Etikettarkiv: rom

La chanson des vieux amants – fredagsdrinken

Idag blir jag inte långrandig, utan tänkte snart slinka tillbaka i min bruna skinnfåtölj innan matlagning sätter igång på allvar och faktiskt njuta av min drink.
Vi har precis haft besökt av min morbror Roland, hans man Krister och moster Ingrid. Mina föräldrar räknas inte. De kom över på en blixtvist. Det är lustigt att de aldrig har varit här tidigare, (moster har), nästan lite konstigt? Vi kanske inte ses speciellt ofta, men vi har trevligt när vi gör och vi har ju ändå bott här i snart åtta år. Jag tror inte det handlar om att de är dåliga på att komma. Tvärtom är det kanske vi som är dåliga på bjuda in? Då är vi ändå ganska bra på att bjuda in. Det finns ju liksom en anledning till att vi skaffade två diskmaskiner.
Idag har en låt med känsla fått inspirera till fredagsdrinken. La chanson des vieux amants med Jaques Brel. Drinken bygger på en gammal historia, men jag tycker ändå att den här är bättre. Mer avvägd och nu med smak av de tonkabönor jag i förtvivlan letade efter förra gången.
Jag hoppas ni får en trevlig helg.

La chanson des vieux amants – fredagsdrinken

Ingredienser

    La chanson des vieux amants - drinken
  • 4 cl tonkainfuserad mörk rom
  • 2 cl Cointreau
  • 2 cl ingefära- och vaniljsockerlag
  • 4 cl citronsjuice
  • 1 msk apelsinjuice
  • 1,5 msk hallonpuré
  • Baileysskum
  • 0,5 dl mjölk
  • 0,5 dl vispgrädde
  • 1 dl Baileys
  • 5 g Proespuma cold

Gör så här

    Drinken
  • Torrskaka all ingredienser i en shaker så att de blandas väl. Tillsätt några isbitar och rulla sedan runt isen genom drinken i shakern ganska försiktigt. Sila upp och toppa med Baileysskum. Avsluta med lite zestad tonkaböna på toppen.
  • Baileysskum
  • Mixa alla vätskor och proespuma med en stavmixer. Häll över i en sifon och tryck i en gräddpatron. Låt sedan vila kallt i knappt en timme. Sedan är den färdig för att toppa drinken.
http://karlstein.nu/la-chanson-des-vieux-amants/

Vacation Sphere – fredagsdrinken

Fredagskänslan av fredagskänslor. Tårar av lycka. Årets bästa dag är här. Dagen som får årets övriga fredagar att framstå som novembergrå måndagar fyllda med utblommad tandvärk, övertid och besked om restskatt. Dagen som hyllar det liv vi egentligen vill leva.
Ja, jag har gråtit idag. Det sker varje år i bilen på väg hem den sista dagen. Jag är ok med den egenskapen hos mig själv. Man lever när känslorna slår i taket. När kroppen, utan att jag kan göra något åt det, tar sig friheten att tömma min kropp på vätska. Så himla skönt på något vis. När jag gråtit färdigt börjar jag le igen. Leendet dröjer sig kvar.
Känsloyttringarna börjar redan på morgonen, de eskalerar under förmiddagen för att sedan kulminera runt lunch. Efter jobbgrillningen släcker jag ned skärmarna och skjuter in stolen under det avstädade skrivbordet. En minut senare slår jag igen bildörren, drar på mig solbrillorna, vevar ned rutorna, sätter stereon på högsta volym för att skrika med i den låt som spelas just då. Jag fistpumpar, sittdansar, kastar ut armbågarna och tutar. Jag trummar på med de sträckta handflatorna mot ratten och vinkar glatt åt de människor som jag passerar. Glädjen är obeskrivlig. Jag har semester och det är på riktigt.
Fredagsdrinken idag måste därför bli något extra. Jag tänker en Vacation Sphere. Drinken får symbolisera luften som går ur en och känslan av total avslappning. Man kan även dra liknelser med den underbara tidens flyktighet, men så tänker jag inte nu. Nu känner jag bara kravlös glädje. Grattis kära jag! Välkommen in i semesterbubblan, det här är du värd. Bara kyss mig!

Vacation Sphere – fredagsdrinken

Antal personer 1 drink

Ingredienser

  • 1,5 cl mörk rom (helst med en alkoholhalt närmare 50%)
  • 3 cl Zacapa rom
  • 2 cl Cointreau
  • 2 cl limejuice
  • 2 cl sockerlag
  • 1,5 cl färskpressad apelsinjucie
  • några droppar angostura (bitter)

Gör så här

  • Se youtubeklipp nedan.
http://karlstein.nu/vacation-sphere-fredagsdrinken/

vacation sphere

vacation sphere

vacation sphere

Inner visions of Eurovision – fredagsdrinken

Visst har jag en gång gillat det, kanske till och med sett fram emot det. Det är inte samma sak idag, men jag vill heller inte vara den som burdust viftar bort det. Det är bara ett år sedan jag erkände att den där ”Mums” hade något. Låten med gubben var f-n bra? Det var bara att lägga sig platt. I vilket fall är det kul när det händer något.
Jag kan idag sätta mig för att se på när gräsmattan växer under Eurovision, jag kan välja att missa allt. Likt förbannat står jag där i fjäderboa och hoppar om ”vi” vinner. Jag är kluven, kanske gillar jag bara att vinna? Jag gillar och ogillar på samma gång. Även jag har gillat att ogilla.
Varför ska det här med Eurovision behöva vara en sådan vattendelare? Inget är bara svart eller vitt. Är en lördag roligare med Postkodsmiljonären följt av en sönderspelad romantisk komedi med avbrott för reklam och nyheter i mitten? Nu tittar jag vanligtvis inte på TV på helgerna, men jag frågar er som gör. Är den?
På något sätt har ju Eurovision blivit bättre musikaliskt eller kanske låter det bara mer som vi är vana vid? Helt klart är det mer fest. Det gillar jag. Nackdelen är väl att bidrag man lyssnar på för stunden är väldigt lika de föregående. Definitivt kommer de att påminna om bidrag som kommer efter.
Känslan av svunna söndagars ”Dokument utifrån” är helt borta. Länder med språk där det saknas vokaler har med nya regler fått en chans att vinna. Samtidigt är det just detta som jag känner är lite av ett problem. Idémässigt gillade jag den gamla Eurovision bättre. Ända in på 90-talet var det som om Förenta nationerna höll musikklasser en gång per år. En fin tanke på något sätt, men kanske var det just då jag lärde mig att gilla och ogilla på samma gång. Helt klart så är det de etniska bidragen som dröjer sig kvar. De ger onekligen tävlingen en viss charm och jag vill tro att mångfalden också mynnar ut i någon acceptans och nyfikenhet på andra kulturer. Kanske är jag naiv. Kanske skrattar vi bara…
Hur som helst gillar jag musik och vägrar stämma in i den kör som varje år måste skrika ut sitt förakt för att bekräfta sitt kön och sin läggning. Bara de får meddela världen sin avsky, så sitter de ändå snart och tittar. De som bara låter allt flyta förbi obemärkt förstår jag bättre. Ibland får jag för mig att den föregående gruppen är exakt samma människor som steker färdigköpt blodpudding i margarin två dagar senare. Är jag fördomsfull? Säkert, men det var de som började. Alla behöver inte tycka lika.
Helgen till ära blandar jag en drink i ett vingligt glas med fot. Kanske behöver jag fundera vidare på hur mina inner visions of Eurovision egentligen ser ut. Jag är fortfarande kluven med hur jag känner?
Även om jag inte finner något svar tänker jag imorgon fira vad Eurovision betyder för grupper av människor som inte är lika accepterade som jag. Länge leve schlagern. Heja Frans!

Inner visions of Eurovision – recept 1 drink
4 cl Mount Gay Rum (mörk rom)
1 cl Cointreau
1/2 lime i klyftor
1/2 näve myntablad
1 msk ljust muscovadosocker
3-6 cl äppeljuice (Cloudy)

Ha ned Cointreau, mynta, socker och lime i en shaker. Krossa allt med en muddler. Fyll upp halva shakern med krossad is. Slå över romen och äppeljuicen. Skaka ordentligt och fyll upp i ett kylt cocktailglas.

Eurovision

Inner vision of Eurovision

Hemingway Daiquiri – fredagsdrinken

Jag har i perioder fängslats av författare som Hemingway och Bukowski. Jag har försvunnit i Dylans historieberättande. Det är främst precisionen i de ord och liknelser, med vilka de lyckas återskapa känslor och ögonblick, som fascinerar mig. Hoppas att inte allt som skrivits är självupplevt? Jag vill ju inte behöva gå sönder totalt bara för att kunna göra samma liknelser och uttrycka mig lika bra. Kanske har de bara mer talang? F-n.
Ibland drömmer jag i varje fall om att leva som Fritjof och dra till Samborombon. Jag vill kunna se tillbaka på mina utgångna stövlar av spanskt läder. Det är precis som att diktaren i allmänhet alltid har erfarenhet av ett liv som jag inte levt, som jag inte kommer att leva, men som jag avundas. Att deras verk stundtals är romantiserade väljer jag att ignorera. Att göra det motsatta skulle bara förstöra ett annars helskönt dagdrömmeri. Kokar man ned avundsjukan, längtan eller det jag inte kan sätta fingret på, handlar det nog om att våga, att exploatera livet och förenas med tanken att inte alltid behöva veta hur morgondagen ser ut? Jag kan visst tänka mig att chansa ibland, medan risker i mina ögon är något för dem som inte har något att förlora. Har man inget att förlora ser man ändå bara en chans. Det är en vacker instinkt.
Sen har vi den där tryggheten också. Jag behöver den kanske inte på det sättet jag trodde, men jag envisas ändå med att ständigt vara rädd att förlora den. Livet förgyller jag i övrigt med spontana galenskaper. Utan sådana vore det outhärdligt.
När jag tänker på det skulle jag förmodligen inte alls passa i den ”trasiga poetens” skor. Jag skulle nog bli en ganska värdelös vagabond och börja bygga bo i närmsta by. Ändå kan jag inte låta bli att lockas av det. Tänk att ständigt få uppleva nya platser och ansikten. Tänk att för ett tag släppa greppet helt, blåsa med vinden och bara se var man hamnar. Skulle det blåsa åt fel håll och gå helt överstyr kan man väl ändå alltid trycka på ångraknappen?

“the free soul is rare, but you know it when you see it – basically because you feel good, very good, when you are near or with them.”
Charles Bukowski

Kring kvällens fredagsdrink – Hemingway Daiquiri finns det en rad historier. Många säger att Hemingway svepte ett dussintal på rad. Ibland beställde han den dubbel; en Papa Doble.

Hemingway Daiquiri – recept 1 drink
6 cl ljus rom (Havanna club 3 anejo)
2,5 cl färskpressad limejuice
1,5 cl färskpressad grapefruktsjuice
1,5 cl maraschinolikör

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett väl kylt coupéglas.

Hemingway Daiquiri

Vodka Martini green – fredagsdrinken

Hemma igen efter några dagar och nätter i Rom. Som ni kanske såg i föregående inlägg var jag lite smått lyrisk. Det var med en lätt Rombaksmälla som man mötte det grå rusket hemma igen, men vad sjutton, det händer ju roliga saker hemma också. Nästa weekendresa bokades redan igår och imorgon väntar stor latinofest på söder. Ska bli skönt att få släppa loss lite efter de trevliga, men förhållandevis lugna kvällarna i staden dit alla vägar leder. Imorgon behöver jag i varje fall inte sittdansa.
Ikväll lagar jag gott italienskt, det kommer förmodligen bli mycket sådant ett tag framöver. Inte svårt att få matidéer i Rom. Innan dess en fredagsdrink såklart. Kvällens fredagsdrink kom över mig, när jag satt på trappavsatsen där jag satt i Rom. Nedanför mig löpte den strandpromenad vilken Bond häromsist bestämde sig för att ”parkera” sin bil bredvid. Jag tänker mig en Vodka Martini green. Skakad såklart.

Vodka Martini green – recept 1 drink
4 cl vodka
1 cl martini (extra dry)
1 cl citronsaft (färskpressad)
1 cl flädersaft (koncentrerad)
175 g gurksaft
175 g citronsockerlag
30 g Sosa Proespuma cold

Blanda gurksaften med sockerlagen. Tillsätt proespuman och kör runt allt i någon minut med en stavmixer. Häll ned allt i en sifon, kör i 2 gräddpatroner och låt sedan stå kall i kyl i ca 2 timmar. Skaka om någon gång under tiden. (Blandningen räcker till minst 8 drinkar).
Blanda vodka, martini, flädersaft och citronsaft i en shaker med is. Skaka och häll upp i små glas. Toppa med skummet på gurka och citronsockerlag direkt ur sifonen. Servera din Vodka Martini green omedelbart.

Besos calientes – fredagsdrinken

Såg framför mig en lite höstigare fredagsdrink idag. Jag hade tänkt tända brasa, sätta mig ned framför och mysa. Det kanske blir så, jag vet inte ännu. Just nu känns det högst osannolikt. Fru Sofia tog nämligen fredagskänslan med sig hem och är på ett strålande humör. Allt är som vanligt alltså. Efter bara 10 minuter hemma stod hon makead, redo i pumps och frågade efter fredagsdrinken. -”Lugna dig älskling, bubblet ligger fortfarande i frysen, men jag kan erbjuda ett glas rosé under tiden?”
Jag kastade till henne att glas rosé och förklarade att dagens fredagsdrink måste få ta sin lilla tid. Den är lite coolare än vanligt, ganska krånglig, men det gör ingenting för jag har köpt en ny leksak. En sifon. Jag tänkte sifonera hela kvällen faktiskt. Kanske under natten, förmodligen imorgon bitti. Tar bubblet slut, vilket inte är troligt kan jag ju nu alltid kolsyra lite rosé. Ni ser. Jag har redan hittat flera användningsområden. Sofia kan inte säga något. Rosa bubblor är alltid sexigare. Hon vet. Motargument saknas.
Kvällens fredagsdrink blir en Besos calientes – heta kyssar. Drinken är rombaserad, jag använder Zacapa. Vidare innehåller den några stänk färskpressad apelsin- och citronjuice, en kanel- och chilisockerlag, hallonpuré. Slutligen toppas den med Baileysskum.
Fredagen startar nu!

Besos calientes – recept 1 drink
6 cl Zacapa (mörk rom)
1 msk hallonpuré
1 msk apelsinjuice (färskpressad)
4 cl citronjuice (färskpressad)
1,5 cl kanel/chili sockerlag

2 dl strösocker
1 dl vatten
1 stor kanelstång
1 röd chilifrukt med kärnorna kvar, skuren i skivor

1,5 dl Baileys
3,5 dl mjölk
1 3/4 gelatinblad

Börja med baileysskummet. Lägg gelatinbladen i vatten. Blanda mjölk och Baileys i en kastrull och hetta upp precis bara så att gelatinbladen smälter. Lite drygt 50 grader brukar räcka. Lägg ner de nu mjuka gelatinbladen och låt smälta. Rör om ordentligt, kör gärna igenom blandningen med en stavmixer. Häll ner i en sifon och låt sedan bli ordentligt kallt i kylen. (Jag kyler blandningen i isbad innan jag ställer in den i kylen).

Fortsätt med sockerlagen. Blanda strösockret med den grovt skivad röda chilifrukten i en kastrull. Kärnorna ska med. Tillsätt vattnet och kanelstången och koka upp. När sockret har lösts upp får det sjuda i någon minut ytterligare. Ta av och kyl.

När sockerlagen och Baileysskummet är kallt är det dags att blanda själva drinken. Häll ner rom, hallonpuré, citron- och apelsinjuice samt sockerlag i en shaker med is. Skaka om ordentligt. Sila ned i ett lite lägre glas och toppa sist med Baileysskummet.

besos calientes

besos calientes

Mojito – fredagsdrinken

Vi var och shoppade hos en välkänd matgrossist förra lördagen. På kvällen skulle vi få extremt fint besök och ville därför ha tag i något extra. Väl framme vid kassorna så stod de där igen. Sofia har tjatat i något år nu. Själv har jag spelat svårflörtad och kanske inte visat att jag faktiskt smält lite för varje gång. Den här gången blev det för mycket och jag kunde inte längre hålla mig. Vi stod länge och tänkte på hur många vi skulle ha. Det räcker ju inte med två, ej heller fyra, men kanske med sex? Personligen föredrar jag minst sex. Egentligen vill jag ha mer, men ibland får man nöja sig med det. Jag velade och tog, tvekade igen och ställde tillbaka för att sedan lyfta upp igen. Till slut släppte jag allt, tog ett steg åt sidan och lyfte upp den helt oöppnade kartongen längst in. -”Vi tar alla tolv. Kom. Nu går vi.” För en gångs skull skakade Sofia inte på huvudet. Det var näst intill inga miner alls, utöver det lilla leendet som endast blygsamt avslöjade hur lycklig hon egentligen var. På vägen mot kassan tror jag mig ana att hon faktiskt gjorde hoppsasteg bakom min rygg. Allting gott. Otroligt vad några nya drinkglas kan göra med humöret. Sofia är lätt att få på bra humör. Det är en positiv egenskap.
En väl kyld Mojito vid rätt tillfälle är svårslagen. Under senare tid har jag experimenterat så mycket med att variera drinken att jag nästan glömt originalet. Det har blivit hallonmojito, chilimojito, passionsmojito eller mojito med ingefära. Det vore dock en skymf mot originaldrinken att låta en kopia få inviga de nya glasen. Därför gör jag idag en originalmojito med extra mycket mynta. Att mojito påminner om sena ljumna sommarkvällar är en omständighet jag kan acceptera.

Mojito – originalet – recept 1 drink
6 cl ljus rom
3 cl färskpressad limejuice (en välurpressad lime)
10 rejäla myntablad gärna mer
4 tsk ljust muscavadosocker
Fyll upp med sodavatten

Häll ner limejuicen i ett drinkglas tillsammans med socker och mynta. Muddla sedan allt mot botten av glaset. Tillsätt romen och blanda så att sockret löser sig. Fyll upp glaset till minst 3/4 med krossad is. Toppa upp med sodavatten och rör om. Garnera med mynta.
(Ibland gör jag den med mörk rom. Det går lika bra, även om originalet görs med just ljus rom).

mojito

Coco Loco – fredagsdrinken

Precis när jag nästan gett upp om vad jag ska hitta på av grejerna i barskåpet slår det mig. Jag skjuter upp dörrarna i det stekheta uterummet och den bara uppenbarar sig. Coco Loco. Dagens fredagsdrink. En bortglömd Hawaiiansk pärla. En fruktigt mjölkig exotiskt soldrink, en värdig utmanare till den mer klassiska Piña Coladan. I ärlighetens namn vet jag inte hur många vi fick ner när vi partade loss i Waikiki för alldeles för länge sedan.
Varenda gång vi tittar på Hawaii five-O måste jag snabbspola mig genom signaturen. Det är alltför plågsamt att se platsen vi upplevde och älskade under två alldeles för korta veckor. Om de ändå kunde hålla sig borta ifrån vår strand, vårt hotell, vårt berg, våra barer och restauranger. Jag vet exakt hur filmteamet resonerar. Varenda säsong är det likadant.
”Först tar vi översiktsbild av Waikiki. Sedan flyger vi över samma plats igen så att Thomas får några bilder från riktigt nära håll. Han ska våndas. Följt av det tar vi allt och samma ur olika vinklar så att han verkligen blir påmind. Här missas ingenting. När vi är färdiga med signaturen kan vi väl åka förbi hans två favoritstränder på andra sidan av ön. Dagens bilkrasch förlägger vi utanför Duke´s. Visst var det restaurangen de åt flest middagar på? Helt säkert. Kan vi få in en närbild på en drink? Väl klara med det måste vi ha en vacker tjej med lei som aldrig gjort något annat än att stå på en surfbräda. Några dyra vattenleksaker i bakgrunden får göra sitt. Kanske en vit limousine som speglar sig i nattklubbsljuset ovanpå det? Avslutningsvis kör vi klippet med solnedgångarnas solnedgång. Bara för att vi kan. Det är ju här solen går ned på riktigt. Kan vi öka det röda och turkosa i färgerna? Behövs det inte? Tror ni att det räcker så, ligger hans hus ute än eller måste vi utöka signaturen till nästa säsong?
Jag hatar introt till Hawaii five-O. Att ha besökt Hawaii har sina nackdelar. Man spenderar varenda levande sekund med att längta tillbaka. Coco Loco får mig att kunna låtsas.

Coco Loco – recept 2 drinkar
6 cl Malibu (kokosrom)
6 cl mörk rom
1/3 banan
1,5 dl kokosmjölk
1,5 dl mjölk
2 tsk socker
ca 3 dl is

Kör samtliga ingredienser inklusive is i en mixer. Servera i glas, garnera med passionsfrukt, ananas eller vad ni nu kan hitta.

Coco Loco