Etikettarkiv: kantareller

Älgryggbiff med kantarellsås och äpplechutney

Äppletemat går vidare. Min matlagningsfredag som inleddes med  älgcarpaccion fortsatte med en älgryggbiff serverad med kantarellsås, äpplechutney och rotfruktsgratäng. De rårörda lingonen som jag från början tänkt att bara ställa fram vid sidan, fick vara med i upplägget. Den röda färgen blev helt enkelt för vacker. I tanken förlorar lingonen kanske sin roll bredvid en äpplechutney, men i verkligheten har de där att göra.
Från början skulle äpplena med i en sås. Sedan insåg jag att jag skrivit om den gamla såsfavoriten tidigare. Jag fick tänka om och äpplena fann till slut sin plats i en kryddig chutney tillsammans med ingefära, kanel, curry och chili.
Älg är det viltkött jag gillar mest. Det handlar förstås om smak, men också om den kompakta och möra strukturen i köttet. Viktigt när man tillagar älg är att man inte kör den för länge, då förvandlas köttet till något torrt och oätligt. Till er som ännu inte har upptäckt sous videns fördelar vill jag säga att det nu är dags. En sous vide är enkel att använda och ger ett perfekt resultat varje gång. Jag skulle vilja påstå att det närmast är omöjligt att misslyckas om man bara har koll på tid och temperatur innan. Sedan behöver man inte ha lika bra koll på tiden. Fönstret då köttet är perfekt är förhållandevis stort. Sous vide är också bra då man behöver servera många. Vattenbadet sköter sig själv och skapar tid till annat. Idag kan man köpa en sous vide till ett pris av en bättre stekpanna. Unna er en. Det är ni värda.
När man lagar älg med tillbehör som äpple, rotfrukter, kantareller och lingon skapas ett mervärde. Där finns en helhetstanke. Jag gillar höstmat. Allt är ”skördat” ungefär samtidigt och kommer från samma skog och natur. På en sådan tallrik finns mer än bara en kombination av smaker. Det tilltalar mig.
Till älgen vill jag tipsa om ett nytt favoritvin – en Château Bouscassé. Det är en prisvärd och oblyg flaska rött som passar bra till smakrika rätter av viltkött. Och framför brasor.

Älgryggbiff

Älgryggbiff med kantarellsås och äpplechutney

Älgryggbiff med kantarellsås och äpplechutney

Ingredienser

    Älgryggbiff
  • 600-800 g älgryggbiff
  • 100 g smör
  • 0,5 dl rapsolja
  • 2 msk enbär
  • 1/3 kruka timjan
  • svartpeppar och salt
  • Kantarellsås
  • 50 g smör
  • 200+25 g kantareller
  • 3 schalottenlökar (grovt hackade)
  • några timjanskvistar
  • (1 msk färska lingon - valfritt)
  • 1/2 morot (grovt hackade)
  • 3-4 dl torrt vitt vin med bra syra
  • 0,5 dl koncentrerad kantarellfond
  • 2,5 dl vatten
  • 4-5 dl vispgrädde
  • salt och peppar
  • Äpplechutney
  • 6-8 mindre och sötare äpplen av Katjatyp
  • 3 schalottenlökar
  • 1/2 msk chiliflarn
  • 1 krm kanel
  • 1 msk curry
  • 3 cm tummtjock färsk ingefära i tunna skivor
  • 1 dl ättika
  • 2 dl strösocker
  • 1 näve russin
  • 3 msk rapsolja (att steka i)
  • Rårörda lingon
  • 2 del lingon
  • 1 del strösocker
  • Rotfruktsgratäng
  • 8 st. potatisar
  • 4-6 jordärtskockor
  • smör
  • 3 dl vispgrädde
  • 3-4 dl riven ost.
  • salt och peppar

Gör så här

    Älgryggbiff
  • Sätt sous videbadet på 57 grader.
  • Stek på ryggbiffen i olja runt om i en het panna. Köttet ska bara få en fin stekyta. Inte mer.
  • Vakuumförpacka i en påse med smöret, en skvätt rapsolja, kryddor och örter.
  • Lägg sedan ned i sous videbadet. Ställ tiden på 2 timmar.
  • Kantarellsås
  • I denna sås tänker jag servera kantarellerna till största delen ovanpå såsen.
  • Stek den större delen av kantarellerna (200g) i smör tills dess att de fått fin färg och smakar underbart. Salta, peppra och ställ åt sidan.
  • Stek lök och morötter och några kantareller mjuka i smör i en kastrull utan att det tar färg.
  • Tillsätt timjanskvistarna, vinet och den mindre delen av (de fortfarande ostekta) kantarellerna. (Någon matsked färska lingon i såsen ger en extra god syra. De är inte nödvändiga, men jag gillar ändå att ha dem i. Det livar bra med den helhetstanke jag talade om tidigare).
  • Låt koka upp. Sjud sedan tills ca 1/3 av vätskan återstår.
  • Ha i fonden och vattnet. Låt även det sjuda bort tills ungefär hälften av vätskan återstår.
  • Dra av från värmen en stund. Tillsätt grädden, vispa under tiden och låt sedan sjuda upp.
  • Sjud långsamt på låg värme tills dess att såsen tjocknat till önskvärd konsistens. Låt det få ta sin tid. (Mina såser kan ofta få småsjuda i någon timme. Jag anpassar bara temperaturen efter hur man ligger till med övriga tillbehör. Det viktiga är att man aldrig pausar såsen. Har såsen en gång kallnat riskerar den att skära sig vid uppvärmning).
  • Smaka eventuellt av med lite mer koncentrerad kantarellfond samt salt och peppar efter smak. Håll såsen varm.
  • Precis innan servering silar jag av såsen.
  • Vid servering värmer jag hastigt upp kantarellerna som jag stekte tidigare och toppar såsen med dessa).
  • Äpplechutney
  • Tvätta äpplena. Jag behåller skalet på men tar bort kärnhusen. Skär i knappt centimeterstora kuber. Finhacka löken.
  • Fräs sedan upp chiliflarnen och kryddorna i en kastrull med olja. Tillsätt lök och ingefära. Stek tills det mjuknat och fått lite färg. Inte för mycket.
  • Tillsätt äpplena, socker och ättika. Låt sedan sjuda ned på låg värme i 20-30 minuter. Rör om under tiden. När cirka 5 minuter återstår tillsätter jag russinen. Fortsätt röra om.
  • Låt svalna. Tänk på att chutney får en fastare form när den svalnat.
  • Servera kall till älgen.
  • Rårörda lingon
  • Jag använder oftast frysta lingon. Rör ihop med sockret med lingonen. Låt sedan stå på bänken. Rör om igen efter en stund och fortsätt sedan processen till sockret helt har lösts upp. Tillsätt mer socker om så önskas. Bäst är om de rårörda lingonen får stå (kallt) i något dygn innan servering.
  • Rotfruktsgratäng
  • Skär valfria rotfrukter i tunna skivor. Jag föredrar en gratäng med potatis och jordärtskocka, men ibland skär jag ner det som butiken har att erbjuda. Palsternacka är en annan favorit.
  • Dra ut smör i botten av 4 st.ugnssäkra portionsformar. (Alternativt gör en hel gratäng i en större form).
  • Varva sedan potatis och jordärtskocka samt lite ost. (Salta) och peppra mellan varje lager.
  • Toppa slutligen med mer ost och häll över en skvätt grädde.
  • Grädda sedan i ugn i 175 grader i ungefär en 1,5 timme. Då gratängen fått fin färg täcker jag formarna med grillfolie. Kontrollera så att rotsakerna är färdiga med en potatissticka. Låt svalna/stanna något innan servering. Servera bredvid tallriken så att gästerna själva får lägga upp.
http://karlstein.nu/algryggbiff-kantarellsas-applechutney/

Sotad älgcarpaccio med färgpalett

Äppletemat fortsätter. Jag har precis, till sen lunch, mumsat upp ett helt fat med sotad älgcarpaccio. De färgglada tillbehören bestod av picklade kantareller, sötad schalottenlök, äppelkaviar, krasse, en underbar parmesancrème, havtorn och lingon. Riktigt höstigt, precis som utlovat. Det är roligt det där hur man kan äta med ögonen. Lingonen på denna tallrik är bara där för syns skull, egentligen är de ganska bittra, man kan tycka att det räcker med havtornen, men ändå så blir de förlåtna just för att de fyller en funktion med sin färg. Att göra vacker mat är nästan lika kul som att göra god mat. Bäst är en kombination.
Fredagsdrinken har ju varit klar sedan länge, så idag var det bara att skaka och slå upp när Sofia kom hem. Eyvind bjöd jag samtidigt på en tjuvsmakning av världens godaste äppelkaka med hemgjord vaniljsås. Då någon tidigare i veckan kallade just sin äppelkaka ”världens godaste”, är ju jag tvungen att kalla min detsamma. Visste ni förresten att vaniljsås på köksfranska heter crème anglaise? Nu vet ni. Mer om världens godaste äppelkaka kommer i ett senare inlägg.
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om den sotade älgcarpaccion. Har man bara förberett alla delar i förväg så går tallrikarna ganska fort att sätta ihop. Bäst blir tillbehören om de får ligga i sin lag i några dygn. Har man tillgång till en kammarvakuummaskin så kan samma resultat uppnås på bara några minuter. Nu känner jag mig själv lätt picklad, ska snart sätta mig ner och bara njuta av dagsverket. Just det, varmrätten är bara startpreppad. Snart upp på tå igen.

älgcarpaccio

älgcarpaccio

Sotad älgcarpaccio med färgpalett

Antal personer 4-6

Ingredienser

    Sotad älgcarpaccio
  • 200 g ryggbiff av älg
  • svartpeppar
  • salt
  • Parmesancrème
  • 150g parmesanost (finriven)
  • 3 dl crème fraïche
  • 1 dl vispgrädde
  • 2 msk limejuice
  • svartpeppar
  • salt
  • Äpplekaviar
  • 2 dl rapsolja
  • 1,5 g Agar Agar
  • 100 ml äppeljuice
  • Picklingslag 1-2-3
  • 1 del ättika
  • 2 delar socker
  • 3 delar vatten
  • Rårörda havtorn
  • 1 del socker
  • 2 delar havtorn
  • Övriga tillbehör
  • några färska lingon (för färgens skull)
  • krasse

Gör så här

    Sotad älgcarpaccio
  • Parera ryggbiffen så att den blir helt slät.
  • Gnid in den med lite salt och nymalen svartpeppar.
  • Värm upp en grillpanna med lite rapsolja till den är riktigt het. Lägg ner ryggbiffen och stek tills dess att den fått fina linjer. Vänd och upprepa. Lägg åt sidan.
  • (Vill man få mer färg kan man gå på biffen på ena sidan med en brännare. Överkurs, men det är kul att elda och ger en mer "sotig" smak).
  • När ryggbiffen kallnat ställer jag in den i frysen i ungefär 40 minuter.
  • Tranchera sedan i lövtunna skivor. Nu är biffen färdig att lägga upp.
  • Parmesancrème
  • Blanda samtliga ingredienser i en kastrull. Sjud upp och låt sjuda tills crèmen känns helt slät i munnen. Smaka av med lime, peppar och salt.
  • Rör om några gånger under tiden parmesancrèmen svalnar.
  • Servera rumstempererad.
  • Äpplekaviar
  • Fyll upp ett högre glas med raspolja. Ställ in i frysen tills det är riktigt kallt. Minst en halvtimme.
  • Blanda ihop agar agar med äppeljuicen. Låt stå en stund och blanda sedan igen till allt är upplöst.
  • Koka upp. Dra upp vätskan med en grov spruta.
  • Droppa sedan omedelbart ned i den kalla rapsoljan. Agar agar gör att äpplejuicen stelnar omedelbart då temperaturen kommer ned i 40-32 grader. Den smälter vid 85 grader. Om allt skulle stelna går det bra att bara värma upp igen.
  • Skölj sedan kulorna som hamnat längst ned i glaset med kallt vatten genom en sil. Klart.
  • Picklade kantareller
  • Koka upp ättika, socker och vatten. Kasta ned de rensade och delade kantarellerna i den varma lagen. Riv ned någon centimeter pepparrot i lagen. Blanda om och låt svalna.
  • Jag kör kantarellerna med lag i en vakuummaskin för att skynda på picklingen. Har man ingen sådan är kantarellerna bäst först efter några dagar. I kylskåp med tätslutande lock håller kantarellerna i minst ett halvår så länge de hela tiden är täckta av lagen.
  • Sötad (picklad) schalottenlök
  • Koka upp ättika, socker och vatten.
  • Skär precis av kanterna på lökarna och ta bort det yttersta skiktet skal. Sjud sedan i 5-10 minuter till lökarna är mjuka men spänstiga.
  • Slå sedan över lagen och låt kallna. Samma princip gäller för löken som för kantarellerna, de blir bäst först efter några dagar.
  • Rårörda havtorn
  • Rör försiktigt ihop de frysta bären med sockret. Låt stå, rör igen. Upprepa detta moment tills sockerkristallerna är upplösta. Låt gärna stå på bänken. Rör om när ni går förbi.
  • Innan servering låter jag havtornen rinna av i en sil. (Även detta tillbehör är mycket för ögonen).
http://karlstein.nu/sotad-algcarpaccio-med-fargpalett/

Pasta mums – med oxfile, tryffel och kantarell

Pasta mumsJag avskyr namnet, men älskar rätten. Vissa envisas till och med att lägga dit ett extra mums – Pasta mums mums! Nä, gubevars. Det går verkligen inte för sig.
Oxfilé, grädde, pappardelle, tryffelolja, persilja, parmesan och några nävar kantareller. Det är i stort sett allt.
I helgen var det flytt för hela slanten. Mina föräldrar har köpt nytt hus. Egentligen flyttade vi just bara på fredagen. Lördagen var mest logistik, barnkalas, lite gräsklippning, mycket bubbeldrickande och matlagning. Jag tror att alla behövde lite andrum ifrån kånkandet, att bara i lugn och ro få njuta av det nya fina huset. De har kommit lite närmare Tyresö nu – ”sista utposten innan Tyresö” –  som Sofia uttryckte det. Försök beställa taxi till den adressen!
Nu har jag alltså fått inviga deras kök. I ärlighetens namn så tror jag faktiskt att jag var först med att laga mat på den nya adressen. Vilken tur att en sådan mästerkock fick ”köra in” köket. Vilken ära. För dem alltså.
Pasta mums är en bekväm rätt, med känsla av lyx. Helst ska den lagas med svart tryffel, men riktigt så lyxigt hade vi det inte denna gång. Mörk tryffelolja fungerar bra som alternativ, men se gärna till att den är just mörk, då jag finner denna lite mer bastant och ”tryffligare” än den ljusa. Se där, ett helt inlägg nästan utan vare sig pikar, sarkasmer eller självupphöjande utlägg. Lite tråkigt Svensson nästan.
Pasta mums – Buon appetito!

Pasta mums – recept 6-8 personer
1kg oxfilé (strimlad)
1L gula färska kantareller
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
2 msk koncentrerad grönsaksfond
2 dl vatten
7 dl vispgrädde
700 gr torr pappardelle (den bredare bandpastan med ägg)
2-4 msk svart tryffelolja (smaka av vartefter, det är lätt att överdosera).
2 krukor persilja
svartpeppar och salt
100-150 gr riven parmesanost

Skär oxfilén i strimlor och stek på dessa i smör. Oxfilén ska fortfarande vara rosa, men få färg på ytan. Krydda med peppar och salt. Ställ åt sidan. Stek kantarellerna tillsammans med den finhackade vitlöken, lite svartpeppar och salt. Lägg undan i en lite större kastrull med oxfilén.
Stek schalottenlöken glansig, tillsätt fonden och vattnet. Låt reducera tills ca en halvdeciliter kvarstår av buljongen. Tillsätt 2 matskedar av tryffeloljan och rör runt, tillsätt sedan vispgrädden under omrörning. Låt grädden sjuda i några minuter. Slå grädden över oxfilén och svampen. Smaka av med mer tryffelolja, kanske är det redan tillräckligt. Låt stå på underhållsvärme.
Koka pastan al dente. Det är viktigt att inte låta den koka den för länge. (Den varma grädden ska sedan slås över den färdiga pastan). Slå bort vattnet och slå tillbaka pastan i kastrullen. Slå den nu inte kokande, men fortfarande varma gräddblandningen över pastan. Tillsätt drygt hälften av den rivna parmesanosten och en kruka hackad persilja. Blanda väl och toppa med ytterligare persilja, lite riven parmesan och några droppar tryffelolja. Servera med resten av parmesanosten. Till denna ganska kraftiga rätt är det absolut tillåtet att servera en Amarone Classico.
Buon appetito!

Bland kantareller och gillamarkeringar

Det är så roligt att varje år i tid och otid, höra hur alla talar om sina svampställen. -”Vi har plockat hela helgen. Jo, i år är ett riktigt bra kantarellår!” Eller ”-Jag vet ett ställe där man kan sitta ner och plocka, marken är helt gul!” De yngre loggar koordinater, trots att de egentligen redan känner till skogen och har varit en återkommande besökare i flera år. De äldre stoppar cornflakes i stövlarna och tar på sig sydvästen. Här ska plockas svamp! Väl hemkommen med den i sinnet förstorade korgen, ska det sedan rensas och förvällas. Det fotas, dokumenteras, delas bilder, skickas kommentarer och knappas gillamarkeringar åt höger och vänster. Det är nämligen fint att plocka svamp. Man är duktig då. Så är det.
Själv älskar jag svamp och varje år återvänder jag till ett ställe som aldrig sviker mig. Svampår eller inte, tillgången verkar på denna plats närmast oändlig. I år blev det redan i första försöket att stilla mitt begär än mer än vanligt. Det är ju ett ”bra svampår.” Vi hade räknat med runt fem kilo men kom hem med drygt nio. Vi rensade och förvällde…
Mitt svampställe är beläget väldigt nära där mina föräldrar bor. Deras granne har nämligen en otrolig förmåga att varje år sälja mig eller nästan skänka bort kantareller i överflöd. Med ett kilopris runt femtio svenska riksdaler kan jag bada i höstens gullegris nummer ett. Jag kan ta foton, blogga, uppdatera facebook, få gilla-markeringar och blogga lite till. Jag kan t.o.m. sätta mig på golvet, strö ut svampen i en ring, för att sedan, placerad på en kudde i mitten, i sällskap av ett glas vin, i lugn och ro plocka upp den igen. -”Kolla det är helt gult. Överallt. Helt otroligt!” Och allt detta, utan att ens bli blöt om fötterna. Så ska svamp njutas i min bok. Till alla er som nu tänker att svamp är mycket godare om man har plockat den själv, vill jag bara säga: -”Det är den ju inte!”