Etikettarkiv: förrätt

Smörbakad hummer, chili och vitlök – nyårsmat

Det känns lite spännande att få vara tillbaka hemma och blogga om något annat än julskinka. Det har varit roligt men lite hektiskt.
Juldagen – en dag för slappande, inga måsten eller göranden. Det var nästan med besvikelse som jag insåg att det var strålande väder ute när jag vaknade. Det är svårt att motivera varför man ska behöva klä sig i något annat än morgonrock när solen lyser ute. Jag blev otroligt glad när jag senare på dagen insåg att även grannen var helt inne på morgonrocksgrejen. Jag bröt löftet till mig själv och var tvungen att göra några ärenden, men kommer att ångra mig djupt när allt sätter igång igen.
Ikväll blir det hummer. Sonen bjuder. Han vann två humrar på julklappsleken och den tredje, som han hade önskat sig, fick han senare i julklapp av farmor och farfar. Ni förstår min stolthet. Vetskapen om att vi lyckats. Vår son önskar sig hummer i julklapp. Som far blir man alldeles varm.  Hur gamla var ni när ni önskade er hummer första gången i julklapp? Jag är inte sen att se till att den blir tillagad på rätt sätt. Det blir en liten ny variant denna gång, men jag har givit Eyvind en smakgaranti. Blir den inte lika bra eller bättre så lovar jag att laga originalet snart igen.
Kvällens hummer passar bra till nyår eller vilken annan dag som helst, när man vill imponera. Den går att förbereda bra. När vi åt ugnsgratinerade havskräftor för ett tag sedan, tänkte jag att något liknande skulle passa att göra även med hummer och på det spåret är vi. Det är mycket smör, chili och vitlök, utan att för den delen förta smaken av hummer. Först är det ganska milt och någon sekund senare exploderar smakerna. Inte för starkt, bara underbart. För er som inte förstår bättre kan koriandern bytas ut mot persilja. Jag vet, antingen är man för eller emot?  Alla får ha sin egen åsikt. Lite cheddarost på toppen blir helt rätt.
Om någon undrar? Självklart, vi sitter här och bubblar igen. Vad ska man göra när allt är stängt och man inte har något annat hemma? Livet är hårt och fullt av uppoffringar.

Smörbakad hummer, chili och vitlök – recept 6 personer
3 kokta humrar (kluvna på längden)
4-6 schalottenlökar (finhackade)
1 röd chili (finhackad)
4 vitlöksklyftor (finhackade)
1 kruka koriander (finhackad)
75 g smör
1 dl torrt vitt vin
2 msk koncentrerad skaldjursfond
vetemjöl att toppreda med
2 dl riven cheddarost

Finhacka löken, vitlöken och chilin. Hacka koriandern.
Smält hälften av smöret i stekpannan på mellanhög värme. Tillsätt grönsakerna. Låt steka försiktigt tills det börjar dofta.
Tillsätt vinet och låt koka upp, låt hälften av vätskan sjuda bort.
Tanken är att mjuka upp och förlösa de goda smakerna. Inte mer.
Tillsätt den koncentrerade skaldjursfonden och rör om. Ha ned det sista av smöret och sänk värmen lite under medelvärme.
Toppred sedan med siktat vetemjöl, rör om och fortsätta laga på låg värme. Eventuellt kan blandningen skära sig något. Det gör ingenting. I ugnen med cheddarosten kommer den i varje fall att göra det. Ställ röran åt sidan på spisen, bort från värmen.

Klyv humrarna på längden. Lägg ett bestämt snitt tvärs över klorna, precis ovanför leden igenom det översta skalet, precis så att de håller ihop. De ska vara enkla att få isär väl på tallriken.
Gröp ur köttet från hummerkropparna och hacka köttet grovt.
Blanda ned hummerköttet i smörblandningen, värm upp lätt och lägg sedan tillbaka i hummerskalen. Gratinera med cheddar på toppen i knappt 10 minuter i 225 grader varmluft. Håll koll.
Pynta med lite koriander eller persilja på toppen. Servera med champagne eller något annat kallt, torrt och bubbligt.

En bildodyssé i Kalixlöjrom

Den här gången tänkte jag låta bilderna tala.
Kalixlöjrom, bruschetta, crème fraîche, dill, schalottenlök och champagne. Det är så här jag älskar att laga mat. Här finns inga mått att ta hänsyn till, inga recept att följa, inget att moment att misslyckas med. Allt ni behöver finns på bilderna. Med Kalixlöjrom kan det bara bli rätt. Ett ”lycka till” känns överflödigt.

kalixlöjrom
kalixlöjrom
kalixlöjromkalixlöjrom
kalixlöjromkalixlöjromkalixlöjromkalixlöjromkalixlöjrom

Poke och att våga välja livet

I steget ut ur bilen begraver jag foten i den djupa slaskpölen. Kylan och vätan dränker sulan och tränger in genom mina skor. Jag ryser. Reflexmässigt frågar jag min son:
”-Ska vi flytta till Hawaii Eyvind?”
Han trevar och svarar lite undrande: ”-Varför då pappa?”
Jag blir irriterad, men det är inte rätt tillfälle. Jag drar ner min mössa för att dölja min besvikelse. På den frågan borde det vara språkligt förbjudet och grammatiskt omöjligt att svara med något annat än ett rungande ”-Ja!”. Alla argument finns ju redan där.
Vi kommer hem. Det är mörkt och lite ruggigt. Jag tänder alla lampor i det nedsläckta huset och vinkar till mig min son. Det är dags för en far att ha ett allvarligt samtal med sin son.
Jag drar fram en stol och ber honom att sätta sig ner. På några minuter har vi dragit upp riktlinjerna för livet. Jag berättar att han är en fri människa och att hans liv är en tom skål som han kan fylla med vad han behagar. Det är bara han som kan göra sina egna val och det är endast han, ensam, som måste ta ansvar för sina handlingar. Vi pratar vidare om alla människors lika värde, vikten av ärlighet och saker som att respektera äldre människor.
Jag ber min son att titta ut genom fönstret och se sig omkring. Jag förklarar att vätan han känner i skorna inte är turkost havsvatten. Det som knastrar under fötterna är inte vit finkornig ljummen sand. Det är grus. Vasst grus, vars enda uppgift är att hindra honom ifrån att ramla och slå på rumpan. Svart lerigt grus som har och kommer att fortsätta genomborra hans små pojkfötter inne på hallgolvet i ytterligare någon månad. Min son blir tyst och sänker blicken.
”-Pappa, förlåt. Jag ska aldrig mer tveka. Jag ser allt tydligare nu. Jag har förstått.”
Jag stryker min sons hjässa, klappar om honom  och förklarar att alla kan göra fel. Han lovar mig att aldrig upprepa sitt misstag. Nu har även hans mor kommit ut i köket. Familjen är samlad. Vi kramas och är lyckliga igen. Allt är förlåtet. Vi tänder en värmande brasa, borstar upp gruset från hallgolvet och ser till att få ett bra avslut på helgen.
I helgen var vi på fest för att fira av en vän som ska göra det som många bara talar om att göra. Att sälja av rubbet, byta snö och slask mot en solig tillvaro på en varmare plats. Grattis! Vi tycker att du är modig. Väl där nere föreslår jag att du ställer till med fest och lagar lite av den hawaiianska rätten Poke. Poke – en fräsch lättmarinerad  tonfisk i matiga kuber som för tankarna till ceviche. Den passar bra på ställen där solen lyser varm. Ha det bra.
Otroligt bra information om fisk och vilka arter man bör undvika att äta av miljömässiga skäl finner man på sidan svensk fisk.

Poke – recept 4-8 personer
800 gr färsk tonfisk (gulfenad)
1 schalottenlök (finhackade)
5 stjälkar salladslök (skivade)
3 vitlöksklyftor (finhackade)
2 tsk  färsk ingefära (riven)
0,5 dl japansk soya
1 tsk sesamolja
1,5 tsk kinesisk chilisås (Rooster)
1 tsk flingsalt (smaka av först!)
0,5 dl sesamfrön (strös över din Poke precis innan servering)
1 knippe koriander (som garnering)

Förbered alla grönsaker. Skiva hacka och riv. Blanda sedan alla ingredienser och kryddor, inklusive vätskor i en stor skål som rymmer all poke. Torka av och dela tonfisken i 1,5 centimeter stora kuber. Blanda väl ner tonfisken i skålen och låt stå kallt i kylen i minst 30 minuter. Poke gör sig visserligen bra i munnen även direkt, men smakerna hinner sätta sig lite bättre om poken får vila en stund i kylen. Servera i små skålar. Strö lite sesamfrön över den färdigupplagda poken och garnera med en kvist koriander. Servera med en kall Fire Rock Pale Ale.
poke

 

Räkskapelser och Jennybullar – snittar på hög nivå

Till i dag har vi flyttat plockmaten, snittarna och tapasgrejen som vi brukar köra på torsdagar. Nu tar vi allt på en gång, fast lite utspritt över kvällen. Igår blev det något annat. Kommer inte ihåg vad. Vad jag åt igår känns liksom inte lika viktigt. Idag är en ny dag. Det är idag som räknas. Det är nu, idag, som jag har en chans att göra något bättre. Något minnesvärt. Så tänker jag varje dag. Några gånger om året lyckas jag.
Jag kan stolt meddela att jag har bakat. Kavlat åtminstone. Den färdiga smördegen behövde bli tunnare. Är det ens någon som inte köper färdig smördeg idag? Perfekt varje gång. Alla tar genvägar, varför hymla. Det är resultatet som räknas.
Som lagamatmat började vi med enklare tapas. Marinerade vitlöksklyftor, lite ölkorvar, lupinfrön i chilisalsa, manchegobitar, några oliver och annat gott. Huvudrätten hoppar vi över. Tre förrätter räknas som varmrätt. Så är det. Det har Lasse sagt.
Idag fick jag en ny idé. Idag räknar vi räkskapelser. Bakelser kan man inte säga enligt min fru. Bakelser är tydligen kalla och har aldrig sett ugn. Jag håller inte med, men nickar ändå. Tolv räkskapelser blev det. Nu är de slut. Smördeg, räkor i en liten röra med smak av cava eller vitt vin, lite chili, schalottenlök och dill.  Voila! – en räkskapelse.
Straxt före det gick det åt några Jennybullar och rosa bubbel. Helt otroligt hur fräscha och goda de små bakverken är. Smördeg även här, fast med parmesan, oregano och zestat citronskal istället. Fantastiskt enkelt, men så gott. Bästa snittarna just nu. Vi avrundar kvällen med några musslor i skal, gratinerade i smör med vitlök och persilja. Mycket persilja. Tänk Escargot fast med musslor. Det slog mig faktiskt i veckan att även sniglar är ett skaldjur. Lite bortglömt. Någon gång hoppas jag få användning för de där snigelfaten med hål i som jag har tolv stycken av. Hur tänkte jag, här hemma är det bara jag som äter av de små djuren. Trots att avgiften är betald sitter min andra hälft fortfarande och våndas över att få en snigel på ögat. Det kan även ha att göra med att Sofia, när vi träffades, lejde några barn att samla in vinbergssnäckor till sin blivande svärfar. Denne svärfar, min pappa hade som mål att starta en koloni på sitt landställe. Barnen gjorde ett överdådigt arbete och Sofia blev utfattig. Ett femtiotal sniglar åkte med i Sofias kappsäck. Farfar fick sin koloni. Jag behöll Sofia. Win win…
Trevlig helg på er!

Räkskapelser – recept 3-12 personer
12 mörmått (små stålformar med krusig kant i mazarinformat)
1 ark smördeg (250 gr)
150 färdigskalade räkor (färska, som hackas grovt)
1/2 grön chili (finhackad)
1 schalottenlök (finhackad)
1 knippe dill (på stjälk)
1 dl crème fraîche (den fetaste)
1,5 dl cava eller vitt vin
1 dl vatten
1,5 msk koncentrerad skaldjursfond
2 ägg
smör

Ta fram smördegen ur kylen. Stek försiktig på lök och chili i lite smör. Tillsätt sedan vin eller cava. Låt koka upp. Tillsätt sedan fond och vatten. Låt sjuda ner så att vätskan knappt täcker lök och chili. Ta bort från plattan. Tillsätt crème fraîchen och rör runt. Låt svalna så att inte äggen koagulerar. Tillsätt två ägg. Rör runt. Ställ åt sidan.
Rulla ut smördegen, den bör vara ca 2-3 mm tjock. Fördela fint över formarna. Tryck ner smördegen så att de ligger jämnt i formarna. Vänd formen upp och ned så att överflödig smördeg ”klipps” av mot kanten. Ställ åt sidan. Arbeta dig igenom alla tolv formar. Avsluta med att ”lufta” varje form med några stick med en gaffel i botten så att inte luftbubblor uppstår när smördegen jäser i ugnen.
Grovhacka sedan räkorna och strö ut i formarna. Skär dillen grovt och lägg ner ungefär en halv tesked skuren dill i varje form. Fyll på med röran och grädda sedan i ugn i 175 grader i ca 15-20 minuter. Låt svalna. När de är ljumna och fyllningen stelnat – stjälp ur i handduk och servera i korg som en smakbit innan middagen. Toppa gärna med lite dill. Beräknar man tre per person är det för mycket, två uppskattas, men en kommer att reta gallfeber på vilken smaklök som helst.

Jennybullar – recept 2-8 personer
1 ark smördeg (250 gr) tunt utkavlat
1 näve finriven parmesan
1 citron (skalet zestat)
oregano (bladen ifrån ca 5 stjälkar)
flingsalt
2-3 äggulor
Kavla ut smördegen till ca 3mm i tjocklek. Pensla äggula över hela smördegen. Bred ut en blandning av oregano, citron och parmesan över smördegen. Fördela jämnt. Det gottar ihop sig med äggulan. Ta tag i den långa sidan av degrektangeln och rulla försiktigt ihop till en rulle. En degskrapa eller slickepott kan underlätta om man vill få med sig smördegen hel. Alternativt gör man allt på ett bakplåtspapper redan från början. Försök att få ihop skarven på degen med rullen. Dela med en vass kniv i knappt två centimeter höga bitar. Vänd bitarna som kanelbullar upp på ett bakplåtspapper och pensla med mer äggula. Strö över lite flingsalt. Grädda i ugn i ca 200 grader i ca 10-15 minuter. När de är vackra är de färdiga. Det är smördeg, så ta hellre ut bullarna lite för tidigt. De ska nästan vara lite degiga.
Jennybullar

Snabbtapas

En torsdagkväll ser ofta ut som följer. Vi, eller oftast jag, har varit och handlat till den första halvan av helgen. Idéerna om vad som ska lagas till kvällen har förvandlats till fredagens middag och en avsaknad av lust att tillbringa ytterligare någon timme i köket får mig att fuska. Jag köper färdiga småtapas och drygar ut med lite Manchego som jag sedan doppar i resterna av de olika såserna jag fått med hem. Jag köper också gärna lite Felino eller prosciutto att dryga ut med. En cava eller en flaska rött brukar också ingå. Denna gång erbjöd jag min son att faktiskt laga köttbullar med spagetti som ett barnvänligare alternativ. Men icke, småtapasen skulle absolut delas på tre. Denna tapasmiddag ska dock inte förknippas med den som jag ibland tillagar på lördagen, då jag i timtal står i köket, smuttar vin och plöjer runt i köksskåpen efter lämpliga karotter. Men dessa rätterna får ni väl antagligen ta del av här inom kort, då det var ett tag sedan nu. Dessutom blev jag i skrivande stund väldigt sugen…

Polpo alla Emilio

Inte riktigt lika bra som grannen Emilios, men det hindrade oss inte ifrån att sätt i oss allt på bara någon minut. Egentligen ska bläckfisken vara av den lite större varianten, åttaarmad. Jag använde mig istället denna gång av vanliga små ”squids”,  som blivit över sedan någon tidigare pasta. Det hela är enkelt. Gör en enkel vinägrett på bra olivolja, vitvinsvinäger och citron. Hacka ner morot, stjälkselleri, och rödlök. Denna gång hade jag även vitlök i, men jag tror inte att det är originalreceptet troget. Lägg ner den kokta bläckfisken efter att den kokats och låt allting gotta till sig i ett, gärna två dygn. (Jag har aldrig lyckats hålla mig i två dygn). Prego!

Ägg i all ära…

…men Chiligratinerad hummer rockar fett. Denna rätt är en återkommande favorit. Vi lagar den framförallt till midsommar, till nyår, som festmat, som tröstmat, när svärmor beställer, när vi är många, när vi är få och andan faller på eller när som helst. När man får två halvor vardera vet man dock att det är fest. Bra mat. Glöm inte bubblet till!