Jag har i perioder fängslats av författare som Hemingway och Bukowski. Jag har försvunnit i Dylans historieberättande. Det är främst precisionen i de ord och liknelser, med vilka de lyckas återskapa känslor och ögonblick, som fascinerar mig. Hoppas att inte allt som skrivits är självupplevt? Jag vill ju inte behöva gå sönder totalt bara för att kunna göra samma liknelser och uttrycka mig lika bra. Kanske har de…