Nu har äntligen vindruvorna i vårt uterum kommit fram igen. När vi flyttade in för tre år sedan var rankan lite drygt en meter. Någon med gröna fingrar har skött den innan och därför klippt ner den varje år. Vi tänkte grönt istället och struntade i det där med beskärning så nu har den tagit över halva uterummet och kommer senare i sommar att skapa ett grönt tak under vilket vi kan sitta och skydda oss från solen när den står som högst. Vindruvorna då? -Druvorna växer tätt i knytnävsstora klasar och redan nu börjar de synas, de blir stora som tumnaglar, otroligt söta men innehåller tyvärr en ansenlig mängd kärnor. Mängden druvor har faktiskt fått mig att fundera på om det inte skulle vara kul att göra eget vin av druvorna. Man kanske ska gräva fram den där gamla damejeannen från vinden och börja stampa? Eller kanske inte, druvorna kanske ändå är godast tillsammans med en Camembert eller bara som de är, söta och solvarma direkt från kvisten? Jag blir mer och mer övertygad om att själva idén om ett eget vin faktiskt är vackrare i sig än det eventuella resultatet av denna. Det är dock roligt att idén återuppstår år efter år.