Etikettarkiv: mynta

Garden Experiment – fredagsdrinken

Skönt med fredag igen, även om helgen nu gärna får tåga på så att man får hoppa in i de där efterlängtade veckorna som fyller livet med mervärde. Ett knep för att få den sista tiden att knalla på raskt är att fylla kvällarna innan med hårt jobb och slit. För mig går tiden alltid som hastigast när utrymme saknas att reflektera över den. Sitter man bara och väntar på något tycks tiden stå still och när något sedan väl inträffar är det över innan man hunnit säga Poughkeepsie .
Ikväll får jag besök. Sofia och Eyvind får tillfälligt lämna hemmet då jag har bjudit in några helt främmande personer på middag. Grillexperimentet går ut på att se vad som händer när människor som aldrig mötts tidigare träffas för att grilla. Jag vet inte ens vad som ska lagas, all mat kommer med bud en stund innan gästerna. Det enda jag i förväg vet om resultatet är att det blir just grillat. Gällande sommarprinciper säger oss att folk brukar ha trevligt runt grillen. Här är tidigare resultat tydliga¹. Min metod är enkel. Jag kommer i en naturlig avslappnad miljö försöka utröna hur det kommer sig att en grillkväll kan upplevas som extra gemytlig. Vad ligger bakom detta påstående och hur ser upplevelsen egentligen ut bland deltagarna? Underlaget är tre gäster och en värd. Det öppna sinnet är vårt främsta teoretiska hjälpmedel. De tekniska verktygen är främst klotgrillen, någon grilltång, kanske en stekspade och sen glöden förstås. Material som ingår i experimentet är kol, kött, grönsaker och dryck. En tydlig experimentuppställning med figur kommer senare att presenteras för göra det möjligt för den intresserade att själv återupprepa samma experiment, denne kan då jämföra resultat och därefter dra egna slutsatser. Jag vill framhålla att kvällen handlar om kvalitativ forskning. Det är inte min avsikt att räkna hur många biffar eller majskolvar gästerna sätter i sig. Inga generaliserade resultat för vald population kommer att presenteras, utan det är snarare en djupare förståelse utifrån den givna kontexten som jag söker. Tanken är att med en processinriktad undersökning aktivt följa utvecklingen i det sociala sammanhanget. Kommunikationen mellan värd och deltagare kommer att vara generös och utvecklad. Tillvägagångssättet färgas av mindre struktur och jag kommer tillåta mig själv att vara subjektivt tolkande i min analys av de mjukare och fylligare data som framkommer.
He he! Det där lät trist. Förmodligen hoppar jag bara över allt dravel ovan och kör. Lite som jag brukar. Så får det bli. KBK² liksom!
Nu är allt snart preppat, men innan jag lutar mig tillbaka i väntan på gästerna har det blivit dags för en fredagsdrink. Jag tror den passande nog får heta Garden Experiment. Vi kör på det.

¹Se särskilt – http://karlstein.nu/flaskkarre-bulgogi-eldkott-med-tosa-joyu/
²Kortmeddelandeslang för ”Kör bara kör!” Jmf. med det anglosaxiska uttrycket ”All in!”

Garden Experiment – fredagsdrinken

Antal personer 1 drink

Ingredienser

  • 0,5 L urkärnad vattenmelon skuren i bitar
  • 6 cl vodka
  • 2 cl cointreau eller triple sec
  • 2 cl pressad limejuice
  • florsocker
  • en kvist mynta eller citronmeliss att garnera med

Gör så här

  • Dela upp melonen i småbitar. Kör sedan ordentligt i en mixer. Sila vätskan genom en sil.
  • Fukta glasets kant runt om med en limeklyfta, vänd det sedan upp och ned i florsocker så att kanten "frostas".
  • Blanda vodka, cointreau och limejuice med is i det frostade glaset. Fyll upp med vätskan från vattenmelonen. Blanda om försiktigt med en sked och toppa slutligen med ett myntablad.
http://karlstein.nu/garden-experiment-fredagsdrinken/

Garden Experiment

Inner visions of Eurovision – fredagsdrinken

Visst har jag en gång gillat det, kanske till och med sett fram emot det. Det är inte samma sak idag, men jag vill heller inte vara den som burdust viftar bort det. Det är bara ett år sedan jag erkände att den där ”Mums” hade något. Låten med gubben var f-n bra? Det var bara att lägga sig platt. I vilket fall är det kul när det händer något.
Jag kan idag sätta mig för att se på när gräsmattan växer under Eurovision, jag kan välja att missa allt. Likt förbannat står jag där i fjäderboa och hoppar om ”vi” vinner. Jag är kluven, kanske gillar jag bara att vinna? Jag gillar och ogillar på samma gång. Även jag har gillat att ogilla.
Varför ska det här med Eurovision behöva vara en sådan vattendelare? Inget är bara svart eller vitt. Är en lördag roligare med Postkodsmiljonären följt av en sönderspelad romantisk komedi med avbrott för reklam och nyheter i mitten? Nu tittar jag vanligtvis inte på TV på helgerna, men jag frågar er som gör. Är den?
På något sätt har ju Eurovision blivit bättre musikaliskt eller kanske låter det bara mer som vi är vana vid? Helt klart är det mer fest. Det gillar jag. Nackdelen är väl att bidrag man lyssnar på för stunden är väldigt lika de föregående. Definitivt kommer de att påminna om bidrag som kommer efter.
Känslan av svunna söndagars ”Dokument utifrån” är helt borta. Länder med språk där det saknas vokaler har med nya regler fått en chans att vinna. Samtidigt är det just detta som jag känner är lite av ett problem. Idémässigt gillade jag den gamla Eurovision bättre. Ända in på 90-talet var det som om Förenta nationerna höll musikklasser en gång per år. En fin tanke på något sätt, men kanske var det just då jag lärde mig att gilla och ogilla på samma gång. Helt klart så är det de etniska bidragen som dröjer sig kvar. De ger onekligen tävlingen en viss charm och jag vill tro att mångfalden också mynnar ut i någon acceptans och nyfikenhet på andra kulturer. Kanske är jag naiv. Kanske skrattar vi bara…
Hur som helst gillar jag musik och vägrar stämma in i den kör som varje år måste skrika ut sitt förakt för att bekräfta sitt kön och sin läggning. Bara de får meddela världen sin avsky, så sitter de ändå snart och tittar. De som bara låter allt flyta förbi obemärkt förstår jag bättre. Ibland får jag för mig att den föregående gruppen är exakt samma människor som steker färdigköpt blodpudding i margarin två dagar senare. Är jag fördomsfull? Säkert, men det var de som började. Alla behöver inte tycka lika.
Helgen till ära blandar jag en drink i ett vingligt glas med fot. Kanske behöver jag fundera vidare på hur mina inner visions of Eurovision egentligen ser ut. Jag är fortfarande kluven med hur jag känner?
Även om jag inte finner något svar tänker jag imorgon fira vad Eurovision betyder för grupper av människor som inte är lika accepterade som jag. Länge leve schlagern. Heja Frans!

Inner visions of Eurovision – recept 1 drink
4 cl Mount Gay Rum (mörk rom)
1 cl Cointreau
1/2 lime i klyftor
1/2 näve myntablad
1 msk ljust muscovadosocker
3-6 cl äppeljuice (Cloudy)

Ha ned Cointreau, mynta, socker och lime i en shaker. Krossa allt med en muddler. Fyll upp halva shakern med krossad is. Slå över romen och äppeljuicen. Skaka ordentligt och fyll upp i ett kylt cocktailglas.

Eurovision

Inner vision of Eurovision

Mojito – fredagsdrinken

Vi var och shoppade hos en välkänd matgrossist förra lördagen. På kvällen skulle vi få extremt fint besök och ville därför ha tag i något extra. Väl framme vid kassorna så stod de där igen. Sofia har tjatat i något år nu. Själv har jag spelat svårflörtad och kanske inte visat att jag faktiskt smält lite för varje gång. Den här gången blev det för mycket och jag kunde inte längre hålla mig. Vi stod länge och tänkte på hur många vi skulle ha. Det räcker ju inte med två, ej heller fyra, men kanske med sex? Personligen föredrar jag minst sex. Egentligen vill jag ha mer, men ibland får man nöja sig med det. Jag velade och tog, tvekade igen och ställde tillbaka för att sedan lyfta upp igen. Till slut släppte jag allt, tog ett steg åt sidan och lyfte upp den helt oöppnade kartongen längst in. -”Vi tar alla tolv. Kom. Nu går vi.” För en gångs skull skakade Sofia inte på huvudet. Det var näst intill inga miner alls, utöver det lilla leendet som endast blygsamt avslöjade hur lycklig hon egentligen var. På vägen mot kassan tror jag mig ana att hon faktiskt gjorde hoppsasteg bakom min rygg. Allting gott. Otroligt vad några nya drinkglas kan göra med humöret. Sofia är lätt att få på bra humör. Det är en positiv egenskap.
En väl kyld Mojito vid rätt tillfälle är svårslagen. Under senare tid har jag experimenterat så mycket med att variera drinken att jag nästan glömt originalet. Det har blivit hallonmojito, chilimojito, passionsmojito eller mojito med ingefära. Det vore dock en skymf mot originaldrinken att låta en kopia få inviga de nya glasen. Därför gör jag idag en originalmojito med extra mycket mynta. Att mojito påminner om sena ljumna sommarkvällar är en omständighet jag kan acceptera.

Mojito – originalet – recept 1 drink
6 cl ljus rom
3 cl färskpressad limejuice (en välurpressad lime)
10 rejäla myntablad gärna mer
4 tsk ljust muscavadosocker
Fyll upp med sodavatten

Häll ner limejuicen i ett drinkglas tillsammans med socker och mynta. Muddla sedan allt mot botten av glaset. Tillsätt romen och blanda så att sockret löser sig. Fyll upp glaset till minst 3/4 med krossad is. Toppa upp med sodavatten och rör om. Garnera med mynta.
(Ibland gör jag den med mörk rom. Det går lika bra, även om originalet görs med just ljus rom).

mojito

Chilimojito – fredagsdrinken

För ett tag sedan; alldeles för länge sedan, var vi hemma hos P&J, några vänner här i Tyresö. Vi hade otroligt roligt den kvällen. Det var en av de där första vår- och försommarkvällarna när de äntligen var bekvämt att sitta ute och ta fördrinken direkt vid grillen.  På grund av temperaturen valde vi att gå in och äta själva middagen, men det gjorde inget. Kvällen var ändå så där strålande ljus och inne bjöds det på varm cheddarsås till hamburgarna.
Hur som helst. Utöver den underbara ostsåsen är det nog ändå fördrinken som jag inte kan släppa. Den har dröjt sig kvar och det är snarast ett under att den inte kommit upp här tidigare. Jag trodde först att det var en chilimojito, men enligt receptet var det en chilicaipirinha. Då caipirinha görs på cachaça och kvällens drink byggs på ljus rom väljer jag istället att kalla den för mojito. Chilimojito. För att gröna upp och våra till det tillsätter jag även lite mynta och då är vi snart bara någon centimeter chili ifrån originalmojiton.
Ja, just det. Skål och grattis Erika du fyller ju år idag.

Chilimojito – recept 1 drink
1 cm röd chili (utan kärnor)
1/2 lime (skuren i klyftor som sedan delats i tre
6 mynta blad
4-6 cl ljus rom
6 cl sockerlag (lika delar socker som vatten)
fyll upp med sodavatten

Finhacka chilin. Ha ned den i en shaker. Dela limen i små bitar och lägg ned med chilin. Ha i myntabladen.
Krossa sedan ingredienserna med en muddler.
Varva ett lågt, lite vidare drinkglas med krossad is och chiliblandningen. Ha sedan ned sockerlagen och fyll upp med sodavatten. Garnera som ni vill.