Etikettarkiv: cointreau

La chanson des vieux amants – fredagsdrinken

Idag blir jag inte långrandig, utan tänkte snart slinka tillbaka i min bruna skinnfåtölj innan matlagning sätter igång på allvar och faktiskt njuta av min drink.
Vi har precis haft besökt av min morbror Roland, hans man Krister och moster Ingrid. Mina föräldrar räknas inte. De kom över på en blixtvist. Det är lustigt att de aldrig har varit här tidigare, (moster har), nästan lite konstigt? Vi kanske inte ses speciellt ofta, men vi har trevligt när vi gör och vi har ju ändå bott här i snart åtta år. Jag tror inte det handlar om att de är dåliga på att komma. Tvärtom är det kanske vi som är dåliga på bjuda in? Då är vi ändå ganska bra på att bjuda in. Det finns ju liksom en anledning till att vi skaffade två diskmaskiner.
Idag har en låt med känsla fått inspirera till fredagsdrinken. La chanson des vieux amants med Jaques Brel. Drinken bygger på en gammal historia, men jag tycker ändå att den här är bättre. Mer avvägd och nu med smak av de tonkabönor jag i förtvivlan letade efter förra gången.
Jag hoppas ni får en trevlig helg.

La chanson des vieux amants – fredagsdrinken

Ingredienser

    La chanson des vieux amants - drinken
  • 4 cl tonkainfuserad mörk rom
  • 2 cl Cointreau
  • 2 cl ingefära- och vaniljsockerlag
  • 4 cl citronsjuice
  • 1 msk apelsinjuice
  • 1,5 msk hallonpuré
  • Baileysskum
  • 0,5 dl mjölk
  • 0,5 dl vispgrädde
  • 1 dl Baileys
  • 5 g Proespuma cold

Gör så här

    Drinken
  • Torrskaka all ingredienser i en shaker så att de blandas väl. Tillsätt några isbitar och rulla sedan runt isen genom drinken i shakern ganska försiktigt. Sila upp och toppa med Baileysskum. Avsluta med lite zestad tonkaböna på toppen.
  • Baileysskum
  • Mixa alla vätskor och proespuma med en stavmixer. Häll över i en sifon och tryck i en gräddpatron. Låt sedan vila kallt i knappt en timme. Sedan är den färdig för att toppa drinken.
http://karlstein.nu/la-chanson-des-vieux-amants/

Back draft – fredagsdrinken eld

Brandsläckaren är framtagen. Det är fredag och jag kände för att göra något extra. Jag visste i förväg inte exakt vad, bara att eld skulle vara ett inslag. Det var det enda som var bestämt. Det fanns ännu en idé som också innehöll detta hetaste av element, men jag håller på den i några veckor till. Jag vill ju inte bli tjatig, dessutom behöver jag fotoassistans då. Det blir lite stressigt att elda, hälla och fota samtidigt. Vätskorna är flyktiga och det kan gå fel.
Back draft som fredagsdrinken kallas har fått sitt namn ifrån den luft som lågorna suger in efter att man kvävt flammorna med det högre glaset. Det bubblar på tallriken och det upp- och nedvända glaset närmast vibrerar då elden kippar efter mer syre. Den effektfulla tomteblosseffekten kommer av något så enkelt som lite kanel. Man bara slår den malda kryddan över flammorna och vips så blixtrar det till. Var inte för ivrig och dränk shoten i för mycket kanel bara. Den ska gärna gå att dricka också.
Sådana här drinkar är sjukt roliga att göra och fota, men coolast är de nog när görs av någon annan. Smidigare när denne annan också får stå med konsekvenserna om det går fel. Mer avspänt av någon anledning. Påminn mig att aldrig göra denna drink onykter!
Smakerna då? Jodå, gillar man Sambucca så är det här riktigt bra. Apelsinen i Cointreaun fräschar upp och när drinken väl svalnat något kan den jämföras med en ljummen lakritskaramell. Jag gillar den mer än vad jag hade väntat. Dessutom är själva drickandet en hel ritual i sig och sådant är alltid kul. Helt klart ballare än det gamla vanliga racet med salt, tequila och citron. Var det 10 år sedan nu?
Back draft får bli startskottet för en ny drinkserie – de fyra elementen. Jag kom på det precis nu, men jag har ju en hel vecka att tänka ut vad nästa element ska bli. Jord kommer hur som helst att bli svår, men det löser sig nog. Ännu har jag ju inte fått slut på idéer…

Back draft

Back draft

Back draft

Back draft

img_7534

Back draft – fredagsdrinken eld

Ingredienser

  • ca 4 cl sambucca (fyll upp ett litet shotsglas ungefär 5 mm från kanten)
  • 2-3 cl Cointreau
  • malen kanel
  • litet shotsglas
  • ett highballglas eller annat högt glas

Gör så här

  • Ställ shotsglaset på en tallrik med kanter. Fyll upp med Sambucca så att det är ungefär 5mm kvar till kanten.
  • Häll upp Cointreau i en rostfri tillbringare som det går att hälla ur utan att spilla. (De som inte är lika rädda om hus och hem som jag är, slår Cointreaun i det högre glas som sedan ska kväva flammorna. Jag tycker dock att det är för svårt hälla utan att spilla den brinnande alkoholen ur ett sådant glas. Jag chansar inte).
  • Tänd eld på Cointreaun i tillbringaren. Häll den sedan försiktigt över Sambuccan så att denna också tar eld. Fortsätt slå när shotsglaset börjar svämma över. Töm ut all Cointreau över Sambuccan ned på fatet.
  • Kasta lite kanel över lågorna och kväv sedan med ett highballglas eller annat högt glas.
  • Vänta i 30 sekunder eller tills flammorna slocknat. Vänd tillbaka det höga glaset och håll kvar ångorna genom att täcka glaset med handen. Stoppa ned ett sugrör mellan fingrarna och sug i dig ångorna.
  • Flytta sedan sugröret till shotsglaset med Sambuccan och sug.
  • Var försiktig, den kan vara riktigt varm.
http://karlstein.nu/back-draft-fredagsdrinken-eld/

Garden Experiment – fredagsdrinken

Skönt med fredag igen, även om helgen nu gärna får tåga på så att man får hoppa in i de där efterlängtade veckorna som fyller livet med mervärde. Ett knep för att få den sista tiden att knalla på raskt är att fylla kvällarna innan med hårt jobb och slit. För mig går tiden alltid som hastigast när utrymme saknas att reflektera över den. Sitter man bara och väntar på något tycks tiden stå still och när något sedan väl inträffar är det över innan man hunnit säga Poughkeepsie .
Ikväll får jag besök. Sofia och Eyvind får tillfälligt lämna hemmet då jag har bjudit in några helt främmande personer på middag. Grillexperimentet går ut på att se vad som händer när människor som aldrig mötts tidigare träffas för att grilla. Jag vet inte ens vad som ska lagas, all mat kommer med bud en stund innan gästerna. Det enda jag i förväg vet om resultatet är att det blir just grillat. Gällande sommarprinciper säger oss att folk brukar ha trevligt runt grillen. Här är tidigare resultat tydliga¹. Min metod är enkel. Jag kommer i en naturlig avslappnad miljö försöka utröna hur det kommer sig att en grillkväll kan upplevas som extra gemytlig. Vad ligger bakom detta påstående och hur ser upplevelsen egentligen ut bland deltagarna? Underlaget är tre gäster och en värd. Det öppna sinnet är vårt främsta teoretiska hjälpmedel. De tekniska verktygen är främst klotgrillen, någon grilltång, kanske en stekspade och sen glöden förstås. Material som ingår i experimentet är kol, kött, grönsaker och dryck. En tydlig experimentuppställning med figur kommer senare att presenteras för göra det möjligt för den intresserade att själv återupprepa samma experiment, denne kan då jämföra resultat och därefter dra egna slutsatser. Jag vill framhålla att kvällen handlar om kvalitativ forskning. Det är inte min avsikt att räkna hur många biffar eller majskolvar gästerna sätter i sig. Inga generaliserade resultat för vald population kommer att presenteras, utan det är snarare en djupare förståelse utifrån den givna kontexten som jag söker. Tanken är att med en processinriktad undersökning aktivt följa utvecklingen i det sociala sammanhanget. Kommunikationen mellan värd och deltagare kommer att vara generös och utvecklad. Tillvägagångssättet färgas av mindre struktur och jag kommer tillåta mig själv att vara subjektivt tolkande i min analys av de mjukare och fylligare data som framkommer.
He he! Det där lät trist. Förmodligen hoppar jag bara över allt dravel ovan och kör. Lite som jag brukar. Så får det bli. KBK² liksom!
Nu är allt snart preppat, men innan jag lutar mig tillbaka i väntan på gästerna har det blivit dags för en fredagsdrink. Jag tror den passande nog får heta Garden Experiment. Vi kör på det.

¹Se särskilt – http://karlstein.nu/flaskkarre-bulgogi-eldkott-med-tosa-joyu/
²Kortmeddelandeslang för ”Kör bara kör!” Jmf. med det anglosaxiska uttrycket ”All in!”

Garden Experiment – fredagsdrinken

Antal personer 1 drink

Ingredienser

  • 0,5 L urkärnad vattenmelon skuren i bitar
  • 6 cl vodka
  • 2 cl cointreau eller triple sec
  • 2 cl pressad limejuice
  • florsocker
  • en kvist mynta eller citronmeliss att garnera med

Gör så här

  • Dela upp melonen i småbitar. Kör sedan ordentligt i en mixer. Sila vätskan genom en sil.
  • Fukta glasets kant runt om med en limeklyfta, vänd det sedan upp och ned i florsocker så att kanten "frostas".
  • Blanda vodka, cointreau och limejuice med is i det frostade glaset. Fyll upp med vätskan från vattenmelonen. Blanda om försiktigt med en sked och toppa slutligen med ett myntablad.
http://karlstein.nu/garden-experiment-fredagsdrinken/

Garden Experiment

Inner visions of Eurovision – fredagsdrinken

Visst har jag en gång gillat det, kanske till och med sett fram emot det. Det är inte samma sak idag, men jag vill heller inte vara den som burdust viftar bort det. Det är bara ett år sedan jag erkände att den där ”Mums” hade något. Låten med gubben var f-n bra? Det var bara att lägga sig platt. I vilket fall är det kul när det händer något.
Jag kan idag sätta mig för att se på när gräsmattan växer under Eurovision, jag kan välja att missa allt. Likt förbannat står jag där i fjäderboa och hoppar om ”vi” vinner. Jag är kluven, kanske gillar jag bara att vinna? Jag gillar och ogillar på samma gång. Även jag har gillat att ogilla.
Varför ska det här med Eurovision behöva vara en sådan vattendelare? Inget är bara svart eller vitt. Är en lördag roligare med Postkodsmiljonären följt av en sönderspelad romantisk komedi med avbrott för reklam och nyheter i mitten? Nu tittar jag vanligtvis inte på TV på helgerna, men jag frågar er som gör. Är den?
På något sätt har ju Eurovision blivit bättre musikaliskt eller kanske låter det bara mer som vi är vana vid? Helt klart är det mer fest. Det gillar jag. Nackdelen är väl att bidrag man lyssnar på för stunden är väldigt lika de föregående. Definitivt kommer de att påminna om bidrag som kommer efter.
Känslan av svunna söndagars ”Dokument utifrån” är helt borta. Länder med språk där det saknas vokaler har med nya regler fått en chans att vinna. Samtidigt är det just detta som jag känner är lite av ett problem. Idémässigt gillade jag den gamla Eurovision bättre. Ända in på 90-talet var det som om Förenta nationerna höll musikklasser en gång per år. En fin tanke på något sätt, men kanske var det just då jag lärde mig att gilla och ogilla på samma gång. Helt klart så är det de etniska bidragen som dröjer sig kvar. De ger onekligen tävlingen en viss charm och jag vill tro att mångfalden också mynnar ut i någon acceptans och nyfikenhet på andra kulturer. Kanske är jag naiv. Kanske skrattar vi bara…
Hur som helst gillar jag musik och vägrar stämma in i den kör som varje år måste skrika ut sitt förakt för att bekräfta sitt kön och sin läggning. Bara de får meddela världen sin avsky, så sitter de ändå snart och tittar. De som bara låter allt flyta förbi obemärkt förstår jag bättre. Ibland får jag för mig att den föregående gruppen är exakt samma människor som steker färdigköpt blodpudding i margarin två dagar senare. Är jag fördomsfull? Säkert, men det var de som började. Alla behöver inte tycka lika.
Helgen till ära blandar jag en drink i ett vingligt glas med fot. Kanske behöver jag fundera vidare på hur mina inner visions of Eurovision egentligen ser ut. Jag är fortfarande kluven med hur jag känner?
Även om jag inte finner något svar tänker jag imorgon fira vad Eurovision betyder för grupper av människor som inte är lika accepterade som jag. Länge leve schlagern. Heja Frans!

Inner visions of Eurovision – recept 1 drink
4 cl Mount Gay Rum (mörk rom)
1 cl Cointreau
1/2 lime i klyftor
1/2 näve myntablad
1 msk ljust muscovadosocker
3-6 cl äppeljuice (Cloudy)

Ha ned Cointreau, mynta, socker och lime i en shaker. Krossa allt med en muddler. Fyll upp halva shakern med krossad is. Slå över romen och äppeljuicen. Skaka ordentligt och fyll upp i ett kylt cocktailglas.

Eurovision

Inner vision of Eurovision

White Lady – fredagsdrinken

Japp, då var den här igen, den så efterlängtade fredagskänslan. Att bara komma hem med ingredienser till den fredagsmiddag som man kände för precis innan man handlade må vara det bästa jag vet. Jag kan inte planera mina matinköp dagar i förväg. Det är en omöjlighet. Att försöka förutspå vad jag känner för långt innan slår oftast fel. Det har gått månader nu när jag längtat efter en riktigt Osso buco med kalvlägg, citron, vitlök och vitt vin. Vi ska inte äta Osso buco idag. Antagligen heller inte imorgon. Jag vet inte, hur skulle jag kunna? En sak dock, som jag både har längtat efter och som jag känner för här och nu, är en riktigt skön White Lady. En annan lady har jag ständigt vid min sida, men den här är kallare, spetsigare, kanske inte sexigare men ändå jäkligt snygg. Välkommen fredag. Välkommen  – White Lady.

White Lady – recept 2 drinkar
6 cl gin
4,5 cl Triple sec (alternativt Cointreau)
3 cl nypressad citronjuice
(cocktailbär)

Blanda alla ingredienser med (krossad) is i en shaker. Skaka väl och sila sedan upp i ett cocktailglas. Garnera med en citronskiva.
(För att få en schysstare bloggbild så placerar jag ett rött cocktailbär i botten av glaset. Bäret har egentligen ingenting i drinken att göra, men gör sig onekligen bra på bild).

drinkglascocktailbärWhite Lady