Pesto på riktigt – ett sommarminne

Som jag har väntat på den här tiden. Sköna gröna primörer, sol och inspiration. Härifrån kan det bara bli bättre. Eller sämre. Eller hur man nu säger? Nåja. Idag tänkte jag unna mig själv en pasta pesto till lunch. I kylen ligger en stor låda sparris som ska ingå i ett experiment jag tänkte utföra under…

Kalvfilé, risotto negro, edamame och skogsconsommé

Jag slutar aldrig att fascineras över utfallet. Hur ofta den oplanerade ”man-tager-vad-man-havermåltiden” faktiskt ofta blir bra och långt över förväntan. Då menar jag främst i jämförelse med de middagar som man planerat väl i förväg. De måltider som man sprungit i specialbutiker för att finna råvaror till. Måltider som man i dagar lagat i tanken innan….

Kycklinggryta nostalgi – med örter och soltorkade tomater

På sin tid, när gästerna var många, var detta den bästa festmat jag kunde tänka mig. Det var under min studietid, när Sofia var föräldraledig eller bara instängd på kvinnoanstalten. (Sofias ordval). En tid då läderplånboken innehöll ett kort och legitimation. ”Legget” var fortfarande bra att ha om man ville springa på ett lite bättre ställe…