Etikettarkiv: Toscana

Kalvfilé, risotto negro, edamame och skogsconsommé

Jag slutar aldrig att fascineras över utfallet. Hur ofta den oplanerade ”man-tager-vad-man-havermåltiden” faktiskt ofta blir bra och långt över förväntan. Då menar jag främst i jämförelse med de middagar som man planerat väl i förväg. De måltider som man sprungit i specialbutiker för att finna råvaror till. Måltider som man i dagar lagat i tanken innan.
Nu sist bjöd jag på kalvfilé med en risotto rosso, eller risotto negro om man så vill. Risotton, som fått sin färg av bläckfisken (negro) lät jag sjuda i rödvin (rosso). Till det underbara carnaroliriset tillsatte jag edamamebönor som med sin klara gröna färg brytert av vackert till det mörkare riset och skapar en trevlig struktur.

Ovanpå placerade jag en sous videbakad kalvfilé och i botten av tallriken hamnade en vallgrav av svampconsommé av till största del kantarell.

Det enda jag hade tänkt innan vara att jag inte fick handla något till middagen. Kalvfilén lyckades jag springa på i frysen. Riset, som jag köpte i Toscana i somras, kom efter en arkeologisk utgrävning upp till ytan i det utdragbara skafferiet. Svampen återfanns torkad bakom en vas i ett överskåp. För att få rätt sälta på consommén adderade jag lite av en koncentrerad köpesvampfond. Också den inköpt sedan tidigare. Ett fåtal blad av machésalladen såg fortfarande så fräscha ut att de kunde få pryda anrättningen. Resultatet blev en riktigt snygg tallrik, fylld av olika, men matchande smaker. Riset serverades al dente. Consommén gav perfekt sälta och kalven på toppen var en sådan där bit kött som man bara har tur när man får tag på. Ännu trevligare, alla råvaror fanns ju redan hemma och då räknas det som gratis. I glaset slungade vi en potent Mongrana från 2011. Även den sprungen ur Toscansk jord och under veckor lagrad i det nya vinstället. I bakgrunden dansade en levande eld som slukade fjällbjörksvrilar från de jämtländska myrarna. He he. Brasspraket blir helt klart mysigare med lite fantasi. I själva verket åkte veden med hem i skuffen. Snordyrt inköpt på närmsta bensinstation. Fint ska det vara i hufvudstaden.

Kalvfilé

Kalvfilé med risotto negro, edamame och skogsconsommé

Antal personer 2

Ingredienser

    Kalvfilé sous vide
  • 300 g kalvfilé
  • 50 g smör
  • salt och peppar
  • Risotto negro/rosso
  • 3 schalottenlökar (finhackade)
  • ca 3 dl svart risottoris
  • 2-3 dl rött vin
  • ca 1L kycklingbuljong
  • 2 nävar (urtagna) edamamebönor
  • 2 dl riven parmesanost
  • 1/2 dl olivolja
  • Skogsconsommé
  • 1 schalottenlök (finhackad)
  • ca 5 dl vatten
  • 1 näve torkad svamp
  • 3-5 msk koncentrerad kantarellfond
  • salt och peppar
  • en klick smör

Gör så här

    Kalvfilé sous vide
  • Putsa filén. Stek den sedan runt om på hög värme i panna. Låt svalna.
  • Vakuumförpacka sedan filén med smör, salt och peppar. Kör den i vattenbadet i 55 grader i 1,5h. Ta upp, klipp upp påsen och låt sedan köttet vila i påsen i några minuter innan tranchering.
  • Risotto negro
  • Tillagning av risotto sker i 5 steg. Använd en större, gärna tjockbottnad kastrull utan lock.
  • Soffritto - Finhacka löken. Stek den genomskinlig i olivolja.
  • Tostatura – Tillsätt riset och höj värmen något. Nu ska riset ”rostas”, eller egentligen suga åt sig och kapslas in i olja. Det ska inte rostas i den vanliga meningen. Avsluta detta steg med att tillsätta vinet. Låt i stort sett allt vin koka bort.
  • Buljong – Tillsätt ca en 1/5 av den heta buljongen och låt sjuda utan lock. När risotton börjar synas och nästan har sugit upp all vätska, tillsätts mer buljong, men bara ytterligare någon deciliter i taget. Proceduren upprepar sig. Efter 15-20 minuter bör man känna av risets konsistens. Olika risottoris tar olika tid. Regeln säger att man bör blir mer försiktig med hur mycket buljong man tillsätter mot slutet. Riset ska inte ligga och simma i buljong när det färdigt. Det ska vara en krämig anrättning med visst tuggmotstånd.
  • Ingredienser/smaksättning – I detta läge tillsätter jag de urtagna edamamebönorna. Har man "trögare" smaksättning som svamp kan man tillsätta den redan under soffriton. Rör runt och smaka av känns riset bra i konsistensen är det dags för nästa steg.
  • Vila – Dra risotton från plattan och låt vila i några minuter utan att röra om.
  • Mantecatura – Det sista steget innan servering. Nu tillsätter vid knappt 2 deciliter riven parmesanost och några matskedar olivolja. Det är nu vi får den där underbara krämigheten som är så typisk för risotton. Rör runt ordentligt. (Manteca betyder smör på spanska(!) Att det kallas så har antagligen att göra med att Spanien styrde delar av Italien under renässansen). Risotton är färdiga att serveras.
  • Skogsconsommé
  • Lägg någon näve torkad svamp i vatten i en timme.
  • Stek på schalottenlöken i en lite klick smör. Tillsätt svampen och låt steka med i några minuter.
  • Tillsätt sedan vatten, knappt en halv deciliter av vattnet som svampen legat i och koncentrerad kantarellfond. Låt sjuda ihop under minst 15 minuter. Tillsätt sedan efter smak mer vatten eller fond. Här är det bara er smak som bestämmer. Det är närmast omöjligt att ge exakta måttangivelser. När smaken är bra är det bara att sila av. När risotton och kalvfilén är upplagd avslutar jag med att slå consommén vid sidan av riset. Tanken är att denna consommé ska ge en trevlig sälta som sugs upp av risottoriset.
http://karlstein.nu/kalvfile-risotto-negro-skogsconsomme/

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Vilken matresa alltså. Här kommer en kort resumé.
Jag älskar att gå ut och äta när jag är utomlands. Det är därför inte så konstigt att jag oftast väljer att resa till länder eller städer där jag vet att de har koll på mat och dryck.
Innan vi reste till Toscana sa jag att jag ville gå ut och äta i stort sett varje dag. Nu blev det inte så. Efter att ha gått in i matvarubutiken så kunde jag inte. Där fanns ju allt man kan tänka sig. Dunderbilligt dessutom. Vad sägs om åttaarmad bläckfisk för 100 kronor kilot. Hur låter 2,5 kg T-bensstek för dryga 300kr. Helt ok i mina öron. Att man dessutom får tag på ett riktigt bra vin runt hundralappen gör inte saken sämre. Det fanns såklart vin runt tjugolappen också, även om det inte riktigt höll samma kvalité.
Jag kommer sakna Bistecca Fiorentina. Jag kommer i framtida drömmar åter njuta av den bläckfisksallad jag åt dagligen till lunch. Pestosalladen jag serverades sent vid vår ankomst och Chiantin vi drack till var nog en av de godaste middagarna i mitt liv. Visst gjorde miljön sitt, vi var precis framme och hade allt framför oss, men ändå.
Jag vet inte ens om det är möjligt att säga vad som var bäst på resan. Nu är jag i varje fall peppad att laga italienskt ett tag framöver. Av Vittorio, vår värd, försökte jag köpa en välläst gammal italiensk kokbok. Han förklarade dock att den var en gåva från hans fru och att han inte kunde sälja den. Jag bjöd kanske för lågt. Nu hemma igen har jag beställt den via nätet. Det jag inte får på köpet är tumavtrycken och fettfläckarna på de sidor som innehåller de bästa recepten. Det hade varit kul med en kokbok som varit med lite, även om den faktiskt redan börjat ramla isär.
Nu håller jag tummarna att den svenska sommarnatten levererar en bra bit in i augusti. Tror det kan bli en bra mathöst det här, med gårdsmiddagar och fina krogbesök.
Nedan följer ett recept på Insalata di polpo. Jag har redan gjort den en gång tidigare, då under ett litet annorlunda namn för att hylla min italienske granne, Emilio, som lärt mig.
Efter bilderna på bläckfisksalladen, Insalata di polpo, kommer ett axplock av inspirationsbilder från matresan. Jag fick åtminstone vara med i profil på ett kort…
Hemma bra, men borta bäst!

Insalata di polpo – bläckfisksallad

Antal personer 4-8

Ingredienser

  • ca 1 kg åttaarmad bläckfisk
  • (salt och vatten att koka bläckfisken i)
  • 4 dl olivolja
  • ca 1 dl vitvinsvinäger
  • 0,5 dl vatten
  • 1 citron (saften)
  • salt och peppar
  • 2 morötter (skurna i halvmånar)
  • 4 skaft selleri (skurna 2-3 mm tunna skivor)
  • 1-2 rödlökar (grovt hackade)

Gör så här

  • Koka upp en pastakastrull med vatten. Salta ungefär som om det vore pasta som skulle kokas.
  • Rensa under tiden bläckfisken. Skär bort armarna precis där själva kroppen börjar. Skär sedan upp överkroppen. Ta bort allt som uppenbarligen inte är kött.
  • Skär sedan armarna i centimeterbreda bitar. Ju tunnare armarna blir, desto längre blir bitarna.
  • När vattnet kokat upp har jag ner bläckfisken. Sjud sedan i ca 5-10 minuter. Smaka på köttet. När konsistensen är bra avbryter jag sjudningen och sköljer bläckfisken under kallt vatten i ett durkslag. (Ett tips är att börja smaka av de större bitarna när de börjar bli lite rosalila i kanterna).
  • Gör en vinägrett på olja, vinäger, lite vatten, citron, peppar och salt. Smaka av. Den ska ha syra och sälta, men fortfarande vara behaglig i munnen,
  • Ha i vinägretten ned skivade morötter, selleri och rödlök. Avsluta med bitarna av bläckfisk.
  • Ställ in i kylen. Nu kommer det svåraste av allt med detta recept. Att vänta. I mitt fall hade jag bara tid att vänta i några timmar. Bäst är den dagen efter. Servera som förrätt eller lunch en varm sommardag.
http://karlstein.nu/insalata-di-polpo-blackfisksallad/

insalata di polpo

insalata di polpo

insalata di polpo

Insalata di polpo

Toscana - Vicopisano

Toscana - Vicopisano

Bistecca Fiorentina

Bistecca Fiorentina

polpo

pesto linguine

italiensk lunch

siesta

grillad seabream

seabream toscana

rigatoni

salsicca rigatoni

pasta rigatoni

parmigiano e pecorino

gazebo - vår matsal varje kväll

pasta rigatoni e salsiccia

Thomas Karlstein

scamorza affumicata

Grasecco

Toscana 2016

Jag vet inte vad det är med mig och flygplatser, men väl incheckad och förbi säkerhetskontrollen får jag ett sådant sjukt sug att blogga. Men hur gör man då, när man som matbloggare inte har någon mat att blogga om. Det här är ju ingen livsstilsblogg. Man beställer en öl såklart. En flygGuinness. Öl är mat. Åtminstone näringsmässigt.
Vi sitter just nu på Skavsta och efter att gårdagens irritation över flygbolaget nu lagt sig är vi snart på väg. Redan förra året fanns tankar på att hyra ett hus i Toscana, så när Eyvind ringde oss i våras och sa att han hittat ett hus vi kunde hyra, sa vi ju självklart ja. Jag tror att Eyvind, som var i maskopi med min syrra blev lite förvånad över hur lätt det var att övertala oss. Eller, han behövde inte ens. Jag såg mest det smidiga i att syrran nu ännu en gång fick agera reseledare, ha kontakt med boendet, boka flyg etc. Tack Monica, det gjorde du bra. Nu, eftersom ni redan anlänt tidigare idag, vill jag bara be er om en sak till. -Lufta Chiantin, kyl mig en birra Moretti och se till att tornskapet inte har vält innan vi kommer ned! Sätt svaj på cypresserna, se till att vårt sovrum i stenhuset är svalt, se till att det ligger badlakan vid poolen och att grillen står i ordning!
Nu blir det god mat med sena middagar och lokal dryck i en hel vecka. Jag ser fram emot det här. Nu ska det njutas som om det inte fanns en morgondag.

Kycklinggryta nostalgi – med örter och soltorkade tomater

På sin tid, när gästerna var många, var detta den bästa festmat jag kunde tänka mig. Det var under min studietid, när Sofia var föräldraledig eller bara instängd på kvinnoanstalten. (Sofias ordval). En tid då läderplånboken innehöll ett kort och legitimation. ”Legget” var fortfarande bra att ha om man ville springa på ett lite bättre ställe än Kickis. Det andra plastkortet måste mest ha varit för syns skull, för när räkningarna var betalda fanns där ändå inget kvar. Man klarade sig alltid. Soltorkade tomater var fortfarande något exotiskt, en bra vinflaska – Inycon – kostade 69 kr och var således endast något man unnade sig i samband med studiebidragets utbetalning. Var man tvungen bedövade man sig övriga helger med hemstampat vin och fulsprit. Det var en tid när kökslådorna endast rymde en sak av allting. En stekpanna, en kastrull, en smörkniv och en osthyvel. Osthyvel förresten! Vid den första frukosten i första lägenheten saknade vi till och med det. Gissa vem som fick springa? Kryddskåpet bestod av citronpeppar, färdigmald svartpeppar, grillkrydda och vanligt salt. Örter var något man köpte torkade på kryddburk. CD-skivorna låg i ständig oordning, då Napster och modemet inte ville jobba lika fort som jag ville. Vi åt kyckling just bara för att det var fredag. Jag grillade i vardagsrummet för att uteplatsen var för utsatt, fast bara när inte Sofia var hemma. Fläkt saknades och gjutjärnsplattorna gjorde att jag kunde gå och handla medan potatisen kokade upp. Hemma igen satte man igång äggklockan, inte timern, på 20 minuter. Middagarna njöts i skenet av värmeljus från de egensmida ljusstakarna. TV:n stod på ståltvbänk, vinet låg på stålvinhylla, drinkgrejerna på stålbarhylla, skorna på stålskohylla, nycklarna i stålnyckelskåp, värmeljusen i stålljusstakskrokar, bardisken på stålstomme, köksskåpsskänkarna på stålben och ovanpå stålskrivbordet stod pentium II:an. Hade jag vägt vår inredning då…
Sofia sprang nu runt i page och hemsydda jeanskjolar, jag i mina lätt utsvängda Leejeans. Bootcut hette det visst. Jäkla snyggt.
Redan då älskade jag att laga mat. Stekte man på några medaljer fläskfilé och toppade med grönmögelost var det då väldigt komplicerat. Med lite råstekt potatis till så hade man en riktigt HCHF-tallrik framför sig. Pulverbearnaise någon?
Jag kände ändå att jag hade något på gång. Turerna med kycklingen blev allt mer komplicerade. Sedan tröttnade vi och idag frågar vi oss själva hur sjutton vi stod ut med kyckling varje fredag så länge?
Kvällens gryta tröttnade vi nog också på tillslut, men på 00-talet var den grym, varför det inte vore rättvist att inte damma av den igen. Där finns syra och sälta, vilket oftast räcker långt, ingredienserna är få och kombinationerna är bekanta. Nu är det säkert tio år sedan kycklinggrytan lagades och mycket mer än så här kan man inte begära en onsdag, någon vecka efter att semestern tagit slut.

Kycklinggryta med örter och soltorkade tomater – recept 6 personer
900-1000 g kycklingfilé (i kuber o ca 2x3cm)
250 g kastanjechampinjoner
12 schalottenlökar (skalade hela)
1 gul lök (finhackad)
12 soltorkade tomater (i olja, grovt hackade)
1 bouquet garni med färsk oregano (kryddkvast)
2 msk mortlade oreganoblad (färska)
2 dl kycklingbuljong
1 L crème fraîche (minst 34% och kokbar)
smör, salt och peppar

Dela champinjonerna någon gång beroende på storlek. Stek sedan på i olja med lite smör på hög värme. De ska bli gyllene. Stjälp över i en stor kastrull eller gryta.
Stek sedan på schalottenlökarna i smör, mot slutet kastar jag även ned den finhackade löken och en klick smör till. Stek på lite ytterligare. All lök ska bli glansig, utan att direkt få färg. Stjälp över i grytan.
Stek sedan på lite av kyckling i taget. Bitarna ska få vacker färg runt om, men behöver inte bli genomstekta. Ha ned kycklingbitarna i grytan vartefter.
Bind sedan en fin bouquet garni av oregano. Lägg ner i grytan.
Tillsätt sist, de grovt hackade,soltorkade tomaterna, kycklingbuljongen och crème fraîchen. Rör om försiktigt och låt koka upp. Låt sedan sjuda i minst en halvtimme. Smaka sedan eventuellt av sälta och syra. Tillsätt lite citron om syran inte är tillfredsställande. Salt om…
Innan servering rör jag ner lite nymortlad oregano.

Servera med ris eller pasta. Ikväll hade jag gärna druckit ett glas Les Fumées Blanches och haft helg imorgon. Smaklig!