Etikettarkiv: obittra kockar

Fläskkarré Bulgogi, eldkött med Tosa joyu

info1
Idag är en speciell dag. Idag har jag varit tillsammans med min fru Sofia i halva mitt liv. 17 år. Ni får själva räkna ut hur ung jag är. Vi träffades på en camping som vi båda vuxit upp på. Vi kände varandra som barn, men hade varken setts eller hörts på tio år. Sommaren vi träffades var jag gäst på campingen och Sofia arbetade där. Man kan säga att det gick ganska så fort. Inom några veckor hade Sofia flyttat in i mitt pojkrum. (Tack mamma och pappa för att ni gav oss den chansen). Sedan dess har det rullat på och som oftast är jag precis lika kär nu som då. Lite tjatigare har Sofia blivit med åren, men oftast inte utan anledning. Jag är en slarver emellanåt och som oftast har nog Sofia rätt, även om jag aldrig skulle erkänna det. Så länge Sofia serveras god mat lyckas jag hålla henne nöjd. Jag vill tro att hon skulle älska mig även om jag inte lagade bra mat, men jag skulle aldrig våga sluta och riskera oss. Älskar dig!
En stor del av vårt förhållande bygger på att vi alltid har det roligt. För mig och Sofia har umgänget med andra människor alltid varit viktigt. Det första jag gjorde efter att jag styckat rapsgrisen på Scan var att bjuda in till grillfest. Gästerna bestod av det glada matgäng som jag lärt känna under våren. Jag handlade massa godsaker och sedan tog vi det där ifrån. Inspiration av råvarorna var ledordet. Middagen blev avslappnad, matlagningen rolig och kvällen bjöd på många skratt. Att träffas och laga mat ihop med gäster har alltid varit det bästa sättet för mig att umgås.
Efter en underbar ceviche (som min bortreste son Eyvind var jättesur över att han inte fick smaka) var det dags för kvällens kanske bästa idé. Mats utgick ifrån en Bulgogi. En koreansk grillrätt, vanligen gjord på nötkött. Vi tyckte dock att den fungerade lika utmärkt med fläskkarré av rapsgris. Ibland får man tänka lite utanför ramarna. Till det serverades en Tosa joyu, en asiatisk sojasås med en magisk sälta som fått stå till sig i någon månad. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll och det underbara vårvädret hjälpte verkligen till.

(Dwaeji) Bulgogi – recept 4 personer
800 g fläskkarré i bitar som sedan träs på spett
1 hel vitlök (pressad)
1,5 dl finhackad purjolök
1 msk grovmalen svartpeppar
1 dl japansk soya av god kvalité
2 msk strösocker
3 msk sesamolja

Skiva köttet och blanda samtliga ingredienser till marinaden. Lägg ner köttet och låt marinera på köksbänken i ca en timme. Har man längre tid på sig kan man istället låta köttet marinera några timmar i kyl. Trä sedan upp köttbitarna på spett och grilla ganska hårt över heta grillkol. Servera gärna med kimchi och Tosa joyu.

Tosa Joyu – recept
125 ml sake
60 ml mirin
500 ml japansk soja
1 ark kombu (sjögräs, ca 15x15cm )
3 g bonitoflarn

Värm upp sake och mirin och låt koka i någon minut. Ta sedan bort från värmen och tillsätt genast sojan, sjögräset och bonitoflarnen. Låt sedan vila på köksbänken i ett dygn.
Sila sedan av såsen genom en duk. Tappa över i en ren glasburk och låt vila ytterligare ett dygn på köksbänken. Såsen är sedan färdig att serveras, men vinner på att vila i kyl i månader framåt.

inspirationsbordet

ceviche ala Esther

Thomas Karlstein

heta kol

bulgogi

grönsaker

OBK

(Detta inlägg är sponsrat av Scan och är en del av den bloggserie som jag kommer att presentera här under sommaren. Om inte annat angivits kommer allt kött i inläggen från den svenska rapsgris som Scan tillhandahållit för uppdraget).

 

Oxfilé och grönpepparsås – obittra kockar

Jag sitter i skrivande stund och känner mig lättad. Jag är inte ensam. Det har visat sig att det finns fler matglada människor än jag. Just det visste jag ju egentligen redan, men att de skulle besitta samma sjuka humor, se lördagseftermiddagen som en ursäkt för att laga god mat och börja dricka vin för tidigt, var tidigare okänt.
Det började som så att en kille hörde av sig för ett tag sedan och frågade om jag inte skulle gå med i deras facebookgrupp. Han hade varit inne på min blogg, konstaterat att vi delade samma kulinariska böjelser och dessutom endast bodde ett stenkast ifrån varandra. Gruppen handlar såklart om mat. Konceptet går enkelt ut på att man delar med sig och tar del av tips, idéer eller bilder. Ofta av det som lagats för kvällen. Här finns möjlighet att ställa frågor eller kanske be någon vänlig själ att buda upp grejer som inte finns att få tag på på hemmaplan. Alla delar vi samma intresse. Nivån på maten varierar självklart. Här ryms både erkända kockar, hobbykockar och andra matglada, men gemensamt för maten är att den lagats av människor som inte ser tillagningen som ett tvång. De njuter av att laga den. Något annat fint är att nedlåtande kommentarer eller pikar verkar vara helt främmande. I detta forum blir man istället uppskattad och responsen på det som delats rymmer både uppmuntran och hyllningar. Den lilla avundsjuka som ändå ibland anas, verkar mer handla om att man själv gjort ett sämre val för kvällen. Avundsjukan erkänns sedan genast och förvandlas istället till några extra likes eller hejarop.
Hur vet jag då att de andra är funtade precis som jag? Jo, igår blev jag inbjuden till att laga mat med några från gruppen. I chatten som skapats enkom för att kunna planera kvällen, och som gudbevars är privat, har flödet konstant uppdaterats. Egentligen vet jag inte om vi kommit fram till något vettigt vad gäller kvällen ännu, men låt det vara så. Middagsträffen är ju först i slutet av februari och detta  lyckopiller till chatt får gärna fortsätta att leverera ett tag till.  Humoristiska kommentarer och fräcka skämt har blandats med osannolika planer som förhoppningsvis aldrig kommer att infrias. Är det sant att man kan snorta hockeypulver genom en lakritsrem? Rökte smurfarna verkligen sarsaparill? Personligen har jag ingen aning och tror inte att de andra har det heller? Det är väl något vi får ta reda på. Hur som helst är jag övertygad om att jag kommer att trivas i sällskapet. Kul.
I förra veckan blev det oxfilé med grönpepparsås. Jag har bara inte hunnit med.

Oxfilé med grönpepparsås – recept 2 personer
600- 800 g oxfilé (gärna mittbiten)
(smör och rapsolja till bryning)

3 msk smör
2 schalottenlökar
knappt en burk grönpeppar i lag (inkl. lagen)
3 skvättar cognac
2-3 msk kalvfond (koncentrerad)
2 dl vatten
3-4 dl vispgrädde

Stek oxfilébiten runt om i panna. Låt sedan gå klart i ugn i 125 grader tills innertemperaturen är 55 grader. Låt vila och skär sedan upp i 4 bitar. 
Hacka under tiden schalottenlöken fint. Krossa ungefär hälften av grönpepparn. Stek löken glansig i smör. Tillsätt cognacen och rör om. Låt värmen komma tillbaka.
Ha i fonden, vattnet, den mortlade grönpepparn och drygt hälften av lagen. Låt sedan hälften av vätskan koka bort. Det tar några minuter.
Sila av såsen och tillsätt sedan grädden. Låt sist såsen koka ner tills önskad konsistens. Smaka eventuellt av med lite mer av lagen, salt och svartpeppar.

På tallrikarna tillsätter jag sedan mer grönpeppar som får titta upp bland kött och sås. Servera med valfri potatis, rostade rotfrukter eller liknande.

grönpepparsås med oxfilé