Etikettarkiv: champagne

Dom Pérignon 2006 med onigiri och sashimi

Jag vaknade tidigt idag och startade dagen med en pappasonfrukost. Sofia skickade vi iväg. Det händer sällan, men när det gör lovar jag mig själv att det måste ske oftare. Frukosten alltså. Sett över åren kan jag nog räkna de vardagar vi har haft frukost ihop på mina två händer och en fot. Det har aldrig funnits tid. Jag lämnar hemmet klockan halv sju och vår son är ganska svåruppjagad. Ur ett mysfrukostperspektiv är den kombinationen väldigt olycklig. Det är bara precis nyligen som han börjat komma upp själv med bara väckarklockans hjälp. Jag minns särskilt en morgon när jag och Sofia var mer stressade än vanligt. Framme på jobbet kom jag på att vi inte ens hade sett Eyvind stiga upp. Ja, vi glömde honom. Jag ringde hem, men fick inget svar och fick åka hem igen. Bara någon kilometer ifrån hemmet svarade han äntligen. Helt nyvaken.
Jag förklarade i veckan för någon vilken livskvalité det är att inte behöva ”förvärvsarbeta” på fredagar, utan att kunna ta dagen till att göra något som gör mig glad. Ekorrhjulet blir inte lika påtagligt och emellanåt känns vardagen faktiskt ganska ok. Jag lever inte längre lika mycket bara för helgerna och känner mig överlag lyckligare. Sen är det alltid kul att kasta gliringar omkring sig när man på torsdagseftermiddagen vänder hemåt. Igår lyckades jag till och med locka fram ett finger hos en kollega när jag önskade honom trevlig helg. Just den konsekvensen av fredagsupplägget ser jag mer som en bonus.
Första matuppdraget idag blir att förbereda tilltugg till kvällens höjdpunkt. Vad sägs om tonfisksashimi på en onigiri och en Dom Pérignon från 2006. Jag tror det kan gå hur bra som helst. Det asiatiska valet utklassade senast i förra veckan och jag tänker att dompa behöver något som fångar in den lite. Den naturliga sältan och umamin i tonfisken kommer lyfta de ädla bubblorna precis till den nivå där den kan vara. Det här har jag sett fram emot. Håll i hatten. Nu kör vi!




Onigiri och sashimi med wasabiaioli och svart sesam

Ingredienser

  • 250 g sushiris
  • ca 75 ml risvinäger
  • 1 msk mirin
  • 300 g sashimi av tonfisk
  • 1 dl majonnäs (hemgjord eller Hellmanns)
  • 1 tesked wasabi
  • svarta sesamfrön (När ni väl hittar, köp på er ordentligt!)

Gör så här

    Sushi - sashimi
  • Koka riset enligt anvisningarna på paketet. Låt sedan svalna av. Jag har lärt mig att platta ut riset. Det torkar upp och svalnar lite snabbare. Sprinkla sedan ut vinäger och mirin och blanda ihop. Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket vinäger man ska ha på för att hitta rätt syra.
  • Forma sedan små elliptiska bollar. Eftersom de ska fungera som tilltugg till champagnen, så gör jag dem inte större än att man med lätthet kan ta en utan att bita av.
  • Skiva fisken mot fibrerna i tunna skivor. (Lägg tonfisken i frysen någon halvtimme innan så är det enklare att få schysta skivor). Lägg sedan sashimin över onigirin (risbollarna) och servera med wasabiaioli och lätt rostade svarta sesamfrön.
  • (På bilden går jag hastigt över sashimin med en brännare. Det skapar en ny smakdimension som jag tycker man ska prova. Jag gör det dock bara med någon. Tonfisken som råvara är alldeles för fin för att inte bara njuta i sin naturliga form).
  • Wasabiaioli
  • Blanda ihop majonnäs och wasabi. Klart.
  • Rosta sesamfröna en kort stund i torr het panna. Strö över tonfisken vid servering.
http://karlstein.nu/dom-perignon-2006-onigiri-sashimi/

Rökt gravad äggula, kammussla, lite spenat och en brödbit

Julhelgen som var. Jag fortsätter att komma tillbaks till den. Vilka middagar och matlagningsdagar. Vi tog någon dags paus, gick ut och grillade, åkte iväg, men det var ändå för matdagarna jag tog ledigt. Några av dagarna träffades vi som vanligt några stycken och gjorde flera rätter var. Det brukar bli omkring sex stycken serveringar totalt, men å andra sidan varar middagen i minst lika många timmar. Det är inte så att någon lider direkt. Ingen hinner går törstig eller hungrig. En av rätterna som presenterades innehöll en helt magiskt gravad, torkad och rökt äggula som ska härstamma från F12:s tid. Jag gillar särskilt när den där lilla detaljen kan lyfta en hel rätt. Någon kanske läser receptet nedan och tänker att det låter som många moment, men särskilt mycket arbete är det inte. Man kan jämföra det med en deg som jäser. Lika arbete. Den enda skillnaden är att man kan ta en natts sömns däremellan. Resultatet blir sedan en hyvlad äggula som smakar som en bättre kaviar. Äggulan fullkomligt smälter i munnen, konsistensen är underbar mot tungan och sältan bara är. De rökta aromerna höjer allt ytterligare en smula och plötsligt befinner man sig i någon slags sweet spot.
Den här äggulan har många användningsområden. Just den kvällen jag pratar om, serverades ägget på en mjölkrimmad torskrygg. Idag hamnar den istället på en kammussla som doppats i het panna mest för yta. Under musslan finner man vittvinssauterad babyspenat som sedan sjudits ned med grädde. Under den gröna röran vilar ett smörstekt bröd som bas. En bättre start på en middag finns knappt. Serverar man den som en munsbit till ett glas champagne kan jag garantera helt nöjda gäster. Välkommen kära helg. Dröj gärna kvar!



Rökt gravad äggula, kammussla och lite spenat på en brödbit

Ingredienser

  • Stora kammmusslor (antal efter personer)
  • Briochebröd - Jag stansar ut runda ringar som är något vidare än musslorna (antal efter musslor)
  • Svart stenbitsrom alt. störrom. (Räkna ca en tsk per servering).
  • smör att steka brödmedaljongerna i
  • gräslök att garnera med
  • Gravad rökt äggula
  • 6 äggulor
  • ca 100 g strösocker
  • ca 100 g salt
  • (en rökpistol)
  • Spenatblandningen (6-8 serveringar)
  • 500 g färsk babyspenat
  • 1 schalottenlök (finhackad)
  • 1 kruka persilja
  • 1 dl vitt vin
  • 1,5 msk koncentrerad fiskfond
  • 2 dl vispgrädde

Gör så här

    Börja med äggulorna:
  • Blanda socker och salt väl. Strö ut lite på botten av en flat tallrik. Separera gulorna från vitorna och lägg sedan över gulorna på socker- och saltbädden. Täck sedan samtliga äggulor med socker-/saltblandningen. De ska vara helt täckta och inte längre synas. Ställ sedan kallt i kylen i minst 6h och högst 24h.
  • Fiska sedan upp gulorna försiktigt. De är hållbarare ju längre de legat. Torka på ett fat i varmluftsugn i 60 grader i 4h. Vänd gulorna efter halva tiden Försök att borsta av det socker och salt som ligger kvar på ytan.
  • Lägg ned äggulorna i en liten djup tallrik och täck med plastfolie. Stoppa sedan in rökslangen, starta röken och fyll upp hela tallriken med rök. Omslut väl och låt vila på bänken i 20 minuter. Upprepa sedan processen en gång till med mer rök. Låt svalna.
  • Nu är äggulorna färdiga. Zesta exempelvis över valfri fisk eller vad som nu bjuds. Äggulorna passar utmärkt där det annars hade kunnat lega kaviar.
  • Spenaten:
  • Stek den finhackade schalottenlöken genomskinlig i panna. Sänk värmen något och fyll upp med så mycket spenat som bara går i. Mängden kommer att minska till en 1/20-del i volym. När spenaten kommit ner i pannan höjer jag värmen och slår i en skvätt vitt torrt vin. Låt vinet hastigt sjuda bort. Tillsätt sedan fiskfond och vispgrädde. Tillsätt persiljan. Krydda upp med salt och vitpeppar och låt sedan grädden reducera bort tills dess att blandningen är så pass tjock att den ligger kvar på bröden. Håll värmen, men servera inte tokhet. Det räcker att den är lite mer än ljummen.
  • Kammusslorn och bröden.
  • Stek brödmedaljongerna i smör tills de fått krisp och vacker färg. Lägg åt sidan.
  • Stek sedan musslorna på hög värme i smör. Vänd bara en gång och ös dem gärna med smör under tiden. Musslorna behöver knappt en minut på varje sida. Inte mer. Understekta är bättre än trötta sega.
  • Bygg sedan förrätten på tallriken. Brödet i botten, sedan spenaten och sist musslan. Toppa med en liten klick kaviar och riven äggula. Gräslök ger färg och skapar liv.
http://karlstein.nu/rokt-gravad-aggula-kammussla-lite-spenat-och-en-brodbit/

En alldeles vanlig kväll mitt i helgen

-”Hur orkar man?” Och du frågar (just) mig? Motfråga. Hur kan man inte orka om man har upplevt resultatet? Just det. Var nog det frågan hängde på? Att ha upplevt. För om man har, kommer andra sätt enbart att vara sekundära alternativ. Det här borde vara det enda sättet att laga, äta, njuta och leva. Tyvärr fungerar det inte varje dag.
I lördags var köksdelen färdig med marmorgolvet på plats och diskmaskiner och kyl tillbaka i sina fack. Vi väntar fortfarande ny parkett i hela huset, men fick åtminstone lite andrum när köket gick att arbeta i igen. Efter två veckor utan ordentligt kök och massa förortssnabbmat var denna middag oundviklig. Den behövde ske.
Fredagen spenderade jag hemma framför datorn och med kamera medan hantverkarna satte golvlist och försökte lista ut hur jag en gång byggt bardisken. Den skulle på plats igen och var inte direkt skapad för att ta isär och återmonteras. Lite kul.
Hur man orkar ovan handlar inte om att genomleva en renovering. Det handlar om en 7-rätters. Det hela är enkelt. Man går loss på en himla massa bra råvaror och låter dessa göra det mesta jobbet. Under tiden fyller man upp glasen med härlig dryck, lagar en rätt, sätter sig ned och njuter, innan man går på nästa. Man andas, njuter igen och så fortsätter det. Om man inte har band på sig att en middag ska ta högst någon timme att laga, att det är Skavlan vid nio, eller att man absolut måste ha ätit färdigt en viss tid så är det inga problem. Som med så mycket annat handlar det om att prioritera. För mig är middagen viktig, är middagen och kvällen bra kan jag dessutom unna mig att sova lite längre dagen efter. Det är ju inte så att jag sover bort mitt liv. Jag lever det bara på lite andra tider.
I lördags bestämde jag mig för att ta ledigt och inte blanda in kameran. Mobilkameran räknas inte. Tur det, för den här middagen åker in i familjealbumet.  Jag gjorde en mental lista över de råvaror jag inte kunde avvara. De blev några stycken, men tanken var att inget som kom upp fick plockas bort. När jag var färdig lade jag till några till.
Om någon vecka är vi i Göteborg och jag misstänker att vi då kommer att äta lika bra. Hoppas det.
Det blir inga recept denna gång (förutom de länkar som angivits) och bilderna har mer bouquet än skärpa. Precis som kvällen.
Och förresten. Det här med Dylan och Nobelpriset… -ÄNTLIGEN!!!


KalixromKalixbakelse på smördeg med smetana, dill och rödlök. Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

Smålandskräftor
Svenska färska signalkräftor med Auratrekant. Fortfarande Beaumont des Crayères GrandeRéserve.

ostron och champagne
Ostron – Fines Élevées nr. 3 med schalottenlök och sherryvinäger. Vi drack André Clouet Grand Reserve.


chiligratinerad hummerChiligratinerad svensk färsk hummer, till det en Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc.


Côte de BoeufInnan den underbara köttbiten fick gå sous vide i 55 grader under 3 timmar. Citronen på bilden är stor!


Côte de BoeufKronan på verket. En drygt niohundra gram Côte de Boeuf, som toppats med en cognacsflamberad hummerstjärt och rikligt med riven färsk tryffel. I botten en Madeirasås och vid sidan Pommes Duchesse med smak av tryffel och smör. Vinet – en Barolo av Mauro Veglio hade inte ens behövt något sällskap. I själva verket hade jag gärna varit själv på flaskan…


Barolo Mauro Veglio 2011Barolo av Mauro Veglio. Köp!


chokladmousseDå videon raderats på den varma chokladmousse jag gjorde i lördags, kastar jag in en annan chokladmousse jag gjort och som dessutom är mjölkfri. På  min facebooksida Karlstein.nu finns dock en film som visar hur ”kvällens” varma mousse såg ut.


ostbricka med ostar från ett lokalt mejeriOstbricka där huvuddelen av ostarna kom från Sanda gårdsmejeri i Österhaninge. I det lilla glaset en (sherry) Oloroso Bodegas Tradición 30.


NipplesDen nya favoritdrinken fick avrunda. Nipples. Många luckor i vinstället efter denna kväll…

 

Brillat Savarin – ett frosseri i livets goda

För ett tag sedan blev jag lättad. Jag vet nu att den svenska konungafamiljens apanage går till något bra. Och då menar jag inte till att mörka ett förflutet som någon ändå inte kan påverka, eller att Tjabo köper nya gummiringar till 599:an.
Silvia och jag delar samma smak för ostar.  Enligt inte helt säkra källor har jag fått höra att Silvias favoritost ska vara Brillat Savarin.
Brillat Savarin är en triple crème av komjölk som berikats med grädde och sedan handdoppats i vitmögel. Resultatet är en mild och krämig ost med en torrmassa som uppnår en fetthalt av smått otroliga 75%. I smaken finner man smör, grädde, och salt, men även underliggande toner av svamp, tryffel och nötter. Sagolikt om man frågar mig.
Jag njuter den helst rakt upp och ned utan hämningar med en nygräddad baguette och ett glas champagne. På bordet kan man även ställa fram rostade valnötter och en fikonmarmelad. Trots ostens mäktiga framtoning, brukar den inte stå kvar särskilt länge. Det här är den högsta formen av frosseri med inslag av flera dödsynder. Denna ost kan mycket väl vara svaret på en av de största frågorna mänskligheten ställt sig. Brillat Savarin njuter jag som snacks någon timme innan maten eller till ett portvin efter. Det spelar liksom ingen roll när.

-”Un dessert sans fromage est une belle à qui il manque un œil.”
Jean Anthelme Brillat-Savarin, (1755-1826)

Nedan följer ett recept på en baguette som jag gör i Thermomixern. Thermomixern gör det möjligt att skapa ett fantastiskt bröd på kort tid utan kladd. Innan jag börjar med bröden låter jag osten stå och mogna på köksbänken.

Brillat Savarin

Brillat Savarin

Baguette i Thermomixer

Antal personer 3 bröd

Ingredienser

  • 330 g vatten
  • 20 g jäst
  • 1/5 dl god olivolja
  • 250 g vetemjöl special
  • 250 g durumvetemjöl

Gör så här

  • Ha ned vatten och jäst i mixerbehållaren. Kör på hastighet 2/37 grader/2 minuter.
  • Spruta under tiden ned en degbunke med smör på sprayburk. Alternativt dra in den med lite olivolja.
  • Tillsätt sedan mjöl och salt i mixern. Kör på knådningsläge i 2 minuter.
  • Stjälp sedan över degen i den smorda bunken och låt jäsa under plastfolie i ca 1,5h.
  • Ta upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i tre lika stora delar. Platta försiktigt ut delarna och rulla ihop till tre avlånga rullar. Strö över lite mjöl och täck med plastfolie. Låt vila i 20 minuter.
  • Tryck sedan åter igen ut rullarna till flata rektanglar. Tyck inte för hårt, man vill behålla så mycket luft som möjligt i brödet. Rulla sedan ihop till rullar igen. Nyp ihop baguetterna längs hela dess längd så att rullen låses ihop. Arbeta sedan med en rullande rörelse från brödets mitt ut mot kanterna.
  • Lägg över bröden på en plåt med bakplåtspapper med "låsningen" nedåt. Vik upp pappret så att det blir en höjd av papper mellan bröden. Det hjälper till att behålla brödets runda form under gräddningen. Täck ännu en gång med plastfolie och låt vila ytterligare i 45 minuter.
  • Ställ under tiden in en långpanna i den nedre delen av ugnen. Sätt på varmluft i temperaturen 250 grader.
  • När ugnen är varm snittar jag baguetterna på diagonalen. Slå sedan hastigt i 2 dl kokande vatten i den nedre plåten. Grädda bröden i 15-20 minuter i mittenfalsen.
  • Låt sedan svalna på galler utan täckduk. Skär upp och njut till en Brillat Savarin.
http://karlstein.nu/brillat-savarin-ett-frosseri-livets-goda/

När jag kysser havet – ostronsäsongen är här

Som ni kanske hört tidigare smakar ostron som bäst under månader med ett ”R” i sig? Även om vi fortfarande vilar på gränsen, så är det faktiskt ostronsäsong nu. Ljuva septembeR. Det bästa av allt är att ostronsäsongen sträcker sig ända fram till apRil. Det bästa ligger framför oss.
På ostronets dag för snart två veckor sedan åt vi några matiga Royal Cabanet nr 4. Storleken på ostronet ökar med siffran. Min regel lyder; ju finare ostron desto hellre bör de ätas naturella, eventuellt med lite neutral syra. Under den sista tiden odlas Royale med max två ostron per kvadratmeter. Bara det liksom.
Ett annat ostron som jag också har kommit att bli lite kär i är Gillardeau. Det är ett komplext ostron med finess. Vi fann varandra direkt för en tid sedan. Vi är båda av typen Speciales, lätt nötiga, har lång eftersmak och kommer med en viss sötma.
Men vad gör man då när man inte orkar springa i hallar för att få tag på det bästa av det bästa. Man smaksätter ostronen såklart. Inte för att dölja utan för att höja. Jag provade under förra fredagen att smaksätta några ”vanliga” fine de claire på lite olika vis. Jag körde bland annat päron genom en råsaftcentrifug och lade till lite syra och chili. Den kryddningen blev ok, men onödigt komplicerad. Att bara finhacka små bitar av päron går minst sagt lika bra, om inte bättre. Det lite krispiga päronet ger en trevlig struktur och dess sötma lyfter ostronets egna sötma på ett sätt som gör ostronen ännu bättre. Syran från citronen och pepprighet från chilin ackompanjerar samstämt.
Mitt andra experiment var snarare välarbetat än överarbetat. Jag gjorde en grädde som fick koka ned med lite ostronskivling och sedan kallna. Grädden infuserades därefter i sifon med några skurna kvistar färsk rosmarin. Till det rökte jag ett baconfett som i små droppar fick klä ostronet. Slutligen några få flarn bacon och en citronpicklad fänkål på toppen. Fänkålen gjorde jag enkelt genom att skära den i små kuber. Kuberna fick sedan en kokande het 1-2-3 lag över sig. Därefter fick allt bara kallna i lagen. I vanliga fall blir allt inlagt bäst efter några dygn i kylskåp. I detta fall vet jag inte om det är nödvändigt. Den enda skillnaden mot en vanlig lag är att jag denna gång också lade till drygt 1 del citronsaft.
Snart är det helg igen. För somliga tidigare än andra och det är inte helt omöjligt att det blir det ostron även denna helg?
Jag avslutar som jag börjar. Visste ni? Den franske poeten Leon Paul Fargueska ska en gång efter att ha ätit ostron uttryckt: -”…like kissing the sea on the lips.” Jag bara ler igenkännande.
Champagnen uppe till vänster är en pålitlig sådan i vacker utstickande flaska. En alltid lika sprudlande som harmonisk Launois.

ostronsäsong

ostronsäsong

Blinier med Kalixlöjrom – midsommarmat

Löjrommen känns underskattad och upphaussad på samma gång. Många tycks inte äta den ofta nog, kanske för att de hyser (för) stor respekt för den. Visst andas löjrom en viss lyx, men jag varken skräms eller skäms för att öppna en burk till frukost. Tänk bara hur den med sin sälta kan skaka liv i ett morgonägg. I hela mig. Det är inte svårt att ha en bra dag efter en sådan start. Med löjrom är det som med champagne – alltid rätt tillfälle att njuta. Den gör sig bra till lunch, på eftermiddagen eller som förrätt. Personligen gillar jag den bäst just på en champagnefrukost.
Vårt guld från Kalix med färg av midnattssol ligger smakmässigt snäppet över annan löjrom, men det är just färgen som gör att den utmärker sig. Löjrom fungerar i krustader, på blinier, till en bifftartar eller bara som den är till en flöjt champagne.
En sak jag helst inte vill vara utan till min löjrom är rödlök. Någon sa att man kan finhacka rödlöken och blanda ned i rommen någon timme innan, att löjrommen blir mindre ”fiskig” då. Jag förstår poängen om man är kräsmagad, men tycker själv inte att det är nödvändigt och har heller aldrig upplevt det som ett problem. Löjrom åtföljs nästan alltid av de klassiska tillbehören rödlök, dill, gräddfil och citron, men prova gärna att byta ut gräddfilen mot smetana. En picklad rödlök höjer anrättningen till en ny nivå. Mest varierar jag bara hur löjrommen ska transporteras från tallrik till mun. Smörstekt bröd, rostat bröd, västerbottenpaj eller ägg o.s.v. På sista tiden har blinier blivit en farkost. I smeten ingår bovete som gör blinierna matiga och motsägelsefullt luftiga på samma gång. Vi gör en rejäl sats då de lite senare passar utmärkt även med hallonsylt och vispgrädde. Åtminstone tycker min son det. Personligen fortsätter jag gärna med löjrom. De blinier som inte går åt fungerar utmärkt att frysa in.
Kom igen och unna er några blinier med ”löja” redan nu till midsommar. Det är perfekt svensk midsommarmat som går bra att förbereda. Löjrom och tillbehör skakar man lätt fram på tio minuter medan gästerna står och skrattar med immade glas. Burkarna med löjrom må se små ut, men de är dryga och innehåller så mycket mer än vad ögat kan se. Där finns mattradition, ursprung, natur, älven, livets början, Norrland och minnen. Dessutom är det gott med underbar sälta.

Blinier (boveteplättar)

Ingredienser

  • 3 dl mjölk
  • 50 g jäst
  • 2 dl bovetemjöl
  • 1 dl vetemjöl
  • 2 st ägg
  • 1/2 tsk salt
  • 50 gram smör

Gör så här

  • Smula ner jästen i en bunke med fingervarm mjölk. Rör om tills jästen helt har lösts upp.
  • Tillsätt vete- och bovetemjöl under omrörning. Vispa ut till smeten är helt jämn utan klumpar.
  • Skilj äggulorna från vitorna och vispa ned de förra med saltet i smeten. Låt sedan smeten stå framme på bänken och jäsa under bakduk i 40 minuter
  • Smält smöret och låt det sedan svalna. Vispa under tiden äggvitorna till ett hårt skum. Tänk maräng.
  • När smöret kallnat vispar jag ut det i bliniesmeten. Vänd slutligen ned äggvitorna försiktigt i smeten. Det ska blandas helt, men man bör inte överdriva vispningen.
  • Grädda blinierna med smör i en bliniepanna eller plättlagg. Har man ingendera går det bra i en vanlig stekpanna. Blinierna stelnar relativt fort av värmen och vill inte flyta ut på samma sätt som en pannkakssmet. Grädda på båda sidor. De är färdiga när det fått vacker färg på båda sidor.
  • Servera förslagsvis som på bilderna med löjrom, dill, smetana, rödlök och citron.
http://karlstein.nu/blinier-kalixlojrom-midsommarmat/

blinier

blinier

IMG_0707

blinier

Champagne – äntligen en ursäkt

Jag är blödig. Jag visste ju redan att det var på gång. Det kom inte som en överraskning. Förberedelsetiden har varit lång, men jag har ingen tidigare erfarenhet av det och min nya roll är just det. Helt ny. Vi har pratat en del om det, om hur saker kommer att förändras, fast ändå inte. Tiden har sin gång och sådant sker i de flesta människors liv. Både i tid och otid.
Likt förbannat satt jag där ändå med tårarna när jag skulle åka ut på jobb imorse.  Då jag talar med mamma som kommer med beskedet darrar jag på rösten. Jag är rörd. Jag gillar ordet. Rörd. Lite som när en hand greppar tag i en våt trasa och försiktigt pressar åt. Exakt så känns det, på ett bra sätt. Äntligen.
Jag har blivit morbror och alla mår bra. Jag mår nog bäst, har varit på strålande humör ända sedan jag fick veta. Om de nu bara kunde höra av sig någon gång så man får veta vad parveln ska heta. Parveln som ska bli mitt framtida lilla gourmémonster. Visst är en årgångschampagne som får öppnas först på 18-årsdagen en bra första present. Ok, kanske en liten nalle är bättre, men den blir inte istället. Vi slänger på en sådan också. Hit med champagne och tryffelsalami. Här ska firas!

champagne

Champagne lemon slush – fredagsdrinken

Jag är en man som älskar bubblor av alla dess sorter. Visst föredrar jag bra champagne, men med tanke på hur ofta jag dricker mousserande vin är att uteslutande dricka champagne tyvärr inte ett alternativ. Sen finns det såklart Cava som är så pass bra att de absolut ligger i klass med champagne. Det beror lite på mellan vilka man jämför. Hemma hos oss blir det inte sällan mousserande vin före maten, till maten och efter maten. Det är bara typen av glas som byts ut. Ni skulle bli förvånade över hur god en brödig Bollinger i bourgognekupa är till en perfekt tempererad lax med en lite syrlig men smörig sås och nyplockad sparris. Bjud på champagnemiddag någon och prova. Fråga på systembolaget så får ni tips om vilken champagne som passar till vad.
Då de flesta redan tänt grillen och börjat drömma om kommande middagsbjudningar i trädgården tänkte jag idag göra en fredagsdrink som passar att servera till många. Jag ser framför mig en nyklippt gräsmatta, doften av grill, höga klackar, kulörta lyktor och överlag en avslappnad och bra stämning. Tjo och tjim. Somrigt.
I fredagsdrinken idag blandar jag en inte så brödig champagne (eller ett annat mousserande vin) med citron och socker. I en mixer med mycket is förvandlas sedan allt till en ”slush”. Det får därför bli namnet på kvällens drink. Champagne lemon slush. För att kunna göra denna drink rekommenderar jag att man har en riktigt bra och kraftfull mixer. Själv använder jag min nyinköpta Thermomixer som redan har blivit bästa vän med hela familjen.
En Champagne lemon slush är svalkande syrlig och har friska inslag av citron med lite sötma. Smakerna börjar kännas igen va? Jag tror det blir svårt att hitta en mer svalkande drink till sommarens stundande grillfester. Något att börja med medan solen fortfarande står högt. Trevlig helg!

Champagne lemon slush – recept 8-10 personer
4 ekologiska citroner
700 ml champagne (Pannier)
800 g iskuber
200 g socker

Skölj och dela citronerna (med skal) grovt och kasta ner i en mixer. Slå i champagnen och sätt på locket. Mixa sedan stötvis på högsta läget. Mixa i intervall ungefär 8-10 gånger. (Finns ”turbo-” eller ”pulseläge” använder jag det). Sila sedan av vätskan och släng skalen. Skölj ur mixern.
Fyll upp mixern med is, socker och citronsaften som silades av. Mixa tills isen förvandlat drinken till slush. Kontrollera gärna konsistensen vartefter. Stjälp upp och garnera med citronmeliss. Servera omedelbart.

champagne lemon slush