Jag var i sena tonåren väldigt fascinerad av absint. Jag tror det började med hur drycken romantiserades i fransk naturalistisk litteratur och i scener från sekelskiftets Montmartre. Kanske var det ritualen som förstärkte min vurm för den gröna drycken – det förbjudna, närmast narkotiska i när absintisten förberedde sin fix i en bohemiskt stökig ärvd…