Etikettarkiv: italiensk mat

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Vilken matresa alltså. Här kommer en kort resumé.
Jag älskar att gå ut och äta när jag är utomlands. Det är därför inte så konstigt att jag oftast väljer att resa till länder eller städer där jag vet att de har koll på mat och dryck.
Innan vi reste till Toscana sa jag att jag ville gå ut och äta i stort sett varje dag. Nu blev det inte så. Efter att ha gått in i matvarubutiken så kunde jag inte. Där fanns ju allt man kan tänka sig. Dunderbilligt dessutom. Vad sägs om åttaarmad bläckfisk för 100 kronor kilot. Hur låter 2,5 kg T-bensstek för dryga 300kr. Helt ok i mina öron. Att man dessutom får tag på ett riktigt bra vin runt hundralappen gör inte saken sämre. Det fanns såklart vin runt tjugolappen också, även om det inte riktigt höll samma kvalité.
Jag kommer sakna Bistecca Fiorentina. Jag kommer i framtida drömmar åter njuta av den bläckfisksallad jag åt dagligen till lunch. Pestosalladen jag serverades sent vid vår ankomst och Chiantin vi drack till var nog en av de godaste middagarna i mitt liv. Visst gjorde miljön sitt, vi var precis framme och hade allt framför oss, men ändå.
Jag vet inte ens om det är möjligt att säga vad som var bäst på resan. Nu är jag i varje fall peppad att laga italienskt ett tag framöver. Av Vittorio, vår värd, försökte jag köpa en välläst gammal italiensk kokbok. Han förklarade dock att den var en gåva från hans fru och att han inte kunde sälja den. Jag bjöd kanske för lågt. Nu hemma igen har jag beställt den via nätet. Det jag inte får på köpet är tumavtrycken och fettfläckarna på de sidor som innehåller de bästa recepten. Det hade varit kul med en kokbok som varit med lite, även om den faktiskt redan börjat ramla isär.
Nu håller jag tummarna att den svenska sommarnatten levererar en bra bit in i augusti. Tror det kan bli en bra mathöst det här, med gårdsmiddagar och fina krogbesök.
Nedan följer ett recept på Insalata di polpo. Jag har redan gjort den en gång tidigare, då under ett litet annorlunda namn för att hylla min italienske granne, Emilio, som lärt mig.
Efter bilderna på bläckfisksalladen, Insalata di polpo, kommer ett axplock av inspirationsbilder från matresan. Jag fick åtminstone vara med i profil på ett kort…
Hemma bra, men borta bäst!

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Antal personer 4-8

Ingredienser

  • ca 1 kg åttaarmad bläckfisk
  • (salt och vatten att koka bläckfisken i)
  • 4 dl olivolja
  • ca 1 dl vitvinsvinäger
  • 0,5 dl vatten
  • 1 citron (saften)
  • salt och peppar
  • 2 morötter (skurna i halvmånar)
  • 4 skaft selleri (skurna 2-3 mm tunna skivor)
  • 1-2 rödlökar (grovt hackade)

Gör så här

  • Koka upp en pastakastrull med vatten. Salta ungefär som om det vore pasta som skulle kokas.
  • Rensa under tiden bläckfisken. Skär bort armarna precis där själva kroppen börjar. Skär sedan upp överkroppen. Ta bort allt som uppenbarligen inte är kött.
  • Skär sedan armarna i centimeterbreda bitar. Ju tunnare armarna blir, desto längre blir bitarna.
  • När vattnet kokat upp har jag ner bläckfisken. Sjud sedan i ca 5-10 minuter. Smaka på köttet. När konsistensen är bra avbryter jag sjudningen och sköljer bläckfisken under kallt vatten i ett durkslag. (Ett tips är att börja smaka av de större bitarna när de börjar bli lite rosalila i kanterna).
  • Gör en vinägrett på olja, vinäger, lite vatten, citron, peppar och salt. Smaka av. Den ska ha syra och sälta, men fortfarande vara behaglig i munnen,
  • Ha i vinägretten ned skivade morötter, selleri och rödlök. Avsluta med bitarna av bläckfisk.
  • Ställ in i kylen. Nu kommer det svåraste av allt med detta recept. Att vänta. I mitt fall hade jag bara tid att vänta i några timmar. Bäst är den dagen efter. Servera som förrätt eller lunch en varm sommardag.
http://karlstein.nu/insalata-di-polpo-blackfisksallad/

insalata di polpo

insalata di polpo

insalata di polpo

Insalata di polpo

Toscana - Vicopisano

Toscana - Vicopisano

Bistecca Fiorentina

Bistecca Fiorentina

polpo

pesto linguine

italiensk lunch

siesta

grillad seabream

seabream toscana

rigatoni

salsicca rigatoni

pasta rigatoni

parmigiano e pecorino

gazebo - vår matsal varje kväll

pasta rigatoni e salsiccia

Thomas Karlstein

scamorza affumicata

Grasecco

Vodkaflamberad lax och haullomi med friterad jordärtskocksrisotto

Hur landar man snabbast inför en ledighet då man stressat runt bland andra storhelgshandlare? Man släpper kassarna, plockar in i kylen och tar sig ett stort glas vin. Helst ett sådant där gigantiskt av blomvasstorlek som man kunde köpas i tvåpack i början av detta millennium. Musiken sätts på och sedan börjar man laga mat. Proceduren är enkel och alltid densamma. Musikvalet ska spegla matens ursprung. Lagar man fransk mat så åker den imaginära Chapeau-Claquen på, medan högtalarna kastar ut toner av Chanson réaliste. Jag bara älskar att skråla på låtsasfranska. Är man ensam hemma har man dessutom råd att ta ut svängarna lite mer. Framförallt finns det då utrymme att gå lite högre i tonerna. Igår föll valet av förklarliga skäl på italiensk musik.
Eftermiddagen förvandlades till en underbar historia. Jag stod själv vid min spis och förberedde risotton som behövde kallna och sätta sig innan jag kunde fortsätta med den sista tvisten. Jag hade gärna sett mig själv i uteköket, men induktionsplattan i uterummet har gett upp, varför jag blev fast inne. Lite synd när solen äntligen och helt osannolikt tittade fram.
Middagen var från början en beställning från min fru. För några år sedan på en semester bjöds Sofia på vodkaflamberad lax med en inhemsk ost. Hur svårt kan det vara att återskapa den rätten tänkte jag? Jag smakade visserligen aldrig på rätten och minns heller inte hur den såg ut. Hur som helst. Genom att baka en lågtempererad lax och samtidigt ha en friterad jordärtskocksrisotto som hemlig gäst var jag aldrig ens orolig att jag inte skulle kunna matcha originalet. Som alternativ till sås lät jag en gräddsjuden bladspenat få pryda botten av tallrikarna. Resten är nu historia.

Vodkaflamberad lax och haullomi med friterad jordärtskocksrisotto – recept 4 personer
800 g färsk lax
0,75 dl vodka
Risotto enligt originalrecept
1,5 dl skalad och riven jordärtskocka
1 dl vetemjöl
2 ägg
3 dl ströbröd
2 L rapsolja till fritering
250 g bladspenat
2 schalottenlökar (hackad)
2 vitlöksklyftor (hackad)
5 dl grädde
3 msk koncentrerad kycklingfond
1,5 dl vatten

Gör risotton enligt originalreceptet på paketet. Recept finns även här. Tillsammans med löken i början av tillagningen tillsätter jag den rivna jordärtskockan. Mot slutet innan parmesanen tillsätter jag även lite bladspenat. Jag tycker det blir trevligt med lite grönt. När risotton är färdig drar jag av den och låter den kallna. Ett tips är egentligen att förbereda risotton redan dagen innan och förvara den i kyl under natten.
Förbered laxen. Jag skär ut de tjockaste delarna av laxfilén. Egentligen blir det att jag får ut fyra bitar av filén efter att jag klyvt den först på längden och sedan en gång på tvären. De tunnare buksidorna som då blir över kan man göra soppa på. Rulla in varje laxbit i gladpack och låt vila på bänken.
Stek den hackade schalottenlöken och vitlöken lätt. Tillsätt den koncentrerade kycklingfonden och en skvätt vatten. Låt nästan allt koka bort. Tillsätt sedan vispgrädden och låt reducera till önskad konsistens. Mot slutet sänker jag värmen och lägger ned bladspenaten. Låt sedan bara stå vid sidan och värm upp lätt innan servering.
Baka laxen i ugn i 80 grader varmluft under ca 20 minuter.
Gör under tiden bollar av den nu lite stela risotton. Denna gång gjorde jag så pass stora bollar att det räckte med en per person. Rulla först i vetemjöl, sedan uppvispat ägg och sist ströbröd. Lägg åt sidan.
Stek halloumin i stora kuber tills ytan är vacker. Ett snyggt knep är att steka osten lite hårdare på två sidor. Jag tycker att det blir både godare och snyggare på det viset.
Ta ut laxen ur plastfolien kasta ner i samma panna som osten. Värm upp, tillsätt vodkan och flambera. Kasta sedan in hela pannan i den fortfarande lätt varma ugnen.
Fritera bollarna med risotto i 180 grader tills ytan fått fin färg.
Dela kloten vid servering.

vodkaflamberad lax

vodkaflamberad lax

vodkaflamberad lax

vodkaflamberad lax

vodkaflamberad lax

Thomas Karlstein

Osso buco med gremolata

I lördags var det dags. Jag kände för en Osso buco och då blev det så. Jag väljer mat med magen, eller rättare sagt magen väljer mat åt mig.
Osso buco är en gryta som inte är så tung som man kan tro, faktum är att jag upplever den som ganska frisk och lätt. Jag vet inte om det är kalvköttet eller smakerna av vitt vin och citron som gör det? Kombinationen med syran, vitlöken och den fräscha gremolatan gör att det inte direkt kommer som en överraskning att receptet är så populärt.
En Osso buco är rolig att laga, det handlar inte om millimeterprecision med råvarorna, har man personliga favoriter som exempelvis palsternacka eller stjälkselleri går de också bra att ha i. Det är kalvläggen, det vita vinet, citronen och vitlöken som ger Osso bucon dess karaktär. Rotfrukterna är bara en bonus som suger åt sig av smakerna från de tre tongivande ingredienserna.
Ta en lördagseftermiddag och starta i god tid, gärna tre timmar innan gästerna kommer. Rensa i köket, bryn knivarna, öppna en flaska vin och sätt på den där favoritmusiken. Det här är glädjefylld matlagning, med näst intill garanterat bra resultat. Glöm bara inte gremolatan, den ser inte ut att kunna tillföra så mycket, men gör likväl underverk med kalvläggen och visar att du ansträngt dig lite extra.

Osso buco med gremolata – recept 6 personer
Osso buco

2,2 kg kalvlägg (sågade i ca 2-3 cm tjocka skivor)
3 dl vetemjöl
50 g smör
3 msk rapsolja
3 msk koncentrerad kalvfond
4 gula lökar
3 morötter
1/4 bit av en hel rotselleri (grovt hackad)
5 kvisttomater
2,5 solovitlökar (alt. 6 klyftor vanlig vitlök)
1 kruka persilja
1 kruka timjan
5 dl torrt vitt vin
5 dl vatten
800 g krossade tomater (Mutti – 2 burkar)
2 citroner (det zestade skalet från båda, saften från en)
peppar och salt

Gremolata
1 kruka persilja
1/2 solovitlök
2 citroner (det zestade skalet)
1 tsk citronsaft
1 msk olivolja

Ta fram en rejäl gryta. Hacka alla rotfrukterna, tomaterna och löken grovt. Vitlöken skär jag i tunna skivor. Av citronerna zestar jag skalet. Ta bara av det översta gula skalet. Citronsaften från en citron åker ned i grytan i samband med den andra vätskan senare. Så dela gärna en citron på mitten så är den förberedd för senare. Persiljan skär jag fint, timjan från hela krukan binder jag ihop hel till en bukett; en bouquet garni, som senare enkelt kan fiskas upp innan servering.
Panera kalvläggen genom att doppa dem i vetemjöl runt om. Se till att all köttyta runtom blir helt täckt. Värm upp en klick smör och lite rapsolja och stek sedan ett kalvlägg i taget. När köttet fått fin färg ta upp och lägg åt sidan. Lägg sedan ner all kalvlägg i grytan igen. Strö någon extra matsked vetemjöl över köttet. Hett nu upp ordentligt och slå sedan vinet över läggen. Låt sjuda upp igen.
Tillsätt samtliga grönsaker, citronzesten, all vätska inklusive citronsaften samt de krossade tomaterna. Rör om så gott det går. Grytan är nog antagligen proppfull och det kan vara svårt att röra om. De viktigaste är att allt är täckt med vätska. Om en stund går det enklare att röra ordentligt. På med lock och låt småputtra på läg värme. Rör om försiktigt med någon kvarts mellanrum.

Gör under tiden gremolatan. Finskär persilja, zesta skal från två citroner och finhacka en halv solovitlök. Blanda sedan allt och rör sist ut med en matsked olivolja, någon tesked citronsaft, lite salt och peppar. Ställ sedan undan kallt i väntan på servering.

Efter ungefär en timme bör man kontrollera köttet. Beroende på  bitarnas tjocklek, hur mört köttet är och hur man vill ha sin Osso buco varierar koktiden. Jag vill såklart ha mitt kött så mört som möjligt, men det är trevligt om köttet fortfarande hänger kvar på benet. Det är en balansgång.  Att smaka och känna sig fram är ett måste. Passa på att samtidigt smaka av med peppar och salt. Räkna med att grytan kanske behöver två timmar på spisen.
När jag tycker att Osson bucon är bra drar jag av den från plattan och tar av locket. Den får gärna stå utan lock i någon kvart, enligt mitt tycke ska den vara varm, men inte vara kokande het vid servering.
Servera er Osso buco med gremolatan på toppen av köttbitarna, lite ris eller potatis och rikligt med den rotfrukts-, citron- och vinstinna italienska grytbasen.

osso buco

Kotlettrad ugnsstekt i mjölk med örter och citron

Jag känner att jag måste köra av den här. Det är tid nu. Det har gått lång tid. Låt mig presentera – kotlettrad ugnsstekt i mjölk med örter och citron.
För några år sedan var vi iväg med jobbet och hälsade på en leverantör. En mellanchef med stort matintresse tipsade mig då om detta recept, hämtat ur en italiensk kokbok vi fått av samma företag något år tidigare. Tyvärr är jag ju överlag skeptisk till fläskkött.  Främst för att det idag är totalt misshandlat. Kvantitet har fått gå före kvalitet och resultatet är en dansk fläskfilé för 49:-/kg, vakuumpackad tillsammans med ständiga misstankar om salmonella och för höga halter av det ena eller andra.
Jag gillar dock receptets ide och nu är det verkligen tid att prova. Receptet är typiskt italienskt med få ingredienser. En bra kotlettrad, några få örter, mjölk, vitlök, citron och lite olivolja. Inte heller är det speciellt noga med mängderna. Det handlar mer om känsla.
För någon dag sedan fick jag frågan om vilket land jag skulle välja om jag bara fick äta mat från samma land för resten av mitt liv. För mig är den frågan lika svår att svara på som hur många stjärnor det finns i rymden. Hur många var fiskarna i havet, kan de simma? I min ivrighet över att vi diskuterade mat, ville jag dock kontra kvickt, säkert och bestämt.
-”Italien, Frankrike och Spanien!”
Jag inser snabbt att jag misslyckats med uppgiften och lutar mig tillbaka med insikten att jag avslöjat mig själv. Nörd.
Ifrån vilket land jag väljer att få inspiration varierar. Jag tycker om smaker och bryr mig inte så mycket om länder. Italienarnas rena enkelhet är underbar, fransosernas tradition och strikthet levererar fantastiska kombinationer och spanjorernas siesta verkar uppenbarligen ge energi nog till att laga några av de bästa rätterna i världen. Vad ska jag säga? Jag älskar mat.
Förresten, den där mellanchefen var nog VD. Vi talade mat och grappa. Limen i den där Hoegaarden gjorde tricket. Jag ångrar bara att krogarna i Helsingborg stänger redan klockan 01:00. Vi var ju utrustade med privatchaufför. När får vi komma igen? Känner att det är läge att äta god mat, smutta grappa och diskutera länkarmar. I en kvart. 
Som vanligt har jag gjort om receptet något, men jag har gjort som alltid. Jag tar något bra, lägger till och drar ifrån. Mitt recept. Min melodi. Veni vidi vici.
Dagen till ära fick jag tag på den perfekta kotlettraden. Fri från ryggrad, med svålen kvar och revben som putsats med kärlek och erfarenhet. Tyvärr lös salvian och rosmarinen, de enda örterna som ingick i originalreceptet, med sin frånvaro. Trist, men man kan inte ha tur varje gång. Färsk oregano som uthärdat svåra slag från baksidan av en kniv, klorofyll i bladen från basilika och spröda kvistar av timjan fick istället förgylla min anrättning. De axlade rollen väl och hoppas att få chansen igen.
Italiensk ren enkelhet, som även återfinns i en Ruffino.

Kotlettrad ugnsstekt i mjölk med örter och citron – Recept 4 personer
1,5 kg kotlettrad från gris, fri från ryggrad
1/2 dl olivolja
6 vitlöksklyftor, tilltryckta med ett lätt tryck med sidan av en kniv
1 kruka färsk oregano
1/2 kruka basilika (bladen)
1/2 kruka timjan (med stjälk)
1 citron (det gula skalet och saften)
knappt 1 L mjölk

Låt köttet vila i rumstemperatur i ungefär en timme. Snitta genom svålsidan i ett rutmönster. Stek sedan kotlettraden i olivolja runt om i en panna. Så gott det går. Låt svalna av och gnid sedan in med salt och peppar. Lägg åt sidan. Förberedd en ugnsform med lite olivolja i botten och gör en bädd av örterna och vitlöken. Zesta citronen och pressa ur saften. Lägg kotlettraden ovanpå örterna. Tillsätt sist mjölken och låt gå ganska högt upp i ugn i 200 grader i en halvtimme. Sänk värmen till 150 grader, kasta ner formen något steg. Vädra ugnen hastigt genom att vifta med ugnsluckan och kör färdigt tills innertemperaturen uppnått åtminstone 68 grader. Det tar drygt en timme. Låt sedan köttet vila i ca 10 minuter innan det delas mellan revbenen och serveras på tallrikarna. När köttet stannar, ta reda på mjölkskyn. Den har antagligen skurit sig. Sila den om det känns bättre. Jag serverar den på tallrik uppskurna kotletten med olika slags ångade och saltade bönor. Den läckra mjölskyn serverar jag varm ur en äldre  mjölkkanna vid bordet. Ni förstår tanken.
kotlettrad (ostekt)