Etikettarkiv: vitlök

Marinerad kastanjechampinjon – lagamatmat

Som jag så ofta påpekat. Det kanske viktigaste när man lagar mat är att de inblandade bjuds på någon form av lagamatmat. Det tål att upprepas. Den här gången sprang jag på några underbara kastanjechampinjoner som jag delade upp i kvartar. Grannen har levererat en riktig god olivolja som doftar underbart av nyklippt gräsmatta. Lägg till lite vinäger, havssalt, persilja, vitlök och vitpeppar så är det färdigt sedan. Bäst blir champinjonerna om de får stå något dygn i kyl. Tänker man som jag efter lite för sent och tiden inte finns, så går det precis lika bra att snabba på processen i kammarvakuummaskinen. Den där mackapären som står där till höger i köket ni vet? Den är ganska stor, svår att missa. Om någon ändå inte står att finna så kanske man får ge kastanjechampinjonerna lite tid i kyl ändå.
I detta recept är mängderna inte så viktiga. Det viktiga är att hitta en bra balans på syran. Glöm inte sältan. Så knäck upp några kalla öl och ställ fram en skål med marinerad kastanjechampinjon till de som hjälpt till i köket. Lagamatmat är ett måste.


Marinerad kastanjechampinjon – lagamatmat

Ingredienser

  • 250 g kastanjchampinjoner
  • 2 dl bra olivolja
  • 2 tsk havssalt
  • några drag med vitpepparkvarnen
  • 4 vitlöksklyftor (zestade)
  • ca 0,5 dl vitvinsvinäger
  • ett rejält knippe persilja (hackad)

Gör så här

  • Dela varje champinjon i 4 bitar. (Dela finare om champinjonerna är stora).
  • Blanda sedan ihop olja, vinäger, vitlök och kryddor. Slå över champinjonerna och låt sedan vila i kyl över natten. Om ni har en kammarvakuummaksin hemma kan man köra några champinjonerna några cykler i den. Då kan ni njuta välmarinerade champinjoner efter bara några minuter.
http://karlstein.nu/marinerad-kastanjechampinjon-lagamatmat/

Grillad scampi i dragon och dijon

Det har börjat pirra lite och är så nära nu. Sommarkvällarna, ljuset och grundvärmen är här och det bästa ligger fortfarande framför mig. Tanken på semester är som vackrast när veckorna inte har naggats i kanten. Inte en dag är förlorad, allt är ännu orört. Man vill att den ska kicka igång, men ändå inte. Lite som med kakan.
I helgen flyttade vi ut i uterummet. Snart dags för -”blomma!” igen. Jag älskar att sova därute. Man kommer närmare sommaren på något vis. Det genomskinliga taket släpper in bra med ljus medan den gröna vinrankan omringar och skänker en känsla av trygghet. Det gör knappt något om det regnar. Jag gräver bara djupare och förlorar mig själv i högen av kuddar. En annan fördel med att sova ute, utöver den friska luften, är att det blir mycket svårare att ligga kvar och dra sig på morgonen. Även om kvällen innan blivit sen tycks jag vakna pigg och mer omedelbart. Det är bra, man behöver hjälp att komma upp ibland. Sängen kan vara alldeles för skön.
Bäst sover man nöjd efter en god middag. Till middagen som kommer ge mig god sömn i natt, använder jag de största räkorna jag kan få tag på. Idag blev det stolta 8/12-räkor. Det innebär att det går ungefär 10 räkor per ett halvt kilo. En ok storlek. Som alltid med skaldjur kryddar jag avvägt och försiktigt. Smaksättningen får gärna ha karaktär, men jag marinerar räkorna varsamt för att inte kväva dess naturliga smak. Första gången jag åt jätteräkor med denna kryddning var jag lite rädd att kryddningen skulle ta över. Så behöver det inte bli. Skaldjuren blir bara fräscha. Räkorna är plättlätta att göra. Det svåraste är faktiskt att välja vin till. Rött eller vitt? Jag går på det förra och väljer en mild Pinot från Russian Valley. Se till att grillen är riktigt varm innan ni sätter igång. Jag håller rätt på alla räkorna i en grillwok. Alternativet är att man drar upp dem på spett. Innan vändning penslas de med marinaden. När man vänt går det fort. Man vill hinna få en fin krispig yta utan att de går för länge. Jag serverar rött råris och en mild dijonsås som egentligen bygger på samma smaker som marinaden. Varför göra det svårt. Burkarna står ju ändå kvar på bänken.
Så, ge mig nästa dag nu, ge mig ännu en natt. För mig ett steg närmare helgen!

Grillad scampi i dragon och dijon

Ingredienser

  • 800 g scampi
  • Marinaden
  • 2 fint rivna vitlöksklyftor
  • 1,5 msk dijonsenap
  • 2 msk inlagd dragon (i vitvinsvinäger)
  • saften av en liten citron
  • 1 dl rapsolja
  • salt och peppar
  • Dijon-och dragonsås
  • 2 dl crème fraîche
  • 1-2 msk dijonsenap
  • 1/2 finriven vitlöksklyfta
  • 1/3 pressad citron
  • 3 tsk inlagd dragon (i vitvinsvinäger)
  • 1-2 tsk flytande akaciahonung
  • salt och peppar
  • Tillbehör
  • Rött råris till 4 personer
  • Valfri salladsmix
  • citronzest
  • salt och peppar
  • olivolja

Gör så här

    Räkorna
  • Skala räkorna, skölj av dem väl och låt rinna av ordentligt.
  • Blanda ihop marinaden och ha i räkorna. Låt stå kvar på bänken och rör om emellanåt. Jag låter räkorna marinera medan riset kokar färdigt. Det tar ungefär 30-40 minuter.
  • Grilla räkorna på hög värme under kort tid. De ska hinna få spänst på ytan.
  • Dijon-och dragonsås
  • Blanda samtliga ingredienser medan grillen blir varm. Smaka försiktigt av med citronsaft, peppar och salt. Förvara i kylen tills några minuter innan servering. Smaka sedan av ytterligare en gång, det har hänt mycket med såsen efter endast några få minuter i kyl.
  • Jag blandar alltid ut lite olivolja i det röda råriset, det blir godare och vackert glansigt då. Ett annat tips är att koka det med någon tesked grönsaksfond.
  • Servera räkorna med en neutral sallad med citronzest, peppar och lite salt.
http://karlstein.nu/grillad-scampi-dragon-och-dijon/

grillad scampi

grillad scampi

Nya musslor – om att pregastronomera

Den här tiden på året försöker jag ständigt intala mig själv att det är skönt att komma tillbaka i vanor och rutiner. Det fungerar lika dåligt varje år och strider lite mot den jag är. Ofta gör jag helst saker lite på måfå. Kanske det enda jag tror mig sakna under sommaren är fredagskänslan, men å andra sidan är det ju denna tid fredagskänsla var och varannan dag, så egentligen att det nog bara är ett sätt att lura mig själv, att få det att kännas bättre att komma tillbaka till vardagen än vad det faktiskt är. Ren självbevarelsedrift.
Det positiva med hösten är dock att det är tiden på året som jag ofta har mest lust att laga mat. Att röra sig tillbaka från trädgården in köket igen kan vara riktigt inspirerande. Snart är det dags för svamp, äpplen, choklad och mörka ölsorter igen. På sommaren blir det god, men gärna lite lättare mat, man tar ett glas vin under tiden den lagas, tänder grillen eller roddar ihop något på stekhällen. Matlagningen är mer avslappnad. Suck. Jag kommer ju att sakna den redan efter några veckor i inneköket.
För någon vecka sedan gjorde vi sushi. Det är en rätt som är otroligt kul att laga tillsammans och det blev så snyggt. Sushi kommer jag absolut återkomma till under hösten. Jag gillar sushi för färgerna och att det serveras i små munsbitar som man kan plocka av. Jag har alltid föredragit mindre stabbig mat, då man istället får tillfälle att pilla och njuta av passande och varierade smaker. Att jag alltjämt äter raskt och utan svårighet kan få i mig en chiligratinerad hummer på straxt under två minuter är inte samma sak. Hemma diskuterar vi ofta kring det där. Jag älskar utdragna middagar och att i kombination med god mat och dryck få föra långa samtal. Vi sitter i timmar. Det är precis som att middagen tar slut först när vi går och lägger oss. Min svaghet är dock att när något är riktigt gott så äter jag i en rasande takt. Jag menar att man med mycket mat i munnen känner fler smaker. Jag undviker att se ut som en ekorre i en jordnötsskål, men får ändå för mig att små tuggor inte kan trigga alla smaklökar på en gång eller på samma sätt. Mitt emot mig vid bordet sitter min motsats. Där inmundigas blygsamma tuggor som ofta blandas och sköljs ned med små skvättar av vin. Sen ska det självklart smilas, blundas och hållas på innan nästa bit träffar gomseglet. Även jag ler, blundar och njuter. Jag ger också ifrån mig ljud av välbehag, men oftast först när tallriken är tom.
När jag nu förklarar företeelsen så inser jag ju hur mer tilltalande det andra sättet att äta egentligen är, men framförallt vore det trevligt att få avsluta en måltid ungefär samtidigt. Det är precis som att jag pregastronomerar. Jag måste lära mig att ta det lite lugnare och dra ut på måltiden.
Igår var det en person i vår närhet som bjöd på musslor. Vi kunde tyvärr inte närvara och efter en egen middag endast bestående av en plocksallad, en salamistump och två ostar, blev vi otroligt frestade. Idag är det äntligen vår tur att laga nya musslor. Jag gillar tanken på att faktiskt våga frångå det klassiska. Det är alltid kul med nya och bra idéer. Tack Esther. Du har många.

Nya musslor med lime, chili, koriander och kokos – recept 4 personer
2 nät färska blåmusslor
8 schalottenlökar (grovt hackade)
1 solovitlök (finhackad)
2 röda chilifrukter (delad på längden 2 ggr och sedan skivad)
1 knapp msk korianderfrön
3-4 limefrukter
2 krukor koriander (KRAV-märkt brukar ge mer smak)
8 dl kokosmjölk (2 burkar)
2,5 dl vatten
1/2 dl koncentrerad fiskfond
1 del rapsolja (till stekningen)
1/2 del certifierad palmolja (till stekningen)

Kontrollera musslorna och ta bort alla med skadade skal. Täck sedan musslorna i lättsaltat kallt vatten med lite is. Vattnet ska ungefär ha samma salthalt som havsvatten. (Beräkna 35 g salt/ L vatten). Låt musslorna ligga i vattnet i en timme så rensar de sig själva från sand. Ta sedan upp musslorna och rensa från eventuellt skägg.
Hacka under tiden musslorna ligger i vatten lök, vitlök och chilifrukterna. Hacka upp skaften till koriandern, men spar bladen.

Värm sedan upp lite palmolja i en stor kastrull eller gryta och stek på alla grönsaker, inklusive korianderskaften (ej bladen) tills löken blivit glansig och lite genomskinlig. Citrongräset lägger jag ned delat, men helt i grytan med övriga grönsaker. Lägg sedan ned musslorna, pressa över limen och tillsätt kokosmjölken, vatten och fond. Låt sjuda under lock tills musslorna öppnat sig. Strö sedan de lätt hackad korianderbladen över musslorna och servera med lite lime att pressa vid sidan av. Idén att servera ett gott bröd till tar vi med oss från den mer klassiska moules marinières.

nya musslor

musslor med kokos

musslor koriander

karlstein mat

nya musslor

Thomas Karlstein

moules på ett nytt sätt

Karlstein musslor

musslor på Esthers vis

Grillat lamm med rosmarin, vitlök och citron

Ibland så bara lyckas man. Lite av äran måste jag få ta åt mig, även om jag till största delen har råvaran att tacka för fredagkvällens underbara middag. Det ville sig så väl att det serverades grillat lamm från Bjumisträsk utanför Kalix. Vi har några vänner med anknytning därifrån vars föräldrar håller lamm som vi brukar hälsa på på somrarna. Ja, vi brukar faktiskt hälsa på lammen. Även om det inte är för lammens skull vi åker dit. Det är samma visa varje gång, man känner sig aldrig så populär som när man går in i hägnet. Samtliga lamm kommer omedelbart fram och skuffas i tron att det ska bjudas på något gott. Det kanske inte låter så speciellt, men det är lite exotiskt. Från samma gård serveras vi små frukostägg. Äggen är otroligt välsmakande och har en äggula som jag någon dag hoppas få lägga som solöga på en pannbiff med lök.
Många skulle säkert ha svårt att grilla samma lamm som de bara några månader innan har klappat. Jag tänker på det lite omvänt. Jag har svårare att äta ett djur som jag inte har klappat, ett djur som jag inte vet hur det har hållits, som jag inte vet vad det har ätit, eller hur det har skötts. Tyvärr har jag inte möjligheten att ”klappa” alla djur som senare hamnar på min tallrik och det är väl tur. Efter att ha träffat grisarna i julas så insåg jag ändå hur blödig jag är.
Vi startade fredagskvällen med klassiska ostron Rockefeller. Det är otroligt hur gott det kan vara. Det tar lite emot, men jag måste erkänna att jag smakmässigt faktiskt föredrar gratinerade ostron framför de som man bara serverar rakt upp och ner. Känslan av färska ostron och champagne går dock aldrig att slå. Kombinationen har för mycket glans och glamour över sig för att kunna se sig slagna av de gratinerade. (Ostron Rockefeller kommer att få ett eget inlägg inom kort. Egentligen lagade jag ostron bara för att visa min syster att hon visst tycker om ostron. Alla tycker om ostron, de vet bara inte om det ännu).
Själva middagen var i grund och botten ganska så enkel. Det behövs inte så mycket tillbehör till ett lamm med den kvalitén. Utöver peppar och salt lät jag de olika styckdelarna vila med rosmarin, citron, vitlök och olivolja. Till det grillade köttet serverade jag en chevrékräm på en opastöriserad chevréost som rullats i aska. Jag är svag för chevréost till lamm. Hemma hos mig kan man lugnt säga att de två råvarorna verkligen funnit varandra. Mest för syns skull serverades även klyftpotatis med vitlök och rosmarin. En välluftad Brunello fick rita dit den sista pricken.

Grillade styckdelar av lamm med rosmarin, vitlök och citron – recept 4 personer

1 lammsadel
10 kotletter
revbenen från ett lamm
2 solovitlökar (grovt hackade)
1 kruka rosmarin (bladen grovt hackade)
1 citron (saften)
2 dl olivolja
salt & svartpeppar
flingsalt
200 g chèvreost

Ta fram chèvreosten.
Hacka rosmarinen ganska fint. Sedan vitlöken grovt. Pressa citronsaften över de parerade lammdelarna. Slå över olivolja, vitlök och rosmarin. Salta och peppra. Arbeta in kryddorna och oljan i köttet. Använd händerna. Täck sedan och ställ undan på köksbänken i minst en timme.
Under tiden förbereder jag chèvrekrämen. Är osten riktigt fin och smakfull blandar jag den bara med någon skvätt olivolja, lite peppar och salt. Det är allt. Ibland slår jag en skvätt vispgrädde i, en annan gång lite creme fraiche. Ibland smakar jag av med lite citron- eller limejuice. Det beror helt på osten. Idag räckte det med ost och lite olivolja.
Servera med klyftpotatis.

grillat lamm

Confiterad majskyckling och gräddsås med färskost

Det har blivit dags för confiterad majskyckling om än en lite snabbare variant av en sådan. Confitering som från början var mer av en konserveringsmetod är ett ypperligt sätt att tillreda kyckling, gås, anka eller annat kött med för den delen. Metoden går ut på att det saltade köttet täcks med ankfett och sedan långsamt tillagas på låg värme. För att konservera köttet täcktes sedan det färdiglagade köttet med fettet och sparades i krus.
Idag är jag tvungen att skruva upp värmen något för att få fram middagen i tid. Inte heller kommer jag att spara något kött. Det brukar helt enkelt inte finnas någonting kvar att spara. Med dagens möjligheter att lagra mat ser jag heller ingen anledning att fylla upp kylen med massa confitkrus.
Man kan tillreda sin kyckling i ett kärl i ugnen på låg värme. Jag väljer att använda min Crock-pot istället. På så sätt tillreds köttet långsamt i en kontrollerad temperatur. Med en värme omkring 90 grader är tillagningstiden ungefär 3 timmar.
När majskyckling är färdig går ankfettet att sila av. Spara ankfettet förslutet i kylen och använd det igen. Efter en användning är ankfettet dessutom än mer koncentrerat av smak och dofter. Utöver ankfett kryddar jag upp kycklingen med citronskal, vitlök, salt och timjan. Som tillbehör föreslår jag en knaprigt råstekt potatis, också stekt i ankfett. Till det en tjock gräddsås på schalottenlök, vitt vin, timjan och färskost som fastnar underbart på den extremt möra majskycklingen.

Confiterad majskyckling – recept 4 personer
1 stor majskyckling (ca 1,5 kg)
1L ankfett
1 citron (yttersta skalet)
1/2 kruka timjan
4 vitlöksklyftor (skalade och lätt tillpressade)

Bred ut ankfettet över, under och runt kycklingen och lägg ner i en gryta endast lite större än kycklingen. Lägg ner citronskalet, timjan och vitlöken runt om. Lägg på locket och låt gå i ugnen i 90 grader i ca 3-4 timmar beroende på storlek.
Har man en Crock-pot använder jag mig av högsta värmeläget. Tiden och tillvägagångssättet är detsamma. Kycklingen är färdig när lårbenen släpper lätt från kroppen.

Gräddsås med färskost – recept
2 schalottenlökar
1 knippe timjan
1,5 dl vitt vin
0,5 dl vatten
2 msk koncentrerad kalvfond
4 dl vispgrädde
1 boursinost eller annan färskost
vetemjöl till toppredning

Hacka löken och sautera den i panna med smör och timjankvistarna. Tillsätt sedan vinet, vattnet och fonden. Låt koka ner tills cirka 1 dl vätska återstår. Sila av.
Ha ned fonden i vinavkoket och tillsätt grädden. Värm upp och låt sjuda i några minuter. 
Tillsätt sist osten och låt den smälta ut. Justera eventuellt smak och konsistens med ytterligare lite grädde. Red av toppen med lite vetemjöl för att få en tjockare sås.

Osso buco med gremolata

I lördags var det dags. Jag kände för en Osso buco och då blev det så. Jag väljer mat med magen, eller rättare sagt magen väljer mat åt mig.
Osso buco är en gryta som inte är så tung som man kan tro, faktum är att jag upplever den som ganska frisk och lätt. Jag vet inte om det är kalvköttet eller smakerna av vitt vin och citron som gör det? Kombinationen med syran, vitlöken och den fräscha gremolatan gör att det inte direkt kommer som en överraskning att receptet är så populärt.
En Osso buco är rolig att laga, det handlar inte om millimeterprecision med råvarorna, har man personliga favoriter som exempelvis palsternacka eller stjälkselleri går de också bra att ha i. Det är kalvläggen, det vita vinet, citronen och vitlöken som ger Osso bucon dess karaktär. Rotfrukterna är bara en bonus som suger åt sig av smakerna från de tre tongivande ingredienserna.
Ta en lördagseftermiddag och starta i god tid, gärna tre timmar innan gästerna kommer. Rensa i köket, bryn knivarna, öppna en flaska vin och sätt på den där favoritmusiken. Det här är glädjefylld matlagning, med näst intill garanterat bra resultat. Glöm bara inte gremolatan, den ser inte ut att kunna tillföra så mycket, men gör likväl underverk med kalvläggen och visar att du ansträngt dig lite extra.

Osso buco med gremolata – recept 6 personer
Osso buco

2,2 kg kalvlägg (sågade i ca 2-3 cm tjocka skivor)
3 dl vetemjöl
50 g smör
3 msk rapsolja
3 msk koncentrerad kalvfond
4 gula lökar
3 morötter
1/4 bit av en hel rotselleri (grovt hackad)
5 kvisttomater
2,5 solovitlökar (alt. 6 klyftor vanlig vitlök)
1 kruka persilja
1 kruka timjan
5 dl torrt vitt vin
5 dl vatten
800 g krossade tomater (Mutti – 2 burkar)
2 citroner (det zestade skalet från båda, saften från en)
peppar och salt

Gremolata
1 kruka persilja
1/2 solovitlök
2 citroner (det zestade skalet)
1 tsk citronsaft
1 msk olivolja

Ta fram en rejäl gryta. Hacka alla rotfrukterna, tomaterna och löken grovt. Vitlöken skär jag i tunna skivor. Av citronerna zestar jag skalet. Ta bara av det översta gula skalet. Citronsaften från en citron åker ned i grytan i samband med den andra vätskan senare. Så dela gärna en citron på mitten så är den förberedd för senare. Persiljan skär jag fint, timjan från hela krukan binder jag ihop hel till en bukett; en bouquet garni, som senare enkelt kan fiskas upp innan servering.
Panera kalvläggen genom att doppa dem i vetemjöl runt om. Se till att all köttyta runtom blir helt täckt. Värm upp en klick smör och lite rapsolja och stek sedan ett kalvlägg i taget. När köttet fått fin färg ta upp och lägg åt sidan. Lägg sedan ner all kalvlägg i grytan igen. Strö någon extra matsked vetemjöl över köttet. Hett nu upp ordentligt och slå sedan vinet över läggen. Låt sjuda upp igen.
Tillsätt samtliga grönsaker, citronzesten, all vätska inklusive citronsaften samt de krossade tomaterna. Rör om så gott det går. Grytan är nog antagligen proppfull och det kan vara svårt att röra om. De viktigaste är att allt är täckt med vätska. Om en stund går det enklare att röra ordentligt. På med lock och låt småputtra på läg värme. Rör om försiktigt med någon kvarts mellanrum.

Gör under tiden gremolatan. Finskär persilja, zesta skal från två citroner och finhacka en halv solovitlök. Blanda sedan allt och rör sist ut med en matsked olivolja, någon tesked citronsaft, lite salt och peppar. Ställ sedan undan kallt i väntan på servering.

Efter ungefär en timme bör man kontrollera köttet. Beroende på  bitarnas tjocklek, hur mört köttet är och hur man vill ha sin Osso buco varierar koktiden. Jag vill såklart ha mitt kött så mört som möjligt, men det är trevligt om köttet fortfarande hänger kvar på benet. Det är en balansgång.  Att smaka och känna sig fram är ett måste. Passa på att samtidigt smaka av med peppar och salt. Räkna med att grytan kanske behöver två timmar på spisen.
När jag tycker att Osson bucon är bra drar jag av den från plattan och tar av locket. Den får gärna stå utan lock i någon kvart, enligt mitt tycke ska den vara varm, men inte vara kokande het vid servering.
Servera er Osso buco med gremolatan på toppen av köttbitarna, lite ris eller potatis och rikligt med den rotfrukts-, citron- och vinstinna italienska grytbasen.

osso buco

Ugnsgratinerade havskräftor med bröd och spad

Min kanske största skräck är att någon dag utveckla en allergi mot skaldjur. Det är en mörk tanke, men inte helt tagen ur luften. Varje gång jag äter krabba så kommer illamåendet som på beställning. Jag vet att morfar blev magsjuk varje gång han ätit just krabba. För några år sedan talade jag med en dietist om detta, som gav mig rådet att undvika krabba helt. Dietisten, jättetråkig titel för övrigt, menade att jag förmodligen hade en allergi som låg i bakgrunden och varnade för att om jag fortsatte med krabban, skulle allergin i värsta fall kunna triggas, utvecklas och gud bevars, leda till att jag även blir allergisk mot andra skaldjur. Brrrr. Gåshud. Omedelbar hårresning och sporadiska svettningar. En högst obehaglig tanke. Nu har jag dock funderat och kommit fram till hur jag ska hantera problemet. Jag kommer istället att öka intaget av krabba och övriga skaldjur. Lite för att helgardera mig. På så sätt ska jag tvinga kroppen till underkastelse. Jag ser på tilltaget lite som ett vaccin. En vattentät idé. Här ska vaccineras. Redan idag kommer jag gå på med en proppfull långpanna av ugnsgratinerade havskräftor. En långpanna med havskräftor, vitlök, chili, persilja, selleri, schalottenlök och vitt vin. Havskräftor i sällskap med en brödig champagne är inte bara ett vaccin mot skaldjursallergi. Det är även ett effektivt motgift mot allt vad höstdepressioner, mörker, måndagsmorgnar, vattenpölar och grå vardag heter. Detta är mitt sätt att självmedicinera. Nu gäller det bara att få det på läkarrecept.
Tack Styrmir och Sandra. För inspiration och en underbar middag.

Ugnsgratinerade havskräftor – recept 4 personer
1 kg färska havskräftor
1/2 grön chili (finhackad)
1/2 röd chili (finhackad)
1 kruka persilja (finhackad)
3 schalottenlökar (finhackade)
1/2 solovitlök (finhackad)
10 cm stjälkselleri (finhackad)
200 g smör
1 dl torrt vitt vin

Finhacka samtliga grönsaker.
Smält smöret i stekpannan på mellanhög värme. Tillsätt grönsakerna. Låt steka försiktigt tills det börjar dofta. Sänk värmen och låt bara gosa ihop.  Tanken är att mjuka upp och förlösa de goda smakerna. Inte mer. Smöret ska inte brynas. Låt svalna något.
Klyv kräftorna. Till skillnad mot när humrar klyvs, drar jag ut stjärtarna innan jag låter kniven gå igenom kräftorna. Stoppa ner knivspetsen ungefär två centimeter bakom huvudets framkant. Tryck bestämt ned kniven bakåt längs hela kräftans rygg, med hela kroppen utdragen. Vänd sedan kniven och klyv den mindre främre delen av kräftan.
Placera ut kräftorna med köttsidan uppåt i en långpanna. Fördela sedan smörblandningen med tesked över havskräftorna. Täck köttet helt. 
Omkring kräftorna klickar jag ut lite extra smör. Stänk över lite torrt vitt vin och gratinera i ugn på 250 grader i 5 minuter. (Idag provade jag att lägga västerbottenost på några kräftor. I efterhand tycker jag att de utan ost var bättre, varför jag utesluter ost i detta recept. Låt havets och kräftornas egen sälta träda fram istället. Det är ju så jag vill ha det egentligen. De är underbara som de är).
När havskräftorna är färdiga i ugnen häller jag över all vätska i en skål. Se till att doppa bitar av levainbröd i denna skål. Servera med en sallad och champagne

ugnsgratinerade havskräftor
ugnsgratinerade havskräftor
ugnsgratinerade kräftor