Ikväll var det dags igen. Eyvind och jag är ensamma hemma. Ja, det är inte så att det händer särskilt ofta. Snarare tvärtom. Därför passade jag på att laga favoriträtten Pasta Bolognese. Det händer några gånger om året i familjen Karlstein att den tillagas. Sist lagades den på klassiskt manér alla Solveig med en stor skvätt grädde i. Det gillar Eyvind. Idag blev det en gräddfri variant eftersom grädden blev kvar i hyllan på ICA. Dessutom fanns det inte en endaste liten droppe rött vin kvar i huset. Jag undrar varför… Därför fick det bli vitt vin istället. Självklart finns det alltid en droppe kvar av något. Annars infinner sig en känsla av panik och vi blir tvungna att åka till bolaget för att bunkra.

Med det vita vinet och avsaknaden av grädde blev det en så kallad klassisk Pasta Bolognese, vilket jag tolkar som att det är den mest rätta pastarätten från Bologna. Eller något i den stilen. Eyvind tyckte att det smakade som ”såsen” i Moules Mariniéres (se tidigare inlägg). Okej. Nu kanske ni börjar förstå vem det är som skriver. Thomas hade ju självklart länkat till det tidigare inlägget. Jag har ännu inte lärt mig hur man gör. Observera ordet ännu. Jag ska lära mig. Någon gång kommer jag ha en egen blogg. Jag ska bara komma på vad den ska handla om. Virkning? Poledance? Städning? Nej, inget av ämnena känns tillräckligt brett. Matlagning får det bli. Eller? Nej, just det. Jag lagar ju aldrig mat. Förutom de gånger Thomas är någonstans i storstaden, vilket han är i skrivande stund. Han är ute och tar en LCHF-Guinness med sin isländske vän. Så skrev han i alla fall i ett SMS.

Ja, det är fru Karlstein som sitter vid tangenterna. De lite lätt rundade sådana. För att kapa en blogg behöver man gå in på personens dator ifråga och hålla tummarna för att man slipper skriva in lösenord när man klickar sig in på administratörssidan. Det fungerade. Dock råkar Thomas ha en dator med tangenter som inte alls känns bekväma. Once you go mac….you never go back! Ändå sitter jag här vid en Svensson-PC och kämpar. Tur att Eyvind sitter bredvid och rättar när fingrarna slinter.

Nu är det receptdags. Ha i åtanke att frun i huset sällan får tillgång till köket och allt vad det innebär.

Ta en sväng förbi en mataffär och handla! (Detta är oftast inräknat i Thomas sysslor).

Laga mat….. Eeeeeeh? Ett glas vin först för att våga närma sig spisen, tack!
Sedan börjar det:

Stek lite hackad lök, typ två nävar, i smör. Släng ner en skvätt olivolja också för att få den rätta italienska touchen eller i alla fall en känsla av att det kommer bli rätt. Ha gärna ett glas vin inom räckhåll och Laura Pausini eller Eros Ramazzotti på extemt hög volym. När löken börjar se lite glansig ut är det dags för ett paket (500 g) finmalen köttfärs att följa efter ned i pannan. Lite mer smör skadar ingen. Hacka med trägaffel eller något annat som ser ut som en sådan och kan hittas i en låda där du sällan tittar. När köttfärsen börjar se brynt ut är det dags att hälla i passerade eller krossade tomater. Rör runt, salta, krydda och smaka av. Ibland kan man ha i lite vitlök, oftast åker det ner en stor skvätt grädde för att få den rätta mamma Solveig-smaken. Koka pasta eller eventuellt några skivor av en zucchini om du råkar vara LCHF-frälst. Sedan är det bara att lägga upp och fotografera. Eller äta, om du inte är inne och kapar någons matblogg. Glöm då för all del inte att lägga på några basilikablad. Inte för att det gör jättestor skillnad för smaken, men det ser ju så snyggt ut. Om du har riktig parmesanost hemma – riv ett rejält berg och toppa med det också!

Idag blir det ett foto från förra gången det lagades Pasta Bolognese. Visst fotades det idag också, men det blev liksom lite snyggare foton sist.

Tack för mig. /Sofia