Etikettarkiv: pasta

Cookalong – en meny signerad Gustav Trädgårdh och Arla

Uppe i smöret. Så kan man beskriva känslan av att tillsammans med andra extremt matlagningsintresserade människor få laga mat i redan fullpreppade kök med bra råvaror. På plats bland grytor och pannor stod jag plötsligt i en skog av kameror, mobiler och paddor. Jag log lite. Känslan av att inte vara galen ensam är ganska befriande. Där hörde jag hemma.
För några veckor sedan var jag på en cookalong med andra matskribenter och bloggare på Cajsa Warg på Kungsholmen i Stockholm. Idén var att vi, det matlagningsglada folket skulle få prova på Arlas tre helt nya smörprodukter. Som vanligt var jag lite misstänksam. Vadå nya smörprodukter? Pratar vi bara smör i ny förpackning? Kejsarens nya kläder? Mina tankar var många. Det vackra med smörets idé är ju lite att det just bara är smör. Vill man verkligen ha sitt smör på ett nytt sätt? Plötsligt kändes tanken på bara en ny förpackning ganska ok, varför hålla på att experimentera? Sedan vände jag helt. Det här kan ju bli bra. Redan nu blandar jag ju smör med rapsolja vid stekning. Ett klarifierat smör som kan stå framme i rumstemperatur och klarar av riktigt höga stektemperaturer är ju fantastiskt trevligt. Bara att värma upp och röra ned direkt i bearnaisen. Sprayburken som lägger en tunn dimma av smör och rapsolja på den magiskt kokta sparrisen är verkligen något för mig. Sjukt trevligt och lättanvänt och jag har redan funnit användning av samtliga nyheter.
Under 1,5 timme lagade vi och åt tre rätter. Stämningen var hög och den lite utdragna lunchen blev ett trevligt avbräck mot den uppvärmda microlunchlådan.

Kokt grön sparris med bearnaisesås, friterad Grebbestadsansjovis och pocherade vaktelägg – recept 4 personer
1 burk (80g)
1 ägg
1 knippe grön sparris
4 vaktelägg
1 citron
2 msk Kockserien Smör & Rapsolja Gourmet
100 g Kockserien klarifierat smör
50 g Panko (asiatiskt ströbröd)
50 g vetemjöl

Bearnaisesåsen
4 äggulor
2 tsk dragon
300 g Kockserien klarifierat smör
salt
tabasco
färsk dragon

Dubbelpanera ansjovisen i mjöl, ägg och ströbröd. Fritera sedan i det klarifierade smöret i ca 140 grader under 3 minuter eller tills ansjovisen är frasig.
Koka den färska sparrisen hastigt i saltat vatten under 1-2 minuter. Glasera med Smör- och rapsoljesprayen.
Lägg vakteläggen i juicen av pressad citron och låt ligga i ca 10 minuter. Häll sedan alltsammans i kokande vatten och låt ligga i ca 1 ½ minut.
Bearnaisesåsen. Vispa äggulorna, dragon och några droppar tabasco över värme tills äggen tjocknar (ca 65 grader). Vispa sedan långsamt ned 300 gram av det klarifierade smöret. Smöret bör hålla ungefär samma temperatur som äggvispet. Smaka och tillsätt finhackad färsk dragon efter smak.
Lägg upp sparrisen, ansjovisen och vakteläggen på en tallrik. Servera med en klick bearnaise.

Pasta Frutti di Mare med färska räkor och halstrade pilgrimsmusslor – recept 4 personer
500 g skalade färska räkor
8 pilgrimsmusslor
800 g färsk pasta
4 skivor dagsgammalt vitt bröd (skuret i kuber)
1 dl Kockserien Smör & Rapsolja Gourmet
1 klyfta vitlök
2 msk Kockserien klarifierat smör
en knippe rosmarin
svartpeppar
färsk basilika
parmesan
Kockserien Smör & Rapsolja Spray

Skala räkorna och spara skalen. Fräs sedan skalen i Smör & Rapsolja Gourmet i ca 20 minuter tills skalen fått färg. Separera bort räkskalen men behåll räksmöret till glasering av pastan.
Halstra musslorna i Kockserien Smör & Rapsolja spray i ca 2 minuter på varje sida tills de fått en gyllene yta.
Stek brödkrutonger av brödet i klarifierat smör tillsammans med rosmarin och vitlök.
Lägg den färska pastan i rikligt kokande saltat vatten. Låt koka tills al dente. Slå av vattnet men behåll någon deciliter att tillsammans med räksmöret glasera pastan med.
Lägg upp den färska pastan på en tallrik, lägg på räkor och pilgrimsmusslor. Glasera med en blandning av räksmör och pastavatten. Strö över krutongerna och kör över med några drag svartpeppar. Toppa med riven parmesan och färsk basilika.

Hasselnötssmulpaj med rabarberkompott och vispad vaniljgrädde – recept 4 personer
100 g hasslenötter
100 g smör
100 g hasselnötspasta
50 g socker
1,5 dl cornflakes
250 g rabarber
100 g syltsocker
3 dl vispgrädde
1 färsk vaniljstång

Grovhacka hasselnötterna och fräs tillsammans med smör, hasselnötsmassa och socker i ca 5 minuter. Tillsätt två nävar cornflakes, sprid ut på ett smörpapper och ställ in i kylen.
Hacka rabarberna i mellanstora bitar. Gör en rabarberkompott genom att koka upp rabarber och syltsocker och låt sjuda i ca 10 minuter. Låt svalna.
Servera med kompotten i botten, toppa med hasselnötssmulorna och en klick vispad grädde blandad med färsk vanilj från vaniljstången.

Flankstek med sås på Pomodoro Ciliegino

Kvällens middag går egentligen ut på två saker. Det första är att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan laga mat. Det är nog en vecka sedan jag på allvar stod i köket och gjorde min grej. Jag kan idag inte berätta varför. Det är något roligt, men det måste få vara en hemlighet i någon dag till. Den andra anledningen är att bevisa, inte för någon, utan för mig själv, att råvarorna är det viktigaste. Kan jag laga lika god mat på det lilla bra, som när jag slänger upp två färska humrar, gratinerar några ostron och bara går in i the mode? Är det ens möjligt? Jag vill ju tro det. Den där bilden av den italienska gumman som står och rör ihop en tomatsås med kärlek får mig att vilja tro det lite extra. Man kanske aldrig kan jämföra äpplen med päron, men ni förstår tanken.
Vi tog vägen hem förbi köttboden, där de utöver sitt fina kött, hade en väldigt fin utställning med färska örter, grönsaker, oljor, pasta, vinäger, ägg och bröd. Ja, jag kan fortsätta hur länge som som helst. Känslan påminde lite om den när jag var fem år och pappa lät mig springa runt fritt på Stor & Liten. Idag släppte min fru lös mig så att jag kunde dofta och fantisera fritt för en stund.
Hemkommen med en oreganobuske, en timjanskog, grym pasta, en rejäl flankstek, vita morötter och två flaskor pomodoro ciliegino känns det som att jag har ett bra utgångsläge. De två små flaskorna med tomat kostade lika mycket som en färsk hummer, men är fortfarande bara tomater. Bra sådana. Hoppas jag. I teorin är det i varje fall enkel mat och jag borde således fortfarande kunna försvara min tes. Tillsammans med parmesankärnan i kylen kommer det här gå galant.
Jag tänkte göra en tomatsås, med citron och lite örter. Någon extra sötma behövs inte. Den bidrar tomaterna redan med. Pastan kokar jag nästan som vanligt. Jag häller av den och spar lite av vattnet. Vätskan blandar jag sedan med ägg och riven parmesan. Slutligen häller jag tillbaka pastan och rör om. Äggen och parmesanen gör den  så där härligt krämig och får tomatsåsen att fastna.
Flanksteken grillar jag. Köttet skärs sedan i tunna skivor. Slutligen toppar jag med ett ricottaägg som blandats med stött oregano, lite salt och citron. Dagens örtskörd och några rostade cashewnötter hamnar på toppen. Prego!

Grillad flankstek med sås på Pomodore Ciliegino – recept 4 personer
1,5 dl cashewnötter
800 g flankstek
66 cl Pomodore Ciliegino (lätt smaksatta ekologiska passerade tomater)
3 msk olivolja
9 kvistar färsk oregano (bladen)
2 kvistar finhackad timjan (bladen)
2 schalottenlökar
1/4 solovitlök
5 cm stjälkselleri (hel bit)
4 msk tomatpuré
knappt 1 citron (saften)
salt och svartpeppar
100 g ricottaost
2 vita morötter
1 ägg
2 dl riven parmesan
1,5 dl pastavatten
500 g spaghetti (torr vikt)

Rosta cashewnötterna i het panna med lite flingsalt och en tesked olivolja tills det börjar dofta gott och nötterna har fått lite färg. Lägg undan på ett fat på bänken.
Finhacka schalottenlök, vitlök, 2/3 av oreganon och timjan. Särskilt oreganon är viktig att verkligen krossa mot skärbrädan. Mortla den gärna. Eller lägg ut lite flingsalt och dra med baksidan av kniven mot skärbrädan.
Hetta upp lite olivolja i en bred kastrull och låt löken och örterna stekas glansiga i oljan. Tillsätt tomatpurén, höj värmen något och låt purén rosta lite i pannan. Purén skyddar lök och örter, men var ändå försiktig med värmen. Pressa ned citronen och tillsätt de passerade tomaterna och den hela biten stjälkselleri. Låt sjuda långsamt under lock i minst en timme. Rör om under tiden.
Förbered under tiden ricottaäggen. Blanda ut osten med 2 tsk pressad citron och återstoden av oreganon. Återigen.Mortla den gärna. Blanda väl, smaka av med salt och ställ sedan in kallt.
Skala de vita morötterna. Mina var mer gula än vita(!) Klyv morötterna på längden och lägg i vatten. (Morötterna ska sedan kokas, hällas av och sist smörslungas i ett av de sista momenten).
Nu är det dags att grilla köttet. Grilla tills önskad färg. Om man som jag föredrar rödrosa är 55-57 graders innertemperatur ett bra riktmärke. Lägg att vila  på ett fat under folie. 
Koka upp pastavattnet.
Riv under tiden parmesanen grovt och ta fram ett ägg.
Koka morötterna i lättsaltat vatten. Morötterna ska inte vara helt genomkokta utan fortfarande ha lite krisp. Häll av och låt stå i kallt vatten om de blir färdiga i förtid.
Koka pastan enligt instruktionerna men avbryt kokningen när pastan är lite hårdare än perfekt al dente.  Innan jag häller av pastan slevar jag ur ca 1,5 dl av vattnet som jag häller i ned tillsammans med den rivna parmesanen och ett ägg i en stor bunke. (Bunken ska även rymma all färdigkokt pasta och sås). Låt pastan rinna av och ha sedan ned den i bunken med pastavatten, ost och ägg. Blanda runt tills osten smält. Tillsätt nu ca 3/4 av all sås ned i pastan. Blanda runt ordentligt.
Smörslunga morötterna snabbt och dra av från plattan.
Tranchera sist köttet tvärs mot fibrerna i långa strimlor.
Ta fram ricottablandning från kylen.
Garnera tallriken med något grönt i botten och bygg sedan upp tallriken. Häll över lite extra sås ovanpå pastan. Toppa med cashewnötter, ricottaägg och lite extra örter. Glöm inte morötterna.

pomodoro ciliegino

flankstek med sås pomodore ciligeino

 

 

Köttbullar med mjölkstuvade makaroner – mat efter väder

Matlagning består tyvärr av mer än att sleva löjrom, korka upp champagne och klyva humrar. Ibland handlar det om att slå upp ett glas mjölk snarare än att skaka ihop en fredagsdrink.
Man skulle kunna tänka att kvällens middag är något jag gör enbart för min sons skull, men ett sådant påstående skulle bara bli löjligt. Han ser mycket hellre att jag klyver en hummer, plockar fram chili, lite fond och en västerbotten. Idag har han inget att säga till om. Det har blivit dags för en riktig barndomsklassiker, ett snapshot från min uppväxt. Jag ger er knapriga köttbullar med mjölkstuvade makaroner. Köttbullar som för mina tankar till älgjakt och höst. Rätten är stabbig, fyller upp magen väl och avnjutes helst med sked. Det är enklare så. Avnjutes kanske är ett illa valt ord. Här handlar det mer om att fylla upp. ”Fressen” kallas det på tyska.
Köttbullar med mjölkstuvade makaroner känns utmärkt i början av veckan när vädret är som det är. Kanske vill jag straffa mig själv i höstrusket, ge mig själv en anledning att tända en brasa, ett incitament att få krypa upp i TV-fåtöljen och bara stänga av. Jag har bestämt mig för att fokusera på att få veckan att passera så fort som möjligt. Inte nödvändigtvis smärtfritt och med ett sådant utgångsläge finns det inte utrymme för utsvävningar. Att göra väntan kort, att komma närmare den första semesterdagen med det strålande sommarvädret är högsta prioritet.
På fredag grillar jag scampi och dricker rosé igen. Då är allt glömt och det finns inget väder i ishavet som kan stoppa mig. Är det semester njuter jag god mat. Vad skulle semestern annars vara till för? Vänta på sol, sand mellan tårna, myggbett kanske?
Missförstå mig inte. Köttbullar med mjölkstuvade makaroner kan vara bra, men de är inte utmanande, ej heller direkt spännande. Det är bara gott. Inte mer, inte mindre, men ibland bara måste man. Det gäller att intala sig själv att det är bra mat.

Köttbullar med mjölkstuvade makaroner – recept 4 personer
600-800 g nötfärs (gärna av högrev)
4 finhackade schalottenlökar
1,5 msk flingsalt
svartpeppar
100 g smör (att steka i)

8 dl idealmakaroner
1 msk salt
vatten

1 L mjölk
5 dl vispgrädde
1/2 tsk malen muskotnöt
1 msk smör
salt & peppar

Finhacka löken och blanda med salt, peppar och köttfärs. Rulla sedan till små köttbullar.
Förbered sedan stuvningen. Jag bottenreder smör med vetemjöl och muskotnöt. Grädden och mjölken fylls på när mjölet fått lite färg. Låt sedan sjuda under omrörning i ca 10 minuter. Avsluta med en klick smör. Smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan en stund.
Börja steka köttbullarna i smör. Vänd inte för tidigt eller för ofta, de ska få bra färg och stekas på hög värme under kortare tid.
Koka upp pastavattnet med salt och tillsätt makaronerna. Koka i ca 5 minuter och slå av vattnet. Häll sedan tillbaka makaronerna i kastrullen.
Slå mjölkstuvningen över makaronerna och låt sjuda tills makaronerna är färdiga och mjölken börjar gå upp i makaronerna. Till en början kan makaronerna verka lite väl simmiga, men de reder sig själva mot slutet. Al dent? Glöm det, här ska gräddmjölken in i pastan.
Servera de mjölkstuvade makaronerna och de knaperstekta köttbullarna genast.

Pasta puttanesca – pasta med attityd

Vissa dagar krävs det extrema åtgärder. Varför ska man behöva äta upp att man kvällen innan varit glad, rolig och utåtagerande. Varför står det den dyrt som bjudit på sig själv? Skäms på dig. Skäms du som instiftade denna regeln. Som tur är finns pasta puttanesca. Detta salta underverk till pasta kan göra mirakel för en bruten själ. En kall öl eller ett kraftigare vin balanserar upp sältan fint. Inslagen av umami från sardellerna toppar allt. Ren kärlek. Mina ögon tåras.
Nä, nu måste jag sluta skriva. Grannen hörde av sig. Snart dags att vara glad, rolig och utåtagerande igen. Ha en fin lördagkväll.

Pasta puttanesca – recept 4 personer
500 gr spaghetti (torr)
15 körsbärstomater
3 msk tomatpuré
1 röd chili (finhackad)
4 klyftor vitlök (finhackade)
1/2-1 dl olivolja
1 näve kapris (stora delade på mitten)
1 näve kalamataoliver (urkärnade skivade)
100 g sardeller i olja (oljan används)

Koka upp pastavattnet. Lägg i pastan.
Rosta i panna de delade tomaterna i olivolja och tomatpuré. Låt fräsa på ganska ordentligt. Tillsätt den hackade vitlöken och chilin. Rör runt och låt sjuda en stund. Dela sedan sardelerna ganska grovt och ha ner tillsammans med oljan de legat i. Tillsätt sist kapris, kalamataoliver och grovt skuren persilja. Jag delar kaprisen men skär inte riktigt ända upp till skaftet. Skaftet får vara kvar och håller ihop de båda halvorna. Rör runt och sjuda ytterligare en liten stund. Kapris och oliver ska fortfarande vara spänstiga. Tillsätt mer olja om det känns för torrt.
När pastan kokats al dente, slå av pastavattnet och slå ner spaghettin i pannan. Blanda väl. Toppa med persilja och lite olivolja.

Frikadeller med spaghetti oliver och kapris

FrikadellerJag vet inte riktigt hur jag tänkte? Jag har i några veckor nu varit sugen på Pasta puttanesca, men jag ville ju samtidigt göra något enkelt, något mer bekant. Först tänkte jag glädja sonen med hemrullade klassiska köttbullar, men det kändes lite för tråkigt. Makaroner och stekflott liksom, även om jag också kan se tjusningen med köttbullar emellanåt. Frikadeller däremot, det är lite samma grej, men fortfarande outforskad mark. Lite roligare. Jag googlade snabbt fram lite olika recept för att se vad folk har i sina frikadeller. Som vanligt kan jag ju inte bara sno ett recept rakt. Jag måste få sätta min egen touch för att det ska kännas rätt. Dessutom fick jag ju nu en chans att krydda upp spaghettin i olja med vitlök, persilja, tomat och lite andra godsaker. Lite i stil med Puttanescan faktiskt. Färgen blir ju inte direkt rafflande, men vad ska man göra? De ska ju se ut så här. Frikadellerna. De är däremot vansinnigt saftiga och har en härlig konsistens. Jag blev positivt överraskad och rätten gick hem hos samtliga.
Jag skulle gärna ha använt mig av kalvfärs, men min alldeles egna lokala köttleverantör hade lite svårt att få fram kalvkött med så kort varsel. Ändå drar jag mitt ljusrosa bonuskort varenda gång hos samma leverantör, just för att de ska veta och ha stenkoll på vad jag är ute efter. Skäms.

Frikadeller – recept 4 personer
500 gr finmald kalv- eller nötfärs
1 liten gul lök (finhackad)
3/4 stam stjälkselleri (finhackad)
1 ägg
3 msk rödvin
2-3 tsk paprikapulver (gör under för färgen)
1 msk olivolja
1-2 msk ströbröd
1 msk tomatpure
salt & peppar

Stek den finhackade löken och sellerin mjukt i olja. De ska verkligen vara finhackade och mest likna en smet innan de åker tillbaka ner i frikadellsmetskålen. Blanda i allt utom köttfärsen. Låt svälla ihop i några minuter innan köttfärsen läggs ner. Blanda till en jämn smet och rulla sedan till små fina frikadeller. De kanske ska ha en diameter på ca 2,5 cm. Något mindre än vanligt alltså. Koka i hett vatten tills dess att de flyter upp. Då är de färdiga. Slå ut i ett durkslag. De ”eftersteker”, varför det lönar sig att jobba lite kvickt efter det att alla frikadeller har börjat dansa i vattnet.

Spaghetti med oliver och kapris – recept 4 personer
400 gr torr spaghetti
3 vitlöksklyftor (finhackade)
1 kruka persilja
3 msk tomatpure
2 nävar blandade urkärnade oliver, gröna som svarta
2 msk kapris (strö över den färdiga rätten)

Hacka vitlöken och skiva oliverna. Koka upp pastavattnet. Rosta tomatpuren i lite olja i stekpannan. Den ska nästan börja fastna. Skruva ner värmen och tillsätt vitlöken, oliverna och persiljan. Låt steka på låg värme i ca 3-5 minuter. Dra åt sidan.
När pastan är kokad al dente, slå av vattnet och ha ner spaghettin i stekpannan, där oliver och kryddor ligger kvar sedan tidigare. Tillsätt mer olivolja tills dess att pastan känns lagom blank och fin utan att vara för flottig.
Servera pastan på ett stort fat med frikadellerna på toppen. Toppa gärna med mer persilja. Om det finns någon kvar?
Vintips. Pastan är ganska salt, med mycket smak. Prova ett lite mjukare och bärigt vin, gärna en Reservado Pinot Noir.

Pasta mums – med oxfile, tryffel och kantarell

Pasta mumsJag avskyr namnet, men älskar rätten. Vissa envisas till och med att lägga dit ett extra mums – Pasta mums mums! Nä, gubevars. Det går verkligen inte för sig.
Oxfilé, grädde, pappardelle, tryffelolja, persilja, parmesan och några nävar kantareller. Det är i stort sett allt.
I helgen var det flytt för hela slanten. Mina föräldrar har köpt nytt hus. Egentligen flyttade vi just bara på fredagen. Lördagen var mest logistik, barnkalas, lite gräsklippning, mycket bubbeldrickande och matlagning. Jag tror att alla behövde lite andrum ifrån kånkandet, att bara i lugn och ro få njuta av det nya fina huset. De har kommit lite närmare Tyresö nu – ”sista utposten innan Tyresö” –  som Sofia uttryckte det. Försök beställa taxi till den adressen!
Nu har jag alltså fått inviga deras kök. I ärlighetens namn så tror jag faktiskt att jag var först med att laga mat på den nya adressen. Vilken tur att en sådan mästerkock fick ”köra in” köket. Vilken ära. För dem alltså.
Pasta mums är en bekväm rätt, med känsla av lyx. Helst ska den lagas med svart tryffel, men riktigt så lyxigt hade vi det inte denna gång. Mörk tryffelolja fungerar bra som alternativ, men se gärna till att den är just mörk, då jag finner denna lite mer bastant och ”tryffligare” än den ljusa. Se där, ett helt inlägg nästan utan vare sig pikar, sarkasmer eller självupphöjande utlägg. Lite tråkigt Svensson nästan.
Pasta mums – Buon appetito!

Pasta mums – recept 6-8 personer
1kg oxfilé (strimlad)
1L gula färska kantareller
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
2 msk koncentrerad grönsaksfond
2 dl vatten
7 dl vispgrädde
700 gr torr pappardelle (den bredare bandpastan med ägg)
2-4 msk svart tryffelolja (smaka av vartefter, det är lätt att överdosera).
2 krukor persilja
svartpeppar och salt
100-150 gr riven parmesanost

Skär oxfilén i strimlor och stek på dessa i smör. Oxfilén ska fortfarande vara rosa, men få färg på ytan. Krydda med peppar och salt. Ställ åt sidan. Stek kantarellerna tillsammans med den finhackade vitlöken, lite svartpeppar och salt. Lägg undan i en lite större kastrull med oxfilén.
Stek schalottenlöken glansig, tillsätt fonden och vattnet. Låt reducera tills ca en halvdeciliter kvarstår av buljongen. Tillsätt 2 matskedar av tryffeloljan och rör runt, tillsätt sedan vispgrädden under omrörning. Låt grädden sjuda i några minuter. Slå grädden över oxfilén och svampen. Smaka av med mer tryffelolja, kanske är det redan tillräckligt. Låt stå på underhållsvärme.
Koka pastan al dente. Det är viktigt att inte låta den koka den för länge. (Den varma grädden ska sedan slås över den färdiga pastan). Slå bort vattnet och slå tillbaka pastan i kastrullen. Slå den nu inte kokande, men fortfarande varma gräddblandningen över pastan. Tillsätt drygt hälften av den rivna parmesanosten och en kruka hackad persilja. Blanda väl och toppa med ytterligare persilja, lite riven parmesan och några droppar tryffelolja. Servera med resten av parmesanosten. Till denna ganska kraftiga rätt är det absolut tillåtet att servera en Amarone Classico.
Buon appetito!

Spaghetti vongole – på ett sätt

spaghetti vongoleSpaghetti vongole har jag velat göra länge. Första gången jag kom i kontakt med rätten var på en gemytlig liten restaurang – Il Lupino Trattoria – i hjärtat av Waikiki, Hawaii. Där serverades anrättningen med de för rätten så typiska hjärtmusslorna. Då jag ofta inte vet vad jag vill laga förrän någon timme innan var det denna gång omöjligt för mig att få tag på just sådana musslor. Denna gång blev det små blåmusslor istället. Jag är ingen vongolefascist som absolut måste ha just hjärtmusslor i min Spaghetti vongole. Jag blandar gärna olika sorter, men föredrar gärna att musslorna är lite mindre till storleken. Musslorna ska helst inte behöva delas, utan bör kunna tas i en munsbit. Då rätten har sitt ursprung i Venedig, där musslorna fanns i överflöd och därför betraktades som fattig-mansmat, har jag svårt att se att ”fattighjonen” var särskilt petiga med vilken sort de serverade till pastan? Om jag har förstått rätt betyder vongole just mussla, varför jag tvivlar på att det från början var just hjärtmusslorna man syftade på? Har jag fel lär vi snart veta, då min italienske granne säkerligen kommer att sparka in min ytterdörr.
Ytterligare en sak som alltid diskuteras kring Spaghetti vongole är tomaternas vara eller icke vara. Jag är inte speciellt konflikträdd, men placerar mig ändå i mittfåran och använder tomater sparsamt. Jag delar några små söta körsbärstomater av bättre kvalité och låter dessa sjuda med. Deras sötma är ett fint komplement till den heta chilin och sältan ifrån musslorna och fiskfonden. När rätten serveras är det nästan svårt att visuellt ana att tomaterna är där annat än till smaken.
Pröva (gärna) denna rätt! Jag vill påstå att det antagligen är en av de fem bästa rätterna jag någonsin presenterat här på min blyga sida. Det var i varje fall något av det bästa jag satt i mig i år. För som ni vet så äter jag inte, jag sätter i mig. ”Fressen”, som en Fritz hade uttryckt det.

Spaghetti vongole – Recept 4 personer
1 kg levande blåmusslor, hjärtmusslor eller blandade musslor
2 st finhackade röda chilifrukter
5 finhackade vitlöksklyftor
2 finhackade schalottenlökar
8-10 st klyftade körsbärstomater
3 dl torrt vitt vin
2 dl fiskbuljong (fond+vatten)
1-2 krukor persilja (gärna bladpersilja)
ca 400 gr (torr) spaghetti
olivolja, salt och peppar

Koka upp pastavattnet och förbered alla ingredienser som ska hackas. Rengör musslorna. Börja koka pastan. Värm upp en skvätt olivolja i en stor stekpanna. Mjuka upp vitlök, chili, lök och tomater något, så att de blir så där härligt blanka. Öka värmen ganska rejält och tillsätt de skrubbade musslorna som överlevt resan hem till köket. (Om man slår musslorna lätt i köksbänken ska de fortfarande vilja sluta sig). Blanda runt musslorna med grönsakshacket. Tillsätt vinet och låt detta ånga av sig i någon halv minut. Ha sedan i fonden och låt sjuda upp. Lägg gärna ett lock eller något annat över. Musslorna behöver inte vara helt täckta. Det räcker att lite av ångan går ner till musslorna igen. Sjud i någon minut tills musslorna öppnat sig och är klara. Stäng av värmen. Nu är pastavattnet borthällt, spaghettin perfekt al dente och redo att blandas med musslorna. Blanda väl.
Toppa tallrikarna med en sked av buljongen från botten av pannan, en skvätt olivolja och grovt skuren bladpersilja. Servera med ett torrt vitt vin. Simonsig Chardonnay, vet jag passar bra. Prego!