Etikettarkiv: midsommar

Blinier med Kalixlöjrom – midsommarmat

Löjrommen känns underskattad och upphaussad på samma gång. Många tycks inte äta den ofta nog, kanske för att de hyser (för) stor respekt för den. Visst andas löjrom en viss lyx, men jag varken skräms eller skäms för att öppna en burk till frukost. Tänk bara hur den med sin sälta kan skaka liv i ett morgonägg. I hela mig. Det är inte svårt att ha en bra dag efter en sådan start. Med löjrom är det som med champagne – alltid rätt tillfälle att njuta. Den gör sig bra till lunch, på eftermiddagen eller som förrätt. Personligen gillar jag den bäst just på en champagnefrukost.
Vårt guld från Kalix med färg av midnattssol ligger smakmässigt snäppet över annan löjrom, men det är just färgen som gör att den utmärker sig. Löjrom fungerar i krustader, på blinier, till en bifftartar eller bara som den är till en flöjt champagne.
En sak jag helst inte vill vara utan till min löjrom är rödlök. Någon sa att man kan finhacka rödlöken och blanda ned i rommen någon timme innan, att löjrommen blir mindre ”fiskig” då. Jag förstår poängen om man är kräsmagad, men tycker själv inte att det är nödvändigt och har heller aldrig upplevt det som ett problem. Löjrom åtföljs nästan alltid av de klassiska tillbehören rödlök, dill, gräddfil och citron, men prova gärna att byta ut gräddfilen mot smetana. En picklad rödlök höjer anrättningen till en ny nivå. Mest varierar jag bara hur löjrommen ska transporteras från tallrik till mun. Smörstekt bröd, rostat bröd, västerbottenpaj eller ägg o.s.v. På sista tiden har blinier blivit en farkost. I smeten ingår bovete som gör blinierna matiga och motsägelsefullt luftiga på samma gång. Vi gör en rejäl sats då de lite senare passar utmärkt även med hallonsylt och vispgrädde. Åtminstone tycker min son det. Personligen fortsätter jag gärna med löjrom. De blinier som inte går åt fungerar utmärkt att frysa in.
Kom igen och unna er några blinier med ”löja” redan nu till midsommar. Det är perfekt svensk midsommarmat som går bra att förbereda. Löjrom och tillbehör skakar man lätt fram på tio minuter medan gästerna står och skrattar med immade glas. Burkarna med löjrom må se små ut, men de är dryga och innehåller så mycket mer än vad ögat kan se. Där finns mattradition, ursprung, natur, älven, livets början, Norrland och minnen. Dessutom är det gott med underbar sälta.

Blinier (boveteplättar)

Ingredienser

  • 3 dl mjölk
  • 50 g jäst
  • 2 dl bovetemjöl
  • 1 dl vetemjöl
  • 2 st ägg
  • 1/2 tsk salt
  • 50 gram smör

Gör så här

  • Smula ner jästen i en bunke med fingervarm mjölk. Rör om tills jästen helt har lösts upp.
  • Tillsätt vete- och bovetemjöl under omrörning. Vispa ut till smeten är helt jämn utan klumpar.
  • Skilj äggulorna från vitorna och vispa ned de förra med saltet i smeten. Låt sedan smeten stå framme på bänken och jäsa under bakduk i 40 minuter
  • Smält smöret och låt det sedan svalna. Vispa under tiden äggvitorna till ett hårt skum. Tänk maräng.
  • När smöret kallnat vispar jag ut det i bliniesmeten. Vänd slutligen ned äggvitorna försiktigt i smeten. Det ska blandas helt, men man bör inte överdriva vispningen.
  • Grädda blinierna med smör i en bliniepanna eller plättlagg. Har man ingendera går det bra i en vanlig stekpanna. Blinierna stelnar relativt fort av värmen och vill inte flyta ut på samma sätt som en pannkakssmet. Grädda på båda sidor. De är färdiga när det fått vacker färg på båda sidor.
  • Servera förslagsvis som på bilderna med löjrom, dill, smetana, rödlök och citron.
http://karlstein.nu/blinier-kalixlojrom-midsommarmat/

blinier

blinier

IMG_0707

blinier

S.O.S. – brännvinsmat i juni

”Det är inte jobbigt nu. Svårt gott…”
Vilken dag, vilken start på helgen. Sitter i skrivande stund i solsängen och skrämmer grannar med dansant sommarlatino. Jag har nyss börjat smälta två sorters sillar, en perfekt färskpotatis, nybakat levain, ost från ett närliggande mikromejeri, ljus svensk lager, smör, dill, rödlök och en väl kyld vodka som intagits som snaps efter att den infuserats med citronzest och svartpeppar. Här går det ingen nöd på någon. Jag tänkte för en stund dra in till ”smaka på Stockholm”, men insåg att jag faktiskt kunde få det att smaka bättre hemma.
Jag gillar den gamla brännvinsmaten. S.O.S. Sill, ost och smör är en makalöst bra sommarlunch som alla borde servera oftare. Jag njuter den flitigt. Svensk skärgårdsmat, det är nu den är som bäst. Skynda att njuta av de svenska råvarorna. Har ni tid så stek gärna några krutonger av kavring i smör till. Sagolikt gott.
Hur fortsätter eftermiddagen då? Som den började tror jag. Mer sol, mer champagne, mer solsäng och mer sommarmusik. Mer av allt. Till middag har vi laddat upp med räkor, krabba och ostron. Det där med minimalism är bara löjligt. Det är inte jobbigt alls nu. Svårt enkelt…

Infuserad vodka med svartpeppar och citron

Förberedelsetid 3 minutes

Tillagningstid 10 minutes

Antal personer 350 ml snaps

Ingredienser

  • 350 ml kronvodka
  • 1 citron (det gula yttersta skalet)
  • 1,5 msk svartpeppar

Gör så här

  • Tryck sönder hälften av svartpepparn med sidan av en bred kniv och dra av det yttersta skalet från citronen med en osthyvel.
  • slå ned vodkan i en sifon och tillsätt citron och svartpeppar.
  • Skruva igen och dra i två gräddpatroner i sifonen.
  • Ställ sedan kallt och låt vila i ca. 10 minuter.
  • Släpp försiktigt ut trycket med sifonen stående på bänken. Sila av och kyl sedan väl innan servering.
http://karlstein.nu/s-o-s-brannvinsmat/

S.O.S.

S.O.S.

S.O.S.

S.O.S.

ett glasbord...

Midsommarafton – Helgrillad spädgris med såser och färskpotatis

Efter den obligatoriska stångresningen med förödmjukande dans, var det äntligen dags. Längtan att få helgrilla en gris, har nog funnits ända sedan jag som liten läste Asterix och Obelix. Serien avslutas alltid, sedan de besegrat romarna, med en brakfest i skenet av en gigantisk lägereld. Egentligen är det vildsvin som grillas, men jag föredrar tamgris om jag ska vara ärlig. Grisen vägde ca 7kg, var passad och färdig för grillen. Veckan innan tillverkade jag själva grillen. Grillen med roterbart galler, drivs av en motor som jag lånat från den vanliga grillen hemma. Grisen spändes fast med ståltråd runt lemmar och nacke och placerades över den heta kolen som fått ta sig och bli ordentligt grå. Efter knappt en timme så gick växeln i motorn, (som är anpassad för kyckling) sönder och vi (läs svärfar) fick handveva istället. Vi hade laddat upp med en gagball av äpple, en rejäl balja med marinad, innehållande olja, sambal oelek, spiskummin, citronskal, vitlök, honung, salt och peppar samt färska mäklarkvistar av koriander, basilika, rosmarin och timjan. Grisen snittades i svålen för att få marinaden att tränga in så bra som möjligt och penslades in med den största av husmålarpenslar var gång det var dags att hämta ny öl. Jag som älskar att laga mat inför och med mina gäster levde verkligen upp. Omkring mig satt 10 personer som alla verkade intresserade och engagerade i spektaklet. Under tiden det hela pågick dracks det limead, iskall Corona och väl kyld rosé. Solen sken och myggorna höll sig borta. Efter att ha grillat i knappt 3 timmar och då skinksteken uppnått en temperatur av  65 grader tog vi bort grisen och täckte allt med folie. Den fick eftersteka och kocken kunde ta ett välbehövligt dopp i poolen innan tranchéringen kunde påbörjas. Grisen var dock i vissa delar lite väl rosa, men Eyvind och kompisen André intygade att de knapriga grisöronen minst sagt var goda att tugga på. Jag och den assisterande kocken Anders enades dock om att lägga upp och försöka roffa åt oss de minst färdiga bitarna själva. Det var nog här det gick lite snett. Efter att i timmar ha handskats med en hel rå gris, grillat, marinerat och svettats var jag inte längre speciellt hungrig. Och när jag efter halva middagen inför samtliga gäster erkände att jag inte var speciellt nöjd med resultatet kändes det som att lättnadens suck svepte över middagsbordet. Köttet var egentligen jättefint, väl melerat, kanske för melerat, mört och utan ens ett uns av den ”stressad grissmak” som annars är alltför vanlig idag. Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det var som inte stämde. Kanske var det pillet, att hitta riktiga köttbitar bland svål och fettremsor? Vi enades dock om att mojo rojon var ovanligt bra (Sofias förtjänst). Färskpotatisen? – helt fantastisk, för att inte tala om den totala upplevelsen. Upplevelsen att få uppfylla sin pojkdröm. Jag kommer att göra ett nytt försök med grisen, det är jag skyldig mig själv efter uppåt 20 timmar av planering, konstruering, förberedelser och tillagning, samt 7 säckar briketter och engagerade vänner. Nästa gång blir det dock lamm istället.