt med parmesansås, äppelkaviar, havtorn, krasse och syltad schalottenlök. Jag får se om jag får med något annat också. Jag vill att det ska smaka skog och Sverige. Lite höstigt, men friskt på något vis. Efter carpaccion kommer en riktig höstklassiker. Ryggbiff av älg med kantarellsås, rårörda lingon och rotfruktsgratäng. Till efterrätt. Ha ha! Äppelkaka med hemgjord vaniljsås såklart. Tydligen ska det vara världens bästa äppelkaka. Vi får se.
Ibland önskar jag att jag hade en jordkällare där jag kunde ha metervis med hyllor fyllda med inläggningar och äpplen i trälådor inslagna i tidningspapper. Just tidningspapper kanske är jätteonyttigt med tanke på trycksvärtan, men tanken är ändå romantisk. Nej, dags att sätta igång…

Äpple en cocktail

Äpple – fredagsdrinken

Ingredienser

  • 10 cl Virtuous ginger vodka (alt. vanlig vodka och en tumnagel stor bit färsk ingefära).
  • 4 cl vaniljsockerlag
  • 4 cl citronsaft
  • 1/2 kanelstång
  • 10 cl äppeljuice (köp gärna hela äpplen och kör genom en råsaftcentrifug)
  • is

Gör så här

  • Kasta ned samtliga ingredienser i en mixer. Kör tills allt är helt slätt.
  • Sila genom en tesil.
  • Slå ned i en shaker med krossad is. Skaka i någon minut och sila sedan upp i cocktailglas.
  • (Servera med en rosmarinkvist på glaskanten som bränts lätt med en brännare).
http://karlstein.nu/apple-fredagsdrinken/

Inner visions of Eurovision – fredagsdrinken

Visst har jag en gång gillat det, kanske till och med sett fram emot det. Det är inte samma sak idag, men jag vill heller inte vara den som burdust viftar bort det. Det är bara ett år sedan jag erkände att den där ”Mums” hade något. Låten med gubben var f-n bra? Det var bara att lägga sig platt. I vilket fall är det kul när det händer något.
Jag kan idag sätta mig för att se på när gräsmattan växer under Eurovision, jag kan välja att missa allt. Likt förbannat står jag där i fjäderboa och hoppar om ”vi” vinner. Jag är kluven, kanske gillar jag bara att vinna? Jag gillar och ogillar på samma gång. Även jag har gillat att ogilla.
Varför ska det här med Eurovision behöva vara en sådan vattendelare? Inget är bara svart eller vitt. Är en lördag roligare med Postkodsmiljonären följt av en sönderspelad romantisk komedi med avbrott för reklam och nyheter i mitten? Nu tittar jag vanligtvis inte på TV på helgerna, men jag frågar er som gör. Är den?
På något sätt har ju Eurovision blivit bättre musikaliskt eller kanske låter det bara mer som vi är vana vid? Helt klart är det mer fest. Det gillar jag. Nackdelen är väl att bidrag man lyssnar på för stunden är väldigt lika de föregående. Definitivt kommer de att påminna om bidrag som kommer efter.
Känslan av svunna söndagars ”Dokument utifrån” är helt borta. Länder med språk där det saknas vokaler har med nya regler fått en chans att vinna. Samtidigt är det just detta som jag känner är lite av ett problem. Idémässigt gillade jag den gamla Eurovision bättre. Ända in på 90-talet var det som om Förenta nationerna höll musikklasser en gång per år. En fin tanke på något sätt, men kanske var det just då jag lärde mig att gilla och ogilla på samma gång. Helt klart så är det de etniska bidragen som dröjer sig kvar. De ger onekligen tävlingen en viss charm och jag vill tro att mångfalden också mynnar ut i någon acceptans och nyfikenhet på andra kulturer. Kanske är jag naiv. Kanske skrattar vi bara…
Hur som helst gillar jag musik och vägrar stämma in i den kör som varje år måste skrika ut sitt förakt för att bekräfta sitt kön och sin läggning. Bara de får meddela världen sin avsky, så sitter de ändå snart och tittar. De som bara låter allt flyta förbi obemärkt förstår jag bättre. Ibland får jag för mig att den föregående gruppen är exakt samma människor som steker färdigköpt blodpudding i margarin två dagar senare. Är jag fördomsfull? Säkert, men det var de som började. Alla behöver inte tycka lika.
Helgen till ära blandar jag en drink i ett vingligt glas med fot. Kanske behöver jag fundera vidare på hur mina inner visions of Eurovision egentligen ser ut. Jag är fortfarande kluven med hur jag känner?
Även om jag inte finner något svar tänker jag imorgon fira vad Eurovision betyder för grupper av människor som inte är lika accepterade som jag. Länge leve schlagern. Heja Frans!

Inner visions of Eurovision – recept 1 drink
4 cl Mount Gay Rum (mörk rom)
1 cl Cointreau
1/2 lime i klyftor
1/2 näve myntablad
1 msk ljust muscovadosocker
3-6 cl äppeljuice (Cloudy)

Ha ned Cointreau, mynta, socker och lime i en shaker. Krossa allt med en muddler. Fyll upp halva shakern med krossad is. Slå över romen och äppeljuicen. Skaka ordentligt och fyll upp i ett kylt cocktailglas.

Eurovision

Inner vision of Eurovision

Cutecumber – fredagsdrinken

Livets ekorrhjul spann på i rasande takt och plötsligt var det fredag igen. Helgen är här. I måndags kändes fredagen mest som en utopi. Nu är den plötsligt verklighet. Jag blir lika överraskad varje vecka.
Vad har hänt i veckan då? Jo, jag har motionerat som det så fint heter. Gör man det får man kondition och blir smal och snygg. Har jag hört. I spegeln lyser resultaten ännu med sin frånvaro. Gör jag något fel, det har ju snart gått en vecka nu?
För mig får frisksportargrejen ikväll fungera som ursäkt för att blanda en charmig fredagsdrink och laga god mat. Imorgon tänkte jag fortsätta, för att på söndag avsluta på liknande sätt. På söndag blir det dock ingen fredagsdrink. Det säger sig självt. Då heter det söndagsdrink.
Vi har denna vecka gjort tre pass. Det innebär att jag har två goda kvällar till godo efter den här. Igår när vi var ute och fisjoggade, så menade Sofia att vi i sommar, under kommande semester, ska ha som regel att varje vinkväll i trädgården först måste föregås av en löparrunda och ett pass i utegymmet. Först tänkte jag påminna Sofia om att regeln inte är ny, men hann precis stoppa mig själv. Knepet är att bara hålla med. Locket på-metoden har fungerat bra tidigare år. Vi skapar samma regel inför varje semester, bara för att efteråt inse att vi tagit ut vinkvällar på ”kredit” ungefär 25 dagar i rad.  Det är klart. Sofia ger sig under semestern alltid ut lite sporadiskt. Lite nytta gör det ju, men egentligen är det nog mest för att lura sig själv. Själv brukar jag klara mig undan med den ena dåliga ursäkten efter den andra. Det finns alltid en solbränna att bättra, en måltid att förbereda eller ett vin att  lufta.
Gin och fläder är erkänt bra tillsammans. Gurka och gin gör sig också bra ihop. Här är de tre ingredienserna kombinerade i en vårig fredagsdrink. En härligt grön Cutecumber. I större sällskap passar denna drink utmärkt som bål.

Cutecumber – recept 4 drinkar
2 rejäla saftiga gurkor
1 tumme skalad färsk ingefära (finriven)
1 citron (den pressade saften)
1,5 dl  flädersaft (blandad)
4 cl koncentrerad flädersaft
1 dl äppeljuice (Tropicana Cloudy Apple)
1,6 dl gin

Lägg in cocktailglasen i frysen. Se gärna till att alla ingredienser är kylskåpskalla. Annars går det bra med lite is i glasen.
Skiva gurkan grovt och ha ner i en mixer. Riv ner ingefäran.
Tillsätt sedan resten av ingredienserna. Mixa tills allt är slätt. Sila sedan allt. Smaka eventuellt av med mer eller mindre gin. Ibland behövs kanske mer juice. Det beror ganska mycket på gurkornas kvalitet.
Servera i de kylda frostade glasen med is. Håll tillbaka skummet när drinkarna hälls upp. Garnera med lite citronzest.