Last Word är en klassisk cocktail. Behagligt spritig kommer den med balans mellan syra och fyllig sötma. Redan vid första sista ordet uppstår berusande kärlek. Under en period som är ett tag sedan nu, gick den i cocktailen tonsättande unika gröna Chartreusen inte att få tag på. Gråtburen med sällan skådad precision i min okoordinans,…
Kategori: övrig sprit
Santa’s Negroni – fredagsdrinken
“Each person is only given so many evenings and each wasted evening is a gross violation against the natural course of your only life.” Det må vara en tämligen mer flerordig och förmodligen väldigt onyktrare variant av carpe diem, men romarna skulle också sedermera gå under. Bukowski blir problematisk att jämföra med ett tusenårigt rike,…
Filthy Martini – fredagsdrinken
En Dirty Martini kan väl knappast ha undgått någon. Dirty Martini – cocktailen där man utöver den sedvanliga oliven även har ned en skvätt av den lag som oliverna kommer i. Särskilt dirty vet jag inte, men helt klart får man en skön sälta i sin cocktail. Vill man ha den riktigt dirty så är…
Summerful Negroni – fredagsdrinken
Så här snart tillbaka i verkligheten kan man ställa sig frågan vad som kommer först? Fredagskänslan eller fredagsdrinken? Är det redan på morgonen, när man stiger upp och torkar snoret ur ögonen som känslan uppstår? Är det först väl hemma igen, då man sitter med fredagsdrinken upphälld och hänger ut fötterna från hängmattan? Sedan några…
Mirium Beerium – fredagsdrinken
Ha ha, det här blev en överraskning i både bemärkelse och betydelse. I mitt tycke är ölcocktails lite knepiga, men oj vad samspelt det här är. Mirium Beerium är en cocktail från serien Hannibal. En tidigare fredagsdrink från samma TV-serie är Punch Romaine. Då Punch Romaine blev en sådan favorit, var jag bara tvungen att…
Diki Diki – fredagsdrinken
Idag blir det en Tiki-cocktail, men ändå inte. Diki Diki är en cocktail från 1920-talet, som av någon konstig anledning blivit vanlig på Tiki-ställen. Kanske är det namnet? Diki Diki, första gången blandad under den gyllene eran, är i så fall snarare en proto-tiki. Tikidrinkarna slog nämligen igenom först ett decennium senare. Riktigt klassiska Tiki-cocktails…
Åt skogen – fredagsdrinken
Det är aktuellt med svordomar nu. Det skrivs böcker om ämnet och nu när Netflix kommer med nya dokuserien om svordomar känns det jäkligt inne att svära. -F-n! En nära vän skrev till oss här om kvällen och berättade att han utbildat sin fru i den svenska kulturen. Han hade visat ett klipp med Magnus…
Aquavit, äpple, citron och dill – fredagsdrinken
Veckans pinsammaste ögonblick måste ha varit när Sofias jobb ringer mitt jobb och undrar om de har hört något från oss: -”Nä, det har vi faktiskt inte. Inte ni heller? Märkligt…” När vi äntligen kvicknat till är min kollega, som inte ens fått tag på vår (sovande sjuka) son, halvt på väg hem till oss….
Boulevardier cocktail – fredagsdrinken
Jag vet hur jäktigt det är i dessa dagar. Därför bestämde jag att vi utgår ifrån ingredienserna i förra veckans Negroni. Har ni inte exakt den vermouthen eller den röda bittern går det givetvis också bra med Campari och en mer klassisk söt röd vermouth. Det borde dock finnas några skvättar kvar? Laguppställning i denna…
Negroni i vakuumpipett – fredagsdrinken
Gammal drink på nytt vis – Negroni i vakuumpipett. Vad gör man inte för att komma undan med en klassisk Negroni som fredagsdrink ännu en gång? Negroni, som här hemma också går under namnet flygplansdrink. För vilka andra tre spritsorter hittar man med samma säkerhet på ett flygplan? Gin, Campari och röd vermouth, alla i…
Oaxaca old fashioned – fredagsdrinken
-”Hur kan man ens ha mage att gnälla på någon som heter som västra Bourdeauxs främsta appelationer?”* …det kan man. Yttrandefrihet är inte samma sak som att vara skyddad mot kritik om det man skriver. Kritiken i Shora Esmailians artikel i Sydsvenskan mot Margaux Dietz barnbok ”Arnold reser till Sydafrika”, skulle kunna ses som befogad…
New York sour – fredagsdrinken
Dåligt med anekdoter denna vecka. Det mest spännande som har hänt under veckan är väl att jag trampat i en vattenpöl. Jag blir lika förvånad varje gång. Hur man rycker till och tror sig hinna undvika felsteget postumt, bara för att flaxa till och landa i skiten ännu en gång. Denna gång med båda fötterna….
Italian sour – fredagsdrinken
Jag stör mig på jämställdhet. Jag tycker det känns taget ur luften. Som ett modernt begrepp det står en fritt att hafsigt och lättvindigt slänga sig med. Något som man kommit på i all hast utan att ha tänkt vidare kring. Ett slarvigt ord som man kan spy ur sig i refräng för att verka…
Dirty Martini – fredagsdrinken
”Bryskt forcerade konfederationens män uppför röset. De hade vid det här laget blödigt ymnigt och länge tillsammans, men deras resiliens skulle komma att trollbinda även kommande generationer. Framstöten gick kognitivt inte att se på något annat sätt än för just vad den var – helt utsiktslös. Jargongen var dock av det slag att manskapet samvetsgrant,…
DePorted – fredagsdrinken
Portvin, det är väl ändå bra gott?! Ett tight litet kristallglas på fot, inte mer än bara en handfull vällagrade ostar, en katrinplommonskompott som kokats ned med en hint av bergamott och en skvätt portvin. Kvällen är komplett. Vissa vill förmodligen höja ett varningens finger, men att det verkligen skulle ligga något i det där…
The Ugly Duckling – fredagsdrinken
Nu gör det nästan ont. Tänk att kanske en av de skarpaste drinkarna man kan servera en dekadent dag i solen egentligen är en grogg. Snopet! Drinken, som ofta serveras på eftermiddagar till törstiga heta gäster och som har en halveringstid på ungefär 10 sekunder, har visat sig inte vara en cocktail. En icke officiellt…
Baby Yoda cocktail – fredagdrinken
Jag är inget fan av Star Wars. Jag har inte sett alla filmer, aldrig i rätt ordning och definitivt inte i nära tid efter varandra. Har jag rätt om att mellanfilmerna kom först, de första filmerna sen och de sista filmerna senast? Det sista låter i varje fall logiskt. Kan man lita på att de…
Absint – den gröna fen – fredagsdrinken
Jag var i sena tonåren väldigt fascinerad av absint. Jag tror det började med hur drycken romantiserades i fransk naturalistisk litteratur och i scener från sekelskiftets Montmartre. Kanske var det ritualen som förstärkte min vurm för den gröna drycken – det förbjudna, närmast narkotiska i när absintisten förberedde sin fix i en bohemiskt stökig ärvd…
