Etikettarkiv: efterrätt

Vuxensnickers – en eftertankerätt

Redan tidigt i veckan insåg jag att man är född som myra. Vår stack är bara precis så stor att vi inte märker av den. En kort frånvaro varje år då vi är fria att greppa halmstrån ur livet förstärker denna illusion.
Ibland har jag en obeskrivlig längtan att oinskränkt få förfoga över min tid. Där ingår inte att ställa en klocka för att under ett helt halvår spendera de enda få timmarna av dagsljus på en plats som jag inte helt valt själv. Hur länge kan man inbilla sig själv att fasta tider och systematiskt arbete av liknande karaktär skulle vara utvecklande? Är det verkligen så skönt med rutiner?
Den börjar alltid med ett stort leende och en känsla av välbehag. Därefter inträder ett lugn som förstärks av tanken på den ”evighet” man har framför sig. Under de första dagarna kan man möjligtvis skönja dess förgänglighet, kanske till och med utan oro. I glädjeruset försvinner det där enda som man vet helt säkert – att evigheten en gång kommer att ta slut.
Ungefär efter halva vägen börjar man se tillbaka. Det konstateras att tiden, om än underbar, har gått fort. Försvarsmekanismerna slår till: -”…och vi som redan hunnit med så mycket. I fortsättningen ska vi bara njuta.” Det är nu de förbrukade dagarna måste rättfärdigas, bekräftas och få uppskattning. Under en lugn kväll upplevs stunderna kanske igen över en flaska vin. Upplevelser summeras och minnen sorteras. Det som varit känns nära, men redan långt borta. Man känner sig något lugnare igen, men inombords pågår ett bortglömt slag. De positiva minnena slåss mot det faktum att de samtidigt har kostat tid. En tid som har runnit iväg och nu inte går att få tillbaka. Räddningen blir den inre röst som påminner om att det ännu finns tid för outrättade saker man talat om att göra.
Ju närmare slutet blir det ofrånkomliga mer uppenbart. Sen kommer insikten. Jag hukar ihop och täcker ansiktet i händerna. Kallsvettiga dras de sedan vidare upp genom det allt tunnare håret. Jag tittar upp. Fortfarande är det svårt att ta in. Jag tänker att jag vill strypa den som myntade språkdräkten carpe diem, men kväver tanken och behåller den för mig själv. Det är bäst så.
Den sista kvällen innan den första dagen efter, finns det inte längre några illusioner som kan dölja stacken jag lever i. Jag är ingen myra. Jag är en arbetsmyra.
Det blir natt efter den sista kvällen, innan den första dagen efter och jag funderar. -Det finns något man aldrig vill lämna, men alltid blir lämnad av. Tanken på mitt korta och enda liv gör saken värre. Kanske vore det en idé att ge upp min ateistiska åskådning och hoppas på reinkarnation? Kanske har jag gjort så många goda fredagsdrinkar att jag åtminstone kan antas få åtta veckor i nästa liv. Förmodligen visar samma antagande brist på ödmjukhet. Någon skriker ”karma” och jag är genast nere på sju. Kommer jag någon gång sluta acceptera att varje sensommar bli lämnad?
F-n! Jag saknar dig. Kära semester – allt var så vackert när vi bara kunde gå in i varandra och få världen omkring att försvinna.
Nu kanske någon tror att jag ett vrak färdig för avstjälpningscentralen. Så är det inte. Det här är bara mitt ironiska sätt att bearbeta. Intalar jag mig. Kanske gillar jag bara att häva ur mig saker. Hur ni andra gör har jag ingen aning om?
Jag tröstäter inte, så ofta, men om jag gjorde, så skulle jag kunna sätta i mig hur mycket som helst av denna vuxensnickers. Den innehåller allt man kan behöva när det känns lite jobbigt. Där finns värmande, något sött, aningen beskt, mer sött, kletigt, salt, krispigt, segt och ännu mer lite sött. Efter den här finns det inte längre några ursäkter. Upp i hamsterhjulet så kör vi ett år till. Det är tydligen också ett sätt att leva.

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Vuxensnickers

Antal personer 6-10

Ingredienser

    Vuxensnickers
  • 250-300 g salta jordnötter
  • 4-5 msk cognac, bourbon, eller rom
  • 100 g mörk choklad (hackad, gärna 70%)
  • 1 tsk maldon flingsalt (använd med känsla)
  • 2 nävar kakaonibs (små runda chokladbitar)
  • Kolasås
  • 1 dl ljus sirap
  • 3 dl vispgrädde
  • 2 dl strösocker
  • 1 knivsudd salt
  • Chokladkräm
  • 100 g mörk choklad (gärna 70%)
  • 100 g mjölkchoklad
  • 1 dl vispgrädde (40%)
  • 1 dl mjölk (3%)

Gör så här

    Chokladkrämen
  • Börja med chokladsåsen, helst en dag i förväg. Den blir godare och hinner sätta sig då.
  • Hacka de båda chokladsorterna grovt och ha ned i en bunke.
  • Ställ bunken i ett hett vattenbad så att chokladen smälter långsamt. Koka under tiden upp grädde och mjölk.
  • Vispa ihop tills det blir helt slätt och låt svalna på bänken. Täck därefter och ställ in kallt över natten.
  • Kolasås
  • Blanda sirap och socker i en kastrull. Värm upp och rör noga tills allt fått en gyllenbrun färg.
  • Tillsätt ca 2/3 av grädden. Blanda ut och låt sedan koka upp. Ha koll, det här vill man inte ha på spisen. Använd en termometer och ta av från plattan när temperaturen nått 105 grader.
  • Tillsätt resten av grädden. Blanda sedan ut den sista grädden och låt därefter koka upp igen. Tillsätt lite salt och ställ åt sidan. Låt därefter svalna.
  • Vuxensnickers
  • Mixa ca 2/3 av jordnötterna med valfri alkohol. Jag föredrar cognac.
  • Hacka resterande jordnötter grovt. Hacka den mörka chokladen i centimeter stora bitar.
  • Lägg upp i portionsskålar. Starta med lite kolasås i botten och ha därefter i de mixade jordnötterna.
  • Bygg sedan vidare genom att varva grovt hackad choklad, chokladnibs, de hackade jordnötterna och chokladkräm.
  • Toppa med lite flingsalt. Den kolasås som blir över ställer jag fram på bordet. Det är aldrig fel att ringla över lite extra när man kommit ned en bit i tallriken.
  • Servera gärna med en ristretto och samma avec som används i efterrätten.
  • (OBS! Det här är en mäktig efterrätt som bör serveras i små "fine dining"-portioner. Det är svårt att göra mindre av chokladkräm och kolasås. Receptet är angivet till 6-10 personer. Man kan dock utan svårighet få receptet att räcka till 15 personer).
http://karlstein.nu/vuxensnickers-efterratt/

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung

Som avslut på en bra middag är det, gärna efter en viss paus, uppfyllande gott att avrunda måltiden med något vällagat sött, helst med en dubbel espresso vid sidan. En avec.
En efterrätt ska inte vara för kraftig. Jag tänker att små efterrätter är bra efterrätter. Jag gillar känslan av att vilja ha mer, men att inte få. Det är då det blir som bäst, även om det kan kännas plågsamt just för stunden. Jag tänker vidare att en efterrätt bör hålla samma klass som det man serverat innan, om inte så blir den genast ointressant och jag står hellre över. Vällagad eller uttänkt behöver dock inte innebära att den är komplicerad eller tar lång tid att göra. Ett exempel på sådan efterrätt, är den jag gjorde i helgen. Där fanns syra, sötma och sälta. Sting. Stuns, krispighet och kräma. Ihop blir det bara så himla gott. Jag glömmer min espresso. Avecen står ouppslagen. Så ska en efterrätt vara.
(Låt er inte avskräckas av sfärmomentet. I det här receptet behövs bara en ”konstig” ingrediens (natriumalginat). Då yoghurten är naturligt rik på kalcium bildas sfärer bara man droppar ned yoghurten i alginatbadet. Jag guidar er nedan).

Jordgubbe med svartpeppar, yoghurtsfär, rostad valnöt och akaciahonung -recept 4 personer
5 g natriumalginat
1L vatten

4 jordgubbar
svartpeppar (nymald)
2 dl vaniljyoghurt
1 msk flytande honung (gärna akacia)
2 nävar rostade valnötter
flytande honung att dekorerar med
ev. något blad citronmeliss (garnering)

Börja med alginatbadet. Jag blandar vattnet med natriumalginatet i en tillbringare med stavmixern. Mixa länge så att allt verkligen löser sig. Låt sedan stå och vila i kyl så att luftbubblorna försvinner. Det tar ungefär 2 timmar.
Skiva jordgubbarna på höjden. Lägg upp i ett cirkelmönster med ”spetsarna” utåt. Gå över jordgubbarna med lite svartpeppar.
Rosta valnötterna i en het torr panna tills de blir lätt färgade. Dra av från värmen och ställ åt sidan.
Blanda ut yoghurten med en matsked honung. Rör om ordentligt.
Fånga upp yoghurten med en sked formad som ett halvklot. Skeden bör
ungefär ha storleken av en matsked. (Gamla kaffemått brukar vara bra). Stjälp varsamt ned yoghurten i alginatbadet. Arbeta försiktigt, men bestämt. Upprepa processen, men torka av skeden på undersidan mellan varje gång. Vi vill ha en sfär per skaft, men gör gärna några extra, utifall någon skulle brista redan innan de nått tallrikarna. Låt varje sfär ligga i alginatbadet i ungefär en minut. Rör om försiktigt någon gång under tiden. De ska helst ligga isär, då de annars riskerar att klibba ihop. Ta sedan upp ur badet med fingrarna eller en hålslev. Skölj sfärerna i en skål med vanligt kallt vatten. Rör varsamt om. (Man vill få bort den lätt salta smaken från alginatbadet).
Plocka upp sfärerna och placera dessa ovanpå jordgubbarna. Strö ut valnötterna vid sidan. Gå snabbt över nötterna med mer flytande honung. Garnera med något grönt.

 

Lussecotta – en julklassiker i ny skepnad

På söndag är det redan första advent och många börjar nu i dagarna att förbereda för glöggkväll. Under den kommande tiden fram till jul kommer det att serveras mängder av godsaker som pepparkakor och stora blanka saffransbullar med russin. Vem skulle kunna tänka sig en jul utan? Lussebullens enda nackdel är att den lämnar väldigt lite plats kvar i magen åt det övriga julgodiset.
Som efterrätt finner jag pannacotta svårslaget, varför det faller sig naturligt att göra en variation på jultidens kanske mest självklara bulle. En lussecotta om man så vill. Lussecotta är en saffranspannacotta på riktig vispgrädde och vaniljstång. Den innehåller precis de smaker som vi förknippar så starkt med julen, fast i en annan skepnad. Istället för ett ensamt litet russin, väljer jag att garnera med en russinkräm som smaksatts med mörk rom och citron. Russinkrämen har kokats ned och sedan mixats till en slät kräm. När krämen kallnat går den utmärkt att spritsa på toppen av den stelnade pannacottan.
Till skillnad från i originalbullen är smakerna av saffran och russin nu mer intensiva och rena. De döljs inte längre av vetebrödet och julkänslan är total.
Lussecottan serverar jag ur mindre likörglas och tanken är att man får ta precis så många som man vill.

Fram till nyår pågår en julgodistävling anordnad av Arla, där alla är välkomna att tävla om ett hembesök av Årets Konditor. Gå gärna in redan idag och ge ditt bidrag till tävlingen här. Vinnaren presenteras i mitten av februari 2015.

Lussecotta – recept 12 portioner
6 dl vispgrädde (40%)
6 msk strösocker
1 vaniljstång
ca 1 1/2 pkt saffran (0,75 g)
2 gelatinblad

3 dl russin
2 dl vatten
1/2 dl farinsocker
1 msk honung
1/2 citron (saften)
1/2 dl mörk rom

Blötlägg gelatinbladen.
Ha ner vispgrädden och strösockret i en kastrull. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur vaniljfröna ur varje halva med ryggen på kniven. Blanda ned vaniljfröna, men även de båda halvorna av stången i grädden. Rör om. Tillsätt sedan saffranet. Jag har i det första paketet, sedan uppskattar jag och använder ungefär hälften av det andra.
Koka nu upp grädden. Rör ständigt om så att saffranet hinner lösas upp. Precis när det börjar sjuda upp och de första bubblorna visa sig tar jag kastrullen av plattan. Plocka upp vaniljstängerna.
Krama sedan ur gelatinbladen från vatten och ha ner gelatinet i kastrullen med gräddblandningen.
Portionera upp i de glas som saffranspannacottan ska serveras ur och ställ kallt i minst 4 timmar, helst längre.

Nu är det dags för russinkrämen.
Smält smöret i en bredbottnad kastrull. Slå i russinen och blanda runt tills att de börjar mjukna och är glansiga runt om. Ha  ned farinsockret och honungen. Rör runt tills sockret lösts upp. Höj nu värmen och slå ned romen. Om man vill kan man i detta läge flambera russinen, se till att brandsläckaren är framme och att ni bokstavligen har högt till tak. Vänd bort ansiktet i tändögonblicket. (Observera att flambering inte är ett måste). Tillsätt sist vattnet och citronsaften och låt allt koka upp igen. Låt vätskan reducera tills ungefär hälften återstår. Blanda och rör om.
Slå ner blandningen i en mixer med tätslutande lock och mixa i någon minut tills såsen är trögflytande och slät. Slå över i en mindre skål. Smaka eventuellt av med en tesked rom och någon droppe mer citronsaft. Tänk dock på att den ska vara trögflytande. Låt svalna på bänken och ställ sedan in i kall kyl.
Efter några timmar, lagom till servering tar jag fram pannacottan och russinkrämen. Russinkrämen slevar jag över i en sprits. På toppen av varje glas med pannacotta spritsar jag sedan ett litet ”russin”. Nu är de klara att servera, gärna med pepparkakor, kaffe, glögg och annat julgodis.

ingredienser till russinkrämen

Tiramisu enligt Karlstein – ett mänskligt behov

Man ger och man får.
Jag har ett cyniskt sätt att se på kärleken. Jag hyllar den, men menar  att det i slutändan handlar om att tillfredsställa sig själv, om det egna självförverkligandet. Jag menar att det handlar om tiramisu.
Ett exempel – varför köper jag blommor till min fru? Enkelt – tulpanerna är vackra och jag vill få kärlek tillbaka. Skulle jag köpa blommor till min fru om jag inte fick något tillbaka? Antagligen inte. Jag skulle istället laga mat och köpa blommor till någon annan, söka uppskattning på annat håll. De saker jag gör eller ger resulterar i att jag belönas, direkt, snart eller i slutändan. Saker kommer tillbaka och får mig att känna glädje och uppskattning. Min logik är cynisk, men det är inte min mening att förringa någon eller något. Behoven finns där. Det är bara att acceptera. Vi lever mitt i det och jag omfamnar varenda stund av det. Ovillkorlig kärlek existerar i mina ögon endast mellan ett barn och dess föräldrar.
En annan relation som inte är utbytbar är den mellan tiramisu och Sofia. Så varför gör jag då tiramisu till fru? Det hela är mycket enkelt. Låt mig förklara.
Sofia andas och lever, hennes mest grundläggande behov är uppfyllda. Hon behöver äta. Tiramisu. Sofia har ett tryggt hem och en stabil vardag med rutiner. Hon vet att jag emellanåt serverar tiramisu.  Sofia är förskonad från ångest och rädsla. Vi har barn.
Sofia har vidare en stadig grund att stå på och har därför att börja vända sig utåt. Hon har sökt kärlek och vänner – hon har hittat mig, er och tiramisu. Vi finns där. Allt finns där. Tiramisu finns där.
Trygg i sin gemenskap vill Sofia även ha uppskattning. Här finns det olika verktyg (för mig) att ta till. Ett sticker ut särskilt. Just det – tiramisu. När Sofia känner sig uppskattad ökar hennes självförtroende och självrespekt. Nya mål sätts upp, kunskap och erfarenheter ackumuleras. Nu kan även behovet av att känna makt tillfredsställas. (Jag vet att datorväskan du släpar till jobbet egentligen innehåller ombyte med pennkjol, hårsnoddar och låtsasglasögon. Jag vet att pumpsen står där under katedern. Hur många pekpinnar gjorde du av med förra terminen?)
Det är här vi befinner oss idag. I vårt liv och äktenskap. Vi är i fas. Det som nu återstår är själva självförverkligandet. De tidigare stegen är uppfyllda. Vi vill få ut och vara den mest kompletta och bästa versionen av oss själva. Jag matbloggar och berättar ständigt i mina inlägg hur bra jag är. Jag gör tiramisu, använder mina egna resurser och utnyttjar min fulla potential, samtidigt som jag underhåller och stimulerar dina behov av uppskattning. Vi kan  fokusera på och sträva mot det egna självförverkligandet.
Nu vill somliga hävda att det inte är så enkelt. Man kan ju anta att vi alla är olika, att behoven är individuella och utan relation till den personliga utvecklingen. Det kan påstås att man skapar sin egen logik och att vi alla är komplexa varelser, att individens behov inte är styrande för överlevnad, fortplantning och välmående. Så är inte vi Sofia. Inte du och jag. Vi lever, äter, älskar, tillfredsställer och uppskattar. Vi förverkligar oss själva. Jag är komplett. Jag har valt dig att göra mig komplett. Det är bra så. Varför göra det svårare än vad det är? Det blir tiramisu ikväll. Är du så snäll och tar med dig pekpinnen hem?

Tiramisu – recept
200+50 g mörk choklad (70%)
50 g smör
1/2 tsk flingsalt
150-200 g savoiardikex
3 dl kaffe (kylt och lätt sötat)
ca 1/2 dl mörk rom, cognac, sherry, amaretto eller marsalavin
4 ekologiska ägg
0,75 dl strösocker
500 gr mascarpone
mortlade kaffebönor
chokladflarn på toppen (de resterande 50 g)

zestat apelsinskal

Smält 200 g choklad i en kastrull i vattenbad. Tillsätt smöret i kuber och låt smälta ihop till en blank chokladsås.
Ha ner savoiardikexen i en rund ganska vid skål. Jag tycker det är snyggt om skålen är genomskinlig. Stänk över lite rom och slå sedan kaffet över kexen. Fortsätt med att ha i den något avkylda chokladsåsen. Fördela såsen jämt med en slickepott och låt gärna chokladsåsen gå upp någon centimeter ovanför kexen på kanterna. Är skålen genomskinlig blir det snyggare så. Det ska se lite handgjort ut, ingen perfekt symmetri behöver eftersträvas.
Dela upp äggen i två skålar. Gulor i den ena, vitor i den andra. Tillsätt strösockret till äggulorna och vispa tills emulsionen är färdig, gulorna börjar bli lätt vitare och sockret har lösts upp.
Vispa äggvitorna till en maräng, som om den vänds upp och ned sitter kvar i skålen.
Blanda ut mascarponen med äggulorna ordentligt, tillsätt en skvätt av romen och rör runt. Blanda sedan varsamt ned äggvitorna med gulorna och mascarponen. Vi vill behålla fluffigheten.
Toppa med mortlade kaffebönor och långa chokladflarn som rispats från en chokladkaka med vass kniv. (Lägg en chokladkaka med kortsidan mot dig. Ta tag med en hand över handtaget på kniven och en över dess rygg. Ta spjärn med båda tummarna mot chokladkakan och tryck denna mot knivens egg som står upp i nästan 90 grader).
Ställ in i kyl och låt tiramisun vila i åtminstone 2 timmar. Precis innan serveringar toppar jag med lite zestat apelsinskal. Servera med ett marsalavin, alternativt en kaffe med avec.
Tiramisu

 

Lakritspannacotta med hallontopp – ett lyckat experiment

Experimentet föll väl ut. Målet var att bygga en pannacotta som kunde stå av sig själv. Jag funderade på om såsen skulle få ligga bredvid eller vara en del av pannacottan. Den hamnade ovanpå, det hade känts lite grått annars. Ett tag tänkte jag lägga lakritspannacottan ovanpå en stor klick hallonsås, trycka iväg den på den långa tallriken och kalla den för pannacotta på glid. Nästa gång. Idén var rolig.
I början av året var vi hemma hemma hos en gammal kompis. Det är därifrån idén med lakrits och hallon kommer. När jag var yngre älskade jag kryptoniter. De hårda saltsöta karamellerna som fullkomligt exploderade i munnen. Jag vet inte om de själva hade tänkt på vad de egentligen skapat, men bra var det. Jag var tvungen att göra en egen. Tack förresten för alla bra middagar ni lagar. Jag hoppas att ni inte sliter ihjäl er för min skull. Ni lyckas och överraskar var gång.
Det blev två olika varianter av lakritspannacotta, dels experimentet, men även en mer klassisk, i cocktailglas. Jag var ju tvungen att ha en back up. Helt vanlig är den dock inte. Jag gör den sned, det är roligare så. Hur, tror jag att ni kan räkna ut själva. Lycka till.
Till denna efterrätt lyssnar vi självklart på Kryptonite.

Lakritspannacotta med hallontop – recept 6 personer
5 dl vispgrädde
1/2 dl socker
1 vaniljstång
2 teskedar svart karamellfärg
1,5 msk lakritspulver
2,5 blad gelatin

Blötlägg gelatinbladen. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg stången med frön, grädde socker och övriga ingredienser i en kastrull. koka upp och rör om ordentligt. Lakritspulvret kan vara svårt att få ut. Justera färgen med karamellfärgen. När det kokat upp, dra åt sidan och ha i de urkramade gelatinbladen. lös upp och häll upp i lämpliga glas. Kyl och låt pannacottan sätta sig. Det brukar ta ungefär 4 timmar.

Hallontopp
500 g frysta hallon
2 dl vatten
1 dl socker
(2 gelatinblad (alt. 2))

Nu finns det två valmöjligheter. Om man vill göra en klassisk pannacotta rekommenderar jag att göra alternativ 1. Den är grym. Pannacottans konsistens ihop med den flytande såsen är perfekt. Vill man experimentera och leva på gränsen, så  bygger man en fristående pannacotta. Gå på alternativ 2.

Alt. 1) Koka upp de frysta hallonen med socker och vatten. När de sjudit i knappt en timme är de färdiga för mixern. Självklart kan man ta hallonen tidigare, men jag får för mig mig att de blir bättre om man skyndar långsamt. Mixa. Helst genom ett filter för att få en helt klar sås. Låt svalna i kyl och häll över den färdiga pannacottan precis innan servering.

Alt. 2) Låt pannacottan sätta sig i kyl i minst tre timmar. Blötlägg gelatinbladen. Gör hallonsåsen enl. alternativ 1. Efter att såsen mixats, koka upp såsen igen och tillsätt de blötlagda, men urkramade gelatinbladen. Låt sedan svalna av utan att såsen stelnar. Rör ständigt. Slå sedan hallontoppingen över pannacottan som står i kylen. Låt koagulera i ytterligare 3-4 timmar. Ungefär 8 timmar efter att du börjat kan ni njuta en cool efterrätt.
Jag garnerade självklart med hela och stötta kryptoniter.
lakritspannacotta enligt alternativ 2

Hemgjord vaniljyoghurt med Limoncellokokta björnbär

vaniljyoghurt med Limoncellokokta björnbärHemgjord vaniljyoghurt med Limoncellokokta björnbär. Det här var ju ett försök till att göra en lite nyttigare efterrätt med endast minimalt med socker. Det gick så där. Innan jag var färdig så hade det gått i både vaniljsocker och en rejäl skvätt Limoncello, en inte direkt osockrad italiensk limelikör. Gott.
Ikväll – påskafton ska det grillas utfläkt lammstek som redan nu ligger och marinerar i kylen. Återkommer till den i ett senare inlägg. Glad påsk på er!

Hemgjord vaniljyoghurt med Limoncellokokta björnbär – Recept 4 personer
5 dl turkisk yoghurt
1 vaniljstång
2,5 msk vaniljsocker alt. stevia
1 pkt (400 gr?) frysta björnbär
0,75 dl Limoncello di Capri (likör)
1 msk strösocker
(smulade digestivkex)

Blanda yoghurten med innanmätet från vaniljstången samt vaniljsockret. Häll upp i dessertglas.
Blanda nästan alla bär med strösockret i en liten kastrull. Spara några bär till att garnera med. Värm upp och rör runt, tillsätt eventuellt en skvätt vatten. Slå över Limoncellon och låt sjuda i några minuter till bären gått sönder. Låt kallna något och slå över vaniljyoghurten. Om man vill kan man toppa yoghurten med smulade digestivkex innan man slår över såsen. Återstoden av björnbären läggs på toppen. Självklart är det inte fel att servera med kaffe och ett litet glas väl kyld Limoncello di Capri.