Time takes a cigarette – fredagsdrinken

Känslan när man tidigt en morgon hör en gammal låt man inte hört på länge. En låt som man inte visste att man saknat och som omedelbart fyller upp hela ens väsen med välbehag. En låt som just då blir så där extra bra, just bara för att man inte valt att spela den  själv. En låt som får en att dyka in på jobbet straxt före klockan sju med ett leende brett som en långtradare på en stormig Essingeled. Underbara känsla. När samma låt sedan får mig att trumma vidare, att minnas mera och flera. Då vet man att det är fredag.
Hey You – låten som idag fick mig att bli på så bra humör var från ett liveklipp med Roger Waters. I samma ögonblick som jag tänker att det ikväll blir Pink Floyd och Bowie i högtalarna, är det något som bromsar upp. Ska det vara så här när man passerat 35? Hamnar man då per automatik i det fack, i vilket man på fredagar blir hemma, dricker rökig whisky, lyssnar på Pink Floyd och uppriktigt men envist gör gällande att musikutvecklingen bara gått utför efter the dark side of the moon? Vad stundar härnäst – regelbundna prostatakoller och högar med motorcykelkataloger? Buhuuu. Jag bävar för vad denna en  gång ”ljusnande” framtid har kvar att erbjuda? Hur länge kan man streta emot? Är det redan för sent? Var det inte meningen att man skulle få någon slags förvarning? Typ: -”Heads up! Här kommer medelåldern…”

”La vida es un cigarrillo / hierro, ceniza y candela / unos lo fuman deprisa/ los otros los saborean.”
(”Life is a cigarette / cinder, ash and fire / some smoke it in a hurry / Others savour it.”)
(från Chants andalous av Manuel Machado)

Time takes a cigarette – recept 1 drink
4 cl Bacardi Carta Blanca (ljus rom)
2 cl Ron Barcelo (mörk rom)
2 cl Campari
6 cl ananasjuice
2 cl lime juice
myntablad

Skaka samtliga ingredienser i en shaker med is. Slå upp i ett glas fyllt till bredden med is.

time takes a cigarette

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *