Etikettarkiv: skaldjur

Smörbakad hummer, chili och vitlök – nyårsmat

Det känns lite spännande att få vara tillbaka hemma och blogga om något annat än julskinka. Det har varit roligt men lite hektiskt.
Juldagen – en dag för slappande, inga måsten eller göranden. Det var nästan med besvikelse som jag insåg att det var strålande väder ute när jag vaknade. Det är svårt att motivera varför man ska behöva klä sig i något annat än morgonrock när solen lyser ute. Jag blev otroligt glad när jag senare på dagen insåg att även grannen var helt inne på morgonrocksgrejen. Jag bröt löftet till mig själv och var tvungen att göra några ärenden, men kommer att ångra mig djupt när allt sätter igång igen.
Ikväll blir det hummer. Sonen bjuder. Han vann två humrar på julklappsleken och den tredje, som han hade önskat sig, fick han senare i julklapp av farmor och farfar. Ni förstår min stolthet. Vetskapen om att vi lyckats. Vår son önskar sig hummer i julklapp. Som far blir man alldeles varm.  Hur gamla var ni när ni önskade er hummer första gången i julklapp? Jag är inte sen att se till att den blir tillagad på rätt sätt. Det blir en liten ny variant denna gång, men jag har givit Eyvind en smakgaranti. Blir den inte lika bra eller bättre så lovar jag att laga originalet snart igen.
Kvällens hummer passar bra till nyår eller vilken annan dag som helst, när man vill imponera. Den går att förbereda bra. När vi åt ugnsgratinerade havskräftor för ett tag sedan, tänkte jag att något liknande skulle passa att göra även med hummer och på det spåret är vi. Det är mycket smör, chili och vitlök, utan att för den delen förta smaken av hummer. Först är det ganska milt och någon sekund senare exploderar smakerna. Inte för starkt, bara underbart. För er som inte förstår bättre kan koriandern bytas ut mot persilja. Jag vet, antingen är man för eller emot?  Alla får ha sin egen åsikt. Lite cheddarost på toppen blir helt rätt.
Om någon undrar? Självklart, vi sitter här och bubblar igen. Vad ska man göra när allt är stängt och man inte har något annat hemma? Livet är hårt och fullt av uppoffringar.

Smörbakad hummer, chili och vitlök – recept 6 personer
3 kokta humrar (kluvna på längden)
4-6 schalottenlökar (finhackade)
1 röd chili (finhackad)
4 vitlöksklyftor (finhackade)
1 kruka koriander (finhackad)
75 g smör
1 dl torrt vitt vin
2 msk koncentrerad skaldjursfond
vetemjöl att toppreda med
2 dl riven cheddarost

Finhacka löken, vitlöken och chilin. Hacka koriandern.
Smält hälften av smöret i stekpannan på mellanhög värme. Tillsätt grönsakerna. Låt steka försiktigt tills det börjar dofta.
Tillsätt vinet och låt koka upp, låt hälften av vätskan sjuda bort.
Tanken är att mjuka upp och förlösa de goda smakerna. Inte mer.
Tillsätt den koncentrerade skaldjursfonden och rör om. Ha ned det sista av smöret och sänk värmen lite under medelvärme.
Toppred sedan med siktat vetemjöl, rör om och fortsätta laga på låg värme. Eventuellt kan blandningen skära sig något. Det gör ingenting. I ugnen med cheddarosten kommer den i varje fall att göra det. Ställ röran åt sidan på spisen, bort från värmen.

Klyv humrarna på längden. Lägg ett bestämt snitt tvärs över klorna, precis ovanför leden igenom det översta skalet, precis så att de håller ihop. De ska vara enkla att få isär väl på tallriken.
Gröp ur köttet från hummerkropparna och hacka köttet grovt.
Blanda ned hummerköttet i smörblandningen, värm upp lätt och lägg sedan tillbaka i hummerskalen. Gratinera med cheddar på toppen i knappt 10 minuter i 225 grader varmluft. Håll koll.
Pynta med lite koriander eller persilja på toppen. Servera med champagne eller något annat kallt, torrt och bubbligt.

Ugnsgratinerade havskräftor med bröd och spad

Min kanske största skräck är att någon dag utveckla en allergi mot skaldjur. Det är en mörk tanke, men inte helt tagen ur luften. Varje gång jag äter krabba så kommer illamåendet som på beställning. Jag vet att morfar blev magsjuk varje gång han ätit just krabba. För några år sedan talade jag med en dietist om detta, som gav mig rådet att undvika krabba helt. Dietisten, jättetråkig titel för övrigt, menade att jag förmodligen hade en allergi som låg i bakgrunden och varnade för att om jag fortsatte med krabban, skulle allergin i värsta fall kunna triggas, utvecklas och gud bevars, leda till att jag även blir allergisk mot andra skaldjur. Brrrr. Gåshud. Omedelbar hårresning och sporadiska svettningar. En högst obehaglig tanke. Nu har jag dock funderat och kommit fram till hur jag ska hantera problemet. Jag kommer istället att öka intaget av krabba och övriga skaldjur. Lite för att helgardera mig. På så sätt ska jag tvinga kroppen till underkastelse. Jag ser på tilltaget lite som ett vaccin. En vattentät idé. Här ska vaccineras. Redan idag kommer jag gå på med en proppfull långpanna av ugnsgratinerade havskräftor. En långpanna med havskräftor, vitlök, chili, persilja, selleri, schalottenlök och vitt vin. Havskräftor i sällskap med en brödig champagne är inte bara ett vaccin mot skaldjursallergi. Det är även ett effektivt motgift mot allt vad höstdepressioner, mörker, måndagsmorgnar, vattenpölar och grå vardag heter. Detta är mitt sätt att självmedicinera. Nu gäller det bara att få det på läkarrecept.
Tack Styrmir och Sandra. För inspiration och en underbar middag.

Ugnsgratinerade havskräftor – recept 4 personer
1 kg färska havskräftor
1/2 grön chili (finhackad)
1/2 röd chili (finhackad)
1 kruka persilja (finhackad)
3 schalottenlökar (finhackade)
1/2 solovitlök (finhackad)
10 cm stjälkselleri (finhackad)
200 g smör
1 dl torrt vitt vin

Finhacka samtliga grönsaker.
Smält smöret i stekpannan på mellanhög värme. Tillsätt grönsakerna. Låt steka försiktigt tills det börjar dofta. Sänk värmen och låt bara gosa ihop.  Tanken är att mjuka upp och förlösa de goda smakerna. Inte mer. Smöret ska inte brynas. Låt svalna något.
Klyv kräftorna. Till skillnad mot när humrar klyvs, drar jag ut stjärtarna innan jag låter kniven gå igenom kräftorna. Stoppa ner knivspetsen ungefär två centimeter bakom huvudets framkant. Tryck bestämt ned kniven bakåt längs hela kräftans rygg, med hela kroppen utdragen. Vänd sedan kniven och klyv den mindre främre delen av kräftan.
Placera ut kräftorna med köttsidan uppåt i en långpanna. Fördela sedan smörblandningen med tesked över havskräftorna. Täck köttet helt. 
Omkring kräftorna klickar jag ut lite extra smör. Stänk över lite torrt vitt vin och gratinera i ugn på 250 grader i 5 minuter. (Idag provade jag att lägga västerbottenost på några kräftor. I efterhand tycker jag att de utan ost var bättre, varför jag utesluter ost i detta recept. Låt havets och kräftornas egen sälta träda fram istället. Det är ju så jag vill ha det egentligen. De är underbara som de är).
När havskräftorna är färdiga i ugnen häller jag över all vätska i en skål. Se till att doppa bitar av levainbröd i denna skål. Servera med en sallad och champagne

ugnsgratinerade havskräftor
ugnsgratinerade havskräftor
ugnsgratinerade kräftor

Gambas al ajillo – mat efter väder

Solen visade sig i tre minuter under eftermiddagen och min sommarlovslediga, uppehållsferietjänstarbetande, men nu semesterfirande fru skriker grill i telefonen. Personligen, fortfarande fast i tanken att bara gå i dvala, arbeta av veckan och fira semester på fredag, var jag först tveksam. Väl hemma lös solen fortfarande. Begeistrad av stunden och möjligheten, men fast besluten, se tidigare inlägg, att inte anstränga mig mer än nödvändigt, rotade vi fram lite kungsräkor ur frysen. Hmm. Karlstein var tydligen lite väl generös vid sista grillningen, meningen var ju att räkorna skulle räcka till ytterligare en middag, åtminstone till en förrätt. Tolv kungsräkor gör ingen sommar, definitivt inte en middag tänkte jag och cyklade till butiken. Skaldjursutbudet här, i det direkta närområdet, sträcker sig ungefär från fiskbullar till knäckebröd. Nä, nu var jag elak. Pilgrimsmusslor fanns att finna och jag tog dem. Lite vitlök, chili, koriander och rapsolja senare så var jag hemma igen.
Enklast, med minimal ansträngning gör man med kungsräkor en gambas al ajillo. Pilgrimsmusslorna som jag ofta bara steker i smör, fick lite senare också bada i samma bubbelkopp. Att rengöra stekhällen och gå ner med nytt smör kändes en dag som denna alltför komplicerat. Dessutom vill jag ju inte överträffa den annalkande semesterfirarfredagen. Blev det fredag tillslut Nina, eller dröjde ni er kvar vid torsdagen? Trist i så fall. Jag förväntar mig att få skaka något gott att dricka, vara rolig och bjuda på mig själv. Som jag alltid gör.

Gambas al ajillo – recept 4 personer
20-24 kungsräkor (råa skalade)
1 L rapsolja
5 vitlöksklyftor
1/2 citron (klyftad)
3 röda chilifrukter (delade i större bitar)
salt och peppar efter smak vid servering

Koka upp oljan med chili och vitlök. Låt de tunnaste skivorna av vitlök bli lite brända i kanterna. Tillsätt sedan de skalade, avrunna och avtorkade räkorna och låt koka i oljan. Rör runt då och då. Det viktigaste är att oljan snabbt kommer upp i temperatur igen. När räkorna efter någon minut har fått rosa färg och känns stadiga är de färdiga.
Servera gärna i passande porslin, toppa med hackad koriander, pressa över lite citronsaft och salta lätt. Servera med nygräddad baguette eller annat ljust bröd att doppa i den chili- och vitlöksdoftande oljan.
Öltips – Miller genuine draft.

Efter att idag ätit upp räkorna, tog jag upp vitlöken och chilin med en hålslev. Jag kokade sedan upp oljan igen och lade ner ca 18 pilgrimsmusslor.  Efter någon minut är de färdiga, beroende på hur kraftig värme man har. Räkorna är fortfarande en favorit, men det var knappast någon i sällskapet som klagade över pilgrimsmusslorna. Vad gör man inte för att fylla ut en enkel middag. En solig kväll som denna.

gambas al ajillogambasgambas al ajillopilgrimsmusslor i vitlök och chili

Grillade fiskspett och tvåtal i aioli – midsommarmat

Är ni som jag, lite trött på midsommarmaten? Trött på småplocket som spridits ut över hela bordet och tar halva eftermiddagen bara att förbereda? Disken. Man plockar lite och serveringsfaten hovrar likt helikoptrar i väntan på att få gå in för landning. Ögonen vill ha mer, men mättnadskänslan infann sig redan förrgår.
-”Nä, men. Titta här! Här kommer ytterligare ett fat som jag inte provat och jag som redan släppt på översta knappen.” Jag blundar och vet inte riktigt om det är jul eller midsommar. Vädret avslöjar just ingenting, men myggen ger mig en ledtråd.
Nä, hos familjen Karlstein blir det nog mest grill och stekhäll i midsommar. Färsk fisk –  grillade fiskspett, några matiga jätteräkor och två sorters aioli. En sallad kanske. En liten en. Några kalla öl och sedan femkamp.
Det känns lite mer avslappnat så här. Utan sjuttioelva serveringsfat. Bra mat är enkel mat. Blir avsaknaden av snaps för stor får jag väl fixa några goda drinkar istället. På Virtuous Vodka så klart.
Ha en trevlig midsommar på er och grattis alla semesterfirare. Själv har jag en vecka kvar. Bara en vecka kvar.

Fiskspett – recept 4-6 personer
2 L vatten
1 dl salt
0,5 dl socker

200 g svensk lax (filé skuren i stora kuber)
200 g svärdfisk (filé skuren i stora kuber)
200 g havskatt (filé skuren i stora kuber)
200 g torskrygg (skuren i stora kuber)
16 skalade jätteräkor (okokta frysta)
1 grön paprika (skuren i lagom bitar att trä på spetten)
1 röd paprika (skuren i lagom bitar att trä på spetten)
1 gul paprika (skuren i lagom bitar att trä på spetten)
2-3 limefrukter (delade på hälften)
4-6 vitlöksklyftor (skalade hela)
1 kruka grovt hackad koriander (för att det är så gott och vackert)
peppar efter smak

Gör en lag att rimma fisken i. Lös upp salt och socker i vatten. Lägg ner de skurna fiskbitarna och räkorna. Ställ in i kylen. Låt allt ligga kvar i lagen i cirka en timme. Inte mer. Ta upp ur vattnet, skölj av, torka av och trä upp på metallspett. Börja och avsluta varje spett med en vitlöksklyfta och en limehalva. Förutom att de bidrar med smak till tallriken, gör dessa två kompanjoner även ett underbart jobb med att hålla fiskbitarna på plats.
Grilla sedan fiskspetten på rent och hett galler, helst på kolgrill, tills dess att provbiten av torsk smälter i munnen. Vänd inte fiskspetten för tidigt. Låter man sina fiskspett få bra med yta lossnar de lättare från gallret, samtidigt som de får ett underbart krisp med god smak. Vänd inte i onödan.
Ibland gör jag blandspett, med räkor, olika sorters fisk och paprikabitar. Det blir färggrant , är trevligt och varje gäst får då ett eget spett. Dock är det lättare att lyckas väl, då man gör fiskspett med de olika fisksorterna var för sig. Det skiljer lite i tillagningstid mellan de olika sorterna. Utgå ifrån att svärdfisken och räkorna blir färdiga först.
Jag säger gott rött vin. Kanske en Amazin’ Zinfandel?
Lycka till!

Saffransaioli – recept
250 g Hellmans Majonnäs
1 vitlöksklyfta (pressad)
0,5 g saffran (1 pkt)

Parmesanaioli – recept
250 g Hellmans majonnäs
2 dl finriven parmesanost (vällagrad)
1 tsk Worcestershire sauce
2 drag med svartpepparkvarnen

Blanda ingredienserna väl och låt stå i kylskåp någon timme. Blanda sedan runt och låt stå framme i några minuter så att aiolin inte är kylskåpskall vid servering.

parmesanaioli

Kräftcocktail – en sann fiskehistoria

Jag älskar att fiska. Det har jag alltid gjort. Med en ständigt närvarande och fiskegalen morfar är det kanske inte så underligt. Som liten var det svårt att inte bli begeistrad av hans fiskehistorier. Lyckan var på topp när han slog upp stora fiskeväskan. Den som jag senare skulle komma att ärva. Min syster som kom med på tåget några år senare än jag har väl egentligen aldrig varit lika intresserad. Hon kanske inte fick chansen på samma sätt då även förutsättningarna skulle komma att förändras.
Jag minns en sommarkväll när vi metade från badbryggan. Jag var alltid irriterad över hur det skulle badas, plaskas och dykas omkring mitt flöte. De skrämmer ju fisken. Förstår de inte att de skrämmer fisken? Irritationen var helt klart ömsesidig, men den bästa metplatsen var ju i djuphålan två meter utanför bryggan och jag var där först.
Min syster var med och det var mitt ansvar att se till att hennes grejer fungerade. Jag satte på mask, redde ut trassel, kastade ut flötet och stöttade. Eller gjorde jag det? Kanske var det så att jag inte riktigt brydde mig om hennes framgång med spöet i samma utsträckning som om min egen? Kanske var det så att hennes krok fick ligga på botten med ett halvuppätet agn utan att jag brydde mig särskilt mycket? Kanske var det så? Helt säkert är i varje fall att jag aldrig kommer att erkänna det. Jag är ju storebror och gjorde självklart allt för att min syster skulle lockas in, uppskatta fisket och ha det lika roligt som jag själv.
Solen började gå ner och det började bli dags att plocka ihop. Min systers flöte hade nu legat på sidan ett bra tag. Hon drar in reven och säger att hon fått napp. Själv är jag upptagen med mitt eget. Medvetenheten om att jag inte kontrollerat hennes mask den senaste halvtimmen, medför att min syster får lika mycket uppmärksamhet som utspottat tuggummi.
-”En kräfta, en kräfta!”
Min syster och fiskeribihang hade lyckats med ett konststycke. Slagit sin mästare. En kräfta! Hur? Hur var det möjligt?
Ovanför ytan släpper kräftan sitt grepp om kroken och försvinner återigen ner i djupet. Lättad vidhåller jag att mina tre mörtar ska rankas högst. Var det något min morfar hade lärt mig så var det att fisken måste vara landad för att den ska räknas. En regel som denna kväll kändes extra viktig att stå upp för.
Självklart kan man laga denna kräftcocktail med färska räkor eller havskräftor också, eller varför inte i kombination? Att denna gång göra den med något annat än kräftor, förstör dock som ni förstår lite av historien.

Kräftcocktail – recept 6-8 personer
2 burkar kräftstjärtar i lag, ca 240 g avrunnen vikt)
1 mango (skuren i 1/2 cm stora kuber)
1 papaya (samma mängd som mangon, skuren i 1/2 cm stora kuber)
1 schalottenlök (finhackad)
1 röd chilifrukt eller en 1/2 habanero (finhackad)
1 stor lime (juicen)
1 kruka koriander (grovt hackad, spar lite till garnering)
3 msk vatten
2 msk olivolja
1 tsk koncentrerad skaldjursfond
1 dl mango och apelsinsmoothie (jag köper färdig, finns vid juicerna)
(1 avokado (skuren i 1/2 cm stora kuber))
salt & peppar
bladsallad (lägges i botten av glasen)

Jag har inte alltid avokado i detta recept, den behövs inte. Avokadon passar dock bra och kan dryga ut lite om man vill få receptet att räcka till någon till.
Häll av och skölj av kräftstjärtarna i någon sekund. Pressa ut lite av laken från köttet. Pressa inte för hårt, de får inte bli för torra. Lägg sedan kräftorna i en bunke.
Förbered resten av ingredienserna utom avokadon och blanda ner i bunken. Rör om ordentligt och låt sedan stå kallt i kyl i någon halvtimme. Hacka och blanda ner avokadon precis innan servering. Smaka av med salt. Lägg upp i cocktailglas på en bädd av strimlad krispsallad. Toppa med mer koriander. Gillar ni detta recept rekommenderar jag mina fajitas. De bygger på samma smaker och gör sig utmärkt till knaprigt grillad kyckling. Eftersom man nu kan börja ana våren rekommenderar jag ett rosévin till. Den lilla sötman,  friskheten och syran i vinet, gör sig bra till det fruktiga men heta i cocktailen.

Räkskapelser och Jennybullar – snittar på hög nivå

Till i dag har vi flyttat plockmaten, snittarna och tapasgrejen som vi brukar köra på torsdagar. Nu tar vi allt på en gång, fast lite utspritt över kvällen. Igår blev det något annat. Kommer inte ihåg vad. Vad jag åt igår känns liksom inte lika viktigt. Idag är en ny dag. Det är idag som räknas. Det är nu, idag, som jag har en chans att göra något bättre. Något minnesvärt. Så tänker jag varje dag. Några gånger om året lyckas jag.
Jag kan stolt meddela att jag har bakat. Kavlat åtminstone. Den färdiga smördegen behövde bli tunnare. Är det ens någon som inte köper färdig smördeg idag? Perfekt varje gång. Alla tar genvägar, varför hymla. Det är resultatet som räknas.
Som lagamatmat började vi med enklare tapas. Marinerade vitlöksklyftor, lite ölkorvar, lupinfrön i chilisalsa, manchegobitar, några oliver och annat gott. Huvudrätten hoppar vi över. Tre förrätter räknas som varmrätt. Så är det. Det har Lasse sagt.
Idag fick jag en ny idé. Idag räknar vi räkskapelser. Bakelser kan man inte säga enligt min fru. Bakelser är tydligen kalla och har aldrig sett ugn. Jag håller inte med, men nickar ändå. Tolv räkskapelser blev det. Nu är de slut. Smördeg, räkor i en liten röra med smak av cava eller vitt vin, lite chili, schalottenlök och dill.  Voila! – en räkskapelse.
Straxt före det gick det åt några Jennybullar och rosa bubbel. Helt otroligt hur fräscha och goda de små bakverken är. Smördeg även här, fast med parmesan, oregano och zestat citronskal istället. Fantastiskt enkelt, men så gott. Bästa snittarna just nu. Vi avrundar kvällen med några musslor i skal, gratinerade i smör med vitlök och persilja. Mycket persilja. Tänk Escargot fast med musslor. Det slog mig faktiskt i veckan att även sniglar är ett skaldjur. Lite bortglömt. Någon gång hoppas jag få användning för de där snigelfaten med hål i som jag har tolv stycken av. Hur tänkte jag, här hemma är det bara jag som äter av de små djuren. Trots att avgiften är betald sitter min andra hälft fortfarande och våndas över att få en snigel på ögat. Det kan även ha att göra med att Sofia, när vi träffades, lejde några barn att samla in vinbergssnäckor till sin blivande svärfar. Denne svärfar, min pappa hade som mål att starta en koloni på sitt landställe. Barnen gjorde ett överdådigt arbete och Sofia blev utfattig. Ett femtiotal sniglar åkte med i Sofias kappsäck. Farfar fick sin koloni. Jag behöll Sofia. Win win…
Trevlig helg på er!

Räkskapelser – recept 3-12 personer
12 mörmått (små stålformar med krusig kant i mazarinformat)
1 ark smördeg (250 gr)
150 färdigskalade räkor (färska, som hackas grovt)
1/2 grön chili (finhackad)
1 schalottenlök (finhackad)
1 knippe dill (på stjälk)
1 dl crème fraîche (den fetaste)
1,5 dl cava eller vitt vin
1 dl vatten
1,5 msk koncentrerad skaldjursfond
2 ägg
smör

Ta fram smördegen ur kylen. Stek försiktig på lök och chili i lite smör. Tillsätt sedan vin eller cava. Låt koka upp. Tillsätt sedan fond och vatten. Låt sjuda ner så att vätskan knappt täcker lök och chili. Ta bort från plattan. Tillsätt crème fraîchen och rör runt. Låt svalna så att inte äggen koagulerar. Tillsätt två ägg. Rör runt. Ställ åt sidan.
Rulla ut smördegen, den bör vara ca 2-3 mm tjock. Fördela fint över formarna. Tryck ner smördegen så att de ligger jämnt i formarna. Vänd formen upp och ned så att överflödig smördeg ”klipps” av mot kanten. Ställ åt sidan. Arbeta dig igenom alla tolv formar. Avsluta med att ”lufta” varje form med några stick med en gaffel i botten så att inte luftbubblor uppstår när smördegen jäser i ugnen.
Grovhacka sedan räkorna och strö ut i formarna. Skär dillen grovt och lägg ner ungefär en halv tesked skuren dill i varje form. Fyll på med röran och grädda sedan i ugn i 175 grader i ca 15-20 minuter. Låt svalna. När de är ljumna och fyllningen stelnat – stjälp ur i handduk och servera i korg som en smakbit innan middagen. Toppa gärna med lite dill. Beräknar man tre per person är det för mycket, två uppskattas, men en kommer att reta gallfeber på vilken smaklök som helst.

Jennybullar – recept 2-8 personer
1 ark smördeg (250 gr) tunt utkavlat
1 näve finriven parmesan
1 citron (skalet zestat)
oregano (bladen ifrån ca 5 stjälkar)
flingsalt
2-3 äggulor
Kavla ut smördegen till ca 3mm i tjocklek. Pensla äggula över hela smördegen. Bred ut en blandning av oregano, citron och parmesan över smördegen. Fördela jämnt. Det gottar ihop sig med äggulan. Ta tag i den långa sidan av degrektangeln och rulla försiktigt ihop till en rulle. En degskrapa eller slickepott kan underlätta om man vill få med sig smördegen hel. Alternativt gör man allt på ett bakplåtspapper redan från början. Försök att få ihop skarven på degen med rullen. Dela med en vass kniv i knappt två centimeter höga bitar. Vänd bitarna som kanelbullar upp på ett bakplåtspapper och pensla med mer äggula. Strö över lite flingsalt. Grädda i ugn i ca 200 grader i ca 10-15 minuter. När de är vackra är de färdiga. Det är smördeg, så ta hellre ut bullarna lite för tidigt. De ska nästan vara lite degiga.
Jennybullar

Skaldjursplatå – ett sätt att säga tack

Fred på jorden. Att rädda någon ur en isvak. Att släppa en fågel ur sin hand. Att äta sig mätt på enbart skaldjur. Skaldjursplatå. Det är alla helt fantastiska känslor som inte går att placera i någon inbördes ordning, men som jag hoppas att alla någon gång i sitt liv får uppleva. Vad vore livet utan de små stunder som sätter färg på tillvaron. Rosa champagne beskriver fenomenet bra. Du tar något som du upplever som bra, men med lite extra färg så känns det liksom ännu bättre. Så bör man dekorera även livet.
Det började med att vi fick överta en gammal soffa av några vänner, Soffan har tjänat oss väl i säkert tre år, men straxt innan jul kände vi att den kanske hade gjort sitt. Tänk om någon bara kunde hämta den, kan man få betalt för den? Efter en vecka var det någon som visade intresse. Jag var nästan beredd att pruta åt dem, men det hade varit dumt. Vederbörande verkade så lycklig för sitt nyfunna fynd och mina tankar fördes genast åt den där sista som inte är född ännu. Jag såg banjos, multipla tandrader, hörde barnskrik från en nyfödd klumpbastard i en alldeles för liten krubba. Alla har väl en plats att fylla tänkte jag, hans liv fick ju faktiskt en mening i den stund han hämtade och betalade ett överpris för min gamla soffa.
Nu uppstod ett nytt dilemma. Vad ska vi göra för pengarna? Det var ju inte så att vi fick soffan, bar den igenom huset och sålde den till nästa granne på baksidan, men ändå. Jag fick då idén att vi kunde bjuda våra vänner på en rejäl skaldjurmiddag. All inclusive. Som tack. Vi pratar champagne, hummer, ostron, havskräftor, ben från kungskrabba, rökta räkor, vanliga räkor, löjrom, onyttigt vitt bröd och goda ostar. En fantastisk trevåningsskaldjursplatå helt enkelt. Nu byggde jag ju ingen trevåningsplatå och det var väl kvällens enda misstag. Jag envisades med att klämma ihop allt på två våningar, vilket så här i efterhand känns lite jante. Har man tre våningar ska de ju utnyttjas. Är man på fest ska man ju spela papptrumpet. Förstår inte hur jag tänkte. Nåja, nu finns det ju argument för att anordna en middag med skaldjurplatå till. En i tre våningar.  Sofia har bara inte förstått att det var det som var min avsikt hela tiden.
Tack Mats och Karin, för lånet av soffan, men framförallt för en trevlig kväll . Hoppas promenaden gick fint och att ni kom hem väl, men varselvästar, seriöst?
skaldjursplatå
skaldjursplatå
skaldjursplatå

Skaldjurslasagne med hummerbechamelle

skaldjurslasagneDe senaste veckorna har jag varit fast i serien Sopranos. Vi köpte hela boxen och har sedan dess sökt ursäkter för att förkovra oss i ännu ett avsnitt. Egentligen är serien en enda stor reklamskylt för italiensk matlagning och gott vin. Det är lustigt hur jag stundtals identifierar mig med Tony Soprano – bossen själv. Han äter gott, dricker gott, bolmar tjocka cigarrer och kontrollerar kylskåpet mest hela tiden, även om han egentligen inte ska äta något. Hög igenkänningsfaktor på den. Vem vet, man kanske råkar finna något att småknapra på i väntan på nästa måltid? Egentligen är det hela lite skrämmande. Det är precis som att få en glimt av sitt framtida tjocka jag, fast utan mafiosobetingelser. Utan ett överflöd av pengar, utan dyra ät-och-drick-hur-mycket-du-vill-fester. Inga lättklädda damer – endast en stång – inget strippklubbsägarskap! Tony Soprano fast bara tjock. Suck.
Mitt öde är mitt, men jag är ändå ”lilla pappan”. Kommer alltid att vara. I somras träffade jag en bedårande liten tjej. Josephine. En ung dam, en funderare och tänkare som charmade mig totalt. Visst tycker jag om barn. Jag tycker om glada, självständiga och tänkande barn som tar plats, men jag är verkligen ingen gull- och lekfarbror. Josephine är dotter till min kusin. Efter att vi lärt känna varandra efter en dags skoj och lek i och kring poolen, skulle vi ses åter igen, morgonen efter. Jag, som låg kvar i sängen, hörde hur det tassades i hallen. Hon sprang på Sofia. -”Sover lilla pappan? En stund senare kröp hon upp i min säng. -”Får man hoppa?” Hon hoppade lite försiktigt och blygt. Jag påpekade att hon borde hoppa högre. I vår säng får man hoppa. Josephine ramlade till och började efter fallet att studera min haka. -”Du har skägg. …men vet du? Min pappa hade skägg här, här och här också.” Hon pekar med sitt finger och nuddar de kala fläckarna på min hals och haka. Hon har charmat mig totalt.
Nä, någon fullfjädrad boss likt Tony Soprano kommer jag aldrig att bli. Jag är lilla pappan, med sporadisk ansiktsbehåring. Det närmaste Tony jag kommer, skulle väl vara en begynnande pondusmage och några enstaka plantor av hår på ryggen. Mattan brukar tack och lov visa sig först efter 50. Men snart är man ju det också. På en maskeradskiva nyligen när jag presenterade mig som Iglesias, kom genast motfrågan: -”Julio?” Jag råkar dock veta att även Zorro har en pappa.

Skaldjurslasagne med hummerbechamelle – recept 6 personer
(2 kokta humrar)
300 gr skalade räkor
170 gr kräftstjärtar (i lag)
2 nävar riven mozzarella
1 näve riven parmesan
Hummerbechamelle – recept
4 sharlottenlökar
1 grön paprika
2 msk tomatpuré
1 röd chilifrukt
2/3 zucchini
4 stjälkar dill
2 nävar spenatblad
1-2 pkt färska lasagneplattor
2 dl vitt vin
0,75 dl koncentrerad hummerfond
5 dl vispgrädde
2 dl mjölk (3,5%)

Självklart kan man hoppa över hummern och dryga ut med extra räkor och kräftstjärtar istället, det blir bara inte lika roligt då, men ändå. Rensa ur hummerköttet och skala räkorna. (Spara gärna samtliga skal och gör en schysst buljong). Kräftstjärtarna som ligger i lake pressar jag ur i ett durkslag så att det mesta av den salta vätskan försvinner. Hacka samtliga skaldjur grovt och ställ undan i kylen.
Finhacka löken, chilin. Dela paprikan i små kuber. Fräs på i smör och tillsätt tomatpurén. Tillsätt vinet och låt reducera till hälften. Tillsätt hummerfonden. Red sedan med vetemjöl och fyll på med mjölk blandat med grädde vartefter. Inga klumpar. Skulle hummerbechamellen kännas för tunn, toppred med lite ytterligare vetemjöl mot slutet. Låt sjuda under konstant omrörning så att vetemjölet hinner reda såsen och eventuell mjölsmak försvinner.
Medan såsen står på eftervärme ska dillen hackas och zucchinin delas i halvcentimeterhöga kuber. Blanda ut dill och zucchini med skaldjuren.
Bygg din skaldjurslasagne i en hög form. Starta med ett tunt lager av hummerbechamelle i botten, ett första lager av lasagneplattor, skaldjursfyllningen, plattor, mer bechamelle, plattor igen osv. Avsluta på toppen med ett sista lager hummerbechamelle, lite dill och riven parmesan- och mozzarellaost. Grädda i ugn i 225 grader i 20-25 minuter.
Dryckestips en torr frisk Saint Clair.
(Pssst! Om man lägger dillvippor på toppen innan gräddning, ser det ut som kroppsbehåring. Gör inte det).