Etikettarkiv: lchf

Rättikagratäng med oxfilé och grönpepparsås

Det har blivit tid att skära ned på kolhydraterna igen. Jag vet egentligen inte varför jag plågar mig själv. Eller jo, det gör jag. När jag går förbi den där ”glasväggen” i hallen blir det särskilt tydligt. Ändå är det lika trist varje gång. Jag gillar inte ”dieter”. Nu har jag i varje fall funnit ett bra alternativ till potatisgratäng. Alternativet är så bra att självplågeriet förvandlats till ren njutning. Det existerar ett ord för det där och om man är nyfiken kan man googla. Det finns gott om andra sidor på nätet som säkerligen beskriver fenomenet på ett alldeles utmärkt sätt. Där finns både text och bilder.
Det jag vill prata om idag är rättikagratäng. Rättikan är lite bortglömd, den har alltid funnits där i periferin, men på senare tid har den kommit mer och mer. Vi såg rättikan nyligen här på bloggen när jag serverade den isad till en asiatisk variant av halstrad carpaccio på tonfisk.
Rättikagratängen påminner väldigt mycket om en vanlig potatisgratäng, men med den skillnaden att den har ett trevligt inslag av rädisa. Eftersom rättikan är ytterst kolhydratsfattig innehåller den ingen stärkelse som ”reder” gratängen. Avsaknaden av stärkelse kompenserar jag med lite extra ost. Det är en ”win win situation”. Jag gillar sådana. Egentligen borde jag inte vara så förvånad över gratängens förträfflighet. Säg det som inte blir gott efter att först ha kokats i grädde och sedan gratinerats i ost. Tack Alexander för idé och inspiration. Nästa gång kan du väl svara på min fråga innan jag lagar det jag frågar om? Det blir så mycket enklare så.
Trevlig Valborg på er!

Rättikagratäng – recept 4-6 personer
ca 800 g rättika i skivor
4 msk smör
4 vitlöksklyftor
ca 5 dl vispgrädde
200-300 g riven ost
salt och peppar

1-1,5 kg oxfilé

40 g grönpeppar i lag
3 msk smör
5 schalottenlökar
2 cm rättika grovt hackad
0,75 dl cognac
2-3 msk kalvfond (koncentrerad)
2 dl vatten
5 dl vispgrädde

Skiva rättikan och koka den sedan i kastrull med grädde. Grädden får gärna täcka rättikan. Koka upp och sjud sedan lugnt i ca 40 minuter.
Smöra under tiden en gratängform av lämplig storlek. Fördela den pressade vitlöken jämnt i botten av formen.
Stjälp sedan över rättikan och grädden i formen. Varva med lite riven ost, salt och peppar. Avsluta med ett topplager av ost. Eventuellt tillsätter jag lite mer grädde.
Grädda i ugn i 175 grader. Om färgen på osten blir perfekt innan gratängen är färdig så täcker jag formen med folie och låter gratängen gå färdigt. Smaka gärna av så att rättikan är helt färdig innan servering. Tiden i ugn är lite beroende av rättikans personlighet.
(Om man vill kan man likt en vanlig gratäng göra rättikagratängen direkt i formen utan förkokning. Det gjorde jag innan jag visste bättre och det tar  väldigt mycket längre tid. Rättikan är segkokt och kräver då drygt två timmar i ugn).

Oxfilén putsar jag först. I filén jobbar jag in salt och peppar. Sedan grillar jag den på hög värme så att den få fin färg runt om. Oxfilén får sedan gå färdigt i ugn i 150 grader. Jag kör min oxfilé tills den har en innertemperatur på 55 grader. Låt vila innan tranchering.

Sist till såsen.
Hacka schalottenlöken fint. Krossa ungefär hälften av grönpepparn. Stek sedan löken lätt genomskinlig i smör tillsammans med rättikan och den mortlade grönpepparn i en kastrull.

Tillsätt cognac och rör om. Låt värmen komma tillbaka och flambera sedan en bit från fläkten. Låt brinna ut.
Ha i fonden, vattnet, och drygt hälften av lagen från grönpepparn. Låt sedan hälften av vätskan koka bort. Det tar några minuter.
Tillsätt grädden. Låt sedan såsen sjuda ner tills önskad konsistens.
Sila av såsen och smaka  av med mer av grönpepparlagen, ytterligare grönpeppar, salt och vanlig mald svartpeppar. Vid servering släpper jag alltid ner några hela korn av grönpepparn direkt på varje tallrik.

rättika

rättikagratäng

oxfilé

flambering av grönpepparsås

rättikagratäng

flambering

 

Pannbiff med lök, pressgurka och dijonsås

Vardagen kom över en igen och med det vardagsmaten. Jag är dock inte speciellt nedstämd. Det har varit kortvecka. En vecka helt i min smak så varför deppa? På lördag är det klackarna i taket och champagne igen. Bara två dagar kvar.
I väntan på veckoslutet gör jag en saftig pannbiff med lök. Den här rätten gör jag inte för biffarna. Den handlar egentligen helt om löken. Den smörstekta, underbara, goda och lite lätt söta löken. Idag ståtligt placerad på toppen av den saltare pannbiffen. Till pannbiffarna och medan pressgurkan ligger till sig, rör jag ihop en snabb dijonsås på crème fraîche och lite honung.
Jag ska inte bli långdragen utan tänkte hålla inlägget lika kort och enkelt som maten. Klassisk svensk pannbiff med lök och pressgurka. Hade man haft en kall öl till också, så hade livet varit ännu godare att leva. En annan gång.

Pannbiff med lök, pressgurka och dijonsås – recept 4-6 personer
1 färsk gurka (skalad och hyvlad)
3 nypor salt

1 dl vatten
2,5 msk ättika (12%)
1,5 msk socker
malen
vitpeppar
1 kruka persilja (fint skuren)
1/2 kruka dill (fint skuren)

600-800 g nötfärs
1 liten gul lök (riven)
1,5 dl grädde
2 msk koncentrerad kalvfond
2 msk soja (kinesisk)
salt och svartpeppar
smör till stekning

2 dl crème fraîche
1-2 msk dijonsenap
1-2 tsk honung
salt och svartpeppar

4 gula lökar
1 msk flytande honung
4 msk soja
1 dl rött vin
0,5 dl dl vatten
1 msk koncentrerad kalvfond
salt och svartpeppar
25 g smör
smör till stekning

Börja med pressgurkan. Blanda den skalade och hyvlade gurkan med salt på ett fat. Placera ytterligare ett fat med en tyngd på på toppen. Låt stå i någon halvtimme.
Gör under tiden lagen på övriga ingredienser. Rör ned persilja och dill i lagen.
Häll av vätskan som pressats ur gurkan. Blanda sedan gurkan med lagen och låt stå i minst en timme. Rör om några gånger under tiden.
Gör sedan pannbiffarna. Rör ut den rivna löken i grädden med soja och kalvfond. Salta och peppra något. Blanda sedan med nötfärsen och gör biffarna. Jag tänker mig cirka 6-8 biffar. Låt sedan vila på köksbänken.
Förbered dijonsåsen. Blanda dijonsenapen med crème fraîchen. Smaka av med honung, lite salt och peppar. Såsen gör jag efter principen att tillsätta mer av det ena eller andra tills jag är nöjd. Som med all mat handlar det inte om mått utan om personlig smak. Ställ åt sidan.
Stek nu biffarna i smör och lite rapsolja. Det brukar ta knappt 5 minuter på varje sida. Vänd inte för tidigt, de ska få en lite knaprig yta. Ställ åt sidan så att de får vila med en tallrik över.
Nu är det dags för den stekta löken. Skala och skiva de fyra lökarna tunt. Stek sedan gyllenbruna i smör. Tillsätt honungen. Låt kandera lätt i ytterligare någon minut. Tillsätt fonden, vinet och vattnet, rör runt och och låt löken reda ihop så att endast några matskedar vätska finns kvar i pannan. Smaka av med lite svartpeppar. Sältan kan man justera med mer soja, framförallt om man vill ha en lite mörkare sås. Annars använder jag salt. Montera sist löken med en rejäl klick smör. Det gör sådan skillnad.
Lägg upp pannbiffarna med den stekta löken på toppen och pressgurkan och dijonsåsen vid sidan. Servera med valfri potatis.
(Förresten. Gör inte som på bilden nedan och glöm den goda dijonsåsen i kylen. Den gör sig mycket bättre på tallriken och ihop med maten).

pannbiff med lök

Grillad lammbog med chèvrekräm, citron och rosmarin

Kolgrill och lamm. Ler och långhalm. Olivolja och ljust levainbröd. Karlstein och mat. Mycket mat.
Japp, nu ska det grillas igen. Jag älskar lamm och vill alltid ha mer. Lammfilé är fantastiskt, men jag har ju en förkärlek för kött med ben. Det smakar mer och är saftigare. Jag kan gnaga, skita ner mig och bli grisig. Inga problem. Ska jag köpa lammkotletter så att jag själv blir nöjd försvinner en Linné. Ibland kan man ju komma undan genom att presentera en modern minimalistiskt fintallrik med två små tipiuppställda kotlettben, men det är ju inte riktigt jag. Så gör jag bara när jag vill imponera på Sofias tjejkompisar. Nä, jag köper hellre två kilo lammbog. Då kan jag äta i ro tills dess att Sofia måste köra in mig med pirra från uterummet. Så fungerar jag. Dessutom. Med en spann chorizo, två biffrader av varje oxe och entrecôte för en mindre Bindefeldsskiva, visade min granne häromsistones var skåpet ska stå.  Vem är jag att vara sämre? Vi var då ungefär tio personer och då har jag bara överdrivit maten. Ett snäpp. Strunt samma. Nu kör vi asadogrejen mest jämt när vi grillar. Som jag alltid har sagt – more is more. Grilla på nu!

Grillad lammbog med chèvrekräm, citron och rosmarin – recept 4 personer
1,5 kg lammbog (skivad med ben)

Rosmarin- och citronmarinad
1 citron (saften)
4 kvistar rosmarin (grovt hackad)
1,5 dl olivolja
flingsalt och peppar

Chèvrekräm
300 g Chevre Chacroux (bredbar chèvre i liten pyramidbox)
2 msk olivolja
1 näve finhackad timjan (eller rosmarin)
1 tsk citronsaft

Tillbehör
En god sallad med solvarma tomater
grillad Halloumi

Hacka rosmarin till marinaden. Blanda i en stor skål med olja, citronsaft, salt och peppar. Lägg ner lammbogen, rör runt och var lite elak mot köttet. Smakerna ska gå in. Låt stå på bänken tills grillen är färdig. Ungefär en timme.
Blanda alla ingredienser till chèvrekrämen. Det tar ungefär trettio sekunder. Färdigt. Kyl, eller låt stå framme beroende på när du gör den.
Grilla sedan bitarna med lammbog tills dess att köttet är saftigt rosa. Offra gärna en bit för att kontrollera hur det står till. När lammbogen känns till belåtenhet, ta av och låt vila under folie i några minuter innan servering. Servera med chèvrekrämen och en god sallad. För de, som liksom jag älskar Pinot Noir, vill jag passa på att tipsa om en otroligt billig, men god Domaine Boyar – Pinot Noir.

lammbog

Chokladmousse – ett mjölkfritt gästspel

Jag tänkte avrunda den här senaste efterättssejouren med ett gästspel. För några veckor sedan ställdes jag inför en inte helt enkel uppgift. Vi skulle ha en mjölkproteinsallergiker över på middag. Ingen grädde, inget smör. Varför inte bara sluta att äta. Rakt av. Lämnad åt mitt öde kände jag mig blottad, naken och inslängd i en kall cell. -”Dö kockj-vel. Dö!” Likgiltig och tom kände jag att fasaden jag byggt upp under så lång tid skulle rämna. Varmrätten var inga problem. Jag bjöd på klassisk spaghetti bolognese. Efterrätten kändes som en större utmaning och jag fick ta in hjälp i köket. Jag vet inte hur det kom sig, men fru Karlstein antog sig villigt utmaningen. Efterrätten var inte längre mitt ansvar.
Med en förkärlek till choklad lyckades Sofia förverkliga en riktigt bra chokladmousse. Ja, jag vet. Jag är förvånad själv. Det inhandlades ersättningsvaror jag aldrig hört talas om och det fanns inte en innehållsdeklaration på köksbänken som det inte stod ”fritt från…” på. Med inställningen att ”more is more” var detta en uppgift jag aldrig hade rott iland. Bra jobbat!

Mjölk- och sockerfri chokladmousse – Recept 6 portioner
3 dl havregrädde (vispbar)
150 g  mörk choklad 70% (mjölkfri)
1/3 mjuklagt gelatinblad
3 tsk espresso
1-2 msk cognac
frysta hallon
citronmeliss

Vispa den kylskåpskalla havregrädden med elvisp. Havregrädden kräver lite mer kärlek än vanlig grädde för att tjocka på sig. Ge inte upp.
Smält chokladen i vattenbad. Lägg ner gelatinbladet och lös upp. Slå  över chokladen i skålen med grädden. Rör runt. Blanda cognac med espresso och tillsätt till chokladmoussen. Rör försiktigt, men ändå så att det blandas väl. Lägg upp i cocktailglas och låt chokladmoussen sätta sig i kylen, bäst blir den om den får stå i några timmar. Toppa med några frysta hallon, en vaniljstång och blad av citronmeliss innan servering.

chokladmousse

God lchf-sallad – kyckling ost och bacon

Sallad och jag är inte kompisar. Denna lchf-sallad är dock en av mina bästa vänner med tanke på att man inte springer runt och spelar fotboll på rasterna längre. Den är enkel och knappast kalorisnål, dock fräsch som en sallad ska vara. Efter att ha inmundigat en sallad ska man redan vid lämnandet av bordet känna att man tappat vikt, det är ju liksom därför vi äter den.
I min egen sallad har jag lite krispsallad och lite vanlig isbergssallad. Några halverade körsbärstomater av den sötare och mogna varianten. De goda, alltså inte de där billigaste, halvmögliga eller halvorangea. Grillad paprika. Gul! Sedan en ljummen hel färdiggrillad kyckling som jag styckar upp och delar i mindre bitar. Självklart går skinnet med all smak, kryddor och fett också ner i salladen. -”Mäh, skinnet? – det är ju jätteäckligt ju! Buhu buhu”. Jag blir så trött, avstår du helt ifrån kycklingnuggets så har du kanske rätt att klaga, eller inte förresten. Det är inte alls samma sak. Lätt avrunnen knaperstekt bacon går också ner. Osttärningar av det som finns hemma likaså. Gurkan delar jag på längden och kärnar ur för att få bort all vätska som i min mening sabbar hela salladen, i varje fall om den även är tänkt att fungera som matlåda dagen efter. Ibland steker jag även snabbt min gurka i lite limesaft. Jag tycker det är godare så. Salt och peppar. Sedan blandas allting. Om du nu har gjort rätt kan man precis ana salladen och de övriga grönsakerna mellan bitar av kyckling, ost och bacon. Den grillade paprikan kan man ha ner lite mer av, den räknas fortfarande som sallad och smakar faktiskt någonting. Jag serverar helst min sallad med riven parmesan, en Caesardressing och ett krispigt glas vitt vin. Någonting ska man väl ha för att man är duktig med maten? Du är även välkommen att läsa om min västkustsallad.

Hastig Bacon och ostlåda mit gemüse

Idag gick det fort. Äggstanning på en skvätt vispgrädde, en skvätt crème fraiche och mjölk. En massa gamla kanter av Camembert, Brie och andra dessertostar, men även vanliga påläggsostar såsom Jarlsberg och Port Salut. Gemensamt för samtliga ostar var egentligen att de var för tråkiga för platsa på fredagens ostbricka, kanske inte smak- men åtminstone utseendemässigt.Till sist två knippen broccoli, knaperstekt bacon och peppar. Allt varvades ner i en stor skål, slogs över i en riktig panna för att sedan lämnas i ugnen i ca 40 minuter. Efter att ha toppats med några grillade sparris var det färdigt för servering. Enkelt, billigt och med minsta ansträngning. Riktigt gott.